Räddningen för L

Kampen om att uppfattas som Sveriges liberala parti

Ur ett ledarskapsperspektiv tyckte jag det var intressant att följa turerna mellan Centerpartiet och Folkpartiet/Liberalerna i kampen om att vara Sveriges mesta liberala parti. Under Maud Olofssons ledarskap hade Centerpartiet tydligt positionerat sig som ett borgerligt och allt liberalare parti. Redan under hennes styre gjordes försök att slå ihop Folkpartiet och Centerpartiet för att skapa ett gemensamt mittenalternativ i svensk politik. Partikulturerna var dock allt för olika och, som vanligt vid försök till sammanslagningar, var egona för stora för att offra sig själv för den goda sakens skulle. 

Under Annie Lööfs ledarskap växlades det liberala budskapet upp ännu mer och pragmatismen ersattes helt av nyliberala ambitioner. Nya försök gjordes att slå ihop C och L men återigen var det partikulturer och egointressen som stoppade. Parallellt hade Lööf och hennes springpersoner bestämt att de skulle göra sig till huvudmotståndare till SD. Det behöver inte vara fel med en sådan strategi men det stora felet var att hela deras misslyckade attack på SD byggde på mobbing och utfrysning. Typiskt sådant som broilerpolitiker lär sig i ungdomsförbundens maktkamper. Den strategin bidrog istället till att SD stärktes ytterligare. Allt fler invånare hörde att till exempel Lööfs retorik inte rimmade med utvecklingen på marken. 

Jag var återkommande tydlig med att jag ansåg att man sakligt i debatter ska försöka visa att de egna idéerna är bättre än motståndarnas. Inte mobba och uppträda respektlöst mot de väljare som av olika skäl valt att rösta på ett parti, oavsett om man ogillar det partiet eller ej. Allt det här i kombination med en ansvarslös migrationspolitik samt december- och januariöverenskommelsen gjorde att jag fick nog av att förknippas med det partiet. Jag hade tur att de valde att utesluta mig innan Januariöverenskommelsen gjordes. De hade fått nog av att jag på stämmor och i riksmedia var tydlig med att migrationspolitiken var ansvarslös och att SD, som andra partier, inte ska mobbas utan mötas i tuffa sakliga debatter. min övertygelse är att SD aldrig hade blivit så stora om de övriga partierna agerat så istället.

Expressens ledare är läsvärd i sammanhanget. Jag har länge sagt att Lööf leder in sitt parti i en återvändsgränd. Tänka sig att denna tidigare nyliberala kvinna manövrerat in sitt parti i knät på Vänsterpartiet. Om det finns några väljare kvar som på riksplanet vill rösta på ett liberalt parti kanske Centerpartiets krasch blir den livlina L behöver. Jag är dock inte säker på att det räcker då allt fler jag pratar med inte längre känner tillit till vare sig C eller L.

"Det är lätt att bli närsynt i politiken, men så sent som i samband med valet 2018 toppade Annie Lööf (C) förtroendeligan bland partiledarna med 47 procent. Det mesta verkade länge gå Centerns väg. Januariavtalet tvingade Socialdemokraterna till eftergifter som ingen hade kunnat förutse. Och när Liberalerna navigerade tillbaka till högerlägret strömmade missnöjda väljare över till C. Förra sommaren nådde C 10 procent i opinionsmätningarna. ”Det lönar sig att stå fast vid sina värderingar”, applåderade centerlojala Dagens Nyheters ledarsida. Det var då det. Nu hopar sig i stället problemen för Annie Lööf och Centerpartiet:

1) Opinionsraset. Efter att Magdalena Andersson tog över som S-ledare och C släppte fram högeroppositionens budget har opinionssiffrorna sjunkit drastiskt. Den senaste tiden har partiet legat på runt sex-sju procent i mätningarna. 

4) Tappet på landsbygden. Mellan åren 2002 och 2022 har Centerpartiet gått från att vara störst på landsbygden till att ha sitt starkaste fäste i storstadsområdena. C tappar kärnväljare och är numera endast fjärde största parti på landsbygden. En undersökning i LRF:s medlemstidning visade nyligen att det parti som toppar bland lantbrukare är SD.

