Misslyckad mobbing

En gemensam plattform
Ett 73 punkts program skulle kunna vara byggstenar för att beskriva hur samarbetspartners ska forma en positiv framtid. Punkter för en attraktiv berättelse om hur problem blir lösta och möjligheter tas till vara. En sådan gemensam plattform kräver någon form av övergripande ambition att samarbeta runt för att nå för målgrupperna bra resultat. Att rädda mänskligheten från klimatkatastrof är för abstrakt. Och tro mig, svenskars konsumentpåverkan är inte ens synlig ur ett globalt perspektiv. Hur kunde Sveriges riksdag hamna i denna röra? Ledarskapsinkompetens är den krassa förklaringen. Det sägs att vi får de ledare vi förtjänar. Om det är så går Sverige garanterat en trist utveckling till mötes. Sedan 2006 har den minst sagt infantila (barnsliga och inte klokt vuxna) hanteringen av SD fått ett högt pris. Mobbingen av meningsmotståndare i en demokrati är en usel strategi. Det är inte ens en klok taktik. ”Vapnen” inom politiken ska vara ledarskapsförmåga och sakliga argument för och emot det man gillar eller ogillar. Om SD hade respekterats som invalda av folket och övriga partier enbart mött dem i debatt slag hade inte dagens kris varit så stor som nu. Det är viktigt att vi kommer ihåg att det främst är Socialdemokraterna och Moderaterna som förlorat röster till SD. Och glöm inte att SDs väljarframgångar på kort tid är historiskt stora. Hade M och S fört en hållbar migrations- och integrationspolitik hade det aldrig hänt.
https://www.svtplay.se/video/25069014/agenda/agenda-12-jan-21-15?start=auto

Att många kommuner ”går på knäna” på grund av dåligt lokalt ledarskap och riksdagens ansvarslösa migrationspolitik är inget nytt. Det är dock ett faktum. Kompetensproblemen lokalt får väljarna ta ansvar för som röstat fram dem. Effekterna av den usla migrationspolitiken, och oförmågan att ge kommunerna bättre stöd för offensivt integrationsarbete, ska bäras av Sveriges riksdag. Den som skapar kostnaderna ska också bära dem. Oavsett om det är lokalt eller nationellt som kostnaderna ska tas är det de skattebetalande invånarna som drabbas. Inte minst i ljuset av det är det ett hån mot Uppsalabor och många svenskar att landet tillåts styras av ett gäng som inte har en majoritet av folket bakom sig. Särskilt provocerande är det att MP ges så stort inflytande. Löfven efterfrågas nog ingenstans. Trots det borde han förtidspensionera sig och låta riksdagen få böka med att hitta en ny regering med ett starkare folkligt stöd. När V byter ut sin partiledare kanske C och L kan acceptera att V för första gången får sitta i en regering. Tänk dig V, MP och S med stöd av C och L. Tänk vad politiskt rörigt Sverige har blivit. Till stor del på grund av att inte övriga riksdagspartier hanterat SD vuxet. V och M kräver nu att kommunerna får lite mer kommunbidrag. Vi får se hur det går när Löfven än en gång får kämpa med en av Januariavtalets konsekvenser.
https://www.expressen.se/nyheter/sjostedts-nya-krav-pa-lofven/

Och självklart kommer SD att stötta ett förslag på att stärka välfärdens kärna. Inte minst för att visa hur svag den nuvarande S/MP + C/L regeringen är.
https://www.expressen.se/tv/nyheter/viktor-barth-kron-sa-tror-jag-regeringen-svarar-pa-sjostedts-hot/

En sak är helt säker, Socialdemokraterna lyckades spräcka Alliansen men S, C och L har också varit SDs bästa valarbetare. Undrar vad komedikaraktären Borat, Sacha Baron Cohem, hade sagt om detta...... "It´s a game for the sake of gaming, stupid....."
http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=54755

Dagens besvikelse
Januariavtalets partier. De vidtar inte de åtgärder som krävs för att vända Sveriges negativa utveckling! Hur kan man missköta sitt invånaruppdrag så uselt?
https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/det-finns-ingen-vag-ut-for-januaripartierna/

