Snabba förändringar

Staten och kapitalet

På en fest i början av 1990-talet sjöng jag och vänner ”Staten och kapitalet” på Industrihuset, Östermalm i Stockholm. Idag kallas huset Näringslivets hus. Låten skrevs av Leif Nylén och dess kändaste version spelades och sjöngs av bandet Ebba Grön. Själv var jag på den tiden bland annat marknadschef på Timbro. Det var på många sätt en intressant tid. 

Även om låten är en föraktfull sång om att staten och kapitalisterna samarbetar på bekostnad av arbetarnas slit är den näringspolitiskt intressant. Den som kan svensk industrihistoria vet att svensk makalös välfärdsutveckling från mitten av 1800-talet fram till 1980-talet i stor utsträckning förverkligades genom att staten och näringslivet samarbetade. Dagens Vattenfall och dagens ABB samarbetade nära. Dagens Telia och Ericsson samarbetade nära. Sveriges neutralitet bidrog till att staten var avgörande för att genom bland andra SAAB, VOLVO och Ericsson bygga upp svensk försvarsindustri som per capita är en av världens största. Och statens Exportkreditnämnd har haft en mycket stor betydelse för svenska exportframgångar i världen. Staten och kapitalet hjälptes åt att göra landet Sverige framgångsrikt. 

Det kom sedan en tid då EU ansåg att länder inte längre tydligt fick stötta egna industrier. Den tiden var oklok och bara ett resultat av att dåtidens politiker inte kunde komma på bättre metoder för att inom unionen hindra statsstöd till egna företagare/kapitalister. Den metoden var dålig och stärkte främst USA och sedan Kina som fortsatte att ha ett starkt samarbete mellan staten och näringslivet. Att gnälla på USA eller Kina för att de använder en metod som byggde Sverige starkt är korkat. Europa måste välja en annan metod än den nuvarande för att inom EU genomföra riktade EU upphandlingar. Bara så kommer EU åter kunna bli industriellt starka igen.  

Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om vad EU nu börjat inse. EU måste åter göra så som till exempel Sverige, USA, Japan, Sydkorea och Kina gjort. Att kritisera Kina för att de använder en fungerande metod för att uppnå önskade kunskaper och konkurrenskraft är löjligt. Cwejman har dock rätt i att Wallnors marknadsliberala troende är naivt. Den marknadsliberala ideologin på makronivå håller inte när ”elefanterna” dansar. När EU börjar använda en smart modell för hur EU bygger smarta industrikluster där ”staten och kapitalet” samarbetar kan Europa åter bli en ledande utvecklingskraft i världen. 

”Kina är nu inte bara världens största industrination (med ungefär en tredjedel av den globala tillverkningen) utan även centrum för många av de mest kunskapsintensiva branscherna, som AI, medicin, grön teknik och robotar.”

”För Kina handlade det inte bara om att bli världsledande på en rad nya områden. Made in China 2025 byggde på en långt gången samverkan mellan stat och företag och en mycket strategisk inställning till investeringar från USA och Europa: vinster, kunskap och utveckling skulle stanna i Kina, inte föras ut.”

”Bland företagen som förkroppsligade ”Made in China 2025”-konceptet finns bekanta namn som biltillverkarna BYD, Nio och Volvoägaren Geely. Xiaomi och Huawei är välkända hårdvarutillverkare även i Europa. Inom tjänsteekonomin handlar det om bolag som Baidu, Tencent och Alibaba. Chiptillverkaren SMIC är kanske inte lika välkänd, men minst lika viktig som de föregående bolagen. Det är en imponerande samling företag som – med statlig hjälp – haft en enorm tillväxt det senaste decenniet.”

”I Europa tog det tid innan man började inse att relationen med Kina grundade sig på ojämlika villkor. Men först på 2020-talet, när tysk exportindustri börjat sjunka som en sten och handelsunderskottet med Kina slår nya rekord, drar man några konkreta slutsatser.”

