Stockholmsklägget

Växande byråkrati och administration

Håkan Juholt överlevde inte länge som partiledare för Socialdemokraterna. Jag bryr mig inte. Men han blev snabbt förbrukad och istället fick vi en fackpamp som tog över S och som sin enda bedrift som statsminister kunde fira att hans maktspel spräckte Allianssamarbetet. Det var ingen liten bedrift men han gjorde ingen positiv nytta för dig och mig som invånare i landet Sverige. Han bidrog till att hitta ett läge i svensk politik där S, trots att de nu är ett parti med maximalt runt 30 procent av invånarna bakom sig, ändå kan sitta vid maktrattarna. När Juholt fick sparken talade han högt och tydligt om att det var "Stockholmsklägget" som fick honom sparkad. Lyssna nedan på vilka han definierar som "kläggänget". Det är inte svårt att tolka honom som att de relations och vänskapsband han beskriver inom "bubblan" både är korrumperande och i övrigt destruktiv för en positivare samhällsutveckling av Sverige. "Klägget" bidrar till stor utsträckning till att byråkratin och administrationen bara ökar och ökar i vårt samhälle. Det är en mycket oklok utveckling. 

https://www.youtube.com/watch?v=jl-znomoc7E

Expressens ledare skriver läsvärt om ett exempel på hur byråkratin och administrationen tillåts växa till förbannelse kopplat till offentliga verksamheter. Skolverket är bara ett av många exempel inom stat, kommuner och regioner. Den som bryr sig om hur våra skattepengar används borde få lite kläggkänsla i kroppen. Att bryta denna negativa utveckling är centralt om vi vill att våra svenska samhällen ska utvecklas bättre. 

"Sveriges befolkning har ökat med drygt en miljon sedan 2009. Eleverna har blivit fler, från förskola till komvux och SFI. Att anslagen till tillsynsmyndigheten Skolinspektionen då ökat är inte konstigt; fler skolor ska kvalitetsgranskas och andra utredas när det kommer klagomål. Budget har ökat med en tredjedel. Uppdraget har dessutom vidgats. Skolinspektionen ska fokusera mer på elevernas kunskapsinhämtning, och speciellt på de skolor som har låga resultat. Och framöver även på betygssättning. Skolverkets uppdrag är ett annat: att stödja skolorna så att utbildningen blir av likvärdig, och god, kvalitet. Den myndigheten påverkas därför mindre av elevantalet. Det är inte svårare att konstruera nationella prov för 100 000 elever än för 130 000. Läroplanerna ska göras hursomhelst. År 2009 var anslaget till Skolverket 565 miljoner kronor. Elva år senare gick det åt närmre 1,2 miljarder. Tala om tillväxt."  

"Då sparade man ändå drygt 80 miljoner kronor när konferenser och seminarier fick ställas in på grund av Corona. I år är anslaget nära 1,4 miljarder kronor. Ösregnet av budgetmedel stod skolminister Jan Björklund (L) för. Men den rödgröna regeringen försökte inte moppa upp, utan har fortsatt fylla på. Om än i lugnare takt. Resultatet? Det syns ingen tydlig uppryckning av elevernas kunskapsnivå. Pisa-resultaten 2018 som Skolverket kallade ”en tidig julklapp” baserades på att allt för många utlandsfödda elever räknades bort."

"2013 fanns det 56 bidrag som kommuner och privata skolhuvudmän kunde söka. 2020 var det 83. Sådant kan varken små kommuner eller små friskolor hålla reda på, och så blir de utan. Det är ineffektiv, och orättvis, styrning som gör att ytterligare resurser läggs på administration i stället för på undervisning. Nu är det läge att lägga i bromsen, tvärt. De sökbara statsbidragen bör dras ner till ett minimum. Skolpolitikerna måste också börja sovra i vad skolan ska göra. Till exempel skippa detta att ”entreprenörskap” ska gå som en ”röd tråd” genom utbildningen. Och minska dekreten om digitalisering. Skolverket skulle, i likhet med Sveriges elever, göra bättre i från sig om det fick koncentrera sig på väsentligheter."  

https://www.expressen.se/ledare/staten-oser-pengar-over-byrakraterna/

Vem bryr sig om ”stockholmsklägget” i en värld med runt 1,5 miljarder kineser? Kineserna har nu firat nyår. Vi har lämnat oxens år och gått in i tigerns. Kineserna var tidiga med att införa administrativa rutiner för att styra stora mängder människor. De verkar dock inte ha gått till samma överdrift som i västvärlden. Hur beskrivs då tigerns år, detta valår? En beskrivning som bjöds på i SvD bifogas nedan.

”Får vi tro den kinesiska kalendern så väntar ett år med tvära kast och obehagliga överraskningar, inte minst på världens börser. Och även om du inte själv tror på dessa kinesiska tecken, så kan du räkna med att många miljoner människor kommer att följa dem när de gör affärer.”

”Enligt den kinesiska astrologin så kännetecknas Tigerns år av tvära kast. Stora projekt dras igång för att sedan hastigt läggas ner. Förändringens vindar kommer att blåsa. De modiga har möjlighet att ta för sig och de mer blyga blir förlorarna. Det är det storslagna som segrar, men segern kan bli bitter. Även i naturen väntas ett år av stormar och katastrofer.”

"Tigerns år står för oförutsägbarhet. Tigern kan plötsligt överrasa, likt en tiger i bakhåll. Och det kan vara både positiva och negativa överraskningar."