Om inte V fortsätter att skarpt utmana Januarigänget är det synd att Jonas S hoppar av som Vs partiledare. För demokratins bästa är det bra att även V tydligt demonstrerar sitt missnöje med den politik som drivs från Rosenbad. Och den är inte ens en bra kompromiss mellan partier med en gemensam riktning.
https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/jonas-sjostedt-kunde-aldrig-fanga-missnojet/

Dagens stjärna
Viktor Barth-Kron, Expressen. Ja, ett extraval låter kanske väljarna förstå vad de röstar på. Det bästa under partiledardebatten var när Ulf K, M, hjälpte centerpartisten Anders Jonsson att förstå att C bröt sitt vallöfte och C valde att stötta Socialdemokraterna. Han har en poäng med att det ställningstagandet, och det väljarsveket, fick stora negativa konsekvenser. Fridolin har också skrivit en rörig och ”vänsterluktande” artikel i dagarna. Där säger han att S inte är roliga att samarbeta med, att S är helt politiskt vilse och enbart strävar efter makt. Till varje pris. Ja, ja. Sveriges problem blir inte lösta med nuvarande styre. C och L kan väl i ett extraval säga att de avser att sitta i en regering med S och MP. Det skulle vara intressant att se hur det skulle gå för C och L i ett val med det regeringsbudskapet. Jag vet vad jag tror.

”Valet 2018 utspelades till stor del på vilseledande premisser.”
https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/kristersson-har-en-poang-extra-val-vore-inte-fel/

Ansvarstagande

Hur illa
Hur många politiska ledare vågar sätta folkets bästa före ett antaget partibästa? Hur många politiska församlingar vågar att gå in i samlingsregeringar där den egna politiken riskerar att drunkna och priset för ansvarstagandet för ett parti blir högt i nästa val? Hur illa måste det vara i ett samhälle för att nya samarbetsformer ska vara folkligt acceptabla? Vad tror du?

Helt klart är att de flesta partiers strategier för att hindra missnöjespartiet SDs väljarstödstillväxt grovt har misslyckats. Det är hög tid att inse det nu och ändra strategi och taktik. Att betrakta dem som Vänstern inom riksdagens arbete är klokare än att ständigt låta dem vara demokratiska ”offer”. Min övertygelse är, och har länge varit, att den bästa strategin är att respektera demokratins spelregeltankar och ständigt ta sakpolitiska debatter med till exempel V och SD. Genom sakpolitiska debatter är jag övertygad om att många som idag väljer att rösta på V och SD kommer att tänka om. ”I fler år har stora delar av den politiska diskussionen kommit att handla om hur man skall hålla undan Sverigedemokraterna från allt inflytande. Samtidigt växte Sverigedemokraterna till ett "eget block" med över en miljon väljare och till den politiska kraft alla andra på ett eller annat sätt har förhållit sig till. Taktiken har uppenbarligen inte fungerat.”
http://www.gp.se/ledare/hjörne-är-vi-nödda-och-tvungna-därtill-1.8264519

Vad innebär det att ”ta ansvar”? Det innebär i min värld inte bara att fatta jobbiga beslut, det innebär framförallt att säkerställa att jobbiga beslut kan genomföras på ett så anständigt sätt som möjligt. Många Uppsalabor undrar nu vad som ska hända med alla de runt 9000 afghaner som omfattades av den av lagrådet kraftigt kritiserade ”gymnasielagen”. Frågar man Migrationsverket får man nu svaret att deras ärenden ligger stilla så länge som det juridiska överklagandet ”tröskar” på. Det kan ”tröska” på länge! Och staten finansierar inte längre dessa människors basbehov. Och väldigt få kommuner öppnar upp plånboken för att ge försörjningsstöd. Många av dessa tusentals personer befinner sig i ”ingenmansland” i Sverige. Många är hemlösa och bor ”på gatan”. Och vad ska de göra för att försöka få mat och surfmöjligheter? Det som kan tyckas ha varit ett medmänskligt ansvarstagande i Sveriges riksdag utvecklas i många fall inte så medmänskligt i verkligheten. Är det staten som måste ta ansvar för att dessa människor stöttas bättre? Självklart! Det är staten som via dåligt formulerad lagstiftning skapat problemen, då är det minst sagt rimlig att staten nu betalar berörda kommuner för att anständigt kunna hjälpa dessa människor tills det blir klart om de får stanna i Sverige eller inte. ”Nu ser vi resultatet när lagstiftare vägrar att göra konsekvensanalyser av sin politik. Sverige måste ha politiker som förmår att se längre än näsan räcker och inte bara närsynt jagar godhetspoäng.”
http://www.gp.se/ledare/sonesson-gymnasielagen-skapar-ny-grupp-uteliggare-1.8268990

