Trollfabriker

De ”goda” krafterna måste orka

I en kamp mellan "goda" och "onda" undrar jag om de "goda" orkar kämpa mot allt starkare "onda" krafter. När jag skriver "orkar" menar jag mentalt. Det är extremt mentalt krävande att kämpa mot människor med korkade idéer, som ljuger, som ser på verkligheten i "svart eller vitt" och som ofta kämpar utifrån kortsiktig egennytta. 

Om jag ska försöka dra några slutsatser om var vi är påväg utifrån historiska lärdomar ser det mörkt ut. De "onda" är påväg mot att ta över på grund av att västvärldens liberalism spårade ur i sin iver att inte förstå värdet av ordet lagom i en värld som inte är "svart" eller "vit". USA under ledning av Trump kommer att bli mycket auktoritärt. EUs styrsystem gör oss geopolitiskt svaga eftersom både USA, Kina och Ryssland garanterat infiltrerar oss tillräckligt för att försvaga oss utifrån vad de spelar för spel. Ur ett historiskt perspektiv går vi eventuellt mot ett nytt storkrig. Hur kommer det storkriget att utvecklas om USA styrs av Trump och EU nu tycks gå mot att "högerkrafterna" starkt kliver fram? Vilka värderingar är det USA och EU ska kriga om? Kommer det bara handla om ekonomi och makt? Hoppas vi slipper få veta svaret om vi lever om 20 år. Expressen skriver läsvärt om trollfabriker nedan.

”Alexander Edbom, 35, har pekats ut som en av de centrala personerna i SD:s trollfabrik. Expressen kan nu avslöja att han under flera år har hyllat Putin, spridit Kremls propaganda och lagt skulden för kriget på Ukraina.”

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/avslojades-i-sds-trollfabrik-hyllar-putin/

KD, Liberalerna och Centerpartiet har havererat. KD och Liberalerna börjar bli vana vid att ständigt nästan åka ur riksdagen. Centerpartiet får betraktas som nybörjare i att lära sig att spela överlevnadsspelet vid riksdagsspärren. Det är många tidigare Centerledare som vänder sig i graven och bedrövas av vad Annie Lööf lämnade efter sig. C är riktigt illa ute då det kostar på att som icke vänster sätta sig i en regering åt vänster i den traditionella höger - vänster skalan.... 2026 blir spännande. Alla Moderaternas tidigare kompisar tappar nu kraft. Vilken är analysen av det? Nedan SCBs stora opinionsmätning. KD, Liberalerna och Centerpartiet är döende partier. Ur ett höger vänster perspektiv förstår jag varför allt fler väljare väljer att göra som de gör. Det är för lika i Sveriges politiska mitten. Nedan SCBs senaste omfattande opinionsmätning.

https://www.scb.se/contentassets/9b37c0d1687242b6baeed1a5fd94b194/me0201_2024m05_br_me60br2401.pdf

I Uppsala kompletterar moderater, centerpartister och liberaler Sverigedemokraternas trolleri med att konstant sprida lögner och lura invånarna. Det är motbjudande och demokratiskt sorgligt. Ett exempel är hur Moderaterna på sina valaffischer skriver enligt nedan kopplat till en fråga där JA och Nej handlar om mängden bebyggelse i framtida planer i staden och fem kransorter: ”I Uppsala behövs träd, inte spårväg. Rösta blankt.”

Tondöva ideologer

Var tid har sina problem

Tänk att det finns så många människor som aktivt försöker förtränga att vi lever med ständiga förändringar. En av få säkerheter i livet är ständiga förändringar. Och varje tid bjuder på sina små och stora problem parallellt med massor av möjligheter. I denna värld har många ideologier arbetats fram för att utöver lagar styra in ett samhälles invånare i tankemönster om hur ett samhälle bäst utvecklas. I dagens samhälle är kampen om samhällsmodeller geopolitiska och absolut inte på kommunal nivå. I Sverige, inklusive Uppsala, äger de ideologiska striderna rum inom EUs och Sveriges riksdags politiska miljöer. Där avgörs lagar, regler och vilka ideologier som får mest kraft i våra samhällen. De som vill rösta ideologiskt gör klokt i att göra det i valet till Europaparlamentet och till Sveriges riksdag. I en kommun och region gör man klokt i att rösta på sakpolitik och partiernas företrädare. Tyvärr väldigt många som inte förstår det. Jag går dock inte så långt som de flesta stora filosoferna som levt, de tyckte att olärda utan viss filosofisk förmåga inte förtjänade rösträtt.

Karin Pihl, GP, skriver mycket läsvärt om den politiska broilertiden vi lever i. Yrkespolitiker utan ordentlig förankring i den verkliga världen utanför ideologier och politiska samtalsrum. Många gånger utan filosofisk förmåga. Yrkespolitiker utan ordentlig känsla för den verkliga verkligheten matas av åsikter och färgade fakta genom politiskt färgade lobbyister med egna agendor från uppdragsgivare. Hur bra blir det?

”Storbritanniens avgående premiärminister Liz Truss visar hur det går när man lyssnar för mycket på sin ideologiska kompass.”

”Truss korta tid som premiärminister har varit kantrad av katastrofer. Hon tillträdde i en tid då många britter inte har råd att betala elräkningarna och där maten blir dyrare och dyrare för varje månad. Hennes lösning? Kraftiga skattesänkningar, inte minst för de allra rikaste, och slopade ekonomiska satsningar på vården.”

”Sammanlagt planerades de största skattesänkningarna på 50 år i Storbritannien. Hela kalaset skulle finansieras med lån. Detta trots att Storbritanniens statsskuld redan uppgår till över 100 procent av landets BNP (som jämförelse: i Sverige ligger statsskulden på ungefär 20 procent).”

”Den främsta lärdomen är att Truss och Kwartengs ekonomiska teori var fel. Massiva och ofinansierade skattesänkningar på branten till en recession leder inte till en vitamininjektion in i ekonomin utan startar en storm. Det går inte att äventyra en hel ekonomi när många knappt kan betala sina elräkningar.”

”Men den ekonomiska flopp som Liss Truss och Kwasi Kwarteng tvingade på britterna vittnar också vad som händer om man tror alltför starkt på sin ideologi och vägrar lyssna på kritiker. Både den nu avgående premiärministern och den sparkade finansministern drevs av en ideologisk övertygelse att avregleringar och skattelättnader är det enda som kan främja ”konkurrenskraft och tillväxt”, två ord som varit Truss mantra.”

”Så går det om man litar för mycket på sin inre ideologiska kompass. Då riskerar man att bli blind för det faktum att tiderna förändras, och att varje tid har sina problem som kanske kräver helt andra lösningar än gårdagens.”

https://www.gp.se/ledare/därför-vann-salladshuvudet-över-nyliberalismen-1.83745514

En intressant lärdom efter valet 2022 är att det är många som ser på politik som på fotboll. De röstar på lag oavsett hur dåliga det laget är. De bryr sig mer om färg än om sakinnehåll. I en kommun är det sakinnehållet i politiken som är det viktigaste. 

Nu har det nya styret i Uppsala presenterat sin budget. Tänka sig att administrationen ska bantas, personalens hälsa ska främjas mer, färre kommunalråd, stärkt grundbemanning inom äldreomsorgen, påbörjade förbättringar av skolan, stärkta arbetsmarknadsåtgärder kopplade till integration, förbättrade villkor för simundervisning för barn och oförändrad skatt. Exempel på politik som UPs väljare inte kan vara besvikna över. De personer som nu kritiserar UP för att partiet valde det minst dåliga styret för kommunen får gärna höra av sig om två år och prata om resultat utifrån vallöften. Det tror jag inte de gör. De saknar sannolikt förmåga att tänka ”färgblint” och helt utifrån invånarnytta. Partier som mest uppnår sina vallöften är bäst. Om det inte duger förtjänar inte väljarna invånarfokuserade, sakorienterade och pragmatiska lokala partier fulla med erfarna och meriterade företrädare. 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/budgetforslaget-det-vill-nya-uppsalastyret-satsa-pa

Mitt inre kompass bygger på principen: lös problem och förstärk möjligheter! Politiska partier är inte fotbollslag, de är mycket viktigare lag än så. Syna dem bättre om du vill dina barn, barnbarn och barnbarnsbarns väl! 

