A game changer

Osynligt i valrörelsen

I den verkliga världen förändrar AI-tekniken snabbt människors liv. Med rätta kallas det tekniken gör för den tredje industriella revolutionen. Ändå pratar inga rikspartier om vad som krävs för att vi svenskar ska bli vinnare i denna nya moderna värld som skapas. Bland annat att byråkrati och administration kraftigt kan minskas samtidigt som många praktiska jobbuppgifter kan stärkas. Och som jag tjatat om att världen behöver en bra modell för marknadsekonomi 2.0. Den sociala hållbarheten måste försvaras. Jag vill inte leva i ett samhälle som Haiti. I Haiti är cirka 5% av befolkningen rik, cirka 60% riktigt fattiga och 35% typ nästan fattiga. AI i kombination med allt mer agil robotik förändrar världen mycket fortare än vad svenska rikspartier verkar fatta. Och miljontals humanoider i Elon Musks tjänst, eller knarkkartellers tjänst, kan bli extremt destruktiva arméer.

Utvecklingspartiet demokraterna missar inte att lyfta detta i sina vallöften till Uppsalaborna. I partiets beskrivning av topp 10 vallöften, kallad ”Agendan” står ”Stoppa slöseriet och dåliga prestigeprojekt”. Förklaringen är omfattande avvecklad mänskligt skött administration och nedläggning av spårvägsprojektet. 

Olle Häggström, GP, har rätt. Rikspartierna missar en av de viktigaste frågorna att förhålla sig till i valen 2026. Varför? De fattar väl inte vad som händer förrän det är för sent…. Som med den misskötta invandringspolitiken. Jag tror att AI tekniken mest är positiv MEN som Häggström skriver finns också farliga risker med den oreglerade teknikkapplöpning som några få företag i USA och Kina nu ägnar sig åt. 

”Valrörelsen inför det svenska riksdagsvalet den 13 september är i full gång och partierna tävlar som vanligt om väljarnas förtroende i frågor om ekonomi, vård, skola, kriminalitet och migration. Allt detta är viktiga frågor. Men samtidigt pågår inom AI en rasande snabb utveckling som under mandatperioden 2026–2030 kan komma att skaka om praktiskt taget varje samhällssektor – och som i värsta fall kan innebära betydligt mer fundamentala risker än så.”

”Jag brukar undvika omotiverat tvärsäkra framtidsprognoser, men vågar nästan lova att när framtida historiker (om det alls kommer att finnas några sådana) ser tillbaka på 2020-talets andra hälft, kommer de att se den som en period av radikala förändringar, med AI-utvecklingen som den allt överskuggande förändringsfaktorn. Mot denna bakgrund är det olyckligt och nästan bisarrt hur lite AI-frågan hittills har hörts i valdebatten.”

”Redan dagens AI påverkar arbetsmarknad, utbildning, forskning, medier, försvar och brottsbekämpning. Men den allra viktigaste frågan är inte hur dagens system används, utan vad som händer när de blir ännu kraftfullare. De ledande AI-företagen har som uttrycklig ambition att skapa system som kan överträffa människan över hela spektret av intellektuella förmågor. Samtidigt har vi som forskar inom AI-säkerhet i åratal varnat för att ju mer kapabla systemen blir, desto svårare kan de bli att kontrollera.”

”För vad ska vi med demokratin till om vi ändå stillasittande tillåter några få Silicon Valley-företag att spela rysk roulette med allas vår framtid?”

https://www.gp.se/ledare/gastkronika/ai-borde-vara-en-mycket-storre-fraga-i-valrorelsen.3a77b6fb-0a64-434d-8798-3e566ff72120

Idag är det massivt med debatter. Skoldebatter och näringslivsdebatt. ”Intäktssidan” är viktigast för att vi ska kunna ha ett högt generellt välstånd och kvalité inom de offentliga kärnuppgifterna SKOLA, VÅRD, OMSORG och BASINFRASTRUKTUR. För att säkra intäktssidans framtida framgångar är AI kompetens och utnyttjande av AI-teknik avgörande. 

Dålig valrörelse

Urspårad valrörelse

Valrörelsen i Sverige är urspårad och korkad! Vilka bär ansvaret? Den som vill leva i ett välfärdssamhälle med hög kvalité måste inse att intäkter är viktigare än kostnader. Den som vill leva i ett generellt välfärdssamhälle måste inse att höga skatter, särskilt på arbete och vinster, försämrar välfärdens möjligheter. Trots att intäkter är mycket viktigare än kostnader handlar rikspartiernas valkampanjande helt om att kortsiktigt köpa röster genom ökade offentliga kostnader. Det leder Sverige i helt fel riktning. 

Jag vill i riksdagsvalet kunna rösta på ett parti som tydligt satsar på följande:

- avgörande basinfrastruktur 

- kraftig omprioritering av högre utbildningar

- kraftfull flyttar många arbetsföra bidragstagare att bli självförsörjande

För Sveriges intäktssida krävs mycket bättre basinfrastruktur. Det är sjukt hur dåligt Sveriges järnvägssystem fungerar. Det är sjukt att inte Sveriges energiförsörjningssystem förstärks snabbare. Det är sjukt att vi låter världens rikaste företag få suga ut vår billiga rena el genom allt fler datacenters. Det är sjukt hur dåligt landets vatten- och avloppssystem fungerar. Det är sjukt att vi har så många arbetsföra som år efter år lever på försörjningsstöd. 

Intäktssidan avgör vilka kostnader vi klarar av. Utan bra basinfrastruktur blir det garanterat förfall. Utan bättre spetsutbildningar tappar vi konkurrenskraft. Massor av arbetsföra som långvarigt lever på bidrag tar stora resurser som behövs inom skola, sjukvård och omsorg av våra icke arbetsföra invånare. 

Problemet för kortsiktiga politiker är att basinvesteringar tar flera mandatperioder att genomföra och upplevs som ”osynliga” för väljarna. Att kraftigt höja universitetens kompetens och avveckla många högskolor är regionalpolitiskt känsligt. Att fortare minska bidragsberoendet kräver en tydlig kravpolitik som mjukisar har svårt för. Var är riksdagspartiet som på allvar fattar detta?

Jag vill i riksdagsvalet kunna rösta på ett parti som tydligt står för att kraftigt koncentrera universitetsutbildningarna till de bästa lärosätena parallellt med att de teoretiska utbildningarna kraftigt reduceras och de praktiska förstärks. Även utbildningssystemet är avgörande för intäktssidan. Var är partiet som tydligt fattat behovet av denna nödvändiga reform?

Det riksdagsparti jag vill rösta på är också ett parti som tydligt skär i byråkratin och frigör massor av tid och pengar till arbete med kärnuppdragen. Var är partiet som tydligt fattar hur viktigt detta är för att ett välfärdssystem ska fungera?

Adam Cwejman, GP, har rätt. Valrörelsen är sjuk. Inte minst Tysklands ekonomiska tillbakagång slår hårt mot Sveriges ekonomi och är farlig eftersom det stärker missnöjespartiet AFD. 

”Tre frågor definierar 2020-talet i Europa: det pågående kriget i Ukraina, USA:s förändrade roll i Europa och kontinentens ekonomiska stagnation. Vare sig vi vill det eller inte så påverkar dessa händelser Sverige. Ändå behandlas de inte i valrörelsen av public service med den tyngd de kräver.”

”Ekonomin då? Arbetslöshet och Sveriges ekonomiska utveckling behandlas pliktskyldigt. Något utrymme för det som sker i Europa och hur detta i förlängningen får konsekvenser för Sverige tycks inte finnas.”

”Tyskland, som är Sveriges största exportmarknad, lider under hela 2020-talet av fallande industriproduktion och permanent stängda eller flyttade fabriker, med tiotusentals försvunna industrijobb som följd.”