5) Mittens kollaps. Annie Lööfs parlamentariska strategi har gått ut på att lansera idén om den breda mitten som ska isolera V och SD från allt inflytande. Efter att Januariavtalet föll har C blivit ensamt kvar i denna mitt.

6) ”Esbatisering”. Ingen behöver längre tvivla om att V kommer att kräva ett mycket stort inflytande över en kommande S-ledd regering – kanske rentav att få ingå i densamma. Att Centerns ideologiska högerytter, Martin Ådahl, ska tvingas förhandla budgetar tillsammans med ex-kommunisten Ali Esbati måste framstå som en mardröm ur ett C-perspektiv.

7) Vänstervridningen. Över 75 procent av C-väljarna är positiva till S i regeringen. Det minskar handlingsutrymmet för C och genomslaget för partiets politik.

Det är inte lätt att se hur C ska ta sig ur denna identitetskris. För som det brukar heta: den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket." 

https://www.expressen.se/ledare/7-kristecken-som--borde-oroa-loof/

Kampen om att uppfattas som Sveriges liberala parti har landat i ett magplask. Båda  partierna med liberal profilering hamnade "stuck in the middle" som näringslivsstrateger starkt rekommenderar att inte göra. Så kan det gå. Anna Dahlberg kanske får som hon önskar till sist, att M och S går ihop för att rädda invånarna från allt för mycket nya dumheter. Eller så kommer snart ett seriöst och framtidsoptimistiskt nytt politiskt alternativ och räddar oss. Ett parti som väldigt många svenskar, oavsett etnisk bakgrund, tror på. Vad tror du?

Ständiga förbättringar

Oerfaren självgodhet

Vad innebär det att vara självgod? Det finns många synonymer till det ordet som kan vara av värde att ta del av nedan. Inte minst min älskade morfar och jag talade lite då och då om självgodheten och dess konsekvenser i olika sammanhang. Det var mycket givande samtal. Inte minst enades vi bland annat om att det finns många som förväxlar konstruktiv kritik med självgodhet istället för att lyssna på vad andra människors kunskaper och erfarenheter bär på. Lyssna och värdera utan att lättvindigt försöka strunta i synpunkterna med förevändningen att de som tycker annorlunda är självgoda. Min erfarenhet är att människor lätt kan beskrivas för självgoda av människor som tycker sig ha rätt i saker som de inte själva har vare sig praktiska kunskaper eller erfarenheter om. Eller som ”bara” hotar egen maktställning.

https://www.synonymer.se/sv-syn/sj%C3%A4lvgod

Jämfört med många andra har jag en omfattande erfarenhet av utbyten och samarbeten med människor från alla delar av världen. Särskilt mycket med människor i våra svenska grannländer. Det har alltid varit lärorikt och givande. Om det är något jag verkligen saknar i min nuvarande vardag är det regelbundna värdeskapande möten med kollegor, affärspartners och andra människor runt om på vår jord. Särskilt nära och ofta har jag jobbat med andra nordbor. Vi kan tveklöst arbeta mycket mer och bättre tillsammans till gagn för människor i vår del av världen utan att det ska vara på bekostnad av människor i andra länder. I ljuset av alla mina relationer med Nordiska grannar är det kanske inte konstigt att jag många gånger delar deras pragmatiska förhållningssätt till viktiga frågor än hur de hanteras i Sverige. 

"Sveriges hantering av coronapandemin skadar relationerna till de andra nordiska länderna. Detta enligt en uppmärksammad rapport av Svenska institutet (SI), myndigheten som bevakar andra länders syn på Sverige."

"SI har genomfört enkätstudier i Norge, Danmark, Finland och på Island. Bilden som framträder av Sverige är motstridig. Å ena sidan anser våra nordiska grannar att Sverige är ett föregångsland som man vill besegra, inte minst i idrottssammanhang. Å andra sidan framstår Sverige som ett land som i vissa avseenden har misslyckats. Det gäller pandemihanteringen, men också frågor om migration och brottslighet."

