En ny arbetsmarknad

Attraktiv arbetsgivare

Varför ska en arbetsgivare anstränga sig för att vara attraktiv för arbetskraft med få alternativ på arbetsmarknaden? I en marknadsekonomi är det rimligt att enkla arbetsuppgifter och låga kompetenskrav ger låga ersättningar. Det borde samtidigt vara självklart för arbetsgivare med kvalificerad personal, som är svår att attrahera, att de måste erbjuda goda arbetsvillkor. Annars kan de vare sig attrahera nödvändig arbetskraft eller behålla den. Det förstår de flesta arbetsgivare. Det offentliga inom till exempel skolan och sjukvården har visat sig dåliga på detta. 

Susanna Birgersson, Expressen, skriver läsvärt om bristande ledarskap nedan. Nedan talar vi om serviceyrken som av många klassas som enkla arbetsuppgifter. Oavsett om arbetsuppgifterna är enkla eller svåra ska en attraktiv arbetsgivare uppträda anständigt mot sin personal. 

"Hyvling – vet du vad det är? Hoppas nästan inte, för det är ett väldigt otrevligt men allt vanligare fenomen på arbetsmarknaden. 

Så här: Man är 50 år, har två barn och har jobbat i samma klädbutik i 25 år, när man plötsligt får välja mellan att gå ner 25 procent i arbetstid och 8 500 kronor i lön – eller sägas upp." 

"Mikaelas kolleger får samma erbjudande, eller ännu sämre. Många accepterar, hellre än att bli arbetslösa. Sedan anställer klädkedjan, den där som är Sveriges största och har butiker över hela världen, ändå ny personal, på samma slags hyvlade kontrakt. 

Alltså fler anställda, med färre timmar var. De anställda, som arbetar för att försörja sig, blir givetvis stressade och får kämpa för att få extratimmar." 

"Kapitalismen och den tekniska utvecklingen gör att alla grupper i samhället hela tiden får det bättre, lyder ett nyliberalt mantra. Och det är sant, i betydelsen att mediciner och uppvärmningssystem och bilmotorer fungerar allt bättre. Men en del grupper får det avsevärt sämre: till exempel butiksanställda som tvingas gå ner i tid.

Pressen från den globala konkurrensen är inget skämt, men det går att lösa bemanningen utan att hyvla."

"Jag hoppas att branscher med arbetskraftsbrist tar chansen och rekryterar direkt från detaljhandeln. Erbjud betald utbildning, så ska ni se att bristen på undersköterskor, busschaufförer, elektriker, målare, snickare och medicinska sekreterare kan åtgärdas." 

https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/hm-skryter-om-hallbarhet-men-struntar-i-personalen/

UNTs ledare, Johan Rudström, lyfter perspektiv på hur illa det blivit inom sjukvården. Det är tröttsamt att inte högsta ledningen, politiker, efter år av möjligheter lyckas organisera sjukvården på ett sätt som gör att de i behov av sjukvård får det skyndsamt. Ett arbetssätt som får personalen att både trivas och känna sig stolta. Det är helt sjukt hur lång tid det idag tar att få en operation för att avhjälpa även allvarliga problem om man inte kommer in akut. Sjukvårdspersonalen har ofta mer eller mindre omfattande utbildning för sina uppdrag. Ändå behandlas de inte värdigt. En dåligt fungerande sjukvård är ett av allt för många exempel på hur Sverige mår dåligt och behöver lagas. Väldigt mycket handlar om styrelsernas förmåga att säkerställa fungerande ledarskap och organisation. Hur bra tycker du att styrelserna, nämnderna, är på det?

"Det har varit relativt tyst från Akademiska sjukhuset i sommar. Inga nya larm om ”kaos på akuten”, inga nya massuppsägningar bland sjuksköterskor. Det kan bero på två saker. Antingen har läget förbättrats något, till exempel med fler vårdplatser. Eller så har man tröttnat på att larma och kampviljan har ersatts av uppgivenhet. Det mesta tyder på det senare."

"Det som måste fixas är, enligt facket, att personalen på akutmottagningen bara ska ta hand om akuta patienter. I klartext behövs alltså fler vårdplatser så att de som är färdiga på akuten kan läggas in på en avdelning i stället. Ingen orimlig begäran, men som vi sett under senare år närmast omöjlig att uppfylla. Ur arbetsgivarens perspektiv handlar det inte så mycket om brist på resurser som brist på personal, i första hand sjuksköterskor."

"Uppgivenhet kan alltså vara det nya normala på akuten. ”Jag slutar i oktober. Nu är måttet rågat. Jag orkar inte ha det så här”, sade sjuksköterskan Carola Matsson till (SVT 27/7). Hon berättar om de 12-timmarspass personalen ombeds att jobba, med lite utrymme för rast eller att gå på toaletten."

https://unt.se/ledare/artikel/har-ocksa-stridsviljan-overgett-akademiska/jn9vn90r

Birgersson, Expressen, har precis skrivit en till artikel om en sjuk arbetsmarknad för många. 

”I tidningen Kommunalarbetaren berättar hon samma, gamla historia som vi hört så många gånger redan: Allt fler och allt sjukare brukare ska få hjälp under en och samma arbetsdag. Besöken har kortats och är detaljstyrda ner till minsta syssla. De anställda har få gemensamma raster och träffar inte sina arbetskamrater.”

