Trollfabriker

De ”goda” krafterna måste orka

I en kamp mellan "goda" och "onda" undrar jag om de "goda" orkar kämpa mot allt starkare "onda" krafter. När jag skriver "orkar" menar jag mentalt. Det är extremt mentalt krävande att kämpa mot människor med korkade idéer, som ljuger, som ser på verkligheten i "svart eller vitt" och som ofta kämpar utifrån kortsiktig egennytta. 

Om jag ska försöka dra några slutsatser om var vi är påväg utifrån historiska lärdomar ser det mörkt ut. De "onda" är påväg mot att ta över på grund av att västvärldens liberalism spårade ur i sin iver att inte förstå värdet av ordet lagom i en värld som inte är "svart" eller "vit". USA under ledning av Trump kommer att bli mycket auktoritärt. EUs styrsystem gör oss geopolitiskt svaga eftersom både USA, Kina och Ryssland garanterat infiltrerar oss tillräckligt för att försvaga oss utifrån vad de spelar för spel. Ur ett historiskt perspektiv går vi eventuellt mot ett nytt storkrig. Hur kommer det storkriget att utvecklas om USA styrs av Trump och EU nu tycks gå mot att "högerkrafterna" starkt kliver fram? Vilka värderingar är det USA och EU ska kriga om? Kommer det bara handla om ekonomi och makt? Hoppas vi slipper få veta svaret om vi lever om 20 år. Expressen skriver läsvärt om trollfabriker nedan.

”Alexander Edbom, 35, har pekats ut som en av de centrala personerna i SD:s trollfabrik. Expressen kan nu avslöja att han under flera år har hyllat Putin, spridit Kremls propaganda och lagt skulden för kriget på Ukraina.”

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/avslojades-i-sds-trollfabrik-hyllar-putin/

KD, Liberalerna och Centerpartiet har havererat. KD och Liberalerna börjar bli vana vid att ständigt nästan åka ur riksdagen. Centerpartiet får betraktas som nybörjare i att lära sig att spela överlevnadsspelet vid riksdagsspärren. Det är många tidigare Centerledare som vänder sig i graven och bedrövas av vad Annie Lööf lämnade efter sig. C är riktigt illa ute då det kostar på att som icke vänster sätta sig i en regering åt vänster i den traditionella höger - vänster skalan.... 2026 blir spännande. Alla Moderaternas tidigare kompisar tappar nu kraft. Vilken är analysen av det? Nedan SCBs stora opinionsmätning. KD, Liberalerna och Centerpartiet är döende partier. Ur ett höger vänster perspektiv förstår jag varför allt fler väljare väljer att göra som de gör. Det är för lika i Sveriges politiska mitten. Nedan SCBs senaste omfattande opinionsmätning.

https://www.scb.se/contentassets/9b37c0d1687242b6baeed1a5fd94b194/me0201_2024m05_br_me60br2401.pdf

I Uppsala kompletterar moderater, centerpartister och liberaler Sverigedemokraternas trolleri med att konstant sprida lögner och lura invånarna. Det är motbjudande och demokratiskt sorgligt. Ett exempel är hur Moderaterna på sina valaffischer skriver enligt nedan kopplat till en fråga där JA och Nej handlar om mängden bebyggelse i framtida planer i staden och fem kransorter: ”I Uppsala behövs träd, inte spårväg. Rösta blankt.”

Omstart

En omstart på riktigt

Flera gånger i modern tid försökte Liberalerna och Centerpartiet gå ihop, det misslyckades. Förr, då dessa partier ändå samlade över 10 procent av rösterna, fanns en synergifördel om en sammanslagning hade lyckats. Då hade Liberalerna sina välutbildade och ”fina” väljare i städerna och Centerpartiet sina jordnära ”lantisar” som väljare. Tanken att slå ihop partierna var intressant men i praktiken inte gångbart eftersom de två partiernas partikulturer är mycket olika. Akademiska liberaler i städerna är inga fikavänliga kompisar för centerpartister på landsbygden. Det politiska ledarskapet i Centerpartiet och Liberalerna har kraftigt försvagat det liberala politiska kraften i landet Sverige. Trots liberalismens stora värdeskapande fördelar för den enskilde och ett samhällsbygge har dessa partiledningar totalt misslyckats att strategiskt och taktiskt göra sina partier relevanta i ett stökigt 2020-tal. 

Håkan Boström, GP, sågar bland annat Liberalernas förmåga att stå upp för liberalismens viktigaste fråga, jämlika möjligheter till en stark utbildningsbas. Nedan artikel är i sin helhet läsvärd. Liberalerna har slarvat bort trovärdigheten i skolfrågorna och C har slarvat bort sin tidigare starka landsbygdsförankring…

”En gång i tiden var Folkpartiet känt som skollärarpartiet. Det var också det parti som höll bildningen högst i Sveriges riksdag. Idealet att samhället ska ge varje individ förutsättningar att växa som människa har nämligen varit en kungstanke inom den svensk liberalism. Utan breda kunskaper blir individen bara en kugge i maskineriet. Man kan fråga sig vad det finns kvar av det arvet. I höstens budgetproposition skar regeringen ned på anslagen till högre utbildning och forskning och sedan dess har utbildningsminister Mats Persson varit ute i ett flertal debattartiklar och talat om behovet av att prioritera. Nu senast menade ministern att det ges för många fristående kurser och distansutbildningar vid universiteten och att resurser ska omfördelas till mer nyttiga utbildningsprogram (SvD 9/4).”

