Ny teknik avgör

Gammelmedias sista strider

Vad är sant och vad är falskt av allt skit till information vi matas med? Det är inte lätt att veta i en värld där till exempel egna regeringspartier, ryssar, kineser och amerikaner lägger mycket pengar och tid på att påverka vad vi ska tycka. Inte minst spårvägshistoriken och objektiva fakta runt den i Uppsala är under all kritik. 

Återigen kan Netflix serien ”Zero day” exemplifiera hur svår vår värld blivit när massor av informationskanaler som inte baseras på objektiva fakta har många ”följare”. Inte minst många så kallade influencers är ”duktiga” på att sprida skit omkring sig helt fritt från rimliga faktakällor som styrker deras tyckande. 

Nedan krönika av Widar Andersson, Folkbladet, är insiktsfull. Tekniken har kanske kraschat gammelmedias överlevnadsförmåga. Inte minst i en verklighet där även gammelmedia och public service jagar klick istället för höjd på debatter, är tunna i sina ”objektiva” faktabaserade artiklar och är dåliga på att på allvar bjuda på olika perspektiv. 

”Det som framförallt fängslade mig med Ashkan Fardosts artikel i Kvartal var emellertid hans avslutande slutsatser om hur allt hänger ihop när det gäller relationerna mellan "traditionell media och den nya informationsteknologiska paradigmen." Hans tankar förde mig tillbaka till liknande strider då mobiler, paraboler och tv -reklam hotade svensk sanning och rätt. Mina tankar gick till entreprenören Jan Stenbecks (salig i åminnelse) bevingade ord: "Idéer slår pengar. Politik slår pengar. Teknik slår politik."”

”För snart 12 år sedan kom historikern Jan Jörnmarks bok "Teknik slår politik" ut i handeln. Jan Stenbeck och entreprenörskollegan Olof Stenhammar utgör kärnan i Jörnmarks bok. Den 9 oktober 2013 inspirerade hans bok mig till ett inlägg på Folkbladets ledarsida: "Utvecklingen gick fort när anden väl var ute ur flaskan. Satelliter, telefoner och datorer förändrade världsekonomin. Politiken fick ge sig. Gamla statliga monopol och privata företagsbjässar fick ge sig. Det skapades nya branscher för tv, för data, för telekom och kapitalmarknaden förändrades i sina grundvalar. Teknik slår oftast politik. Att politiken ”fick ge sig” är inte synonymt med att politiken tappade mark på ett mer generellt plan. Efter att politiken (staten) fäktat illa under ett par decennier så valde inte politiken att fly. Snarare går utvecklingen att beskriva som att politiken tog till sig betydelsen av genomförda och pågående teknikskiften. En ny era för den moderna politiken inleddes."”

”Ashkan Fardost refererar i sin artikel i Kvartal till historikern Carroll Quigley som 1961 i sin bok The evolution of civilizations myntade begreppet ”cultural lag”, efter observationen att kulturen i ett samhälle tenderar att lagga efter teknologin med flera generationer.”

”Farsost skriver: "Därför tror jag att även de traditionella mediehusen kommer inneha ett högt förtroende bland väsentliga andelar av befolkningen i en lång tid framöver. Samtidigt som de sakta men på säkert tappar sin faktiska relevans; det ser teknologins oförlåtande frammarsch till. De traditionella mediernas tynande sanningsmonopol är således inte självförvållat. Tvärtom så tror jag inte det spelar någon roll, i det stora hela, hur de traditionella medierna agerar i den tumultartade övergången mellan två informationsteknologiska paradigm. Deras ständiga alarmism kommer aldrig återbringa den mediala hegemoni som ännu verkar råda på den kulturella tidsaxeln. Det blir snarare bara en alltmer betryggande snuttefilt för dem som inte vågar kliva ut och acceptera det nya. Ett falskt eko om en svunnen världs återkomst." Så hänger det nog ihop på många plan. Vi har alla våra snuttefiltar. Att traditionell media nu utmanas om sitt "sanningsmonopol" är dock inte synonymt med en förstörd demokrati. Det vi genomlever är nog snarare en era där demokratin gradvis förändras genom de tekniska landvinningarna. Att teknik slår politik då och då kan faktiskt leda till en starkare demokrati, bättre medier och en klokare politik.”

