Kontraster

Samhällets hjältar
Vilka är samhällets hjältar? Var matematikern Arne Beurling från Uppsala universitet 1900-talets svensk? Hans kodknäckande av Nazisternas krypteringskoder var onekligen mycket viktiga. Nacka Skoglunds eller Zlatans prestationer i fotboll? Dag Hammarskjölds fredsarbete? Raul Wallenbergs mod och medmänsklighet? Björn Borgs eller Annika Sörenstams idrottprestationer? Carl Von Linnés prestationer? Benny Anderssons eller Putte Wickmans musikaliska prestationer? Ingvar Kamprads eller David Carnegie d.ys företagsamhet? Det finns gott om samhällshjältar inom en rad områden.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hj%C3%A4lte


På Arlanda flygplats sitter en mängd porträtt på svenskar som anses värda att lyfta fram som några vi svenskar kan vara stolta över. Det som slog mig var att jag inte såg en enda politiker som anses ha gjort något riktigt bra för nationen Sverige. Har inga svenska politiker gjort särskilt goda insatser för landets positiva utveckling och förtjänat ett erkännande bland t ex kockar, modeller och curlare? För visst måste man kunna mäta även politikers prestationer för att avgöra om de gör mer eller mindre positiv nytta för det svenska folket? Och visst finns det svenska politiker som även gjort mycket även för människor utanför Sveriges gränser. Lite intressant att det aldrig slagit mig som tanke tidigare då jag rest väldigt mycket. Varför tänkte jag på det nu? På Kuba var det i stort sett endast politiska folkkämpar som lyftes fram. Inga andra. Framförallt de döda som starkt ansågs ha bidragit till folkets välbefinnande. I många länder är det politiker och idrottspersonligheter som lyfts fram som förebilder. Har inte Sverige haft eller har vi inte några politiska hjältar? Det kanske är bra om vi inte har det. Men är det inte tråkigt om vi inte har haft någon med stora visioner och som starkt bidragit till det höga svenska generella välståndet? Eller är det en del av det fredsbevarande arbetet att politiker är en grå massa utan några Björn Borg, Ingvar Kamprad, David Carnegie, Annika Sörenstam eller Benny Andersson?

Dags för ett drickssystem

Bättre servicekultur
Väldigt många, om inte alla, länder som har en stor serviceindustri använder sig av drickssystemet. Är det bra eller dåligt? Facket tycker säkerligen att det är dåligt. Personligen tycker jag att det skulle tjäna Sverige väl om det införs även i vårt land. Helt klart är att systemet fungerar. Om man t ex på Kuba ger personalen dricks så får en annars slö service fortare och leendena blir ännu större. Och dom anstränger sig extra för att kunden ska fortsätta att uppskatta deras service. Varför skulle inte svensk t ex turistindustri må ännu bättre med en sådan utveckling? Några effekter jag tror vi skulle se;
- Servicekulturen skulle utvecklas snabbare och kunderna få betydligt bättre service än idag
- De fasta kostnaderna skulle kunna hållas nere och då skulle fler kunna få enkla attraktiva jobb
- Arbetsgivare skulle enklare bli av med personal som inte passar för yrket och den personalen som ger föredömlig service kan säkerligen tjäna ordentligt med välförtjänta pengar
Vad tycker du?


P.S Oavsett vad man tycker om kommunism så kan jag konstatera att bland de Karibiska länderna är det Kuba som erbjuder sin befolkning bra utbildning och sjukvård. Och bostäder. Så är det inte i t ex Haiti och Jamaica som är marknadsekonomier. Kan det möjligen vara så att Kuba skulle ha varit Amerikas Sverige om inte USA haft sina sanktioner mot landet? Det kanske blir Amerikas Sverige inom kort. Den som lever får se.

Frihet

Att vara eller att inte vara

Vem är fri? Och vad innebär det att vara ofri? Är den som lever i Sverige fri eftersom vi har allemansrätten, yttrandefrihet, gratis utbildning för alla, ett mycket generöst socialt skyddsnät och alla får resa som de vill? Är det frihet? Är frihetens motsats att vara ofri och innebär det att man inte har jämbördiga livsmöjligheter, ingen allemansrätt, inget socialt skyddsnät och inte får röra sig som man vill? Helt klart är att jordens folk har olika perspektiv på vad frihet innebär. På Kuba är det svenska och självklara delarna av friheten inte en del av kubaneras verklighet. Det är ett elände att koppla upp sig på Internet, de flesta sajter och appar fungerar inte, att ta sig inom landet är ett ansträngande äventyr och att resa utomlands är inte alls en lätt bedrift. I förhållande till svenskar skulle jag definitivt definiera kubanerna som ofria. Men samtidigt kanske de är friare än en svensk eftersom svenskar sitter fast i konsumtionssamhällets grepp och ett liv med skulder upp över öronen och en massa måsten kan knappast definieras som fritt, eller? Frihet är ett fint ord men det är svårt att självklart definiera det. Det som kan upplevas som frihet för en person kan lätt upplevas som något kraftigt begränsande av någon annan. Kan t ex en förälder någonsin vara fri? Fri att inte ta sitt föräldraansvar? Jag konkluderar att frihetsbegreppet är väldigt individuellt. Det är en känsla. Vissa känner sig mer fria än andra. Och jag tror inte att frihetskänslan är störst bland de rikaste. Att vara fattig innebär inte att man känner sig ofri. Jag tror dock att många kubaner känner sig mindre fria än många svenskar. Och jag är säker på att jag tycker väldigt dåligt om kommunistiska system.