https://www.gp.se/ledare/ledarkronika/har-liberalerna-helt-glomt-bort-vardet-av-bildning.a697b4ed-8753-4cfb-9be1-248e4812cbcd

Nedan finner du en av de senaste opinionsmätningarna på nationell nivå. Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Att L och C inte ens får 8 procent tillsammans är ett stort misslyckande. De är inte ens tillsammans en balanskraft i svensk politik. Om inte Centerpartiet hade slarvat bort sin tidigare starka landsbygdsförankring till Sverigedemokraterna hade läget sett helt annorlunda ut i svensk politik. Så går det när bondförnuft ska ersättas med nyliberalism. För Centerpartiet blev team Federley och Lööf en mycket dyr erfarenhet. Och så länge Åkesson leder SD kommer ett nytt C ledarskap ha svårt att återvinna landsbygdens röster. Strategiskt har de fortfarande inte förstått vad som politiskt både fungerar hos landsbygdsbor och stadsbor. Trots bortslösade miljarder kronor och sjunkande väljarstöd…

https://demoskop.se/valjarbarometer-april-2024/

I ett tidigare politiskt sammanhang föreslog jag att dessa två partier borde lägga ner och starta något nytt istället. Partikulturerna är helt enkelt allt för olika. Huvudproblemet med ett samgående är framförallt att alla med ledande positioner inte vill riskera att förlora dem. Egenintresset är större än syftet med ett parti. Den kloka liberala kraften i dagens politiska miljö är extremt svag. Och dem jag ständigt hamnade i sakpolitisk strid med i C var nyliberalerna. På många sätt har den falangen fortfarande stort inflytande över Centerpartiet. Jag tycker mycket illa om ideologisk extremism. Ideologiska kompass är viktiga i det politiska arbetet men bland alla ismer är extremismen den sämsta och pragmatismen den bästa. 

Parlamentariskt rörigt

En rödgrön röra med Centerpartiet

Fräls oss från ondo! Sverige behöver en regering som kan reformera Sverige ur krisen parallellt med att integrera oss in i NATO. Dessutom parallellt få stopp på EUs allt större överstatliga styrning. Om det fanns ett bättre nationellt politiskt alternativ än nu för oss svenskar skulle jag välja det. I nuläget tyder inget på att det år 2026 finns ett regeringsalternativ som kan göra det som krävs! Socialdemokraterna och Moderaterna måste ta ett gemensamt ansvar för Sverige! Sverige tål inte en mandatperiod till där Miljöpartiet ingår i en regering. De är kollektivt en stor fara för svenskt generellt välstånd. Och SD kommer att fortsätta att växa om inte allvarliga problem blir lösta. Mesandets tid måste vara över. 

Annie Lööfs dyra och misslyckade ledarskap av Centerpartiet körde in C i vänsterfåran. Trots att C nu företräder en nyliberal ekonomisk politik. Taktiken i kampen mot SD misslyckades. När jag en gång valde att engagera mig i C kunde jag inte tro att partiet skulle köra så kraftigt ner i diket. I nuläget tycks C inte ens kunna bli vågmästare och därigenom kunna påverka en rödgrön regering på liknande sätt som SD idag påverkar den regering Liberalerna ingår i.

”När C-ledaren tog bladet från munnen och i DN sa sig vilja regera med Socialdemokraterna fick hans parti en tydlighet det länge saknat. Nu skulle det behövas samma klarhet kring vad ett sådant samarbete skulle kosta – i form av bland annat V-inflytande.”

https://www.expressen.se/ledare/mimmie-bjornsdotter-gronkvist/da-kommer-de-rodgrona-att-dumpa-demirok/

Johan Rudström, UNT, tycker till om det politiska läget i Uppsala. Han tycks tro att ett styre med endast 32 mandat, när 41 behövs, hade blivit mindre rörigt än nu där minoritetsstyret har 39 mandat och en överenskommelse med Liberalerna. Det är naivt, eller bara partistiskt aktivistiskt. Att tycka att en rådgivande folkomröstning är dåligt, som kan påverka hur Uppsala långsiktigt byggs ut, är uttryck för översitteri. Jag upprepar, UP vill att invånarna ska få påverka lokalsamhällets utveckling mer än nu. UP har en tydlig politik som syftar till mer invånarinflytande. Och det är klart att det kan bli lite turbulent när det är en minoritet som styr. Jag upprepar, en minoritet som har 39 mandat av 41 nödvändiga. Alternativet hade bara 32 av 41 nödvändiga. Matematik tycks inte vara en av Rudströms starkaste ämnen. 

”I stället är det Uppsala kommun som står för den politiska turbulensen. Ett drygt år in i fyraårsperioden vet man fortfarande inte riktigt hur Uppsala ska styras och snart riktas fokus mot en folkomröstning med, minst sagt, inbyggda frågetecken.”

https://unt.se/ledare/artikel/uppsalavaljare-maktlosa-i-kommunalvalet/jpm142kj

Maktspelets matematik

När det passar egna syften

Politik är det möjligas konst. Vad krävs då för att det ska vara möjligt att uppnå något inom politikens sakfrågor? Det krävs framförallt idéer och därefter majoritetsstöd för de idéerna. Vissa idéer kan upplevas som tråkiga som till exempel att effektivisera verksamheter som med fördel ska effektiviseras. Andra idéer handlar om arbetsplikt för arbetsföra för att i utbyte få försörjningsstöd och så vidare. Den som vill få stöd för sina idéer måste samla minst 51 procent av röstkraften i en demokrati för att det ska bli verklighet. Inga idéer som inte strider mot lagarna ska hindras ifrån att lyftas i offentlighetens ljus. Det borde vara självklart men är det tyvärr inte. 

