Var går smärtgränsen

Försörjningskvoten avgör

Nu talas det om att vi redan till sommaren 2022 kan få in över 200.000 flyktingar från Ukraina. Varje dag kommer nu över 4000 flyktingar till Sverige. Precis det jag nyligen skrev om händer. Terroristen Putin driver kriget i Ukraina för att Europa, inklusive Sverige, kraftigt ska destabiliseras. "Bara" 50.000 flyktingar från Ukraina till Sverige, främst kvinnor och barn, kommer att sätta ännu mer ”stress” på redan pressade offentliga uppgifter. "Bara" två dåligt fungerande verksamheter som kommer att gå från dåliga till väldigt dåliga är psykiatrin och BB-verksamheterna. Oavsett hur många människor som nu flyr till Sverige lyckas Putin nu att kraftigt försvaga övriga Europa genom att vidrigt driva ut fredliga människor från sina hem, bland annat genom att terrorbomba bostäder. 

Parallellt med att stötta alla flyktingar på ett bra sätt måste våra svenska samhällen kraftigt förbättra integrationen och effektivare motverka oacceptabla parallellsamhällen. Utanförskap och segregation göder parallellsamhällen. Gränsen för hur många långtidsarbetslösa och helt bidragsberoende vi har är redan nådd. Det är samhällsekonomiskt destruktivt att acceptera högre nivåer. Det är också orättvist. Det finns alltid någon nytta som arbetsföra kan göra och som också bidrar till bättre integration.

Att Socialdemokraterna dessutom fjäskar med väljare och vill höja garantipensionerna är också ur försörjningskvot perspektivet en farlig väg att gå. Garantipensioner ska bara gälla våra äldsta invånare och personer som med låga inkomster under många år arbetat. Pensionssystemet är inte, och ska inte vara, ett socialt bidragssystem. Det är ett sparande och en försäkring för att leva på efter att man pensionerat sig. Ett generellt system för garantipension som inte kräver många års inbetalningar blir ett oacceptabelt incitament för vissa och extremt orättvist för alla som under många år arbetat och bidragit till systemet. Har man inte en pension, försäkring och/eller egen förmögenhet att leva på är det kommunernas socialförvaltning som får pröva behovet av socialbidrag. Så måste det vara. Och ett samhälle med för många som lever på socialbidrag kommer att vara eller bli ett fattigt samhälle.

Regionen Västra Götaland har ett bra sätt att beskriva försörjningskvoten på. 

"Den demografiska försörjningskvoten beräknas som summan av antal personer 0-19 år och antal personer 65 år och äldre dividerat med antal personer 20-64 år och därefter multiplicerat med 100. Idag har Sverige en nivå på försörjningskvoten på drygt 77, det innebär att på 100 personer i de mest förvärvsaktiva åldrarna 20-64 år finns det 77 personer som är yngre eller äldre. Ju högre tal detta mått visar (kvot) desto tyngre är försörjningsbördan för de som befinner sig i åldersgruppen 20-64 år."

https://www.regionfakta.com/vastra-gotalands-lan/befolkning-och-hushall/befolkning/forsorjningskvot/

Även en tidigare regerings Framtidskommission, publicerad 2012, gräver en del i vad försörjningskvoten handlar om och beskriver scenarier om framtiden som redan är värdelösa. Invandringen efter 2012, och den invandring som nu sker, har ritat om framtidsscenarierna ordentligt. Det ledarskap som nu krävs är ett ledarskap som kraftigt, med kloka metoder, stärker integrationen och inkluderingen i Sverige. För att det ska fungera måste alla som är arbetsföra på allvar aktiveras i meningsfulla insatser för det gemensamma. En sådan insats för invandrade är att rimligt lära sig grundläggande svenska.

https://www.regeringen.se/49b6d0/contentassets/d10e4672d6b74ae0a7335d1d18cf21b8/forsorjningskvoten-i-olika-delar-av-sverige---scenarier-till-ar-2050

Även Ekonomifakta beskriver läsvärt resonemanget runt försörjningskvot.

https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/befolkning/befolkningsstruktur/

I denna nya värld med nya framtidsscenarier kan vi inte heller misslyckas som nu med att matcha människor med olika diagnoser mot självförsörjning. De allra flesta med ADHD diagnoser kan både klara skolan bättre än idag och kan göra stor nytta på arbetsmarknaden. Både som företagare eller anställda. Att ha en diagnos innebär att det finns en beskrivning av varför man har ett visst beteende och vad man behöver göra för att hantera beteenden som anses avvikande eller till och med olämpliga. Alla dessa personer i vårt Sverige behöver matchas bättre mot självförsörjning. Många av dessa personer är också särbegåvade med massor av kreativa idéer. Nedan SR avsnitt om "diagnosfeber" tycker jag är värt att lyssna på. Jag delar kritiken att för många idag klassas med diagnoser. Skälen för det resoneras det om i programmet. Viktigast av allt är att förstå att väldigt många av diagnosticerade personer är fantastiska krafter som i rätt miljö kan prestera fantastiska resultat. Vi behöver ta till vara alla krafter som finns i vårt land och sluta välja enkla vägar och till exempel klassa "omöjliga" som sjukpensionärer.