”Efter flera års stagnation börjar det nu märkas i den offentliga ekonomin: sedan 2022 har antalet tyska kommuner som lider av underskott ökat dramatiskt. Utgifterna i välfärden håller inte jämna steg med inkomsterna, som har fallit på grund av minskad export, högre inflation och de numera permanent högre elpriserna (delvis en konsekvens av kriget men också av nedläggningen av kärnkraften).”

”Europas eftersläpning när det kommer till allt som rör digitala tjänster, digital infrastruktur och ny teknologi är inget nytt 2020-talsfenomen; AI-revolutionen understryker enbart hur långt efter Europa har hamnat.”

”Tysklands och i förlängningen Europas ekonomiska kris har inte uppstått plötsligt och kan inte åtgärdas snabbt; den är ett långsiktigt strukturellt problem. Den borde förstås vara central i en svensk politisk valrörelse.”

https://www.gp.se/ledare/i-valrorelsen-saknas-sveriges-verkliga-odesfragor.257fd7bd-80da-4eec-9432-f5b4596247de

Fokus på intäktssidan! Det fokuset gör Uppsala och Sverige framgångsrikt. I den delen av ekonomin är infrastrukturen, utbildningssystemet, näringslivets konkurrenskraft och låga bidragsnivåer helt avgörande. 

Den nordiska modellen

Ett svenskt framgångsrecept

Svenskt samhällsbygge, och övriga Nordens samhällsbyggen, är lite rättvisare än andras. Vi som haft turen att födas här i vår tid borde alla vara extremt tacksamma. Alla som invandrat till Sverige, och som lever här, har det relativt sett fantastiskt. Frisk natur och fyra årstider. Gott om färskvatten. Ett rimligt rättvist rättssystem. Billig förskola. Skattefinansierad skola och sjukvård. Massor av föräldraledighet och semester. Rätt till försörjningsstöd om totalt personligt ekonomiskt haveri. Möjlighet att bli extremt rik av egen förmåga. Jämfört med över 8 miljarder andra människor är det samhällssystem de nordiska länderna erbjuder fantastiskt. Ur det perspektivet är det sjukt hur gnälligt den svenska politiska debatten är. Svensk politik borde enbart fokusera på hur vi kan säkra långsiktig konkurrenskraft och hur vi bäst försvarar den fantastiskt rättvisa nordiska samhällsmodellen. Nu är inte tid för ännu mer rättigheter. Nu är tid för att säkra det många generationer byggt upp och vårt ansvar att få att fungera. Nu är tid för att bygga nya näringsverksamheter som kan bära svenskt välstånd på 2100-talet. Nu är tid att kraftigt minska den offentliga byråkratin för att vi ska lyckas säkra kvalitén i offentliga tjänster och global konkurrenskraft. 

I Sverige byttes klanstrukturers makt ut mot mer individuell frihet genom det offentligas skyldigheter och uppbyggnad. Framförallt byggdes kvinnors självständighet och makt upp tack vare tuffa kvinnokämpar och det offentligas uppbyggnad. Det tycker jag var en mycket positiv utveckling. I Sverige är enskilda individer friare än i de flesta andra länder eftersom det socioekonomiska skyddet regleras genom rättigheter. Ett sådant system är dock bara hållbart om det hårt kopplas till rimliga skyldigheter. Skyldigheter som vi alla måste leva upp till eller rimligt förlora rättigheter.  

I nedan artikel i Expressen skriver Gunnar Wetterberg att det moderna Sverige är helt beroende av framgångsrikt svenskt företagande. Att säkerställa svenskt näringsliv globala konkurrenskraft är mycket viktigare än att sänka bensinskatt och att sänka skatten på ISK. Med det sagt, det är idiotiskt att höja skatten på ISK. 

”Årtiondena efter andra världskriget blev en gyllene tid för svensk ekonomi. Handelns avreglering gynnade det lilla landets stora industrier, de fria kapitalflödena gav svenska småsparare bättre avkastning utomlands än hemma, och efter EES-anslutningen i början av 1990-talet gjorde EG:s regler det lättare för de svenska infrastrukturföretagen att vinna upphandlingar.”

”Men de senaste årtiondena har det vänt. Kinas massiva statsstöd perverterar konkurrensen. USA kvaddar världshandelns regelsystem genom att sätta WTO:s tvistlösning ur spel. Inom EU gör sig Frankrikes etatistiska retorik allt bredare. Unionen ska satsa på industristöd och gynna sina egna industrier.”

”Ända sedan snilleindustriernas framväxt i slutet av 1800-talet har Sveriges välstånd blivit alltmer beroende av att vi kan sälja till marknader som är mycket större än vår egen. Ju fler hinder för den globala konkurrensen som avlägsnats, desto bättre har det gått för de stora svenska multiföretagen. Men hur ska det lilla landet agera, när utvecklingen trampar baklänges? Vi har inte råd att konkurrera med egna statliga industristöd.”

”Sverige behöver en aktiv utrikeshandelspolitik, både inom EU och i internationella sammanhang. Det borde vara en av regeringens viktigaste ministerposter. Tillsammans med de andra nordiska länderna hör vi till de tio-tolv största ekonomierna i världen – det är en tyngd som vi långt ifrån utnyttjar, och den kräver skandinavisk samverkan för att realiseras.”

”I en tuff tid är det viktigare att stärka statens grundläggande uppgifter än att sänka skatten på mat och ISK-konton.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/sa-kan-sverige-svara-nar--trump-valter-ekonomin/

Sverige byggs starkt av oss svenskar. Inga andra gör det åt oss. Därför är det dags att sluta tramsa om vem som är svensk eller inte. Nu behöver vi hjälpas åt att göra vårt unika samhälle konkurrenskraftigt i en tuff tid. Den som är svensk medborgare, eller som av egen vilja blivit svensk medborgare, har rätten att leva sitt liv i Sverige. Och dem jag betraktar som svenskar är svenska medborgare som följer de lagar som gäller oss alla i Sverige. Och de som har flera medborgarskap betraktar jag bara som svenskar om de, återigen, respekterar Sveriges rikes lagar. Inga undantag! Det är de lagarna som gör Sveriges samhälle till det samhällsbygge det är. ”Land ska av lag byggas.” Och ja, allt utvecklas, eller avvecklas. Det gäller även lagarna. Att börja hårt straffa barn anser till exempel jag vara helt fel. Barn ska överösas med kärlek och uppfostras inom lagarnas ramar. Om föräldrar inte klarar det måste barnen räddas ifrån dåliga föräldrar så fort som möjligt. 

Tystnadskultur

Högt i tak och mycket lokal makt

En offentligt finansierad verksamhet som vill vara framgångsrik måste våga acceptera full insyn och tillåta högt i tak. Ledare som vill bli framgångsrika måste våga att möta kritik. Kritik får alla som vågar leda. Konstruktiv kritik är värdeskapande annan kritik kan man skita i. Ledare går framåt oavsett kritik och om deras idéer inte bär faller de, förr eller senare. 

Nedan debattartikel i UNT från fackföreningen Kommunal är mycket läsvärd. Enorm administrativ överbyggnad och allt fler chefer leder inte till en väl fungerande kärnverksamhet. Bara en starkt decentraliserad verksamhet med tillräcklig operativ arbetskraft gör det. 

”När vi sammanställt siffrorna kan vi konstatera att majoriteten av de svarande upplever att det råder en utbredd tystnadskultur inom verksamheterna. Hela 76 procent av de svarande uppger att de låtit bli att lyfta problem på arbetsplatsen, av rädsla för att drabbas av repressalier från sin chef eller från ledningen.

Det framgår också att när personalen ändå lyfter problem eller framför kritik mot verksamheten så upplever en majoritet av de svarande (52 procent) att inget händer. En relativt stor andel (22 procent) upplever till och med att arbetsgivaren ser det som ett illojalt beteende att kritisera verksamheten. Endast en femtedel upplever att arbetsgivaren lyssnar och faktiskt agerar. Samtidigt uppger 61 procent av de som svarat att de bevittnat hur personer som varit öppet kritiska mot arbetsgivaren blivit negativt särbehandlade.”

https://www.unt.se/debatt/artikel/uppsalas-omsorg-och-aldreomsorg-lider-av-stark-tystnadskultur/r51g14wj

Uppsala behöver ett nytt styre som kraftigt reducerar byråkratin och kraftigt förstärker de operativa kärnverksamheterna. De centrala staberna suger musten ur de operativa verksamheterna och kostar varje år 100-tals onödiga miljoner. 2026 måste bli startåret för kraftiga effektiviseringar av byråkrati i Uppsala kommun och Region Uppsala. 