Nedan ledare i Bulletin, av Cecilia Blomberg, är intressant och läsvärd. Den ger ett historiskt perspektiv på C och hur C tidigare accepterade stöd från SD.

"Orsaken till det låsta läget i svensk politik har främst att göra med att ett parti, Annie Lööfs centerparti, sätter sig på tvären mot de tänkbara lösningar som skulle kunna finnas."

"Annie Lööf kan inte under några omständigheter tänka sig att samarbeta med eller ta stöd av vare sig Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet, vilka hon stämplar som ytterkantspartier. I P3:s partiledarutfrågning (6/7) understryker hon att det för henne är just ”formerna och inte slutprodukten” som är det viktigaste, varför hon inte kan stödja en budget som är förhandlad med V."

"I sitt Almedalstal (6/7) slog hon åter fast att: ”Menar man allvar med att värna ett öppet, jämställt och frihetligt Sverige, då samarbetar man inte med ett sånt parti. Då kompromissar man inte med ett sånt parti.” Därför röstade hon rött till Ulf Kristersson (M) som statsminister 2018, och därför vill hon under inga omständigheter släppa fram en borgerlig regering i dag, utan ställer sig bakom Stefan Löfven för att sedan som hon närmast orwellskt uttrycker det gå i ”konstruktiv opposition”. Det är precis som att hon helt har förträngt att hon som statsråd och partiledare för C styrde Sverige med Alliansen med stöd just från SD åren 2011 - 2014. Då hade Alliansen, alltså M, KD, FP och C, tillsammans 173 mandat, vilket är mindre än de 175 som krävs för egen majoritet. Deras styre berodde alltså helt på att SD med sina 20 mandat inte gjorde gemensam sak med S, MP:s och V:s 156 mandat och fällde regeringen. Vilket faktiskt skedde en gång, då de rödgröna tillsammans med SD röstade ner en av Alliansregeringens skattesänkningar och därmed bröt ny mark i riksdagen (SVT 11/12 2013)."

"Dessutom förhandlar Centerpartiet i Europaparlamentet sedan länge med partier som driver långt mer radikal politik än de svenska Sverigedemokraterna, däribland de finska Sannfinländarna och polska Lag och Rättvisa. Arbetet i Europaparlamentet bygger på att alla partier kan samtala med varandra, vilket inte är konstigt utan en nödvändighet, vilket Sara Skyttedal, Europaparlamentariker för KD, skriver om på Expressen Debatt (4/7 2021). Så varför envisas Lööf i dag med att tala om det omöjliga i att ta stöd av SD och upprepa mantrat om den ”breda mitt” som ingen kan se förutom hon? En förklaring som är sannolik, om än mindre smickrande än att martyrlikt försaka sin egen sakpolitik för att stå emot mörkrets makter, är att det helt enkelt gynnar Lööf själv. Åren 2011 – 2014 kunde hon nämligen med SD:s passiva stöd foga titeln ”Sveriges näringsminister” till sitt CV, och om hon i dag skulle få som hon vill med ett brett samarbete mellan M, KD, L, S och MP skulle hon kanske kunna krydda CV:t ännu mer genom att på så sätt lyckas bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Något som talar för detta är talmansrundorna efter valet 2018, då hon gjorde sig själv till en absolut bromskloss för precis alla förslag, fram till dess att hon själv fick sonderingsuppdraget och kunde pröva förutsättningarna för att själv bli statsminister. Ett stöd som tack och lov inte fanns, och som inte finns i dag heller."

"Det är inte svårt att föreställa sig att det är just denna lösning som hon hett eftertraktar även denna gång, men opinionen sviker och hennes stjärna är i dalande. I SVT/Novus partisympatiundersökning 21 – 27 juni tappar Centerpartiet 1,5 procent till 7,9 procent, mot deras 8,61 procent i valet 2018. I Expressen/Sifos senaste mätning minskar förtroendet för Annie Lööf med sex procentenheter. Väljarna tycks helt enkelt vara trötta på uppdiktade och ihåliga domedagsvarningar om demokratins förfall, och längtar i stället efter sakpolitiska lösningar på vår tids stora samhällsproblem. Men de svaren vänder man sig till höger om Annie Lööf för att få, vilket visar sig genom att Sverige, om det vore val i dag, skulle få en konservativ regering som inte ens skulle behöva ta hänsyn till Centerpartiet eller Lööfs statsministerdrömmar. Om det skulle vara val i dag skulle M, KD och SD få en högermajoritet med 177 riksdagsledamöter, enligt DN/Ipsos junimätning."

"Att gapa över för mycket i form av en statsministerpost för egen del är alltså också ett sätt att göra sitt parti irrelevant, vilket ändå får sägas vara en tröst i sammanhanget."

https://bulletin.nu/blomberg-loof-tar-bara-avstand-fran-sd-nar-det-passar-henne

Nils Funckes artikel i DN, om hur demokratin hotas av de politiker som anser att lagar och pengar ska användas för att ”fel” åsikter inte ska få utrymme. Han har rätt. Politiker som för tillfället har makten ska inte få bestämma vad vi får eller inte får tycka. Inom lagens ramar får vi tycka vad vi vill. Går vi över lagens gränser får Polis och åklagare göra sitt jobb. Naivisternas agerande är som vanligt oklokt. Maktens matematik talar för att det blir ett maktskifte 2022 där nödvändigt förbättringsarbete kan växlas upp. 

