Visar inlägg med etikett kanibalisering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kanibalisering. Visa alla inlägg

onsdag 6 mars 2019

Det svänger inom demokratin

Nollsummespel
Politik är ett nollsummespel. Det finns ett givet antal röster som partier tävlar om. De flesta partier är mer eller mindre duktiga på att rikta in sitt röstfiske mot de personer som ett partis politik lättast kan locka. Eller de personer som kan lockas av en viss profil på säljarna för ett parti. I nuläget har Uppsala-Ebba stora framgångar. Tidigare var det Centerpartiet som tog en och annan moderatväljare. Nu är det KD som attraherar en och annan väljare till KD nationellt. Ur lagperspektiv är det "kanibalisering" men självklart viktigt för de enskilda partierna hur mycket väljare de lockar. Det påverkar förhandlingskraften. Det påverkar partiekonomin. Det påverkar antalet poster ett parti får tillsätta. Ja, ja, det är tveklöst så att vi bevittnar ett mycket rörligt politiskt landskap. För var det Annie Lööf som var den lysande partiledaren, nu är det Ebba Busch-Thor. Men vad är det som händer inom svensk politik? En sak är säker, Socialdemokraterna har lyckats att strategiskt bryta Allianssamarbetet. När man lyssnar på flera av sosseministrarna kan man inte tro annat än att Socialdemokraterna faktiskt kommer att leverera på många av de överenskomna 73 punkterna. Varför gör de det, när det inte är i linje med deras politik? Självklart är det en del av ett maktstrategiskt tänkande. Och i den bästa av världar är det också ett uttryck för att de som pragmatiker tagit chansen att reformera vissa områden som de länge själva velat reformera men som tidigare ansetts omöjliga att ta i. Vi får se vad som händer. Många av punkterna är bra. Inriktningen i migrationspolitiken är kass. Det kommer med all sannolikhet vara stökigt på "dansgolvet" under lång tid framöver. Fältet är öppet för nya politiska initiativ som är mer nutidsorienterade än ”gammelpartierna”.
https://www.expressen.se/nyheter/rekordsiffror-for-kd-fortsatter-att-oka/
https://www.expressen.se/nyheter/lag-tilltro-till-demokratin-i-sverige/
Dagens besvikelse
Vi måste snabbare lära oss att bättre förhålla oss till Internets alla lockelser och fällor. Jag är övertygad om att nätet bidrar till att den psykiska ohälsan ökar. Ett av skälen är att våra barn och unga på grund av ständig nätnärvaron får för lite sömn.
https://www.expressen.se/ledare/ar-det-skarmarna-som-gor-allt-fler-unga-deprimerade/

Dagens stjärna
Emanuel Macron. Trots alla motgångar på hemmaplan, trots starkt parlamentariskt stöd, står han upp för att Europa måste skärpa sig och göra sig mer konkurrenskraftig. Precis som jag skriver i min bok är EU samarbetet geopolitiskt nödvändigt och fullt av möjligheter. Men samarbetet måste fokusera mer, jaga korruptionen och göra klubben mer folkligt legitim. På många sätt är Europaparlamentet maktlöst.
https://www.dn.se/debatt/for-en-fornyelse-av-europa/

söndag 9 april 2017

Företagsammare väg framåt

Regimskifte
Det är helt nödvändigt för Sverige att få en politisk väg framåt som inte påverkas av vänstern. Den destruktiva politik som vänstern lyckas få gehör för inom dagens regering kommer att göra nästa lågkonjunktur värre än vad den sannolikt blir ändå. Centerpartiet fortsätter att gå bra i opinionsmätningarna. Det är fortfarande långt kvar tills röstberättigade slutligt väljer att lägga sin röst. Sannolikt är det också det sista halvåret innan nästa val som blir helt avgörande för hur det riktiga valresultatet blir. Det jag tycker är positivt med att Centerpartiet innan de sex månaderna har ett bra opinionsläge är att det innebär att allt fler ändå tydligt överväger att lägga sin röst på vår politiska väg framåt. Det ger oss inom Centerpartiet ett bättre utgångsläge än på länge att få gehör för våra politiska önskemål framöver. Det är bra för svenskarna. Det är bra för företagsamheten. Det är bra för miljö- och klimatarbetet. På gårdagens stämma för Centerpartiet i Uppsala län var det lätt att förstå varför allt fler tycker att Centerpartiet har bäst politik för en bättre framtid för alla. Nya kloka förbättringsförslag fick stämmans stöd. Vi tror på en fri, grön och välbärgad framtid! Vi har politiken som för oss dit. Det har inte vänstern!
"Kanibaliseringen" inte tillräcklig
Självklart har det stor betydelse hur stort folkligt stöd ett parti har med sig in i ett regeringssamarbete i en kommun eller i Sveriges riksdag. Därför är det självklart av stor betydelse hur icke vänster och isolationistiska röster fördelas bland övriga partier. Samtidigt är det i denna hårda blockpolitikens tidevarv viktigt att Allianspartierna lyckas ta röster från vänster- och isolationstblocket. I takt med att Centerpartiet fortsätter att mata på med konkreta förbättringsförslag i kommuner och nationellt är det sannolikt C som har störst möjlighet att vinna missnöjda väljare som hittills sett andra block som intressanta. Att Alliansens partier lyckas med mer än kanibaliseringsförskjutningar är nödvändigt för att vi ska få en mer hållbar och företagarvänlig politik i Sverige. Eftersom det för var dag som går blir mer sannolikt att nästa brinnande lågkonjunktur knackar på dörren behöver vi en betydligt bättre ledning av Uppsala och Sverige. Och som vanligt får borgerliga krafter ta över ansvaret när det är städdags............