”Tigerns år verkar vara fyllt av katastrofer. 1914, när första världskriget startade, var det Tigerns år. Likaså 1938, som var dn politiska inledningen på det krig som startade ett år senare. Sedan kom Koreakriget 1950 och Kubakrisen 1962. Jo, det var Tigerns år. Efter ett visst lugn kom den globala recessionen 1974 med oljekris och dollarkris. 1998 var de asiatiska ekonomierna djupt i kris.”

https://www.svd.se/ett-dramatiskt-tiger-ar-vantar

I Metromode kan man också läsa nedan vägledande ord om vad tigerns år kommer att bjuda på...... Vi tycks ha gått in i ett spännande år som kommer att fyllas av stora förändringar. Låt oss se till att en av dessa förändringar i våra lokala samhällen är att få stopp på växande byråkrati och administration.

"Så blir 2022 för samtliga tecken

Till skillnad från Råttans år 2020 (som handlade om överlevnad) och Oxens år 2021 (som handlade om att anpassa sig själv till en ny verklighet) så handlar Tigerns år om att göra stora förändringar. Ett år då vi hittar tillbaka till vår entusiasm, tar risker och ger oss ut på äventyr. Vi kan förvänta oss plötsliga förändringar i år, gällande allt från karriär, hem och relationer. För vissa innebär detta positiva förändringar, för andra kan det bli ett krävande år. Nyckeln är att hålla våra egon under kontroll, samtidigt som vi följer våra vildaste drömmar."

https://metromode.se/horoskop/kinesisk-astrologi-sa-blir-tigerns-ar-2022-for-samtliga-tecken/

Påhopp och klägg

Inget för strykrädda i en hård värld

Återkommande driver jag på för att vår demokrati ska stärkas. Och för att Uppsalabornas gemensamma framtid ska bli positiv. Det går att stärka vår demokrati på många moderna sätt. Min övertygelse är att det både för oss gemensamt mot en positivare framtid och att det stärker sammanhållningen bland oss invånare. Vår demokrati behöver också stärkas genom många fler arbets- och levnadserfarna som uppmuntras att ställa upp på att företräda oss invånare. Den bristande erfarenheten bland allt för många ledande politiker är idag ett kvalitetsproblem.

Ingen människa är perfekt. De flesta människor gör nu och då fel. Så kommer det alltid att vara. Kloka människor kan också förlåta människor som gjort fel och som erkänner detta, och i värsta fall som har avtjänat ett straff för sina felaktiga handlingar. Att även politiker, folkets företrädare, har fel och brister är dumt att göra till ett stort problem om det inte är allvarliga problem som kraftigt påverkat andra människor negativt. Det är också viktigt att vi inte lastar våra enskilda politiker för orätter som deras närstående kan tänkas ha gjort. Var och en är ansvarig för sina egna handlingar, inga andras. Det finns ibland exempel på ledande politiker som till exempel haft nära relationer med vidriga pedofiler. Det vittnar självklart om ett mycket dåligt omdöme. Det är onekligen goda skäl för att tycka att de är mycket olämpliga att företräda andra invånare. Det är som tur är ovanligt med så omdömeslösa politiska ledare. 

För den som är politiskt intresserad är det intressant att få lite nya dokumenterade perspektiv på Håkan Juholts fall inom politiken. Hans tid som ordförande för Socialdemokraterna blev kort. Den politiska miljön är tuff. Den som vill konkurrera om ledande politiska uppdrag måste vara hårdhudad och klara av att inte låta interna och externa motståndare besvära en. Det kan självklart vara svårt och det innebär att många mycket dugliga personer inte vill utsätta sig själva och sina nära och kära för hårda vindar i både traditionella medier och framförallt i sociala medier. 

Eftersom jag tycker att det är viktigt att vi får många fler dugliga representanter att vilja företräda oss invånare vill jag göra det tydligt att det är viktigt att man har en konkret agenda med sitt politiska engagemang. Om man vet att man kämpar tydligt för de invånare man efter bästa förmåga ska företräda är alla skapade påhopp inget större problem. Särskilt inte om man försäkrar sig om att man har en grupp partikamrater som inte "darrar på manschetten" när det då och då blåser. Ibland blåser det på grund av att en politiker gjort något oacceptabelt. Då är det befogat. Oftast är det "bara" politiskt krig och mediers klickintresse som skapar jobbiga drev. Det är nästan alltid bara den politiska toppen som lever i ”skottlinjen”. De flesta fritidspolitiker kan utföra sitt viktiga engagemang bekymmersfritt. 

Du som vill göra nytta för invånarna i din kommun, din region eller i ditt land, var inte rädd för påhoppens del av demokratins baksidor. Och få inte högt blodtryck av ”klägget”, var närvarande bland dem du ska företräda så går det bra. Vi behöver många fler dugliga företrädare inom politiken. Vi måste bryta utvecklingen att politik blivit en karriär. Bli gärna medlem i Utvecklingspartiet demokraterna och gör nytta för din närmaste omgivning.

Jag var ingen anhängare till Håkan Juholt men han föll till stor del på att han var en farligt duktig retoriker och därför fanns ett stort politiskt intresse att försöka bli av med honom. För oss som inte ville att Socialdemokratin skulle fortsätta att vara en så dominant faktor i svensk politik var det positivt att han blev kortvarig i sin roll som partiledare för Socialdemokraterna. Det "klägg" han beskriver i nedan bifogade videoinlägg finns sannolikt många av de få som i sina verklighetsbubblor kraftigt bidragit till Sveriges stora misslyckanden de senaste åren. Verklighetens Sverige är mycket mer än i priviligierade delar av Stockholm. 