”Det ger en aning om hur viktigt det är att arbetsplatserna fungerar och att arbetsmiljön är trevlig. Men det är den inte. Såväl kommunala som privata arbetsgivare gör sitt absolut bästa att suga ut allt vad mening och värdighet heter ur jobbet, medelst minutstyrning och övervakning.”

https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/varfor-har-ni-gjort-jobbet-sa-outhardligt/

Det är dags att lägga ner regionerna! Det är dags att minska antalet kommuner och låta kommunerna även axla ansvaret för primärvården. Det är dags för staten att ta fullt regionalt ansvar för specialistsjuktvården. Det är dags att höja ledarkompetensen inom offentlig sektor. Det är dags att tillämpa så mycket decentraliserad makt som möjligt inom vården och omsorgen. Det är dags att se till invånarnyttan och inget annat.

Smartare arbetsgivare

Rättvisa och rimlighet

Politiker ska inte lägga sig i lönebildningen. Det är arbetsmarknadens parter som ska förhandla om rimliga generella villkor för ändrade löner och anställningsförmåner. Det är en mycket god ordning som tjänat Sveriges invånare väl. Den har varit bra även för arbetsgivarna. På individnivå är det alltid positivt om det finns alternativa arbetsgivare för den kompetens man erbjuder. Då finns chansen att få en bättre arbetsgivare och att få en bättre ersättning för sin kompetens. Utöver de avtal som arbetsmarknadens parter tecknar äger hela tiden löneglidning rum kopplat till hur rörliga enskilda människor är mellan alternativa arbetsgivare. Det är på många sätt viktigt med alternativa arbetsgivare på en väl fungerande arbetsmarknad. Dåliga arbetsgivare misslyckas och duktiga arbetsgivare lyckas. Med det sagt kan jag dock inte förstå att politiker inte bättre reglerar stafettsystem som gör många hårt arbetande arbetsgivartrogna, inom sjukvården, förbannade och försämrar vårdkvalitén. 

Kajsa Dovstad, GP, skriver läsvärt om hur dåligt det är om vi låter politiker lägga sig i lönebildningen och om vi låter enskilda yrkesgrupper bli aktivistiskt framgångsrika. För samhället, och de allra flesta invånare, blir det mycket sämre om erfarna medarbetare säger upp sig för att nybörjare får lika mycket eller mer i lön. Personligen anser jag att det inte ska vara som inom politiken att alla får samma ersättning oavsett erfarenheter och meriter. Ja, ja nu när inflationen skenar är det ett faktum att de allra flesta invånare kommer att få det ännu sämre om vi får kraftig löneinflation. Det inkluderar dem som bråkar mest och kanske lyckas bidra till farliga "löneglidningar".

"Nästan tusen sjuksköterskestudenter kräver 30 000 kronor i ingångslön. Annars kommer de inte att arbeta som sjuksköterskor inom Västra Götalandsregionen i sommar. Tyvärr är det sannolikt att kraven går igenom. Bristen på sjuksköterskor är stor, eller åtminstone bristen på sjuksköterskor som arbetar med sjuksköterskeuppgifter nära patienterna."

"Löneuppropet är långt ifrån det första. För tio år sedan genomfördes en nationell kampanj där sjuksköterskestudenter uppmanades att vägra skriva på för under 24 000 kronor i ingångslön. Så fort kampanjen lyckades höjde studenterna budet. Vad talar för att de nöjer sig med vad de begär denna gång?"

"Sjukvården är en verksamhet där erfarenhet är centralt. Vana händer sticker och blandar dropp bättre än ovana, och den som varit med om samma situation flera gånger tidigare har lättare att hantera en ny. En erfaren sjuksköterska tar ner stressen på en hel avdelning. Nya kollegor har någon att fråga och det blir färre sökningar till jouren."

"Slitvargarna har dock inte fått särskilt stor del av de senaste årens kraftiga löneökningar för sjuksköterskor. På många håll har nyutexaminerade sjuksköterskor fått högre lön än de som arbetat flera år, kanske hela sina yrkesliv, på samma avdelning. Det har lett till en destruktiv spiral, där det enda sättet en sjuksköterska kan höja sin lön är att byta jobb. Förr hade ordet “hoppjerka” en negativ klang; det ansågs dåligt att ständigt hoppa på nya anställningar. Arbetsmarknaden har förvisso ändrats sedan dess, men inom sjukvården passar inte en lönestruktur som uppmuntrar till att alla jämt är färska på jobbet. Motargumentet brukar vara att grupp inte ska ställas mot grupp. Men det löneutrymme som finns kan inte både gå till särskilda satsningar på erfarna och höjda ingångslöner. Man måste prioritera."

"Den svenska modellen innebär att lönerna bestäms av arbetsmarknadens parter, det vill säga fack och arbetsgivare. Utvecklingen går dock mot enskilda upprop med politiker som motpart. Linn Brandström (M), ordförande i regionens personalutskott, har också uttalat sig och menar att studenternas krav är “fullt rimliga”. Om en politiker överhuvudtaget ska lägga sig i pågående avtalsrörelse borde hon i stället nobba budet. Och kontra med att lägga minst lika många tusenlappar på de mest erfarna."

https://www.gp.se/ledare/satsa-p%C3%A5-de-erfarna-i-st%C3%A4llet-f%C3%B6r-h%C3%B6jda-ing%C3%A5ngsl%C3%B6ner-1.68071846

Hög inflation är av ondo för alla invånare. Det är därför inflationsbekämpning har varit Riksbankens primära mål under många år. Nu måste arbetsmarknadens parter hålla tungan rätt i munnen och inte utsätta den rusande inflationen för ytterligare allvarliga chocker. Under lång tid har arbetsmarknadens parter varit duktiga på att säkerställa en löneutveckling som inte helt urholkat svensk internationell konkurrenskraft. Nu komplicerar inflationsutvecklingen avtalsförhandlingarna. Alla skatter på arbete gör det tillräckligt tufft att konkurrera på exportmarknader. 