Specialskolor

En skola som lyfter alla barn till sin bästa förmåga

För Utvecklingspartiet demokraterna är skolans roll i samhällsbygget av central betydelse. Det är det för de flesta partier. Det är svårt att förstå eftersom den är så misskött i Sverige. Skolans huvuduppgift är att bidra till att alla våra barn och unga ska få så användbara kunskaper som om möjligt gör dem självförsörjande som egenföretagare eller anställda på en allt tuffare arbetsmarknad. Upp till 16 års ålder gäller också skolplikt för våra barn och unga. Samhällsnyttan uppstår om våra barn får en konkurrenskraftig bildning och når sin bildningspotential. Den enskilda nyttan är att skolan ska ge alla invånare en rimligt rättvis chans att just nå sin bildningspotential och därigenom kunna maximera sina individuella möjligheter i livet. Faktumet att skolan i många kommuner idag inte säkerställer tillräckligt bra förutsättningar för barn med nevro psykiatriska funktionshinder leder till att de allra flesta av våra elever får en oacceptabel studiemiljö. Det innebär att alla föräldrar borde uppröras över nuläget i våra skolor som också bidrar till sämre arbetsmiljö för våra viktiga lärare. Vi behöver mer kapacitet i mindre specialskolor och vi måste säkerställa mycket bättre kvalité i praktiskt inriktade utbildningsprogram.

Christian Wettergren skriver en läsvärd debattartikel i Dagens Samhälle som jag bifogar nedan. Jag kan efter alla mina studiebesök i många av Uppsala kommuns skolor konstatera att även Uppsala brister kraftigt i sin förmåga att ge barn med ADHD och autism bättre förutsättningar att nå sin bildningspotential.

"Vi föräldrar med barn som går i resursskolor välkomnar givetvis Liberalernas, Moderaternas och Kristdemokraternas initiativ i utbildningsutskottet i riksdagen som syftar till att resursskolorna får en egen definition i skollagen. Men det Liberalerna missar är att den lag som L-styrda utbildningsnämnder i flera kommuner väljer att tolka till nackdel för barnen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – väljer andra kommuner att tolka till barnens fördel. Att det under befintlig lagstiftning är omöjligt att tillskriva barnen det tilläggsbelopp de har rätt till är helt enkelt inte sant. Och att lägga allt ansvar på Socialdemokraterna är att göra det lätt för sig." 

"Samtidigt driver L-styrda utbildningsnämnder i till exempel Täby och Solna samma hårda linje som Stockholms Stad gjorde tidigare. I dessa kommuner sker en kraftig underfinansiering som drabbar barnen och som i slutändan kommer leda till samma utveckling som var på väg att ske i Stockholm – att skolorna i dessa kommuner inte kan fortsätta sin verksamhet. Och det är en verksamhet som är helt avgörande för barnens framtid." 

"Just nu finns i stort sett inga alternativ för barnen med autism- och ADHD-diagnoser i Stockholm. De kommunala alternativen är få och den så kallade utbyggnaden som skolborgarrådet Isabel Smedberg-Palmqvist (L) basunerade ut i samband med att hon tillträdde haltar kraftigt. Enligt siffror från utbildningsförvaltningen finns det endast strax över 300 platser i stadens centrala och regionala undervisningsgrupper." 

"Antalet små undervisningsgrupper på de lokala kommunala skolorna har i stället minskat från 700 platser till 450 platser på två år. Ställ det mot att det bara i Stockholms stad står minst 1 500 barn i kö till resursskolor – barn som i dag tvingas vara kvar i en skola som är allt annat än anpassad efter deras behov." 

"Vi med barn i resursskolor ser varje dag vilken skillnad det är för våra barns liv när de får de resurser de har rätt till. Det finns hundratals berättelser som beskriver samma sak - hur barnen går från en vardag i den ”vanliga skolan” fylld med konflikter, ångest, oro, ilska, rädsla och total känsla av utanförskap, till en vardag i resursskolan som ger dem tillbaka glädjen, nyfikenheten och livslusten."

"Samtidigt som en förändrad lagstiftning skapar stabilitet på lång sikt så måste det kombineras med kommuner som faktiskt tar sitt ansvar! Vi föräldrar är trötta på att våra barn hanteras som ett politiskt experiment utan vare sig syfte eller mål. Och det är dags för Liberalerna att ta sitt ansvar i de kommuner de kan påverka och agera som det skolparti de säger att de är. Det vill säga ett parti som ger alla barn möjlighet att nå sina drömmar – även barn som har autism och ADHD."

https://www.dagenssamhalle.se/opinion/debatt/replik-liberalerna-blandar-bort-korten-kring-resursskolorna/ 

Håkan Boström, GP, skriver klokt i nedan bifogade artikel. Han kanske har läst Utvecklingspartiet demokraternas politiska program kopplat till skolan?... Nedan en klockren artikel om hur fel C, M, L och KD gått i en del viktiga skolrelaterade frågor. Jag har gjort tidigare kopplingar till min militära utbildning, jag gör det igen. När inte kartan stämmer med verkligheten är det verkligheten som man måste förhålla sig till.

"En borgerlighet med självförtroende skulle företräda en kunskapsskola med hårda krav, även om det innebär att skolor skiljer ut sig. Istället står man i praktiken bakom glädjebetyg och gräddfiler. Det är uttryck för förflackning."

https://www.gp.se/ledare/borgerligheten-kan-b%C3%A4ttre-%C3%A4n-att-f%C3%B6rsvara-marknadsskolan-1.62431648

Expressens ledare uttrycker i nedan artikel ett stort misstroende mot skolans ansvariga politiker. Det är bara beklagligt att skolan tillåtits förfalla i den omfattning den har. Väljare som tycker att skolan är viktig måste inse att de måste rösta på partier utan skuld för skolans misslyckanden de senaste årtiondena och som erbjuder skolpolitiker med relevanta erfarenheter och meriter. 

https://www.expressen.se/ledare/saccosackar-i-stallet-for-klassrum-ar-en-usel-ide/

Ideologiskt blinda

Verkliga problem måste tidigt ses och lösas

Människor inom politiken, som saknar omfattande erfarenheter från arbetslivet som egenföretagare eller anställd, låter den ideologi de tror på styra för mycket. För dessa politiker är det i brist på en mängd värdefulla verkliga referensramar är ideologin det enda de känner att de med säkerhet kan luta sig emot. Ideologier är viktiga som övergripande kompass i ett politiskt engagemang. Politiska engagemang handlar om att försöka skapa en framtid som man tror på och vill se förverkligad. När ideologierna hindrar ledande politiker ifrån att se och ta i praktiska problem i verkligheten, och som växer, då spårar politiken ur i sitt huvuduppdrag att värna sina invånares bästa. Politik är ingen lek, det handlar om frågor som starkt påverkar människors vardag och möjligheter att förverkliga sina enskilda ambitioner. Idag kan på många sätt svensk politik beskrivas som en lek mellan personer som fortfarande uppträder som ungdomsförbundare.

Håkan Boström, GP, skriver mycket klokt i nedan artikel. Du som vill att Uppsala och Sverige ska utvecklas mycket bättre än nu måste fråga dig vilken typ av politiker du vill företrädas av. En sak är helt säker, verklighetsfrånvända och ideologiskt blinda politiker kommer inte att bidra till att någon av oss, i vårt unika samhälle, får ett positivt framtida samhälle att kalla hemma. I Uppsala kommer Uppsalaborna i kommunen och regionen få en chans att rösta fram ett parti som ser verkligheten som den är och som med positiva idéer om hur bra det kan bli också konkret kämpar för den utvecklingen. Den som inte utvecklas stagnerar. De som stagnerar tappar i konkurrenskraft. De som tappar konkurrenskraft möter en sämre framtid. Utvecklingspartiet demokraterna har de insikterna och förstår vilka partiet ska tjäna, de invånare vi är beredda att företräda på ett ansvarsfullt sätt. Du som följer mig vet också att jag på intet sätt representerar den typ av politiker som Boström med all rätt "sågar längs fotknölarna" i nedan viktiga artikel.

”Vi såg det inte komma…”. Statsminister Stefan Löfvens ord i november 2019 har blivit bevingade. De fem orden fångar väl hur ansvariga svenska politiker och myndigheter länge blundade för kopplingen mellan viss invandring, kriminalitet och andra sociala problem. Vill man tolka det snällt kan man säga att de ansvariga drevs av en vilja motverka rasism när de inte ville problematisera något så grundläggande som en snabb förändring av befolkningssammansättningen. Men det är nog långt ifrån hela förklaringen. Om något har ju den här inställningen, med dess aktiva okunskap, snarast spätt på fördomar, rädslor och motsättningar – och i förlängningen därmed ökat risken för rasism."

"Det handlar snarare om att tabun har fått ersätta tänkande och reagens fått ersätta ledarskap. Ett förhållningssätt som delvis är inbyggt i hur byråkratier, kommunikation och utbildning fungerar idag. För kunskapen har funnits där hela tiden. Redan för ett sekel sedan beskrev amerikanska sociologer de speciella mekanismer som gör att invandrarungdomar, i synnerhet pojkar, har en tendens att bli rotlösa i det nya landet och dras in i kriminella gäng. Det krävs ingen större fattningsförmåga att förstå det. Det går inte att heller reducera till en fråga om enbart ekonomi. Däremot går det att förklara med basala psykologiska och sociologiska mekanismer."