Skulder är skulder
Visst är det trevligare att träffa positiva människor än negativa? Det tycker jag. Det tycker nog de flesta. Samtidigt har de ledare som bäst lyckats utveckla sina företag, organisationer eller länder varit hårt arbetande realister med höga ambitioner. Ofta rätt "tråkiga" typer som lyckats väl med sina uppdrag. Ofta har de som lyssnat för mycket på de mest optimistiska fått en rolig resa så länge som det fungerade men när baksmällan slår in så blir den också väldigt kännbar. Allt fler börjar inse att stora delar av världens nationella skuldberg är en ohållbar ekvation. Allt fler inser att enskilda människor som har en kraftig belåningsgrad riskerar att hamna i en mycket svår ekonomisk situation när räntorna går upp och priserna på både aktie- och fastighetsmarknad nyktrar till. Har det hänt förr? Många gånger. I ljuset av att vi i Sverige redan har stora strukturella problem kommer de som leder kommuner och nationen när nästa lågkonjunktur slår in få det svåraste uppdragen några politiker haft sedan 2:a världskriget. Aldrig under min livstid kommer det vara viktigare vilka personer som svenska folket väljer i kommuner och nationellt för att försöka styra mer rätt än fel i det som väntar runt hörnet. Väljer vi rätt så kommer ljusa tider åter igen men det går inte att fuska sig igenom lågkonjunkturer. När det stormar gäller det att fokusera på att få nu att fungera men aldrig ge upp tanken på när segelförhållandena är härliga igen. Är vi möjligen åter påväg in i en inflationsstorm? Trots att det varit Riksbankens primära mål att undvika...




söndag 18 december 2016

Kryssning mot framtiden


Dialog
Idag kan man bland annat läsa hur EU parlamentarikern Cecilia Wikström försöker få EU medlemmarna att enas om en gemensam flyktingpolitik. En uppgift som bedöms vara väldigt svår men samtidigt en fundamental prövning av det nationsövergripande samarbetet EU. "EU kännaren" Pernilla Wredenfors på Sieps ger sin syn på EUs splittring och säger bland annat "men de problem vi ser kring flyktingpolitiken är något som på djupet utmanar EU-systemet och dess förmåga att erbjuda trovärdiga lösningar."

Som vanligt handlar konflikter om vilka utgångspunkter man tar, vilken fakta man väljer att fokusera på, vilka grupper man känner mest lojalitet med och vart man helst vill föra det folk man företräder. Bara genom att förstå olika parters positioner, och därifrån söka kompromisser, kan man hitta lösningar. På toppen av detta kommer graden av hjärna och hjärta bland olika företrädare med i förhandlingsekvationen. Är det svårt att förstå? En del försöker beskriva konflikten som det goda mot det onda. Tramsig retorik tycker jag. De goda är väldigt många och de onda väldigt få. I takt med att människor känner otrygghet och får sämre ekonomi tenderar dock "onda" krafter med enkla lösningar på komplexa problem vinna starkare stöd. Fundamentalt för all konflikthantering är att försöka förstå olika parters utgångspunkter och ständig dialog. EU parlamentarikern Wikström beskriver detta på följande sätt i en dagsaktuell artikel:


- jag tror mer på att tala med än om motståndaren. Det anses väldigt oortodoxt men jag tror att det är så jag kan övertyga.


- det finns ett franskt ordspråk som lyder: "Ska man äta med djävulen måste man ha en lång sked". Det handlar om att vara tydlig med var man själv står vid sådana här samtal.


Jag delar synen att det är klokt att tala med istället för om de man upplever som motståndare. Särskilt inom politiken, den demokratiska processen, borde det vara en självklarhet. Tycker du att det varit så i Sverige?... Det är självklart i konkreta sakdebatter som olikheter bäst blir belysta och goda argument kan få motparter att tänka om eller framstå som okloka. Är det svårt att förstå? Och vad gäller migrationspolitiken är det fundamentalt viktigt att dela upp den i sina många beståndsdelar. Annars är det demokratiska samtalet och debatterna värdelösa. De som klarar att klassas som flyktingar är flyktingar efter en individuell asylprövning. Alla andra i rörelse är något annat. Och varje rörelseskäl behöver bemötas på olika sätt av ett territorium som strävar efter hållbarhet i sitt unika samhällssystem. Och när vi talar om flyktingar, som jag självklart alltid anser ska stöttas, är det viktigt att förstå att de inte tar sig till någon ny plats av fri vilja, de har tvingats lämna någon plats de kallade hemma. Det perspektivet är mycket viktigt att förstå för oss som vill hjälpa människor som flytt.