Ordningen att det är näringslivet som sätter "riktmärket" för hur mycket lönerna generellt kan öka är mycket viktig. Det är näringslivets framgångar som avgör hur välmående ett land är. Ett dåligt näringsliv som inte är internationellt konkurrenskraftigt innebära ett allt sämre utrymme för den verksamhet som är offentligt styrd. Och glöm inte att även för näringslivet och offentliga verksamheter är det viktigt att sjuk arbetskraft kan bli frisk så fort som möjligt. Vårdköerna är inte bara ett individuellt problem, det är ett samhällsproblem. Vårdverksamheterna i Sverige måste skötas mycket bättre än nu! Det går! Utvecklingspartiet demokraterna vet hur.

https://www.ekonomifakta.se/Artiklar/2021/december/inflation-och-loner/

En sak är helt säker, arbetsvillkoren för vår vårdpersonal måste kraftigt förbättras. Det går. Det kräver framförallt nya arbetssätt där kraftigt reducerad administration och mer delegerad makt spelar "huvudroller". Och det är aldrig rimligt att nybörjare ska få lika eller liknande lön som erfarna där arbetsgivarna tagit sitt ansvar för rimlig kompetensutveckling för befintlig personal.

Rimliga rättigheter

Helhetstänkande

Ett dilemma i en demokrati är att allt för många partier lockas av att sälja politik som kortsiktigt kan ge valröster men som leder ett samhälle mot en sämre framtid. Att till exempel uppmuntra barnafödande genom att ständigt förbättra villkoren för föräldrar kan vara mycket positivt om de rättigheterna inte skapar negativa effekter för hur vårt samhälle fungerar. Varför ska till exempel ett samhälle som tar klimatutmaningarna på allvar ge några fördelar för fler barn än tre? De allra flesta borde ha insett att det är antalet människor, volymen, som är klimatkrisens ”elefanten i rummet”. Hur vi människor lever tillsammans, och hur vi skapar de värden som samlat medger ett högt välstånd, varierar kraftigt på jorden.

Det är hög tid att begränsa barnbidraget till tre barn. Det är hög tid att aldrig tillämpa flerbarnstillägg kopplat till några bidrag. Jag tycker också att barn som föds in i kända grovt kriminella familjer ska adopteras bort och räddas ifrån att fostras in i en kriminell miljö. Och efter två års ålder är det väl rimligt att föräldradagar måste användas efter överenskommelse med arbetsgivaren? 

Kajsa Dovstad skriver läsvärt i Expressen nedan om hur dagens rättigheter för föräldrar att utnyttja allt längre möjlig föräldraledighet slår negativt mot medarbetare, förmågan för arbetsgivare att lösa sina uppgifter och inte nödvändigtvis leder till något bättre för barnen. Som vanligt är våra Nordiska grannar mycket klokare än svenska rikspolitiker om syftet med politiken är att säkerställa ett långsiktigt välmående unikt samhälle. Och glöm aldrig att egenföretagare har väldigt begränsade möjligheter att ha semester som anställda! De måste alltid stå på tå för att tillfredsställa sina kunder för att ha några inkomster alls. Även kopplat till föräldraförsäkringens utformning har vi mycket att lära av våra grannländer. Jag har stor respekt för människor som Dovstad som vågar se de större perspektiven som man alltid hoppas att våra så kallade förtroendevalda skulle klara av att se.

"Att arbeta inom vården om sommaren är ett gissel. Operationer ställs in, undersökningar skjuts på framtiden och mottagningar pausas. Allt som inte måste göras får vänta. Ändå räcker personalen inte till. Antalet sjukhussängar minskar. Som läkare får man trolla med knäna, fixa och trixa för att hjälpa patienterna.

I år ser läget minst lika ansträngt ut som tidigare. Fyra av fem förlossningsavdelningar saknade i slutet av maj fortfarande semestervikarier, enligt TT. Regionerna larmar om neddragna vårdplatser på sjukhus."

"Varför blir det så här varenda sommar? En förbisedd anledning är att många passar på att förlänga semestern med föräldraledighet. Nog går det att säga mycket om vårdens funktionssätt under resten av året, men att bara skylla på kronisk personalbrist håller inte.  Trots att sjukhusen jobbar med både piska och morot – ställer in semestrar, erbjuder sjuksköterskor bonus på upp till 15 000 kronor per flyttad semestervecka – går de bet. I år räcker inte ens hyrpersonalen till, vilket visar att lösningen inte bara stavas höjda ersättningar. Det finns också andra tydliga tecken på systemfel. Bland annat Region Halland betalar extra till den som bryter sin föräldraledighet för ett jobbpass. Att marknaden finns innebär två saker: För det första skapar föräldraledighet bemanningsproblem, och för det andra kan en hel del föräldralediga uppenbarligen arbeta. Ursprungligen var syftet med föräldrapenningen att mammor, och pappor, skulle kunna ta hand om sina barn när de föddes och en tid därefter. Den funktionen har föräldradagar fortfarande i våra nordiska grannländer. Danskarna får drygt 340 dagar, och merparten måste tas ut det första året. I oljelandet Norge erbjuds 320 till 390 dagar, beroende på ersättningsnivå. Ännu i slutet av 1980-talet hade svenska föräldrar 360 dagar. I dag har de rätt till hela 480 dagar. De fyra månader som lagts till är inget annat än skattesubventionerat familjemys.  