"Håkan Juholt minns bland annat mediaskildringarna av honom under sin tid som partiledare. I klippet ovan finns till exempel delar ur SVT:s humorprogram ”Robins” där Juholts utseende jämförs med tvättbjörn.

– De som uttryckte det på det sättet, de kände att ”honom kommer vi bara åt genom att förlöjliga honom”, säger han."

Personligen tillhör jag inte dem som gillar att före detta politiker blir ambassadörer. Samtidigt tycker jag att Juholt verkar företräda Sverige på ett utmärkt sätt där han haft detta viktiga uppdrag. En jordnära person som lägger mycket tid på att utföra sina uppdrag så bra som möjligt. Du som är lite politiskt intresserad kan med fördel se på nedan bifogade dokumentärer om Juholt.

https://www.svt.se/kultur/lista-tre-handelser-som-bidrog-till-juholts-fall

https://www.svt.se/kultur/hakan-juholt-tio-ar-efter-kritikstormarna-domd-fran-borjan

https://www.svtplay.se/video/1481897/min-sanning/del-6-214

https://www.svtplay.se/video/31223754/partiledaren-som-klev-ut-ur-kylan

https://www.svtplay.se/klipp/31419818/lista-tre-handelser-som-bidrog-till-juholts-fall

I morse satt Jan Björklund, före detta misslyckad partiledare i L, och nu ambassadör i Italien i TV4. Bra att han fattade att en viktig del av en ambassadörs jobb är att sälja Sverige. Så som han talade om Italiens ekonomi blev det tydligt att han inte förstår sig på samhällsekonomi. Italiens ekonomiska situation är minst sagt besvärande. Så till den grad att landets politiker tvingats acceptera en "administratör" som landets ledare med uppdraget att försöka sanera en kraschad ekonomi. Det kan säkert uppmuntra några att man trots dåliga kunskaper i samhällsekonomi ändå kan bli partiledare, utbildningsminister och ambassadör.

Jag vill i sammanhanget passa på att tacka Annie Lööf för sin vidriga uteslutning av mig. Hon och några till klarade inte av att jag förordade en hållbar migrationspolitik, mycket bättre integrationspolitik och stopp för mobbing av folkvalda man inte gillar. Folkvalda är folkvalda och ska mötas respektfullt och i debatter. Jag hade tur som uteslöts innan C gjorde Januariöverenskommelsen, annars hade jag avgått. Det hade varit ett för stort väljarsvek på toppen av Decemberöverenskommelsen, vansinnig migrationspolitik och demokratisk idioti. Istället fick jag möjligheten att som utmobbat kommunalråd fortsätta att hålla mitt löfte till Uppsalaborna, att göra mitt bästa för våra invånares bästa. 

Den senaste opinionsmätningen är intressant. Det är snart ett år kvar till den sista dagen för oss invånare att rösta, den 11/9 2022. Trots ett havererat Liberalerna, och ett Centerparti som ständigt använder sina miljarder för att finnas i väljarnas medvetande, får de tillsammans enbart 12 procent av väljarstödet. Om man dessutom inkluderar MPs svaga stöd blir analysen av SCBs senaste opinionsmätning ännu intressantare. Det är inte osannolikt att både L och MP åker ur Sveriges riksdag. Då är det V, C och S som står tillsammans i det ena "hörnet".... Även Sabunis situation inom politiken är intressant för att förstå hur svårt det kan vara att leda ett parti. Vem litar på ett L där till exempel L i Uppsala och Stockholm fortsätter att bråka om vilket regeringsalternativ man ska satsa på. Självklart går då potentiella väljare antingen till M eller C istället. 

https://www.tv4.se/artikel/876aevEgtfUk7epsqxwA1/live-sa-skulle-vaeljarna-roesta 

https://www.expressen.se/nyheter/scb-presenterar-stora-partisympatimatningen/

I synk med folket

Relevans
Ett parti som saknar god förmåga att vara i takt med sina fokuserade väljargrupper och som saknar förmåga att tidigt ta i, och bidra till lösningar, på allvarliga problem saknar relevans. Folkets förtroende tappas. I vart fall den del av befolkningen man främst anser sig företräda. Det politiska uppdraget kallas för ett förtroendeuppdrag, det förutsätter att folket också vid val ger partier och dess företrädare dess röster. Självklart ska de som leder också ta ansvar för att utifrån goda kunskaper och omvärldsbevakning klara av att vinna folkets förtroende att bättre förstå svåra sammanhang. Men att underskatta folkets förmåga att inse problem är dumt. När maktfullkomlighet, egennytta och inåtvänt partiarbete är i fokus går självklart ett politiskt parti vilse. Många rikspartier är vilse och allt fler väljare markerar sitt missnöje genom att symboliskt rösta på missnöjespartier. Socialdemokraternas starka tillbakagång är ett lysande exempel. Sahlin och Juholt var två stora felrekryteringar. Löfvén kommer knappast heller gå till historien som en partiledare som lyckades kryssa sitt parti mot ett starkare folkligt stöd. Socialdemokraternas storhetstid i svensk politik är över. Sverige befinner sig redan innan valen 2018 i ett nytt och svårt politiskt landskap.