”Den politiska styrningen genom olika typer av stöd och myndigheters kritik mot enskilda är exempel på hot mot en i verklig mening fri opinionsbildning.”

https://www.dn.se/debatt/sa-har-politisk-styrning-blivit-ett-hot-mot-fri-opinionsbildning/

Mygel leder oss inte mot en positiv framtid

Ärlighet varar längst

Sanningen är alltid klok att hålla sig till. Alternativet är att tiga och till exempel hänvisa till sekretessregler. Att ljuga är väldigt dumt och ska alltid straffas i en eller annan form. Lögner förstör den tillit som är så viktig för att en organisation, i alla dess former, ska prestera på topp. Och politiska partier borde värna tilliten mycket då det inte ska vara enskilda personer som gör upp utan enskilda partier. Lögnaktiga eller ”översmarta” taktiker politiska ledare skadar sina partier. Bryr de sig? Kanske, kanske inte. Det beror på vilken lojalitet man känner till partiet som den enskilde ingår i. Löfven har möjligen varit översmart i sina förhandlingar med C och L för att få makten? Vi får se.

Karin Pihl, GP, är inne på samma linje som jag bloggat om tidigare i nedan ledarartikel. Ärlighet är alltid bäst. Särskilt i en informationstid som idag. Det minsta vi kan begära är att ledande politiker och myndigheter i Sverige behandlar oss vuxna invånare som vuxna.

"På bilder från andra länder ser man ofta att människor har munskydd när de rör sig i offentligheten. Men i Sverige är det en ovanlig syn. Folkhälsomyndigheten (FHM) har avrått allmänheten från att använda sig av skydden. "Munskydd behövs inte i vanliga situationer ute i samhället", skriver FHM på sin hemsida. Inte heller personer som arbetar i äldreomsorgen uppmanas att ha dem. Det var inte förrän i början av maj som FHM beslutade sig för att ”se över” sina rekommendationer om munskydd i äldrevården."

"Svenskar ställer i allmänhet höga krav på personer i ledande positioner. Ingenting är så skadligt för samhällsmoralen som uppfattningen att politiker och myndighetspersoner far med osanning för att rädda sitt eget skinn.Om det är så att vi inte kan testa, smittspåra eller utrusta vårdanställda med adekvat skyddsutrustning eftersom resurserna saknas – säg det öppet. Det är bättre än att radera mejl och hoppas på att ingen kommer upptäcka det."

https://www.gp.se/ledare/myndigheternas-mygel-skadar-b%C3%A5de-%C3%A4ldreomsorg-och-allm%C3%A4nhetens-f%C3%B6rtroende-1.28586073

Dagens besvikelse

De som inte inser att LAS måste moderniseras för att öka svensk konkurrensförmåga. Särskilt mindre företag måste få mer flexibla regler för att kunna utvecklas konkurrenskraftigt. Som jag bloggat om tidigare finns allt färre organisationer som behandlar sina medarbetare dåligt. Det går inte om företaget vill utvecklas positivt. 

Dagens stjärna
Expressens ledare. Socialdemokrater och moderater är bäst i klassen på maktspel i Sverige. De har helt enkelt mest modern träning i det och de backas mest av olika särintressen som gärna ser dem som ”kaptener” över lobbyiststyrda demokratiska skutor. Det blir intressant att se hur bra det går för C som dumpade stödet till Kristersson och valde att stötta Löfven. I en värld där V och SD nationellt kommer att fortsätta att ha en ”kungamakarroll” under flera kommande val.

”Socialdemokraternas försök att underminera LAS-utredningen är skamlösa. Det är maktens arrogans i dess mest nakna form.”

”Men när Socialdemokraterna nu ska betala priset för makten vill de inte längre vara med. De har minsann inte beställt den vara som levererades, utan något helt annat, heter det. Hade det rört en privatperson skulle det snart skickats ut ett inkassokrav. Men nu handlar det förvisso om politik.”
https://www.expressen.se/ledare/skamlost-fulspel-av-socialdemokraterna/

Utan fiender ingen roll att fylla

Varför?
Oavsett vad du väljer att lägga din tid och ditt engagemang på är frågan ”varför?” central. Om du inte bra klarar av att svara på den frågan kommer du inte heller göra över genomsnitt goda insatser. Varför fortsätter jag att politiskt företräda Uppsalaborna? Jag gav dem mitt löfte att göra det. Varför känns mitt politiska engagemang mer värdefullt än någonsin? Jag får nu gränslöst chansen att bidra till den nödvändiga demokratiska förnyelsen. Vår demokrati har bland annat legitimitetskris och jag bidrar gärna till att demokratin får betydligt bättre invånarförankring.

Alice Teodorescu skriver bra som vanligt. Det är en skam att Liberalerna och Centerpartiet lät Socialdemokraterna få fortsätta styra Sverige. Reformagenda är inte trovärdig. Det positiva med L och Cs beteende är att det starkt bidrar till en ordentlig omstrukturering av det svenska politiska landskapet.

”Trots stora samhällsproblem reduceras politiken till en fråga om taktik. Det är cyniskt men ett viktigt perspektiv för den som vill förstå vad som egentligen händer i denna formativa tid.”

”I likhet med Stefan Löfven (S) hyser Åkesson nämligen en långsiktig ambition om att den nu splittrade Alliansen ska förbli splittrad. Löfvens ambition grundar sig i insikten om att en enig borgerlighet omöjliggör Socialdemokraternas möjlighet att behålla makten, Åkesson dito beror på att en enig borgerlighet omöjliggör framväxten av det konservativa block som skulle kunna ge SD inflytande. Löfven har konsekvent höjt det moraliska priset för samröre med SD för att skydda den egna makten, Åkesson bekräftar Centerns och Liberalernas farhågor i förhoppning om att Alliansen aldrig ska enas igen varpå han på sikt ska kunna få mer makt. Så cynisk är politiken.”

