Översitteri och skamlöshet

Ansvarsfördelningen inom det demokratiska Sverige

Det är med tungt hjärta jag konstaterar att Sverige och Uppsala idag sköts på ett mycket dåligt sätt. Sannolikt är det en konsekvens av att allt för mycket "broilerkultur" fått råda i sammanhang där det krävs pragmatism, erfarenhet och relevanta kunskaper för att kunna tjäna invånarnas intressen väl. Det är väl invånarnas intressen politiker ska tjäna i en demokrati? Den allt starkare "broilifieringen" har tveklöst gjort politiken mer till en lekplats liknande de politiska ungdomsförbundens. Inte så konstigt eftersom "broilers" saknar riktig arbetserfarenhet och hela deras referensbibliotek är från ungdomsförbund och sedan övrig partiverksamhet. Det är djupt skadligt för det svenska folkets välståndsutveckling. Vi behöver åter företrädas av erfarna, meriterade och engagerade invånare som med sina erfarenheter och meriter kompetent kan tjäna oss invånare. När den förre S-ministern Tomas Bodström säger att Morgan Johansson borde bytas ut mot den "kompetente juristen" Ardalan säger det mycket om hur sjukt det blivit med folkets representation. Ardalan är en trevlig person MEN han är inte och har aldrig varit "en skicklig jurist". Att vara juristutbildad är inte samma sak som att vara en skicklig jurist. En skicklig jurist kan man bara erkännas som om man haft ett juristyrke och i det förtjänat andra professionellas respekt. Kära uppsalabor och övriga svenskar, huvudproblemet i svensk politik är att vi inte företräds av tillräckligt erfarna och meriterade personer. Hur ändrar vi på det? Det finns bara en väg framåt och det är genom att rösta på nya partier som erbjuder just erfarna, meriterade och engagerade invånare som våra företrädare.

Expressens ledare har rätt, vi behöver en justitieminister som "hugger i". Lagarna måste mycket snabbare anpassas till en ny tid! När lagarna inte är tillräckligt potenta kan inte heller statliga myndigheter eller kommuner göra det som krävs för att vända en mycket dålig samhällsutveckling i Sverige. Är det svårt att förstå i ett hyfsat demokratiskt land som ska styras av lagar? Att Morgan Johansson lägger skuld på kommunerna för att rättsväsendet inte fungerar tillräckligt bra och för att Socialtjänstlagar och andra lagar gör det mycket svårt för kommunerna att effektivt bekämpa brottslighet och utanförskap är riksdagens/regeringens fel, inte kommunernas. Att staten strör tillfälliga pengar över kommunerna är de styrandes fel då de i stor utsträckning ägnar sig åt röstfiske. Usch, Morgan Johansson är en av alla dessa broilers som med fördel petas som minister. 

"Sverige befinner sig i kris. Hela 31 personer har skjutits ihjäl under årets första fem månader. Det är närmast en fördubbling från de senaste årens redan höga snitt. Det grova våldet sprider sig nu också till mindre städer som tidigare varit förskonade från dödliga uppgörelser i den kriminella världen – som Kalmar. Våldsspiralen är på väg att spinna bortom kontroll."

"Morgan Johanssons beskrivningar av läget inom polisen är dessutom vilseledande. Polismyndigheten växte länge inte i takt med befolkningsökningen. Antalet poliser per 100 000 invånare – det mest relevanta måttet – är fortfarande lägre än toppåret 2010 då Beatrice Ask var justitieminister."

"En viktig förklaring till de många frihetsberövade är också att utländsk polis har knäckt krypterade kommunikationstjänster som Encrochat och Anom och serverat Sverige underrättelsematerial. Trots snart åtta år på justitiedepartementet har Morgan Johansson inte gett svensk polis samma befogenheter. Men justitieministern lägger i stället hela ansvaret på kommunerna och hänvisar till förra årets tillfälliga pandemiöverskott. Lokalpolitikerna borde satsa mer på skola, socialtjänst och fritids för att bryta nyrekryteringen till gängen."

"Det förebyggande arbetet är för all del viktigt och bör förstärkas där det behövs. Men det är knappast seriöst att antyda att snåla svenska kommunpolitiker skulle vara den stora förklaringen till att det dödliga skjutvapenvåldet ökar här men sjunker i resten av Europa. Staten bär dessutom ett tungt ansvar även för de sociala problem som föder gängvåldet. Det handlar främst om migrationspolitiken, som länge styrdes helt utan en tanke på integrationen. Men problem sitter också i statliga regelverk, som att socialtjänsten inte har några möjligheter att besluta om öppna insatser utan vårdnadshavarens medgivande – något som regeringen började utreda först för en månad sedan. Eller om kompetensbrist – det saknas såväl lärare som socialsekreterare, som utbildas av staten."