Tove Lifvendahl skriver klokt om hur ordet ”samhället” för vissa är synonymt med vad politiker styr över. Det är det inte! Och civilsamhället är viktigt och gör massor av ideella insatser för människor i bekymmer. Men det finns gränser för hur mycket civilsamhället orkar bära för att staten bedriver en oansvarig politik. Det är viktigt att ta ansvar på riktigt när man gör sina vägval.
https://www.svd.se/staten-ar-vilse-inte-samhallet

Dagens kalkon
Anna Dahlberg. Med den drucknes envishet fortsätter hon att propagera för en M och S samlingsregering. Det kan tyckas ansvarsfullt ur ett altruistiskt invånarperspektiv. Det vill säga att M och S enbart generiskt ser till Sveriges medborgares bästa, och inte partiets bästa. M har nästan inget stöd bland sina väljare för en liknande regeringsbildning. Priset för ett liknande ansvarstagande skulle bli mycket högt. Det kommer inte att ske. Det kan ske i framtiden. När Sverige är nere i en värre samhällskris än vad vi var i början av 1990-talet kan det ske. Vi som var med då kommer ihåg att den var mycket ”blodig”. När nästa för många synliga stora lågkonjunktur slår in kommer toleransen för gemensamt ansvarstagande finnas. Idag förväntar sig en stor andel M-väljare att ”högern” tar tillbaka regeringsmakten med stöd av SD. Så ser verkligheten ut. Och S, M och SD står nära varandra i migrationsfrågor idag. Därför borde den frågan vara ointressant tills vidare och allt fokus läggas på att brett i demokratiska församlingar reformera integrationspolitiken. Den måste kraftigt förbättras i Sverige. Du har väl läst min bok ; ).
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/alliansen-ar-rokt-dags-for-s-och-m-att-ta-over/

Dagens stjärna
Ebba Busch-Thor. Tycka vad man vill om henne och KDs politik men Ebbas avlindats måste klassas som den starkaste på riksnivå. Ur en kampanjsynpunkt lyfter jag på hatten för insatsen och gratulerar Sveriges skickligaste retoriker och debattör. Hon är ju från Uppsala, så det är inte konstigt att hon är duktig. Ebba glädjs nog åt att återigen få debattera med Gardfjell, Burwick och Satmari-Waldau.....
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/ebba-busch-thor-vi-visade-att-de-hade-fel-/

Nutidsanpassad och framtidssäkrad

Tempohöjning
Även om en så ung minister som Gabriel Wikström klokt lyssnar på sin kropp och "time-outar" istället för att bränna ut sig, så måste det demokratiska tempot växlas upp! Utan att försämra kvaliteten i det demokratiska arbetet. Ny teknologi kan mycket väl användas för att klara det. Framförallt för att säkra förankring kopplade till större idéer och konkreta politiska förslag. Även om flera ledande politiker också försöker klara av småbarnsår hjälper det inte för att försöka minska den stora press som gäller för ledande politiker. Demokratin har legitimitetsproblem som är allvarliga. För att stärka förtroendet för det demokratiska arbetet och dess företrädare måste de demokratiska processerna stärkas, det kostar ännu mer tid för politiska ledare. Främst mötestider i traditonella fysiska möten och allt fler Internetmöten.