"Jo, visst är det tufft att ha barn. Men det är också påfrestande att vara den som stannar kvar på arbetet när de föräldralediga går hem. Unga, barnlösa och äldre som redan gjort familjebildandet – kanske med färre än 480 föräldradagar – drar ett tungt lass. De som jobbar, måste jobba hårdare. Ibland räcker inte ens det. Är för många borta, går en verksamhet helt enkelt inte runt. I sjukvården drabbas patienterna. Ofta är de pensionärer, som själva klarade småbarnsåren utan att ta ledigt det mesta av somrarna. Exakt hur mycket föräldraledigheten påverkar vård och omsorg visade jag för två år sedan i rapporten ”Föräldraledigheten och personalbristen i välfärden” för tankesmedjan Timbro. Även privat sektor påverkas negativt. Arbetsgivare har små möjligheter att neka föräldradagar, även när barnen är äldre. Det är helt enkelt inte rimligt. Varje sommar undrar jag varför inte fler skriver om och räknar på vilka konsekvenser den långa föräldraledigheten får. Det är som att förmåner för barnfamiljer inte får ifrågasättas. Eller som att ingen tänker på att kostnaden för föräldrapenningen är större än den summa staten budgeterar." 

"Kollegerna till dem som tar ledigt hela somrarna betalar kanske det högsta priset."

https://www.expressen.se/ledare/kajsa-dovstad/foraldraledigheten-ar-inte-till-for-vuxen-sommarlov/

I ett urspårat Sverige är vi verkligen inte bra på att säkerställa barnens bästa. När en 12 åring skjuts till döds och 5 och 6 åringar skottskadas borde även den mest ”blinde” inse hur urspårat Sverige blivit. Mitt hjärta gråter över hur illa Sverige styrts de senaste åren. Barn till föräldrar som inte rimligt kan fostra dem måste mycket fortare räddas från destruktiva familjeförhållanden.

”Två personer skadades – en femårig flicka och en sexårig pojke. Enligt uppgifter till Expressen träffades barnen i benen av kulor när de var ute och lekte på en gård tillhörande flera lägenhetshus.”

https://www.expressen.se/nyheter/nio-gripna-efter--skottlosssningen/

Politikerna borde skämmas

Kompetenskrav på toppen

Varför finns inga rimliga kompetenskrav på toppen inom politiken? Vem är så korkad att man tror att vi kan företrädas tillräckligt bra om bara vältaliga och människor ”som går igenom rutan” får de ledande uppdragen, oftast även skolade i ungdomsförbund. Ledande uppdrag med budgetar på många miljarder, personalansvar för tusentals och komplexa verksamheter. Utan några som helst egna erfarenheter ifrån ett jobb med många medarbetare eller ansvar för ett eget företag med anställda. 

Sin vana trogen framförde kommunisterna i Uppsala nyligen fram krav på stora nedskärningar av politikerarvodena. V och SD satsade på att framföra dessa önskemål. Lätt att få sympati för från människor som föraktar politiker. Motargumenten var många. Bland annat att ersättningen per timme motsvarar i bästa fall en undersköterskelön. En socialdemokrats argument om att arvodesnivån måste göra det möjligt för samhällets elit att ta på sig ett demokratiskt uppdrag tyckte jag var dåligt. Om det skulle vara syftet så borde arvodena vara olika beroende av vilken bakgrund/meriter olika företrädare har. Det tycker jag borde vara en självklarhet. Då skulle arvodena vara som i till exempel Stockholm som är mycket högre än i Uppsala. Ett politiskt engagemang borde bygga på ett starkt samhällsengagemang och en vilja att tjäna invånarna. Att det blivit en karriär för broilers är djupt olyckligt för demokratins kraft. Om det till exempel skulle finnas tre arvodesnivåer baserade på meriter skulle vi nog få många fler kompetenta politiska ledare. Det är också en rimlig ordning jämfört med hur övriga samhället fungerar. Fler kompetenta och erfarna attraherar också andra kompetenta och erfarna. För tydlighetens skull vill jag klargöra att alla, oavsett kompetens och erfarenhet, som ställer upp som demokratiska företrädare är värda stor respekt. Vi behöver många fler som är beredda att företräda oss invånare på ett ansvarsfullt och osjälviskt sätt.

Vad gäller politikernas arvoden i Uppsala är det ”intressant” att ledande tjänstemän har bland landets högsta ersättningspaket och tjänar mycket mer än de politiker som formellt bär ansvaret. En sådan ordning hade aldrig uppstått inom näringslivet. Det finns stor förbättringspotential kopplat till det demokratiska systemet samt till hur offentlig sektor leds. Bland annat skulle offentliga arbetsgivare vara mycket bättre för sina anställda om de ansvariga politikerna haft egna erfarenheter av personalansvar.