”Det taktiska positioneringsspel som pågår är av stor betydelse för hur Sverige kommer att styras framöver. Vi befinner oss i en formativ tid, det vet alla inblandade, därav det höga, vulgära tonläget. Men det som vi hittills har sett imponerar föga på den som satt sin tilltro till politikens förmåga att lösa konkreta samhällsproblem utifrån en ideologisk övertygelse. Frågan är dessutom om väljarna alls efterfrågar den polarisering som följer av allt taktiserande?”

”Ur ett kortsiktigt perspektiv kanske Socialdemokraterna, desperata över sitt historiskt svaga valresultat, tror att de vinner något på att konstruera denna falska motsättning. Genom att blåsa upp den negativa bilden av motståndaren hoppas man själv framstå i bättre dager utifrån devisen att varje hjälte kräver sin fiende. Men i längden kommer väljarna att inse att valet inte står mellan ett evigt (gott) socialdemokratiskt maktinnehav eller en borgerlig (ond) regering som underminerar den liberala demokratin. Sanningen segrar alltid till sist, också i politiken.”

Ska det oftast vara rött på toppen inom svensk politik? Nej. Sverige, Uppsala och många andra geografiskt unika samhällen är i stort behov av kompetenta politiska alternativ. Reformbehoven är mycket stora och den demokratiska legitimiteten måste återvinnas.

Dagens besvikelse
Tågprojektet mellan Malmö, Göteborg och Stockholm. Höghastighetsprojektet är fel prioritering. Alla dessa miljarder kan garanterat användas mycket klokare.
https://www.fplus.se/700-miljarder-i-sjon-darfor-totalsagas-regeringens-prestigeprojekt/a/4dp9Q6?fbclid=IwAR2YGfqZ9wG85wxabB6ZEftOdEbFd_hrGWT6qM1D6aCC6MMv71G0rN0CVdE

Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Japp, vi har nu 2018/2019 ett antal tydliga exempel på DDR-beteende i Sverige. Bedömt farliga meningsmotståndare ska inte besegras i logiska debatter utan till exempel genom uteslutningar.

”Deplattformering - ett samtida fenomen som går ut på att försöka påverka, exempelvis arbetsgivare, att frånta "omstridda" personers plattform. I praktiken att tysta meningsmotståndare. Och, i förlängningen, att statuera exempel för det fall att någon ytterligare skulle ha det dåliga omdömet att tänka självständigt.”

”Det finns all anledning att känna oro inför den personfixering, det ordmärkeri och den intolerans som tagit såväl kulturen, akademien som den breda offentligheten som gisslan - i toleransens namn.”

”Resultatet blir ett samhälle regisserat av konformism och ängslighet. Ett sådant samhälle är dömt att implodera.”
http://www.gp.se/ledare/när-argumenten-tryter-återstår-endast-hot-1.13304089

Kryssning mot framtiden

Dialog

Idag kan man bland annat läsa hur EU parlamentarikern Cecilia Wikström försöker få EU medlemmarna att enas om en gemensam flyktingpolitik. En uppgift som bedöms vara väldigt svår men samtidigt en fundamental prövning av det nationsövergripande samarbetet EU. "EU kännaren" Pernilla Wredenfors på Sieps ger sin syn på EUs splittring och säger bland annat "men de problem vi ser kring flyktingpolitiken är något som på djupet utmanar EU-systemet och dess förmåga att erbjuda trovärdiga lösningar."

http://www.sieps.se/sv/om-sieps/personal/pernilla-b%C3%A4ckman

Som vanligt handlar konflikter om vilka utgångspunkter man tar, vilken fakta man väljer att fokusera på, vilka grupper man känner mest lojalitet med och vart man helst vill föra det folk man företräder. Bara genom att förstå olika parters positioner, och därifrån söka kompromisser, kan man hitta lösningar. På toppen av detta kommer graden av hjärna och hjärta bland olika företrädare med i förhandlingsekvationen. Är det svårt att förstå? En del försöker beskriva konflikten som det goda mot det onda. Tramsig retorik tycker jag. De goda är väldigt många och de onda väldigt få. I takt med att människor känner otrygghet och får sämre ekonomi tenderar dock "onda" krafter med enkla lösningar på komplexa problem vinna starkare stöd. Fundamentalt för all konflikthantering är att försöka förstå olika parters utgångspunkter och ständig dialog. EU parlamentarikern Wikström beskriver detta på följande sätt i en dagsaktuell artikel:

- jag tror mer på att tala med än om motståndaren. Det anses väldigt oortodoxt men jag tror att det är så jag kan övertyga.

- det finns ett franskt ordspråk som lyder: "Ska man äta med djävulen måste man ha en lång sked". Det handlar om att vara tydlig med var man själv står vid sådana här samtal.