”Elva år efter att Made in China 2025 lanserades kommer nu något liknande i Europa. I Europaparlamentet förhandlar man om ”Made in Europe”, ett lagpaket som på många sätt påminner om den kinesiska förlagan: stöd och fördelar för bolag som är verksamma i Europa samt krav på utländska bolag som etablerar sig eller investerar i EU.”

https://www.gp.se/ledare/kinas-kommunistparti-tar-europa-for-naiva-de-har-delvis-ratt.3f660948-d4ba-4dd5-a450-4da21e342742

Om EU ska lyckas måste vi få fram näringslivsministrar med gedigen näringslivsbakgrund. Broilifieringen av Europas politiska liv gör oss onödigt svaga i konkurrensen och samarbeten med USA och Kina. ”Staten och kapitalet” får i vårt fall bytas ut mot ”EU och kapitalet”. 

Korruption i olika former

Vänskapskorruption

Om privata pengar vill finansiera familj och vänner före möjliga mest meriterade är det ok. Ibland händer det. I det offentliga, skattefinansierat, ska självklart öppna processer och meritokrati tillämpas. Det vill säga bland sökande till en tjänst ska den som har bäst kvalifikationer kopplat till en kravspecifikation få jobbet. Om politiker både kan bevilja sig själva ansvarsfrihet och anställa sina vänner inom myndighets-Sverige är Sverige verkligen i kraschläge. Vi blir också noll trovärdiga i klankritik om vi inte på allvar visar att full transparens och meritokrati gäller vid tillsättningar av alla offentliga tjänster.

Om Anna Kindberg-Batra får vara kvar som Landshövding är det ett uttryck för ytters dåligt ledarskap i Regeringen och i Moderaterna. Det är extremt allvarlig kritik hon får om sitt beteende av Justitieombudsmannen. Hon har bland annat brutit mot grundlagen. Hon exemplifierar tydligt broilifieringen av svensk politik. De växer helt upp i sin politikerbubbla där de brukar formera sig i falanger som kämpar internt om makten. Om de lyckas nå högst upp i det egna partiet kan de få regeringsuppdrag. Ofta tar de med sig dem de gillar. Det är ok i politiskt tillsatta roller men inte i övrigt. I övrigt är det inte ok att ”ta med sig polarna” utan respekt för lagarna. Mona Sahlin var kort Socialdemokraternas ordförande. Även hon en broiler. Det gick inte så bra. Sahlin och Batra exemplifierar väl hur tokigt det blivit när politik blivit ett yrke. Nedan några reflektioner från Dagens juridik och Expressen på JOs hårda syn på Batras beteende.

”— Landshövdingens agerande vittnar om nonchalans och en bristande respekt för de grundläggande bestämmelser som finns för att bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet. Sammantaget förtjänar hon allvarlig kritik för sitt agerande, säger JO Per Lennerbrant i ett uttalande.”

https://www.dagensjuridik.se/nyheter/jo-riktar-allvarlig-kritik-mot-anna-kinberg-batra/

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/jos-beslut-om-anna-kinberg-batras-rekryteringar/

Hur kan vi reformera politiken så att broilereran får ett slut? Broilifieringen i kombination med öppna dörrar till lobbyister (ofta tidigare broilers) är direkt skadligt för svenskt välstånd. Vi väljare måste rösta på partier som Utvecklingspartiet demokraterna som enbart ger ledande politiska uppdrag till människor med relevanta erfarenheter.

Kollektiva misstag

Hur fort kan felprogrammerade majoriteter tänka om

Jag blir bara ledsen när jag tänker på varför jag valde att försöka göra positiv skillnad inom politiken. Skälet var för 18 år sedan att jag såg hur svensk konkurrenskraft bara blev sämre och sämre. Har jag lyckats få stopp på mycket av det okloka som politiker beslutat om? Nej. Varför sker detta förfall? För många broilerpolitiker och en partifeghet att vara tydligare med att rättigheter måste matchas mot skyldigheter. Och en total oförmåga att klara flera tankar i huvudet samtidigt. Självförsörjande expertinvandring exklusive kökskunskaper är aldrig ett problem, tvärt om. Höga volymer analfabet-, eller mycket lågutbildad invandring från mycket annorlunda kulturer är ett stort problem. Så är det. Vissa förstår det, andra vill inte tänka så. 