"Sverige, eller snarare svenska politiker och andra svenska företrädare, är ofta stöddiga, arroganta och har en taskig attityd enligt grannländerna."

"Det är inte svårt att hitta exempel som stödjer våra brödrafolks uppfattningar. Den uppblåsta attityden var tydlig under inledningsfasen av coronapandemin. I april 2020 slog den tidigare statsepidemiologen Johan Gisecke fast att ”alla andra länder utom Sverige gör fel”. Det var ”en magkänsla” han hade."

"Svenska politiker, myndighetschefer och experter skulle helt enkelt tjäna på att bli mer ödmjuka. Se på de andra nordiska länderna med nyfikenhet. Kanske kan vi faktiskt lära oss något av dem ibland."

https://www.gp.se/ledare/svenska-politikers-sj%C3%A4lvgodhet-skadar-relationen-till-norden-1.43561038

Under mina år med bostad i Japan lärde jag mig mycket om deras kulturinslag av ständiga förbättringar. Det är ett fantastiskt koncept som starkt bidrar till Japans imponerande välståndsskapande. I Sverige har vi mycket att vinna på att lära mycket mer av bland annat övriga nordbor och av japanerna. Låt oss utveckla vår kultur med att alltid sträva efter ständiga förbättringar!

Regelbunden anpassning

Förövarna
Självklart ska vi stötta alla stackare som utsätts för hedersförtryck och hedersvåld. Det är helt oacceptabla beteenden i Sverige. Parallellt måste vi tydligt och regelbundet påverka alla dem som utsätter sin omgivning för hedersförtryck och våld. Regelbundet! Påverka dem att ändra sina beteenden och avveckla hederskulturen och i stället anamma våra jämställda lagar. Särskilt de lagstiftande rikspolitikerna måste sluta mesa kopplat till dessa oacceptabla beteenden. Vi vill inte ha dem någonstans i Sverige. Inte någonstans inkluderar våra av Polisen orosklassade utanförskapsområden. Särskilt i våra utanförskapsområden behöver vi regelbundet våga jobba med beteendeförändringsarbete som bland annat syftar till att avveckla hederskulturer. Tänk att vissa ”PKare” ondgör sig över att Moderaternas partiledare Ulf Kristersson nu tydligt säger att människor som invandrar till Sverige måste anpassa sig till våra lagar och regler. Lagar och regler som gäller oss alla jämlikt inom Sveriges gränser. Det är ett galet självskadebeteende att inte alltid stå upp för det självklara.
https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/det-gar-att-paverka-den-som-fortrycker-27015
https://www.sydsvenskan.se/2019-04-05/m-ska-skapa-ny-svensk-modell
https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11978497

Dagens besvikelse
De som förespråkar ordningsbetyg i skolan. Nej, det är inte självklart med ordningsbetyg i skolan. Ett ordningsomdöme som inte sparas tycker jag är en självklarhet. Det anser jag att duktiga lärare redan idag, i samband med föräldramöten, också ger. Vilken nytta gör ett formellt betyg i "uppförande"? En elev som har väldigt dåliga betyg kommer att ha tillräckligt svårt att få jobb efter skolgång ändå. Jag tror inte att ett ordningsbetyg kommer att motivera barn och unga som uppträder illa att ändra sitt beteende. Ett önskat förändrat beteende måste skapas genom helt andra insatser kopplade till de som utgör ett problem för andra elever och lärare. Det är bland annat dags att återigen ge barn med funktionsproblematik en bättre och särskild studiemiljö.
https://www.expressen.se/ledare/det-ar-klart-att-vi-ska-ha-ordningsbetyg-i-skolan-/

Dagens stjärnor
Jenny Strömstedt. I bifogad debattartikel skriver hon klokt om hur korkat det är med ett formellt ordningsbetyg. Stöket och böket i allt för många klasser och skolor kan kraftigt minskas med hjälp av andra betydligt effektivare metoder. Rektorn Hamid Zafar kan ge några exempel. Exempel som också exemplifierar att ”det svenska” ständigt förändras och när våra nya invandrade invånare har kloka nya förslag ska en lyckad integration också innebära att invandrares goda idéer bejakas.