https://sverigesradio.se/avsnitt/diagnosfeber-vem-har-inte-adhd-eller-autism

Är då pensionärer äldre än 64 år personer som inte längre bidrar till välståndsbygget? För dem som arbetat och länge betalat in till pensionssystemet, och byggt egna tillgångar, stämmer det inte. Många fortsätter också att göra samhällsnytta på många sätt, bland annat genom att på olika sätt stötta barn och barnbarn. De aktiva äldre är idag också bra på att bidra till ekonomin genom olika former av konsumtion och många av dem som har god ekonomi sprider också sina resurser på barn och barnbarn som bidrar till att hjulen rullar. Inte minst har många av dessa äldre sparande på kapitalmarknaden som bidrar till att hjulen snurrar. Trots det är det ohållbart och orättvist om arbetsföra år efter år efter år ska försörjas av andra utan mätbara motprestationer. Och de mätbara motprestationerna bidrar både till att bryta utanförskap, till högre skattemoral och till bättre samhällsekonomi. För få självförsörjande i förhållande till hela befolkningen blir till sist ohållbart om ambitionen är att leva i ett generellt välfärdssamhälle. Samtidigt måste smärtgränsen för hur många på flykt ett samhälle försöker hjälpa vara hög. Med en effektiv integrationspolitik kan också smärtgränsen vara högre. Integrationspolitiken borde bli en av de viktigaste valfrågorna år 2022.

https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/om-pensionssystemet/finansiering-av-pensionssystemet 

Specialskolor

En skola som lyfter alla barn till sin bästa förmåga

För Utvecklingspartiet demokraterna är skolans roll i samhällsbygget av central betydelse. Det är det för de flesta partier. Det är svårt att förstå eftersom den är så misskött i Sverige. Skolans huvuduppgift är att bidra till att alla våra barn och unga ska få så användbara kunskaper som om möjligt gör dem självförsörjande som egenföretagare eller anställda på en allt tuffare arbetsmarknad. Upp till 16 års ålder gäller också skolplikt för våra barn och unga. Samhällsnyttan uppstår om våra barn får en konkurrenskraftig bildning och når sin bildningspotential. Den enskilda nyttan är att skolan ska ge alla invånare en rimligt rättvis chans att just nå sin bildningspotential och därigenom kunna maximera sina individuella möjligheter i livet. Faktumet att skolan i många kommuner idag inte säkerställer tillräckligt bra förutsättningar för barn med nevro psykiatriska funktionshinder leder till att de allra flesta av våra elever får en oacceptabel studiemiljö. Det innebär att alla föräldrar borde uppröras över nuläget i våra skolor som också bidrar till sämre arbetsmiljö för våra viktiga lärare. Vi behöver mer kapacitet i mindre specialskolor och vi måste säkerställa mycket bättre kvalité i praktiskt inriktade utbildningsprogram.

Christian Wettergren skriver en läsvärd debattartikel i Dagens Samhälle som jag bifogar nedan. Jag kan efter alla mina studiebesök i många av Uppsala kommuns skolor konstatera att även Uppsala brister kraftigt i sin förmåga att ge barn med ADHD och autism bättre förutsättningar att nå sin bildningspotential.

"Vi föräldrar med barn som går i resursskolor välkomnar givetvis Liberalernas, Moderaternas och Kristdemokraternas initiativ i utbildningsutskottet i riksdagen som syftar till att resursskolorna får en egen definition i skollagen. Men det Liberalerna missar är att den lag som L-styrda utbildningsnämnder i flera kommuner väljer att tolka till nackdel för barnen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – väljer andra kommuner att tolka till barnens fördel. Att det under befintlig lagstiftning är omöjligt att tillskriva barnen det tilläggsbelopp de har rätt till är helt enkelt inte sant. Och att lägga allt ansvar på Socialdemokraterna är att göra det lätt för sig." 

"Samtidigt driver L-styrda utbildningsnämnder i till exempel Täby och Solna samma hårda linje som Stockholms Stad gjorde tidigare. I dessa kommuner sker en kraftig underfinansiering som drabbar barnen och som i slutändan kommer leda till samma utveckling som var på väg att ske i Stockholm – att skolorna i dessa kommuner inte kan fortsätta sin verksamhet. Och det är en verksamhet som är helt avgörande för barnens framtid." 