Ett allvarligt exempel på demokratins bristande förmåga är oförmågan att skyndsamt förhålla sig till den nya digitala världens egenskaper. De flesta egenskaperna är fantastiska och data lätt tillgängliga är redan mer värdefullt än olja. Samtidigt finns stora behov av lagkrav som skyddar personlig integritet bättre men också lagar som bryter upp de extremt mäktiga monopol eller oligopolföretag som några få bolag i praktiken skapar globalt med dagens oreglerade marknad. Nuläget är i huvudsak bra endast för ägarna till monopolbolagen/oligopolbolagen. Inte för övriga och absolut inte för den generella samhällsutvecklingen. I min värld är privata monopol oacceptabla. Även offentliga monopol uppvisar också tydligt samhällsbristerna med monopol. Bland annat i form av stor ineffektivitet som drabbar dem som betalar för tjänsterna eller produkterna. Som så ofta kan du läsa en mycket viktig artikel om detta i det senaste numret av Economist. Det är hög tid för EU-kvarnarna och riksdagens kvarnar att nutidsanpassa och framtidssäkra lagstiftningen i en digital epok! Säkert 99% av jordens befolkning skulle tjäna på det. Men det är klart att monopolisternas lobbykraft är enorm...
http://www.economist.com/news/leaders/21721656-data-economy-demands-new-approach-antitrust-rules-worlds-most-valuable-resource

Möjligheten att påverka

Det svenska samhällsbygget var länge imponerande klokt. Det byggde på en stark demokratisk och jämlik tro kombinerat med ett starkt fokus på det egna ansvaret. Samhället tillhandahåller individuella friheter och jämlika utvecklingsmöjligheter. Individer väljer själva hur de förvaltar dessa världsunika möjligheter i ett världsunikt samhälle. Även om de svenska systemen påminner om de övriga i Norden är fortfarande de svenska unika i sin kollektivistiska syn på hur individuell frihet maximeras. När bidragstänkandet och omhändertagandeivern fick för mycket "bränsle" började det övergripande systemet gunga och utanförskaps- samt parallellsamhällena att växa. Det är tragiskt att liknande destruktiva krafter som Fi vinner allt fler naiva följare i bakvattnet av Miljöpartiets förfall.

"Upplevelsen att livet är "gripbart" istället för slumpmässigt och kaotiskt, och just därför är det möjligt att påverka, ha kontroll över, är central. Att känna delaktighet i något, att känslomässigt investera i det, är lika viktigt. Meningen får oss att vilka vidare."

http://mobil.unt.se/ledare/var-trygga-framtid-4640663.aspx

Mening

Det är mänskligt viktigt att få känna mening och att känna att man kan påverka sin egen situation. Organisationer och samhällen som får sina människor att känna det lyckas alltid mycket bättre än konkurrerande organisationer och samhällen. Och ja, vi konkurrerar ständigt om begränsade resurser som till exempel mänskliga talanger. Vi konkurrerar också ständigt om beskrivningen av verkligheten och i bästa fall om framtida ambitioner. I den konkurrensen konfronteras olika ideologier och syner på människanoch hennes jämlikhet. Den konkurrensen måste få vara öppen och tolerant. Den öppenheten och toleransen mot politiska olikheter är "demokratins ved i den demokratiska brasan". Om man respekterar den öppenheten, beskriver en verklighetsbild som många tror på och visar stor respekt för alla medmänniskor så tror jag man får en stor majoritet väljare bakom sig. Hur kan man tro något annat? 

Alice T slår ett viktigt slag för denna demokratins öppenhet. En öppenhet som även måste gälla krafter som saknar tilltro till demokratins grundläggande spelregler. Krafter som i sakdebatter ska utmanas och kläs av "nakna". Det är min övertygelse att det är så, och endast så som klokhet segrar över dumhet och missriktat människoförakt. 

"En ofri människa är på många vis en död människa, eftersom det är friheten som skissar våra konturer, som ger oss möjlighet att välja vad vi vill göra och därmed vilka vi vill bli."

Sakliga debatter och att obekväma verkligheter inte göms undan i samhällsdebatter leder rätt och uppskattas garanterat av minst 80% av en väljarkår. Så stärks det viktiga förtroendet för folkrepresentanter, politiker, som idag är oroande lågt. När debatterna handlar om sakliga verklighetsbeskrivningar och önskade framtidsbilder blir politiken meningsfull. Det förstår de flesta. 

