Bittra förlorare

En bok om de ledsna förlorarna

De som känner mig vet vad jag planerar för min framtid. Det finns en tid för allt. Och det finns ett slut på tiden för oss alla. För Irans diktator är tiden slut. Han blev Vad det får för konsekvenser får vi se. Han blev 86 år så oavsett vad man tycker om Irans religiösa ledarskap kan jag tycka att ett nytt ledarskap borde vara positivt för det iranska folket. Personligen har jag inga ambitioner att axla ledande roller efter 70. Inte minst Biden och Trump exemplifierar att det är klokt att sätta en övre åldersgräns för de mest krävande uppdragen så att nya ledare med jämna mellanrum kan vaskas fram. 

Några av oss ser halvfulla glas, andra halvtomma. Några av oss gillar att se andra växa och bidrar till andras framgångar. Andra ser bara sig själva och drunknar i sin egen förträfflighet. Jag  fokuserar på utveckling och problemlösning. Mitt liv har inte tid och utrymme för personer som inte på allvar förstår att det är i lag och tillsammans med andra som grupper av människor uppnår framgångar. ”Me, myself and I” personer finns även i Sverige. Det svenska samhällets stora framgångar är samtidigt byggda på en bra förmåga att arbeta som lag mot gemensamma mål. Och vi är som väljare, medlemmar och aktieägare ofta kloka nog att inte låta ledare sitta för länge och få en organisation och dess maktsystem att stelna. Inom svensk politik är det väl bara Alf Svensson och Jimmy Åkesson som suttit extremt länge som partiledare. Jag ser inget positivt med det i en demokrati om den ska fungera väl. Det finns goda skäl till varför många demokratier i lag begränsar åren en toppledare får styra. Det är en god ordning. I Utvecklingspartiet demokraterna är det 8 år. 

I de flesta organisationer finns en kamp om ledaruppdragen. Det är bra. Det ökar ofta chanserna för att organisationen utvecklas positivt om inte kampen går över anständiga gränser. Att förlorare i maktkamper blir bittra är vanligt. När jag funderar över vad jag ska göra av min tid efter mina ledaruppdrag kanske jag ska skriva en bok om alla bittra förlorare i maktkamper. En sådan bok kanske kan lära mänskligheten något. Vilka som blir förlorare i det krig som USA och Israel dragit igång återstår att se. Som vanligt blir vanligt folk ofta de stora förlorarna. Det som händer i Venezuela och Iran kan vara en del i team Trump och team Netanyahus kamp mot BRICS+. Den som lever får se. För mig är det mest intressanta kopplat till demokratins utveckling i USA att Biden lämnade för sent och att Demokraterna inte lyckas få fram en ny ledare för deras rörelse. Varför insåg han inte att han som 80-åring efter sin första presidentperiod borde ha släppt fram någon klok och väl tränad ny genom de urvalsprocesser som finns? En vettig 50 åring kanske? 

Att Biden inte lämnade bär nog på ett enkelt svar. Människor med mycket makt har svårt att lämna den positionen av fri vilja. Därför är det bra att ha regler som tvingar organisationer att ständigt klara av en bra återväxt av nya kapabla ledare. Långt ifrån alla är vare sig lämpliga eller kapabla. Hur blodigt ledarskiftet blir i Iran får vi se. I världen finns minst 150 miljoner shiamuslimer. Av Irans runt 93 miljoner invånare definierar sig minst 60 miljoner som bland annat shiamuslimer. De som tror att det blir enkelt för team Trump och team Netanyahu att styra Irans befolkning kan jämföra med Afghanistan med runt 45 miljoner invånare och ett folk som besegrat både ryssarna och amerikanerna. ”Be careful about what you wish for”. 

https://www.bbc.com/news/live/cn5ge95q6y7t

Förnyelse och hållbarhet

Ingen storm utan stark framtidstro

Att vara agil innebär att vara smidig och anpassningsbar. Det är inte bara Darwins läror om arter på jorden som måste vara anpassningsbara. Det gäller även politiska partier för att de ska vara relevanta. Ett lokalt parti som Utvecklingspartiet demokraterna, UP, klarar av att vara just agila då vi anpassar vårt sakpolitiska program helt till Uppsalas möjligheter att ta vara på och problem att lösa. Ett lokalt och regionalt parti som UP behöver inget politiskt program med sakpolitik som ska kompromissas "från Kiruna till Trelleborg". Och UP behöver inte följa några partiledare och dess staber som har sitt säte för riket i Stockholm. UP styrs helt från Uppsala. Det är en 100% Uppsalakraft och som behövs i Uppsala. Och Uppsala innebär både Uppsala kommun, Region Uppsala och det innefattar Uppsala län. 

