Jämställdhet

Världens mest generösa föräldraförsäkring 

Sverige erbjuder föräldrar världens mest generösa föräldraförsäkring. När man väger in antalet lediga månader och ersättningsnivåer. Trots det faller även barnafödandet i Sverige kraftigt. Och trots det vill Kristdemokraterna ta bort det kloka villkoret att tre av alla föräldramånader måste utnyttjas av pappan. Det är riktigt dumt om man bryr sig om barnens och kvinnans bästa. Barnet och pappan mår livslångt bättre av några månader tillsammans tidigt i livet. Kvinnors karriär, livsinkomst och möjliga självständighet mår bäst av att även pappan tar del av den mycket generösa föräldraförsäkringen. 

Att ett barns första år har stor betydelse vet jag. Jag törs påstå att jag inte hade haft samma starka relation med min son om jag inte haft mycket känslosam tid med honom tidigt i livet. I mitt fall på grund av en livshotande sjukdom i familjen. Att starkt anknyta till sina barn tidigt i barnens liv har stor positiv betydelse.

Kristdemokraterna är riksdagens mest konservativa parti. Trots att de leds av en kvinna visar det sig mycket tydligt när de inte förstår det positiva värdet av att villkora endast tre månader av föräldraledigheten till pappan. Tre månader, typ 90 dagar, av möjliga 480 lediga föräldradagar! Över tre månaders kraftigt betald föräldraledighet är mycket mer än i nästan hela övriga världen. 480 dagar motsvarar 16 månader!!! Hela 13 månader kan barnfamiljerna själva bestämma över. Det är extremt generöst jämfört med nästan alla av världens föräldrar. Det är bara Estland, Lettland och Ungern som i tid är generösare. 

Kristdemokraterna är tydligen ”moderna” då många yngre kvinnor numera tycks gilla idén att vara helt beroende av en rik man men slippa jobba… Att vara ”lyxhemmafru”. Det är en dålig strategi som jag aldrig skulle rekommendera till min dotter. Expressens ledare nedan är i sammanhanget läsvärd.

”Kristdemokraterna har en historia av att tvinga igenom dåliga reformer.”

”KD kallade det valfrihet. Kritikerna – inklusive denna ledarsida – kallade det subventionerat hemmafrubidrag och en kvinno- och fattigdomsfälla, särskilt för invandrade kvinnor som var klart överrepresenterade bland mottagarna.”

”Bland annat bär reformen på samma sorts problem som vårdnadsbidraget: den slår mot jämställdhet och integration. Många invandrarkvinnor står redan långt ifrån arbetsmarknaden. Det sista Sverige behöver är reformer som för dem ännu längre bort. Egen försörjning innebär frihet och egenmakt, det visste den svenska kvinnorörelsen. Exakt samma sak gäller invandrarkvinnor, som i många fall kommer från djupt patriarkala kulturer.”

”Skulle pappamånaderna tas bort kan utvecklingen backa rejält. Och en del pappor, som vill vara föräldralediga, skulle få svårare att hävda sin rätt, både gentemot sin partner och sin arbetsgivare.”

https://www.expressen.se/ledare/folket-gillar-inte-buschs-nya-ide/

Det är förbjudet att diskriminera människor om de under en anställningsintervju avser att skaffa barn eller säger sig ha småbarn. Pappamånaderna har hjälpt kvinnorna att trots det diskriminerande förbudet i mindre utsträckning diskvalificeras för att arbetsgivaren helt utgår ifrån att kvinnan blir borta från jobbet. Nu kan inte arbetsgivarna utgå ifrån det. Rör inte pappamånaderna!