Snigelfart

När det ska gå sakta går det fort

Ett av Uppsalas, och övriga Sveriges, politiska huvudproblem är oförmågan att snabbt fatta viktiga beslut. Besluten fattas först när det är uppenbart för de flesta att det borde ha gjorts för länge sedan. Varför tror du att det är så? 

Bostadsplanerna i Uppsalas södra stadsdelar och spårvägsprojektet i samma områden är exempel som borde ha förankrats mycket bättre. Över huvudet på oss Uppsalabor gjordes årsskiftet 2017/2018 Fyrspårsavtalet som inkluderar mycket okloka byggambitioner. 

Rudolf Antoni skriver läsvärt i GP nedan. Ovan är exempel på politiska processer som måste förankras bland invånarna mycket bättre. Många andra politiska processer, med starkt invånarstöd, måste komma ”till skott mycket fortare”.

”Sverige saknar inte idéer, teknik eller pengar. Problemet är att för många beslut mals sönder i processer så långsamma att framtiden hinner flytta någon annanstans.”

”Det tar sju år att få en ny busshållplats på plats i Sverige. Fem år att upphandla en ryggsäck till militären. Och mediciner som svenska bolag utvecklar säljs långt innan svenska patienter får tillgång till dem på den internationella marknaden. Är trögheten typiskt svensk och har vi alltid varit så här tröga? Svaret är nej. I den svenska kärnkraftsutbyggnaden togs tolv sprillans nya reaktorer i bruk mellan 1972 och 1985, med en genomsnittlig tid på sex år per reaktor. När vi i dag pratar om ny kärnkraft möts det ofta med argumentet att det ligger så långt in i framtiden att det är onödigt att ens diskutera.”

”Ett annat exempel är infrastruktur. Bygget av den 42 kilometer långa järnvägen mellan Borås och Herrljunga beslutades om i november 1861 och premiärturen gick sommaren 1863. Och det gjordes utan moderna maskiner och avancerad AI till hjälp.”

”Jag hamnar dagligen i diskussioner där människor vittnar om samma sak. Det tar tid. Oavsett om det handlar om bygglov för ett nytt kontor, tillstånd för ny energiproduktion, investeringar i infrastruktur, serveringstillstånd för restauranger eller offentliga upphandlingar. Processerna är noggranna, rättssäkra – och långsamma. Problemet är att världen inte väntar. Medan Sverige och Europa reglerar och byråkratiserar driver USA på med ekonomisk kraft och statliga incitament och Kina gör detsamma med snabbheten i ett auktoritärt genomförande. Samtidigt ställer det säkerhetspolitiska läget krav på ett starkare försvar, bättre beredskap och ökad motståndskraft i allt från drönarteknik till cybersäkerhet. Allt detta kräver något vi inte är särskilt bra på just nu. Snabbhet.”

”Det kräver mod att förenkla regelverk, korta processer och våga fatta beslut snabbare även när all information inte är perfekt. Det kräver ett skifte i synsätt, från att undvika varje risk till att också väga kostnaden av att vänta. För kostnaden är hög.”

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/sverige-ar-for-langsamt.0951ad3f-f433-4c9d-8e51-cf6526e88b77

På gårdagens partiledardebatt kunde vi göra följande observationer. S, V, MP och C har en extremt avvikande ekonomisk politik. Kan V acceptera att landa en förhandling i en M ekonomisk politik som kompromiss med C…? Skillnaderna bland dessa partier innebär sannolikt att Sveriges regering efter 13/9 blir något annat än de block som gärna beskrivs. Den andra observationen är att SDs ”vildar” har makten att stoppa några viktiga reformer som behövs för ett bättre framtida Sverige. Sakta, sakta arbetades dessa reformer framåt tills Liberalerna insåg att vänsterflanken var tagen av C och den enda chansen är att gå ”all in” med SD. När väl L gjort det vägvalet kan två SD vildar stoppa de planerade reformerna kopplade till migration. Mycket rimliga reformer som MP garanterat vill stoppa. MP är kvar i ”öppna era hjärtan” tillståndet som kraftigt skadat det svenska samhället. Nedan artikel i Expressen är i sammanhanget läsvärd.

https://www.expressen.se/ledare/jimmie-akesson-har-tva-stora-problem/

Det värsta problemet med politikens och den offentlig sektors snigelfart är oförmågan att kraftigt minska byråkratin och överadminitrationen. Det är en huvudfråga för oss som vill att Sverige ska fortsätta vara ett generellt välståndssamhälle. 

Galenskap

Måste få ett slut!

Extrem överbyråkrati måste få ett slut! Dags för hård pragmatisk ordning full av tillit till dem som ska lösa olika uppgifter! 

Den extrema misshushållningen med våra skattepengar måste få ett slut. Det borde vara en självklarhet för dem som företräder invånarna att jaga byråkrati och stärka kärnverksamheterna. Det framställs ofta som att det görs men så är det inte. Det vet jag för jag har gjort många budgetar inom Uppsala kommun. Från höger till vänster är de bra på att inte göra de stora och nödvändiga förändringar som krävs för att minska på onödiga kostnader och stärka kärnverksamheterna. Viktigast av allt för svensk konkurrenskraft är att kraftigt minska den administrativa och byråkratiska bördan. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har insett detta. Tro mig, riksdagspartierna är som strutsar med huvudet i sanden. Och i Uppsala tycks Centerpartiet tro att tjänstemannaledningen själva ska driva kraftiga effektiviseringsprogram. Det är naivt. Det måste alltid de som företräder ägarna göra. 

”Vi måste hitta en egen modell som gör det möjligt att värna viktiga samhällsvärden utan att systemen blir onödigt krångliga, skriver Annika Wallenskog.”

https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/annika-wallenskog-strava-efter-att-vara-den-pragmatiska-byrakraten/

Om man vill förbättra företagen måste offentlig sektor genomföra ett seriöst T-50 projekt! Tjänstemännen kommer aldrig att starta liknande projekt. Det måste en majoritet av politiska partier göra. Hittills hör vi bara ord och ord. En enkel början för att på allvar minska antalet byråkrater är att dra ner 290 kommuner till runt 120 stycken och lägga ner regionerna. Tillräckligt stora kommuner tar över primärvård, tandvård, kollektivtrafikansvaret och regionalt utvecklingsansvar. Staten tar över akutsjukvården och specialistsjukvården. Kommer detta hända i närtid? Nej, för många politiker som tjänar på nuvarande system. Widar Anderssons krönika nedan i Folkbladet är läsvärd. Om lagstiftarna begränsar att ingen privat kan ha mer än 25% av en tjänstemarknad håller jag med om att företag är en bättre driftsform än tunga politiskt belastade offentliga driftsorganisationer. 