Jag delar synen att det är klokt att tala med istället för om de man upplever som motståndare. Särskilt inom politiken, den demokratiska processen, borde det vara en självklarhet. Tycker du att det varit så i Sverige?... Det är självklart i konkreta sakdebatter som olikheter bäst blir belysta och goda argument kan få motparter att tänka om eller framstå som okloka. Är det svårt att förstå? Och vad gäller migrationspolitiken är det fundamentalt viktigt att dela upp den i sina många beståndsdelar. Annars är det demokratiska samtalet och debatterna värdelösa. De som klarar att klassas som flyktingar är flyktingar efter en individuell asylprövning. Alla andra i rörelse är något annat. Och varje rörelseskäl behöver bemötas på olika sätt av ett territorium som strävar efter hållbarhet i sitt unika samhällssystem. Och när vi talar om flyktingar, som jag självklart alltid anser ska stöttas, är det viktigt att förstå att de inte tar sig till någon ny plats av fri vilja, de har tvingats lämna någon plats de kallade hemma. Det perspektivet är mycket viktigt att förstå för oss som vill hjälpa människor som flytt.

http://www.synonymer.se/?query=dialog

http://www.hanterakonflikter.se/konfliktskolan/medlingens-principer/

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Flera-skal-till-invandring-idag/

En lång sked

Socialdemokraterna försöker uppenbarligen växla upp och hitta lösningar på verkliga problem. Oavsett om vissa anser att de är marginella eller inte. Landsbygden säger de ska stärkas med bättre statlig service och snabbare bredband. Tiggeriet, som inte bidrar till en lösning på tiggarnas problem, ska försöka stoppas. På toppen av det utlovas bättre ekonomi för de pensionärer som har det svårast, garantipensionärer som de klassas som. Vi får se vad som blir faktiska beslut i riksdagen. Det parlamentariska läget är minst sagt svagt för regeringen. Är dessa förslag ett försök av S-ledningen att känna av möjligheterna att regera med hjälp av hoppande majoriteter? En gammal klassisk demokratisk maktkonst som S i många av sina minoritetsregeringar behärskat väl. Tyvärr ser det nu ut som att sannolikheten är hög att S får fortsätta styra Sverige. Den stora skillnaden, som är viktig, är att de nu tvingats inse att de är väldigt beroende av andra partier och därför måste vara ödmjuka och generösa gentemot sina samarbetspartners. Det är en enorm skillnad mot när de hade runt makalösa 40% av folket bakom sig. Inte minst Centerpartiet fick erfara deras otacksamhet när C under början av 90-talet hjälpte S-regeringen att städa upp i en havererad svensk ekonomi. Som jag prognostiserade i början av mitt bloggande är S nu i bästa fall, för dem, ett 30%-parti. Möjligen har de själva låtit det sjunka in och de börjar anpassa sig till den för dem nya verkligheten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/30gaL/stefan-lofvens-nya-tiggeribesked-detta-maste-fa-ett-stopp

http://erikshjalpen.se/index.php?cID=3021

http://www.di.se/nyheter/lofven-lovar-mer-till-landsbygden/

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hoppande-majoriteter

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5gm%C3%A4stare_(politik)

Halvtid

Nu är det halvtid i denna demokratiska tidsperiod, 2014-2018. Om inte oppositionen mycket snart fäller regeringen är nästa val i september 2018. Historiskt har regeringar haft dåliga opinionssiffror i halvtid. Trots att den nuvarande regeringen är mycket svag och MP har havererat har ändå inte oppositionen kunnat vinna mer folkligt stöd för att de kan erbjuda något bättre.

MP och M är de partier som beskrivs som de som har det jobbigast i konkurrensen om väljarnas röster.  Jämfört med valresultatet 2014 ska S definitivt läggas till de partier som har det svårast att navigera i den nya terrängen. Personligen tycker jag att det är positivt att Centerpartiet tycks fånga upp några av dem som avser att lämna MP och M. Jämfört med valet 2014 är det dock relativt små förändringar. Det stöd som förändrats mest är MP, SD, C och S. De som stärkts är C, V och SD om vi använder det sammanvägda opinionsläget i november som utgångspunkt. Men, men om vi delar upp Sverige i tre politiska block. S+ V+ MP = Röda laget, C+M+L+KD = Gröna laget samt SD, då är det efter valet 2014 bara ett som växer. Om jag avrundar enligt reglerna när jag gick i skolan har Alliansen i stort sett oförändrat stöd. Det röda laget har tappat 5% och SD har vuxit med 31%.
http://novus.se/valjaropinionen/novus-poll-of-polls/

Om inte en opposition inom kort börjar visa enighet runt förhållningssätt till de frågor som mest berör svenskarna är den nuvarande nationella blockpolitiken sannolikt historia. Samtidigt är jag kluven om vad som är bäst i det läge som råder. Om till exempel Alliansen inom kort annonserar vilken gemensam politik som avses gälla i de för svenskarna viktigaste frågorna, då minskar också möjligheterna för de olika partierna att visa sin särprägel. Alliansen består de facto av fyra egna partier med egna partiprogram och politiska företrädare.

Även om det ofta talas om att "kanibalisering" inte är lösningen för att slippa vänsterstyre har det självklart stor betydelse hur maktförhållandena är mellan de partier som samarbetar.  Ja, ja... Senast 2018 får vi förhålla oss till en ny verklighet. Och då har den nya demografiska verkligheten börjat slå in med kraft i Sverige. Redan 2013 fick dåvarande regering förslag på nödvändiga reformer för att lösa Sveriges strukturella problem. Nu är det snart 2017, hur många av de strukturella problem som kommissionen önskade reformer kopplade till har mötts med matchande reformförslag som genomförs?.... "Ska man äta med djävulen ska man ha en lång sked" säger tydligen fransmännen. Reformtakten måste öka i Sverige och förhandlingsviljan måste förbättras i det parlamentariska läge Sverige under överskådlig tid kommer att leva med på nationell nivå. Jag vill inte att vänstern ska ha något inflytande på svensk politik! Den inställningen delar jag med 90% av Sveriges befolkning, ändå tillåts de påverka politiken...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kannibalisering

http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/BE0401_2015I60_BR_BE51BR1502.pdf

http://www.regeringen.se/rattsdokument/departementsserien-och-promemorior/2013/03/2013191/

Vilse i pannkakan

Frihetskampen
Behövs en frihetskamp i Sverige? Självklart! I ett land där det mesta är organiserat och i någon form styrt behövs definitivt politiska krafter som verkar för färre pekpinnar och mer ekonomiskt utrymme för den enskilde som är med och skapar vårt gemensamma värde. "Bara" exemplet med att MP, S och V nu vill förbjuda snuslukt på våra sjukhus visar att frihetskampen är viktig i Sverige år 2015!