En lång sked
Socialdemokraterna försöker uppenbarligen växla upp och hitta lösningar på verkliga problem. Oavsett om vissa anser att de är marginella eller inte. Landsbygden säger de ska stärkas med bättre statlig service och snabbare bredband. Tiggeriet, som inte bidrar till en lösning på tiggarnas problem, ska försöka stoppas. På toppen av det utlovas bättre ekonomi för de pensionärer som har det svårast, garantipensionärer som de klassas som. Vi får se vad som blir faktiska beslut i riksdagen. Det parlamentariska läget är minst sagt svagt för regeringen. Är dessa förslag ett försök av S-ledningen att känna av möjligheterna att regera med hjälp av hoppande majoriteter? En gammal klassisk demokratisk maktkonst som S i många av sina minoritetsregeringar behärskat väl. Tyvärr ser det nu ut som att sannolikheten är hög att S får fortsätta styra Sverige. Den stora skillnaden, som är viktig, är att de nu tvingats inse att de är väldigt beroende av andra partier och därför måste vara ödmjuka och generösa gentemot sina samarbetspartners. Det är en enorm skillnad mot när de hade runt makalösa 40% av folket bakom sig. Inte minst Centerpartiet fick erfara deras otacksamhet när C under början av 90-talet hjälpte S-regeringen att städa upp i en havererad svensk ekonomi. Som jag prognostiserade i början av mitt bloggande är S nu i bästa fall, för dem, ett 30%-parti. Möjligen har de själva låtit det sjunka in och de börjar anpassa sig till den för dem nya verkligheten.
Halvtid
Nu är det halvtid i denna demokratiska tidsperiod, 2014-2018. Om inte oppositionen mycket snart fäller regeringen är nästa val i september 2018. Historiskt har regeringar haft dåliga opinionssiffror i halvtid. Trots att den nuvarande regeringen är mycket svag och MP har havererat har ändå inte oppositionen kunnat vinna mer folkligt stöd för att de kan erbjuda något bättre.

MP och M är de partier som beskrivs som de som har det jobbigast i konkurrensen om väljarnas röster.  Jämfört med valresultatet 2014 ska S definitivt läggas till de partier som har det svårast att navigera i den nya terrängen. Personligen tycker jag att det är positivt att Centerpartiet tycks fånga upp några av dem som avser att lämna MP och M. Jämfört med valet 2014 är det dock relativt små förändringar. Det stöd som förändrats mest är MP, SD, C och S. De som stärkts är C, V och SD om vi använder det sammanvägda opinionsläget i november som utgångspunkt. Men, men om vi delar upp Sverige i tre politiska block. S+ V+ MP = Röda laget, C+M+L+KD = Gröna laget samt SD, då är det efter valet 2014 bara ett som växer. Om jag avrundar enligt reglerna när jag gick i skolan har Alliansen i stort sett oförändrat stöd. Det röda laget har tappat 5% och SD har vuxit med 31%.
http://novus.se/valjaropinionen/novus-poll-of-polls/

Om inte en opposition inom kort börjar visa enighet runt förhållningssätt till de frågor som mest berör svenskarna är den nuvarande nationella blockpolitiken sannolikt historia. Samtidigt är jag kluven om vad som är bäst i det läge som råder. Om till exempel Alliansen inom kort annonserar vilken gemensam politik som avses gälla i de för svenskarna viktigaste frågorna, då minskar också möjligheterna för de olika partierna att visa sin särprägel. Alliansen består de facto av fyra egna partier med egna partiprogram och politiska företrädare.

Även om det ofta talas om att "kanibalisering" inte är lösningen för att slippa vänsterstyre har det självklart stor betydelse hur maktförhållandena är mellan de partier som samarbetar.  Ja, ja... Senast 2018 får vi förhålla oss till en ny verklighet. Och då har den nya demografiska verkligheten börjat slå in med kraft i Sverige. Redan 2013 fick dåvarande regering förslag på nödvändiga reformer för att lösa Sveriges strukturella problem. Nu är det snart 2017, hur många av de strukturella problem som kommissionen önskade reformer kopplade till har mötts med matchande reformförslag som genomförs?.... "Ska man äta med djävulen ska man ha en lång sked" säger tydligen fransmännen. Reformtakten måste öka i Sverige och förhandlingsviljan måste förbättras i det parlamentariska läge Sverige under överskådlig tid kommer att leva med på nationell nivå. Jag vill inte att vänstern ska ha något inflytande på svensk politik! Den inställningen delar jag med 90% av Sveriges befolkning, ändå tillåts de påverka politiken...