Ledarskap är svårt och ansvarsfullt. När stora partier som Socialdemokraterna gång efter gång misslyckas med att välja kompetenta ledare indikerar det tydligt på systemfel inom partiets sätt att arbeta. Ingen ledare tvingas att ta ett uppdrag. Samtidigt bär främst valberedningar och de som väljer människor som inte är tillräckligt kompetenta för ett uppdrag skulden för misslyckade ledarrekryteringar. Om relevanta meriter får större betydelse även inom politiken kommer också kvaliteten på det politiska arbetet att kraftigt förbättras. Förbättringsbehovet är stort.

”Men Socialdemokraternas utveckling är knappast unik för Sverige, den går igen i många europeiska länder. En viktig orsak till partiets sensationella framgångar över tid, och därmed motsatsvis till det samtida misslyckandet, var förmågan att se och modet – liksom viljan – att åtgärda allvarliga samhällsproblem.

Sedan hände något. Kanske blev framgången så stor att man till slut segrade ihjäl sig. Eller så tog maktbegäret över. I stället för reformer blev partiet systembevarande. Borta var nytänkandet, idéutvecklandet. Sakta men säkert slutade man också att lyssna på sina väljare. Många av de som en gång byggde Sverige, som ständigt prioriterats ner, och som därför (med rätta) tappat förtroendet för makthavarna.”
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-maktpartiernas-ödesval-1.6210801

Dagens kalkon

De som vill förminska de stora integrationsproblem vi defacto har. Huvudskälet till detta okloka tyckande tror jag beror på okunskap och bristande förmåga att förstå systemkonsekvenserna av olika förändringar. Anna Dahlborg är en påläst och knivskarp ledarskribent som gör stor nytta för oss svenskar. Hon har civilkurage och står upp för liberalt sunt förnuft.
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/migrationsfragan-ar-mer-an-cynisk-valtaktik/

Dagens stjärnor
Alice Teodorescu, så skärpt och alltid väldigt tydlig. Hennes liberala skärpa skapar obehag hos vissa som inte gillar glasklar kommunikation. Hon är en stor tillgång i det svenska samhället.
”Men det kan också, på längre sikt, bli ett startskott för den försoningsprocess som måste till mellan stora delar av folket och dess företrädare. Det förutsätter att politikerna slutar betrakta väljarna som idioter som man enkelt kan förleda. Det förutsätter en uppriktig ursäkt. Det förutsätter att politiken återigen handlar om något större och mer visionärt än vem som kan plocka flest symboliska poänger på att ta mest avstånd ifrån SD.”
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-maktpartiernas-ödesval-1.6210801

Mats Sundin. Han bjöd länge det svenska folket på enastående ishockeyprestationer med sina lagkamrater i Tre kronor. Han har insett att livets mening inte är att dö med störst ”plånbok”. Bra att han använder lite av sin stora förmögenhet till projekt som kan hjälpa andra människor mot bättre liv, eller helt enkelt att överleva.
https://www.expressen.se/sport/qs/har-man-sett-svart-sjuka-barn-glommer-man-det-aldrig/

Ord men inga visor

Var är vi påväg?
Det finns ett populärt TV program med namnet ”På spåret”. Ständigt utmanas de tävlande, och tittarna, att snabbt komma på var tåget är påväg. En sak är säker, tåget går på räls. Det är också säkert att resan leder mot en och av flera stationer. Ett samhälles väg framåt är långt ifrån lika förutsägbar som sträckan längs ett spår. Var vi är påväg är en komplex fråga och inte lätt att ens prognostisera om. Politiska partier och företagsledningar ägnar stora delar av sin tid åt att påverka hur framtiden ska bli. Först definieras övergripande målsättningar, därefter strategier för att nå dem, därefter konkreta mål och förslag och därefter hårt arbete för att nå målen. Vissa lyckas bra. Andra misslyckas. Alla väljer mer eller mindre unika strategier och konkreta vägval för att nå sina mål. Alla har unika kombinationer av medarbetare även om de gör samma sak som konkurrenter. De som vinner är oftast de som gjort grundarbetet väl, har de bästa medarbetarna och därefter jobbar hårdast av alla. Det finns inga genvägar mot framgång. Det förtjänas genom hårt och målmedvetet arbete. En stor del av det arbetet är att ständigt säkra bra lagmedlemmar.

Politikens värld är hård. Den är också väldigt avgörande för hur en demokrati utvecklas både demokratiskt och välståndsmässigt. I många av de stora frågorna är det viktigt med breda politiska kompromisslösningar. Och kompromisslösningar blir det alltid för att kunna nå just breda politiska överenskommelser. Den dagsfärska pensionsöverenskommelsen är en sådan. Oavsett vilka som leder ett regeringsarbete bör man enligt mig sträva efter breda politiska lösningar som måste hålla över tid för att få den effekt som önskas. Tveklöst måste vi i Sverige generellt arbeta många fler år i livet än idag för att långsiktigt kunna finansiera pensionssystemet. Även den som är dålig på matematik kan räkna ut att det nuvarande systemet inte håller när vi generellt blir självförsörjande senare och i genomsnitt lever allt längre. Nu vet vi att de allra flesta måste arbeta fler år i livet för att få en anständig pension.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8wm3m2/uppgorelsen-klar-lagsta-pensionsaldern-hojs-till-64
https://www.dn.se/ekonomi/uppgorelse-klar-om-pensionerna/
https://www.dn.se/ekonomi/ewa-stenberg-dramatisk-forsamring-for-dem-som-vill-ga-tidigt-i-pension/
https://www.dn.se/ekonomi/pensionsuppgorelsen-kritiseras-inte-rimligt/
https://www.dn.se/debatt/premiepensionen-gors-om-i-nya-overenskommelsen/