"Samma sak kan sägas om klankriminaliteten från delar av Mellanöstern som uppmärksammats på senare år, och som vi åter påmints om i dagarna. Sådana invandrade klaner har funnits i Sverige i decennier. För mycket länge sedan var de normaltillståndet även i Europa. I Nordisk familjebok från 1905 (föregångaren till Nationalencyklopedin) beskrivs under rubriken ”blodshämnd” den hederskultur och klanstruktur som under tidig medeltid präglade Norden. Det är på pricken samma system som vi möter idag i vissa av Göteborgs utanförskapsområden. Artikeln avslutas med orden: ”För icke länge sedan fortlevde den på Korsika, och än idag förekommer den hos vissa folkslag utom Europa, till exempel araberna”. Kunskapen har funnits där, men inte viljan att ta till sig den."

"Varför skulle detta vara kontroversiellt? Svensk offentlighet, och tyvärr också i viss mån svensk myndighetskultur, har präglats av föreställningen att man inte ska peka ut särskilda grupper. Samma sak såg vi när romska tiggare från Balkan kallades ”utsatta EU-migranter”, ett smått bisarrt nyspråk. Problemet är förstås att bristen på klarspråk inte bara sprider misstro mot det offentliga samtalet, det hindrar även en rationell diskussion, fördunklar förståelsen och försvårar i värsta fall att adekvata åtgärder sätts in."

"De som drabbats värst av denna handfallenhet har inte varit den svenska medelklassen utan ofta närboende, andra invandrare, barn och vuxna i en utsatt situation."

"Överhetens förhållningssätt är både grundat i ideologi och maktstrukturer. Sverige har under decennier av socialdemokratiskt styre präglats av föreställningen att alla människor i grunden är likadana och att alla sociala problem kan lösas enligt samma förment vetenskapliga mall."

"Eliter riskerar alltid att få sin förståelse för samhället kringskuren. Men i takt med att högskolan expanderat och styrningen av svensk förvaltning blivit allt mer värdestyrd och "evidensbaserad" har problemet spritt sig."

"Det finns många skadliga tabun i svensk offentlighet. De har ofta det gemensamt att de underskattar människans bundenhet till kultur, biologiskt kön och historia. Dessa ska helst förnekas, i likhet med allt som inte går att mäta eller abstrahera till teorier."

"De föreställningar som lett fram till den misslyckade migrations- och integrationspolitiken är för svensk del bara det mest konkreta uttrycket för hur den offentliga makten inte utövas som resultat av ett fritt tankeutbyte. Det finns fler och det är i grunden inte så mycket en höger-vänsterfråga som en fråga om att förstå ”förnuftets”, ”effektivitetens” och den sociala ingenjörskonstens inneboende begränsningar. Därför finns det alltid ett värde av att vara motvalls i offentligheten. Makt korrumperar – inte minst tanken.

https://www.gp.se/ledare/hur-%C3%B6verheten-l%C3%A4r-sig-att-blunda-f%C3%B6r-verkligheten-1.48619696

Verkligheten vinner

Önskeläge och verkligheten

Vi lever i en intressant tid där information om det mesta är mer tillgänglig än någonsin tidigare. I västvärlden är den politiska maktens metod, för att försöka hantera ”den fria informationens realtid”, att anställa massor av informatörer och engagera PR-konsulter. De mängder av informatörer som inte minst Uppsala kommun anställt gör marginell nytta men representerar höga alternativkostnader för oss skattebetalare. I västvärlden, den demokratiska världen, kommer  de flesta invånare fritt fortsätta att skapa sig en egen verklighetsuppfattning, utifrån egna valda informationskällor. Det offentligas kommunikatörer kan inte påverka det. För att verkligen kunna påverka brett krävs till exempel dagliga pressträffar som FHR nu tröttar ut oss med, eller extrema påverkansbudgetar (som i t ex presidentval i USA). Det är inte informatörernas fel att felprioriterande politiker satsar massor av pengar på fel saker. Också störande att dessa informatörer också har uppdraget att på många sätt försöka beskriva en önskebild av det som beskrivs. Offentliga verksamheter ska beskriva verkligheten objektivt. Det politiska styret kan försöka ”sminka grisen” och oppositionen ska om det är rätt skapa tydliga motbilder.

Makten har i alla tider ”sminkat grisar”. Det är inget nytt fenomen. Så har makten i alla delar av världen alltid gjort. Beteendevetenskapen förklarar varför. De som har makten vill alltid framställa sig själva som kloka och framgångsrika. Hur kan man tro något annat? Problemet med den strategin, i den digitala tid vi lever i, är att den bara söndrar. 

I alla samhällen finns saker som fungerar bra och saker som fungerar dåligt. Att makten lyfter fram det som de anser fungerar bra är naturligt. Att själv undvika att lyfta fram det som är dåligt är i dagens samhälle korkat och leder i en demokrati till sist till att makten förloras. I dagens digitala tid är den kloka vägen istället att vara ärlig och skapa metoder som gör att man skyndsamt kan försöka lösa växande problem. Bara så tror jag makt idag kan försvaras. Och vinnas. Det finns gott om ledande politiker som inte förstått detta, eller vill förstå detta. Vi behöver nya politiska krafter som har den insikten och som förstår att varje samhälles företrädare ska företräda sina invånare och inga andra. Och behandla väljarna som vuxna.

Markus Uvell, GP, skriver läsvärt om hur verkligheten återkommande biter ledande politiker i "rumpan".

"En av de mest plågsamma upplevelserna för ett politiskt parti är när verkligheten utvecklas på ett sätt som strider mot den egna övertygelsen, när problem växer som de egna lösningarna inte rår på. Allra tydligast är denna smärtsamma process just nu i debatten om den växande brottsligheten. Här är det politiska lidandet begränsat till framförallt Socialdemokraterna.

"Brottsligheten är den klart största frågan i svensk politik just nu. Enligt väljarna den allra viktigaste eller en av de viktigaste, beroende på undersökningsmetod. De vidriga brotten avlöser varandra i medierapporteringen. En mamma avrättas med sitt spädbarn i famnen, tonårspojkar våldtas i timmar på en kyrkogård, ett barn skjuts ihjäl av misstag utanför en bensinmack. Det bara fortsätter. Med dessa obegripliga grymheter som fond presenterade regeringen nyligen sin budget. Där var brottsligheten ett av flera områden, men inget som gavs extra uppmärksamhet. I tabellerna kokade det ner till några symboliska satsningar. Därefter fortsätter justitieministern sin kamp för att tona ner brottsligheten och statsministern ägnar frågan sporadisk uppmärksamhet."

"Vid en första anblick kan det framstå som politiskt självskadebeteende. S vet ju att frågan är en av de allra största och att partiet tappat många väljare till SD på grund av den. Man vet också att de som är allra mest utsatta för brott är lågavlönade, lågutbildade, arbetslösa och boende i utsatta områden. Just de grupper partiet sätter en ära i att företräda. Men det är inget självskadebeteende, det är en konflikt mellan de politiska idealen och verkligheten. Enligt Stefan Löfvens ideal ska en aktiv välfärdspolitik skydda oss från kriminella gäng, och utanförskapsområden ska därför inte utvecklas till laglösa zoner."

"Inför valet 2014 var det istället just Reinfeldt som försökte hålla verkligheten borta. Enligt hans ideal skulle inte svenska folket ha fått nog av den generösa invandringspolitiken, eller denna känsla skulle i varje fall inte få dem att byta parti. Ändå skedde precis det. När Reinfeldt höll sitt berömda ”Öppna era hjärtan”-tal stod behovet av att istället minska invandringen redan högst på väljarnas agenda."

"Som någon klokt konstaterat slutar nästan alla politiska ledares karriärer dåligt. Frågan är så att säga mest vilken kulle de väljer att låta den politiska gärningen dö på. Persson valde bidragspolitiken, Reinfeldt valde den okontrollerade invandringen. Och nu ser det allt mer ut som att den kulle Löfven valt för att avsluta sin politiska gärning är den ökande brottsligheten."

https://www.gp.se/ledare/l%C3%B6fven-upprepar-perssons-och-reinfeldts-misstag-1.35095240

Hermansson skriver klokt i GP om hur inkompetent många debatter idag förs i Sverige. Om man har invånarnas bästa i fokus fokuserar man på sak och inte person. Om man har invånarnas bästa i fokus måste man respektfullt kunna debattera alla problem. I artikeln beskrivs exempel på verkligheter som på tok för länge förnekats. Tyvärr är Hermanssons beskrivning av debattklimatet inom Socialdemokraterna något jag upplevde även inom Centerpartiet. Det är ett uselt debattklimat i en verksamhet som tycker sig ”myndig” att leda samhällen. 

