Balanserad makt

Maktfullkomlighet är aldrig positivt

Maktkoncentration och mycket begränsad konkurrens är aldrig bra för vare sig konsumenter eller för utvecklingen. Monopol blir alltid lata och byråkratiskt toppstyrda. Jag har aldrig hört talas om några undantag. I min bok "En stund på jorden" skriver jag om hur oklokt det är att låta till exempel Facebook få så stor dominans som de har fatt samtidigt som de tar stora delar av reklamintäkterna från övriga mediavärlden plus inte betalar någon lokal skatt. Det är en korkad ordning som sedan länge borde ha varit korrigerad. Politiken har rört sig sjukt sakta i en så viktig fråga. Bara kineserna var kloka nog att inse att de inte skulle tillåta Google, Facebook, Amazon, Apple med flera att på moderna sätt kolonialisera världen. Det är väl för nyligen sedan som britterna genom Opiumkrigen kolonialisera delar av deras rike, så de minns. Vad innebär kolonialisering? Vad var kolonialisering? Vad tror du dagens, den digitala tidens, motsvarighet är? Typ inget är nytt under solen, bara metoderna.

"Kolonisation är när en stat tar ett område utanför sitt eget land i besittning. Kolonialism är strävan efter att erövra, kontrollera och exploatera andra områden utanför den egna statens territorier."

https://www.so-rummet.se/kategorier/kolonisation-och-kolonialism

Det är ljuv musik att både USA och EU nu börjar inse att det krävs konkurrens även inom denna värld. Den går att skapa. Den kräver "bara" generell tillgång till vissa data. Det generella datat kan med fördel vara varje användares eget data. Inte historiken. Historiken på varje socialt media måste fortfarande få vara deras tillgång. 

"Facebooks affärsmodell är ganska enkel. Tillhandahåll en gratistjänst som folk gillar i utbyte mot information, eller data, om vad de tycker, köper, läser, äter samt var och hur de rör sig. Sälj insikterna till annonsörer och använd den mot konkurrenter som saknar samma underlag och därför inte kan fatta lika vassa beslut. Bolaget blir ännu större, samlar in ännu mera data och tjänar ännu mera pengar." 

"Det är lite förenklat bakgrunden till att USA:s regering samt 46 delstater (!) förra veckan stämde Facebook för konkurrensbrott i samband med köpen av rivalerna Instagram och Whatsapp 2012 och 2014. Argumentet är i stora drag att Facebook gjort sig självt till ett slags monopol, till förfång för konkurrenter, konsumenter och samhället i stort. Den partiöverskridande målsättningen är i princip att bryta upp techjätten till mindre och avgränsade delar som kan konkurrera med varandra, däribland om användarnas data. Det är ett långskott - juridiken är knepig och processen kommer att ta flera år - men helt rätt tänkt." 

"Resonemanget låg till grund för en liknande stämningsansökan mot Google i oktober och EU resonerar sedan några år likadant, mest tack vare den danska liberalen och konkurrenskommissionären Margrethe Vestager. Under tisdagen kommer hon att lägga fram banbrytande förslag som syftar till att sätta större press på Facebook och Google att kontrollera innehållet som sprids på bolagens plattformar. De skulle också tvinga dem att dela data med konkurrenter i större utsträckning. Motargumenten är de gamla vanliga: staten borde låta ekonomin reglera sig själv, plattformar som kinesiska Tiktok visar att konkurrensen lever och frodas, vinst ska inte beivras, och större företag gynnar i själva verket konsumenter genom stordriftsfördelar som leder till lägre priser."

"Invändningarna är självklara. Marknader utan regleringar existerar bara i fantasin, Tiktok är statsunderstött av kommunister, vinst ska absolut beivras om den uppstår genom mygel, och stordriftsargumentet draget till sin spets är i praktiken ett argument för monopol. Särskilt det sista är mycket kortsynt. Marknadsekonomins kärna är konkurrens, inte storpampars vinstbegär eller välvilja. Mark Zuckerberg är för mäktig. Bryt upp Facebook." 

https://www.expressen.se/ledare/arvid-ahlund/storleken-spelar-roll-bryt-upp-facebook/

Verkligheten vinner

Önskeläge och verkligheten

Vi lever i en intressant tid där information om det mesta är mer tillgänglig än någonsin tidigare. I västvärlden är den politiska maktens metod, för att försöka hantera ”den fria informationens realtid”, att anställa massor av informatörer och engagera PR-konsulter. De mängder av informatörer som inte minst Uppsala kommun anställt gör marginell nytta men representerar höga alternativkostnader för oss skattebetalare. I västvärlden, den demokratiska världen, kommer  de flesta invånare fritt fortsätta att skapa sig en egen verklighetsuppfattning, utifrån egna valda informationskällor. Det offentligas kommunikatörer kan inte påverka det. För att verkligen kunna påverka brett krävs till exempel dagliga pressträffar som FHR nu tröttar ut oss med, eller extrema påverkansbudgetar (som i t ex presidentval i USA). Det är inte informatörernas fel att felprioriterande politiker satsar massor av pengar på fel saker. Också störande att dessa informatörer också har uppdraget att på många sätt försöka beskriva en önskebild av det som beskrivs. Offentliga verksamheter ska beskriva verkligheten objektivt. Det politiska styret kan försöka ”sminka grisen” och oppositionen ska om det är rätt skapa tydliga motbilder.