”Utöver regeringskansliet med alla sina departement och de drygt 460 statliga myndigheterna har vi 21 regioner och 290 kommuner. I allt väsentligt utförs bra och samhällsviktiga insatser inom dessa myndigheter. Utöver den ständigt växande floran av statliga myndigheter utgörs det stora problemet i den offentliga förvaltningen av att ungefär likadana arbetsinsatser utförs i 290 kommunhus och i 21 landstingshus. Det går att göra rejäla effektiviseringar av allt detta arbete som repeteras och som förbrukar kompetens i onödigt stora mängder. Flera och i stort sett fruktlösa försök till rationaliseringar har gjorts på senare tid. Motståndet mot förändringar är superstarkt i de politiska och administrativa strukturer som idag rattar alla dessa regioner och kommuner.”

https://www.folkbladet.se/ledare/kronika/artikel/staten-ar-sallan-ett-bra-svar-for-tjanstesektorn/rgqep90l

Vad ska du själv göra om du helt har förmånen att styra över din tid och en fortsatt bra ekonomi? Allt fler väljer att bosätta sig i andra länder än där de växt upp. I ljuset av den enorma demografiska förändring som sker är det viktigt för svenskt politiskt ledarskap att hålla tungan rätt i munnen. Visst kan staten låsa in pensionen till utbetalningar i Sverige. Men alla som vill, och kan, har möjlighet att konsumera kraftigt i andra länder. Givet den demografiska utvecklingen blir min generation möjligen den som generellt får uppleva ett bra ”pensionsliv”. Nedan statistik är i sammanhanget intressant.

https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Migration_to_and_from_the_EU#:~:text=Spain%20and%20Germany%20also%20reported,reported%20more%20immigration%20than%20emigration.

T-50, vad var det? Det kan du läsa om genom nedan länk. 

https://www.studocu.com/sv/document/linneuniversitetet/organisation-ledarskap-och-kulturella-perspektiv/t50-case-study-transformation-and-challenges-at-abb/139706316

Generationsrättvisa

Barnens bästa

Även om man inte tycker att barnens bästa ska gå före andras välmående är det för Utvecklingspartiet demokraterna viktigt med generationsrättvisa. Det är allvarlig kritik som SD, M, L och KD får av det Finanspolitiska rådet. Kritiken är mycket berättigad. Varför ska kommande generationer betala mycket mer för till exempel ett väl fungerande försvar för att team Reinfeldt (M, C, L och KD) avvecklade stora delar av det försvar vi hade. Nedan SVT reportage är läsvärt.

”Finanspolitiska rådet sågar regeringens beslut att låna till uppbyggnaden av försvaret. Experterna själva kallar årets rapport för ”sin allvarligaste kritik hittills” mot regeringens finanspolitik. 

”Kortsiktigt politiskt agerande”, skriver experterna.”

””Sådant kortsiktigt politiskt agerande är i grunden vad det finanspolitiska ramverket syftar till att motverka”, skriver man i rapporten. Rådet pekar på hur regeringen, och partierna som stödjer besluten, skjuter utgifterna framför sig när man lånar pengar. Något som enligt experterna innebär att politikerna minskar reformutrymmet för framtida budgetar och gör att framtida generationer får högre räntekostnader – och detta samtidigt som regeringen sänker skatterna:

”Det är anmärkningsvärt att hävda att det är nödvändigt att avvika från saldomålet för att på kort sikt klara de ökade försvarsutgifterna, samtidigt som det uppenbarligen är möjligt att ytterligare sänka inkomstskatten med ett liknande belopp”, står det i rapporten.”

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringens-expertrad-sagar-finanspolitiken-allvarligaste-kritiken

Viktigast av allt för att säkra en generationsrättvisa är att erbjuda alla våra barn och unga en konkurrrenskraftig skola. Skolan idag håller inte måttet! Integrationsmisslyckanden och överadministration är huvudproblemen. Rösta i din kommun enbart på partier som tydligt har trovärdiga lösningar på dessa två huvudproblem. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder en sådan skolpolitik i Uppsala. 

Expressens ledare, Linnea Lindquist, skriver läsvärt nedan om hur skolan missköts i Sverige. Liberalerna är ansvariga…

”Trots att jag är morgontrött är jag alltid på jobbet innan klockan sju. Inte för elevernas skull, utan för att hinna med den administration som byråkraterna lämpar över på rektorer. Efter 19 år i skolans värld har jag förlikat mig med att det alltid finns en excelfil som ska fyllas i eller en handlingsplan som jag förväntas prioritera.”

”Jag vill egentligen bara vara med eleverna, stötta lärarna och hinna vara den där pedagogiska ledaren som beskrivs så fint i skollagen. Jag skulle vilja få tid att fråga Fatima hur det gick på simningen, säkerställa att Ahmed får den lästräning han så desperat behöver och jag vill finnas där för lärarna som har det tufft i klassrummet.”

”I stället förväntas jag mata byråkrater med uppgifter som de skulle kunna hitta på egen hand. Skolan är numera inte regel- utan målstyrd. Det betyder att regeringen sätter upp målen och sedan ska de nästan 3 000 olika huvudmännen själva komma på hur de ska uppnås. Alla famlar i mörkret och försöker luska ut vilket arbetssätt som ger bäst resultat.”

”I alla kommuner och i många skolföretag finns det personer som kallar sig för kvalitetsutvecklare, strateger, analytiker och gud vet vad. Deras roll sägs vara att stötta oss som arbetar i skolan, men eftersom det inte finns regler för hur skolan ska organiseras stör de oss mer än vad de stöder oss.”

”Ju mer vi pratar om effektivisering, desto fler byråkrater anställs. Ju mer vi talar om kvalitet, desto mindre tid finns det för kärnuppdraget som skapar kvaliteten. Tilliten till lärare och rektorer har ersatts av excelark.”

”Det är varken lärarna som brister eller rektorerna som saknar kompetens. Problemet är att målstyrningen har skapat ett system som ska kontrollera och följa upp allt som inte har med kärnuppdraget att göra. Skolor tvingas lägga mer tid på att skriva handlingsplaner än på att utveckla undervisningen. Skolverket skulle kunna vara ett stöd i skolan men i stället får vi huvudvärk, gråa hår och hjärtklappning varje gång de får ett nytt uppdrag från regeringen. Det är tur att det finns en lösning. Gör regelstyrning great again!”

https://www.expressen.se/ledare/linnea-lindquist/hjalp-skolan-drunknar-i-excelfiler-och-byrakrati/

Överbyråkratiskt

Galenskaper

750 chefer och en stor stab med ”kommunikatörer” och ”strateger” i många förpackningar i Uppsala kommun. Vad hände? Varför blev det såhär galet? Det enkla svaret är sannolikt att praktiska utbildningar tappade i status och universiteten blev för många och ledde till ett för stort utbud av utbildningsplatser som fyllts. Det är felprioriterat. Och nu ser vi också att många som genomgått högre teoretiska utbildningar blir arbetslösa eller får arbeten där det räcker med gymnasieutbildning. Kloka rikspolitiker börjar lägga ner högskolor och universitet och satsar istället mer på praktiska gymnasie och KOMVUX utbildningar. 

Uppsala måste lära av lean-metoden! Det är galet att både Uppsala kommunnivå region Uppsala har massor av stabspersonal. Över 750 chefer och en massa ”strateger” och ”kommunikatörer”. Jag är helt övertygad om att om mängden chefer och stabspersonal halverades skulle tjänsterna som utgör kärnverksamhet utföras bättre och skattetrycket på dem som arbetar skulle kunna sänkas. 

https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/ryssen-kommer-fram--med-blanketterna/

Nedan är två läsvärda artiklar om hur offentlig sektor byråkratiskt svällt och parallellt minskat sin effektivitet. Så blir det bland annat när vi företräds av för många som inte klarar av att hålla emot när många tjänstemän i ledande befattningar bara vill ha fler och fler anställda.

”Regionernas bristande förmåga att hushålla med vårdens resurser leder till allvarliga problem för patienter och vårdpersonal men även för näringslivet.”

https://www.svensktnaringsliv.se/sakomraden/valfard-och-offentlig-sektor/rapport-okad-byrakrati-avslojar-bristande-effektivitet_1204890.html

Patrik Halls uppsats på Malmö universitet är läsvärd. Byråkrati och administration är viktigt. Men den får inte ta över och belasta för stora delar av kärnverksamheternas arbetstimmar. 