Alla partier har maktkamper i samband med att vallistor inför val ska fastställas. UP blev tyvärr inget undantag från detta. Trots att några tidigare mycket engagerade medlemmar av valberedningar (de som föreslår vilka personer som ska få vilka platser eller roller) fick höga placeringar ville de ha högre. Härliga ambitioner. Men medlemsstämman (högst beslutande organ) beslutade om hur vallistan skulle se ut och så blev det. Att några då i protest väljer att hoppa av och anklaga mig för dåligt ledarskap får jag leva med. Många som haft ledande roller vet att man mycket sällan uppskattas av alla. 

Som politisk ledare har jag alltid varit målfokuserad på att leverera så mycket politik och politiska resultat som möjligt utifrån det sakpolitiska program som gällt. Jag har alltid varit helt politiskt fokuserad på Uppsala. 

Inom UP måste också partiledaren ta ett ansvar för att partiets värdegrund upprätthålls och driva på för att bygget av det nya partiets kultur följer värdegrunden. UPs värdegrund har fyra pelare: Demokratiskt, Jämlikt, Decentraliserat och Rättvist. Vissa medlemmar håller sig inte till värdegrunden. Vissa medlemmar förstår inte vad "Laget före jaget" betyder. Det är alltid lätt att anklaga andra för dåligt ledarskap. Ibland är det bra att titta sig själv i spegeln. Ibland gör man fel och det ska man vara stor nog att kunna säga.

Demokratiskt i UPs värdegrund innebär att vi alltid fattar våra större beslut tillsammans på medlemsstämmor, medlemsmöten eller i partistyrelsen. Inte en enda gång har jag fattat ett stort beslut själv. det är inte demokratiskt. Ofta har det varit en stor majoritet bakom UPs större vägval. Det har som i alla partier också funnits medlemmar som haft avvikande åsikter.

Nedan UNTs första artikel om ”kris” och ”impoldering” inom UP. Det är helt fel! Partiet är fullt av optimism och framtidstro. Valberedningens förslag och medlemmarnas val av toppkandidater blev toppen. Att några av dessa toppvalda ändå inte blev nöjda gör att UPs förnyelse och hållbarhet stärks. Trist att de lämnade men UPs vision, nya sakpolitiska program och starka politiska laguppställning 2026 erbjuder Uppsalaborna ett starkt 100% Uppsalaparti i valen 2026. Forca UP!

”Det lokala partiet bildades inför valet 2022 och fick 2,6 procent av rösterna. Det gjorde dem till vågmästare när ett nytt kommunstyre skulle bildas. Frågar man UP:s ledare Stefan Hanna är det realistiskt att tro att partiet fördubblas i storlek i valet nu i september. Dessutom kommer de bli ett parti att räkna med även i regionen.”

https://www.unt.se/nyheter/uppsala/artikel/toppnamn-flyr-up-risken-ar-stor-att-partiet-imploderar/rggg26pr

Demokratiskt underskott

Bitterhet och hyckleri

Är du nöjd med hur Uppsala och övriga Sverige utvecklats de senaste 20 åren? Det är inte jag. En tydlig tolkning av misslyckandet är att en omfattande broilifiering av politiken och kortsiktig egennytta fått råda i stor utsträckning. Det höga priset för detta inkompetenta styre får alltid ”vanligt folk” betala. De rika och ledande politiker klarar sig alltid. Särskilt idag när de inte ens behöver rida ut i livsfarliga strider. Broilifieringen av partipolitiken har ett högt pris. Från ett av världens mest beundrade och framgångsrika länder går det nu mest utför i konkurrens mot allt fler länder. 