”Lärarna har för mycket administration och för lite tid till undervisning. Riksdagsmajoritetens slutsats är därför att det är dags att ge dem lite mer att göra, som att skriva ordningsbetyg som en bilaga till slutbetyget.”

”Eleverna stökar för mycket i skolan, men ett bråk går ytterst sällan obemärkt förbi endera inblandad part. I klartext vet den som ställer till det för sig själv och andra i skolan att bråket strider mot de allmänna ordningsreglerna, men kan inte låta bli ändå. Riksdagens slutsats är därför att eleverna, som redan vet att de är hopplösa, måste få skriftligt på exakt hur värdelösa de varit som individer under det gångna skolåret. Jag googlar frenetiskt men hittar noll forskning som stärker att just dessa elever kommer att stirra på ett underkänt ordningsbetyg och som i ett trollslag skärpa sig, trots att det inte funkat tidigare.”

”Även om det är oklart hur många skolor som kommer att börja sätta ordningsbetyg, så är riksdagens viljeyttring en sorglig konsekvens av den allmänna stå-rakt, knip-käft, gör-som-de vuxna-säger-attityden som sakta tagit över diskussionen om ungas plats i samhället. Alla människor måste lära sig respekt, att ta eget ansvar för sina handlingar och att det är fel att förstöra för andra. Få tolererar stök i klassrummet. Men ett sladdrigt papper med ett omdöme som egentligen recenserar ens uppväxt, ens föräldrar, ens socioekonomiska förutsättningar, ens psykiska hälsa, fysiska hälsa, sociala anpasslighet, förmågan att skaffa hyggliga kompisar, oförmågan att förstå sociala koder, ledsenhet eller hopplöshet, känns som den minst framkomliga vägen dit.”

https://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/ordningsbetyget-ar-ett-hanfullt-pekfinger/?fbclid=IwAR0qU4ccacrfN8pT0I3gOOLOcOQvfrt7KVbqSAmRAwhfNpzQtXetdOfPbKc

Viktor Tatarintsev. Rysslands ambassadör uttrycker sig härligt rakt och tydligt. Det finns tveklöst gott om självgodhet bland människor i Sverige som saknar både kunskaper och erfarenheter kopplat till saker de har starka åsikter om. Och du, bara för att jag tycker om att han var så tydlig med sin åsikt innebär inte det att jag gillar den politik Putins Ryssland driver. Jag gillar inte den politiken alls.
https://www.di.se/nyheter/putins-man-i-sverige-ni-tycker-att-ni-ar-sa-perfekta/

Dumt att inte lyssna

Självgodhet
Adam Cwejman skriver klokt nedan. Partier som vill vara relevanta ska:
1) lyssna mycket på de invånare de ska tjäna
2) driva sin egen politik
3) inte idiotiskt förhålla sig till politiska motståndare som ger dem mer energi

Ett av skälen till många äldre partiers sammanbrott är att de agerat och agerar väldigt självgott.
https://www.synonymer.se/sv-syn/självgod

”Det som först krävdes var att övriga partier gjorde invandringspolitiken till en naturlig politisk sakfråga. Inte något som är ställt bortom det politiska samtalet. Det gäller egentligen oavsett vilken fråga som lämnats orörd av etablerade partier.”

”Politiken fungerar som en marknadsplats. Om många väljare efterfrågar en mer restriktiv invandringspolitik så ser de sig omkring bland de möjliga alternativen. Är tillgången dålig så vänder de sig sannolikt även till partier som de tidigare inte röstat på, inklusive högerpopulister, om frågan är tillräckligt viktig.”