”Med detta sagt vill jag samtidigt slå fast att jag inte har något emot en fungerande byråkrati och administration. En fungerande byråkrati, i termer av en hierarkisk,Regelföljande, professionaliserad och meritokratiskt baserad tjänstemannakår är en grundläggande framgångsfaktor för stater, närmast lika viktig som en fungerande demokrati. Den som letar efter en entonig klagan över offentlig byråkrati hänvisar jag till någon annan skrift. Det är när byråkratiseringen går för långt som problem uppstår, exempelvis när den offentliga sektorns kärnverksamhet servar byråkratin snarare än medborgarna, eller när verksamhetens byråkratiska nivå blir för stor i relation till kärnverksamheten (dessa problem kan för övrigt mycket väl också gälla privat byråkrati).”

https://mau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1937973/FULLTEXT02.pdf

Inom offentlig sektor råder Parkinsons lag! Bara erfarna och meriterade politiker kan få stopp på det. Nedan en enkel förklaring av Parkinsons lag som faktiskt är beskrivna i pluralis. 

https://youtube.com/shorts/9ZpBqYthh-A?si=Ga53_UVQ6L7oeFsC

Koncentrera

Nu är inte tid för ”bra att ha”

Städarbetet inom stat, kommuner och regioner äger inte rum eller går sjukt sakta. Politiken leder inte det nödvändiga städarbetet utan låter sig helt vara i tjänstemännens händer. Och allt för många onödiga samt dyra ”tycka till” verksamheter startas av politiken när tillräcklig kompetens redan finns tillgänglig. Det är en destruktiv ordning då vi enkelt kan se att detta leder till svällande byråkrati och för dåligt fokus på kärnverksamheterna. Det är hög tid för politiker att inte bara snacka om att effektivisera och koncentrera! Vi behöver ett politiskt ledarskap som driver på nytänkandet, genomför nödvändiga effektiviseringar och som tydligt fokuserar på kärnverksamheterna.

Med den ordning vi har för det offentliga Sverige är det en majoritet av politiker som bestämmer. Johan Ingerö Arias, GP, skriver läsvärt om politikernas ansvar nedan. 

”Medborgarna väljer en riksdag, som utser en statsminister, som utser resten av regeringen. Den regeringen bestämmer vilka myndigheter som ska finnas, vad de ska arbeta med och vilka som ska leda dem. Om medborgarna inte gillar resultatet så väljer de en ny riksdag. Ändå leder varje kritisk rapport från Klimatpolitiska rådet till medierapporter om att riksdag och regering gör fel som inte genomför rådets politik. Och när en SD-politiker förra året kritiserade Klimatpolitiska rådet blev reaktionerna ännu mer absurda. DN:s kulturchef Björn Wiman hävdade rent av att den sortens kritik hotar demokratin. Men politikerna är folkvalda, Klimatpolitiska rådet är det inte. Politiker har inte bara rätt att ha åsikter om myndigheter, de är skyldiga att ha det. Vid samma tillfälle påpekade flera tyckare från den högra sidan att rödgröna regeringar luftat liknande kritik mot Finanspolitiska rådet. Det var sant i sak, men precis lika irrelevant.”

”Att granska, kritisera och forska om politiken är livsviktiga delar av varje demokrati. Men privilegiet att överpröva och byta ut politiken är förbehållet väljarna. Det finns dessutom ingen ”forskning” i bestämd form singular. En ekonom och en biolog kan komma fram till motsatta slutsatser utan att någon av dem har fel. Politikens roll är att hantera de målkonflikterna och göra helhetsbedömningar”

”Svenska politiker oavsett färg behöver bättre självförtroende. Lägg ner Klimatpolitiska rådet. Lägg ner Finanspolitiska rådet. Inget av dem gör något som inte även görs av universitet, nyhetsredaktioner, intresseorganisationer och tankesmedjor. Ställ stenhårda krav på myndigheterna och avskeda alla som missbrukar sin ställning.”

”Våra folkvalda ansvarar inför väljarna, inte inför aktivister eller nischade råd som varken kan eller vill ta några hänsyn utanför sina egna intresseområden. Varför är detta så centralt? För att medborgarna inte kan utkräva ansvar av råd eller myndigheter. Politikerna är de enda som vi har makt att tillsätta eller avskeda. Och det är ingen åsikt, det är fakta.”

https://www.gp.se/ledare/sverige-har-inte-rad-med-alla-rad.eb24eef8-0089-47c2-a11b-9b5f21eb494a

Nu är inte tid för slöseri! Nu är hög tid att säkra en bra framtid för våra barnbarn. Inser man det i Uppsala skrotar man bland annat spårvägsprojektet nu! 

Spännande

Kraftig byråkratislakt

Det blir onekligen intressant att se hur team Trump kraftigt kommer att skära i USAs offentliga byråkrati. En tidigare Sydafrikan och dubbelmedborgare, Elon Musk, och Vivek Ramaswamy, med indisk bakgrund ska ”rensa i rabatten”. Innan valen i Sverige 2026 ska vi veta hur det går enligt Musk. Artificiell intelligens ska nog hjälpa till att praktiskt göra det möjligt samtidigt som USA stärker sin förmåga inom just AI. 

Expressens ledare bjuder på några läsvärda kommentarer om den planerade byråkratislakten nedan. Du vet väl att Utvecklingspartiet demokraterna är det enda parti som tydligt och kraftigt i sin budget flyttar många miljoner från byråkrati till personal inom skola, vård och omsorg? Så är det! Stoppa slöseriet och stärk Uppsala på riktigt! Rösta klokt 2026!

”I ett uttalande på sin egen plattform Truth Social meddelar den tillträdande presidenten Donald Trump att USA kommer få ett nytt departement – under ledning av techmiljardären Elon Musk.

– Detta kommer skapa chockvågor genom systemet och alla som är inblandade i slöseriet av statliga resurser, kommer märka av det, och det är många människor, säger Elon Musk själv i en kommentar.”

https://www.expressen.se/nyheter/varlden/musks-nya-jobb/

Det är mycket som blir intressant att följa kopplat till USAs utveckling framöver. Corporate America styr snart inte bara politiken indirekt via donationer och lobbyister utan direkt. Vi får ett USA helt styrt av kapitalet med full uppbackning av konkgressen, senaten, presidentposten och högstadomstolen. Minister efter minister och topp uppdrag efter topp uppdrag vill Trump ge till extremt förmögna företagsledare. Det kanske blir bra, vi får se. Den föreslagna energiministern, Chris Wright, kan säkerligen upplysa miljörörelsen om att elektrifieringen också innebär kraftiga miljö- och klimateffekter. Wright är idag koncernchef för ett olje- och gasföretag. Och Scott Pruitt har föreslagits bli chef för USAs Environmental Protection Agency, EPA. Han är extremt skeptisk mot dagens miljöaktivism. 

De två supermakterna är USA och Kina. Många tror sig veta mycket om dessa länder och deras komplexa kulturer, men de vet väldigt lite. Tycker mycket gör ändå många. Jag tror mig kunna en hel del om USAs och Kinas historia och dessa stora samhällens generella kulturella drag. Utifrån dessa kunskaper kan jag då dra någon slutsats om varför just dessa kulturer idag dominerar människans liv på jorden? Ja. Kina har en låååång affärsdriven kultur. USA har en ung men starkt affärsdriven kultur. Det är därför de dominerar. I Europa har byråkratiskt fångade politiker, allt för ofta karriärpolitiker, länge fått styra. Då blir det som Mario Draghi konstaterat kris för Europa. Europa är på dekis och i desperat behov av samling och stärkt konkurrenskraft.

https://www.bbc.com/news/articles/cx2l4dn802lo

En sak är säker, att vi lyckas uppnå målen med Uppsalas nya handlingsplan för bättre näringslivsklimat kommer inte bara stärka Uppsala kraftigt. Det kommer stärka hela jorden. För att vi ska lyckas måste klimataktivismen i Sverige nyktra till och förstå vilka lokala satsningar som är bäst för jordens miljö- och klimatutveckling som påverkas av människan. Bland annat behöver Liberalerna fatta att spårvägsprojektet är en ”Gökunge” vi inte har råd med. Gör om! Gör rätt!