Det finns många skäl till att jag tycker Liberalernas samarbete med Sverigedemokraterna är bekymmersamt. Oförmågan att hantera invandringsfrågorna bättre är ett allvarligt problem.I Uppsala är Liberalerna annorlunda mot sitt riksparti avseende synen på SD. Samtidigt gick de i säng med Sverigedemokraterna i Region Uppsala. Och i Uppsala påstår de att de hade ett alternativt styre att erbjuda. Ett styre som hade varit beroende av SD. Jag kan tycka att KD, M och C också gjort konstiga förändringar i sina positioner de senaste 12 åren. Inget parti har dock gjort det så mycket som Liberalerna. De är ständigt kluvna. 

Nedan en bra kulturledare i Expressen om Liberalernas stolliga politik och val av politiska kompisar sett ur ideologiska perspektiv. 

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/sd-har-vara-pungkulor-i-sin-stora-grilltang/

I Di skriver också Henrik Mitelman läsvärt om hur Schweiz och sweizarna snabbt har sprungit förbi Sverige i välståndsbygget. Bland annat för att de fattat att vara restriktiva mot lågutbildad invandring men generösa att välkomna invandrare med kompetens som många länder tävlar om. Det han missar när han radar upp argument om varför Schweiz slår Sverige kraftigt är att de har ständiga folkomröstningar. Sjukt att vi inte kan lära av de bästa. Så blir det i broilerpolitikens Mecka.

”Sverige går snett när Schweiz åter väljer rätt. Nu ska Sverige bli än mindre attraktivt för högutbildade. Det är kanske dags att kopiera de länder som lyckas bättre i stället för att göra om samma misstag.”

https://www.di.se/analys/haxjakt-pa-rika-fel-vag-att-ga/

Det är beklagligt att de flesta partier i Sveriges riksdag inte klarar att snabbt inse att verkligheten förändrats. Varför är det bara partier som SD och Fratelli D’Italia som kan vinna så starkt stöd? Kanske för att det är brottsjournalistiken som lockar flest.

Tänk om Liberalerna hade en ”nykter” Giorgia Meloni. Då kanske liberalismen skull vinna mark igen. Det är galet att kollektivets förmåga att verklighetsanpassas är så trög. Hur fort tror du Uppsalas politiker i stort erkänner att vi måste anpassa oss mycket mer till en ny verklighet?

Demokratiskt underskott

Bitterhet och hyckleri

Är du nöjd med hur Uppsala och övriga Sverige utvecklats de senaste 20 åren? Det är inte jag. En tydlig tolkning av misslyckandet är att en omfattande broilifiering av politiken och kortsiktig egennytta fått råda i stor utsträckning. Det höga priset för detta inkompetenta styre får alltid ”vanligt folk” betala. De rika och ledande politiker klarar sig alltid. Särskilt idag när de inte ens behöver rida ut i livsfarliga strider. Broilifieringen av partipolitiken har ett högt pris. Från ett av världens mest beundrade och framgångsrika länder går det nu mest utför i konkurrens mot allt fler länder. 

I Uppsala ägnar sig M, C, KD och L åt hyckleri. Partier som låtsas som att något finns som inte längre finns. Ett politiskt alternativ som kallas alliansen finns inte. Det alternativet är stendött. Väljarna har dödförklarat kombinationen. Nationellt och regionalt har också Centerpartiet tydligt visat att de fyra inte längre fungerar. Lokalt fungerar det inte alls eftersom: 

1) de samlat bara har 32 mandat av nödvändiga 41.

2) två av partierna bland M, C, KD och L säger att de inte kan göra formella överenskommelser med SD.

3) C är särskilt bittra över UPs framgångar och den lilla grupp som med hjälp av Lööf kuppade i C Uppsala tillhör nu deras styre.

4) C och KD har en stadsbyggnadspolitik som kraftigt avviker från M och Ls. 

5) SD är emot det mesta som L gillar.

6) Liberalerna gjorde under nuvarande mandatperiod en formell överenskommelse med V, MP och S om att de kraftiga byggplanerna och spårvägsprojektet ska gå framåt. Även den mest extremistiske partianhängaren borde ha genomskådat lögnerna om en enad stadsbyggnadspolitik bland M, C, KD och L. Fram tills Liberalernas överenskommelse med V, MP och S fick UP de farliga spårvägsplanerna på is. L lokalt och M regionalt har drivit dem framåt. Det är fakta.

