Snigelfart

När det ska gå sakta går det fort

Ett av Uppsalas, och övriga Sveriges, politiska huvudproblem är oförmågan att snabbt fatta viktiga beslut. Besluten fattas först när det är uppenbart för de flesta att det borde ha gjorts för länge sedan. Varför tror du att det är så? 

Bostadsplanerna i Uppsalas södra stadsdelar och spårvägsprojektet i samma områden är exempel som borde ha förankrats mycket bättre. Över huvudet på oss Uppsalabor gjordes årsskiftet 2017/2018 Fyrspårsavtalet som inkluderar mycket okloka byggambitioner. 

Rudolf Antoni skriver läsvärt i GP nedan. Ovan är exempel på politiska processer som måste förankras bland invånarna mycket bättre. Många andra politiska processer, med starkt invånarstöd, måste komma ”till skott mycket fortare”.

”Sverige saknar inte idéer, teknik eller pengar. Problemet är att för många beslut mals sönder i processer så långsamma att framtiden hinner flytta någon annanstans.”

”Det tar sju år att få en ny busshållplats på plats i Sverige. Fem år att upphandla en ryggsäck till militären. Och mediciner som svenska bolag utvecklar säljs långt innan svenska patienter får tillgång till dem på den internationella marknaden. Är trögheten typiskt svensk och har vi alltid varit så här tröga? Svaret är nej. I den svenska kärnkraftsutbyggnaden togs tolv sprillans nya reaktorer i bruk mellan 1972 och 1985, med en genomsnittlig tid på sex år per reaktor. När vi i dag pratar om ny kärnkraft möts det ofta med argumentet att det ligger så långt in i framtiden att det är onödigt att ens diskutera.”

”Ett annat exempel är infrastruktur. Bygget av den 42 kilometer långa järnvägen mellan Borås och Herrljunga beslutades om i november 1861 och premiärturen gick sommaren 1863. Och det gjordes utan moderna maskiner och avancerad AI till hjälp.”

”Jag hamnar dagligen i diskussioner där människor vittnar om samma sak. Det tar tid. Oavsett om det handlar om bygglov för ett nytt kontor, tillstånd för ny energiproduktion, investeringar i infrastruktur, serveringstillstånd för restauranger eller offentliga upphandlingar. Processerna är noggranna, rättssäkra – och långsamma. Problemet är att världen inte väntar. Medan Sverige och Europa reglerar och byråkratiserar driver USA på med ekonomisk kraft och statliga incitament och Kina gör detsamma med snabbheten i ett auktoritärt genomförande. Samtidigt ställer det säkerhetspolitiska läget krav på ett starkare försvar, bättre beredskap och ökad motståndskraft i allt från drönarteknik till cybersäkerhet. Allt detta kräver något vi inte är särskilt bra på just nu. Snabbhet.”

”Det kräver mod att förenkla regelverk, korta processer och våga fatta beslut snabbare även när all information inte är perfekt. Det kräver ett skifte i synsätt, från att undvika varje risk till att också väga kostnaden av att vänta. För kostnaden är hög.”

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/sverige-ar-for-langsamt.0951ad3f-f433-4c9d-8e51-cf6526e88b77

På gårdagens partiledardebatt kunde vi göra följande observationer. S, V, MP och C har en extremt avvikande ekonomisk politik. Kan V acceptera att landa en förhandling i en M ekonomisk politik som kompromiss med C…? Skillnaderna bland dessa partier innebär sannolikt att Sveriges regering efter 13/9 blir något annat än de block som gärna beskrivs. Den andra observationen är att SDs ”vildar” har makten att stoppa några viktiga reformer som behövs för ett bättre framtida Sverige. Sakta, sakta arbetades dessa reformer framåt tills Liberalerna insåg att vänsterflanken var tagen av C och den enda chansen är att gå ”all in” med SD. När väl L gjort det vägvalet kan två SD vildar stoppa de planerade reformerna kopplade till migration. Mycket rimliga reformer som MP garanterat vill stoppa. MP är kvar i ”öppna era hjärtan” tillståndet som kraftigt skadat det svenska samhället. Nedan artikel i Expressen är i sammanhanget läsvärd.

https://www.expressen.se/ledare/jimmie-akesson-har-tva-stora-problem/

Det värsta problemet med politikens och den offentlig sektors snigelfart är oförmågan att kraftigt minska byråkratin och överadminitrationen. Det är en huvudfråga för oss som vill att Sverige ska fortsätta vara ett generellt välståndssamhälle.