I Uppsala ägnar sig M, C, KD och L åt hyckleri. Partier som låtsas som att något finns som inte längre finns. Ett politiskt alternativ som kallas alliansen finns inte. Det alternativet är stendött. Väljarna har dödförklarat kombinationen. Nationellt och regionalt har också Centerpartiet tydligt visat att de fyra inte längre fungerar. Lokalt fungerar det inte alls eftersom: 

1) de samlat bara har 32 mandat av nödvändiga 41.

2) två av partierna bland M, C, KD och L säger att de inte kan göra formella överenskommelser med SD.

3) C är särskilt bittra över UPs framgångar och den lilla grupp som med hjälp av Lööf kuppade i C Uppsala tillhör nu deras styre.

4) C och KD har en stadsbyggnadspolitik som kraftigt avviker från M och Ls. 

5) SD är emot det mesta som L gillar.

6) Liberalerna gjorde under nuvarande mandatperiod en formell överenskommelse med V, MP och S om att de kraftiga byggplanerna och spårvägsprojektet ska gå framåt. Även den mest extremistiske partianhängaren borde ha genomskådat lögnerna om en enad stadsbyggnadspolitik bland M, C, KD och L. Fram tills Liberalernas överenskommelse med V, MP och S fick UP de farliga spårvägsplanerna på is. L lokalt och M regionalt har drivit dem framåt. Det är fakta.

Trots att M, C, KD och L inte har en gemensam stadsbyggnadspolitik kan de gemensamt vara överens om att Uppsalaborna är dumma i huvudet och inte kan förstå att de har en chans att påverka både en omförhandling av Fyrspårsavtalet samt den nya översiktsplanen 2028. En plan som sätter gränser för hur olika delar av Uppsala byggs ut under planperioden. Dessa fyra partier dumförklarar inte bara Uppsalaborna, de uppmanar dem att inte använda sin demokratiska röst för att på allvar kunna påverka. Broilifieringspartierna visar sitt rätta ansikte. De anser att politiker inte ska erbjuda invånarna en stark chans att få påverka inriktningsbeslut. 

En blank röst är ett stöd till nuvarande byggplaner. Det vet Moderaterna och Liberalerna. Det är helt i linje med hur M och L regelbundet röstat både i kommunen och regionen. Men C och KD tycks vara särskilt bittra eftersom de argumenterar för ett stöd i folkomröstningen till nuvarande planer. I nedan debattartikel i UNT tycks de inte själva klara av att tolka vad ett ja eller ett nej i folkomröstningen innebär. Inte konstigt eftersom de fyra partierna står långt ifrån varandra om vad de vill. De försöker göra politik av själva folkomröstningen. Det är demokratiskt pinsamt. 

”Sedan den lokala folkomröstningen presenterades har våra partier ställt oss skeptiska till den i sin helhet. Det svenska folkstyret bygger på en representativ demokrati. Folkomröstningar kan i vissa lägen utgöra ett komplement men det är alltid de folkvalda församlingarna som i slutändan ska tolka och förvalta omröstningens utslag.”

https://unt.se/debatt/artikel/nolla-folkomrostningen-i-uppsala-rosta-blankt/r9wz01oj

För Utvecklingspartiet demokraterna är stärkt invånarinflytande över politiken centralt. Mer makt åt invånarna i Uppsala kommun och Region Uppsala - 100% Uppsala!

Ditt ansvar

En demokrati i gungning

Det är oklokt, till och med dumt, att ta vår demokrati för självklar. Det finns gott om krafter som gärna själva bestämmer över oss som de inte anser förstår vårt eget bästa. De människorna finns men över 80 procent av oss förstår vårt eget bästa. Mätning efter mätning visar på en allt svagare demokrati. Inte minst våra yngre som i växande grad efterlyser en stark ledare. För Utvecklingspartiet demokraterna är stärkt lokal demokrati prioriterad sakpolitik. Vi vill att invånarna ska få mer egen makt över närsamhällets utveckling. 

David Holmberg skriver en intressant och klok debattartikel i UNT bifogad nedan. Om det individuella ansvaret för vår demokratiska utveckling.