I dagarna kunde vi läsa en krönika i Expressen av Gunnar Wetterberg. Helt i linje med några av de förbättringar Utbildningspartiet demokraterna, UP, representerar. Om Wetterberg hade varit Uppsalabo hade han nog röstat på UP! Många kloka Uppsalabor kommer att rösta på UP. Vi har politiken och företrädarna som kan bidra till en ljus framtid. 

”Om den offentliga sektorn ska klara sina uppdrag beror till avgörande delen på personalen.”

”Kanske är förklaringen att så få politiker själva har någon erfarenhet av att leda professionella arbetslag. Om ett stort företag slarvade så gruvligt med sin personalvård som staten, regionerna och kommunerna, då skulle det mycket snart straffa sig på sista raden i resultaträkningen. Men sambandet mellan kvalitet och ekonomiskt resultat är utsuddat i den offentliga sektorn. I perversa fall är det rentav omvänt.”

”Medborgarna förtjänar något mycket bättre. Det är deras välfärd som drabbas av den bedrövliga/obefintliga personalpolitiken.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/politiker-borde-skammas-for-hur-personalen-behandlas/

Peter Santesson, Expressen, skriver läsvärt om hur korkat det är att inte kalla problem för problem och lösa dem. Hur korkat det är att beskriva ett problem som endast ett upplevt problem för att minska problembildens styrka.

”Samhällsproblem brukar omtalas på två olika sätt. Är roten till bekymren hur någonting är eller hur någonting utmålas? Det förra handlar om utfall och det konkreta på marken. Det senare handlar om intryck, upplevelser och bilder – och olyckligt ofta är det till den nivån samhällsfrågor reduceras.”

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/samhallsproblem-kan-inte-losas-genom-skonmalning/

Och Lööf skyller på Dadgostar för regeringskrisen. Samtidigt som det är C som stängde dörren till regeringsmakten för ett M-lett alternativ efter valet 2018. Löfven valde ändå att gå med på de 73 punkterna. Att C inte kan kompromissa med V om punkt 44 gör att krisen helt beror på Cs ställningstagande. Lööf åt aldrig upp sin sko. Hon kan väl sätta sig i en regering med V.... Lööf tillhör skaran som aldrig haft ett riktigt jobb. Inom Utvecklingspartiet demokraterna, UP, måste man ha minst tre års riktig arbetslivserfarenhet för att kunna få ledande förtroendeuppdrag. Mycket av cirkusen vi upplever inom politiken bottnar i ungdomsförbundlig naivitet.

https://www.expressen.se/nyheter/svekbraket-mellan--loof-och-dadgostar/

https://www.expressen.se/nyheter/pressen-okar-pa-loof-sitter-pa-nyckeln/

Expressens ledare skriver läsvärt nedan:

”Annie Lööf har med andra ord hamnat i en mardrömlik situation. Hon har tidigare kunnat luta sig tillbaka medan Liberalerna håller på att gå under i slitningarna mellan blocken. Centern har kunnat upprätthålla bilden av att partiet håller rent både åt höger och vänster och i stället utgör den nya mitten i svensk politik.

”Nu är det lugnet brutet. Plötsligt kommer C att avtvingas besked i regeringsfrågan mer än ett år tidigare än planerat. Det ska inte uteslutas att Löfven lyckas hitta en uppgörelse som räddar ansiktet på alla inblandade parter, men det är svårt att se. I alla fall med mindre än att han förlorar en tredje budgetomröstning. Ett mer troligt scenario är nog att det svinrika Centerpartiet föredrar ett extraval.”

https://www.expressen.se/ledare/s-sjunker-i-den-rodgrona-roran/

Alice Teodorescu, Affärsvärlden, sammanfattar rikspolitiken väl sedan 2010. 

”Sakpolitiken, samhällsproblemen, de ideologiska skiljelinjerna, och inte minst folkviljan, har förpassats ut i marginalen.”

”Nu står vi här med två ”ytterkantspartier” som fortsättningsvis inte kommer att kunna rundas avtalsvägen, utan tvärtom erkännas som delar av framtida regeringsunderlag. Det var oundvikligt givet parlamentarismens spelregler.”

”Klart är att den era som påbörjades för tolv år sedan nu äntligen kan förpassas till historieböckerna. Det innebär en möjlighet för partierna att söka sig tillbaka till sina ideologiska rötter, att utveckla sin politik utifrån vad de vill åstadkomma i stället för att bilda allianser baserade på motstånd. Det innebär en möjlighet att rikta fokus från taktik till sakpolitik. Det är i grunden positivt för partierna, för väljarna och inte minst för Sverige.”

https://www.affarsvarlden.se/kronika/sakpolitikens-seger-over-det-politiska-spelet

Rast och vila

Kontraster som är viktiga
Alla som tränat hårt, eller arbetat hårt, under en tid vet att det är viktigt att ta sig tid för återhämtning lite då och då. Annars kan man inte prestera på toppnivå. Kloka arbetsgivare matchar sina medarbetare att nå maximalt av deras förmåga i enskilda prestationer och som del av ett lag. De som förstår gränserna mellan tuffa ansträngningar och behov av vila är främst de som själva haft relevanta krävande uppdrag. Det är ingen tillfällighet att de mest framgångsrika, och istort sett alla, fotbollstränare och förbundskaptener på toppnivå själva varit fotbollsspelare. Och den som får större ledaransvar inom de flesta företag har tidigare presterat väl i olika mindre ledarroller. Det är nog endast inom politiken som mycket oprövade personer kan få väldigt ansvarsfulla och krävande roller. Ta statsministerrollen och rollen som kommunstyrelsens ordförande som exempel. Hur stor praktisk ledarerfarenhet har dessa personer de senaste 20 åren haft? Självklart är det relevant.

