En urladdning mot slapp liberalism
AfD i Tyskland, Nationell Samling i Frankrike, Reform UK och Sverigedemokraterna är några exempel på nationella partirörelser som får starkt stöd i sina länder. Varför? Stora mängder invånare är less på för slapp liberal politik och på partier som leds av personer som varit politiker sedan barnsben.
Mathias Bred, GP, skriver läsvärt om hur Reform UK går allt starkare i Storbritannien. I Sverige misslyckas dock även Moderaterna och SD med att få ordning på Sverige. Det är inte lätt att laga de misstag som bland annat Reinfeldt, Lööf med flera gjort. En sak är säker, en stenhård nationalistisk politik leder inte mot framtida välståndssegrar. Tyvärr måste det nog upplevas för att sjunka in hos många väljare. Just nu är många med rätts förbannade över de gamla partiernas misslyckanden.
”Med historiska ledare som Winston Churchill och Margaret Thatcher är det brittiska konservativa Torypartiet ett av västvärldens mest inflytelserika. Liberalkonservativa partier i många länder har inspirerats av, och ofta kopierat, det statsbärande brittiska partiet som en förebild. Däribland svenska Moderaterna. Men nu kan Torypartiet hamna i en kris som har potential att förändra brittisk politik i grunden.”
”Lokalvalen förväntas nämligen visa vilket parti som nu är den verkliga oppositionen i Storbritannien. Är det fortsatt det konservativa partiet med den nya partiledaren Kemi Badenoch, eller är det utmanaren i populisten Nigel Farages parti Reform UK? Det senare ser just nu ut att ha övertaget i opinionsmätningarna.”
”I parlamentsvalen i fjol fick Reform 14 procent av rösterna. Det var en framgång för partiet men på grund av det brittiska systemet med enmansvalkretsar gav det bara fem mandat i parlamentet. I enmansvalkretsar är det bara det största partiet i varje enskild valkrets som får en företrädare i den beslutande församlingen. Att vara näst största oppositionsparti är då föga värt. Vinnaren tar allt. Men på ett år har opinionsläget förändrats. Frågor om migration och brottslighet har hamnat högt väljarnas agenda. Reform har klättrat i mätningarna och ser nu ut att vara störst med ett stöd av 25 procent av väljarkåren. Regerande Labourpartiet har stöd av 23 procent och det konservativa partiet har stöd av 21 procent.”
”Sådana tankar har Kemi Badenoch hittills avvisat. Hon tillhör visserligen Torypartiets högerfalang, särskilt i kulturkrigsfrågor, men hon har velat hålla armlängdsavstånd till populistiska Reform, och i stället menat att Torypartiet måste hitta tillbaka till sina egna liberalkonservativa rötter. För det finns goda argument. Det finns betydande ideologiska skillnader mellan Torypartiet och Reform. Reform vill helt stoppa invandring, tillsätta en minister för deportationer, gå ifrån internationella avtal både om klimatarbete och om mänskliga rättigheter, ändra valsystemet, göra om överhuset och lägga ned BBC.”
”Ett svenskt parti som förstås sneglar oroligt mot Storbritannien är Moderaterna. På ett sätt är jämförelser mellan systemen svåra. I ett proportionellt valsystem som det svenska skulle Moderaterna kunna bli mindre än Sverigedemokraterna men fortfarande vara det ledande regeringspartiet i kraft av att man håller samman en större koalition. Däremot är den grundläggande frågan den samma för Moderaterna och Torypartiet. Hur ska ett liberal-konservativt parti manövrera för att varken tappa inflytande eller förlora sin ideologiska identitet när man utsätts för stark konkurrens från höger?”
https://www.sverigesradio.se/artikel/brittiska-valjare-i-lokala-valet-kan-inte-bli-varre-an-nu
Adam Cweijman, GP, fyller i och beskriver hur illa det kan gå när naiv liberalism får styra.
”Sverige har blivit ett avskräckande exempel på hur illa det kan gå.”
”Minns ni valet 2022? Det avgjordes i stor utsträckning på två frågor: rättspolitiken och invandringen. Dessa hörde till de högst rankade frågorna av väljare, jämte traditionella områden som vård, skola, ekonomi och omsorg. Tidöpartierna hade inte gått till val på att kraftigt sänka skatterna eller avreglera någon marknad. De förstod att deras mandat var, och alltjämt är, att få ordning på Sverige. Och läste man Tidöavtalet så förstod man att de prioriterade därefter. En del av de där förslagen har förstås – svensk tradition trogen – fastnat i utredningar och remissrundor. Men en hel del har också genomförts, skärpta straff, fler befogenheter för polisen och en rad andra rättspolitiska åtgärder.”
”Men en bit in på 2025 verkar det inte spela någon roll. Januari fylldes med sprängdåd. 32 olika attentat på 28 dagar. Häromveckan skadades en mor och hennes barn allvarligt i ett sprängdåd. Sprängdåden är geografiskt utspridda, förorsakar skräck med sin oförutsägbarhet och drabbar inte sällan personer utan någon som helst koppling till kriminell verksamhet. Det är personer som var på "fel plats, vid fel tidpunkt", som det brukar heta. Sådana platser kan numera vara den egna bostaden eller en vårdcentral.”
”Tre personer mördades i veckan på öppen gata i Uppsala. En sextonåring är häktad. Antalet barn som döms för grova brott har ökat de senaste två åren. I början av 2020-talet var det fortfarande nära noll, ett nästintill okänt fenomen, hittills i år har 19 barn dömts för grova brott. 34 under 2024. De är Sveriges barnsoldater. Vi har dessutom fått prov på den giftiga kombinationen våldsamma gäng anlitade av främmande makt (Iran) som är verksamma i Sverige.”
”Sverige sticker ut på så många vis i Europa att det börjar bli betecknande för vårt land: Sverige är speciellt. Men inte speciellt på det sätt som vi varit vana vid eller på det vis som vi önskar. I våra nordiska grannländer talar man ibland om ”Det svenska tillståndet”. Det är alltså allt det här som sker nu som är det svenska tillståndet. Och i Europa generellt så brukar Sverige inte bara omtalas för vår natur, nordiska minimalism och framstående industri – vi är också ett avskräckande, ibland direkt dystopiskt, exempel på hur illa det kan gå.”
https://www.gp.se/ledare/det-svenska-tillstandet.c1b84a5c-1dc7-478a-ab17-fd8a4cad7925