"Sverige förtjänar en justitieminister som inte skyller ifrån sig utan hugger i."

https://www.expressen.se/ledare/skamlost-av-morgan-johansson-att-skylla-pa-kommunerna/

I den röra, och det skådespel, som återigen bjuds på i Sveriges riksdag har jag svårt att se något annat scenario än att Morgan Johansson avgår för att i spelets cirkus "ta ansvar för att Sverige ska kunna styras under dessa svåra tider". Det "offret" bara några månader innan valet är ingen större uppoffring utan kan till och med tjäna sossarna. Innan det gjordes fick Magdalena Andersson visa upp det hon är känd för, att vara en mycket bestämd och när hon vill hård ledare. Jag hoppas hennes "hårdhet" mot den demokratiska oppositionen i huvudsak är teater. Om inte har hon en hel del att lära om vad demokrati innebär. En sak är säker och det är att i vart fall Morgan Johansson ständigt ägnar sig åt översitteri och saknar skamkänslor. Hur har oppositionen hanterat ärendet? Ungdomsförbundligt så klart! Och en ungdomsförbundare, Annie Lööf, stöttar så klart Morgan Johansson. Hon vill ju avsluta sin tid som toppolitiker på en ministerpost. Vi får se vad Nooshi Dagostar tycker om det. Rädda Uppsala och Sverige ifrån politiskt broilerstyre!

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sd-misstroende

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/magdalena-andersson-moter-pressen

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/annie-loof-c-kommer-inte-stodja-misstroende-mot-morgan-johansson

Bättre och tryggare skola

Nu krävs reformer i skolan som förbättrar arbetsmiljön för elever och lärare

Tyvärr påmindes vi igår också om att tryggheten i våra skolor måste stärkas. Fruktansvärda mord på två kvinnor som arbetade på en skola i Malmö. Det duger inte längre att låtsas som att våra skolor fungerar tillräckligt bra med sitt uppdrag att vara trygga platser där våra elever får konkurrenskraftig utbildning. Det finns skolor som utgör undantag. De skolorna har ofta också mer eller mindre problem men jobbar aktivt med trygghetsfrågorna. Håll med om att det är ett stort misslyckande att våra skolor på flera sätt kan klassas som landets sämsta arbetsmiljö, trots alla fina värdeord och alla miljarder som satsas. Utvecklingspartiet demokraterna tar detta problem på stort allvar och har också en konkret politik för hur tryggheten snabbt kan förbättras. En förbättrad trygghet leder både till bättre studieresultat och mer välmående lärare. 

https://www.expressen.se/nyheter/flera-skadade-pa-gymnasieskola-i-malmo/

Skolan ska vara en trygg och lärorik arbetsplats som erbjuder en god arbetsmiljö. Utvecklingspartiet demokraternas skolpolitik har framförallt fokus på det eftersom det är något som kommunerna själva kan påverka i stor utsträckning. För att åstadkomma det krävs främst fyra förbättringar. Nolltolerans mot brott. Bättre stöd till elever med särskilda behov. Kraftig minskning av administrativa uppgifter. Alla oseriösa samt religiöst kopplade friskolor stängs ner av staten. Det är staten som har det ansvaret, inte kommunerna. Den som håller med om de tre första åtgärderna röstar med fördel på Utvecklingspartiet demokraterna i Uppsalas kommunval.

Avveckla, eller automatisera, det mesta av byråkratin som inte är direkt kopplad till skolans uppdrag att bilda våra barn! På grund av Putins vidriga krig mot ukrainarna får nu en skolverksamhet, som redan lider av många kvalitetsbrister, ännu svårare att med framgång bilda våra elever utifrån deras förmåga. Tydliga integrationsambitioner måste nu finnas som också gör nytta för alla övriga elever som med fördel kan ges bättre integrationsmöjligheter. Det ännu mer allvarliga läge som nu uppstår i många skolor måste också användas för att dra ner de administrativa kraven på skolorna till ett minimum. Om du håller med, och bor i Uppsala, rösta på Utvecklingspartiet demokraterna i kommunvalet 2022. Nedan en artikel i Dagens Samhälle om att skolan nu återigen får ett krävande oplanerat volymproblem att hantera. 

"– Vi ska ordna skolgång så fort vi kan men familjerna måste känna sig trygga. De har suttit i skyddsrum, de har flytt, kanske har familjen splittrats. Då vågar man inte skicka barnen med buss till en skola långt bort. Därför ska vi ha skolgång nära boendet, dit föräldrarna kan promenera med barnen. Tanken är att barnen ska bli integrerade - komma till en vanlig skola - men man får skynda långsamt, säger Christina Lundberg, rektor och nu samordnare för mottagandet i förskola och skola i Borgholms kommun, Öland."