Jag delar kritiken mot Löfvén om att han inte är en tillräckligt kompetent och respektingivande statsminister. Ledarskap är generellt svårt och krävande. Att leda ett allt mer socialt delat Sverige, i en nordlig del på jorden och i en värld med allt tuffare global konkurrens kräver mer än vad han klarar av. Det politiken gör nu, eller inte gör nu, påverkar vår framtid. Kvalitetskraven på politiska ledare måste höjas. Vi som väljare måste ta ett större eget ansvar för att rösta fram människor som har  rimliga kompetenser för att kunna tjäna dem de ska företräda väl. Det är ett stort misstag att underskatta lämpligheten bland alternativa kandidater. Glöm inte att Socialdemokraterna, Sveriges största parti, vaskade fram Juholt och Sahlin. Det gick ju sådär... Det går att göra fler misstag, i vart fall om man ser det utifrån vad som generellt är bäst för svenskarna.

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/men-vad-ska-du-gora-at-det-da-stefan-lofven/
https://www.expressen.se/kronikorer/hanne-kjoller/ingen-politiker-vagar-saga-nagot-som-sticker-ut/

I frågor om vad som är rätt och fel borde många frågor inte politiseras. Jag förundras över att inte alla politiker kan vara eniga om att vissa frågor handlar om olagliga uttryck men att de också handlar om grundläggande medmänskliga förhållningssätt. Politiker måste vara tydliga med sina ställningstaganden. Otydlighet är alltid fegt ledarskap! Ord, ord och ord duger inte när handlingskraft krävs för att lösa problem. 

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/politikerna-har-latit-judehatet-vaxa-i-malmo-19862 

Politiken har tveklöst stor betydelse för hur vår framtid skapas och blir. Mer klokskap och mer röster till de partier som har de bästa förslagen till samhällsutveckling, som har de mest kompetenta företrädarna, så blir framtiden bättre. Det är ingen hemlighet att jag ogillar vänster- och isolationistisk politik. Deras erbjudande bjuder bara på utvecklingsstagnation, armmod och död. Det är glädjande att Alliansen får positiva opinionssiffror. Om Alliansen trovärdigt lyckas lösa ut migrationspolitiken, presenterar stora gemensamma reformförslag, KD överlever riksdagsspärren och de inte slösar bort skattepengar kan Sverige gå en bättre framtid till mötes efter nästa val. Som den Uppsalaskolade ekonom Ulf Kristersson är utgår jag ifrån att han klarar av att bidra till att våra skattepengar används klokt. Sverige behöver en regering med en liberal och näringslivsvänlig politik.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/e18bqO/alliansen-drar-ifran

Dagens kalkon

Mördaren i Enskede. Tragiskt att människor bär knivar på våra skolor och att vissa människor tar sig rätten att släcka andra människors liv.
https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/knivbrak-har-utbrutit-vid-skola-en-ford-till-sjukhus/

Dagens stjärnor
Annie Lööf. Det gäller att det politiska ledarskapet har fokus på konkreta förbättringsförslag för att lösa problem och för att öka upplevelsen av rättvisa. Det är verkligen inte bara Stockholmare som behöver känna sig trygga igen!
https://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/riskfritt-for-en-partiledare-att-haka-pa-metoo/
http://www.gp.se/ledare/sverige-ska-inte-vara-fristad-f%C3%B6r-d%C3%B6mda-kriminella-1.4918156
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/l-vi-maste-agera-mot-brottsligheten-i-stockholm-19919

Almtuna ishockey! Imponerande hur de presterar! Tänk att Uppsala snart kan ha ytterligare ett lag i en stor lagsport i den högsta divisionen : )
http://www.almtuna.com/

Vem klarar av ett stormigt hav

Ledarskap, ledarskap och ledarskap
Även i lungt vatten behövs ett ankare när man ”lägger till” en båt. För att segla en båt framgångsrikt i Stockholms skärgård krävs god kunskap om kartläsning och praktisk seglingserfarenhet. Grynnorna är många och trängseln omfattande. Till havs vet alla att det är kaptenen som bestämmer. Den erfarne och kloke kaptenen väljer övrig besättning efter kompetens, inklusive förståelsen för att det i krislägen inte är utrymme för demokrati utan det är kaptenens kompetens som blir avgörande för hur båtens besättning klarar en kraftig storm. Den kloka kapten har tränat med sitt lags dynamik i lugnt farvatten, hen har tillsammans med besättningen resonerat om bästa vägval mellan start och mål. Träning, träning och åter träning skapar bättre och bättre lag. Är det konstigt att förstå att ett lag med en kompetent ledning, och med engagerade och vältränade medarbetare, presterar mycket bättre än andra liknande lag? Personligen skulle jag aldrig stiga på en segelbåt, eller en motorbåt, med en oerfaren kapten i lätt stormigt hav. Om jag var med på en båt med en oerfaren kapten och stormen hälsar på skulle jag bli orolig. Med en erfaren kapten i stormen skulle jag svära över vädret men i övrigt kämpa på med att som gast lösa de uppgifter kaptenen ger mig för att vi som lag ska reda ut stormen. Tilliten till kompetensen skulle vara total från min sida.
https://www.svd.se/teoritest-for-batkorkort-hur-mycket-sjovett-har-du
https://www.if.se/privat/forsakringar/batforsakring/sjosakerhet/sjovettsregler
http://vipatv.svt.se/204/nyheter/arkiv-for-nyheter/2017-06-08-svt-sander-varldens-tuffaste-realityshow.html
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gast_(sjöfart)

Politikens värld har stor förbättringspotential i de demokratiska delarna av vår värld. I en värld där medlemmar röstar fram personer som formar huvudspelare i till exempel en kommun är inte kompetens och personkemi bärande för vilka som till exempel kommer in i kommunfullmäktige eller Sveriges riksdag. Som jag skrivit förr tycker jag att kommuner ska rösta fram sin borgmästare. Möjligen är jag naiv men jag tror att vi då i alla kommuner skulle glädjas över att den mest kompetente, som förstår att man företräder sina invånare, också skulle vinna valet och bli kommunens kapten. Håll med om att det är svårt att tro att en oerfaren kapten kan leda en komplex verksamhet framgångsrikt, särskilt när stormar regelbundet uppstår i ”samhällshavets” utveckling.