Trots att M, C, KD och L inte har en gemensam stadsbyggnadspolitik kan de gemensamt vara överens om att Uppsalaborna är dumma i huvudet och inte kan förstå att de har en chans att påverka både en omförhandling av Fyrspårsavtalet samt den nya översiktsplanen 2028. En plan som sätter gränser för hur olika delar av Uppsala byggs ut under planperioden. Dessa fyra partier dumförklarar inte bara Uppsalaborna, de uppmanar dem att inte använda sin demokratiska röst för att på allvar kunna påverka. Broilifieringspartierna visar sitt rätta ansikte. De anser att politiker inte ska erbjuda invånarna en stark chans att få påverka inriktningsbeslut. 

En blank röst är ett stöd till nuvarande byggplaner. Det vet Moderaterna och Liberalerna. Det är helt i linje med hur M och L regelbundet röstat både i kommunen och regionen. Men C och KD tycks vara särskilt bittra eftersom de argumenterar för ett stöd i folkomröstningen till nuvarande planer. I nedan debattartikel i UNT tycks de inte själva klara av att tolka vad ett ja eller ett nej i folkomröstningen innebär. Inte konstigt eftersom de fyra partierna står långt ifrån varandra om vad de vill. De försöker göra politik av själva folkomröstningen. Det är demokratiskt pinsamt. 

”Sedan den lokala folkomröstningen presenterades har våra partier ställt oss skeptiska till den i sin helhet. Det svenska folkstyret bygger på en representativ demokrati. Folkomröstningar kan i vissa lägen utgöra ett komplement men det är alltid de folkvalda församlingarna som i slutändan ska tolka och förvalta omröstningens utslag.”

https://unt.se/debatt/artikel/nolla-folkomrostningen-i-uppsala-rosta-blankt/r9wz01oj

För Utvecklingspartiet demokraterna är stärkt invånarinflytande över politiken centralt. Mer makt åt invånarna i Uppsala kommun och Region Uppsala - 100% Uppsala!

Korkade aktivister

Sluta förstör!

Delar av miljö- och klimatrörelsen börjar bli desperat. De mest aktivistiska tycker att ändamålen helgar medlen och sabbar framkomlighet för ambulanser och skär sönder bildäck för att "väcka människor" att förstå att vi är påväg rakt in i väggen genom vår hårda exploatering av jordens natur. Framförallt har unga människor i mycket stor utsträckning blivit begränsat sakpolitiskt engagerade och vill i allt mindre utsträckning gå med i partier som arbetat fram breda politiska program. Individualistiskt lockas få som inte är politikerkarriärister av idén att behöva kompromissa kopplat till breda politiska program. I allt större utsträckning innebär det att broilifieringen och avståndet mellan invånarna och dess så kallade företrädare bara ökar. 

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om hur illa aktivistiska miljökämpar agerar. Det tragiska är att de inte tycks försåt att Sverige är ett mycket litet land med en mycket liten andel av jordens befolkning. I en värld med över 8 miljarder människor är det viktigaste att i Sverige fråga oss hur vi bäst kan göra positiv nytta för världens miljö- och tempot i klimatförändringar. Självklart tycker jag att vi svenskar ska ta vårt per capita ansvar för förbättringar. Med det sagt anser jag att vi framförallt ska fokusera på att genom "grön" forskning och "grön" företagsamhet bidra till förbättringar. Genom att välja den vägen framåt i miljö- och klimatförbättringsarbetet gör vi svenskar mest global nytta samtidigt som vi bättre kan försvara vårt generella välstånd. Tyvärr fattar inte många miljöaktivister denna logik. Jag har sagt det förr och säger det igen, den förre generalsekreteraren för Naturskyddsföreningen, Svante Axelsson, anser jag har fattat detta. Om miljö- och klimatrörelsen vill göra ordentlig nytta ska de lyssna mycket mer på Axelsson. Risken är bara att han av militanta miljöaktivister anses förbrukad och köpt av "kapitalet". Att tänka mer rätt än fel behöver inte innebära att man är köpt av "kapitalet". Det vill dock sällan ideologiskt vänsterorienterade acceptera. Pihl har så rätt i delar av sin reflektion nedan, amerikaniseringen är korkad. Och broilifieringen av svensk politik förödande: "Folkvalda i dag är i regel proffspolitiker, så det är inte så konstigt att unga människor inte känner sig lockade att engagera sig i ett parti." 