"Inget politiskt system har bättre lyckats garantera människors frihet som det demokratiska. Men också demokratin har sina svagheter; inte minst dilemmat med de krafter som kan utnyttja de demokratiska spelreglerna för att störta den. I dag finns det två grupper som utgör ett potentiellt hot mot demokratins innersta väsen: auktoritära grupperingar såsom fascister, islamister och kommunister, men också de som går allt längre i sina försök att stoppa dessa gruppers representanter och andra som framför "avvikande" åsikter av något slag."

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-yttrandefriheten-ska-skydda-det-motbjudande-1.4265441

Feminister på riktigt

Är regeringspartierna feminister?
Personligen är en av mina basvärderingar att jag tror på jämställdhet. Det tycker jag räcker för mig. Varför ska man behöva krångla till det mer än så? Samtidigt är särskilt vänstern experter på att krångla till saker och att använda olika ord för att skapa konflikter som finns mellan få av oss invånare.


Den nuvarande regeringen kallar sig feministisk. Vad innebär det? Att de för en politik som går ut på att säkerställa ett jämlikt samhälle oavsett kön, etnicitet, trosuppfattning eller sexuell läggning? De kallar sig feministiska och vill med det försöka markera att de är bättre än till exempel Centerpartiet på att arbeta bort de orimliga gapen och glastaken mellan kvinnor och män. I den verkliga verkligheten, inte bara i en värld där orden råder, där har Centerpartiet sedan länge visat att vi inte tillåter glastak och vi ser varandra som jämlika.


Hemliga omröstningar är hemliga men visst är det rimligt att MP och S regeringen tydligt säger att de inom FNs arbete följer den "feministiska" agendan. Om de inte ens kan säga det måste vi utgå ifrån att de röstat på Saudi-Arabien att ingå i FNs kvinnokommission. Om de säger att de står upp för den "feministiska" agendan och det visar sig att de ljugit, då förstår väl de flesta att det mest rör sig om ord och lite handling. Om de stöttat SA, hur tolkar vi det....
http://www.gp.se/ledare/medborgarna-f%C3%B6rtj%C3%A4nar-svar-1.4252189
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/dKLaJ/sverige-rostade-ja--men-ar-for-feg-for-att-erkanna-det


Sakdebatter
Sakdebatter, sakdebatter och åter sakdebatter särskilt mellan demokratiska församlingars medlemmar är den rätta vägen framåt. Mellan alla demokratiskt valda representanter utan undantag. Det är självklart vägen för alla att försöka påvisa sina egna goda förslag och motståndares dåliga förslag. SDs eller Vs representanter kan aldrig vara undantag. Det är bara genom sakdebatter som de och V får beskriva sina verklighetsuppfattningar och förslag på lösningar och andra får argumentera för sina. Det är konstigt och dumt att många inte tycks tycka att det är en självklar ordning.


"Av den nya SOM-undersökningen från Göteborgs universitet framgår att andelen som anser att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar ökat från 2015 års nivå på 40 till 52 procent, samtidigt som de som tycker att det är ett dåligt förslag minskat från 37 till 24 procent. Förändringen är den största sedan institutet började ställa frågan i sina mätningar år 1990. Den sammanträffar med att den svenska migrationspolitiken markant har lagts om av den rödgröna regeringen."


"För det tredje: Det är ett socialdemokratiskt kommunalråd som drar i nödbromsen, liksom det var en socialdemokratisk regering som lade Sveriges migrationspolitik på EU:s lägstanivå. Kanske dags för vänstern att sluta beskylla högern för alarmism och normalisering av SD?"