Jag tror att Sverige, och många kommuner, kommer att få stora problem när nästa lågkonjunktur slår in på grund av ett för inkompetent ledarskap under flera år. Offentlig verksamhet blir inte bättre än vad dess högsta ledning bidrar till. Att till exempel Uppsala kommuns äldreverksamhet under flera år varit misskött slår självklart hårt mot kommunstyrelsens ordförande, S, ansvarigt kommunalråd, S, och ansvarig nämndordförande, S. Kan man förvänta sig något annat när 90% av retoriken handlar om barn eller fler bostäder?... Även om då Sossarnas lokala program kan sammanfattas som BB, klarar de inte av att ha anständig kvalitet och kapacitet inom den verksamheten heller. Klarar någon av ovan S-företrädare av att vara det ”ankare” som krävs inom Äldreomsorgen för att få stabilitet, kvalitet och arbetsglädje inom givna ekonomiska ramar? Mycket tveksamt.
http://www.unt.se/4799535

Varje verksamhet ska alltid ha fokus på uppdraget och kvalitet, inte på att bränna pengar för att man fått en generös budgetram. Med kompetenta styrelser och verksamhetschefer kan man säkerställa att inte pengar slösas bort bara för att en verksamhet fått en budget. Hur tror du S generaldirektören och dennes styrelse kommer att göra?
https://www.expressen.se/ledare/sveriges-mal-kan-inte-vara-att-branna-pengar/

Även inom politiken måste uppdraget och kvalitet stå i centrum. Uppdraget för alla partier uttrycks i lokala och nationella politiska program. De som är tillräckligt duktiga som politiska ledare fattar det och ägnar sitt ledarskap åt att så mycket av den egna politiken blir verklighet genom rimliga kompromisser med andra politiska krafter. Allt annat är oacceptabelt ur ett väljarperspektiv och idiotiskt ur ett politiskt perspektiv. Självklart ska varje parti stå upp för sin sakpolitik. Självklart väljer alla partier vilka andra partier de kan tänka sig strukturella samarbeten med. Men att låta känslor styra viktiga sakpolitiska sakfrågor, det är ett svagt ledarskap.
http://www.gp.se/ledare/boscanin-att-få-igenom-sin-politik-är-viktigare-än-att-isolera-sd-1.4765926

Både i Uppsala och Sverige behövs ett nytt ledarskap. Vi saknar tveklöst kaptener som kan styra klokt när nästa lågkonjunktur hemsöker oss. Då måste ledaren ha tillräcklig skolning för att både leda problemlösningsarbete och inte helt tappa bort att det nästan alltid också finns många möjligheter att förstärka. Förtjänar vi inte mer kompetenta på de ledande politiska uppdragen? Vilket delansvar har du för att det inte händer?

Dagens kalkon
Carles Puigdemonte, fd ledare för Katalonien, och Mariano Rajoy, Madrids härförare mot katalanerna. Europa behöver mer kärlek, bättre samarbete och välorganiserade delsamhällen med mycket decentraliserad makt. Kataloniens ledande politiker har särskilt visat sin ledarinkompetens. Ledare som bara kan tänka kortsiktigt vinstinriktat uppnår heller inga långsiktiga fördelar. Tyvärr innebär nog Spaniens, Rajoy, svar att ett inbördeskrig i någon form kan ta fart, inom EU.... Det tycks sakna ankare inom spansk toppolitik.
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/l8eG7/odugliga-politiker-har-skapat-katalansk-kris
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Euskadi_ta_Askatasuna

Alla naivister som länge, och många fortfarande, vägrat se och acceptera att en misslyckad trygghetspolitik. Sverige måste få en betydligt bättre inkluderingspolitik än hittills! Det är redan ”fem över tolv”, men det finns inga alternativ än att nu ta kostnaderna och med större kraft bekämpa den organiserade brottsligheten som växer så det knakar i ett samhälle som skakar.
https://www.expressen.se/nyheter/skottlossning-mot-hus-inatt/

Dagens stjärna
Håkan Juholt. Självklart får inte en ambassadör för Sverige tala illa om Sverige och svensk utveckling! Samtidigt är det viktigt för svenska folket att ta hans varningar på största allvar. Glöm inte att han faktiskt blev vald till Socialdemokraternas partiledare efter många år som riksdagsledamot efter kaoset med Mona Sahlin. Sen började kaos Juholt ivrigt påhejat av oss som inte ville ha honom som motståndare. Han hade faktiskt en farligt skicklig ”vänstersosseretorik” och ett tydligt ideologiskt kompass. När allt fler ledande politiker saknar längre egen praktisk arbetslivserfarenhet, och många rådgivare har liknande bakgrund, då blir tjänstemannastyret och lobbyisterna allt mäktigare. Demokratiskt är det en dålig utveckling! Jag är övertygad om att en väl förankrad och modernt arbetande politisk verksamhet skapar bäst förutsättningar för hållbart högt välstånd. Fler människor med omfattande arbetslivserfarenhet behöver motiveras att bli politiker. Människor med en bakgrund som gör att de både kan vara värdefulla stöd till och kompetenta blåslampor i relationer till myndighetschefer, förvaltningschefer och offentliga VDar. Tro mig, förbättringspotentialen är stor.
https://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/hakan-juholt-har-ratt-om-hotet-mot-demokratin-/

Juholt och Busch-Thor

Maktkamper och kompromisser
Igår var jag på premiär på Uppsala stadsteater. Idag Sveriges kreativaste och mest relevanta teater om jag lyssnar runt om vad som händer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Pjäsen heter Partiledaren och handlar om Juholts uppgång och fall. På bara ett år hann de som önskade så först avsätta sossarnas första kvinna som ordförande och därefter vänstersossen Juholt. Juholt fick en väldigt kort tid med ordförandeklubban i handen. Och enligt pjäsen var dreven mot honom både orkestrerade av interna Socialdemokratiska högerkrafter och av kapitalet som inte önskade en "självständig och vänstervriden potentiell statsminister". Trycket på honom och på Socialdemokratin blev för starkt eftersom opinionssiffrorna kraschade och partimedlemmarnas självbilder blev bara mer och mer sårad. Facket spelade uppenbarligen en stor roll när Juholt fälldes och fackpampen Löfvén istället utsågs till ny ordförande, den tredje på typ tre år... Falangstriderna inom S var omfattande. Helst ville Socialdemokratin välja Pär Nuder till ny ordförande efter Sahlin. Men Nuder ville inte, han hade gått mot nya utmaningar och äventyr. Och Östros tycktes tydligen inte vara en möjlig kompromisskandidat. Om rosornas krig landat på val av Östros hade han varit först ut att bli en partiledare som bor i Uppsala.
http://www.unt.se/kultur-noje/scen/teatern-som-klev-in-i-verkligheten-3696015.aspx


Politiskt underbarn från Uppsala
Alla partier har gott om falanger och intriger. Ju större delar av partiet ju mer intressekonflikter. Inget konstigt med det. De flesta partier lyckas för det mesta dölja alla dessa konflikter inom partierna. Främst är det sossarna och folkpartisterna som de senaste åren brukar bråka öppet. Nu senast har det varit SD och många Moderater laddar nu för att på deras stämma försöka få stopp på Decemberöverenskommelsen. Även inom KD som nu valt Uppsalakvinnan Ebba Busch-Thor till partiledare finns gott om falanger som kämpar om makten. Och några ledande KDare har varit snabba ut och deklarerat att de avgår om KD blir högervridet. Hur länge kommer Ebba att leda KD? Kanske så länge att hon hinner bli så gammal som 40 år! Vad avgör om hon "överlever" som partiledare och inte blir som Leisner (FP) eller Sossarna Sahlin och Juholt? Jo, att hon är skickligare än dem, familjen håller ihop och att partiet i val landar tryggt över 4%. Och så länge som hon inte bekämpar godhet så måste det väl gå bra. Så enkelt är det... Jag önskar Ebba lycka till! Jag tror hon kommer att klara uppdraget att säkra +4% bra.
http://www.dn.se/nyheter/politik/kd-till-hoger-med-ebba-busch-thor/
http://www.unt.se/omvarld/kd-busch-thor-vill-bekampa-ondska-3698930.aspx

Höger/vänster
Jag tycker höger och vänsterretoriken är förlegad! Jag träffar bara väldigt marginella människor som inte anser att vi ska ha en social demokrati i vårt land! En bra och fritt tillgänglig skola, omsorg och vård för medlemmar och medborgare ses som självklart att säkra. Oavsett om partiet klassas som vänster eller höger. Jag tycker vi ska använda global/lokal och eget ansvar/kollektivt ansvar samt fri företagsamhet/maximal offentlighet istället. Att vänstern ensamt skulle stå för allas rätt till rimligt välstånd är ju fel!
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Politisk_kompass

Misslyckat ledarskap

Samförstånd?
Återigen har Socialdemokratin misslyckats med att välja en ledare som klarar av sitt uppdrag. Uppdraget att leda Socialdemokratin och eventuellt landet är givetvis krävande men man kan tycka att ett parti som är landets största och som haft många års träning att leda landet borde klara av ledarutmaningarna betydligt bättre. Löfvén agerar som en barnunge och skyller på andra när han själv misslyckats. Socialdemokraterna och deras ledare bär ensamt skulden för att de försatt sig själva och landet i denna situation. Nyval är inte en bra väg framåt. I synnerhet inte om det är så att det är helt låst mellan "blocken". Möjligen var skälet till varför Löfvén kastade in handduken att alla försök till överenskommelser med t ex C och FP misslyckades. Om inte C och FP ens var beredda att samtala konstruktivt kan jag förstå att Socialdemokraterna och Löfvén ställdes utan alternativ. Men vad händer med en ny regering som fortfarande är i minoritet? Varför skulle Socialdemokraterna eller vänsterkrafterna inom Miljöpartiet eller Vänstern stötta en ny Alliansregering? Det är inte klokt att fortsätta inlåsningen i block! Det krävs större flexibilitet om man bryr sig om oss som lever i Sverige!

