Visar inlägg med etikett ledaruppdrag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ledaruppdrag. Visa alla inlägg

söndag 1 mars 2026

Bittra förlorare

En bok om de ledsna förlorarna

De som känner mig vet vad jag planerar för min framtid. Det finns en tid för allt. Och det finns ett slut på tiden för oss alla. För Irans diktator är tiden slut. Han blev Vad det får för konsekvenser får vi se. Han blev 86 år så oavsett vad man tycker om Irans religiösa ledarskap kan jag tycka att ett nytt ledarskap borde vara positivt för det iranska folket. Personligen har jag inga ambitioner att axla ledande roller efter 70. Inte minst Biden och Trump exemplifierar att det är klokt att sätta en övre åldersgräns för de mest krävande uppdragen så att nya ledare med jämna mellanrum kan vaskas fram. 

Några av oss ser halvfulla glas, andra halvtomma. Några av oss gillar att se andra växa och bidrar till andras framgångar. Andra ser bara sig själva och drunknar i sin egen förträfflighet. Jag  fokuserar på utveckling och problemlösning. Mitt liv har inte tid och utrymme för personer som inte på allvar förstår att det är i lag och tillsammans med andra som grupper av människor uppnår framgångar. ”Me, myself and I” personer finns även i Sverige. Det svenska samhällets stora framgångar är samtidigt byggda på en bra förmåga att arbeta som lag mot gemensamma mål. Och vi är som väljare, medlemmar och aktieägare ofta kloka nog att inte låta ledare sitta för länge och få en organisation och dess maktsystem att stelna. Inom svensk politik är det väl bara Alf Svensson och Jimmy Åkesson som suttit extremt länge som partiledare. Jag ser inget positivt med det i en demokrati om den ska fungera väl. Det finns goda skäl till varför många demokratier i lag begränsar åren en toppledare får styra. Det är en god ordning. I Utvecklingspartiet demokraterna är det 8 år. 

I de flesta organisationer finns en kamp om ledaruppdragen. Det är bra. Det ökar ofta chanserna för att organisationen utvecklas positivt om inte kampen går över anständiga gränser. Att förlorare i maktkamper blir bittra är vanligt. När jag funderar över vad jag ska göra av min tid efter mina ledaruppdrag kanske jag ska skriva en bok om alla bittra förlorare i maktkamper. En sådan bok kanske kan lära mänskligheten något. Vilka som blir förlorare i det krig som USA och Israel dragit igång återstår att se. Som vanligt blir vanligt folk ofta de stora förlorarna. Det som händer i Venezuela och Iran kan vara en del i team Trump och team Netanyahus kamp mot BRICS+. Den som lever får se. För mig är det mest intressanta kopplat till demokratins utveckling i USA att Biden lämnade för sent och att Demokraterna inte lyckas få fram en ny ledare för deras rörelse. Varför insåg han inte att han som 80-åring efter sin första presidentperiod borde ha släppt fram någon klok och väl tränad ny genom de urvalsprocesser som finns? En vettig 50 åring kanske? 

Att Biden inte lämnade bär nog på ett enkelt svar. Människor med mycket makt har svårt att lämna den positionen av fri vilja. Därför är det bra att ha regler som tvingar organisationer att ständigt klara av en bra återväxt av nya kapabla ledare. Långt ifrån alla är vare sig lämpliga eller kapabla. Hur blodigt ledarskiftet blir i Iran får vi se. I världen finns minst 150 miljoner shiamuslimer. Av Irans runt 93 miljoner invånare definierar sig minst 60 miljoner som bland annat shiamuslimer. De som tror att det blir enkelt för team Trump och team Netanyahu att styra Irans befolkning kan jämföra med Afghanistan med runt 45 miljoner invånare och ett folk som besegrat både ryssarna och amerikanerna. ”Be careful about what you wish for”. 