Samhörighet

Uppsalabo, svensk och Europe
"All business is local". Det vet båd framgångsrika affärsmänniskor och politiker. I takt med att vi kommer allt längre ifrån den egna bostadsorten minskar det genuina intresset markant, så är det för de allra flesta. Det är inget konstigt med det utan helt normalt beteende för oss människor. Om man har denna kunskap kan man också inse att det går att skapa en positivt stark sammanhållning kopplad till den minsta gemensamma nämnaren, närsamhället. En sammanhållning som levererar mervärden för alla närsamhällets invånare. En sammanhållning som inte är politiskt färgad utan helt fokuserad på att stimulera till gränsöverskridande personligt nätverkande, lyfta fram olika personligheter som gör närsamhället intressant och utvecklingsstarkt samt uppmuntrar ett respektfullt bemötande mellan oss människor. En sammanhållning där nytt och gammalt kan leva i harmoni tillsammans eftersom ett respektfullt bemötande är självklart i ett framgångsskapande närsamhälle.
http://uclubuppsala.se/om-uclub/

Personligen är en stark del av min identitet att jag är Uppsalabo, svensk och europé. Jag tror det är väldigt positivt om alla Uppsalabor känner något liknande. Även om man som jag också har stark anknytning till utomeuropeiska kulturer som den armeniska eller palestinska. Visst finns några få % människor som har möjligheter, och vilja, att se sig som starka världsmedborgare. De är dock extremt få som har den möjligheten och viljan. De allra flesta vill känna trygghet och stolthet i närsamhället. Om man tillhör de senare är det mycket viktigt att förstå hur viktigt det respektfulla bemötandet är oavsett politisk inställning. Jag tycker till exempel att även våra värdefasta invånare också ska trivas med vårt gemensamma samhällsbygge.
”Barrling ställer den intressanta frågan om sympatierna går djupare än så. Att det handlar om Somewheres grundläggade behov av att känna igen sig i sitt land och deras nostalgiska känsla av att folkhemmet gått förlorat.”
Ja, de fina världsräddande människorna i Sverige behöver inse att det fortfarande finns, och kommer att finnas, många värdefulla traditionalister bland befolkningen. De ska väl också ”med”?
http://www.gp.se/ledare/sonesson-behovet-av-nationell-gemenskap-får-inte-underskattas-1.5044553

Jag vill att alla som lever i Uppsala ska känna sig som stolt Uppsalabo, svensk och Europé även om man ursprungligen kommer från till exempel Shanghai i Kina. Det går! Men det kräver ett insiktsfullt och engagerat ledarskap.
http://www.gp.se/ledare/cwejman-fixeringen-vid-hudf%C3%A4rg-gynnar-bara-de-h%C3%B6gerextrema-1.5035504

Stig-Björn Ljunggren har ofta intressanta och pålästa synpunkter på det som händer i vårt samhälle. Hans krönika om tillhörighetsbehovet på Internet är bra och värdefull läsning för den som aldrig vågar stå för något på nätet. Så fort du tycker något kommer du att få många verkliga, eller fejkade, meningsmotståndare som direkt ifrågasätter det du tycker. Inte sällan använder de också nedvärderande ord för att försöka få dig ur balans eller bara för att framställa dig så dåligt som möjligt. Det har varit hårda tider förr. Nu är inget undantag om man vågar tycka saker om det som händer i vårt samhälle.
http://www.gp.se/ledare/ljunggren-på-nätet-måste-du-tillhöra-en-flock-1.5045012

UppsalaLjungren har nog rätt, minst ett riksdagsparti åker ur riksdagen 2018.
http://www.gp.se/ledare/ljunggren-vilket-parti-åker-ut-1.5045302

Dagens kalkon
Opinionsmätningarna. Alliansen behöver börja ta lite mer röster från övriga partier. Det är oroväckande att två allianspartier i allt fler mätningar verkar falla ur riksdagen. Visst krävs en majoritet emot för statsministeralternativ men det skulle kännas betydligt bättre om Alliansen hade haft en klar ledning i opinionen i nuläget.
https://www.expressen.se/tv/nyheter/succen-kristersson-har-tagit-m-ur-krisen/

Dagens stjärna
Jenny Sonesson. Så rätt. Dumt att inte ”få med” stora delar av svenskarna på framtidsresan.
http://www.gp.se/ledare/sonesson-behovet-av-nationell-gemenskap-får-inte-underskattas-1.5044553

Idé och kompromissfabrik

Ebba Busch-Thor
"Vem är jag vem är du... levande charader" var en sång som sjöngs av Arja Saijonmaa. Ja, vem är alla människor man träffar egentligen? Hur mycket av deras personlighet döljer dom? Hur mycket av sina verkliga uppfattningar låter de bli att berätta då de kan anses som politiskt inkorrekta? Ebba är nog rätt mycket den hon är, vilket jag anser är en styrka i sig. Hoppas "den hon är" räcker till för att leda KD mot en tydlig höger/konservativ profil. Där finns absolut en nisch att ta i svensk politik som gör att KD kan slippa den eviga pressen att få mindre väljarstöd än 4%.