Visst måste även människor med de rollerna vila, men de har aldrig semester! Förtroendeuppdraget är ett ledaruppdrag 24 timmar, 7 dagar i veckan och 365 dagar om året. Om man inte förstår det, och levererar utifrån det, ska man inte ställa sig till förfogande. Då är man mycket olämplig för rollen. Personligen anser jag att folket med fördel kan direktvälja statsminister och kommunstyrelsens ordförande. Det tror jag bättre skulle bidra till att den mest lämpade av möjliga kandidater får det stora ansvaret på sina axlar. En statsminister som nu skulle ha insett att det är viktigt att växla på och visa att man är mycket engagerad när stora områden i riket står i brand.

https://www.synonymer.se/sv-syn/vila
http://www.mdh.se/ny-publikation-om-fenomenet-och-begreppet-vila-1.77090

Eftersom vi vet att hjärnan nätverkar och växlar på sin kreativa förmåga under vila borde alla inse värdet av vila. Inte minst de som är arbetsgivare. Jag vill ha medarbetare som klarar av att vara kreativa och som kan prestera på toppen av sin förmåga, då måste tuffa arbetspass matchas med ”rast och vila”.
https://ki.se/forskning/hjarnan-natverkar-i-vila

Dagens kalkoner
Stefan Löfvén. Heltidspolitiker har inte semester! Vi ska alltid stå i folkets tjänst. Precis som när IT-säkerhetsskandalen avslöjades visar Löfvén återigen sin bristande ledarförmåga. Oavsett om han inte förstår vad han kan göra för positiv skillnad eller ej kopplat till alla bränder borde han för länge sedan ha gått ut till det svenska folket och 1) talat om att han ”står på tå” kopplat till brandproblemen 2) att han i sin roll som statsminister tar ansvar för att statens nödvändiga resurser koordineras med hjälp av MSB 3) Att han personligen engagerar sig för att få nödvändig hjälp från andra Européiska länder. Uppsala och Sverige behöver väl tränade ledare att leda kommuner och landet. Om det till exempel stämmer att arbetslagstiftning hindrar ifrån att jobba extra timmar eller att häva semestrar visar det återigen på hur naiva många är. Lagstiftning måste också självklart öppna upp för extra ordinära situationer. Det kanske kräver att regeringens krisledning aktiverats. Hur stora delar av Sverige ska brinna innan statsministern leder en krisledning? Löfvén tycker sannolikt att MSB ska lösa uppgiften. Löfvén har ingen politisk fingertoppskänsla. Det tycks hans rådgivare också sakna.

USAs nya vänster! Använd gärna det som tidigare gjorde det svenska samhället generellt välmående som exempel. När andra folk gör det får de gärna låta bli ”fake news” och ”fake facts”. Sverige har aldrig varit ett socialistiskt samhälle. Trots vänsterälskare som skräpar ner Uppsalas finrum med DDR-”konst”! Socialdemokraterna har aldrig gillat vänstern, bara använt dem som maktboskap. Precis som nedan skribent skriver har Sverige länge varit en marknadsekonomi. Den har starkt bidragit till Sveriges generellt höga välstånd. Nu är den hotad då S lutar sig mot naivister och kommunister som tillåts påverka politiken i på tok för stor utsträckning. Och SD som vill stänga våra gränser för bland annat all den kompetens vi skriker efter för att försvara välståndet samt lämna EU som är den marknad som är viktigast för Sveriges näringsliv.
http://www.gp.se/ledare/sigfrid-usa-s-vänster-har-inget-att-hämta-i-sverige-1.7199336

Dagens stjärnor
Alla brandmän och frivilliga som bekämpar alla bränder som rasar i Sverige. Det är inte härligt när det blir 34 grader varmt i Uppsala. Frågar du mig är det inte en trevlig värme någonstans. Jag hoppas verkligen vi får regn runt om i Sverige några dagar snart. Det trodde jag aldrig jag skulle tycka.. Vi lever i ständigt föränderliga tider. Över 60 samtidiga bränder ute i naturen är inga upplyftande nyheter.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7000245

Är politiken en lämplig måttstock

Lönesättning
I Sverige sköts löneförhandlingar främst mellan arbetsgivarorganisationer och facket. De bestämmer ramarna för det löneutrymme som sedan företagare och chefer förväntas följa. Ibland följer inte olika yrkesgrupper, eller delar av yrkesgrupper, den arbetsordning och regelverket. Den pågående konflikten mellan sophämtare i Stockholm och dess arbetsgivare tycks vara "en vild" strejk. Huvudproblemet i den konflikten tycks vara att det offentliga upphandlingssystemet är dysfunktionellt. Ska-krav som alla svarar ja på och sen bara lägsta pris som vinner. Marknaden anpassar sig till spelet och bjuder så billigt de kan och räknar sedan med att försöka få upp ersättningen på olika sätt när man väl fått ett kontrakt... Ja, ja runt 34.000 per månad för mindre än 30 timmars arbetsvecka verkar vara en väldigt bra ersättning för arbete som kräver mycket liten utbildning. Vi får se vad som händer om bolaget går i konkurs då bolagsstrategin att försöka få "monopol" i Norden tycks ha spårat ur.