"Hon var verksam även under den stora flyktingvågen 2015, och talar utifrån de erfarenheter hon och kollegerna gjorde då. Borgholm var då en av de kommuner som tog emot flest flyktingar i relation till invånarantalet."

https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/integration-segregation/sa-forbereds-skola-for-ukrainska-flyktingbarn/

Expressens ledare landar i liknande slutsatser som finns beskrivna i Utvecklingspartiet demokraternas partiprogram, Skolinspektionen måste göra ett bättre arbete.  Svenska skolor ska inte vara religiösa fostringsanstalter i ett land som vill att skolan ska vara en neutral bildningsplats där elever lär sig att respektera varandra oavsett trosuppfattningar. "När 15-åringar gör sitt gymnasieval ska de inte riskera att hamna hos religiösa extremister som lockar med en laptop."

"1 200 elever får se sig om efter andra skolor till hösten – efter att Skolinspektionen beslutat att stänga gymnasieskolorna International IT College of Sweden i Stockholm och Göteborg, samt grundskolan Jacobiskolan i Vällingby. Skälet: olämpliga personer i ägarstyrelsen. Enligt myndigheten handlar det om bland annat ”ekonomisk misskötsamhet” och ”bristande laglydnad”. 

"Bakom den glassiga fasaden på International IT College of Sweden – som profilerar sig med språkresor till London och en möjlighet att ”förbereda sig för en internationell karriär redan efter gymnasiet” – hittar man extremister. Bolaget Edinit, som driver de två gymnasieskolorna, är dotterbolag till Stiftelsen för Bildning i Sverige, som tidigare hette Al-Azharstiftelsen. Om namnet låter bekant kan det bero på att de två Al-Azharskolorna i Örebro stängdes av Skolinspektionen i somras – efter att Säpo larmat om att barn kan ha utsatts för radikalisering. I skolans styrelse satt en person som åkt till Syrien för att ansluta sig till en terrorgrupp, och som efter återkomsten till Sverige fortfarande var aktiv i Örebros extremistiska kretsar. 2019 dömdes fyra tidigare styrelseledamöter för grova ekobrott – bland annat hade stiftelsens grundare fört ut 10 miljoner kronor, som skulle ha gått till skolverksamheten, för att starta en islamisk bank."

"Det är illa att det inte har räckt med åratal av larm om att flickor separeras från pojka, skattepengar försvinner och barn som isoleras från det svenska samhället för att stänga stiftelsens skolor. Men det är lovande att Skolinspektionen har kunnat agera utifrån de nya möjligheterna att granska ägarnas lämplighet. I ägarstiftelsens stadgar står det att målet är att ”främja, bevara, skydda och förstärka muslimska barns identitet”. Så varför vill man driva en sekulär skolverksamhet vid sidan om? Svaret är pengar." 

"När nyhetsbyrån Siren granskade bolag med radikala islamister i ledningen var friskolor överrepresenterade. Det är där de stora pengarna finns. Edinit, som nu får sina skolor stängda, hade fram till 2018 fått 150 miljoner kronor från ett 30-tal kommuner."

"När 15-åringar gör sitt gymnasieval ska de inte riskera att hamna hos religiösa extremister som lockar med en laptop."

https://www.expressen.se/ledare/friskolor-ska-inte-vara-extremisternas-kassako/

https://www.expressen.se/ledare/nar-kastar-regeringen-ut-islamisterna-ur-skolan/

Valfläskandet är igång

Stoppa politikers lönebud!

Den svenska lönebildningsmodellen har under många år tjänat alla svenskar mycket bra jämfört med om det varit kaos i frågan. Irene Wennemos varning för att politiker börjar använda lönekrav för att vinna röster är riktigt dåliga för oss invånare. Politiker ska inte gå in och förstöra den modell som faktiskt är framgångsrik och där arbetsgivare och löntagarorganisationer förhandlar fram utvecklingen. 

https://sverigesradio.se/artikel/medlarbasen-varnar-for-politiska-lonesatsningar

Wennemo, generaldirektör för statens medlingsinstitut, har tidigare varnat för detta otyg och gör det igen. 2016 var det S och MP som gjorde ett sådant utspel kopplat till ”lärarlyftet” istället för att fokusera på strukturfrågor som påverkar skolan. Den här gången är det viktigare än tidigare att politiker håller sig ifrån komplexa lönebildningsfrågor då vi nu har kraftig inflation i ekonomin. Om politiker börjar driva upp lönerna för vissa yrken kommer vi garanterat få en kraftig inflation i ekonomin och de stora förlorarna blir invånarna generellt. Precis som Wennemo säger kommer ett politiskt krav på att till exempel sjuksköterskor ska få högre löner leda till att alla andra yrkesgrupper som brottas med bemanningsproblematik att kräva sina höjningar. 

När det gäller yrken som det offentliga ska vara garant för kommer det att elda på inflationen och pressa upp skatterna. Det kommer inte att gynna poliser, sjuksköterskor, lärare, undersköterskor, socialsekreterare och så vidare. Det är hög tid för politikerna att istället göra det de ska och förbättra lagstiftningen, skära på all överflödig administration, skapa bättre förutsättningar för att uppdrag ska kunna utföras, få till mer tillitsbaserad verksamhetsstyrning, stoppa vansinnig migrationspolitik, sluta misshandla skolan och våra viktigaste högre lärosäten samt säkerställa fungerande kritisk infrastruktur. Infrastruktur som energiförsörjning, vattenförsörjning, transportsystem och prisvärda boendeformer. 

