En ny arbetsmarknad

Attraktiv arbetsgivare

Varför ska en arbetsgivare anstränga sig för att vara attraktiv för arbetskraft med få alternativ på arbetsmarknaden? I en marknadsekonomi är det rimligt att enkla arbetsuppgifter och låga kompetenskrav ger låga ersättningar. Det borde samtidigt vara självklart för arbetsgivare med kvalificerad personal, som är svår att attrahera, att de måste erbjuda goda arbetsvillkor. Annars kan de vare sig attrahera nödvändig arbetskraft eller behålla den. Det förstår de flesta arbetsgivare. Det offentliga inom till exempel skolan och sjukvården har visat sig dåliga på detta. 

Susanna Birgersson, Expressen, skriver läsvärt om bristande ledarskap nedan. Nedan talar vi om serviceyrken som av många klassas som enkla arbetsuppgifter. Oavsett om arbetsuppgifterna är enkla eller svåra ska en attraktiv arbetsgivare uppträda anständigt mot sin personal. 

"Hyvling – vet du vad det är? Hoppas nästan inte, för det är ett väldigt otrevligt men allt vanligare fenomen på arbetsmarknaden. 

Så här: Man är 50 år, har två barn och har jobbat i samma klädbutik i 25 år, när man plötsligt får välja mellan att gå ner 25 procent i arbetstid och 8 500 kronor i lön – eller sägas upp." 

"Mikaelas kolleger får samma erbjudande, eller ännu sämre. Många accepterar, hellre än att bli arbetslösa. Sedan anställer klädkedjan, den där som är Sveriges största och har butiker över hela världen, ändå ny personal, på samma slags hyvlade kontrakt. 

Alltså fler anställda, med färre timmar var. De anställda, som arbetar för att försörja sig, blir givetvis stressade och får kämpa för att få extratimmar." 

"Kapitalismen och den tekniska utvecklingen gör att alla grupper i samhället hela tiden får det bättre, lyder ett nyliberalt mantra. Och det är sant, i betydelsen att mediciner och uppvärmningssystem och bilmotorer fungerar allt bättre. Men en del grupper får det avsevärt sämre: till exempel butiksanställda som tvingas gå ner i tid.

Pressen från den globala konkurrensen är inget skämt, men det går att lösa bemanningen utan att hyvla."

"Jag hoppas att branscher med arbetskraftsbrist tar chansen och rekryterar direkt från detaljhandeln. Erbjud betald utbildning, så ska ni se att bristen på undersköterskor, busschaufförer, elektriker, målare, snickare och medicinska sekreterare kan åtgärdas." 

https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/hm-skryter-om-hallbarhet-men-struntar-i-personalen/

UNTs ledare, Johan Rudström, lyfter perspektiv på hur illa det blivit inom sjukvården. Det är tröttsamt att inte högsta ledningen, politiker, efter år av möjligheter lyckas organisera sjukvården på ett sätt som gör att de i behov av sjukvård får det skyndsamt. Ett arbetssätt som får personalen att både trivas och känna sig stolta. Det är helt sjukt hur lång tid det idag tar att få en operation för att avhjälpa även allvarliga problem om man inte kommer in akut. Sjukvårdspersonalen har ofta mer eller mindre omfattande utbildning för sina uppdrag. Ändå behandlas de inte värdigt. En dåligt fungerande sjukvård är ett av allt för många exempel på hur Sverige mår dåligt och behöver lagas. Väldigt mycket handlar om styrelsernas förmåga att säkerställa fungerande ledarskap och organisation. Hur bra tycker du att styrelserna, nämnderna, är på det?

"Det har varit relativt tyst från Akademiska sjukhuset i sommar. Inga nya larm om ”kaos på akuten”, inga nya massuppsägningar bland sjuksköterskor. Det kan bero på två saker. Antingen har läget förbättrats något, till exempel med fler vårdplatser. Eller så har man tröttnat på att larma och kampviljan har ersatts av uppgivenhet. Det mesta tyder på det senare."