Undrar du också hur Uppsala och Sverige skulle utvecklas om vi hade ett system som i USA med president och borgmästare som själva väljer sina lag? Det gör jag. En sak är klar, ett Uppsala styrt av relevant erfarna och meriterade skulle garanterat göra Uppsala mycket mer framgångsrikt än nu.

För mycket byråkrati

STOPP

Behovet av kompetent personal inom skolan, sjukvården, omsorgen, kollektivtrafiken och många delar av näringslivet är stort. Kompetent personal! Samtidigt som behovet är stort är tillgången till kompetent arbetskraft, eller snabbt upplärbar arbetskraft, dålig. Kvalificerad invandring av direkt självförsörjande personer är önskvärd men de som tror att Sverige ligger högst upp på kvalificerade utländska personers önskelista att flytta till har fel. Och många arbeten i behov av arbetskraft kräver både svenska utbildningsexamina och ofta grundläggande kunskaper i svenska. I bästa fall kan det räcka med engelska. Så vad gör vi för att fylla kompetensbristerna och öka självförsörjningsgraden i landet Sverige?

Självfallet måste vi snabbt, men klokt, tillämpa moderna hjälpmedel för att jobba smartare. Till exempel verktyg kopplade till artificiell intelligens måste utnyttjas (ofta robotar eller helt mjukvarudrivna arbetsprocesser). Stora delar av arbetskraften som idag har mycket administrativa jobb måste frigöras så att de istället kan axla de kompetensbrister vi har inom till exempel skolor, sjukvården och äldreomsorgen. Inom 10 år halveras förhoppningsvis mängden administrativa jobb inom offentlig sektor. Effekten av det i svensk ekonomi kommer att bli fantastiskt till alla svenska invånares glädje. 

Gunnar Wetterberg skriver en läsvärd krönika i Expressen som jag bifogar nedan. För att ovan nödvändiga kompetensskiften ska bli verklighet får politiken skärpa sig och kraftigt börja skära i alla krav på rapportering och de måste pressa fram smartare arbetsprocesser. 

”Järnvägen är ett elände för sig, men de sega processerna är var mans plåga. Vindkraftverken får vänta en evighet på sina tillstånd, kärnkraftverken väntar två. Vanliga byggen ska igenom ett par-tre års prövning, bevakningskameror tar sin rundliga tid. Det är inte mycket som går att göra snabbt, när regelverken sätter sina käftar i processen.”

”Några år efter den stora skattereformen 1990‒91 började skattepolitiken gå åt alldeles fel håll. Mer och mer differentierad moms, jidder med 3:12-regler, värnskatt och jobbskatteavdrag – avstegen från reformens enkelhet och klarhet blev allt fler. Men det märkte medborgarna inte mycket av, tack vare Mats Sjöstrand och hans medarbetare. Sjöstrand var en långvägare inom skatteadministrationen som blev generaldirektör 1999. Under hans tid fram till 2009 använde verket digitalisering och klok ledning för att förenkla sina processer.”

”På kuppen skärps straffen för återfallsförbrytare. När processen drog ut på tiden kunde den misstänkte hinna begå nya brott innan domen föll, och fick då ”mängdrabatt” när påföljden fastställdes. Nu blir fler brott behandlade och straffade var för sig. Tänk om regeringen hade en förvaltningsminister värd namnet! Då skulle hon mobilisera förvaltningens Strömbergar och Sjöstränder för att röja i alla igenbeckade långbänkar. Det vore medborgarna värda.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/det-fanns-en-okand-hjalte-pa-skatteverket/

Kloka politiker i kommuner, regioner, statliga verk och bolag tillämpar skyndsamt anställningsstopp av administratörer och olika varianter av stabspersonal. Och samma kloka politiker börjar tillämpa civil olydnad mot alla rapporteringskrav från på tok för många myndigheter inom både staten och EU-byråkratin.

Inte elakt

Fel prioriteringar

Är det elakt att vilja att begränsade resurser ska prioriteras till kärnverksamheters uppdrag? Det tycker de som känner sig ”jagade” av önskemål om nödvändiga prioriteringar. Problemet med att man känner sig ”jagad” är att man i så fall inte klarar av att sätta sitt egointresse efter allmänintresset. Då och då ska man ”ta en för laget”. Politikers uppdrag är att se till allmänintresset och att varje skattekrona ger maximal positiv effekt inom det offentligas kärnuppdrag. Så verkar Utvecklingspartiet demokraterna, UP, som Uppsala kommuns enda 100% lokala och nationellt politiskt oberoende parti. Det finns för UP ingen nationell ”partipiska som viner”. Vi bestämmer helt själva vilken politik vi anser vara bäst för Uppsalaborna. 

Kommunikatörer, ekonomer, HR-stöd, IT-personal, sekreterare, strateger i olika förpackningar och chefer är exempel på stödfunktioner till olika verksamheters kärnuppgifter. Ibland undrar man om till exempel sjukvårdspersonalen inom sjukvården är till för att skapa jobb för alla administratörer… Det är inte så! Sjukvårdspersonalen är till för att med kvalité snabbt vara tillgänglig för dem med vårdbehov och hjälpa dem att bli så hela och friska så fort som möjligt. All överbyggnad runt huvuduppdragen har blivit allvarliga problem då de både kostar dyra begränsade resurser men också skapar merarbeten för personalen med kärnuppdragen. Är det svårt att förstå? 

Daniel Åkerman, GP, skriver läsvärt om detta vansinniga prioriteringsfel som landets politiker tillåter. Och i alla mina samtal med berörda tjänstemän i Uppsala kommun kan jag konstatera att de har rätt, om inte politiker bara hittar på fler och fler extra uppgifter för verksamheterna så kan de också dra sitt strå till kloka nedskärningar av over-head.

”Exempelvis ökade antalet anställda inom administrationen i Västra Götalandsregionen med 50 procent mellan åren 2001 och 2021, medan befolkningen i länet bara ökade med 16 procent under samma period. Pengarna som gick till fler administratörer kunde i stället ha gått till sjuksköterskor eller undersköterskor.”

”När HR-avdelningarna inte anordnar gruppaktiviteter är de vanligen upptagna med att ta fram strategier, policies, värdegrunder och jämställdhetsplaner. Alvesson påtalar i Expressen att detta är vad övriga i arbetslivet, såväl ledning som personal, helst vill att HR inte ska syssla med. I stället vill man ha stöd och få service med sådant som sjukledighet och pensionsplanering.

”Det senare vardagliga arbetet har dock låg status, medan strategiutveckling öppnar en väg in till ledningsfunktionerna och ger HR-avdelningen större inflytande i verksamheten. Det är fullt rationellt för HR-personalen att vilja förbättras sin egen situation och stärka sin ställning. Men det gör det inte rätt.”

”Ska HR-sjukan kunna motverkas måste staten dra sitt strå till stacken. De flesta verksamheter har inte haft något annat val än att expandera personaladministrationen i takt med att lagstiftningen har skärpts. Inte minst på arbetsmiljöområdet är nu regelverken så byråkratiska och snåriga att chefer sällan klarar sig utan hjälp. Därför bör regeringen inleda en översyn och lätta regelbördan.”

https://www.gp.se/ledare/staten-måste-lätta-på-regelverken-för-att-bekämpa-hr-sjukan-1.105068792

Idrotts- och kulturlivet är viktigt för väldigt många människor. Samtidigt är det verksamheter som i huvudsak ska finansieras genom ideella föreningar, medlemsavgifter, donationer och sponsorer. Det offentliga ska dock stötta idrotts- och kulturlivet genom snabb relevant handläggning av till exempel bygglov, markupplåtelser, miljötillstånd och kostnadseffektivt nyttjande av kommunens stora fastighetsbestånd. Precis som i till exempel Halmstad kan kommunens ekonomiskt framgångsrika göra mer privat finansierade idrotts- och kultursatsningar. Det märks inte särskilt mycket att Uppsalas ”mylla” faktiskt skapat många av Sveriges nyrikaste de senaste 30 åren. De kanske kan få sitt namn på ett konstmuséum eller en idrottsarena…

Sverigebilden

Överflöd av administratörer

Vilken bild av Sverige har du? Vad är Sverige för dig? För mig är Sverige mitt hemma. För mig känns det svenska samhället greppbart. För mig var det svenska jämställda och företagsamma samhället något jag var stolt över. För mig var det svenska välståndsbygget från mitten av 1800-talet och framåt, med några svackor, imponerande ända fram till 1970-talet. 

