Att se olikheter och kämpa för egna värderingar är inte rasism
Vänstern har allt för länge fått förlama svensk problemlösningsförmåga. När vi inte kan tala om växande problem utan att attackeras med olika nedsättande etiketter kan vi inte heller ta i viktiga frågor på ett konstruktivt sätt. Sverige är idag ett land där vi har allt fler grupper som har en mycket annorlunda bakgrund. Den bakgrunden skiljer sig på många sätt. Utbildningsmässigt, kulturellt, samhällssystemmässigt och tillitsmässigt. Allt fler invandrare kommer från starka klansamhällen.
De flesta människor som härstammar från några generationer i vår del av världen ser det sekulära samhället som självklart och har under modern tid, med få undantag, accepterat att människor tror på olika saker. Dan Korn skriver mycket läsvärt i GP nedan om att det inte är rasism att lyfta upp olikheter mellan människor. Kulturella olikheter och beteendeolikheter. Han lyfter upp att människor i ett samhälle måste få stå upp för de värderingar de tror på och att det också innebär att vi måste få tycka illa om sådant som vissa kan tycka är självklara rättigheter. Var går din tolerans för besökares beteenden hemma hos dig? Har du rätt att tydligt stå upp för dina regler hemma hos dig? Är du fri att slänga ut den som inte respekterar dina regler och beter sig odrägligt? Är vi överens om att i Sverige gäller svenska lagar oss alla jämlikt?
Att till exempel tycka att det sekulära samhällssystemet är viktigt måste man få tycka i Sverige. Att till exempel tycka att hedersförtryck och hedersvåld kraftfullt ska bekämpas måste man som svensk få tycka. Att till exempel tycka att bidragsfusk är stöld från våra gemensamma sociala försäkrings system måste man få tycka. Att till exempel få tycka att kommunism och fascism är vidriga styrelseskick måste man få tycka. Att Socialdemokraterna av självvinningsskäl väljer regeringsmakten med partier de inte gillar måste man också få tycka.
Det finns rasister i Sverige. Inte minst bland invandrare. Rasister, i alla dess former, har mycket kvar att lära i livet. Det är inte särskilt begåvat att tycka att en människa är mindre värd än en annan bara på grund av till exempel dess hudfärg. Att tycka att en människa är outbildad, ohyfsad, otrevlig, kriminell och så vidare är något helt annat än rasism. Outbildade, ohyfsade, otrevliga och kriminella finns inom alla grupper av människor, utan undantag.
I det endimensionella svenska debattklimatet kan rasism bara handla om ”vita” som ser ner på andra ”färgade” människor. Det är extremt okunnigt! Det finns mycket rasism runt i världen. Den egna gruppen anses finare än andra. Och i Sverige finns invandrare från mycket avlägsna platser som är rasister mot svenskar bara för hudfärgen och den sekulära inställningen.
Dan Korn:
"Få böcker har påverkat vår tid lika mycket som Edward Saids Orientalism (1978). Västvärlden har enligt Said konstruerat en bild av ”Orienten” genom att överdriva skillnader och använt Orienten som kontrast för att framstå som bättre. Man skapar en negativ bild av Den Andre. Idén att stava Den Andre med stora bokstäver som ett begrepp hade Said lånat från Simone de Beauvoir och från filosofen Emmanuel Levinas ord om att se Den Andres ansikte. Kanske är det tack vare Said som vi ofta känner oss obekväma med att erkänna att det finns kulturella skillnader. Man kan hitta inhemska förklaringar också. En svensk företeelse är konflikträdslan och viljan till konsensus, att vi skall hålla med varandra, att vi skall skapa enighet. Om människor är olika stör det enigheten."
"Länge skruvade många i Sverige på sig när människor uppmärksammade fenomen som klansamhällen och hederskulturer. Att tala om sådant var rasism."
"I höstas beviljade regeringen tjugo miljoner kronor till arbete mot hedersförtyck, vilket omedelbart gjordes tydligt genom stora affischkampanjer i lokaltrafiken. Sedan tog det inte mer än ett par månader innan det i poddar, tv-soffor och på debattsidor började talas om hederskultur i svenska frikyrkor. Samma sak var det med klanstrukturerna. Länge förnekades att det fanns klaner etablerade i Sverige, men när etablissemanget till slut var tvungen att erkänna det började man strax kalla företeelser som fackföreningar, ordensväsende och liknande organisationer för klaner."
"Har det hänt dig att din syssling ringt och klagat över att han inte längre får arrendera en bit jord eftersom han tillhör en dålig familj, att han därför ber dig se till att dina döttrar uppför sig mera anständigt? Sådant är livet om man anses tillhöra en klan med en heder att upprätthålla. Såvitt jag vet håller inga frikyrkor reda på sina medlemmars sysslingar. Grunden för klan- och hederstänkande är att man håller reda på gemensamma förfäder långt tillbaka i tiden, medan de flesta svenskar sällan vet vilka förfäderna var mer än tre, fyra generationer tillbaka."
"Emmanuel Levinas, som många tycker om att nämna på grund av hans tal om att se Den Andres ansikte, menade faktiskt inte, som många tycks tro, att vi skall spegla oss i Den Andres ansikte och se likheten. Han menade att vi skall se att Den Andre är annorlunda, men respektera Den Andre trots det. Att se olikheter är inte rasism, men att förstå skillnader innebär att man kan göra något åt problem som annars inte syns."
https://www.gp.se/ledare/att-se-olikheter-%C3%A4r-inte-rasism-1.43633849