"Det som måste fixas är, enligt facket, att personalen på akutmottagningen bara ska ta hand om akuta patienter. I klartext behövs alltså fler vårdplatser så att de som är färdiga på akuten kan läggas in på en avdelning i stället. Ingen orimlig begäran, men som vi sett under senare år närmast omöjlig att uppfylla. Ur arbetsgivarens perspektiv handlar det inte så mycket om brist på resurser som brist på personal, i första hand sjuksköterskor."

"Uppgivenhet kan alltså vara det nya normala på akuten. ”Jag slutar i oktober. Nu är måttet rågat. Jag orkar inte ha det så här”, sade sjuksköterskan Carola Matsson till (SVT 27/7). Hon berättar om de 12-timmarspass personalen ombeds att jobba, med lite utrymme för rast eller att gå på toaletten."

https://unt.se/ledare/artikel/har-ocksa-stridsviljan-overgett-akademiska/jn9vn90r

Birgersson, Expressen, har precis skrivit en till artikel om en sjuk arbetsmarknad för många. 

”I tidningen Kommunalarbetaren berättar hon samma, gamla historia som vi hört så många gånger redan: Allt fler och allt sjukare brukare ska få hjälp under en och samma arbetsdag. Besöken har kortats och är detaljstyrda ner till minsta syssla. De anställda har få gemensamma raster och träffar inte sina arbetskamrater.”

”Det ger en aning om hur viktigt det är att arbetsplatserna fungerar och att arbetsmiljön är trevlig. Men det är den inte. Såväl kommunala som privata arbetsgivare gör sitt absolut bästa att suga ut allt vad mening och värdighet heter ur jobbet, medelst minutstyrning och övervakning.”

https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/varfor-har-ni-gjort-jobbet-sa-outhardligt/

Det är dags att lägga ner regionerna! Det är dags att minska antalet kommuner och låta kommunerna även axla ansvaret för primärvården. Det är dags för staten att ta fullt regionalt ansvar för specialistsjuktvården. Det är dags att höja ledarkompetensen inom offentlig sektor. Det är dags att tillämpa så mycket decentraliserad makt som möjligt inom vården och omsorgen. Det är dags att se till invånarnyttan och inget annat.

Makten att påverka

Matematiken skapar förutsättningarna

Valet till Sveriges riksdag, Uppsala kommunfullmäktige och Uppsala regionfullmäktige är över. Resultatet är klart och de politiska stridernas dimma har lagt sig. Även tramsbudskapens propaganda är för tillfället borta. Segrar firas och sår slickas. Det är valtider med andra ord.

I Uppsala kan man konstatera att framförallt Utvecklingspartiet demokraterna gjort största succé. Från noll till två mycket värdefulla mandat redan i första valet som partiet ställt upp i. Ett av allt fler helt lokalt fokuserade partier. Oavsett vad man tycker om det så är de övriga partierna som gått framåt SD, S och V. Som mer än genomsnittligt insatt i Uppsalas politik och kommunens välmående är det anmärkningsvärt att oppositionen lyckats så dåligt när till exempel skolan är extremt misskött och företagsklimatet slår "all-time-low". Oavsett vad man tycker har invånarna talat och resultatet är som det är. 

Det är mycket man kan grotta ner sig i kopplat till valresultatet. Uppsala kommun har fått ett helt nytt lokalt parti i kommunfullmäktige, Utvecklingspartiet demokraterna, UP. UP fick i särklass flest röster av alla partier där någon av våra kandidater kryssats. Jag fick i särklass flest kryss av alla i förhållande till antal röster. I valet 2002, för 20 år sedan, hade dåvarande Folkpartiet 16 mandat i Uppsala kommunfullmäktige och var Uppsalas största borgerliga parti. Efter valet 2022 har Liberalerna, tidigare Folkpartiet, 5 mandat och är kommunfullmäktiges näst minsta parti samt bara drygt dubbelt så stora som det nya partiet Utvecklingspartiet demokraterna. Är det en tydlig signal om att det är farligt att samarbeta åt vänster om man kallar sig liberal? Förändringens vindar viner. Varför blev det så på bara 20 år, vad tror du?