”Arbetarrörelsen är mitt hem. Men jag har aldrig sett ett mer polariserat debattklimat. Den som lyfter ett viktigt problem riskerar att helt felaktigt bli placerad i det politiska motståndarlägret.”

” Det Löfving lyfte var inte någon nyhet. Fakta har länge funnits på plats. En som under lång tid talat klarspråk om klansystem och hur de krockar med vår grundläggande demokratisyn är Per Brinkemo. Från olika håll har han anklagats för allt möjligt. I antologin Klanen, där Brinkemo och Johan Lundberg är redaktörer, redogör olika författare för relationen mellan klan och stat. Det är en bok jag rekommenderar. Att den är utgiven av tankesmedjan Timbro, och att boken därmed av vissa stämplats som ”höger”, struntar jag i. Bra information är bra information.”

https://www.gp.se/ledare/fokusera-på-problemet-inte-på-sällskapet-1.35323341

Verkligheten är komplex

Bilden av verkligheten

I min bok, "En stund på jorden" skriver jag både om historiska viktiga perspektiv och om vår nutid. Inte minst skriver jag en del om Kina och om riskerna med dagens media värld där allt för många människor väljer att bara ta del av information från källor som kommunicerar budskap som ska stärka den egna uppfattningen. Eller som bara läser rubriker som ofta är vilseledande. Samtidigt är jag mycket positiv till det nya media samhället eftersom jag vet hur vansinnigt mäktiga de större media bolagen, inklusive public service, var tidigare. Media bolag som självklart har redaktioner och journalister som inte kan låta bli att vara subjektiva i sina berättelser om vad som händer och om vad som hänt. Tack vare dagens nya och extremt diversifierade media värld har ändå alla en chans att sprida just sina uppfattning, sin verklighetsberättelse. Det tycker jag är mycket viktigt och bra eftersom jag anser att yttrandefriheten är en central del av en fungerande demokrati. 

Verkligheten är komplex. För att hantera den enorma komplexiteten måste vi alla, mer eller mindre, förenkla verkligheten. Som vanligt påverkar människors kunskaper och erfarenheter massivt hur vi tolkar det vi upplever. Därför lever vi i Sverige i en sjuk verklighet där oerfarna, okunniga och ofta kränkta får sjukt mycket utrymme i den offentliga debatten. Och meritförteckningarna bland många politiskt tillsatta är skrämmande svaga för de komplexa och viktiga uppdrag de ska ansvara för. Det är i huvudsak inte dessa människor som bidrar till ett möjligt generellt välstånd.

I de senaste turerna runt ett möte med fokus på turism, kultur-och affärsutbyten, för att stärka Uppsala, har jag gång på gång beskrivit för medier som velat intervjua mig om vad fokuset på mötet var. De har medvetet valt att helt fokusera på andra perspektiv. Jag har varit tydlig med att mötet var helt i den anda som EU och Sverige tydligt har som position i relationer med Kina. Inget av det har återgivits när till exempel SVT klipper ihop sitt reportage. Du som är intresserad av en balanserad bild av verkligheten får mycket gärna ta del av EU och Sveriges officiella hållning till Kina. De finns lätt tillgängliga genom Internet. Jag delar också Sveriges hållning till det som händer i Xinjiang och Tibet. Och precis som i EUs och Sveriges hållning anser jag att det bästa sättet att försöka bidra till förbättringar är att vi tydligt står upp för våra värderingar och driver våra intressen i relationerna med Kina. 

Kina har 1,5 miljarder invånare. 150 gånger fler invånare än i Sverige. Bland dessa invånare finns, som i alla länder, både fantastiska människor och människor som beter sig fruktansvärt. Bland Kinas fantastiska människor finns bland annat ingenjörer, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, lärare, företagare och så vidare. De allra flesta av dessa gör vad de kan för att fylla sina liv med så mycket mening som möjligt och för att försörja sig själva. Allt värdeskapande samarbete och utbyte vi kan ha med dessa människor, och liknande människor runt om på vår jord, är bra för människans utveckling och för freden. 

Att det finns en stark kritik mot hur Public service väljer att vinkla sina reportage har jag stor förståelse för. I intervjun med reportrarna på SVT redogjorde jag för EU och Sveriges hållning i relationerna med Kina. Inget av det togs upp. I intervjun talade jag om vad fokuset var i mötet och att det var en mycket liten del av mötet som berörde Xinjiang. Det är med andra ord ”fake news” att påstå att stora delar av mötet mellan 10:00-13:00 berörde Xinjiang. Därom finns många trovärdiga vittnen. Det var inte heller ett ”kulturevenemang”. För oss som deltog var det ett möte med fokus på kultur-, turist- och affärsutbyten med en generell inriktning och Kinesiska regioner som exempel, inget annat. Grupparbetet var generellt inriktat och att ambassadören var närvarande var en uppskattad chans att få ställa frågor till honom. Han är onekligen kontroversiell i Sverige men han är Kinas representant här. Regeringsföreträdare och svenska företagsledare träffar honom regelbundet. Jag börjar inse hur SD upplever att de varit behandlade under lång tid. På frågan om jag skulle avgå på grund av mitt engagemang för ett bättre Uppsala svarade jag: ”Jag känner att jag har ett starkt stöd av Uppsalaborna att företräda dem. Jag känner att jag har mycket kvar att ge Uppsalaborna jämfört med till exempel Trump, Biden, Modi, Xi Jinping och Suga (bl a eftersom jag är så ung jämfört med dem). Jag är beredd att ta över ledarskapet för Uppsala”. Det är, precis som nationellt, svårt att inte leda Uppsala bättre än nu. I intervjun redogjorde jag också för att så fort jag fick höra att det skrivits fel på ambassadens hemsida så kontaktade jag den svensk-kinesiska vänföreningens representant och felaktigheterna korrigerades.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/krav-pa-stefan-hannas-avgang-efter-kinamote

Sverige och övriga västvärlden behöver stärka sina demokratier. Vi behöver också samarbeta mycket bättre än de senaste åren för att mer framgångsrikt försvara demokratiska principer. Och för att upprätthålla det höga generella välstånd vi hittills skapat. Vi får se hur bra detta viktiga utvecklingsarbete går när Sveriges och EUs kvarnar mal. I Uppsala och Sverige är mitt hopp ställt till Uppsalaborna. I val 2022 har vi chansen att göra vår röst hörd genom att rösta på politiska partier, och dess företrädare, som vi tror bäst kan bidra till att just vårt samhälle utvecklas bättre än nu. 

https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-diplomatiska-forbindelser/asien-och-oceanien/kina/

https://eeas.europa.eu/delegations/china_en

Självbedrägeri leder aldrig rätt

Verkligt framgångsbygge

Vare sig det gäller oss som enskilda individer eller de organisationer vi är en del av leder självbedrägeri alltid fel. Om jag har ett alkoholproblem kommer min framtid inte att bli bra om jag inte har förmågan att inse mitt problem och försöker lösa det. Om den kommun jag lever i inte har förmågan att inse sakläget inom till exempel skolan, äldreomsorgen och på arbetsmarknaden kommer vi inte att vidta de nödvändiga åtgärder som leder oss på rätt väg om problemen är omfattande. Att försöka bygga positiva bilder av något som inte lever upp till den bilden är en makttaktik som allt för många vid makten ägnar sig åt. Den taktiken gynnar inte oss invånare. Du och jag gynnas bara av att vi har höga ambitioner och att vi tydligt kämpar för att lösa de verkliga problem vi har och att vi förstärker de möjligheter vi har och som leder våra invånare mot en positiv framtid. En framtid full av individuella möjligheter. 