”I ett demokratiskt samhälle behöver alla hjälpas åt att ta ansvar, på individnivå så väl som på strukturell gruppnivå, det är vad den demokratiska idén handlar om. Men samtidigt som det kräver att folket tar egna initiativ och vill vara delaktiga behöver också de som sitter på ledande positioner välkomna detta.”

https://unt.se/debatt/artikel/akademiska-vagrar-att-sanka-hans-lon-trots-att-han-vill/rgvv5g7r

Du har ett delansvar för att demokratin kan försvaras. Ta den inte för given här på hemmaplan. Mycket tyder på att auktoritära politiska krafter kraftigt kommer att stärkas i Europaparlamentet efter 2024 års EP val. Historiskt sett borde larmklockorna ljuda. 

I Uppsala kommun hoppas jag att den lokala folkomröstningen bland annat leder till att över 60 procent röstberättigade röstar även i valet till Europaparlamentet. 2019 var det bara 60 procent som röstade i Uppsala. Med tanke på att EU styr allt mer över oss är det dåligt. 

Nyligen blev jag intervjuad av UNT. Som alltid väljer en skribent, journalist och en rubriksättare själva vad de skriver, vad de inte skriver och vad de särskilt lyfter fram. 

M, C, KD och Ls alternativ efter valet till kommunfullmäktige i Uppsala 2022 var mycket svagt. Och de erbjöd inte ens UP en ersättarplats i kommunstyrelsen. Det gjorde deras svaga och sakpolitiskt splittrade alternativ ännu svagare. Det är fakta som lätt kan följas upp. 

Att de som tror att väljare som röstat på Utvecklingspartiet demokraternas, UP, sakpolitik är missnöjda vet inte vilken sakpolitik partiet driver och vilken sakpolitik som får genomslag. Jag borde dock ha valt ett annat sätt att beskriva att de som ständigt attackerar de som röstat på UP, mig och partiet utan att se till sakpolitiken inte känner till densamma. Personer som ständigt påstår att väljare som av sakpolitiska skäl valt UP skulle vara missnöjda. De som röstat på UP får har nu företrädare som till 100 procent verkar för den sakpolitik vi gett vallöften om att verka för. Inget annat. Kopplingen till att de som ständigt vill påstå att UPs väljare är besvikna borde läggas in på psyket för att få hjälp att förstå blev lite väl ”Trumpigt”. Med glädje kommer alla motståndare gräva i liknande citat inte helt insatta i sitt sammanhang. Trots att psyket är en positiv plats som kan hjälpa en vilsen själ att må bättre. En plats där människor kan få hjälp att bättre tolka sin omgivning. En plats som kan hjälpa en vilsen själ att bättre använda både hjärta och hjärna när omvärlden tolkas. En vän i nöden när man fastnat i ett destruktivt tänkande. Låta bitterheten lämna och gå vidare.

Hittills har UP gjort det möjliga med två mandat av åttioen i Uppsala kommunfullmäktige. Att över 95 procent som lagt sin röst på något annat parti kan vara sura över UPs sakpolitiska arbete är en sak. Att de övriga partierna i opposition, och deras anhängare, ständigt surar över att de själva saknade bra alternativ är bara tröttsamt. Låta bitterheten lämna och gå vidare. Det blir skönt med lite julledighet inom kort. Nedan Sakine Madons, UNT, ledare kopplat till ett samtal med mig. 

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/ar-ni-knappa-eller-tankte-jag/r9wv4w5j

Du och jag har ett individuellt ansvar för att värna och förstärka vår demokrati. Du och jag har ett stort eget ansvar för att inte gå på felaktig propaganda eller dålig journalistik. Nu mer än någonsin tidigare är det viktigt med källkritik. Vem eller vilka säger vad? Är det sannolikt att det stämmer? Vad är fakta kopplat till exempelvis Fyrspårsavtalet och spårvägsprojektet. För mig är det obegripligt att de som brinner för dessa frågor inte ordentligt sätter sig in i tillgängliga fakta. Utan förmåga, och vilja, att gräva i fakta och ständig källkritik vinner typer som Putin i allt större utsträckning. Vill du det?