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/mohamad-hassan-l-nu-lamnar-jag-kommunpolitiken/r91p6dxl

Ja, ja, ja. En sak är säker och det är att allt förändras hela tiden. Det tar aldrig stopp. UPs två mandat har visat sig matematiskt mycket värdefulla. Särskilt för partier som självklart ska sträva efter makten. Varför ska man engagera sig politiskt om man inte vill att den politik man företräder ska bli verklighet? Eftersom UP inte är ett enfrågeparti är inte nuläget så enkelt som vissa kan tro för hur partiet ska agera. Sakpolitiskt finns det viktig politik inom skolan och äldreomsorgen där UP har liknande ställningstaganden som Socialdemokraterna. Inom spårvagnsfrågan är vi tydligt på samma sida som SD, M, C och KD. Men i vilka sakfrågor kan olika varianter av minoritetsstyren få en majoritet? Tro mig, det som kan tyckas vara ett enkelt val för den som kan välja är i verkligheten inte så enkelt. 

Idag bjuder Utvecklingspartiet demokraternas kommande representanter i kommunfullmäktige på några perspektiv på förhandlingsläget i UNT. Oavsett vilken väg framåt som vi kommer att stötta är orden: Gör om! Gör rätt! centrala. En skola som rankas på plats 261 av 290 kommuner är ett misslyckande. Ett företagsklimat som rankas på plats 247 av 290 kommuner är ett misslyckande. En äldreomsorg som fått kraftig kritik är ett misslyckande. En växande skult och allt fler långvarigt beroende av försöjrningsstöd är stora misslyckanden. Om vi bara synar erfarenheterna och meriterna hos partiernas ledande representanter, vilka har då mest trovärdighet i ett "Gör om! Gör rätt!" projekt?

"Uppsalapaketets planer på att snabbt bygga bostäder och spårväg är dåligt. Ett nytt lokalt styre kan snabbt och tydligt signalera till den nya regeringen att ta fram ett nytt avtal som förlänger tiden för byggande och att Uppsala utan påverkan från staten får planera utvecklingen av hela Uppsala kommun. Detta innebär en mer hållbar tillväxtpolitik som är mycket bättre förankrad hos Uppsalas invånare. Det nya styret i Uppsala måste också snabbt avbryta planerna på att bygga spårväg i Uppsalas södra stadsdelar."

https://unt.se/debatt/artikel/sag-nej-till-planerna-pa-33-000-bostader/reyp3qyj

Bra eller dålig lön

Arbetsmarknadens parter

Det är säkert mycket lockande för många politiker att vilja ge löften om höjda löner "åt höger och åt vänster". Det är dock bara valfläsk eftersom vi i Sverige har en bra ordning där det är arbetsmarknadens parter som generellt förhandlar om löner, inga andra. I dessa tider där det ropas ”vargvarningar” kopplat till stigande inflation skulle kraftiga lönehöjningar tveklöst driva på en oönskad inflation. Inflation innebär att pengars värde minskar månad efter månad. Det innebär till exempel att om lönen ökar med 25 procent och inflationen är 25 procent så har man inte fått någon ökad köpkraft alls. Snarare tvärt om eftersom den ökade lönen också innebär ökad skatt.

Få är nöjda med sitt ersättningspaket. Och trots att det faktiskt finns vetenskapligt bevisat att inkomstens betydelse för ”lycka” peakar runt 50.000 kronor per månad vill många gärna tjäna mycket mer. 

https://www.dn.se/ekonomi/jobb-karriar/hogre-lon-ger-storre-lycka-upp-till-50-000-kronor/

I alla mina möten med personal inom Uppsala kommun och Region Uppsala var länge lönen det ständiga föremålet för missnöjet. Ungefär 2018 ändrades det och nästan alla efterfrågade tydligt rimliga arbetsvillkor där högre lön inte längre var centralt. Det säger en hel del om hur illa det är på många arbetsplatser idag. Och även om många invandrare är fantastiska krafter inom näringsliv och offentlig sektor har de senaste femton årens snabba befolkningsutveckling satt extrem press på vissa yrkesgrupper. Inte minst på undersköterskor, sjuksköterskor, lärare och poliser. 

Isak Skogstad skriver intressant i GP nedan.

"Jag minns så väl hur imponerad jag var över min storasyster. Det var för tio år sedan, hon hade precis blivit en ung vuxen kvinna, redo att välja väg i livet. Hon bestämde sig för att bli polis. För att klara antagningstesterna hade hon börjat förbereda sig ordentligt. Jag blev stolt över att min syster ville dedikera sitt liv åt att skapa trygghet för människor på gator och torg. Det blev aldrig så. Min syster valde i stället att gå en akademisk väg, som ledde till ett tryggt jobb långt borta från förortsvåld och samhällsmisär. Det tar emot att säga det – men jag kan inte låta bli att känna en enorm tacksamhet för att min syster valde bort polisyrket. Förra veckan, när en ung polisman sköts ihjäl i Biskopsgården, blev en sorglig påminnelse om polisens utsatthet."

"Problemet i Sverige är dock knappast isolerat till att poliser blir utsatta för direkt farliga och livshotande situationer. Det är långt mer omfattande och utbrett än så. Samtidigt som vi sett en utveckling där gängbrottslighet och det dödliga våldet har tagit ett allt starkare grepp om samhället, så har poliserna i Sverige kommit att behandlas närmast respektlöst av det offentliga."

Ju tuffare verkligheten blir, desto viktigare är det att poliskåren får samhällets stöd och stöttning. Och då inte bara i ord eller blommor, utan snarare i lönekuvertet och i arbetsvillkoren. Alla poliser behövs mer än någonsin, samtidigt ser vi hur avhoppen från yrket fortsätter."

"För något år sedan kunde Polisförbundet visa hur fler än fyra av tio poliser som lämnat yrket gjorde det av andra skäl än pension. En lika stor andel av de poliser som stannar kvar i yrket planerar aktivt för ett arbetsliv utanför Polismyndigheten."

"Det finns säkerligen många likheter – och då menar jag inte positiva – mellan utvecklingen av polis- och läraryrket. Jag har i flera år studerat hur läraryrket förlorat sin attraktivitet under de senaste decennierna. Det syns i allt från tomma platser på lärarutbildningarna till stora avhopp bland erfarna lärare. Men mitt bland all dyster statistik finns det en särskild undersökning som satt djupa spår i mig: Allt fler lärarbarn väljer bort att följa i sina föräldrars fotspår."

"Det finns nog knappast något som talar mer än ett yrkes attraktivitet eller dess arbetsvillkor än hur vi ser på möjligheten – eller risken – för att låta våra älskade familjemedlemmar att ge sig in i det yrket. Om jag får en dotter i framtiden, som sedan växer upp och säger att hon vill bli polis, så hoppas jag innerligt att vi lever i ett samhälle där det är självklart att jag stöttar hennes yrkesval fullt ut."

https://www.gp.se/ledare/tacken-f%C3%B6r-polisernas-jobb-usla-villkor-och-d%C3%A5lig-l%C3%B6n-1.50764801

Clerté skriver också läsvärt i nedan GP artikel om att samhällsbärare som arbetar inom rättsväsendet, vården och skolan är underskattade. Hon missar dock ett viktigt perspektiv i sin syn på dessa yrkens problem. Jämfört med förr har väldigt många nya intressanta yrken skapats som konkurrerar om kompetenta och drivna personer. Dessutom missar hon att många utbildningar fyllts med mycket onödigt innehåll. 

”Inom flera offentliga yrken pratas det allt oftare om kompetensbrist och svårigheter att rekrytera. Det börjar med att utbildningarna står tomma och allt färre söker sig till yrkesbanan.”

”Gemensamt för dessa samhällsbärande yrken är låga löner och dåliga arbetsvillkor. Det är yrken där personalbrist gör att arbetsbelastningen är stor och ett råare samhällsklimat, som poliserna oftast är de första att märka av, har nu även tagit sig in på anstalter, skolor och sjukhus. En annan gemensam nämnare för dessa yrken är att de ofta kombineras med förväntningar om att de ska ses som ett kall. Det ligger nog en del sanning i det. Men hur mycket man än brinner för sitt jobb måste man känna att lönen är skälig för den arbetsinsats som krävs.”

https://www.gp.se/ledare/förbättra-villkoren-för-samhällsbärarna-1.51721164

Om man nu tycker att rikedom är meningen med livet kan man alltid försöka att gå i Leif GW Perssons fotspår och bli kreativ och framgångsrik företagare. Imponerande intäkter som beskrivs i artikeln nedan. Antar att det är rättighetsintäkter kopplade till hans böcker och aktieaffärer. Han tycker tydligen att han måste tjäna massor av pengar för att känna sig tillräckligt fri. 400.000 kronor per månad, efter skatt, borde räcka till väldigt mycket lyxleverne. Klart man kan bränna 10.000 kronor per dag på krognotor. Då har man fortfarande tillräckligt kvar för att betala driftskostnader till alla fastigheter, taxiresor till allt och så vidare. Good for him. Vi är alla olika. 

https://www.expressen.se/dinapengar/gw-darfor-ger-jag-min-exfru-50-000-i-manaden/

Linda Gustafsson reflekterar i nedan akademiska uppsats över lönens betydelse. Klart den har betydelse som en grundläggande ”hygienfator”. Framförallt kan jag efter samtal med många sjuksköterskor och poliser konstatera att när äldre, erfarnare och väl presterande yrkeskunniga (efter t ex tio års tjänst) får i stort samma lön som nyanställda får många nog. Lönesystemet måste vara rättvisare uppbyggt än så. 

”Nyare forskning tycks dock vara ense om att lön och motivation har ett starkt samband. Denna studie har som främsta syfte att studera vilken relativ betydelse bakgrundsfaktorer, som t ex ålder och kön har för yttre motivationsfaktorer och lönetillfredsställelse. Ett annat syfte är att undersöka lönens betydelse i jämförelse med andra motivationsfaktorer, som exempelvis arbetskamrater och karriärmöjligheter.”

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:189372/FULLTEXT01.pdf

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om hur illa politiken länge hanterat praktiska utbildningar. Praktiskt duktiga personer kan tjäna mycket pengar både som anställda eller företagare. De önskade förändringarna i Boströms artikel är ljuv musik för oss i Utvecklingspartiet demokraterna, UP. Mycket av det som lyfts i artikeln är med i UPs politiska program. Liberalernas tid är nog ute. Bättre att lägga rösterna på UP.

”Men det är inte bara den teoretiskt grundade yrkeskunskapen som pressats tillbaka. Extern kontroll, övervakning och krav på kortsiktig effektivitet har även drabbat många hantverkar- och arbetaryrken. De praktiska yrkesutbildningarna på gymnasiet har samtidigt försvagats genom allt mer teoretiska inslag och krav. En liknande teoretisering går igen även på högskolans mer yrkesinriktade linjer.”

”L riktar en känga mot socialdemokratin som aktivt försökt sudda ut gränsen mellan praktiska och teoretiska utbildningar, vilket i praktiken lett till en nedvärdering av det praktiska kunnandet. Det är en riktig poäng. Socialdemokratin bytte en gång ambitionen att höja respekten för praktisk kunskap till att se (teoretisk) utbildning som en metod att höja alla yrkesgruppers status. Resultatet har inte varit särskilt lyckat. Teoretisk utbildning tenderar att bli en social symbol när den förskrivs allt för frikostigt och även på områden som i grunden handlar om praktisk kunskap.”

”De platta organisationer som dominerar svenskt arbetsliv har många fördelar. Men kombinationen av långt drivna krav på jämlikhet och inkludering tillsammans med en uppvärdering av flexibilitet går lätt ut över sådant som yrkesstolthet och kunnande. Det finns nämligen ett ofrånkomligt inslag av särskiljande i dessa värden.”

https://www.gp.se/ledare/uppvärdera-yrkeskunnandet-1.52292019

Hur vill vi ha det

Rimliga arbetsvillkor för alla

Vilket samhälle vill vi leva i? Spelreglerna på arbetsmarknaden har stor betydelse för hur just våra unika samhällen runt om i Sverige utvecklas. Det kan väl inte vara så svårt att förstå? För näringslivet som skapar förutsättningarna för en offentlig sektor är det viktigt att villkoren på arbetsmarknaden är konkurrenskraftiga. Konkurrenskraftiga inom EU och på många sätt gärna ur ett globalt perspektiv. För människor som tar anställningar handlar det om att få rimligt mycket betalt för sina insatser och om att inte jobbet ska göra dem sjuka. För att hitta denna viktiga balans mellan dessa intressen har vi en klok ordning i Sverige, att arbetsmarknadens parter gör upp om villkoren. Så måste det förbli. Det är en ordning som tjänat svenska folket väl.

Eftersom nu Sverige försatt sig själv i en situation där vi har många invånare som saknar tillräckliga kunskaper för att kunna anställas på mer eller mindre kvalificerade jobb är paniken stor bland vissa politiker. Därför driver de på om att vi behöver fler "enkla" jobb. Det vill säga jobb som inte kräver kvalificerade utbildningar och som man kan klara av utan goda kunskaper i svenska. "Enkla" jobb finns och kan bli fler men vilken betalningsförmåga, och vilja, finns för att köpa dessa tjänster. Och går det att leva på de inkomster som en, två eller tre sådana jobb inbringar? Till exempel Annie Lööf som aldrig haft ett längre riktigt jobb borde testa att vara cykelbud under ett halvår. Det skulle vara en bra praktisk erfarenhet. 

Karin Pihl, GP, går från klarhet till klarhet. Det är ingen bra utveckling för väldigt många om vi får allt fler affärsmodeller som för hårt utnyttjar svaga människors möjligheter att försöka vara självförsörjande. Det är inte heller en smart integrationspolitik att tillåta affärsmodeller som gör vissa personer till femte klassens invånare. Det är en sak att skapa arbetstillfällen för studenter eller äldre som av olika skäl vill extraknäcka, det är något annat att skapa en arbetsmarknad där människor har en chans att leva på sitt hårda jobb utan att efter en kort tid knäckas. Vill du leva i ett samhälle där väldigt många invånare inte har råd att försörja sig själva? Vilka tror du får betala för de bidrag som dagens bidragsystem representerar? Vilka människor tror du har lättast att lockas av kriminalitet i ett samhälle? Tror du det är dem som rimligt kan leva på sin lön eller de som lever socioekonomiskt mycket svagt?

"De som försvarar den här typen av upplägg – ofta debattörer inom borgerligheten som tänker sig att ”enkla jobb” ska lösa integrationen – brukar ofta hävda att det är bättre, både för den enskilde och för samhället, att cykelbuden har ett arbete än att de inte har det. "Är inte en ny typ av marknad precis vad som behövs, så att fler kan hitta jobb?", skrev SvD:S politiska redaktör Tove Lifvendahl när cykelbud och andra så kallade gig-jobb debatterades i fjol. Argumentet: det är alltid bäst att försörja sig själv, och stora grupper i samhället har så låg utbildning att ett kvalificerat jobb inte är aktuellt."

"Men i det här fallet håller det inte. Av flera skäl. Enligt en rapport från forskningsinstitutet Ratio är de flesta som arbetar som matkurirer välutbildade. 67 procent i studien hade en avslutad högskoleutbildning. Hälften kommer från asiatiska länder som Indien och Pakistan. Anledningen till att de arbetar som cykelbud är att de inte kan få något annat jobb, vilket i sin tur beror på att de inte talar svenska. De kommer till Sverige i hopp om att hitta ett kvalificerat arbete men får nöja sig med att köra sushi och pizza."

"Det är alltså inte framförallt lågutbildade personer som bott i Sverige länge och som saknar jobb som tar anställning som matbud. Därmed kan man inte säga att cykeljobben fungerar som integrationsåtgärd. Men utbredningen av gig-jobb riskerar att få negativa konsekvenser för samhällsekonomin som helhet."

"Det finns flera skäl till att kollektivavtalsenliga löner och villkor är norm på den svenska arbetsmarknaden. Ett av dem är givetvis att det är bra för arbetstagarna. Men det handlar också om rättvis konkurrens. Om ett företag kan sänka sina kostnader genom att betala de anställa en mycket lägre lön än konkurrenten kan den förra pressa ner priserna. En negativ spiral uppstår."

"Löner som är mycket låga innebär också en kostnad för det offentliga. Den som tjänar 10 000 kronor i månaden före skatt kommer inte att kunna betala för sitt uppehälle. Så länge man inte vill att personer ska behöva leva i misär trots heltidsjobb kommer personer som tjänar 10 000 före skatt att kräva höga bostadsbidrag och andra ersättningar från stat och kommun. De låga lönerna blir då i praktiken en företagssubvention. Skattebetalarna finansierar stora delar av det som arbetsgivaren borde stå för: de anställdas försörjning." 

https://www.gp.se/ledare/gig-jobben-l%C3%B6ser-inte-integrationen-1.35886523

Vet du vem Jan-Emanuel Johansson är? Han växte upp i Uppsala. I en stadsdel som inte tillhörde eller tillhör dem där de allra flesta invånarna har det ekonomiskt starkt. Johansson blev en av de första Robinson vinnarna (ett tidigare SVT underhållningsprogram om hur grupper samt individer samarbetar och motarbetar varandra). Han valdes också in som riksdagsman för sossarna ett tag. Väl förberedd för uppdraget genom Robinson 😉 Av egen drivkraft och med hjälp av Alliansens privatiseringsambitioner blev han vad man kan kalla nyrik. Och han gör en grej av hur rubbat privatiseringen sköttes, och av att Sverige blivit paradiset på jorden för de rikaste. Hans aktivism för ett rättvisare samhälle, som rik, gör honom intressant. Han tycks faktiskt tycka att vi faktiskt har fått ett urspårat nytt tydligt klassamhälle i Sverige. Hans bifogade debattartikel nedan är läsvärd. Han är nog lite som min ”morfarsosse”. En sak är säker, jag vill inte heller leva i ett samhälle där många är fattiga och förpassade att till exempel till ören passa upp på människor vars enda bedrift är att de föddes in i rikedom. Hur kunde en så tidigare klok bonderörelse gå så sjukt snett? Hur är det inte intressant att det är många stadskvinnor som verkar gilla att vi får ett sådant samhälle. 

”Jag som rik kan njuta fröjderna av det nya importerade låglöneproletariatet som levererar min mat nästan gratis, hämtar min elsparkcykel där jag lämnat den och kör mig till krogen för småpengar. Centersamhällets tal om att stå upp för goda värderingar mot SD döljer en stenhård nyliberalism, skriver Jan Emanuel Johansson.”

https://www.expressen.se/debatt/jag-hatar-klassamhallet-som-centern-har-skapat/

Felfokuserad landsbygdspolitik

Landsbygdsutveckling
Är det klokt eller oklokt att lära av vetenskaplig kunskap? Självklart är det klokt. Den som bygger sina beslut och sina förslag utifrån befintlig vetenskaplig kunskap, eller vetenskapens konsensus, gör betydligt mer rätt än fel. Tänk att det är svårt att förstå för vissa. Särskilt svårt för människor som till stor del drivs av ideologi och önsketänkande. Sakområdet landsbyggdsutveckling är inget undantag.

Januariavtalet innehåller flera åtgärder som ska få fart på tillväxten utanför storstäderna. Men insatserna gör lite för att vända flyttströmmarna i åldrarna 18–35 år, den verkliga orsaken till landsbygdens problem, skriver Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Högskolan i Jönköping och en av Sveriges främsta experter på regional utveckling. 

”För att förstå lands- och glesbygdens utmaningar, behöver man därför ha i bakhuvudet vad denna ålderskategori kan tänkas finna attraktivt hos en plats, eftersom platserna de söker sig till är de som fortfarande växer.”

”Det här har de flesta politiker helt missat. De tror att den primära utmaningen för landsbygden är ”produktionsbaserad”, det vill säga att det som saknas är brist på stöd för företagen här.”

”Däremot är det mer tveksamt om dessa insatser får 18-35-åringar att vända sina flyttströmmar. Det närmaste förslag att förbättra konsumtionssidan som hittas i regeringsuppgörelsen är utbyggnaden av servicekontor och digital infrastruktur i hela landet. Kommer det att få hela landet att växa? Svaret är högst sannolikt nej.”

”Charlotta Mellander tror inte att det här är politiken som får fart på landet och pekar i ovan debattartikel på att Centern missat det stora dilemmat: att unga mellan 18 och 35 år flyttar och inte kommer tillbaka.”

– Landsbygdens primära utmaning är att allt för få människor vill eller kan bo där. De som flyttar vill ha mer än bra jobb, de vill ha mötesplatser, konsumtion och upplevelser. Men också offentlig service: skola, vård och polis, säger Charlotta Mellander och fortsätter:

– Det är bra att tågen går i tid, men om jag inte har en skola till mina barn så spelar det inte så stor roll. 

Hon understryker att Centerns förslag varken är dåliga eller unika, men att fokus

https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/fel-c-politik-om-hela-landet-ska-vaxa-25928
https://www.di.se/debatt/professorn-c-forstar-inte-landsbygden/

Varför går ett ursprungligt jordbruksparti snett inom landsbygdspolitiken? Kan det vara så enkelt att det beror på kortsiktigt egennyttoperspektiv istället för klok långsiktig landsbygdspolitik?

Dagens besvikelse
De som ser det som önskvärt att försöka ”arbeta bort” biologiska könsskillnader. Biologiska könsskillnader är inget negativt. Tack vare dem har hittills homo sapiens sapiens överlevt på jorden.

”Kanske är det viktigaste resultatet ändå något annat, mindre uppmärksammat. Det handlar om den politiskt förgiftade genusfrågan. Forskningsledaren Ingmar Skoog konstaterade att män och kvinnor blivit mer lika varandra i olika personlighetsdrag. Kvinnor är fortfarande något mer deprimerade, men skillnaden minskar. 1971 var det stora skillnader mellan kvinnor och män både i personlighet och blodtryck. Så är det inte längre.”

”I dag har blodtrycket gått ner rejält hos både män och kvinnor. Nu är det är lika för båda könen. Samma sak gäller hjärt- och kärlsjukdomar; ”Det visar att det är inte gener, utan vi kan påverka saker.” När de första resultaten presenterades var det en stor sensation att äldre var så pigga och friska. Nu kan sensationen vara att det som uppfattats som biologiska könsskillnader är på väg att utplånas. Om skillnaden i blodtryck mellan kvinnor och män har utplånats på 50 år, vilka skillnader kan då försvinna de kommande 50 åren?”

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/ar-biologiska-konsskillnader-pa-vag-att-utplanas-26009

Dagens stjärna
Lotta Gröning. Gillar att hon är så osvenskt rakt på sak när hon tycker till. Jag gillar också att hon uppenbart har kontakt med den verklighet som på tok för många politiker idag är långt ifrån.

”Nu är höghastighetståg på agendan som ska binda samman de tre storstäderna för 300 miljarder. Regeringen kallar satsningen för att hela Sverige ska leva.”

”Till exempel 2017 fick Malmö kommun som fick 4,4 miljarder. Det är de större städerna som får mest också med detta nya system. Så om Irene Svenonius hade någon form av vilja att vara sanningsenlig skulle hon protestera mot att Stockholm får betala för Malmös dåliga ekonomi och misslyckade integration och utanförskap. Utan statsbidragen vore Malmö i konkurs.”
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/politikerna-borde-skammas-det-ar-vanligt-folk-som-straffas/?fbclid=IwAR2-RrPCmXDvDrKlkV7YBi4sIcIXuNmf_yCtfPaUP96PlHaGZPb2AHiwDDM

Med Mellanders vetenskapliga kunskaper i ”bagaget” är det väl hög tid att skrota EBO och under i vart fall 50% av en etableringsfas av Asylinvandrade villkora försörjningsstöd till tilldelad kommun. Jag förstår att väldigt många 18-35 inte vill leva på platser utan storstäders nöjesutbud och möjligheter att träffa likasinnade. Men då kan man välja mellan att inte få något försörjningsstöd i en annan kommun eller samla sig och skapa nytt vibrerande socialt liv i den avflyttningsbygd de förväntas starta sitt svenska liv på. Räddar det alla avbefolkningsorter? Sannolikt inte om inte attraktiva arbeten kan skapas i närområdet. Helt klart är att försöken att politiskt hindra urbaniseringen har misslyckats. Nytänkande och fokus på 18-35 åringarna kanske kan leda mot en politik som kanske kan vinna över marknadskrafterna. Jag tror att den mest konkurrenskraftiga utvecklingsmotorn är marknadsekonomin. Om man har det som tydlig inriktning i landsbygdspolitiken kan man hitta bärkraftiga vägar framåt som inkluderar de flesta samhällen. Vi får se hur det går...