https://www.bbc.com/news/live/cn5ge95q6y7t

torsdag 24 december 2015

Kärlekens budbärare

Kärleken är störst
Alla människor vill bli omtyckta, gärna älskade. Risken för att en människa utvecklar ondska är väldigt mycket högre bland människor som växer upp utan att känna till exempel kärlek från föräldrar. Önskan om att bli uppskattad och älskad är en stor drivkraft för många och bidrar till stora prestationer inom idrott, musik, konst, teater och näringsliv. Även människor som gör hemska saker strävar efter uppskattning och maktkänslor. Kärleken och önskan om kärlek är en enorm kraft. Är den möjligen den största mänskliga kraften? Med tanke på att Jesus främst var en bärare av kärlekens budskap är det inte förvånande att kristendomen, och dess olika varianter, är den religion med flest anhängare på jorden. Kärleken är ju störst.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jesus
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kärlek

Kärlek är svårt
Även om kärleken är störst, och om man försöker vara en god medmänniska, är livets alla ställningstaganden inte självklara. Även fylld av kärlek behöver man använda både hjärta och hjärna när man fattar beslut. Det blir oftast väldigt dåliga beslut om man är förblindad av den härliga kärlekskänslan. Känslan av att starkt känna för andra människor. Även till människor man inte känner. Hjärta och hjärna behöver samverka. Det som kortsiktigt kan upplevas som kärleksfullt kan långsiktigt visa sig skapa väldigt många problem som inte bjuder på kärlek. Det är tröttsamt att till exempel höra och läsa inlägg från dem som anser att en restriktivare migrationspolitik är fel. För oss som vill försvara en rimlig generell välfärd i Sverige, och ett bättre stöd till jordens alla flyktingar i konflikternas närområden, är det självklart att tidigare migrationspolitik varit ansvarslös. Vid flera av de senaste Agenda-sändningarna (SVT) har reportrar frågat politiker som bara tycks klara att tänka med hjärtat om det finns någon gräns för hur många folkvandrare vi kan hjälpa. De har inte svarat. Även om dessa politiker med all rätt blir allt mindre relevanta borde de avkrävas ett svar. Hur många och under vilken tidsperiod tror dom vi klarar av utan att samhällskontraktet med medborgarna havererar?
http://www.unt.se/asikt/ledare/nar-radslan-far-styra-4035392.aspx
http://www.expressen.se/ledare/podcast/politiknorden/politikerna-har-ingen-losning-pa-bofragan/

Ledighet från ansvar inte möjligt
Är det möjligt för en person som tagit och fått ledaruppdrag att vara ledig från uppdragets bördor? Det tycks ha blivit populärt bland ledande rikspolitiker. För mig är det en märklig ordning. Har man tagit på sig ett ledaruppdrag får man utföra det oavsett vad som händer i ditt liv. Vill man inte ta det ansvaret bör man göra något annat. Inom näringslivet har jag aldrig hört talas om något liknande. Näringen skapas inom näringslivet och där inser man självklart det orimliga i en ordning med att en högre ledare under en längre tid kan logga ut från ansvaret. Eftersom många av våra nuvarande ministrar är lågt utbildade är det väl snart någon som tar tjänstledigt från ministeruppdraget för att studera.... Suck. Naivitetens grepp över Sverige måste brytas. En kärlekens väg framåt som kombinerar hjärta och hjärna måste uppnås. Den politiska vägen finner vi bäst utifrån en socialliberal grund och ett pragmatiskt ansvarstagande. Hur svårt kan det vara? Om du vill ha en politisk julklapp så får du chansen att mentalt rösta på Centerpartiet i Uppsala. Det fungerar även om du inte bor i Uppsala. Vi har en socialliberal grund, är pragmatiskt ansvarstagande och har imponerande erfarna representanter som kämpar för Uppsalabornas och svenskarnas bästa. God-jul!
http://www.expressen.se/ledare/barnsligt-med-lediga-ministrar/