I bifogad ledarartikel lyfter skribenten problemen med orättvisa löner. Personligen anser jag att lönebildningen självklart ska vara rättvis. Samtidigt måste vi reflektera över vad som är rättvist. Till att börja med borde alltid meritokrati avgöra tillsättningar och ersättningsnivåer. För att komma nära den ordningen krävs bra kravspecifikationer kopplat till olika tjänster. Därutöver trovärdiga referenser som styrker lagarbetarförmåga och prestationsförmåga. Inom politiken får alla ledande politiker samma ersättning per kommun eller statligt, oavsett tidigare meriter. Personligen tycker jag det är en dålig ordning. Jag tycker alltid kompetens, erfarenhet och prestationsförmåga ska göra ordentlig skillnad i lönekuvertet. Jämlika möjligheter är inte synonymt med lika ersättningsnivåer. Jag tycker också att den fria förhandlingsrätten är viktig. Inom de ramar som arbetsgivare och fack enats om råder sedan lokala prioriteringar och individuella förhandlingar. I min värld är den individuella löneförhandlingen viktig. Bland annat som tydlig prestationssamtal mellan medarbetare och chef. Bifogad artikel tyder på okunskap om hur lönesättning fungerar i Sverige och köper för mycket ett fackligt perspektiv. När en person börjar på en större arbetsplats har ingångslönen stor betydelse för löneutvecklingen. Om en född svensk kvinna och man samt en invandrad irakier har samma universitetsmeriter och i övrigt har matchande kompetenser ska de självklart få en lika låg ingångslön. Om de rekryteras på andra sätt är det inte konstigt att ersättningsnivåerna skiljer sig! Den individuella förvandlingsförmågan har och ska ha betydelse. Tycker du att ett kommunistiskt lönesättningssystem är bättre? Att ta hänsyn till att människor förhandlar olika och har olika kompetenser är inte diskriminerande.
http://www.expressen.se/ledare/vi-har-inte-rad-med-diskriminering-pa-jobbet/

Dagens kalkon
Riksbanken som starkt bidrar till att svenskars köpkraft under utlandsresor är kraftigt försvagad! Vad håller Ingves på med?!

Dagens stjärna
Min morfar, Arne, som kämpar hårt för att få tillbaka mer personlig frihet. Benen behöver åter stärkas så att rullstolen sedan några månader åter kan ersättas med en rullator. Jag älskar ambitionen och flitet för att försöka återvinna mer personlig frihet. 95,5 år är väl ingen ålder år 2017. I vart fall om vi struntar i ett allt mindre finansierat pensionssystem...

Transferpengar

Behöver vi Transferpengar kopplade till offentliga jobb?
Inom till exempel fotbollen och ishockeyn finns transferpengar kopplade till att idrottshens byter lag. Skälen för det är många och flera av skälen relevanta. I dagens Sverige har vi en situation där allt fler viktiga yrken som t ex läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, fiskaler och socialsekreterare praktiskt tränas upp av den offentliga sektorn och sedan går allt fler till bemanningsföretag och mycket dyrare säljs tillbaka till den skattefinansierade verksamheten. Eller byter till annan arbetsgivare. I en värld där de offentliga utgifterna redan är mycket höga måste vi på något sätt förhålla oss till denna ordning som blir allt vanligare. Kan det ur ett skattebetalarperspektiv vara så att en transferpeng ska kopplas till bland andra dessa yrken? Inte minst den höga personalomsättningen är bekymmersam och driver också onödiga kostnader. Självklart behöver de offentliga arbetsgivarna jobba ännu mer på att bli bättre som arbetsgivare. Jag är övertygad om att vi kan förbättra villkoren för dessa viktiga yrkesgrupper trots att vi inte har råd att kraftigt höja deras löner. Vad tycker du?
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/socialsekreterare-sager-upp-sig-flyr-till-bemanningsforetag
https://www.vardassistans.se/Public/Public_SignUpDoctor.aspx?Intresseanmälansocionomer?&gclid=CjwKEAjwpPCuBRDris2Y7piU2QsSJAD1Qv7BpYDhn1YztrytkYEuzxOLz5HbKbLk4o89mVf4RvRxMBoCfH7w_wcB
http://www.teambokonsult.se

I naivitetens tjänst

Balans mellan värden
Jag talar ofta och gärna om värdegrunder och dess stora betydelse för att hålla ihop och utveckla olika lag. Värdegrunders betydelse för hållbart framgångsbygge kan inte överskattas, de är avgörande. Som med allt annat tvingas vi samtidigt till ställningstaganden som innebär mer eller mindre fokus på de olika perspektiv som vi fokuserar på i just vår värdegrund. Ansvarstagande och medmänsklighet blir idag värdegrunder som får exemplifiera våra ständiga dilemman, om vi är ansvarstagande gentemot dem man primärt har ett ansvar för. Hur långt och till vilket pris är det mot den egna gruppen rimligt att hjälpa andra? Är tänkta kortsiktiga hjälpinsatser till människor utanför gruppen rimliga om det innebär att den sociala och ekonomiska situationen för gruppen kraftigt försämras? Så kan man väl inte tänka när det handlar om t ex människor på flykt? Bl a så resonerar väldigt många andra EU länder, och andra Europeiska och övriga länder i världen. De flesta vill att deras länder ska hålla ihop. Men vad vill Sverige? Hur länge är det rimligt att Sverige, per capita, år efter år stöttar i särklass flest flyktingar och anhöriga utan att vara angränsande land till konflikthärd? Är det inte klokt, för alla som redan fått en fristat här och övriga som bor här, om vi får igång ett betydligt bättre integrationsarbete innan vi gör integrationsutmaningen omöjlig? Eller vill vi inte försvara och utveckla just våra svenska grundvärderingar och vårt generella välstånd?
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/den-humanistiska-stormakten-star-infoer-sin-stoersta-utmaning-14781