”Dessa partier är givetvis inte sena att utnyttja övriga partiers tillkortakommanden på marknadsplatsen. De kammar sig, städar upp så gott de kan bland sina företrädare, och försöker framstå som respektabla.”

”Ska de högerpopulistiska partierna lyckas med denna resa, och inte bara skjuta upp som en raket för att därefter krascha till marken, krävs även övriga partiers passivitet. Senfärdigheten har av många väljare uppfattats som bristande lyhördhet och har följaktligen straffats.”

”Frågan är då om det finns en omvänd mekanism. Det vill säga, kan de högerpopulistiska partierna efter att ha uppnått betydande framgångar, dala och rentav göra sig irrelevanta? Det finns mycket som tyder på det, och Dansk Folkeparti är inte det enda exemplet.”

”Att möta "utmaningen" från högerpopulistiska partier handlar inte om att anamma deras politik av taktiska skäl. Det genomskådar väljarna. Partier ska driva politik grundat i vad de tror skapar ett välfungerande samhälle, inte på grund av vem det gynnar eller missgynnar parlamentariskt.”

”Framgången för de etablerade partier i Europa, som behållit sitt väljarstöd, bygger inte primärt på att de lyckats utmanövrera högerpopulister, även om det blivit konsekvensen, utan på att de lyssnat på sina väljare.”

https://www.gp.se/ledare/att-inte-lyssna-på-väljarna-straffar-sig-1.13974657

Dagens besvikelse
Peter Hjörne. Skriver ofta klokt och är klok nog att ha lämnat stödet till Liberalerna. Inga delar av Sverige utvecklas positivt med vänsterpolitik eller en politik som helt låter förhållandet till ett annat parti styra egna ställningstaganden. I Hjörnes bifogade tyckande om Wickström går han dock snett. Att på toppen av bubbellivet inom politiken sitta i två börsbolagsstyrelser kan knappast anses minska gapet till ”vanliga” invånare.

”Liberalen och ordföranden i 2104 års Demokratiutredning Olle Wästberg skrev i en debattartikel i Dagens Industri att "sidouppdrag berikar politiken". Han menar att professionaliseringen av politiken "medför isolering och elitisering. Det är en av förklaringarna till att klyftorna mellan väljare och valda ökar, något som vi kunde konstatera i Demokratiutredningen", skrev Wästberg.”
https://www.gp.se/ledare/det-ängsliga-sneglandets-väg-1.14020513

Jag tycker det är tråkigt att Wikström inte på något sätt visar ödmjukhet inför relevant kritik om hennes sidouppdrag. Att hänvisa till avundsjuka är ”magstarkt” när huvudkritiken handlar om att parlamentsuppdraget tveklöst kan fyllas helt med formellt arbete och riktig närhet till invånarna. Riktig närhet till invånarna genom ständiga invånarmöten i deras verkligheter. Det ger inga extra inkomster men bidrar garanterat till att minska glappet i verklighetsuppfattning. Det är genom att träffa och lyssna till många invånare, i många olika miljöer, som politiska företrädare kan göra en trovärdig företrädaruppgift.
https://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/det-ar-det-ryggradslosa-ledarskapet-som-ar-trakigt-5244226.aspx

Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Som vanligt härligt rak i sin kommunikation. Läs särskilt sista stycket nedan.

”Polisen står redan nu handfallen inför våldtäkter, gängbrottslighet och inbrott. Mer resurser krävs, såklart, men det räcker inte om de inte används på ett effektivt vis eller om påföljderna för unga fortsätter att ligga i ofas med samhällsutvecklingen. Kanske är det dags att sänka straffåldern till 13 år eftersom vi i dag vet att de kriminella karriärerna påbörjas allt tidigare och att samhället står rådvill inför problematiken?”

”Människor är rationella; om systemet, samhället, staten inte längre levererar det mest basala i form av trygghet och goda förutsättningar för ansvarsfulla människor att leva sina liv kommer kreativiteten att blomstra i försöken att kringgå det som inte fungerar. Segregation kan således uppstå både för att man kan och inte kan välja var man ska bo, eller för att man helt enkelt känner sig tvingad att leva avskiljt.”