"Just nu finns i stort sett inga alternativ för barnen med autism- och ADHD-diagnoser i Stockholm. De kommunala alternativen är få och den så kallade utbyggnaden som skolborgarrådet Isabel Smedberg-Palmqvist (L) basunerade ut i samband med att hon tillträdde haltar kraftigt. Enligt siffror från utbildningsförvaltningen finns det endast strax över 300 platser i stadens centrala och regionala undervisningsgrupper." 

"Antalet små undervisningsgrupper på de lokala kommunala skolorna har i stället minskat från 700 platser till 450 platser på två år. Ställ det mot att det bara i Stockholms stad står minst 1 500 barn i kö till resursskolor – barn som i dag tvingas vara kvar i en skola som är allt annat än anpassad efter deras behov." 

"Vi med barn i resursskolor ser varje dag vilken skillnad det är för våra barns liv när de får de resurser de har rätt till. Det finns hundratals berättelser som beskriver samma sak - hur barnen går från en vardag i den ”vanliga skolan” fylld med konflikter, ångest, oro, ilska, rädsla och total känsla av utanförskap, till en vardag i resursskolan som ger dem tillbaka glädjen, nyfikenheten och livslusten."

"Samtidigt som en förändrad lagstiftning skapar stabilitet på lång sikt så måste det kombineras med kommuner som faktiskt tar sitt ansvar! Vi föräldrar är trötta på att våra barn hanteras som ett politiskt experiment utan vare sig syfte eller mål. Och det är dags för Liberalerna att ta sitt ansvar i de kommuner de kan påverka och agera som det skolparti de säger att de är. Det vill säga ett parti som ger alla barn möjlighet att nå sina drömmar – även barn som har autism och ADHD."

https://www.dagenssamhalle.se/opinion/debatt/replik-liberalerna-blandar-bort-korten-kring-resursskolorna/ 

Håkan Boström, GP, skriver klokt i nedan bifogade artikel. Han kanske har läst Utvecklingspartiet demokraternas politiska program kopplat till skolan?... Nedan en klockren artikel om hur fel C, M, L och KD gått i en del viktiga skolrelaterade frågor. Jag har gjort tidigare kopplingar till min militära utbildning, jag gör det igen. När inte kartan stämmer med verkligheten är det verkligheten som man måste förhålla sig till.

"En borgerlighet med självförtroende skulle företräda en kunskapsskola med hårda krav, även om det innebär att skolor skiljer ut sig. Istället står man i praktiken bakom glädjebetyg och gräddfiler. Det är uttryck för förflackning."

https://www.gp.se/ledare/borgerligheten-kan-b%C3%A4ttre-%C3%A4n-att-f%C3%B6rsvara-marknadsskolan-1.62431648

Expressens ledare uttrycker i nedan artikel ett stort misstroende mot skolans ansvariga politiker. Det är bara beklagligt att skolan tillåtits förfalla i den omfattning den har. Väljare som tycker att skolan är viktig måste inse att de måste rösta på partier utan skuld för skolans misslyckanden de senaste årtiondena och som erbjuder skolpolitiker med relevanta erfarenheter och meriter. 

https://www.expressen.se/ledare/saccosackar-i-stallet-for-klassrum-ar-en-usel-ide/

Problemens storhet

Hönan och äggen
Vi har ett stort behov av demokratisk förnyelse i Sverige. Vår demokrati måste vitaliseras och många fler av våra politiska företrädare måste våga se verkligheter som de är. Lika viktigt är att de som ska företräda oss också har förmåga till konsekvenstänkande. Under söndagens partiledardebatt pratades bland annat om resurser till Polisen. Många av partiledarna gav fortsatt intrycket att de inte förstått vad de senaste tio årens migrations- och brist på integrationspolitik fått för effekter på hela rättssystemet. Volym har alltid betydelse. Ett yrkes attraktion handlar också om mycket mer än lönen. Om man ska kunna behålla lärare, sjukvårdspersonal och poliser måste arbetsmiljön vara acceptabel utifrån vad rollen handlar om. Det största problemet i dagens brist på attraktion kopplat till viktiga yrken är att arbetsmiljöerna för dessa yrkesutövare är oacceptabelt dåliga. Ingen löneökning kan förändra det problemet. Läs gärna Lena Nitz, ordförande i Polisförbundet, debattartikel nedan.

"Polisers löner har halkat efter under lång tid och en högre andel poliser än tidigare lämnar yrket för bättre villkor hos andra arbetsgivare – två av tio poliser som slutade förra året var yngre än 40 år, fyra av tio var 60 år eller yngre. Samtidigt står platser på polisutbildningen tomma och antalet nyutbildade poliser har under flera år inte vägt upp för antalet poliser som slutat.