Bostadsbristen stor
I Uppsala och Stockholm är bostadsefterfrågan enorm i förhållande till utbudet av bostäder. Många både yngre och äldre försöker desperat hitta ett första boende eller ett boende de har råd med. Nästan alla dessa misslyckas idag att hitta en bostad då bostadsbristen är stor och prisbilden väldigt hög, både för bostadsrätter och hyresrätter. Hur mycket är det rimligt att dessa människors behov och önskemål nerprioriteras för att istället fortsätta att per capita vara de mest generösa medmänniskorna i världen? Jag träffar varje vecka många människor som inte längre ställer upp på detta. Bara för att det inte är ett problem för politiker som bor på Söder i Stockholm, eller politiker generellt, så är det ett växande problem för allt fler svenskar. Och bostadsbristen är också ett problem för arbetsgivare som inte lyckas hitta bostäder för att attrahera den kompetens de behöver. Och även om vi genom våra statliga skattepengar betalar initiala flyktingkostnader, vad händer efter 1-2 år då flyktingarna sannolikt fortfarande behöver bostäder? Ska de få de nyproducerade bostäderna? Hur svarar vi då mot våra ungdomars, våra äldres och våra arbetsgivares kortsiktiga behov? Men det kanske inte är viktigt för att klara av att försvara det generella välståndet? Det kanske inte är viktigt för att försvara ett socialt och ekonomiskt hållbart samhälle? P.S glöm inte heller att Skolverket säger att våra barn bara blir mindre och mindre konkurrenskraftiga..... Är Sverige en hållbar humanistisk stormakt, ett naivt tempelbygge eller vad är vi? Vi kanske ska fråga danskarna, norrmännen, finnarna, holländarna, engelsmännen o s v.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/har-ska-flyktingar-flytta-in-3680637.aspx

Dags för ett drickssystem

Bättre servicekultur
Väldigt många, om inte alla, länder som har en stor serviceindustri använder sig av drickssystemet. Är det bra eller dåligt? Facket tycker säkerligen att det är dåligt. Personligen tycker jag att det skulle tjäna Sverige väl om det införs även i vårt land. Helt klart är att systemet fungerar. Om man t ex på Kuba ger personalen dricks så får en annars slö service fortare och leendena blir ännu större. Och dom anstränger sig extra för att kunden ska fortsätta att uppskatta deras service. Varför skulle inte svensk t ex turistindustri må ännu bättre med en sådan utveckling? Några effekter jag tror vi skulle se;
- Servicekulturen skulle utvecklas snabbare och kunderna få betydligt bättre service än idag
- De fasta kostnaderna skulle kunna hållas nere och då skulle fler kunna få enkla attraktiva jobb
- Arbetsgivare skulle enklare bli av med personal som inte passar för yrket och den personalen som ger föredömlig service kan säkerligen tjäna ordentligt med välförtjänta pengar
Vad tycker du?


P.S Oavsett vad man tycker om kommunism så kan jag konstatera att bland de Karibiska länderna är det Kuba som erbjuder sin befolkning bra utbildning och sjukvård. Och bostäder. Så är det inte i t ex Haiti och Jamaica som är marknadsekonomier. Kan det möjligen vara så att Kuba skulle ha varit Amerikas Sverige om inte USA haft sina sanktioner mot landet? Det kanske blir Amerikas Sverige inom kort. Den som lever får se.

Resursslöseri

Idiotiskt
Det är verkligen idiotiskt att vi inte är bättre på att ta tillvara den djupa kunskap inom mycket värdefulla områden som många av våra invandrade besitter. Vi vet att vi har ett stort glapp mellan efterfrågade medarbetare och många av dem som söker arbete. Samtidigt har vi många välutbildade invandrare som inget hellre vill än att bidra till samhällsbyggandet och att bli självförsörjande. Varför är det så svårt att matcha in många av dessa invandrare på vår arbetsmarknaden när det finns ett stort behov av kompetenta, snabblärande och hårt arbetande människor? Det måste gå att hitta betydligt bättre stöd för att matcha dessa värdefulla krafter mot behövande arbetsgivare!
http://www.unt.se/debatt/invandrade-akademiker-overges-2434855.aspx

Växla upp vägen mot oljeoberoende
Varför är det så svårt att genomföra nödvändiga förändringar? Bryr sig så många om kommande generationers välstånd? Både ur ett miljöperspektiv och ur ett ekonomiskt välståndsperspektiv måste vi mycket snabbare bygga nya kostnadseffektiva energikällor som ger i närheten av den billiga energi som oljan idag representera. Det är väl världens städer som får leda denna nödvändiga utveckling. Varför tror du att det är så svårt att ställa om fortfare?
http://www.di.se/#!/artiklar/2013/5/22/imf-varnar-for-oljan/