Och du som ständigt kritiserar mig för de förbättringar jag önskar kan med fördel ta del av både Socialdemokraternas och moderaten Anders Borgs avbön för långvarigt dålig invandringspolitik. Jag var en av få som tidigt använde både hjärta och hjärna argument för att få stopp på idiotin. Det gick inte då. Det går nu. Priset för senfärdigheten är väldigt högt för det svenska folket.

Vår svenska flagga

Symbol för vad?
Håkan Boström, GP, har fattat att i ett land som vill lyckas betydligt bättre än hittills så måste vår svenska flagga vara den självklara symbolen för inkludering och att lagen gäller oss alla jämlikt i Sverige. Världen är full av människor som har starka känslor kopplade till flaggor. ”Svenska flaggan tillhör alla svenska medborgare, oavsett ursprung, kön, sexuell läggning eller politisk åskådning. Den gör inte några andra anspråk än att representera medborgarna. Låt den vara den inkluderande symbol den är.”

”Staten och kommunens uppgift är inte att driva politisk opinionsbildning via olika manifestationer. Det är en uppgift för partier och civilsamhälle. Det här är en grundläggande liberal princip som lätt glöms bort när det kommer till symboler som många liberaler själva gillar - vilket diskussionen om kommunala Pride-flaggor visat.”

”I vilken mån Erixon menar vad hon säger är egentligen sekundärt. Till motsatsen är bevisad får man nog utgå från att hon gör det och välkomna ställningstagandet. Viktigare ur liberal synvinkel är att hon principiellt sett har rätt i sak. Det är civilsamhället som ska manifestera för olika grupper och driva politiska linjer. Stat och kommun – det vill säga förvaltningen – ska inte ta politisk ställning, inte ens i frågor där en förkrossande majoritet ställer sig bakom politiken. Trenden mot ökad politisering av förvaltningen, som smugit sig in via olika värdegrundsdokument, bör brytas. Stats- och kommunalförvaltningen ska upprätthålla lagen. De ska kompromisslöst värna HBTQ-personers rätt att slippa bli utsatta för diskriminering. Det är en grundläggande rättighet. Men det betyder inte att förvaltningen ska ta ställning för en politisk rörelse, oavsett hur stor uppslutning den har.”

”Svenska flaggan tillhör alla svenska medborgare, oavsett ursprung, kön, sexuell läggning eller politisk åskådning. Den gör inte några andra anspråk än att representera medborgarna. Låt den vara den inkluderande symbol den är.”

https://www.gp.se/ledare/en-flagga-för-alla-1.18488194

För 10 år sedan skrev jag tillsammans med tidigare ledande politiker på UNT debatt om den svenska flaggans värdegrundsbetydelse. Och senast jag bloggade om den svenska flaggans viktiga betydelse var i februari 2016.
http://stefanhanna.blogspot.com/2016/02/inbjudande-och-inkluderande.html?m=1

Dagens besvikelse
De som inte fattar hur viktigt det är att hålla fast vid likabehandlingsprincipen. Jesper Sandström, GP, skriver klokt om att inga ska särbehandlas på grund av sin nationella bakgrund. Nej, det är inte rimligt att socialt svaga inte behandlas jämlikt. Jag har röstat nej till liknande idioti i Uppsala kommuns kommunstyrelse.
https://www.gp.se/ledare/är-det-rimligt-att-nyanlända-får-gå-före-i-bostadskön-1.18510797

Dagens stjärna
Anosh Ghasri. Ja, vi har tio tusentals människor som inte ingår i flaggans värme i Sverige. Vi kan inte heller låta alla som vill få rätten till det svenska samhällskontraktet. Alla dessa tusentals lever både mycket utsatt och utgör en fara för resten av invånarna. Det innebär ändå inte att amnesti är en klok väg att vandra. Den som tycker det saknar rimligt konsekvenstänkande.
”Är det ändå inte väldigt fräckt att känna förakt mot någon som varken lovat något eller är skyldig dig något? Jo. Och om det kan man tycka vad man vill, men det är likväl ett faktum som man måste förhålla sig till. När människor brottas med besvikelser, förnedring, hopplöshet och misslyckanden, hur ogrundade dessa upplevelser än kan vara, lurar både ilska och förakt runt hörnet.”

