Bilden av verkligheten
I min bok, "En stund på jorden" skriver jag både om historiska viktiga perspektiv och om vår nutid. Inte minst skriver jag en del om Kina och om riskerna med dagens media värld där allt för många människor väljer att bara ta del av information från källor som kommunicerar budskap som ska stärka den egna uppfattningen. Eller som bara läser rubriker som ofta är vilseledande. Samtidigt är jag mycket positiv till det nya media samhället eftersom jag vet hur vansinnigt mäktiga de större media bolagen, inklusive public service, var tidigare. Media bolag som självklart har redaktioner och journalister som inte kan låta bli att vara subjektiva i sina berättelser om vad som händer och om vad som hänt. Tack vare dagens nya och extremt diversifierade media värld har ändå alla en chans att sprida just sina uppfattning, sin verklighetsberättelse. Det tycker jag är mycket viktigt och bra eftersom jag anser att yttrandefriheten är en central del av en fungerande demokrati.
Verkligheten är komplex. För att hantera den enorma komplexiteten måste vi alla, mer eller mindre, förenkla verkligheten. Som vanligt påverkar människors kunskaper och erfarenheter massivt hur vi tolkar det vi upplever. Därför lever vi i Sverige i en sjuk verklighet där oerfarna, okunniga och ofta kränkta får sjukt mycket utrymme i den offentliga debatten. Och meritförteckningarna bland många politiskt tillsatta är skrämmande svaga för de komplexa och viktiga uppdrag de ska ansvara för. Det är i huvudsak inte dessa människor som bidrar till ett möjligt generellt välstånd.
I de senaste turerna runt ett möte med fokus på turism, kultur-och affärsutbyten, för att stärka Uppsala, har jag gång på gång beskrivit för medier som velat intervjua mig om vad fokuset på mötet var. De har medvetet valt att helt fokusera på andra perspektiv. Jag har varit tydlig med att mötet var helt i den anda som EU och Sverige tydligt har som position i relationer med Kina. Inget av det har återgivits när till exempel SVT klipper ihop sitt reportage. Du som är intresserad av en balanserad bild av verkligheten får mycket gärna ta del av EU och Sveriges officiella hållning till Kina. De finns lätt tillgängliga genom Internet. Jag delar också Sveriges hållning till det som händer i Xinjiang och Tibet. Och precis som i EUs och Sveriges hållning anser jag att det bästa sättet att försöka bidra till förbättringar är att vi tydligt står upp för våra värderingar och driver våra intressen i relationerna med Kina.
Kina har 1,5 miljarder invånare. 150 gånger fler invånare än i Sverige. Bland dessa invånare finns, som i alla länder, både fantastiska människor och människor som beter sig fruktansvärt. Bland Kinas fantastiska människor finns bland annat ingenjörer, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, lärare, företagare och så vidare. De allra flesta av dessa gör vad de kan för att fylla sina liv med så mycket mening som möjligt och för att försörja sig själva. Allt värdeskapande samarbete och utbyte vi kan ha med dessa människor, och liknande människor runt om på vår jord, är bra för människans utveckling och för freden.
Att det finns en stark kritik mot hur Public service väljer att vinkla sina reportage har jag stor förståelse för. I intervjun med reportrarna på SVT redogjorde jag för EU och Sveriges hållning i relationerna med Kina. Inget av det togs upp. I intervjun talade jag om vad fokuset var i mötet och att det var en mycket liten del av mötet som berörde Xinjiang. Det är med andra ord ”fake news” att påstå att stora delar av mötet mellan 10:00-13:00 berörde Xinjiang. Därom finns många trovärdiga vittnen. Det var inte heller ett ”kulturevenemang”. För oss som deltog var det ett möte med fokus på kultur-, turist- och affärsutbyten med en generell inriktning och Kinesiska regioner som exempel, inget annat. Grupparbetet var generellt inriktat och att ambassadören var närvarande var en uppskattad chans att få ställa frågor till honom. Han är onekligen kontroversiell i Sverige men han är Kinas representant här. Regeringsföreträdare och svenska företagsledare träffar honom regelbundet. Jag börjar inse hur SD upplever att de varit behandlade under lång tid. På frågan om jag skulle avgå på grund av mitt engagemang för ett bättre Uppsala svarade jag: ”Jag känner att jag har ett starkt stöd av Uppsalaborna att företräda dem. Jag känner att jag har mycket kvar att ge Uppsalaborna jämfört med till exempel Trump, Biden, Modi, Xi Jinping och Suga (bl a eftersom jag är så ung jämfört med dem). Jag är beredd att ta över ledarskapet för Uppsala”. Det är, precis som nationellt, svårt att inte leda Uppsala bättre än nu. I intervjun redogjorde jag också för att så fort jag fick höra att det skrivits fel på ambassadens hemsida så kontaktade jag den svensk-kinesiska vänföreningens representant och felaktigheterna korrigerades.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/krav-pa-stefan-hannas-avgang-efter-kinamote
Sverige och övriga västvärlden behöver stärka sina demokratier. Vi behöver också samarbeta mycket bättre än de senaste åren för att mer framgångsrikt försvara demokratiska principer. Och för att upprätthålla det höga generella välstånd vi hittills skapat. Vi får se hur bra detta viktiga utvecklingsarbete går när Sveriges och EUs kvarnar mal. I Uppsala och Sverige är mitt hopp ställt till Uppsalaborna. I val 2022 har vi chansen att göra vår röst hörd genom att rösta på politiska partier, och dess företrädare, som vi tror bäst kan bidra till att just vårt samhälle utvecklas bättre än nu.
https://eeas.europa.eu/delegations/china_en
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar