Sömn har avgörande betydelse

Man måste få ligga lugnt

Det är galet att Sverige varit så sega med att införa kraftiga restriktioner för barns användande av sociala medier. Att lämna det ansvaret till föräldrar kan tyckas enkelt. Jag kan bara av egen erfarenhet konstatera att det nästan är en omöjlig situation som förälder att kraftigt begränsa dessa vansinnigt många timmar framför skärmar med enbart ”prat” och titt på väldigt lite värdeskapande. Alla elever som konsumerar massvis med timmar på sociala nätverk som TikTok och som tittar på oändliga fängslande serier på till exempel Netflix presterar mycket sämre avseende rörlighet, läsförmåga och skolresultat. Mycket sämre i förhållande till sin förmåga. Detta är väldigt dåligt för våra barn men också för svensk kommande konkurrensförmåga.

Expressens ledare har rätt. Du som bryr dig om våra barn och vår framtida konkurrensförmåga, läs hela artikeln!

"Socialminister Jacob Forssmed har en känsla för språk. Den nyttjade han effektivt i veckan, i ett brandtal om den alarmerande sömnkrisen bland barn och unga. På 80-talet sussade nästan alla barn när klockan slog elva på kvällen. 2013 var sex av tio fortfarande vakna. Skärmåldern hade inträtt. I dag kan det vara etter värre. ”Sociala medier-bolagen bygger hela sin affärsmodell på att beröva barnen deras tid för återhämtning”, sade Forssmed. Det handlar om ”en rovdrift på det som skyddar barns hälsa. Den sliter på deras hjärnor, äter deras tid.” Han överdriver inte." 

"När barn sover för lite blir de mycket mer än lite trötta. Sömnbrist påverkar minne, inlärning och koncentration. Samspelet med andra människor blir svårare, att kontrollera känslorna likaså. Brister sömnen under längre perioder kan det leda till grava psykologiska problem som hyperaktivitet och aggressivitet. Risken för depression, ångest, nedstämdhet och riskbeteenden ökar. Självklart blir skolarbetet lidande. Kronisk sömnighet kan påverka skolbetygen och med tiden karriär och livsinkomst." 

"Att låta barn slarva med sömnen är kort sagt som att ge dem ett stort glas whisky, rycka dem i håret och sparka dem på smalbenet innan man skickar dem till skolan. Efter att kvällen före ha förbjudit dem att göra sina läxor."

"I våra grannländer finns det redan riktlinjer vad gäller barn och sömn. Sverige har legat på efterkälken, förmodligen på grund av svenskens förtjusning i ny teknik, ovilja att inkräkta på barns integritet och rädsla för att anklagas för moralpanik."

"Det har larmats om galopperande skolstress, särskilt bland flickor – och som ett brev på posten kommer krav på färre prov, mindre kunskapsstoff eller senare betyg. Samtidigt ligger den där i sängen hos barnen, mobilen med sin blålysande skärm, sina beroendeframkallande algoritmer och pockande notiser och meddelanden. Det är ju med att ta bort den, och ransonera skärmar, man borde börja, innan man reformerar hela institutioner i hopp om att göra barn och ungdomar mindre trötta och nere."

"Grundproblemet kan, med socialministerns ord, vara ”för lång Kylie Jenner- och Andrew Tate-tid och för kort John Blund-stund”."

https://www.expressen.se/ledare/det-borjar-i-sangen-inte-i-klassrummet/

Snabbare

Den nakna sanningen
Sanningen är relativ. Mycket handlar om vilka ”glasögon” vi väljer att sätta på oss, och vad vi väljer att fokusera på. Vi kan korrekt se olika verkligheter trots att man tittar på samma sak. Hans Rosling blev världskändis på att beskriva statistiska fakta om hur väldigt mycket blivit väldigt mycket bättre på jorden de senaste typ 50 åren. Men bara för att mycket kopplat till hälsa och fattigdom blivit bättre innebär det inte att stora samhällsproblem saknas, i olika former. I vår del av världen breder till exempel den organiserade brottsligheten ut i takt med att den relativa fattigdomen ökar. Vissa kallar sig optimister och vill inte se problemen. Andra är pessimister och kan inte se allt positivt som också finns. Personligen tycker jag den bästa metoden för att klokt förhålla sig rimligt objektivt till verkligheten är genom relevanta sakpolitiska konferenser. Till exempel en sådan som jag länge tyckt att statsminister Löfvén skulle ha ordnat inom migrationspolitiken.

Vi måste mycket snabbare ta ordentligt i problem som kan bli mycket skadliga. Särskilt viktigt om problemen är kopplade till yngre och äldre tuffa män. Förenta Nationerna, FN, skapades med ett gott syfte. Genom sin historia har dock FN misslyckats och misslyckats med att hindra krig. När Japanerna invaderade grannländer, när Italien invaderade nordöstliga Afrika, när tyskarna invaderade land efter land och USA invaderade Irak. Nästan varje gång skapade de anfallande påhittade övergrepp som skulle rättfärdiga deras maktambitioner. Och diktatorer i Europa och Asien lärde sig till en början att övriga världen inte ingrep trots att sådana överenskommelser fanns. Vi borde ha lärt av vår mänskliga historia. Organiserad brottslighet försvinner inte genom att negligera den eller genom att försöka möta den med kramar. Krama dem kan man göra när de inom kriminalvården ska ”samhällsanpassas”. Bland annat är det hög tid att kunna frihetsberöva personer som idag klassas som minderåriga.
https://www.so-rummet.se/kategorier/fn-historia-och-fn-insatser

Jag vill passa på att hedra den stora och härligt optimistiska författaren Amos Oz som precis dött endast 79 år gammal. Det är imponerande att bära på så mycket optimism när man länge levt i en dödlig konfliktmiljö. Oz var också en av grundarna av ”Fred nu”-rörelsen. En del av hans klokhet symboliserades i hans övertygelse om att en tvåstatslösning mellan palestinier och israeler bäst skulle leda mot mindre motsättningar. Trots att jag ibland upplevde honom som lite väl vänsterorienterad tillförde hans tankar och skrifter positiva värden kopplade till människans utveckling.
https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/kultur/amos-oz

Dagens besvikelse
De som inte snabbare bidrar till viktig problemlösning. Precis som många historiska krig hade kunnat undvikas, och miljontals liv ha räddats, om verkningsfull problemlösning startats är det lika med hanteringen av organiserad brottslighet. Precis som med Hitler, Moussolino, Franco och den som styrde Japan på 30- och 40-talet lärde de sig att deras aggretioner under lång tid inte möttes med kraftfulla represalier. Det utnyttjades maximalt.
Lars Åbergs bifogade artikel är läsvärd. Inte minst för att han undrar varför vi så farligt sent tar i kända problem. Lär av alla misslyckade FN-försök att i tid problemlösa. Lär av främst Storbritannien och Frankrikes senfärdighet att ingripa mot Hitlers framfart.

”Förmodligen är det så att en annan risk är vanligare; den att man vänjer sig vid att bo i ett land där kriminella personer avrättas inför öppen ridå, bilar sticks i brand, granater sprängs och vittnen hotas. Efter att den initiala upprördheten gått över i cynism blir vi till sist apatiska betraktare. Denna brutalitet hör inte hemma i vår föreställning om världens kanske jämställdaste och en gång jämlikaste nation, men till vem ska vi ringa och klaga vår nöd?”

”Bland politiker och myndighetsföreträdare finns en skyddsinstinkt som gärna avvisar kritiska granskningar eller synpunkter som svartmålning. Emellanåt smittar den av sig på journalistiken, som när Sydsvenskan färgad av dödsskjutningar i staden drog i gång kampanjen "Vi älskar Malmö" och fick tidningen att framstå som ett särtryck av den kommunala kommunikationsavdelningens broschyrer. Alla som inte "älskade" staden förutsattes tycka illa om den. Att den granskande blicken skulle kunna kopplas till en vilja att bidra till förbättringar verkar sällan föresväva dem, som helst undviker verkliga förhållanden för att i stället undervisa om hur dessa bäst borde avbildas.”

”Så uppstår också vad man i just det här fallet skulle kunna kalla en dubbel malmöitisk bokföring. Man begär statlig hjälp med problem vars existens länge förtigits. Man redovisar ett stort överskott i en budget som årligen får fem miljarder från det kommunala utjämningssystemet.”

”Och situationen går knappast att bortförklara med naivitet och bristande kunskap. Även skumraskaffärer pågår i dagsljus. Uppväxtvillkor urholkas inför våra blickar. Det mesta finns dokumenterat, men mycket som uppenbarats har ändå i det längsta förnekats.”
https://www.svd.se/nar-valfardens-existentiella-kris-slar-till

Dagens stjärnor
Sakine Madon. Hon klär in ett möte mellan oss på ett intressant och korrekt sätt. Generellt har hennes start i Uppsala främst imponerat med att hon ofta adresserar lokala problem som parallellt kläs in i ett sammanhang som gör resonemanget till en större än Uppsala angelägenhet.

”Att ”fjäska” för folk i partiet har inte varit hans stil, säger han, och berättar att han väljer att lägga sin tid på att prata med invånarna. Han kallar det som Centerpartiet gjort mot honom ”demokratiskt vidrigt”.

”Som utomstående kan man instämma i det märkliga med att Centerpartiet utesluter ett kommunalråd strax efter ett val. Hannas personlighet och stil har sedan många år varit väl känt. Hur tänkte egentligen C-ledningen?”

”Enligt Hanna har ”kampanjgruppen” mot honom spridit falska rykten om honom. Bland annat att han skulle betett sig olämpligt mot kvinnor.....”

”Det var inte av ideologiska liberala skäl som han gick med i Centerpartiet i vuxen ålder, utan för att han tyckte att det var ett decentralistiskt parti som var företagarvänligt.”
https://mobil.unt.se/ledare/vi-lar-fa-se-mer-av-hanna-5173440.aspx

Ulrica Schenström. Det är tröttsamt med felriktad aktivism. Självklart ska orättvisa och alla former av diskriminering motverkas. Samtidigt ska främst relevant kunskap och prestationsförmåga objektivt ligga till grund för vem som får vilka uppdrag. Det leder mot mest rättvisa så länge som alla har en rimligt rättvis chans att utbilda sig. Inte minst inom Uppsala kommun är det tröttsamt att följa vissa partiers tal om hur viktigt jämställdhetsarbetet är. Det viktiga är inte att prata och prata om det utan att se till så att relevanta förbättringar blir verklighet. Om relevanta förbättringar blir verklighet handlar om ledarskapsförmåga. Mindre byråkrati och mer kompetent ledarskap är bästa lösning för en jämnlikare framtid.

”Jag tror inte att jämställdhetsarbetet kan ligga under ett enda myndighetsansvar. Jag anser att alla myndigheter skall ta sin del av ansvaret för att förbättra situationen. Eftersom regeringen styr riket och därmed myndigheterna tycker jag att det borde ingå i varje regleringsbrev att jämställdhet och jämlikhet är en prioriterad fråga. Borde inte en feministisk regering redan ha infört det?”

”Och när Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skrev på DN debatt att ”Myndigheten behövs enligt utredningen främst för att driva på regeringen i detta arbete, inte så mycket för att utföra en av riksdag och regering utformad politik.” – ja, då har en feministisk regering väldigt stora problem. Behöver man en myndighet för att påminna vår regering om att det är viktigt med feminism, jämställdhet och jämlikhet. Absurt.”
http://www.gp.se/ledare/jämställdheten-står-och-faller-inte-med-en-myndighet-1.11926797

Är politiken en lämplig måttstock

Lönesättning
I Sverige sköts löneförhandlingar främst mellan arbetsgivarorganisationer och facket. De bestämmer ramarna för det löneutrymme som sedan företagare och chefer förväntas följa. Ibland följer inte olika yrkesgrupper, eller delar av yrkesgrupper, den arbetsordning och regelverket. Den pågående konflikten mellan sophämtare i Stockholm och dess arbetsgivare tycks vara "en vild" strejk. Huvudproblemet i den konflikten tycks vara att det offentliga upphandlingssystemet är dysfunktionellt. Ska-krav som alla svarar ja på och sen bara lägsta pris som vinner. Marknaden anpassar sig till spelet och bjuder så billigt de kan och räknar sedan med att försöka få upp ersättningen på olika sätt när man väl fått ett kontrakt... Ja, ja runt 34.000 per månad för mindre än 30 timmars arbetsvecka verkar vara en väldigt bra ersättning för arbete som kräver mycket liten utbildning. Vi får se vad som händer om bolaget går i konkurs då bolagsstrategin att försöka få "monopol" i Norden tycks ha spårat ur.

I bifogad ledarartikel lyfter skribenten problemen med orättvisa löner. Personligen anser jag att lönebildningen självklart ska vara rättvis. Samtidigt måste vi reflektera över vad som är rättvist. Till att börja med borde alltid meritokrati avgöra tillsättningar och ersättningsnivåer. För att komma nära den ordningen krävs bra kravspecifikationer kopplat till olika tjänster. Därutöver trovärdiga referenser som styrker lagarbetarförmåga och prestationsförmåga. Inom politiken får alla ledande politiker samma ersättning per kommun eller statligt, oavsett tidigare meriter. Personligen tycker jag det är en dålig ordning. Jag tycker alltid kompetens, erfarenhet och prestationsförmåga ska göra ordentlig skillnad i lönekuvertet. Jämlika möjligheter är inte synonymt med lika ersättningsnivåer. Jag tycker också att den fria förhandlingsrätten är viktig. Inom de ramar som arbetsgivare och fack enats om råder sedan lokala prioriteringar och individuella förhandlingar. I min värld är den individuella löneförhandlingen viktig. Bland annat som tydlig prestationssamtal mellan medarbetare och chef. Bifogad artikel tyder på okunskap om hur lönesättning fungerar i Sverige och köper för mycket ett fackligt perspektiv. När en person börjar på en större arbetsplats har ingångslönen stor betydelse för löneutvecklingen. Om en född svensk kvinna och man samt en invandrad irakier har samma universitetsmeriter och i övrigt har matchande kompetenser ska de självklart få en lika låg ingångslön. Om de rekryteras på andra sätt är det inte konstigt att ersättningsnivåerna skiljer sig! Den individuella förvandlingsförmågan har och ska ha betydelse. Tycker du att ett kommunistiskt lönesättningssystem är bättre? Att ta hänsyn till att människor förhandlar olika och har olika kompetenser är inte diskriminerande.
http://www.expressen.se/ledare/vi-har-inte-rad-med-diskriminering-pa-jobbet/

Dagens kalkon
Riksbanken som starkt bidrar till att svenskars köpkraft under utlandsresor är kraftigt försvagad! Vad håller Ingves på med?!

Dagens stjärna
Min morfar, Arne, som kämpar hårt för att få tillbaka mer personlig frihet. Benen behöver åter stärkas så att rullstolen sedan några månader åter kan ersättas med en rullator. Jag älskar ambitionen och flitet för att försöka återvinna mer personlig frihet. 95,5 år är väl ingen ålder år 2017. I vart fall om vi struntar i ett allt mindre finansierat pensionssystem...

Bland de bästa

Mot framgång
Det är tur att vi har människor med starka ambitioner i våra samhällen. Det är runt dessa människor saker händer. I det lilla och i det stora. Många av de människor som nu folkvandrar till Sverige är sådana människor. Utan liknande människor förstelnar och dör samhällen. De platser eller organisationer som också har förmånen att ha ambitiösa och kunniga ledare kan gå väldigt långt. Om lagen tränar mycket och har roligt tillsammans kan de nå toppen i jämförelse med andra. Det är härligt men tufft på toppen. Men de som gillar att vara bland de ledande är beredd att lägga den tid och de ansträngningar som krävs. Den som vill vara kvar i toppen kan aldrig vila och måste alltid våga prova nya metoder för att hålla sig kvar i topp. För ett lag med ambitiösa är lagledarens roll och förhållningssätt avgörande för lagets prestationsförmåga. Vem vill inte tillhöra ett lag som tillhör de bästa? Det vill jag. Allt för ofta underskattas ledarnas avgörande betydelse. Särskilt i tuffa tider blir det tydligt att erfarna ledare klarar av att styra mot lugnare vatten. Det gör oftast inte oerfarna och oprövade ledare. Inget konstigt med det.

I går vann Sirius en viktig fotbollsmatch! 2-0 mot Frej (Täby). Stefan Silva gjorde båda målen! Och i takt med framgångarna kommer också publiken! Redan igår var jag glad över Sirius framgång. När jag läste tidningen i morse blev jag glad igen. Det är roligt att känna tillhörighet med lag som presterar framgångsrikt. I fotbollens värld kan vi också tydligt se att människor från väldigt olika bakgrund kan prestera framgångsrikt tillsammans om de förstår spelreglerna, tränar hårt och leds klokt. Samlat mot gemensamma övergripande mål kan vi skapa mycket bra tillsammans. Oavsett våra bakgrunder.
http://mobil.unt.se/sport/en-motiverad-silva-kan-bli-guld-vard-3912867.aspx

Slöseri med skattemedel

Belöna kompetens och erfarenhet
Inom alla yrken finns bra och mindre bra människor vad avser förmågan att lösa sitt uppdrag framgångsrikt och då sannolikt uppskattat. Jag tillhör dem som anser att de som är kompetenta och som levererar bra resultat är värda högre ersättning än andra. Inom lärarkåren finns en hel del upprördhet mot det förstelärarsystem som införts. Det upplevs som orättvist. Jag kan dela deras missnöje med hur möjligheten att premiera vissa lärares särskilda begåvning har implementerats. Implementationen får underkänt men principen är rätt! Kompetens, erfarenhet och prestation är det viktiga. Inte antal år hos en särskild arbetsgivare!

Politikerarvoden
Politiker får inte lön! De får arvoden för sina politiska uppdrag. Om man är kommunalråd, landstingsråd eller riksdagsledamot så får alla samma grundersättning oavsett kompetens, erfarenhet eller prestationsförmåga. Det tycker jag är ett idiotiskt system. Samma princip borde gälla för politiker som för övriga på arbetsmarknaden. Även om politiska uppdrag är förtroendeuppdrag och inte anställningar så är ett förtroendeuppdrag ett mycket krävande arbete. Självklart påverkas arbetets resultat av vilken kompetens, erfarenhet och prestationshistorik en person har. Därför borde även politiska uppdrag ha differentierade arvodesupplägg. Varför inte t ex ett riksdagsarvode, 61.000/månad, som bas men att en runt 20 år som saknar högskoleutbildning får 50% av det arvodet. Och den över 35 år med riktig arbetslivserfarenhet och en högskoleexamina får basersättningen. Och den över 40 till 67 som har en högskoleutbildning, rikligt med arbetslivserfarenhet, en imponerande prestationshistorik 1,25 * basersättningen. Nu när de tidigare väldigt generösa fallskärms och pensionssystemet för politiker kraftigt försämrats är det rimligt att göra även denna förändring! Vi vill väl ändå få så många duktiga och allmänbildade som möjligt som politiska representanter? Annars kommer det allt mer bli som inom rikspolitiken idag.

Sjukt exempel
Vad är ett rimligt arvode till en politiskt aktiv 25 åring? Utan imponerande utbildning eller arbetslivserfarenhet? Inom Sverigedemokraterna tycks de tycka att skattebetalarna ska betala över 100.000 kronor per månad för en så "fantastiskt" kompetent och erfaren person som Pavel Gamov! För att inte tala om den demokratiska aspekten på att SD anser det lämpligt att en och samma person kan sitta på flera demokratiska ledarstolar samtidigt! Pinsamt och oacceptabelt! Jag betalar inte skatt för att något liknande ska vara möjligt! Alla hårt slitande företagare som i bästa fall kan lyfta 30.000 per månad hånas med liknande arvodesmöjligheter! 99% av Sveriges hårt slitande som inte tjänar i närheten av 100.000 kr per månad säger garanterat ICKE ACCEPTABELT! Mycket framgångsrika företagare, framgångsrika inom näringslivet, framgångsrika idrottare, kulturpersoner, ledande tjänstemän och ett fåtal ledande politiker är en sak. Men inte en 25 åring utan imponerande bakgrund.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/gamov-drar-in-100-000-i-manaden-3522756.aspx

Vad är rimligt?

Hur dugliga politiska ledare vill vi ha?
Inom alla verksamheter finns en stark koppling mellan prestationsförmåga och ersättningsvillkor. Det verkar bara vara det politiska skrået där det inte gäller. Alla får lika ersättning oavsett kunskap, erfarenhet och prestationsförmåga. Är inte det märkligt att de som representerar folket inte lever i en verklighet som speglar verkligheten? Nu har tydligen riksdagsledamöterna en majoritet för att de själva fortsatt ska ha orimliga fallskärmsupplägg, om de avsätts eller själva väljer att gå, men att nya riksdagsledamöter får mycket sämre villkor. Tänk vad lätt det är att försämra för andra än sig själv.....

Om ersättningssystemet är viktigt för människors val, hur påverkas då nyrekryteringen av ledande politiker om villkoren kraftigt försämras? Visst har rikspolitiker tre månaders ledighet från riksdagen... Och i kombination med nuvarande månadsarvoden, kostnadsersättningar och fallskärmar är det mycket förmånligt för den enskilde. I synnerhet för oerfarna och lågpresterande. Man kan undra varför politikerna inte sett det som bra att tydligt redogöra för dessa generösa villkor då det sannolikt gjort att fler personer sett det politiska uppdraget som lockande. Jag är glad över att C inte ställt sig bakom det av M och S föreslagna villkorspaketet. Det är rimligt att även nuvarande ledamöter får förändringar. Med högre månadsarvoden för alla i utbyte mot orimliga fallskärmar hade det varit en smakfullare förändring.
http://www.dn.se/ekonomi/politikernas-pensionsnota-en-halv-miljard/
http://www.dn.se/ekonomi/sa-fungerar-riksdagsledamoternas-pensioner/

Eftersom villkoren nu kraftigt ändras är det rimligt att för de nya ledamöterna kraftigt höja månadsarvodet och samtidigt halvera antalet riksdagsledamöter. Återigen är det viktigt att upplysa om att riksdagsledamöter i mycket stor utsträckning ägnar sig åt att enbart införa EU lag in i svensk lagstiftning. Då behöver vi inte lika många riksdagsledamöter som idag. Eftersom tanken är att de allt viktigare regionerna ska stärkas är det smartare att minska kraften på riksnivå och öka densamma regionalt. Den regionala nivån blir allt mer relevant. Det blir allt viktigare med riktigt dugliga politiker även regionalt. Då måste villkoren vara rimliga i förhållande till arbetstimmar, utsatthet och önskemål om att inte politiker ska kunna köpas (korruption). Viktigast är alltid lokalsamhället. Därefter regionen. Därefter EU. Så är det.