Den verkliga verkligheten hinner ikapp oss alla. Volym har betydelse i alla sammanhang. Sakdebatter och att tidigt våga ta i problem och förstärka möjligheter är den kloka vägen framåt. Det kommer alltid att finns olika vägval att göra. Genom sakliga sakdebatter kan folket få en rimlig chans att utifrån dem välja vilka man tror har bäst förslag framåt.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-vem-normaliserar-sd-egentligen-1.4252087

Kryssning mot framtiden

Dialog

Idag kan man bland annat läsa hur EU parlamentarikern Cecilia Wikström försöker få EU medlemmarna att enas om en gemensam flyktingpolitik. En uppgift som bedöms vara väldigt svår men samtidigt en fundamental prövning av det nationsövergripande samarbetet EU. "EU kännaren" Pernilla Wredenfors på Sieps ger sin syn på EUs splittring och säger bland annat "men de problem vi ser kring flyktingpolitiken är något som på djupet utmanar EU-systemet och dess förmåga att erbjuda trovärdiga lösningar."

http://www.sieps.se/sv/om-sieps/personal/pernilla-b%C3%A4ckman

Som vanligt handlar konflikter om vilka utgångspunkter man tar, vilken fakta man väljer att fokusera på, vilka grupper man känner mest lojalitet med och vart man helst vill föra det folk man företräder. Bara genom att förstå olika parters positioner, och därifrån söka kompromisser, kan man hitta lösningar. På toppen av detta kommer graden av hjärna och hjärta bland olika företrädare med i förhandlingsekvationen. Är det svårt att förstå? En del försöker beskriva konflikten som det goda mot det onda. Tramsig retorik tycker jag. De goda är väldigt många och de onda väldigt få. I takt med att människor känner otrygghet och får sämre ekonomi tenderar dock "onda" krafter med enkla lösningar på komplexa problem vinna starkare stöd. Fundamentalt för all konflikthantering är att försöka förstå olika parters utgångspunkter och ständig dialog. EU parlamentarikern Wikström beskriver detta på följande sätt i en dagsaktuell artikel:

- jag tror mer på att tala med än om motståndaren. Det anses väldigt oortodoxt men jag tror att det är så jag kan övertyga.

- det finns ett franskt ordspråk som lyder: "Ska man äta med djävulen måste man ha en lång sked". Det handlar om att vara tydlig med var man själv står vid sådana här samtal.

Jag delar synen att det är klokt att tala med istället för om de man upplever som motståndare. Särskilt inom politiken, den demokratiska processen, borde det vara en självklarhet. Tycker du att det varit så i Sverige?... Det är självklart i konkreta sakdebatter som olikheter bäst blir belysta och goda argument kan få motparter att tänka om eller framstå som okloka. Är det svårt att förstå? Och vad gäller migrationspolitiken är det fundamentalt viktigt att dela upp den i sina många beståndsdelar. Annars är det demokratiska samtalet och debatterna värdelösa. De som klarar att klassas som flyktingar är flyktingar efter en individuell asylprövning. Alla andra i rörelse är något annat. Och varje rörelseskäl behöver bemötas på olika sätt av ett territorium som strävar efter hållbarhet i sitt unika samhällssystem. Och när vi talar om flyktingar, som jag självklart alltid anser ska stöttas, är det viktigt att förstå att de inte tar sig till någon ny plats av fri vilja, de har tvingats lämna någon plats de kallade hemma. Det perspektivet är mycket viktigt att förstå för oss som vill hjälpa människor som flytt.

http://www.synonymer.se/?query=dialog

http://www.hanterakonflikter.se/konfliktskolan/medlingens-principer/

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Flera-skal-till-invandring-idag/

En lång sked

Socialdemokraterna försöker uppenbarligen växla upp och hitta lösningar på verkliga problem. Oavsett om vissa anser att de är marginella eller inte. Landsbygden säger de ska stärkas med bättre statlig service och snabbare bredband. Tiggeriet, som inte bidrar till en lösning på tiggarnas problem, ska försöka stoppas. På toppen av det utlovas bättre ekonomi för de pensionärer som har det svårast, garantipensionärer som de klassas som. Vi får se vad som blir faktiska beslut i riksdagen. Det parlamentariska läget är minst sagt svagt för regeringen. Är dessa förslag ett försök av S-ledningen att känna av möjligheterna att regera med hjälp av hoppande majoriteter? En gammal klassisk demokratisk maktkonst som S i många av sina minoritetsregeringar behärskat väl. Tyvärr ser det nu ut som att sannolikheten är hög att S får fortsätta styra Sverige. Den stora skillnaden, som är viktig, är att de nu tvingats inse att de är väldigt beroende av andra partier och därför måste vara ödmjuka och generösa gentemot sina samarbetspartners. Det är en enorm skillnad mot när de hade runt makalösa 40% av folket bakom sig. Inte minst Centerpartiet fick erfara deras otacksamhet när C under början av 90-talet hjälpte S-regeringen att städa upp i en havererad svensk ekonomi. Som jag prognostiserade i början av mitt bloggande är S nu i bästa fall, för dem, ett 30%-parti. Möjligen har de själva låtit det sjunka in och de börjar anpassa sig till den för dem nya verkligheten.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/30gaL/stefan-lofvens-nya-tiggeribesked-detta-maste-fa-ett-stopp

