Ingen extremism hör hemma i Europa
Europa har en blodig historia i nutid. Trots att våldsutvecklingen vetenskapligt minskat kraftigt de senaste tusen åren är det inte länge sedan som blodiga krig utkämpades i Europa. Det är viktigt att komma ihåg. Det är också viktigt att komma ihåg hur européer starkt förtryckt och mördat människor runt om på vår jord för egen vinnings skull. Våra historieböcker är fulla av de kunskaperna. Inget för till exempel portugiser, spanjorer, britter, belgare, italienare eller tyskar att idag skryta om. Enorma övergrepp som samtidigt bidragit till Europas relativa rikedomar och mycket utvecklade samhälle. När vi pekar finger mot andra kan detta ändå vara viktigt att minnas. Och även om vissa alltid sätter USA och Europeeiska länder högt på den moraliska kartan, jämfört med andra regioners styrande, är det klädsamt att veta hur USA och olika Europeiska länder gärna stöttat diktaturer när det tjänat egna syften. Om du studerar ”Freds- och konfliktsforskning” på Uppsala universitet kommer du att lära dig mycket om denna verklighet. Det har jag gjort. Jämfört med min civilekonomutbildning fick jag där lyssna och lära av två fantastiska professorer. Peter Wallensteen och Johan Galtung. Galtung hade också massor av humor som han gärna bjöd på under sina föreläsningar. Även om Europa har en mörk historia måste vi idag ha nolltolerans mot extremism, oavsett form. Och i det generella värdegrundsarbetet som krävs kan vi alla lära mycket av ”Den Gyllene regeln”.
https://app.studi.se/l/den-gyllene-regeln
Det finns inga ursäkter för terrordåd. Det är fegt och avskyvärt. För att skydda oss bättre från yttre hot måste EUs yttre gränser säkras ännu bättre än nu. Inte minst viktigt är det nu att förbereda oss för att Erdogan åter ”öppnar alla kranar” för folkvandrare att ta sig ifrån Turkiet mot Europa. Mördaren från Tunisien, som mördande tre strax utanför Nice, visar att Europas gränsskydd fortfarande inte fungerar.
”Likt tusentals andra migranter före honom landsteg Aouissaoui på den lilla italienska ön Lampedusa, belägen mellan Tunisien och Sicilien. Efter registrering på den italienska motsvarigheten till Migrationsverket informerades Aouissaoui att han ”inte hade laglig rätt att vistas i Italien och mottog order om att lämna landet inom sju dagar”, rapporterar MailOnline. Trots detta tilläts Aouissaoui att lämna migrationscentret, och han tog sig enligt nyhetssajten över franska gränsen och ankom till Paris följande dag, den 9 oktober. I går, den 29 oktober, tog han ett tidigt morgontåg till Nice.”
”På tågstationen i Nice bytte Aouissaoui kläder innan han begav sig till kyrkan, berättar åklagare Jean-Francois Ricard under en presskonferens. När polis undersökte brottsplatsen efter dådet fann man två oanvända knivar, två mobiltelefoner och Koranen, samt personliga tillhörigheter som tros vara Aouissaouis.”
https://www.expressen.se/nyheter/brahim-aouissaoui-dodade-tre-i-terrorattacken-i-nice/
https://www.expressen.se/nyheter/simones-44-sista-ord-hoggs-ihjal-i-attacken/
Adam Cwejmans artikel i GP om islamism är läsvärd. Precis som jag skriver i min bok ”En stund på jorden” är islam och kristendomen de enda religioner som innehåller koncept om att man ska sälja in trosuppfattningen på andra. I praktiken innebär det att det är de två enda säljande konkurrenterna som tävlar om våra själar. Alla som mött konkurrenter inom affärsvärlden eller näringslivet vet att det sällan är kärleksfullt. Det liberalt politiskt naiva behöver förstå att religiös fundamentalism är kraftfullare än politiska övertygelser.
"Det finns en idé att radikala åsikter går att utbildas bort. I viss mån stämmer det säkert. Men när vi har att göra med utbredda, fundamentalistiska uppfattningar som grundar sig i en gemenskap räcker inte utbildning."
Västerländska demokratier bemöter den här sortens fundamentalistisk intolerans på det sätt som man kan bäst: med sedvanlig rättskipning och utbildning. Den sorgliga ironin i detta är att det var just utbildning Paty ägnade sig åt. Att utbilda bort problemet går säkert i vissa fall. Men förhoppningen bygger på den välmenande upplysningstanken att hatiska och våldsbejakande idéer grundar sig i okunskap.
Men tänk om de snarare grundar sig på en väl förankrad, genomtänkt och stärkande gemenskap? Våra i huvudsak sekulariserade västeuropeiska länder har sedan länge förpassat religionen till privatlivet. Den är Inte något som utgör livets själva grundackord och vardag. Den småborgerliga tillvaron saknar en stor berättelse. Den premierar det lilla livet och kräver inte att du ska dö för en eller annan sak.
När vi närmar oss intoleranta och dogmatiska idéer så är det därmed med den sekulära och moderna människans förhållningssätt: Varför skulle någon vilja leva ett annat liv än det som levs av den upplysta, sekulära och jämställda samtidseuropén?
Men världen är, trots eller kanske tack vare modern teknologi och blixtsnabb informationsspridning fylld av fundamentalism och religiös dogmatism. Att människor är villiga att dö för sina religiösa uppfattningar förefaller totalt främmande i samhällen där folk inte ens vill offra söndagsförmiddagen åt att ta sig till kyrkan.
Trots sin gudlöshet är få samhällen så attraktiva som de västerländska demokratierna. Men vissa kommer, trots att de åtnjuter tryggheten och möjligheterna som dessa fria samhällen erbjuder, inte att köpa hela paketet. De välkomnar gärna "modernization", som den amerikanske författaren Samuel Huntington beskrev det i sin bok "Clash of Civilizations", men de förkastar "westernization".
För dem är nämligen guds rike värt att dö för. Det ger en belöning av ett annat, djupare och mer meningsfullt slag än något som det profana livet i Europa kan erbjuda. Kanske börjar den franska regeringen nu inse att försoning med och förståelse från vissa inte är en möjlighet. Som en konsekvens av mordet på Paty utvisades prompt 231 militanta islamister som funnits med på polisens bevakningslistor.
Macrons regering börjar förstå att den här konflikten inte grundar sig i en motsättning mellan upplysning eller avsaknaden därav, utan om en konflikt mellan två världar som möts. Och det är inte alltid säkert att vissa, trots mötet med fina värdegrunder och utbildning, någonsin väljer den västerländska.
”Macron föreslår hårdare kontroll av var pengar till moskéer kommer ifrån. Bättre uppföljning av var imamerna utbildas och i vilka idéer de skolas. Mer pengar kommer läggas på att stödja moderata och reformerta muslimska organisationer. Åtgärderna är, om man betänker vilka ohyggliga brott de är ett svar på, rätt milda. Macron vill komma till rätta med de parallella rättssystemen och radikalism finansierad i Mellanöstern. Åtgärderna bygger även på insikten att våldsdåd utförda med religionen som grund inte är isolerade handlingar. De äger rum inom ramarna för en radikalreligiös världsåskådning som inte accepterar att andra normsystem ställs ovan det religiösa.”
”Ska ett mångreligiöst samhälle fungera behövs det uppslutning kring vissa gemensamma nämnare. Detta saknas alltjämt i Frankrike och, märker vi gång efter annan, även i Sverige.”
https://www.gp.se/ledare/radikal-islamism-h%C3%B6r-inte-hemma-i-europa-1.35822897