Jag tycker att du ska titta på bifogad youtubefilm. På ett utmärkt sätt beskriver Jönsson hur illa det blivit i Sverige. Vi kan inte låta oss bli lurade längre. Vi måste ta i våra växande problem på allvar och lösa dem. Det kan vi göra. Och vi måste bättre stärka de möjligheter vi har för att vara internationellt konkurrenskraftiga och därigenom säkra ett högt generellt välstånd i vårt unika samhälle. Att sopa växande problem under mattan och hoppas att de försvinner av sig själv är en usel strategi. Ett av huvudskälen till varför Utvecklingspartiet demokraterna, UP, startats som ett lokalt politiskt parti är för att erbjuda de Uppsalabor som vill leva i ett framtida framgångsrikt samhälle ett politiskt alternativ. Vi ägnar oss inte åt självbedrägeri. Vi tar i verkliga problem och kommer med reformförslag som löser dem. Vi letar metodiskt efter de möjligheter som våra invånare bär på och som kan bidra till att vår globala konkurrenskraft kan utvecklas positivt. Vi kan mycket bättre än nu! Det kommer inte att ske av sig själv och de som sitter vid makten har länge visat sin oförmåga att ärligt beskriva verkligheten som den är. Och de saknar i stor utsträckning reformförslag som vänder den negativa trenden. UP vet att det finns en positiv väg framåt. Det kommer att kräva stora insatser men det är det värt eftersom det leder oss och våra barn mot en positiv framtid. Se gärna bifogad video.

https://www.youtube.com/watch?v=mSvC-7aU0_M&feature=share&fbclid=IwAR0RwjL_Ne1t6iwgYmFVWW-MOyU6tSRXCRfF_4sGUiSZvoTXetfavLXjRZk

Förmåga att leda

Kunskap och erfarenhet att leda
Ärlighet och öppenhet varar längst. Offentliga verksamheter i Sverige har inga andra uppdrag än att verka för det svenska folkets bästa. Inom Försvarets, SÄPOs, sjukvårdens och Socialtjänstens verksamheter finns självklara och acceptabla skäl att vara mycket hemliga med vad de gör och med den handläggning de bedriver. Känsliga persondata ska självklart alltid hanteras som strikt konfidentiella. I övrigt ska transparensen kopplat till offentligt styrda verksamheter vara i princip total.

Vilkas intressen ska vi politiker företräda? Det egna partiets intressen? Det egoistiska intresset? Det borde vara de invånare man ska tjänas intressen. Det går dock att kraftigt ifrågasätta vilka intresseprioriteringar som många folkrepresentanter gör. Och självklart ska det politiska ledarskapet kräva, och ständigt följa upp, att ledande tjänstemän håller sig till regelverk och offentlighetsprinciper.

"Tjänstemän som raderar mejl och slentrianmässigt sekretessbelägger uppgifter undergräver den demokrati de är satta att försvara."

"Man kan tycka att höga chefer i det offentliga borde ha bråda dagar i dessa pandemitider. Men i Sörmland fann en grupp kommunchefer ändå tid att via mejl diskutera en viktig frågeställning: Hur skulle man göra för att förhindra lokaltidningarna från att få information om smittoläget på äldreboenden i länet? Lösningen blev att hävda att uppgifterna inte fanns hos kommunerna. Dessutom beslöt man att dröja med att besvara tidningarnas förfrågan.   Problemet är bara att det inte var sant. På kommunerna visste man visst hur många boende som smittats och hur många som avlidit, visar en granskning som lokaltidningarna i Sörmlands media har publicerat under helgen. Och kommunernas medvetna förhalning av tidningarnas begäran om utlämnande av allmän handling bryter mot lagkravet om att sådana ska hanteras skyndsamt." 

https://www.expressen.se/ledare/smusslande-byrakrater-ar-ett-hot-mot-demokratin/

Dagens besvikelse
Miljöpartiet. De är ett aktivist parti som inte ska sitta i politiskt styrande roller. Det glädjer mig att väldigt många svenskar har insett det.

"Men det riktigt intressanta är att Miljöpartiet backar i sin starkaste fråga – miljön. 2014 ansåg 60 procent av svenskarna att MP har den bästa politiken för miljö och klimat. Nu ligger stödet på 20 procent. Tappet har skett under partiets tid i regeringsställning, och bekräftas i andra undersökningar."

"Politiska analytiker snärjer ofta sin sig i resonemang om politisk spelteori för att förklara väljarmönster. Men ibland är svaret inte så komplicerat. Kanske är det helt enkelt så att förtroendet för Miljöpartiets politik sjunkit för att partiet har en dålig politik. Väljarna imponeras inte av det MP har åstadkommit i regeringen."

"Det är svårt att driva en effektiv klimatpolitik. Att i ett svenskt riksdagsval lova väljarna ett bättre klimat är som att lova mer fred på jorden. Frågan är till sin natur global. Det är svårare att konkret genomföra en förnuftig miljöpolitik i regeringsställning än att ägna sig åt symbolåtgärder."
https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4ljarna-har-genomsk%C3%A5dat-milj%C3%B6partiet-1.27642263

Även UNTs ledarskribent, Emma Jeanson, beskriver idag väl hur olämpliga Miljöpartiet är att sitta i ledande ställningar över Sverige och dess kommuner.

"Men kanske är Tovatts nya matintresse inte vidare förvånande. Miljöpartiet är det parti som ständigt inför symbolpolitiska subventioner och höjda skatter som tenderar att slå hårdast mot dem som har minst och samtidigt gynna dem som har mest. Elcykelpremien, som var ett statligt bidrag på 350 miljoner kronor under 2018, innebar att varje elcykel som såldes landade i genomsnitt på cirka 17 000 kronor per cykel (SvD 15/5). Ja, hur många har råd med det? Enligt en granskning (Svt 19/9 -19) var den typiske premiemottagaren en "välutbildad person med miljöintresse som vill ha motion utan att tulla alltför mycket på bekvämligheten"."

"Var det någon som tänkte att MP var ett parti för folket? Nejdå, för att ha råd att leva som en miljöpartist måste du vara rik."
https://www.unt.se/nyheter/tankte-nagon-att-mp-var-ett-parti-for-folket-5564563.aspx

Dagens stjärnor
Malcom Kyeyune. Det stundar väldigt mycket tuffa omställningar och prioriteringar inom offentligt styrda verksamheter. Många förändringar har länge behövts men inte genomförts. Vissa förändringar kommer att bli smärtsamma och tidigare oförmåga att effektivisera och tänka nytt går att skylla på. Ytterst inom det offentliga Sverige är det enskilda politiker som bär ansvaret för vad som görs och vad som inte görs. I tider som nu väntar krävs även exekutivt skickliga politiker. I de utmaningar som kommer räcker det inte ens med skickliga välavlönade ledande tjänstemän. Politiken måste leda arbetet och ta ansvar för det arbetet som krävs. Bara partier som kan erbjuda representanter för oss invånare som har insikten och förmågan att konstruktivt ta i problem kan leda oss mot en ljus framtid. Även för sådana kapabla personer kommer det att ta många år att vända den nuvarande utvecklingen till en generellt attraktiv samhällsmiljö igen.

"Den svenska kommunala vardagen framöver kommer att kantas av nedskärningar, nedskärningar och idel nedskärningar. De kommer att vara av en sådan art och ske i ett sådant pressat läge att det kommer vara rent utsagt farligt att försöka skönmåla dem, underdriva deras effekter, eller försöka skjuta ansvaret för dem ifrån sig."

"Det finns dock en sak man nog kan säga redan nu: den svenska kommunala vardagen framöver kommer att kantas av nedskärningar, nedskärningar och idel nedskärningar. Den kommunala sektorn var dåligt rustad för framtiden redan innan vi gick in i den potentiellt värsta ekonomiska krisen på hundra år, något DS skrivit mycket om under de senaste åren."

"Att basa över nedskärningar är aldrig roligt, och det är en särdeles dyster uppgift i ett läge där det inte längre finns mycket eller något ”fett” kvar att skära i. Det finns dock skäl att vara oroad för huruvida den sortens politisk kultur som växt fram i Sverige de senaste årtioendena kan komma att göra en svår situation ännu svårare."

"Vad menar jag med detta? Jo, om vi ska kosta på oss att generalisera lite grann, kan man nog säga att det som präglar många politiker både på kommunal nivå och på riksnivå är en sorts utpräglad försiktighet. Att ta ansvar eller att äga en fråga är något de flesta undviker så långt det bara går."

"I ett läge där det kanske är lite osäkert huruvida det är kommunen som ska stå för skyddsutrustning till personalen inom äldrevården hittar du inte många kommuner som självmant går in i tomrummet och tar på sig uppgiften, men du hittar desto mer exempel på försök att passivt vänta ut situationen. Men denna ovilja att ta ansvar är inte på något sätt unikt för lokalpolitiker. Den sträcker sig dessutom till att bli en ovilja att äga konsekvenserna av de egna besluten. När man under 2018 försökte hävda att vårdkrisen inte hade något att göra med den stora invandringen var ju detta en väg man valde för att man inte ville kännas vid några negativa konsekvenser av en politik man faktiskt beslutat om."

"Min spaning för framtiden här är ganska enkel. Nummer ett: de nedskärningar vi kommer att syssla med i Sverige framöver kommer vara av en sådan art och ske i ett sådant pressat läge att det kommer vara rent utsagt farligt att försöka skönmåla dem, underdriva deras effekter, eller försöka skjuta ansvaret för dem ifrån sig. Nummer två: grupp kommer att ställas mot grupp, och en underlåtenhet att ta på sig ansvaret för detta kan bli riktigt kostsamt."