Centerpartiet och Folkpartiet är de politiska partier som mest kämpar för att din och min frihet ska vara så stor som möjligt i Sverige. En kamp som är mycket viktig. Inte minst för våra företagare. Samtidigt finns stora skillnader mellan C och FP i viktiga sakfrågor. Inom energipolitiken står vi långt ifrån varandra. I våra förhållanden till EU samarbetet står vi långt ifrån varandra. FP älskar EU-samarbetet. C gillar det fredsbevarande ambitionerna men vill att EU ska likforma och styra så lite som möjligt. C gillar mångfald och lokal makt på ett sätt som starkt skiljer sig mot FP. Och framförallt är huvuddelen av aktiva centerpartister pragmatiska liberaler. Ett av skälen till varför jag valde C som min politiska plattform var att partiet just visat på pragmatism många gånger genom partiets 100-åriga historia. Det är klokt att vara pragmatisk. I kombination med ett liberalt kompass blir pragmatismen starkt välståndsskapande för alla. Bifogat finner du EU idioti som jag inte gillar och som sannolikt är resultat av tung lobbying från de globala företagen på de små företagens och mångfaldens bekostnad! Dåligt! Inte minst för ekologisk odling.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20683909.ab

Ett frihetsparti
Kan det vara så att svenskarna vill ha ett svenskt frihetsparti? Och att det helst ska vara pragmatiskt för att hålla både på landsbygderna och i stadsdelarna? C och FP har länge haft krafter som önskat att partierna ska slås ihop. Organisationskulturerna är allt för olika och vissa viktiga sakfrågor skiljer för mycket för att en sammanslagning ska vara realistisk. Men folket kan i praktiken bestämma om de vill stärka den frihetliga rösten genom att rösta på ett av två alternativ. FP försöker hitta en relevant väg framåt som biter på frihetligt orienterade människor. Nu ska de "förnya" partiet. Vi får se hur det går. Just nu känns det som att C har störst chans att bli svenskarnas frihetsparti. Med en hållbar/pragmatisk migrations och integrationspolitik är jag säker på att C blir hela Sveriges frihetsparti! I den senaste opinionsundersökning jag tagit del av tycks FP försvinna och C växa med samma antal röster som FP tappar. Vi kanske har ett frihetsparti i riksdagen efter nästa val.
http://www.fokus.se/2015/04/parti-utan-folk/

Vem vinner?

Svenskarna förlorare
Det sägs att man brukar få det man förtjänar. Förtjänar vi svenskar att efter valet 2014 få en mycket svag regering i en utmanande tid? Finns några vinnare i årets val om man ska tro de opinionsmätningar vi ser på riksnivån? Inte om du frågar mig. Klart att SD och V får mer pengar till sina verksamheter men de kommer inte att bestämma något. Och de kommer aldrig få tillräckligt stöd för att få vara med och bestämma i något lag. Deras grundläggande människosyn och förslag på hur utmaningar ska lösas är för främmande för en majoritet av vår befolkning och för övriga partier som säger sig företräda desamma. Sverige har en komplex minoritetsregering redan idag. Att det finns gott om slitningar inom den vittnar Maud Olofsson om i sin nyutgivna bok. Inget konstigt med det, det är ju fyra helt olika partier. Om dagens opinionssiffror står sig får Sverige en ännu svagare regering och vi tappar en riksröst som ständigt står upp för hela landet och ett icke vänsterparti som tar miljö och klimatutmaningarna på allvar.

Olika val och olika partiföreträdare
Idag har jag förutom att delta på Centerpartiets kommundagar jagats av reportrar i Uppsala som undrar hur jag ser på Cs katastrofala opinionssiffror på riksnivå. Vad kan man svara på den frågan? "Konstigt, vi har det bästa partiprogrammet för ett fortsatt starkt Sverige" eller "väljarna bestämmer, vi lyckas uppenbarligen inte förmedla våra suveräna problemlösningsförslag, inom de viktigaste områdena, på ett sätt som de uppskattar." eller "ja, ja, ja det är långt till valet. Mycket kommer att hända tills den dag röstsedlarna läggs". Vad tycker du?
http://www.dn.se/nyheter/politik/c-och-kd-under-sparren-1/
http://www.dn.se/nyheter/politik/ewa-stenberg-annie-loof-soker-sig-mot-rotterna/

Centerpartiet är det parti som mer än andra partier värnar och fokuserar utvecklingen av närsamhället.  Det gör att det inte är konstigt att Centerpartiet nästan överallt är starkare lokalt än nationellt. Svenskt välstånd byggs genom hårt arbete och kloka lokala beslut. I många kommuner inser allt fler invånare att det lokala valet är något annat än riksvalet. Invånarna i kommunen värderar vad partierna vill lokalt och de värderar de politiska företrädarna lokalt. Det innebär att allt fler väljer att rösta på olika partier i våra tre val. Jag är glad över att vi har en sådan utveckling. En kommuns utveckling är väldigt kopplad till de lokala politikernas förmåga och vilja. Lokala partier, som t ex Centerpartiet i Uppsala, har konkreta och olika partiprogram. Vissa, som C i Uppsala, har också en tydlig vision som beskriver hur vi vill att Uppsala är år 2030. Jag tror många Uppsalabor kommer att rösta på de duktiga och hårt arbetande centerpartister som ställer upp för att hålla deras fana högt.