Den låga tillväxten inom kåren i kombination med en växande befolkning har inneburit att polistätheten sjunkit kraftigt, samtidigt som delar av brottsligheten blivit mer resurskrävande. Vi har fått en polisbrist som gör att polisen inte räcker till i alla delar. Därför var det otroligt välkommet att politikerna 2017 började fokusera på fler poliser – och prata om högre löner som ett medel att nå dit. Ännu mer välkommet var att de tillförde pengar som i två omgångar möjliggjort högre löneökningar för poliser än för arbetsmarknaden i stort."

"För att få den polis som politikerna uttalat att de vill ha måste resan för att uppvärdera polisyrket fortsätta. Det handlar i hög grad om att genom löner och villkor nå en korrekt dimensionerad poliskår men också om att ha poliser som är utrustade med såväl rätt kompetenser som rätt brottsförebyggande och brottsbekämpande verktyg. För att nå dit krävs en uppdragsgivare som vill fortsätta att investera långsiktigt i sin poliskår. Det kommer att ge avkastning i form av en ökad trygghet och säkerhet i hela Sverige."
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/vad-tanker-ni-gora-nu-att-fa-fler-poliser-politiker-27409

Dagens besvikelse
De som inte betydligt bättre bidrar till att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar tidigt identifieras och snabbt får ett individuellt stöd som matchar just deras diagnos. Jag har i Uppsalas kommunfullmäktige lyft hur viktigt det är att ta denna fråga på större allvar.

"Barn och unga med NPF löper ökad risk att hamna i utsatthet av olika slag. Om inte tidiga insatser utifrån behov sätts in finns en ökad risk för skolavhopp, missbruk och kriminalitet hos pojkar med ADHD. Hos tjejer med ADHD kan det handla om sexuell utsatthet, utbrändhet, ätstörningar och självskadebeteende. Både tjejer och killar löper ökad risk för suicid, olyckor, depression, arbetslöshet, ekonomiska svårigheter och socialt utanförskap. Att skolan fungerar är en viktig skyddsfaktor, men också att socialtjänst och vård finns till för familjerna och samverkar i ett tidigt skede utifrån de behov som barnet och familjerna kan ha. När vi vet det här är det extra nedslående och uppseendeväckande att alltför lite görs för att skolan ska fungera för barn med dessa osynliga funktionsnedsättningar. Istället tillåts barnen misslyckas i skolan, och problemen med frånvaro eskalerar."
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/skola-och-socialtjanst-sviker-barn-med-npf-27449

Dagens stjärnor
Malcom Kyeyune. Han är så härligt rak i sina debattartiklar. Dessutom är han inte korkad. Han har för länge sedan insett att på tok för många rikspolitiker tappade sitt ansvarstagande för ett långsiktigt välmående välfärdssamhälle.

"Filipstad är inte bara en kommun som har med ”problem med integrationen”. Situationen i Filipstad är indikativ på något trasigt i Sverige som går djupare, som visar att själva grunden i vårt politiska system har sprickor som det är hög tid att prata öppet om.

Under flyktingkrisen florerade det historier om att flyktingvågen var, eller kunde bli, lönsam. Kommuner som tidigare hade definierats som avfolkningsorter fick plötsligt ett nytt tillskott av invånare, invånare de sällan hade infrastrukturen att hantera eller erbjuda välfärd åt. När kommunerna blev tvungna att bygga nya skolor (ofta med lånade pengar) för att klara av det ökade trycket sa resten av oss ”grattis!” De flesta kommuner spelade med, och låtsades som att det var en sorts vacker chans man hade fått. Problemet är att detta är en lögn. Regeringars politik gentemot kommuner som Filipstad har byggt på åtminstone två lögner, varav den ena (att det var realistiskt att staten skulle kunna komma undan med att betala för nyanlända i två år) numera går att prata om. Men den andra lögnen är på många sätt mer intressant: att kommunernas skolbyggen innebar en chans att ”investera i framtiden”."

"Låt mig ställa en fråga som är värd att fundera på: vilken är egentligen relationen mellan stad och land i Sverige just nu? Är det verkligen så att storstäderna och staten behöver ”rädda” kommuner som Filipstad framöver? Eller är det kommuner som Filipstad som under de senaste åren tvingats att rädda statens balansräkning genom att ta kostnader för migrationen som bara staten kan bära, samtidigt som de unga och begåvade flyttat till större och rikare kommuner? Vi talar gärna om städernas subventioner av landsbygden, men för Filipstads invånare är det kanske dags att börja tala om de subventioner som går åt andra hållet."
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/nagot-har-gatt-sonder-i-filipstad-27412

Liverpool. Min ungdoms favoritlag gjorde en enastående prestation mot Barcelona igår. Och det i en mycket viktig match! Imponerande!
https://www.svt.se/sport/fotboll/liverpool-barcelona-cl-semi