"Varför har det varit så vanligt förekommande att svenska politiker på olika nivåer försöker ducka och skjuta ifrån sig ansvar? För att det har varit den överlägset säkraste politiska strategin. Kommer denna strategi fortsätta att vara säker mitt i den värsta ekonomiska krisen på hundra år? Jag skulle inte vilja satsa mitt parti på det."
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/det-ar-dags-vara-politiker-att-ta-ansvar-sina-beslut-32469

Viktor Barth-Kron, Expressen. Ja, det politiska ledarskapet är svagt i dessa bekymmersamma tider. Mycket svagt. Det är uppenbart att regeringen har stor brist på ledarskapsförmåga.

"Ingen begär att vare sig Ulf Kristersson eller Stefan Löfven ska sitta inne med någon magisk formel som får coronaviruset och dess besläktade elände att försvinna i ett nafs. Ganska snart lär dock efterfrågan öka på att de folkvalda åtminstone ska presentera något slags åsikt i ärendet."
https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/politiken-kan-inte-ducka-for-evigt/
#Updem
#UppåtUppsala
#Utvecklingspartietdemokraterna

Våga ta i de riktiga problemen

Verkligheten 
Det är alltid klokt att ta i både akuta och växande problem. Akuta problem är akuta och kräver sina särskilda åtgärder. Problem som vuxit sig allt större månad efter månad tenderar att bara växa i styrka om man inte seriöst och pragmatiskt analyserar dem och vidtar nödvändiga problemlösningsåtgärder. Just nu har vi ett akut problem med Coronapandemin som vi måste lösa. Även om det är svårt att via media tro att vi har andra stora utmaningar är det inte en korrekt verklighetsbild. De stora problem vi hade innan växer sig nu allt större. Och redan innan Coronakrisen är jag allt annat än imponerad över hur vi i Sverige får igång de reformarbeten som är helt nödvändiga för att bryta många negativa utvecklingar. Migrationsproblemen, integrationsproblemen, rättssystemets förmåga att upprätthålla lag och ordning, omsorgens och sjukvårdens förmåga att snabbt och med kvalitet hjälpa oss när det krävs, näringslivets förutsättningar att utan ständiga försämringar av kronan klara internationell konkurrens, skolornas förmåga att utbilda människor konkurrenskraftigt och E-handelns stora påverkan på våra citykärnor  är bara några av våra stora utmaningar.

Problem som blir lösta innebär också möjligheter. Det är viktigt att inse det. Viktigast av allt är att ha probleminsikt. Och vissa problem är viktigare och större än andra. Precis som inom dagens intensivvård måste man, om man ska klara av svåra situationer, prioritera bland det som är viktigast att lösa. Nedan refererade bok är intressant i sammanhanget då den tydligt beskriver att många ledande Socialdemokrater fortfarande har problem med probleminsikten. Ett problem är ett problem i den verkliga verkligheten och kopplat till problem uppstår symtom. Det är oklokt att fokusera på symtomen snarare än på problemen.

Lars Stjernkvist är inte vilken Socialdemokrat som helst. Han har både varit partisekreterare, tidigare riksdagsledamot och är nu kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. Han är med andra ord idag mer i verkligheten än tidigare. Widar Andersson citerar honom i sin recession av en nyutgiven bok och gör kloka slutsatser av det han läst. Det är alltid viktigt att vi väljer politiska representanter som ser verkligheten som den är, och som tydligt jobbar för en positiv framtid. Och volym har alltid betydelse, i alla sammanhang.

"Lars Stjernkvist är självkritisk: "Det är uppenbart att det blir påfrestningar om det kommer 3 000 nyanlända till Norrköping under en kort tid och vi underskattade frågans betydelse för väljarna när det kom fler och fler flyktingar. Vi borde sakligt tagit upp detta i stället för att tala om hur illa vi tyckte om Sverigedemokraterna", säger han i boken."

https://folkbladet.se/nyheter/artikel/den-viktigaste-lardomen-for-socialdemokraterna/7rkdpdxj?fbclid=IwAR16jTfn96ao92VAUdNudjw_qOmzK2W78Mt-c23u0a65L7vOu33uqeMDfDs

I den verkliga verkligheten kan man inte leva över sina tillgångar, eller den positiva tillväxt, man skapar inom ett samhälle, ett bolag eller en familj. Gång efter gång tjatar jag om hur viktigt det är med en ansvarsfull ekonomisk politik. Precis som i TV-programmet "Lyxfällan" väljer nu återigen allt fler länder att avvika från tidigare ekonomiska ramverk. Kortsiktig "lycka" i form av konsumtion används gärna även av politiker för att vinna så många kortsiktiga valröster som möjligt. Det är en extremt oansvarig politik. Precis som i "Lyxfällan" finns enbart en väg ut ur en ohållbar ekonomisk situation. Först får man kraftigt anpassa sin ekonomi efter den intjäningsförmåga man har. Därefter får man försöka få det bättre igen genom att vara smartare än förr, utbilda sig för att kunna få ett mer välavlönat jobb, utveckla en bättre affärsidé i sin företagsverksamhet och arbeta mycket hårdare än förr.

Det finns inga lagliga vägar mot materiell hög status som går fort om man inte vinner på spel eller haft "turen" att födas in i en välbärgad familj. Innovationskraft, utbildningsambitioner, företagsamhet och hårt arbete skapar det vi kallar materiella framgångar. Så "enkelt" är det. Som UNTs ledare skrev nyligen är riskerna stora att den offentliga ekonomin nu spårar ur. Sverige behöver reformeras ordentligt för att kommande generationer ska få leva i ett generellt välfärdsland. Tro inget annat. Det finns inga genvägar. Och vilken medicin är det som krävs? Därom, precis som mellan olika epidemiologer, kan man ha olika uppfattningar. Det är bland annat därför politiken är så viktig. Det är genom politiska inriktningar och vägval, som attraherar många invånare, som framgång eller misslyckanden skapas. Näringslivet är grunden till välståndet i ett land. Men om det ska klara av att skapa förutsättningar för ett generellt starkt samhälle krävs en politik som är både näringslivsvänlig och fördelningspolitiskt klok. Och som förstår att en inkluderande "patriotism" skapar lojalitetsband som är viktiga. Inte minst i tider som nu väntar. Episka tider. Om väldigt många av våra stjärnor väljer att lämna på grund av idiotisk politik stärks den negativa utvecklingen. Det förstår de flesta invånare, men inte alla politiska företrädare.

"I så fall är förvisso en gammal sanning slut och vi kan se fram emot tider då budgetunderskott och statsskuld saknar betydelse för ekonomisk politik. Då lär många vilja öppna den offentliga plånboken under lång tid."
https://www.unt.se/ledare/en-strategi-att-forsvara-men-ocksa-forbattra-5552768.aspx
https://www.expressen.se/dinapengar/magdalena-andersson-presenterar-varbudgeten-sa-paverkas-du/

Dagens besvikelse
Otryggheten som fanns redan innan Coronapandemin finns kvar. Vi har fortfarande mördare som går fria på våra gator. Vi måste klara av Coronakampen parallellt med att allt övriga förbättringsarbete fortgår. De problem vi redan hade innan Coronakrisen växer nu i styrka, varje dag. Vi kan bara vända detta genom klokt politiskt ledarskap. Ett politiskt ledarskap som ser problem, som löser problem och som har en attraktiv agenda för framtiden.
https://www.expressen.se/nyheter/larm-om-skottlossning-tva-skadade/

Dagens stjärna
Lotta Gröning, Expresen. Ja, även våra äldsta och svagaste invånare ska kunna få ett värdigt slut på sina liv.

"De äldre ligger och dör ensamma i sina sängar. För att sedan läggas i liksäck och stängd kista. Tänkte vi oss döden så?"
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/det-som-nu-hander-pa-vara-aldreboenden-ar-fasansfullt/

Förmågan att prioritera

Att våga leda
Makt lockar många människor. Makt innebär inflytande att påverka i större utsträckning än andra. Mäktigast av alla är de som kontrollerar störst finansiella och materiella resurser på vår jord. De finansiella musklerna styrs i hög utsträckning av mycket förmögna människor. De materiella resurserna i form av militär och poliskrafter styrs av länder. I många länder är de mycket förmögna och de som kontrollerar militär och polis samma människor. Maktambitioner har alltid funnits hos människor. Vår historia är full av berättelser om maktkamper, i det lilla och i det stora. Att vilja ha makt är inte samma sak som att man är lämplig att ha makt.

En av de viktigaste egenskaperna hos meriterade ledare med makt är att de klarar av att prioritera. Det är svårt att prioritera. I en värld med begränsade resurser är det dock nödvändigt. Särskilt politiker är idag inte tillräckligt duktiga på att våga prioritera. Varje försök att tydligt prioritera blir en mer eller mindre smärtsam opinionsstorm i både gammel- och ny media.