Ett parti ska när det fungerar som bäst vara förankrat i några grundvärderingar, då och då omformulera sin samhällsvision, ovanpå det ständigt idéutveckla sin politik och därefter kompromissa, kompromissa och åter kompromissa för att i en majoritet kunna komma så när sin vision och sina grundvärderingar som möjligt. Så enkelt är det....

Jag är inte konservativ. Men för att vi svenskar snart ska lyckas slippa destruktiva vänsterkrafter hoppas jag Ebba lyckas att paketera om KD. Samtidigt som jag hoppas det är det viktigt att inte de hårdast formulerade idéerna är helt oförenliga med Ms mellanmjölkspolitik samt C och FPs liberala bottenplatta. Tillsammans behöver dessa partier +40% för att slippa vänsterstyret. Därför finns i praktiken tråkiga begränsningar i ett partis idéutvecklingsarbete, i vart fall kopplat till vad som tål att vara en del av ett partiprogram. Grytan som ska kokas måste bli tillräckligt bra för tillräckligt många. Det måste i dagens politiska kaos gå att kompromissa med andra partier, annars får man aldrig på riktigt vara med och styra demokratins olika skepp på ett ofta stormigt hav.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5918713

Högt i tak
Sverige har ett fattigt debattklimat! Vi behöver ett mycket öppnare och friare debattklimat i Sverige om det generella välståndet ska kunna försvaras. Varför försvarar t ex många liberala debattörer konstens rätt att få göra vad som helst under konstflagg men så fort någon tycker något som avviker mot vad de själva tycker i en politisk fråga då förs ofta debatten respektlöst. Vi behöver fler beskrivningar av verkligheten som får stötas och blötas i offentliga samtal och debatter, inte färre.
http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/tankepolisen-far-oss-att-bli-tysta-och-fega/

Kul att läsa sista sidans krönika i det senaste numret av Dagens Samhälle. Skribenten delar min syn att det skulle vara mycket värdefullt om vi kan försöka få en "objektiv" bild av migrations och integrationsläget i Sverige. Ministern Morgan Johansson har tydligen sagt på ett EU möte att det börjar bli ohållbart att Sverige och Tyskland ska ta ett så stort flyktingansvar.

Avhoppare

http://www.dn.se/nyheter/politik/vardekonservativ-kd-politiker-gar-till-sverigedemokraterna/Konservativ som konservativ?
De senaste dagarna har det skrivits en hel del om en kristdemokrat som hoppat över till SD. Gunilla Gomér som bl a varit ordförande för föreningen "Ja till livet" söker lyckan inom SD. Hon kanske har gjort valtesterna på nätet? Och då snabbt förstått att ett parti kan ha fler frågor än en i sitt politiska program. Och då har hon kanske dragit slutsatsen, som många, att mycket av den politik de driver är något hon delar. Och precis som KD är dom ju konservativa. Det är inte ovanligt att politiskt aktiva har varit det sedan barnsben. Många är säkerligen karriärpolitiker. Just nu kan det ju förefalla som ett smart karriärsteg att gå från KD till SD. Båda partierna har ju "demokraterna" i sitt namn och SD behöver ju fler ledande kvinnor att visa upp. Många blir upprörda över hennes avhopp. Varför då? Ingen är väl livegen i Sverige. Det gäller väl även politiker?


Tiggeri
Gunilla Gomér har kanske tröttnat på att inte Rumänien tar sitt ansvar för att ge sina invånare en anständig lägsta levnadsnivå i Rumänien. SD är ju tydliga med att de anser att tiggeriet ska förbjudas. Rumäniens premiärminister Victor Ponta spås nu bli Rumäniens nya president. Kan det innebära att de bättre börjar bry sig om sina mest utsatta invånare? Knappast. De fortsätter att göra andra prioriteringar. Och antalet tiggare fortsätter att växa i Sverige. Gomér kanske har en plan?