https://www.folkbladet.se/ledare/kronika/artikel/traditionell-medias-sanningsmonopol-utmanas-av-tekniken/jne55p0j

Spelberoende

Politiskt maktspel

Spelmarknaden är minst sagt het i världen. Det mesta tycks bli allt mer spelorienterat i vår värld. Inom allt fler system som vi använder i den digitala världen får gaminglogik genomslag. Inget fel med det eftersom det oftast gör systemen mer användarvänliga. Gaminglogiken har också skapat många nya svenska miljardärer och miljonärer när flera svenska aktiebolag kraftigt stigit i värde på aktiemarknaden. Det mest spektakulära exemplet är Evolution gaming som snart ökat med 10.000 procent på mindre än fem år. Grattis till dig som satsade 100.000 kronor på dem för säg fem år sedan, idag är de värda runt 10 miljoner kronor. 

Inom politiken är spelteorierna många. Det är dock inte bara teorier, det är på riktigt när demokratiska partier ska försöka navigera sig framåt för att få så mycket inflytande som möjligt. Att vi väljare och journalister ständigt funderar över vad det innebär om man röstar på A eller B är inte konstigt. När vi bara får göra våra viktiga röster formellt hörda vart fjärde år har det stor betydelse för oss om vi tror att våra röster kan göra den nytta vi vill att de ska göra. 

Mauricio Rojas skriver intressant i Bulletin nedan om spelteori inom politiken. Även om Liberalerna haft sitt partiråd och valt att positionera sig som ett borgerligt parti tyder de senaste opinionsmätningarna på att marknaden av röster fortfarande inte vågar lita på att L står fast vid den nya linjen om vilka de kan tänka sig att samarbeta med. Och varför ska man våga lita på dem? I Uppsala valde de att lämna ett möjligt upplägg mellan M, C, KD och L i knapp majoritet. De valde istället att samregera med S och MP med stöd av Vänsterpartiet. På inget sätt hade de gett sken av att de skulle kunna vara en del av ett vänsterstyre innan kommunvalet

"Det finns tre tänkbara utfall av Liberalernas partiråd." 

"Det första, som många nu söker intensivt, är att rådet landar i en kompromiss. Genom luddiga formuleringar vill man undvika eller åtminstone fördröja en uppgörelse mellan partiets två själar som, liksom Faust, skilda vägar vill vandra: den vänsterliberala och den borgerligliberala. För den första är beröringsskräcken gentemot SD det helt avgörande. För den andra är det centrala möjligheten att driva en kraftfull borgerlig politik med liberal prägel."

"Det andra tänkbara utfallet är att gå rakt emot partiledningens nu liggande förslag och definitivt blockera möjligheten till att få fram en borgerlig regering med parlamentariskt stöd från SD. Det skulle omgående besegla Sabunis öde som partiledare och alienera en stor del av partiets återstående borgerliga medlemmar och väljare."

"Det tredje möjliga utfallet är att partiledningens majoritetslinje får stöd i partirådet. Det skulle inte alls markera slutet på partistridigheterna. Det skulle leda till ett halvår – fram till landsmötet i november – av häftigt internt motstånd och krypskytte från minoritetens sida, med kopiöst eldunderstöd från alla från DN och vänsterut. Opinionssiffrorna skulle i detta fall blir den utslagsgivande faktorn. Om L börjar att stadigt växa i opinionen, då har Sabuni och hennes meningsfränder vunnit. Annars ser hennes öde mörkt ut." 

"Det innebär att en seger nu den 28 mars skulle bara öppna ett window of opportunity för Sabuni-falangen och, i förlängningen, för partiets överlevnad som riksdagsparti. Att utnyttja det skulle kräva en övertygande och orädd liberal agenda för att ta itu med Sveriges mest trängande problem, som exempelvis utanförskapet, parallellsamhällena, den våldsbejakande islamismen, gängbrottsligheten, det hedersrelaterade våldet, eroderingen av rättstaten och en invandringsvolym som vida har överträffat landets integrationsförmåga. Det handlar om frihetliga och demokratiska frågor i allra högsta grad, ty ett samhälle som splittras allt djupare och tillåter att våldet sprider sig kan garantera varken friheten eller demokratin." 