Jag fick en av mina första ordentliga träningar i förmågan att prioritera under min militärtjänstgöring. I samband med en krigshändelse med många skador och dödsfall krävs krassa prioriteringar när man arbetar sig fram mellan döda och skadade kroppar. I Hans Roslings bok Factfullness bjuder han också på skarpa exempel på varför man måste göra svåra prioriteringsval. I hans fall handlade det om riktiga prioriteringar om vilka patienter man skulle försöka rädda och vilka som lämnades att dö. Livet är fullt av prioriteringsbehov. Vissa är svårare än andra. De skickligaste ledarna är mästare på att prioritera.

Svensk sjukvård, eller sjukvården generellt i världen, blir allt duktigare på att bota sjukdomar och att laga skador. Det är ett fantastiskt faktum. Ett annat faktum är att i varje samhälle på vår jord är över 80% av sjukvårdskostnaderna kopplade till multisjuka äldre. I Sverige växer antalet bland våra äldsta invånare kraftigt. Det är positivt men bland dem finns också dessa 80% vilket innebär att volym som vanligt får många konsekvenser. Att sjukvården också kan bota mycket mer för varje dag som går innebär att vi alla som drabbas vill ha den vård som är möjlig. Ur ditt och mitt perspektiv oavsett vad den kostar. På toppen av ovan har vi i Sverige de senaste åren hjälpt miljontals människor varav många med behov av många former av vård. Inte minst traumavård i olika former.

Benjamin Kalischer Wellander, GP, skriver mycket läsvärt nedan om vad som är viktigast för att komma till rätta med många av de problem sjukvården lider av. Det handlar om politiskt mod att prioritera bland begränsade resurser i en värld där fler och fler insatser kan erbjudas om personal och pengar finns.

"Akut platsbrist, växande köer, bristande kontinuitet och överbelastad personal är idag mer standard än undantag. Hundratals vårdanställda runtom i landet är just nu varslade och facken larmar om bristande patientsäkerhet. Den politiska debatten går het och det jagas syndabockar till höger och vänster."

"Att dessa obekväma frågor sällan diskuteras öppet verkar bero på att de är just obekväma. Den i svensk kultur starka oviljan att tala öppet om målkonflikter kommer här särskilt illa till pass. Sveriges Kommuner och Regioner gödslar gärna med snömos som ”kvalitet”, ”tillgänglighet”, ”jämlikhet” och ”patientcentrering” men fyller dessa sällan med ett konkret innehåll och är än mindre benägna att tala i termer av prioriteringar."
https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-v%C3%A5ga-diskutera-prioriteringar-i-v%C3%A5rden-1.21657847

En bra fiskare är både bra på att prioritera val av plats att fiska på samt tidpunkt för att ta sig mot hamn om vädret kräver det. Vill du vara på en båt med en kapten med den förmågan?

Dagens besvikelse
Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna som mot en stor andel av Sveriges befolkning representerar regeringsmakten. Det är hög tid att Sverige får en regering som lägger allt fokus på att stötta näringslivsutvecklingen parallellt med att ”lappa och laga” alla kvalitetsbrister som offentliga uppdrag idag brottas med. Nedan bifogade SVT/Novus mätning talar sitt eget tydliga språk. Gör om! Gör rätt!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringspartiernas-valjare-missnojda-med-politiken-efter-januariavtalet

Dagens stjärnor
Alla nya medier som försöker ge olika perspektiv på verkligheten. Alla rimligt välutbildade människor förstår idag hur viktigt det är att vara källkritiska. Och alla mediekanaler är mer eller mindre subjektiva. Det är fortfarande människor som väljer ämnen och vinklingar på reportage. Det gäller även SVT och SR. Personligen följer jag många mediekanaler med olika inriktningar, inte minst politiska inriktningar. Jag tycker att det både är viktigt och värdefullt för att forma mig bästa möjliga bild av den verkliga verkligheten. Samtidigt vet jag tyvärr att många människor inte är mottagliga för andra verklighetsbeskrivningar än dem de själva bestämt sig för, oavsett faktabaserade motargument. Glöm till exempel aldrig att en välutbildad som ärvt stora förmögenheter, eller som tjänar massor av pengar, nästan alltid har en mycket annorlunda verklighetsuppfattning än en medellös och outbildad. Ett nytt medium som försöker bredda samhällsdebatten och lyfta fram verklighetsbilder som inte matchar framförallt vänsterns och vissa nyliberalers är SwebbTV. Nedan en i veckan genomförd intervju med mig i det mediet. Uppsala och Sverige måste ledas mer ansvarsfullt för dem som svenska politiker ska företräda. Vi kan mycket bättre. Vi måste kunna mycket bättre.
https://youtu.be/1k7GudyrJ8g
https://www.swebbtv.se/

Kunskap och stark ekonomi ger makt

Naturlig utveckling
Vi lever i ett kunskapssamhälle där kreativitet är "guld värt" i kombination med förmåga att genomföra projekt. Tyvärr lever vi också i en tid där inkompetens, känslor och missriktad aktivism får råda i allt för stor utsträckning. Hur kunde Sverige politiskt spåra ur så fullständigt? Att vi sluppit krig i över 200 år och att många svenska barn är söndercurlade är säkert delförklaringar. Nedan får du ett bra exempel på hur rubbat det blivit i Sverige. I Sverige bedrivs sedan länge en viktig feministisk aktivism. Personligen anser jag att alla människor ska behandlas jämlikt. Punkt. Men är kvinnans underläge jämfört med män längre ett strukturellt problem i Sverige? Att många fler män än kvinnor tar sig fysiska rättigheter, mot kvinnor som inte önskar det, är fortsatt oacceptabelt. Och dessa övergrepp ska hårt bekämpas. Faktum idag är att bland de extremt rika svenskarna är det många kvinnor som tagit och tar över deras familjeimperium. När Sveriges kung dör är planen att landet för första gången efter drottning Kristina får en kvinna på tronen. De flesta framgångsrika influensers är kvinnor. Sveriges kommissionärsplats inom EU tycks reserverad för kvinnor. Och i våra skolor, alla nivåer, är flickor och kvinnor mycket mer framgångsrika än pojkar och män. Nedan ledare i GP talar sitt mycket tydliga språk. Det är hög tid att börja fundera över pojkar och mäns situation. I vart fall är det hög tid att sluta se ett kön som det ständigt svagaste och mest utsatta.

"land svenskar födda 1977 har 39 procent av kvinnorna, men endast 23 procent av männen, högre utbildning. Man skulle kunna tro att den kraftiga könsobalansen i högskolan har gett upphov till oro och självreflektion bland lärare och forskare. Det har den också. Under min karriär i högskolan har det ständigt diskuterats hur man kan få kvinnor att känna sig mer hemma i högskolan."

"Enligt Universitetskanslerämbetets årsrapport 2019 var 60 procent av alla nybörjarstudenter på universitet och högskolor i Sverige läsåret 2017/18 kvinnor. Kvinnorna slutför också sina utbildningar i högre utsträckning än männen, vilket innebär att det numera går nästan två kvinnor på varje man i högskolan."

"Så här har det sett ut under en längre tid. Bland svenskar födda 1977 har till exempel 39 procent av kvinnorna, men endast 23 procent av männen, högre utbildning. Sverige är inte unikt i ett internationellt perspektiv. Kvinnor dominerar numera högskolan i alla västländer.
Man skulle kunna tro att den kraftiga könsobalansen i högskolan har gett upphov till oro och självreflektion bland lärare och forskare. Det har den också. Under min karriär i högskolan har det ständigt diskuterats hur man kan få kvinnor att känna sig mer hemma i högskolan.
Ja, ni läste rätt. Till exempel bestämde sig Juridicum vid Stockholms universitet för några år sedan för att ta ner porträtt av män som varit professorer vid institutionen för att studenterna inte skulle få intrycket att universitetet är en exklusiv manlig bastion (2017/18 var 62 procent av de som tog en juristexamen kvinnor). Exemplet är bara toppen på ett isberg. Jag har själv suttit med på otaliga möten under mina år som lärare i statsvetenskap där vi frågat oss hur vi kan uppmuntra våra kvinnliga studenter mer än vad vi redan gör (kvinnor är i majoritet även hos oss).
För en utomstående kan det kanske tyckas märkligt att så mycket tid läggs på att diskutera hur vi kan uppmuntra kvinnor att läsa vidare när det i själva verket tycks vara männen som behöver uppmuntran. Det finns dock en enkel förklaring. Går vi längst upp på den akademiska karriärstegen ser mönstret nämligen annorlunda ut."