I Uppsala kommun och Region Uppsala är tydliga exempel på vad politiker seriöst ska ägna sig åt stadsbyggnadsfrågor. Det är också frågor där de lokala politiska makthavarna har stort inflytande. För Utvecklingspartiet demokraterna innebär det bland annat ett stort ansvar för att ordentligt förankra den utveckling som önskas. Och om inte invånarna i stor utsträckning håller med tänka om. Den stadsbyggnadspolitik som bland annat S, MP, L, V och M driver har inte ett kraftigt stöd bland Uppsalaborna.

Kersti Kollberg, UNT, skriver en viktig artikel som jag bifogar nedan. Det är hög tid att fler politiker fattar att vi har ett viktigt demokratiskt uppdrag. Det innebär bland annat att säkerställa en god invånarförankring kring de beslut som ett politiskt styre driver. Vad gäller Uppsalas stadsbyggnadspolitik är den förankringen usel. 

”Inom Uppsalas kommunpolitik finns det flera frågor som kommuninvånarna borde hålla ett vakande öga på. En sådan fråga är utbyggnaden av sydöstra Uppsala, införandet av spårväg plus avtalet med staten om utbyggnad av fyrspårig järnväg till Uppsala.”

”Kommunfullmäktige har redan sagt ja till hela paketet men beslutet, som borde vila på stabil grund, ger snarare intryck av att befinna sig på ett demokratiskt gungfly. En orsak till detta är de svävande utsagorna från Trafikverket, som är utförare av statens del av avtalet, om när utbyggnaden av fyrspår kan bli av. Möjligen skulle verket behöva en upplysning om att en utbyggnad inte bara kommer det välmående Uppsala till del, utan är av avgörande betydelse för hela järnvägstrafiken mot det Sverige som ligger norr om Uppsala.”

”En annan del av den svävande grunden är frågan hur förankrat hela Uppsalapaketet och utbyggnaden åt sydost är hos allmänheten. Åtskilliga vänder sig mot spårvägslösningen och andra ogillar det som man uppfattar som diktat från staten. Att staten vill trygga hållbara transporter genom bland annat järnvägsutbyggnad och dessutom koppla det till tryggad utbyggnad av bostäder är inget konstigt. Dessutom är paketet antaget av kommunfullmäktige.”

”Möjligen kunde man ha önskat ett större engagemang från det politiska styret att förankra paketet hos allmänheten, men framför allt borde fler Uppsalabor hålla sig själva på tårna för att få nödvändig koll på den demokratiska processen.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/hall-noga-koll-pa-kommundemokratin/j88k54mj

Självstyre

Egenmaktens kraft

Vad innebär decentralisering? Decentralisering innebär en ambition att flytta så mycket handlingskraft som möjligt så nära den enskilde människan som möjligt. Beslutsmakten om det som berör oss och rimlig lokal infrastruktur är enkla exempel för att beskriva vad decentralisering handlar om. Det nya partiet Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har bland annat skapats som en motkraft mot allt mer centralisering och överhetstänkande. Att centralisera makt över frågor som lämpar sig bäst att beslutas om av dem som närmast berörs är oftast dumt. Mycket dumt, av många skäl. Historiskt har imperier byggts upp så. Den tiden gäller inte längre för samhällen som vill bli framgångsrika. Förr var det lätt för kolonisatörer att erövra och utrota lokalbefolkningen. Bland annat algeriernas kamp mot Franska staten,  vietnamesernas kamp mot USA, både ryssar och amerikaners försök att bestämma över folket i Afghanistan fungerar inte längre. Decentraliserade celler som stöttas av olika globala nätverk är dagens modell för att folk själva ska få bestämma över nu och sin framtid. Även om det i Afghanistan innebär ett styrsystem väldigt annorlunda från vårt.

PJ Anders Linder skriver föredömligt i GP nedan.

”Vad är poängen med demokrati? Att makthavarna är valda av folket? Eller att människor får bestämma över sig själva? Frågeställningen är förstås hopplöst förenklad. Även majoritetsvalda beslutsfattare förväntas visa respekt för minoriteter, och så fort det handlar om kollektiva beslut kommer det alltid att finnas personer som inte får som de vill.”

”Ändå säger den något viktigt om i vilken riktning man vill att demokratin ska sträva. Är det mest angeläget att skapa handlingskraftiga styren som driver på samhällsutvecklingen i en riktning som majoriteten accepterar? Eller att människor kan påverka situationen där de lever och verkar?

”Om man sätter stort värde på självbestämmande blir grundregel nummer ett att det som enskilda människor kan ta ansvar för själva inte bör bli föremål för kollektiva beslut över huvud taget. Grundregel nummer två blir att där det behövs kollektiva beslut ska de fattas av rätt kollektiv.”