”Politiken har i detta läge två val; antingen att lösa problemen så att människor slipper segregera sig eller att erkänna sitt misslyckande och acceptera ett allt mer uppdelat samhälle med konflikter som länge har varit främmande för det svenska samhället.”
https://www.gp.se/ledare/last-night-in-aspudden-nacka-björkekärr-södra-sandby-lund-1.14003821

Det personliga ansvaret

Var går gränsen?
Nyligen träffade jag kommunens revisorer för en genomgång av Äldreförvaltningens verksamhet. På pappret är politikers ansvar stort kopplat till nämnd- och styrelsearbete. I verkligheten är det tyvärr få politiska ledare som ordentligt ställs till svars för sin oförmåga att agera positivt för de människor man företräder. Positivt kräver både ett kortsiktigt och långsiktigt personligt ansvarstagande. Det duger inte att gömma sig bakom ett parti för att rättfärdiga eventuella oansvariga beslut. Jag och andra förtroendevalda har också ett personligt ansvar. Ett extremt exempel är nazisternas tid vid makten. Det var ingen acceptabel ursäkt att försöka rättfärdiga vidriga personliga ställningstaganden med orden ”jag var tvungen att lyda order”. Självklart ska majoritetsbeslut respekteras, annars blir demokratin helt dysfunktionell. Samtidigt måste det personliga ansvaret stärkas om försvaret av demokratin ska få mer behövd kraft. När den demokratiska toppstyrningen ökar i styrka tappar demokratin som samhällsmodell sin konkurrenskraft jämfört med andra samhällssystem. Du kanske tillhör dem som önskar ett mer totalitärt ledarskap? Det gör inte jag. Det är dags för oss som tror på riktiga demokratiers kraft att slå tillbaka.

Finns det en gräns för det personliga ansvaret? Gick Staffan Danielsson för långt när han tidigt stod upp för en hållbar migrationspolitik? En politik som under stor press till sist blev de flesta partiers politik. Har Finn Bengtsson fått upprättelse för sin personliga integritet att stå upp för demokratin och de väljare han tycker sig företräda? Väljare som inte accepterade en odemokratisk överenskommelse kallad Decemberöverenskommelsen, DÖ. En överenskommelse som helt skulle innebära att vänsterpolitik skulle accepteras utan möjlig kraftfull opposition! Och hur kraftfull har oppositionspolitiken varit efter att DÖ föll? Läs gärna den första artikeln under ”Dagens kalkoner”.
http://www.gp.se/ledare/boscanin-vad-kr%C3%A4vs-f%C3%B6r-att-beh%C3%B6va-avg%C3%A5-1.5465128

Det finns mer eller mindre allvarliga exempel på dåligt personligt ledarskap som kostat skattebetalarna enorma pengar i onödan. Personligen tycker jag att vi behöver se över politikers personliga ansvar mer och koppla det till en möjlighet till att dra in ersättningsrättigheter. Samtalen med kommunrevisionen var entydiga, de ansåg att det personliga ansvaret är för litet idag.
https://elisabethoglund.se/blogg/nya-karolinska-sjukhuset-ar-sveriges-storsta-ekonomiska-katastrof-nagonsin-och-det-blir-bara-varre/

Dagens kalkoner, det är trots allt påsk
Oppositionspolitiken i Sveriges riksdag. Två mycket demokratiskt erfarna vänner var tydliga i sin värdefulla rådgivning, ”satsa aldrig din tid och din energi på en roll som riksdagsledamot. Det är ett stort slöseri.” Trist att det på många sätt stämmer. Det är näringslivet och ansvarsfulla kommuner som bär på bättre vägar framåt.
https://www.altinget.se/artikel/171-punkter-av-misslyckad-opposition

Den urdåliga regeringen som är bra på att mästra andra och parallellt oduglig att leverera själva.
https://www.expressen.se/ledare/ministerns-konskvoter-ar-ett-daligt-skamt/

