Destruktiva grupper

Vi måste bekämpa organiserad brottslighet mycket bättre

Att vara en ”klan” är i sig inte något dåligt. Definitionen av en klan är en social grupp vars medlemmar knyts samman av släktskap och gemensamt ursprung. Historiskt var människor nästan alltid organiserade i klaner. I alla fattiga länder jag känner till ingår människorna i så kallade klaner. Inom klaner förväntas man hjälpa till om någon blir sjuk, hjälpas åt att säkra mattillgång, hjälpas åt att utbilda nya generationer, hjälpas åt med boende och så vidare. I Uppsalas moderna värld är det offentliga verksamheter som erbjuder ett grundskydd, sjukvård, skola och bygger utvecklande offentliga miljöer

Eftersom många som kommit till Sverige från 2010-talet och framåt kommer från klansamhällen är klanstrukturer åter ett faktum i landet. Det är bland annat i dessa miljöer som hedersrelaterat våld och förtryck är mycket vanligt. Vi måste bättre lära dessa invånare hur det svenska samhället fungerar och frigöra berörda personer från regelverk som inte är i linje med svenska lagar. 

I Göteborg fick vi tyvärr lära oss att det även finns kriminella klaner i Sverige. Självklart är det oacceptabelt då det bland annat innebär att nya generationer fostras in i kriminell livsstil. Precis som övrig organiserad brottslighet måste kriminella klaner identifieras och kraftfullt bekämpas. 

Under Almedalsveckan var det gott om seminarier om säkerheten och demokratins utveckling i Sverige. Organiserad brottslighet måste bättre bekämpas. Galna 350 miljarder kronor förväntas organiserad brottslighet komma över per år varav hälften anses vara vinster som de fritt kan förfoga över. Det innebär att vi har mycket skit i systemet även i Sverige. 

Naomi Abramowicz, GP, skriver en läsvärd ledare om klanstrukturer nedan.

”Göteborgstjejen Honey lever två helt olika liv: ett hemma och ett i skolan. Hemma är hon den äldsta dottern i en stor somalisk familj, med allt ansvar som det innebär. Hennes föräldrar är välintegrerade. De har jobb och talar svenska, men fortsätter att upprätthålla hemlandets uppfostringsmetoder, som barnaga. Honey blir slagen av sin styvfar i princip dagligen. Framför allt får hon stryk för att hon har svårt att lära sig koranverserna utantill.”

”I skolan är hon någon helt annan: ordförande i elevkåren, positiv och glad. Där kan hon välja vem hon vill vara bortom föräldrarnas kontroll. När hon ska börja sjuan vill hon inte längre vara tjejen i de stora, svarta, bylsiga kläderna. Till kompisarnas stora förtjusning dyker hon upp iklädd tights och röd t-shirt. Det är ett avgörande steg mot frihet.”

”Honey är huvudpersonen i journalisten Marja Grills bok Hedersflickorna: Ett reportage om våld och vägen ut (Polaris förlag 2026). Den handlar om svenska tjejer med bakgrund i Mellanöstern och Nordafrika som vägrar leva som deras föräldrar har lärt dem: ett liv där de ständigt väntas foga sig efter kollektivet. De vill få leva som alla andra, kunna umgås med sina vänner och vara fria att fatta sina egna beslut.”

”Tjejerna har ursprung i olika länder, men alla kommer från klansamhällen. Alla hederskulturer, oavsett religion, är klanbaserade. Klansamhällen är patriarkala, kollektivistiska och sätter stor vikt vid flickors och kvinnors kyskhet. Klanen är den främsta garanten för säkerhet och trygghet – inte staten. Därför är släktens fortlevnad oerhört viktig. Giftermål handlar inte om kärlek och attraktion, utan är en ekonomisk och social överenskommelse för att stärka klanens makt.”

https://www.gp.se/ledare/sverige-maste-vaga-forsta-klanens-makt.2cac7659-9aef-4e39-a0d9-ffe95f2fd8a8