”Jag fick en aha-upplevelse på det här temat när jag för några år sedan läste Fårbondens dagbok av James Rebanks, som är en fin självbiografisk reflektion över ett kärvt lantbrukarliv i en naturskön del av norra England."

”Författaren beskriver kontrasten mellan fårböndernas slitsamma vardag och de romantiska naturupplevelserna hos turisterna som kommer för att vandra litet grand och campa en dag eller två.”

”De båda grupperna finns för ett kort tag i samma terräng men i helt skilda verkligheter och Rebanks blir litet skärrad när han kommer att tänka på hur oändligt många fler människor som finns i besökarnas hemmiljöer än i hans egen: ”Jag såg det som ett hot mot själva vår existens i en tid när vi i allt högre utsträckning var tvungna att göra vad politiker och allmänhet sade åt oss.”

”Turisterna från storstaden är bara flyktiga besökare i landsbygdsbornas miljö, men i kraft av sitt antal och den politiska centraliseringen har de förra ändå makt över de senare och kan styra och ställa med dem. Parlamentsledamöter som aldrig har satt sin fot i Lake District kan stifta lagar som detaljreglerar livet för Lake District-invånare som aldrig har varit i London. De kulturella avstånden må vara kortare i Sverige än i Storbritannien, men fenomenet finns även hos oss. Gång på gång fattar riksdagen beslut som gäller likadant i hela landet trots att förhållandena skiftar från plats till plats och trots att de som bor på många av dessa platser inte har fått ha ett ord med i laget.”

”Det kan handla om att reglera skogsbruk så hårt att skogen blir värdelös, rätten för aktivistiska organisationer någonstans långt borta att överklaga och omöjliggöra lokala byggprojekt, (o)möjligheten att bygga vid vatten trots att det finns miltals med oexploaterade stränder eller, som nu senast, förslag om upphävd rätt att tacka nej till monstruösa vindkraftsparker."

”I många fall är problemet att kollektiva beslut har gått före den enskilda äganderätten. Men i andra är det som skaver att fel kollektiv har fattat besluten. Att demokratin har blivit maktutövning i stället för självstyre.”

https://www.gp.se/ledare/demokratin-måste-lämna-utrymme-för-självstyret-1.50529027

I OS tider kan vi konstatera två saker. När hjärnan och kroppen samtidigt tränas kan människan åstadkomma underverk. Sett ur ett individuellt perspektiv finns massivt stöd för att det är så. Redan ”de gamla grekerna” visste det. De som vill bli över genomsnittet kloka kan sannolikt lära av nedan kunskaper om de grekiska olympierna. Min personliga övertygelse är att en person som mår bra i kropp och själ också besitter mycket egenmakt. Vad tror du?

”The Ancient Greeks believed it was the duty of citizens to perfect mind and body together. Athletic activity was seen as another form of wisdom (sophia), comparable to the creative arts, philosophy, mathematics or astronomy, so it made sense that exercising the brain and muscles was performed in the same place.”

https://www.bbc.com/future/article/20210804-how-to-train-like-an-ancient-greek-olympian

Även Håkan Boströms, GP, reflektioner om våra splittrade världsbilder talar för maximal decentralisering där vi ändå kan hållas ihop av gemensamma värdegrunder och lagar. Många av oss människor kommer aldrig ha en liknande världsbild. Den formas av var och hur vi växer upp. Av vilken trosuppfattning/ideologi som är dominant där vi växer upp. Av vilken utbildning vi har. Av vilka intressen vi har. Av vilka människor vi umgås med. Av var vi arbetar. Av våra unika upplevelser genom livet.

”Men den stora förändringen beror på tekniken. Antalet mediekanaler har mångdubblats, och därmed också antalet infallsvinklar och perspektiv. Var och en kan nu göra sin röst hörd.”

”Men det kan också ses som en förklaring till den allt starkare misstron mot officiella berättelser och sökandet efter nyheter och åsikter som bekräftar den egna världsbilden. För det är långt ifrån säkert att vi på ett psykologiskt plan och i längden står ut med det kritiska förnuftets alla invändningar och perspektiv. Många byter då bort den inre splittringen mot yttre polarisering och börjar drömma om en värld där bara den egna berättelsen finns att tillgå.”

https://www.gp.se/ledare/den-trygga-ensidigheten-i-en-förljugen-världsbild-1.52477391

Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är för ett starkt decentraliserat samhälle. All beslutsmakt som med stora fördelar kan ligga hos varje individ och i lokalsamhället ska ligga där. Så skapas också modern styrka. 