Elisabeth Massi Fritz. Hon har onekligen hittat en ”guldåder” inom svensk lagstiftning. Jag är dock fortsatt mycket kritisk till hennes sätt att marknadsföra sig för att mjölka så mycket skattepengar som möjligt. Är det ytterligare ett exempel på svensk dekisutveckling som Leif GW beskriver?
https://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/ett-intressant-avstand-mellan-den-offentliga-och-den-privata-personen/

Israels regering. Återigen använder världens per capita starkaste militärmakt extremt orimligt och dödligt våld mot civila palestinier. Återigen har många civila människor mördats av en regim som inte respekterar mänskliga rättigheter och som struntar i FNs alla resolutioner. Också mycket oklokt av Trump att tro att han kan vinna annat än personliga fördelar genom att ge Israel högre status över Jerusalem. Både Netanyahu och Trump är tydliga med vilkas bästa de företräder. Utan tvekan på andra människors bekostnad. För vissa ledare finns få gränser för egoismen.
https://www.expressen.se/nyheter/netanyahu-hyllar-soldater-som-dodat-16-palestinier-/
http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/fns-sakerhetsrad-antar-resolution-om-fredsprocessen-i-mellanostern/
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Resolution

Dagens stjärna
Anna Ekelund Nachman. Ja, regeringen med MP i spetsen, är inte på sina invånares sida. Då föreslår man inte något så här dumt. Vi ska absolut ställa om till ett fossilfritt samhälle. Det ska dock göras på ett sätt som respekterar människor som trott att de bidragit mot det viktiga målet men blivit lurade! När människor som tagit personligt ansvar straffas ”har något gått sönder”. Sverige behöver tveklöst ett nytt ledarskap.
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/svart-att-gora-ratt-om-mp-far-bestamma-21376

Hat, bitterhet, elakhet & kärlek

Hat, bitterhet och elakhet

Varifrån kommer hat, bitterhet och elakhet? Vissa tror nog och tycker att det är en konsekvens av någon form av funktionsbegränsning som gör att en människa hamnar i lägen där hat, bitterhet och elakhet tar över i en människas relationer med andra. Andra säger att det har att göra med vad en person har utsatts för och att de upplevda kränkningarna inte kan släppas utan känslorna får styra och de omsätts i hat, bitterhet och elakhet. Mandela hade kunnat välja vägen mot ett liv fyllt av hat, bitterhet och hämndbegär, han var klokare än så. Hans klokhet innebar både att han själv fick ett bättre liv och att han konstruktivt kunde bidra till att många människor fått det bättre.

Som tur är träffar jag inte många människor som fyllts av hat, bitterhet och elakhet. Dock träffar jag några sådana personer ibland. Min slutsats blir att det är människor som är mycket besvikna över sitt eget liv och att de inte lyckats med det de tycker att de har förtjänat. Därför agerar de avundsjukt och tragiskt mot andra på ett sätt som bara förlöjligar dem själva och får andra att uppfatta dem som tragiska. Är det inte märkligt att liknande personer finns i dagens Sverige där alla idag, relativt sett, har det mycket bra? Är det en negativ konsekvens av vissas Janteuppfostran?
Är dessa destruktiva människor i Sverige vanligare bland dem som fick stå ut med 1962 års läroplan som definierade historieundervisningens syfte som att förhindra "Självgodhet och oberättigad känsla av egen och det egna folkets förträfflighet"?

Kärleken är störst. Hat, bitterhet och elakhet kan bara kortsiktigt förstöra och kuva andra. Det går inte att bygga en stabil och bärande samhällsgrund på andra värden än lika respekt för alla människor, acceptans för olikheter och kärlek. Precis som i massor av bok och filmberättelser äger dock ständiga konflikter rum där de goda krafterna tvingas till våld och tråkigheter för att bekämpa de mörka krafter som ständigt utmanar för personliga eller klanintressen. Kärleken är störst. Hur långt tycker du att ett samhälle får gå för att bekämpa hatiska och destruktiva särintressen?