”Antalet öppna överlämnade avvisningsärenden från Migrationsverket till Polismyndigheten ligger på drygt 17 000. Av dessa är 12 000 personer efterlysta av polisen efter att ha gömt sig. För polisen är utvisningsärenden både tidsödande och resurskrävande. Men det stannar inte där. Varken för de som går under jorden, eller för samhället i stort.”

”För personerna som avvikit är tillvaron i regel kantad av rädsla, kriminalitet, våld, svåra arbetsvillkor på den svarta arbetsmarknaden och människohandel med sexuella syften. De är lätta byten. Hur mycket tjänar din pizzabagare? Vem hör, än mindre kan rädda, de som tvingas in i prostitution? Hur mycket kan kriminella inte tänkas tjäna på att låta en desperat person krama hanen i en gänguppgörelse, mot en smärre slant? Med detta byggs en tickande bomb. Det förakt som irreguljära migranter kan tänkas känna mot det land som skulle bli deras räddning, deras möjlighet till ett bättre liv, men som ”sviker” dem, ska inte underskattas.”

Hat, bitterhet, elakhet & kärlek

Hat, bitterhet och elakhet

Varifrån kommer hat, bitterhet och elakhet? Vissa tror nog och tycker att det är en konsekvens av någon form av funktionsbegränsning som gör att en människa hamnar i lägen där hat, bitterhet och elakhet tar över i en människas relationer med andra. Andra säger att det har att göra med vad en person har utsatts för och att de upplevda kränkningarna inte kan släppas utan känslorna får styra och de omsätts i hat, bitterhet och elakhet. Mandela hade kunnat välja vägen mot ett liv fyllt av hat, bitterhet och hämndbegär, han var klokare än så. Hans klokhet innebar både att han själv fick ett bättre liv och att han konstruktivt kunde bidra till att många människor fått det bättre.

Som tur är träffar jag inte många människor som fyllts av hat, bitterhet och elakhet. Dock träffar jag några sådana personer ibland. Min slutsats blir att det är människor som är mycket besvikna över sitt eget liv och att de inte lyckats med det de tycker att de har förtjänat. Därför agerar de avundsjukt och tragiskt mot andra på ett sätt som bara förlöjligar dem själva och får andra att uppfatta dem som tragiska. Är det inte märkligt att liknande personer finns i dagens Sverige där alla idag, relativt sett, har det mycket bra? Är det en negativ konsekvens av vissas Janteuppfostran?
Är dessa destruktiva människor i Sverige vanligare bland dem som fick stå ut med 1962 års läroplan som definierade historieundervisningens syfte som att förhindra "Självgodhet och oberättigad känsla av egen och det egna folkets förträfflighet"?

Kärleken är störst. Hat, bitterhet och elakhet kan bara kortsiktigt förstöra och kuva andra. Det går inte att bygga en stabil och bärande samhällsgrund på andra värden än lika respekt för alla människor, acceptans för olikheter och kärlek. Precis som i massor av bok och filmberättelser äger dock ständiga konflikter rum där de goda krafterna tvingas till våld och tråkigheter för att bekämpa de mörka krafter som ständigt utmanar för personliga eller klanintressen. Kärleken är störst. Hur långt tycker du att ett samhälle får gå för att bekämpa hatiska och destruktiva särintressen?

Arga kvinnor

Vad är jämställdhet?

Karin Andersson på UNT är mycket upprörd över en serie om jämställdhet som SVT ska lansera inom kort. Hon provoceras av seriens marknadsföringskampanjer och har redan dragit en massa slutsatser om vad berättelserna kommer att handla om. Hon tycks redan veta att SVTs reportageteam tycker att jämställdhetsarbetet mellan kvinnor och män gått för långt i Sverige. Hur kan hon veta det? Har hon sett de program som ska visas på en förhandsvisning?