Föräldrarollen

Kvalitet inte kvantitet
Har du läst några biografier som handlar om mäktiga affärspersoner eller politiker? Ofta tenderar de som har barn att beklaga sig över att de inte tog sitt föräldraansvar på större allvar. De som inte gör den reflektionen brukar argumentera för att det inte är tiden med barnen som är viktig utan kvalitetstid som är det viktiga. Den första reflektionen tror jag är väldigt sund om man bryr sig om sina barn på riktigt och till sist inser vad man gått miste om, och vad man tagit ifrån sina barn och sig själv. Det andra perspektivet är en dålig form av rättfärdigande av sitt beteende. Och vad är då kvalitetstid? Att man gör dyra resor tillsammans och några få timmar per vecka umgås? Knappast! Utan tvekan är kvalitetstid och antal timmar tillsammans viktiga för den ömsesidiga relationen mellan en förälder och barn. Inte minst är det viktigt att orka och få till tid för stöd med läxor, simträning, deltagande i fritidsaktiviteter och så vidare för barnens bästa. Därutöver är det också viktigt att försöka öka jämställdheten i föräldraskapet. Onekligen är det fortfarande kvinnor som tar ett mycket större ansvar för barnens välbefinnande i en relation, och det är knappast rätt ur ett jämlikhetsperspektiv. Det finns givetvis undantag, men de är fortfarande allt för få.
https://unicef.se/barnkonventionen
http://europa.eu/youreurope/citizens/family/children/parental-responsibility/index_sv.htm

Går det att bra uppnå balans mellan ett krävande uppdrag och föräldrarollen?
Är det då möjligt att klara av ett mycket krävande uppdrag parallellt med ett rimligt föräldraansvar? Det är verkligen inte lätt om man till exempel är en ledande politiker eller en domare. Är man dessutom två personer med väldigt krävande uppdrag är det än svårare att klara av en rimlig balans mellan arbetsliv och föräldraansvaret.

Jag ska inte "kasta sten i glashus". Livet som ledande politiker är extremt tidskrävande vad avser mötestider och mängden information som man måste läsa in inför alla formella möten. Och alla förberedelser som krävs inför alla beslutsmöten. Lägg därutöver in alla viktiga möten med alla fritidspolitiker som måste ske på kvällstid samt helger. Lägg därutöver till alla viktiga möten med de invånare man på ett bra sätt ska representera så känns dygnets 24 timmar och sju dagar i veckan som hopplöst för lite tid. Särskilt utmanande är det självklart när man har unga barn och om man är ensam om att representera ett parti i många beslutande organ. Helt klart är att jag vill vara mer engagerad i min dotters önskemål om fler utvecklande fritidsintressen framöver.

Jag anser att vi måste utveckla bättre former för det demokratiska arbetet som gör det mer möjligt att klara av de olika roller vi har i livet. Det är väl inte rimligt att vi ska förvänta oss att alla som ska klara ledande politiska roller, på ett tillfredställande sätt, ska vara som Angela Merkel, barnlösa. Idag vill jag påstå att det inte går att få till en rimlig balans mellan ett krävande arbetsuppdrag med oregelbundna arbetstider med ett tillräckligt ansvarsfullt föräldraskap. Personligen är jag mycket tacksam över att jag har svärföräldrar och egna föräldrar som stöttat mycket genom åren för att livspusslet och "föräldraansvaret" ändå rimligt bra fungerat. Långt ifrån alla har det stödet.
https://assistanskoll.se/20150129-Forsekringskassan-fortydligar-grenserna-foreldraansvaret.html

Särskilt tråkigt är det att konstatera att allt för många föräldrar som skiljer sig inte klarar av att se till barnens bästa i samband med separation och fördelning av det fortsatta gemensamma föräldraansvaret. Dagligen tvingas domstolar avgöra hur förhållanden mellan barn och föräldrar ska regleras. Och vem tror att det hjälper de flesta barn att en domstol formellt beslutar om en fördelning av ansvar om föräldrarna ändå inte kan ta ett gemensamt och respektfullt ansvar för att barnens bästa, inte de egna känslorna, ska få råda efter en separation? Svåra frågor och tyvärr hamnar oftast barnen i kläm. Mer kärlek till barnen som utgångspunkt skulle inte skada i många fall. Och tiden med barnen är viktig oavsett bortförklaringar om att kvalitetstid kan kompensera omfattande frånvaro.

Dagens kalkon
Abdullah Hadsan Moalin, MP. Politiker måste förstå att det är viktigt att sköta bokföringen.
http://www.expressen.se/gt/kommunpolitiker-skulle-hjalpa-flyktingar-atalas/

Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Trots högkonjunktur presterar inte regeringen bättre. Och inget sparas i ladorna inför sämre tider. Förhoppningsvis har vi en liberal ledning över Uppsala och Sverige om ett år.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-sista-chansen-för-löfven-1.4626380

En plats i säkerhetsrådet

Världssamvetet
Nu är Sverige en del av FNs säkerhetsråd under några år. Det är prestigefyllt och en plattform för att bland globala makthavare och opinionsbildare vårda och utveckla den svenska imagen i världen. En möjlighet att direkt göra någon större skillnad i världen är det knappast. FNs vetosystem gör ofta samarbetet till en tandlös tiger. FN är bland annat en mötesplats men spelet spelas på andra arenor och resolutionsförslag skapar möjligheter för olika intressen att vid sidan om FNs försök att fatta formella beslut formera sig för att skydda och utveckla sina egna nationella eller regionala intressen.