Spel & blodvittring

Övervakningssamhälle
Hur länge har vi människor spionerat på varandra? Länge. Kommer spioneri att upphöra? Knappast. Katt och råttaspel tillhör verkligheten i kampen om makten inom alla mänskliga sammanhang. Den som har mest och tillförlitlig information om vad som händer har ett stort övertag.

Jag undrar om inte USA och dess regering börjar ångra att de inte försökte göra någon form av överenskommelse med Snowden för att hindra att han läcker mer och mer olustiga exempel på vad dagens övervakningssamhälle innebär även för de mäktiga. Tack vare Snowdens ständiga släpp av jobbiga fakta runt NSAs verksamhet kan vi förhoppningsvis snart ha en politisk majoritet i Europa för att hitta moteld mot dessa oacceptabla övergreppen på den personliga integriteten utan att det hindrar möjligheten att systematiskt följa utpekade terrorister och organiserad brottslighet. Gör om och gör rätt! Ett bättre skydd för enskilda människors integritet är viktigt för att försvara demokratin! Vad tycker du om Snowdens löpande släpp av NSA fakta?

Krossa Alliansen
Utan tvekan finns det partier i Sverige som har mycket att vinna på att Alliansen förlorar sitt folkliga stöd för att bilda regering. Utan tvekan tycker både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att Centerpartiets strupe ligger vidöppen för att ge ett fatalt bett. Tidigare har S sagt att de riktat in sig på att utmana C och det särskilt på landsbygden. Nu hänger Miljöpartiet på. Om C inte klarar av att få representation i Sveriges riksdag efter riksdagsvalet 2014 har de lyckats att bryta upp en Allians som därefter garanterat blir en del av historien. Om Lööf antar Fridolins utmaningar utgår jag ifrån att hon gör det som partiledare för C och inte som företrädare för Alliansen. Precis som för MP måste C ständigt kompromissa om man ska påverka något alls. En debatt med MP måste vara kompromisslös och endast ställa MPs förslag mot Cs. Även om MP kommer att föra fram M och FP spöket som stoppklossar i vissa viktiga C frågor skulle även MP tvingas kompromissa med t ex V och S i en vänsterregering om den olyckan skulle inträffa. Framförallt tvingas sannolikt alla inse att vi sannolikt har ett starkt vågmästarparti efter riksvalet 2014. Tror du att S och MPs "bryt upp Alliansen" taktik kommer att lyckas?
http://www.dn.se/debatt/lat-oss-debattera-i-klippan-harnosand-och-lidkoping/

En av fem extrem!

Individer är allt
Trots den svenska fortsatta starka Jantekulturen är det alltid individer och grupper av individer som avgör om något blir bra eller dåligt. Det går inte att skylla på andra. Du och jag bär själva på korten för att i varje situation vilja mer eller mindre. Du och jag bär på korten för om kompromisser, förlåtande och nedlagda röster kan leda till stabilitet. Varför är det så svårt att förstå att det är individer som är avgörande för framgång eller fiasko. Det gäller inom idrotten, musiken, akademin, näringsliv och politik. Tror du något annat? Det är skrämmande att var femte väljare enligt den senaste mätningen kan tänka sig att rösta på V eller SD! Två partier som definitivt inte accepterar individens avgörande betydelse för framgång eller misslyckande. Varför tror du det blivit så? SD och nästan V är  enskilt större än KD, FP och C tillsammans. Vad tycker du det säger om vad som händer i Sverige? Vad säger det om medlemmarna inom KD, FP och C? Skärpning!

Landsbygdskramare

Who is Hassan?
Idag firade jag och övriga ledningen för Uppsala kommun Folkpartiets gruppledare. Det sägs att han fyllde 40 år och att han heter Moh.... Han, oavsett hur gammal han är eller vad han heter, bjöd på ett mycket trevligt kalas där bland annat hans familj höll väldigt trevliga tal och hans hustru spelade saxofon vackert. Tack för en mycket trevlig fest Mr Habibi!

I en av dagens DN debattartiklar kan vi läsa hur Miljöpartiet försöker bli ett landsbygdsparti. Varför inte? MP får göra vad de vill, så länge de kan tänka längre än näsan räcker. Vi kan också hoppas att de kan bli mer konkreta. Avser de att jämna ut skillnaderna genom att höja skatterna för stadsborna? På vilket sätt avser de säkerställa att landsbygdens befolkning skall få likvärdig sjukvård och utbildning som stadsbor? Lite tröttsamma är de allt då de bara vräker ur sig saker utan att kunna underbygga dem med konkreta förslag och tydlig finansiering.
http://www.dn.se/debatt/regeringen-vidgar-klyftan-mellan-stad-och-landsbygd
Känns som att MP börjar bli desperata. De har sin miljöprofil och är absolut ett naivistiskt miljöparti med utopiska målsättningar. De försöker helt klart profilera sig inom det skolpolitiska området. De försöker nu även profilera sig som ett landsbygdsparti. De försöker uppenbart att ta FP coh C väljarna och bli mittenalternativet i svensk politik. Kul att de försöker. Lika svårt som det är att slå ihop FP och C, lika svårt kommer det att bli för MP att få realistiska människor att rösta på MP.