Makten har i alla tider ”sminkat grisar”. Det är inget nytt fenomen. Så har makten i alla delar av världen alltid gjort. Beteendevetenskapen förklarar varför. De som har makten vill alltid framställa sig själva som kloka och framgångsrika. Hur kan man tro något annat? Problemet med den strategin, i den digitala tid vi lever i, är att den bara söndrar. 

I alla samhällen finns saker som fungerar bra och saker som fungerar dåligt. Att makten lyfter fram det som de anser fungerar bra är naturligt. Att själv undvika att lyfta fram det som är dåligt är i dagens samhälle korkat och leder i en demokrati till sist till att makten förloras. I dagens digitala tid är den kloka vägen istället att vara ärlig och skapa metoder som gör att man skyndsamt kan försöka lösa växande problem. Bara så tror jag makt idag kan försvaras. Och vinnas. Det finns gott om ledande politiker som inte förstått detta, eller vill förstå detta. Vi behöver nya politiska krafter som har den insikten och som förstår att varje samhälles företrädare ska företräda sina invånare och inga andra. Och behandla väljarna som vuxna.

Markus Uvell, GP, skriver läsvärt om hur verkligheten återkommande biter ledande politiker i "rumpan".

"En av de mest plågsamma upplevelserna för ett politiskt parti är när verkligheten utvecklas på ett sätt som strider mot den egna övertygelsen, när problem växer som de egna lösningarna inte rår på. Allra tydligast är denna smärtsamma process just nu i debatten om den växande brottsligheten. Här är det politiska lidandet begränsat till framförallt Socialdemokraterna.

"Brottsligheten är den klart största frågan i svensk politik just nu. Enligt väljarna den allra viktigaste eller en av de viktigaste, beroende på undersökningsmetod. De vidriga brotten avlöser varandra i medierapporteringen. En mamma avrättas med sitt spädbarn i famnen, tonårspojkar våldtas i timmar på en kyrkogård, ett barn skjuts ihjäl av misstag utanför en bensinmack. Det bara fortsätter. Med dessa obegripliga grymheter som fond presenterade regeringen nyligen sin budget. Där var brottsligheten ett av flera områden, men inget som gavs extra uppmärksamhet. I tabellerna kokade det ner till några symboliska satsningar. Därefter fortsätter justitieministern sin kamp för att tona ner brottsligheten och statsministern ägnar frågan sporadisk uppmärksamhet."

"Vid en första anblick kan det framstå som politiskt självskadebeteende. S vet ju att frågan är en av de allra största och att partiet tappat många väljare till SD på grund av den. Man vet också att de som är allra mest utsatta för brott är lågavlönade, lågutbildade, arbetslösa och boende i utsatta områden. Just de grupper partiet sätter en ära i att företräda. Men det är inget självskadebeteende, det är en konflikt mellan de politiska idealen och verkligheten. Enligt Stefan Löfvens ideal ska en aktiv välfärdspolitik skydda oss från kriminella gäng, och utanförskapsområden ska därför inte utvecklas till laglösa zoner."

"Inför valet 2014 var det istället just Reinfeldt som försökte hålla verkligheten borta. Enligt hans ideal skulle inte svenska folket ha fått nog av den generösa invandringspolitiken, eller denna känsla skulle i varje fall inte få dem att byta parti. Ändå skedde precis det. När Reinfeldt höll sitt berömda ”Öppna era hjärtan”-tal stod behovet av att istället minska invandringen redan högst på väljarnas agenda."

"Som någon klokt konstaterat slutar nästan alla politiska ledares karriärer dåligt. Frågan är så att säga mest vilken kulle de väljer att låta den politiska gärningen dö på. Persson valde bidragspolitiken, Reinfeldt valde den okontrollerade invandringen. Och nu ser det allt mer ut som att den kulle Löfven valt för att avsluta sin politiska gärning är den ökande brottsligheten."

https://www.gp.se/ledare/l%C3%B6fven-upprepar-perssons-och-reinfeldts-misstag-1.35095240

Hermansson skriver klokt i GP om hur inkompetent många debatter idag förs i Sverige. Om man har invånarnas bästa i fokus fokuserar man på sak och inte person. Om man har invånarnas bästa i fokus måste man respektfullt kunna debattera alla problem. I artikeln beskrivs exempel på verkligheter som på tok för länge förnekats. Tyvärr är Hermanssons beskrivning av debattklimatet inom Socialdemokraterna något jag upplevde även inom Centerpartiet. Det är ett uselt debattklimat i en verksamhet som tycker sig ”myndig” att leda samhällen. 

”Arbetarrörelsen är mitt hem. Men jag har aldrig sett ett mer polariserat debattklimat. Den som lyfter ett viktigt problem riskerar att helt felaktigt bli placerad i det politiska motståndarlägret.”

” Det Löfving lyfte var inte någon nyhet. Fakta har länge funnits på plats. En som under lång tid talat klarspråk om klansystem och hur de krockar med vår grundläggande demokratisyn är Per Brinkemo. Från olika håll har han anklagats för allt möjligt. I antologin Klanen, där Brinkemo och Johan Lundberg är redaktörer, redogör olika författare för relationen mellan klan och stat. Det är en bok jag rekommenderar. Att den är utgiven av tankesmedjan Timbro, och att boken därmed av vissa stämplats som ”höger”, struntar jag i. Bra information är bra information.”

https://www.gp.se/ledare/fokusera-på-problemet-inte-på-sällskapet-1.35323341