"Det är krävande tider som anstår Nyamko Sabuni och de borgerligt sinnade liberalerna om de skulle vinna slaget den 28 mars. Men det skulle åtminstone finnas en strimma av hopp i ett under alla omständigheter mycket besvärligt läge. Må de våga, ty det är mera ädelt att kämpa mot en uppsjö utav kval och genom motstånd försöka göra slut på dem än att tåla det grymma ödets snaror och dess pilar, för att säga det med en omskrivning av Hamlets berömda ord."

https://bulletin.nu/mycket-mer-an-nyamko-sabunis-ode-star-pa-spel-den-28-mars

Det talas ofta om att politik är "en förtroendebransch". Det tar tid att bygga förtroende. Det går fort att förlora den. Liberalernas huvudproblem i nuläget är brist på förtroende hos människor som tidigare såg dem som ett alternativ att rösta på.

Politik betyder statskonst och handlar om att försöka bygga så väl fungerande samhällen som möjligt. Politik handlar om hur vi säkrar en skola som levererar välutbildade barn och unga, om en sjukvård som snabbt och med kvalitet kan hjälpa oss när det behövs, om en äldreomsorg som håller hög kvalitet, om en socialförsäkringspolitik som gör att människor som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet inte hamnar på gatan, om ett försvar som kan försvara oss om främmande makt anfaller, om ett rättssystem som säkerställer att ordning, reda och rättvisa i så stor utsträcknings som möjligt upprätthålls, om infrastruktur i form av energiförsörjning, vattenförsörjning, spår, flygleder, hamnar, vägar broar och så vidare finns och fungerar väl, om en arbetsmarknadspolitik som främjar arbete och företagsamhet och så vidare.

I den politiska världen är alltid strategiskt och taktiskt spel en del av verksamheten. Det gäller i alla samhällen oavsett hur demokratiskt ett samhälle är. Vad man vill, hur man positionerar sig och vilka man är beredda att samarbeta med för att få så mycket som möjligt av det man önskar sig är centralt inom politiken. Det är detta spel som också gjort många inom politiken beroende av politiken som spelplan. De gillar spelet. Ett talande ordspråk är "politik är möjligheternas konst". Personligen avskyr jag politikens tjuv och rackarspel. Ofta handlar det mer om egennytta än nytta för de invånare man ska företräda eller nytta för det parti som valt in en politiker. 

Och när vi talar om spel är det vad världens börser blivit i allt för stor omfattning. Aktiemarknaden har alltid varit en plats för risk och riskbedömningar. Gamla värderingsregler stämmer i nuläget inte längre. Warren Buffet (världens långsiktigt mest framgångsrika aktieplacerare) gjorde ett tag en paus i sitt investerande innan IT-kraschen inträffade, då återkom han. Värderingsspelet på börsen är idag på många sätt osund. Gång efter gång tvingas ”folket” ta smällarna när extremt giriga tjänar sina kortsiktiga miljarder. Den ansvarige för nedan fond gick från att vara en av världens rikaste personer till kanske bara mångmiljonär på en vecka. Han klarar sig säkert bra. Många har dock förlorat mycket pengar på ett vansinnigt risktagande. Även finansmarknaden är en förtroende bransch. Det är inte bara inom politiken det finns "snackpåsar" som låter bra men som inte driver en sund väg framåt. 

https://sverigesradio.se/artikel/dyr-nota-efter-amerikansk-fondkrasch

DN/IPSOS senaste mätning av partistödet indikerar inga större förändringar. Det krävs ett obefläckat nytt parti som kan leda Sverige i en ny tid. Sedan 2011 har inte riksdagens partier visat sig klara av det nya ansvarsfulla och på riktigt demokratiska ledarskap som nu krävs. 

https://www.ipsos.com/sv-se/dnipsos-sma-forandringar-i-partiernas-valjarstod