På 70-talet påbörjades en offentlig byråkratisering som pågår än idag. En byråkratisering som stjäl viktiga resurser från både näringslivet och den offentliga sektorns kärnverksamheter. En byråkratisering som hämmar den viktiga företagsamheten. På 70-talet började också ett politikerskrå, yrkespolitiker, växa fram. Länge byggdes Sverige starkt av folkvalda som också hade en stark förankring i riktiga yrken. Företagsamma människor från olika skrån. Det var en framgångsfaktor. 70-talet avslutades 1980 med en folkomröstning om kärnkraft. Då fick det svenska folket inte ens tycka ja till kärnkraft. De tre alternativen var på olika sätt alla för avveckling. Oavsett vad man tycker i sakfrågan är det intressant att man inte vågade erbjuda ett ”bygg ut” alternativ. 

Ett annat perspektiv på Sverige är när jag på 1990-talet och början av 2000-talet reste mycket runt om i världen. Var jag än kom var Sverigebilden fantastisk. Hur hade vi blivit så jämlika? Hur hade vi skapat ett så generellt välmående land? Hur kunde vi som är så få lyckats bygga så många globalt framgångsrika företag? Hur kunde vi som är så få erbjuda världen så många världsstjärnor inom idrott och musik? Alla var imponerade. På riktigt imponerade. Det är inte så länge sedan. Den bilden av Sverige har bleknat. Inte minst Donald Trumps förvånande ”In Sweden” om våldsutvecklingen sade mycket om hur imponerad även den självgode Trump varit av lilla Sverige.

Vad hände med den svenska kulturen som fram till början av 1980-talet skapade ett globalt sett avundsvärt unikt samhälle? Ja, det finns/fanns en svensk framgångskultur värd att återskapa i modernare form.

Naomi Abramowics, GP, skriver intressant om ”Sverigebilden” nedan. Det jag tycker är mest läsvärt är hur våra rikspolitiker tillåtit den icke värdeskapande byråkratin svälla ut. 

”I sann svensk anda (där lagom bara är en chimär) har vi inte bara gjort navelskådande till en nationalsport – vi har till och med gjort det till ett myndighetsuppdrag. Ett av Svenska institutets uppgifter är nämligen att analysera Sverigebilden. Det verkar nämligen inte räcka med att det finns en rad andra myndigheter, däribland Utrikesdepartementet, som har samma uppgift.”

”Exempelvis: När en respekterad journalist på den amerikanska dagstidningen Wall Street Journal skriver om Sverige som ”The Gun Murder Capital of Europe” är det största problemet inte att det påverkar Sverigebilden negativt, utan hur den eskalerande kriminaliteten påverkar Sverige (Wall Street Journal 22/3).”

”Det är en sak att måna om Sverigebilden. Men oron kring Sverigebilden får inte gå så långt att den riskerar att ändra svensk politik i avgörande frågor, eller att kväva den offentliga debatten. Det är där faran uppstår, när politiker överväger att tumma på avgörande principer för att förbättra bilden av Sverige utomlands. Så viktig är ingen rankning i världen.”

Det bästa man kan göra för att skapa en globalt positiv bild av Sverige är att på riktigt vara duktig på hemmaplan. Inte försöka ”sminka grisen”. De grova våldsproblemen, återigen en misskött fastighetsmarknad, en misskött skola, långa vårdköer, ständiga problem i tågtrafiken, sabbat elförsörjningssystem, sämst tillväxt inom EU och herrarna i fotbollslandslaget levererar inte längre. Hoppas våra damer visar att det finns hopp.

Sverige ska vara ett sekulärt samhälle byggt på värderingar som också är uttryckta i demokratiskt framarbetade lagar som gäller oss svenskar jämlikt. Nya svenskar ska bättre inkluderas i våra värderingar samtidigt som vi är ett sekulärt samhälle (invånarna får tro på vad de vill). Alla måste förstå hur viktigt det livslånga lärandet är för det egna och samhällets konkurrenskraft. Alla måste förstå principerna bakom orden ”Gör din plikt, kräv din rätt”! Innovationsförmåga, företagsamhet och sparsamhet ska ha hög status. Att vara företagsam går att vara i alla sammanhang. Så byggs Sverige åter framgångsrikt. Vi kan bli imponerande igen! Globalt imponerande. Om vi fortfarande har en egen valuta då kommer den att ha en stark växelkurs. Inte som nu, usel. Jag vill att vi är globalt imponerande, det var en fantastisk tid att resa i världen och ständigt möta imponerande kommentarer kopplade till Sverige.

https://www.gp.se/ledare/fixeringen-vid-sverigebilden-har-gått-för-långt-1.104293051

Ineffektivitetsdrivare

Mötesinflation

Det är för många möten på allt för många arbetsplatser! Varför har det blivit så? Säkerligen en del av ”mjukiskulturen” där allt ska pratas om i olika styrgrupper och alla ska hela tiden känna sig delaktiga. Nu säger jag absolut inte att toppstyrning är bra eller att alla möten är dåliga. Det är dock för många gruppmöten. Istället för att chefer ägnar massor av tid åt gruppmöten och administration skulle det bästa resultatet av tidsprioriteringen nås genom enskilda möten med ”kunderna” och enskilda utvecklingsmöten med medarbetare. Och engagerade medarbetare avgör hur ett förändringsarbete faller ut. Därför avslutas också min bok ”En stund på jorden” med en egen utvecklad engagemangsekvation.

Gunnar Wetterberg skriver en läsvärd krönika i Expressen som jag bifogar nedan. De svåra, men viktiga, förändringarna kräver ett tydligt metodiskt och uthålligt förändringsarbete.

”Då lärde jag mig skillnaden mellan olika slags reformer. Skatter och socialförsäkringar kan man ändra från det ena året till det andra.”

”Det är bara att pilla i paragraferna och programmera om Försäkringskassans eller Skatteverkets datorer, så måste folket rätta och packa sig efter det nya. Det är mycket värre med skolan, sjukvården, äldreomsorgen eller polisen. Där kan statsmakterna utfärda vilka ståtliga proklamationer som helst, innan vardagen förändras måste hundratusentals medarbetare bestämma sig för att ändra sina vanor och rutiner. Apparaterna är inte ostyrbara, men förändringar tar tid. Och det måste till många chefer som ser till att visionerna når verkligheten. I detta är pengar nödvändiga, men långtifrån tillräckliga. Det skulle behövas en debatt om vad vi förväntar oss av cheferna.”

”Men det handlar om att våga säga emot påbud uppifrån. Varje chef har ansvaret för att medarbetarna inte ska behöva jobba i onödan. Det betyder att man ibland måste ifrågasätta högre chefers och politikers infall och nycker. Vad ska det tjäna till? borde vara en av vardagens vanligaste motfrågor. I synnerhet borde seglivade övertidsberg ringa en varningsklocka. Om man inte är tillräckligt många för att klara alla uppgifter måste chefen tala om vad man måste avstå ifrån.”

”Inte minst gäller det mängden skrivarbete. Många känner resignerat igen sig i Linda Jernecks skildring av sjukvården häromveckan. När jag arbetade på Svenska Kommunförbundet gjorde statistikchefen Cecilia Etzler en heroisk insats för att hålla igen alla enkäter och undersökningar som olika myndigheter ville bombardera verksamheten med. Gång på gång kunde hon visa att det man ville veta redan fanns i befintliga register – eller var statistiskt meningslöst att fråga efter. Det blir löjeväckande när statliga myndigheters inspektioner går ut på att undersöka om rätt sorts måldokument har upprättats. Inspektionerna borde snarare ställa frågan om de verkligen behövs – och föreslå statsmakterna att avskaffa dem, om det är därifrån beställningen kommer.”