Om det nu råkar vara så att allt fler i Sverige tycker att vi kommit väldigt långt med jämställdheten mellan könen är det då fel? Kan det vara så att det finns andra frågor som är mycket viktigare att politiskt fokusera på om vi redan är på god väg att vara världens mest könsjämlika nation? Kan det kanske t o m vara så att vi redan är världens mest könsjämlika nation och att även det har att göra med vår långa tradition att sträva mot den enskildes självständighet och därför byggt och bygger upp vårt sociala kontrakt så som vi gör? Självklart ska kvinnor och män vara jämställda. Självklart ska alla människor ur ett mänskligt perspektiv vara jämställda.
http://www.unt.se/kultur/svt-spar-pa-fordomar-2777756.aspx

Andersson avslutar sin artikel med: - "Man främlingsgör feminism genom att lyfta såväl ett fåtal extrema uttryck som rent befängda påståenden som det att feminismen skulle ha kuvat männen (som att män inte kan vara feminister...). Det är att spä på fördomar och att underskatta sina tittare. Allvarligt talat, SVT, vill ni upplysa eller uppvigla?"

Arg feminism
Är det inte den så kallade objektiva statsmediaapparaten som ska belysa olika perspektiv och så objektivt som möjligt? Vem ska annars stå för någon form av objektivitet? Ska inte även extrema feminister beskrivas för just det dom är dvs extrema? Ska SVT och SR enbart beskriva de lagom medialt anpassade främlingsfientliga krafterna i Sverige och låta bli att beskriva även de mörkbruna? Jag vet inte vad SVT vill beskriva med den serie som är på G men jag tycker definitivt att Andersson tydligt visar exempel på missriktad ”militant” feminism.

Ellen Key - före sin tid
Andersson kanske borde bidra konstruktivt till en positiv samhällsutveckling istället för att gnälla. Hon kanske också skulle läsa på om t ex vad Ellen Key gjorde för den svenska och Europeiska kvinnans frigörelse från patriarkatets grepp. Hon tyckte bl a att kvinnan var en övermänniska, en elit som skulle föra in människan i en ny och bättre tid. Där kanske räddningen ligger när vi med stormsteg rör oss mot 9 miljarder människor. Om Andersson vill förstå trögheten i all substantiell samhällsutveckling kan hon också lära sig att Keys önskningar, för över 100 år sedan, om familjerätt, det sociala kontraktet och kvinnans självständighet idag är en verklighet. Det som kanske stör Andersson med Keys resonemang var att hon faktiskt bejakade att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män. Kanske störs hon också av att hon såg kvinnan som för mer än mannen. För arga extrema kvinnosaksaktivister kan det vara en värdefull insikt att vi är olika och att det har sina fördelar. Om vi ser 100 år framåt, på vilket strukturellt sätt vill Andersson frigöra kvinnorna mer?

Bitterhet & hat

Svår barndom?
Varför blir människor bittra och hatiska? Sannolikt för att de fått på tok för lite kärlek genom livet. Inte minst eftersom jag varit med och byggt en "community" på Internet så vet jag att det förekommer en massa hat och idioti i dialoger mellan människor på nätet. Har inte riktigt hängt med varför den frågan dykt upp så mycket just nu då det varit ett faktum under många år. I Uppsala har vi en politisk företrädare som hela tiden anklagar alla andra för att vara korrupta, lögnare osv både på nätet, via media och i mötesrum. Hon är utan tvekan transparent i sitt tyckande. Nu såg jag att hon var ute igen och for med osanning i media kopplat till en lokal cykelvägsproblematik. Det finns ett talesätt att som man känner sig själv känner man andra. Jag undrar jag om det är så att denna politiker själv står för det hon ständigt anklagar andra för. Mycket bitterhet och stundtals hat signalerar beteendet. Hon kanske inte fick några kramar som barn? Hon kanske inte får tillräckligt med kramar från sina partivänner och andra i bekantskapskretsen? Varför tror du vissa människor uppträder så respektlöst mot andra över nätet och i andra mötesforum?

Skolresultaten
Det går att ge våra barn och unga en bättre start i livet! Skolan är central för ett samhälle som vill bygga en stark generell välfärd. Gör om gör rätt!
http://www.unt.se/debatt/lita-pa-lararna-och-ge-dem-frihet-2265053.aspx