"Genom att stämma staten visar klimatrörelsen att den inte tror på den vanliga metoden för politisk påverkan: att utkräva ansvar genom politiska val. Det är ett tecken i tiden. Juridiken vinner mark på politikens bekostnad."

"Men metoden – att stämma staten – är ändå fel. På ett sätt är det deprimerande. Här har vi en samling med framför allt unga människor som inte tycks se en annan utväg än att gå till domstol. De vanliga metoderna för politisk påverkan, som att gå med i ett parti (eller starta ett nytt, Miljöpartiet är skapat ur miljörörelsen) och bilda opinion för sin sak, tycks inte locka. 1970-talets stormöten har aldrig känts så avlägsna. I stället för politik tar man juridiken till hjälp."

"Nu är de klimataktivister som runtom i Europa stämmer stater för bristande klimatengagemang inte ensamma i att sätta sin tilltro till juridiken. Det blir mer och mer vanligt att åberopa juridik i stället för politik som ett sätt att visa att man verkligen bryr sig om en viss fråga. I valrörelsen ville flera partier skriva in rätten till abort i den svenska grundlagen. Varför då kan man fråga. Det finns ingen relevant politisk rörelse eller opinion som vill begränsa rätten till abort. Anledningen till att frågan ens kom upp var abortdebatten i det i många delar djupt konservativa landet USA. Som om det hade någon påverkan på Sverige."

"Amerikaniseringen i Sverige syns inte bara i andelen McDonalds-restauranger. Stämningen av den svenska staten för bristande klimatengagemang och ivern att vilja skriva in, förvisso viktiga, politiska frågor i grundlagen är ett brott mot den klassiska svenska synen på hur politisk förändring ska gå till. I stället är det en mental anpassning till USA. Särskilt anmärkningsvärt är att det till stor del är rörelser till vänster i politiken som är pådrivande eftersom det tidigare främst har varit en vänsteråsikt att folkets åsikter har högre legitimitet än principer som är grundade på kristen moral."

"Vad ligger bakom trendbrottet? Förutom ökade influenser från Amerika är det en del i förändringen av demokratin och folkrörelse-Sveriges söndervittring. De politiska partierna tappar medlemmar. Folkvalda i dag är i regel proffspolitiker, så det är inte så konstigt att unga människor inte känner sig lockade att engagera sig i ett parti. Dessutom har vänstern i hela västvärlden sedan länge gett upp idén att företräda de breda folklagren mot en ”besutten elit”. I stället är det, besvärande nog, man själv som är den besuttne. Utöver detta har en stor del av den beslutsmakt som tidigare låg hos den svenska riksdagen flyttats till EU, vilket gör det ännu svårare att påverka politiken."

https://www.gp.se/ledare/klimataktivisterna-har-tappat-tilltron-till-demokratin-1.86887177

Och varför sabotera däcken på en elbil? Även om dessa aktivister gjort en profilering av sitt brottsoffer och konstaterar att det är någon som har råd med en dyr elbil, och som ofta reser runt om i världen, är det oacceptabelt att bete sig på detta sätt. Man förstör inte något. Det är dessutom dåligt för miljön och klimatet. UNT gjorde ett lite reportage om detta.

"– En människa fick köra tre mil för att hjälpa mig, miljövinsten är väl minus i det här fallet, säger han."

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/klimataktivisterna-attackerade-bilar-i-uppsala-bilagaren-de-ar-idioter-pa-riktigt/j8w8d11j

En sak är säker, om du tittar på bilden från Drottninggatan i Uppsala nedan, det var ofta inte bättre förr. Istället för att plöja ner sanslösa miljarder för att bygga spårväg är det klokt för Uppsala att "bita i det sura äpplet" och bygga om flera vägsträckor i Uppsala stad så att framkomligheten kraftigt förbättras. Uppsalas väginfrastruktur är inte bra. Det är inte bra för miljön.