”Allt detta förfogar inte varje chef över, men däremot bär de ansvaret för sammanträdesraseriet. Det mesta kan klaras ut direkt mellan chefen och medarbetaren – varför öda andras tid på onödiga och utdragna möten?”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/mellancheferna-maste--bekampa-onodiga-moten/

Patrik Kronqvist, Expressen, beskriver väl hur den goda viljan ofta blir ett dyrt byråkratiskt problem. Politiker måste fatta att alla förslag som ska genomföras mer eller mindre driver administrationskostnader. Ska då politiken sluta driva på förändringar? Nej, men det är rimligt att för varje ny idé som driver administration ska två av de befintliga administrationsdrivarna bort! Och den viktigaste administrationen är administrationen kopplad till det ständiga förbättringsarbetet! De ska handla om förbättringar för kärnverksamheten. Det är bara ett metodiskt förbättringsarbete som kan driva fram ständiga effektivitets och produktivitetsförbättringar. 

”Hur uppkommer all onödig administration egentligen? I högtidstalen vill ju politikerna alltid att tjänstemännen ska få ägna sig åt de viktiga frågorna.”

”– Sänkta elpriser. Det här handlar om snabba åtgärder som man ska kunna vidta här och nu, så att de ska få omedelbar effekt. Men den tydligaste effekten är bara en massa byråkrati. Närmare 200 myndigheter ska varje månad (!), hela vintern, rapportera vilka åtgärder man vidtagit och den elförbrukning man haft.”

”Trots alla rapporter är det fortfarande oklart hur mycket el som uppdraget har sparat och om det ens haft en mikroskopisk påverkan på svenskarnas elräkningar. Men det är uppenbart att det går åt en hel del mänsklig energi och en massa skattepengar för att försöka uppfylla det.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/magdalena-anderssons-valflask-blev-ett-monster/

Vi har bara en kort stund på jorden, fyll den tiden klokt!

Det räcker nu

Huvuduppdragen i fokus

En del av byråkratiproblemet är att för många utbildas på universiteten i ämnen och mot yrkesinriktningar som är stödresurser, inte huvuduppgifter. Vad händer om vi kraftigt avvecklar studieplatser i allt som inte handlar om lärande, sjukvård, hantverk och naturkunskap? Vad händer om vi säkerställer att de som arbetar inom kärnverksamheter får anständigare arbetsvillkor? Går det? Ja, det går! Ett första och jämfört med mycket annat enkelt reformarbete är att en majoritet av ansvariga politiker bestämmer sig för till exempel målsättningen att halvera mängden administrativa uppgifter under två år. Går det? JA! Om en majoritet politiker förstår varför det är viktigt och värdefullt. Och om de har modet att prioritera våra kärnverksamheter som idag har stora kvalitetsproblem.

Expressens ledare skriver nedan läsvärt om vansinnet med allt mer administration. Ökningen måste inte bara stoppas, vi måste kraftigt reducera mängden administration som belastar våra kärnverksamheter.

”Larmrapporterna har blivit vardagsmat vid det här laget. Det råder brist på alltifrån sjuksköterskor och undersköterskor till lärare, socialsekreterare och poliser. Och situationen kommer bara att bli värre under det närmaste decenniet.”

”Välfärdens hjältar knäar under allt tyngre arbetsförhållanden. Det har blivit vanligare med hot och våld samtidigt som samvetsstressen gör sig påmind när tiden inte räcker till för alla hjälpbehövande. Man skulle kunna tro att detta fick arbetsgivare att göra allt för att uppvärdera fotfolket och avlasta i möjligaste mån. Inget kan ju vara viktigare än att värna kärnverksamheten, eller hur? Men i stället har byråkratin fått svälla samtidigt som den administrativa bördan har tryckts nedåt i verksamheten.”

”I en krönika på ledarsidan nyligen skrev Linda Jerneck om en studie som visar att läkare och sjuksköterskor lägger omkring hälften av arbetstiden på administration i stället för att träffa patienter. Samtidigt har antalet vårdbyråkrater – ledningspersonal, handläggare och administratörer ökat med 50 procent (!) under det senaste decenniet. Alltfler sitter alltså bakom skrivbord och bestämmer hur arbetet ska utföras, medan allt färre vill göra själva jobbet.”

https://www.expressen.se/ledare/alla-vill-vara-strateger-ingen-vill-gora-jobbet/

Det är framförallt alla dessa "stöduppgifter" till kärnverksamheter som kommer att avvecklas när artificiell intelligens fortsätter den kraftiga omställningen av arbetsmarknaden. Ångmaskinen och "spinning-Jenny" var ingenting mot vad AI kommer att förändra. Fyra dagars arbetsvecka och annat nytt ligger närmare i tiden än vad vi tror. 

Naomi Abramowicz, GP, skriver läsvärt om hur vansinnigt byråkratin tillåts växa inom offentlig sektor.

”Aldrig har väl Sverige haft så många strateger. Västra Götalandsregionen har exempelvis forsknings- och utvecklingsstrateger, HR-strateger, digitaliseringsstrateger, IT-strateger och kommunikationsstrateger. Det kryllar av dem inom all skattefinansierad verksamhet.”

”Trots att den administrativa personalen ökar tvingas verksamhetsnära personal sköta den enkla administrationen i allt större utsträckning. Förutom sina övriga arbetsuppgifter behöver de sistnämnda även lägga allt mer tid på att fylla i blanketter och formulär. Det anses nämligen inte tillräckligt kvalificerat för den nya kadern av eleverade administratörer. De ägnar sig i stället åt avancerat pappersarbete som strategiska dokument, vars syfte är att stärka organisationens varumärke i ett led att härma storföretagens marknadsavdelningar.”

”Förutom att de eleverade administatörerna tillför tveksamt värde till verksamheten dränerar de organisationerna på pengar. I Statskontorets antologi ”Statlig förvaltningspolitik för 2020-talet” tittar statsvetarprofessorn Patrik Hall närmare på hur löneutvecklingen har sett ut för vad han kallar ”managementbyråkraterna” under de senaste decennierna. Det lönar sig att skyffla papper. Exempelvis har kommunikationschefer inom Sveriges regioner fått en löneökning på 54 procent mellan 2005 och 2018, medan motsvarande för sjuksköterskor var 43 procent.”

”Det behöver bli mer lönsamt för personal att stanna kvar inom kärnverksamheten i stället för att börja arbeta med administrativa uppgifter. Ett sätt att finansiera deras löneökningar är att kapa antalet eleverade administratörer. Det gäller hela den offentliga sektorn: stat, kommuner och regioner. En idé, som Alvehus och Kastberg Weichselberger förordar, är att upprätta en kvot mellan högre administratörer och personal inom kärnverksamheten. Det skulle säkerställa att det inte blir en orimlig balans, där strategerna blir fler på den övriga personalens bekostnad. För det om något är en synnerligen ostrategisk användning av skattemedel.”

”Skär ner på strateger och kommunikatörer och anställ i stället läkarsekreterare, turlagssekreterare och andra som kan underlätta vardagen för kärnverksamhetens yrkesutövare.”

”Politikerna å sin sida måste rensa bland alla lagkrav som skapar berget av administration och ställa stenhårda krav på att gallra i byråkratin i regleringsbrev till myndigheterna. Denna samhällssjuka måste botas.”

https://www.gp.se/ledare/managementbyråkratin-äter-upp-våra-skattepengar-1.91707221

Sokrates får räknas som en av mänsklighetens främsta filosofer och tänkare. Han var på många sätt också strategisk i sitt tänkande. Jag killgissar om att Sokrates hade förfärats av hur vår tid har skapat ett mycket oklokt överadministrerat samhälle. Gör om! Gör rätt!