http://erikshjalpen.se/index.php?cID=3021

http://www.di.se/nyheter/lofven-lovar-mer-till-landsbygden/

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hoppande-majoriteter

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5gm%C3%A4stare_(politik)

Halvtid

Nu är det halvtid i denna demokratiska tidsperiod, 2014-2018. Om inte oppositionen mycket snart fäller regeringen är nästa val i september 2018. Historiskt har regeringar haft dåliga opinionssiffror i halvtid. Trots att den nuvarande regeringen är mycket svag och MP har havererat har ändå inte oppositionen kunnat vinna mer folkligt stöd för att de kan erbjuda något bättre.

MP och M är de partier som beskrivs som de som har det jobbigast i konkurrensen om väljarnas röster.  Jämfört med valresultatet 2014 ska S definitivt läggas till de partier som har det svårast att navigera i den nya terrängen. Personligen tycker jag att det är positivt att Centerpartiet tycks fånga upp några av dem som avser att lämna MP och M. Jämfört med valet 2014 är det dock relativt små förändringar. Det stöd som förändrats mest är MP, SD, C och S. De som stärkts är C, V och SD om vi använder det sammanvägda opinionsläget i november som utgångspunkt. Men, men om vi delar upp Sverige i tre politiska block. S+ V+ MP = Röda laget, C+M+L+KD = Gröna laget samt SD, då är det efter valet 2014 bara ett som växer. Om jag avrundar enligt reglerna när jag gick i skolan har Alliansen i stort sett oförändrat stöd. Det röda laget har tappat 5% och SD har vuxit med 31%.
http://novus.se/valjaropinionen/novus-poll-of-polls/

Om inte en opposition inom kort börjar visa enighet runt förhållningssätt till de frågor som mest berör svenskarna är den nuvarande nationella blockpolitiken sannolikt historia. Samtidigt är jag kluven om vad som är bäst i det läge som råder. Om till exempel Alliansen inom kort annonserar vilken gemensam politik som avses gälla i de för svenskarna viktigaste frågorna, då minskar också möjligheterna för de olika partierna att visa sin särprägel. Alliansen består de facto av fyra egna partier med egna partiprogram och politiska företrädare.

Även om det ofta talas om att "kanibalisering" inte är lösningen för att slippa vänsterstyre har det självklart stor betydelse hur maktförhållandena är mellan de partier som samarbetar.  Ja, ja... Senast 2018 får vi förhålla oss till en ny verklighet. Och då har den nya demografiska verkligheten börjat slå in med kraft i Sverige. Redan 2013 fick dåvarande regering förslag på nödvändiga reformer för att lösa Sveriges strukturella problem. Nu är det snart 2017, hur många av de strukturella problem som kommissionen önskade reformer kopplade till har mötts med matchande reformförslag som genomförs?.... "Ska man äta med djävulen ska man ha en lång sked" säger tydligen fransmännen. Reformtakten måste öka i Sverige och förhandlingsviljan måste förbättras i det parlamentariska läge Sverige under överskådlig tid kommer att leva med på nationell nivå. Jag vill inte att vänstern ska ha något inflytande på svensk politik! Den inställningen delar jag med 90% av Sveriges befolkning, ändå tillåts de påverka politiken...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kannibalisering

http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/BE0401_2015I60_BR_BE51BR1502.pdf

http://www.regeringen.se/rattsdokument/departementsserien-och-promemorior/2013/03/2013191/