"Bland den forskande och undervisande personalen är männen i knapp majoritet (46 procent är kvinnor). Och endast 29 procent av professorerna är kvinnor. Visserligen går utvecklingen åt rätt håll. Andelen kvinnliga professorer har ökat kraftigt de senaste årtiondena och kommer att öka även i framtiden. Men faktum kvarstår: i dagsläget gör en större andel av männen en akademisk karriär.
Givet att det handlar om vår arbetsplats – och våra karriärer - är det kanske inte så konstigt att vi i högskolesektorn självupptaget fokuserar på könsobalansen i toppen av högskolan. Men är det rimligt att samhällsdebatten om högskolan har samma fokus? Trots allt siktar de flesta högskoleutbildningar på att förbereda studenterna för ”riktiga jobb” (som min mormor skulle ha uttryckt det).
Sett ur det perspektivet tycks könsobalansen inom kategorin högskolelärare- och forskare vara ett rätt perifert problem, med tanke på att de flesta andra yrken för högutbildade är kraftigt kvinnodominerade. Den senare könsobalansen torde rimligen vara viktigare att reflektera över för alla som strävar efter ett jämställt samhälle."
https://www.gp.se/ledare/kvinnorna-inte-m%C3%A4nnen-dominerar-h%C3%B6gskolan-1.16992821

Dagens besvikelse

De politiker som inte haft förmågan att stärka Sverige och dess delar de senaste 5 åren för att klara den lågkonjunktur som stundar parallellt med en stor demografisk utmaning. Tvärt om har vi nu haft två regeringar och samarbetspartners som kraftigt försvagat Sverige redan innan den ”officiella krisen” börjat. Jag tycker alltid synd om våra svagaste invånare när kommuner, regioner och staten missköts. Det är främst de som får ta de stora smällarna. Och att Sverige i vissa åldersgrupper nu har ett stort mansöverskott är inte oproblematiskt.
https://www.svd.se/stjarnans-brakforlust-18-miljarder-dollar--pa-en-dag#sida-7

Dagens stjärna
Expressens ledare. Ja, regeringen leder inte Sverige mot konkurrenskraft och trygghet. Svensk migrations- och integrationspolitik har skapat, och fortsätter att skapa, många yngre outbildade arga män som utgör stora problem både för övriga i Sverige och i angränsande länder. Männen är problemen, inte kvinnorna. I vart fall är trygghetsproblemen till över 80% relaterade till män och mäns ageranden.

”Visserligen verkar regeringen ha kommit till insikt om faran med islamistisk extremism, men i övrigt verkar man mer angelägen om att putsa på Sverigebilden än att åtgärda den verklighet som orsakar sprickorna.”
https://www.expressen.se/ledare/brott-och-extremism-har-blivit-en-blagul-exportvara/

Verklighetsbaserad politik

Varför är det inte alltid självklart att utgå ifrån verkligheten?

STOPP- kort borde delas ut till politiker. Verkliga verkliga verklighetsfrågor och fokus på huvudfrågor istället för på bifrågor ska stå i politikens centrum. Vänstern och många liberaler samt mediadebattörer har år efter år ägnat sig åt bifrågor. Det är positivt, trots att Johan Pehrson själv länge varit en ledande rikspolitiker, har modet att vara ärlig. Han erkänner att politikerna inom L inte drivit sin politik utifrån en faktabaserad verklighetsbild. Ja, år efter år har ledande politiker vägrat att ta seriösa debatter och att fokusera på huvudfrågorna. Om de hade gjort det hade vi löst många av de problem vi har. I bifogad debattartikel kan du läsa hur en riksdagsledamot, som kandiderar till ordförande för Liberalerna, erkänner att verklighetsförankringen är låg. Något som till exempel drabbar allt fler av våra äldsta invånare. 

https://www.expressen.se/debatt/johan-pehrson-jag-kandiderar-till-partiledare-for-liberalerna/

Dagens besvikelser
Den som ligger bakom den kraftiga sprängningen i ett bostadsområde idag i Linköping.
https://www.expressen.se/nyheter/explosion-i-centrala-linkoping-/

Boris Johnson. ”Kaka söker maka”. Trump gillar Boris. Boris är en Trump typ. Väldigt tråkigt för Europa om han blir Storbritanniens nya premiärminister.
https://www.expressen.se/kronikorer/mats-larsson/boris-har-chans-pa-makten-om-han-inte-faller-sig-sjalv/

Dagens stjärna
Patrik Kronqvist, Expressen. Ja, självklart, av många skäl, kommer avbefolkning av icke storstadsnära landsbygd att fortsätta.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/bryt-tystnadskulturen-om-landsbygdens-problem/

Mycket att fixa till

Mål och mening
Livet är nu, nu och nu. För var och en av oss är också livet fullt av bra och dåliga minnen. Minnen från förr. Samtidigt bär de flesta av oss också på drömmar om framtiden, vår egen framtid och eventuella barns framtid. Dåliga minnen kan tynga. Starka framtidsdrömmar kan stärka. Men nu är nu är nu. Det är sannolikt viktigt för oss alla att försöka vara mycket mer närvarande i nuet, släppa förr och även släppa sen i större utsträckning än många av oss gör. Nu är verkligheten. Förr var en annan verklighet. Framtiden är i bästa fall ett bättre nu om dagens verklighet tagits på allvar och uppenbara problem blivit lösta. Personligen behöver min ”motor” mer än nu. Den behöver värdeskapande projekt som skapar mening i mitt liv. Ett politiskt samhällsengagemang ska vara meningsfullt. Det är meningsfullt. För att det åter ska bli meningsfullt för många fler erfarna med många alternativ krävs en demokratisk nystart. Det finns på tok för mycket nu som behöver fixas till. Saker som kommer att ta lång tid att fixa till. I nuläget saknas det politiska ledarskapet som fixar uppgifterna. Det drabbar tyvärr oss invånare.

En av mina favoritdikter, I rörelse, tycker jag sammanfattande säger mycket om hur nu intimt hänger ihop med att finna en mening. Och meningen finner man garanterat inte genom sociala mediers ständiga brus och på jakt efter ”likes”. Karin Boye, hjärnan bakom dikten, kunde tyvärr inte se en tillräcklig stor mening med sitt liv och lämnade detta liv på tok för ung. Jag hade gärna tagit del av alla nya dikter hon säkerligen skulle ha bjudit på om hon levt lite längre.
I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

http://www.karinboye.se

Dagens besvikelse
Företrädare för CUF som fortsätter att sprida synpunkter om mitt ledarskap trots att de med något enskilt undantag aldrig deltagit i Centerpartiets lokala löpande politiska arbete. De har dock alltid varit hjärtligt inbjudna. Vad gäller den demokratiska verkligheten är faktum att:
- Jag kraftigt vann Uppsalamedlemmarnas provval
- Jag kraftigt vann medlemmarnas förtroende i Nomineringsstämma att bli partiets #1 i kommunvalet
- Jag blev den centerpartist i valet som fick i särklass flest personkryss
- Centerpartiet Uppsala gjorde sitt bästa val på 30 år och blev det mest framgångsrika partiet i valet 9/9 2018
- Jag valdes efter valet med stor majoritet till den nya kommunfullmäktigegruppens gruppledare. Undantaget var kretsordföranden och en CUF engagerad medlem.
- Jag valdes av samtliga aktiva C ledamöter på kommunfullmäktige till kommunstyrelsen och de stöttade beslutet om att jag blev kommunalråd
https://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/det-har-ledde-fram-till-uteslutningen-5154620.aspx

Dagens förstasida i UNT. Där är det en stor bild på huvudpersonen i maktkampen mot mig. Under över ett år har hon på många olika sätt, framförallt utifrån sin plattform som kretsordförande i snart ett år, ansträngt sig hårt för att få bort mig. Och när det misslyckades gick de så historiskt långt att de på helt orimliga grunder fick mig utesluten ur partiet. En stor skuld till denna röra hamnar på den valberednings axlar som trots att jag tydligt, med många sakargument, varnade för att föreslå den nuvarande kretsordföranden till posten ändå gjorde det. Bra jobbat..... Jag ger dig ett löfte kära läsare, jag kommer inte återkomma till turerna inom C. Förhoppningsvis gör grävande journalister och historiker ett bra jobb framöver. Nu är det framåt för Uppsalaborna, på något nytt sätt, som gäller.

Dagens stjärna
Stig-Björn Ljunggren. Ett vackert partinamnsförslag. Men måste det inte vara ett könsneutralt namn? Ett mer inkluderande namn som engagerar många att bidra till en attraktiv gemensam framtid.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/stig-bjorn-ljunggren-han-kan-starta-hanna-pariet-i-uppsala

Är det möjligen den fantastiska underhållaren Jacke Sjödins fel att Annie Lööf och company på sjuka grunder hävde mitt medlemskap? På Uppsala slott nyligen bjöd han på en mycket bra ”Movingolåt” där jag lyftes fram som statsministerkandidat. Det blev kanske för mycket konkurrensrisk... Det skådespel som bjuds på nationellt är inte på något sätt imponerande.