I varje grupp kan med fördel olika delar av gruppen inta olika roller för att helheten ska bli bästa möjliga. Eftersom Sverige är ett mycket litet land som inte hotar något annat land är landets roll som medmänsklighetens och jämlikhetens röst i världen värdefull. Så länge som vi klokt driver de frågorna kan vi göra positiv skillnad och skänka hopp för alla miljoner människor som lever under förtryck och ojämlikt. Jag hoppas att Sveriges företrädare klarar av den svåra balansgången, den diplomatiska fingerfärdigheten som krävs, för att vara ljuset i mörkret men ändå inte såga av de näringsgrenar vårt välstånd vilar på. Som vanligt krävs hjärta och hjärna i kombination för att resultaten av de ansträngningar man gör ska bli framgångsrika. Vi får C hur Sverige förvaltar denna plattform. Hur tror du?
http://www.unt.se/asikt/ledare/sverige-kan-paverka-4482643.aspx
http://fn.se/vi-gor/vi-utbildar-och-informerar/fn-info/fn-som-organisation/fn-systemet/huvudorgan/sakerhetsradet/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Resolution

Framgångsbygge
Hur mäts framgång? Ja, hur mäts framgång?  På olika sätt så klart beroende av vad man anser vara viktigt att uppnå. Men, men och men glöm inte att inkludera det du tar för självklart när du försöker få ihop den framgångsekvation du tror på! Att ta saker för självklara, som det höga generella välstånd svenskarna nu haft under snart 50 år, är oklokt. Det man uppskattar måste vinnas igen och igen och igen. Exemplen på misslyckanden på grund av ovilja och oförmåga att inse det är många under vår mänsklighets historia. I nuvarande riktning går Sverige enligt sittande regering mot över en miljon i utanförskap. Det kan vissa tycka är ointressant då det "bara" motsvarar 10% av befolkningen. Men en av tio kan kraftigt göra ett samhälle otryggare. Om det dessutom är särskilda grupper som är kraftigt överrepresenterade bland de 10% blir de sociala spänningarna sannolikt kraftiga. Var det möjligen denna utveckling som FNs prognosmakare såg i den rapport de tvingades dra tillbaka? En prognos där de prognostiserade att Sverige inom några tiotals år skulle gå från att tillhöra de rikaste folken till att kraftigt rasa på dessa välståndslistor. Ta inget för givet, det är dumt. Ett sätt att mäta framgång är att rankas som ett av världens mest jämlika och välbärgade folk. Heja Sverige! Nyttja denna symboliskt viktiga plattform i FNs säkerhetsråd på ett klokt sätt! Det kan hjälpa miljontals människor som idag lever i mörker och samtidigt stärka svenska intressen.
http://www.synonymer.se/?query=framg%E5ng
http://sv.bab.la/lexikon/svensk-engelsk/framg%C3%A5ng

Utan ett FN och utan ett EU, vilka plattformar har mindre Europeiska länders invånare för att hävda sin rätt? Du tror väl inte de stora och mäktiga länderna bryr sig om vad representanter för små länder tycker? De som tycker som dem kan bli omtyckta. De som tycker annorlunda hamnar i frysboxen. Jag hoppas att EU-projektet hittar en klokare form framåt. Det är naivt att tro att våra intressen får meningsfullt utrymme i något annat sammanhang i nära framtid. Och med nära menar jag runt 50 år.
https://www.google.se/amp/dailysignal.com/2017/01/04/trump-presses-un-to-reform-heres-what-can-be-done-to-curtail-its-power/amp/?client=safari
https://www.google.se/amp/mobile.reuters.com/article/amp/idUSKBN14O1ZA?client=safari

Ständiga omorganisationer

Bristande ledarskap
"När hjärnan tar slut tar nävarna vid" är ett talande ordspråk. Den beskrivningen av beteenden kan ofta väl användas inom stora organisationer. När ledarskapet inte klarar av att lösa ut ständigt existerande konflikter mellan olika enheter, då vill man omorganisera. Bristande förmåga att styra och leda verksamheten försöker man skylla på att organisationen fungerar dåligt för att uppfylla sitt syfte. Det beteendet är inte något som bara förkommer inom offentlig verksamhet utan är också allt för vanligt inom näringslivet. Varje gång någon ropar omorganisation bör alla kloka personer dra åt sig öronen och innan något görs kräva att de påstådda problemen noga beskrivs och exemplifieras. Glöm inte att omorganisationer är ett utmärkt sätt för vissa chefer att under en tid dölja sin bristande ledarförmåga. Med det vill jag inte säga att organisationsförändringar behöver vara något dåligt! När verkligheten förändras kan det absolut vara mycket lämpligt att gruppera om för att lösa sina uppgifter. Då ska man dock först ha analyserat omvärldsförändringarna, problemen och utifrån det dragit logiska slutsatser. Det är dyrt och dumt att ständigt genomföra omorganisationer. Det är dessutom väldigt dumt att centralisera så mycket som möjligt då det oftast både driver kostnader och kraftigt minskar möjligheten till ansvarsutkrävande bland de som kan olika verksamheter. Nu vill vissa partier och de ledande tjänstemännen omorganisera i Uppsala kommun igen... Stackars oss skattebetalare!

Ibland blir jag väldigt frustrerad över att vara folkrepresentant med en omfattande verklighetserfarenhet. Bland politiker "broilers" är jag en katt bland hermeliner. Uppsala kommun är en komplex och mycket diversifierad verksamhet. De olika verksamheterna omsätter över 12 miljarder kronor och är arbetsgivare till över 12.000 personer. Hur många i ledningen (politisk eller tjänstemän) tror du tidigare varit chefer för säg 20 personer? Hur många har varit chef över chefer? Hur många tror du tidigare varit ansvariga för en resultat och balansräkning på säg 10 miljoner kronor? Jag kan tyvärr inte lugna dig med att säga att det är några stycken. I min värld är det skrämmande då jag anser det mycket relevant om man med framgång ska kunna leda så stora verksamheter på ett för invånarna bra sätt. Ett sätt att mäta att det inte går så bra är att studera kommunens ekonomi som 2015 blev urusel. Det eventuellt positiva i bokslutet 2015 var att kommunens kostnader helt plötsligt tycks vara i närheten av den nivå som Alliansen lämnade efter sig i slutet av 2014. Men det räcker inte! Varför lämnar jag inte detta och ger av min kunskap och erfarenhet inom näringslivet istället? Det är min övertygelse att jag gör positiv skillnad för Uppsalaborna genom att bland annat minska skadan som okunnigt ledarskap ständigt skapar. Politik i sig sägs vara ett hantverk. Alla som jobbat i stora organisationer vet vad politik är. Om man varit chef inom stora organisationer vet man att politik är något som är omöjligt att undvika eftersom just enheter både är vänner men också konkurrerar om begränsade resurser. Politik är det möjligas konst och det inkluderar mycket förhandlingar och positioneringar. Det svåra i alla ledares tillvaro är att förstå verksamheter och att förstå dynamiken i omvärlden och i de organisationer som man leder. Hur enkelt tror du det är för en som aldrig varit chef över några på riktigt att förstå vad det innebär?

Låt mig exemplifiera med några av de utmaningar vi hade när världens första 3G system skulle installeras i Tokyo, Japan. Tillsammans med tre av mina medarbetare (doktorer i teknisk fysik) och några till medarbetare räknades det febrilt på vita tavlan för att knäcka problemen med interferens i samband med vattnet runt en bro. Samma gäng jobbade med samma vita tavla för att knäcka problem vi hade med att få radiovågorna att fungera i flera hus längs med den väg som VDn för vår viktigaste kund skulle köra samtidigt som hans medarbetare skulle testa vårt system. Om man inte är lite duktig i matematik, om man inte förstår lite om radioteknologi, om man inte hade tidigare erfarenhet av hur liknande problem kan lösas, tror du att en broilerpolitiker klarar att bidra positivt till att finna lösningar? Vissa väljer då att säga att det är tjänstemännens roll.... Men om man är ansvarig politiker för en verksamhet, arbetande ordförande i näringslivsvärlden, måste man ha relevanta baskunskaper om verksamhet och ledarskap för att det ska bli bra. Det är min absoluta övertygelse och det saknas i stor utsträckning inom politiken. Vi behöver förnya demokratin så att många fler yrkeserfarna kan bidra till att våra samhällen utvecklas bättre.
http://www.synonymer.se/?query=interferens
https://sv.wikipedia.org/wiki/Interferens_(v%C3%A5gr%C3%B6relse)
https://en.wikipedia.org/wiki/In-Building_Cellular_Enhancement_System

P.S lösningen för enkla jobb är Inkluderingsjobb kopplade till skattefinansierade tjänster och inget annat! Väldigt få av de företagare jag talat med tror att de anställer fler för att en ny lägsta lönenivå skapas. Att politiken dessutom hotar att öppna Pandoras Box och ta över lönesättningen från arbetsmarknadens parter är mycket oklokt. De flesta politiker vill smöra för att få röster och därför skulle lönerörelser där politiken är inblandad snabbare än nu sluta i urdåliga offentliga finanser. Matematik är viktigt även när man leker doktor på arbetsmarknaden.

http://www.utredarna.nu/samuelengblom/2016/02/15/raknar-man-ar-laglonejobben-dyrare-for-arbetsgivarna