Flera av de samhällsvetare och journalister som uttalar sig efter beskedet om nyval kritiserar SD för att inte leva enligt praxis att sträva efter samförstånd. Det är ju en sjuk inställning. Varför skulle SD sträva efter samförstånd när de hela tiden behandlas som pesten och ingen anser sig vilja tala med dem? Hur uppnår man då samförstånd? Jag har ofta skrivit om det, börja samtala och förhandla även med SD. De representerar idag över 700.000 väljare! Ta det på allvar!

En ledare är något varigenom energi strömmar. Varför kan inte ett så stort parti som S hitta en sådan ledare? Sahlin, Juholt och nu Löfvén. Mer och mer framtstår det som ett idiotiskt drag när Socialdemokraterna dumpade Mona Sahlin.

Fel fokus!

Vem eller vilka bär mest ansvar?
Jag tillhör ett parti där medlemmarna under många år markerat att det egna ansvaret är stort. Det går inte att gömma sig bakom andra om man gjort något dumt. Det går inte att förvänta sig att andra skall stötta dig om du inte gör vad du kan för att också ta ett eget ansvar utifrån din egen förmåga. Vem bär då ansvaret att Socialdemokraterna allt mer rör till det för sig själva dag för dag?

Går inte självmant
Självklart bär Juholt ett stort ansvar. Tydligen var han ju rätt klok och hade självinsikt innan han blev vald att leda S efter Mona Sahlin. Han var tydlig med att han saknade de egenskaper som krävs för ett så utsatt och viktigt uppdrag. Han hade rätt men lät uppenbarligen fåfängan och girigheten få bestämma då han mot bättre vetande tog på sig den svåra och ofta otacksamma ledartröjan. Mona Sahlin måste ha "mini jublat" då hon säkerligen insåg att det skulle gå ännu sämre under hans ledarskap. Sahlin var trots allt vald i ett val. Och trots sina brister var hon ett känt varumärke både inom och utanför S. Inte minst hade hon varit minister. Juholt hade inga av dessa erfarenheter. Men han blev vald av en enig stämma med acklamation (applåder). Han tycks också ha bestämt sig för att det valet skall respekteras och då krävs sannolikt en stämma för att avsätta honom.

Huvudansvaret för misstaget
Det största ansvaret vilar dock inte på Juholt för att det har gått så snett och att det fortsätter att gå snett. Media fokuserar helt fel när de fokuserar på Juholt kopplat till kraven om hans avgång. Dock gör media helt rätt när man gång på gång belyser hans grodor och hans rörighet. Men frågan om hans mandat eller ej tycker jag skall riktas till valberedningen och till alla de ombud som i acklamation valde honom på den senaste sossestämman! Varför hade de inte is i magen och fortsatte en stund till med Sahlin? Varför valde de just honom? Ett oprövat kort som t o m dissade sig själv på riktiga grunder. Om nu stämman enhälligt valde honom att efterträda deras första kvinnliga ordförande, varför sätter de inte mer tryck på de falanger inom S som till varje pris vill få bort Juholt? Vad vinner S på detta löjliga spel?

Människan
Juholt är som ett skadeskjutet och jagat djur. Han håller en imponerande yta men mår helt säkert väldigt dåligt. Inte minst hans nära och kära mår dåligt. Valet av honom blev fel från början, inte för S, då jag tror att S är inne i en dålig spiral under en tid till, oavsett ledare. Det blev fel från början och det tycker jag är beklagligt för människan Juholt. Han visste att han inte var stor nog för ledarkostymen men valde ändå fåfängan och girigheten istället för en roll som han klarar av. Han är ett tydligt exempel på hur det går när man med dåligt omdöme accepterar eller när andra utser personer som befordras till sin inkompetensnivå. Att leda är svårt och utsatt. Det är långt ifrån alla som klarar av det.

Nästa steg?
Ja, man kan hoppas att media börjar fråga valberedningen om deras ansvar för det som skett och sker. Det blir också intressant att följa vilka nya eventuellt oprövade kort de skall försöka välja efter Juholt. Vad är det som säger att det inte blir lika dåligt igen. Eller i vart fall inte bra. Sossarna behöver någon som kan förnya dem och som kan tänka sig det uppdraget i opposition. Det kommer att ta ett tag innan S är ett parti som kan utveckla Sverige positivt. Om det någonsin händer igen.

Ursäkternas år

Som man bäddar får man ligga

I SvD kan man läsa att de verkar luta åt att utse 2011 till ursäkternas år. Bl a tar de upp Kungen och Juholt som exempel på personer som på många och olika sätt fått ursäkta sig. Jag håller inte med SvD. Jag tycker att 2011 verkar bli året då den nuvarande EMU idén sprack. Det är stort. Väldigt stort och kommer att leda till stora förändringar framöver i vårt kära Europa. För sakens skull vill jag inte att du skall tro att jag inte delar SvDs åsikt för att de inte tagit med mig som ett av exemplen på ursäktande män. Jag förstår ju självklart att jag inte platsar bland så skarpa personer som dem. Dessutom bad jag heller inte om ursäkt för att jag lyfte upp ett viktigt problem utan jag bad om och om och om om ursäkt för att jag bjudit på möjligheten att grovt misstolka mina blogginlägg om vårt samhällsproblem med övervikt och fetma. 

En och annan journalist har kontaktat mig i dagarna och undrat var jag skall sätta mig och blogga över julen 2011. I dagens övervakningssamhälle kan jag inte låta bli att fundera på om de har kameror som bevakar mig hela tiden. Då skulle de veta att jag både står och sitter när jag bloggar. Var jag kommer att vara är självklart hemligt. Jag behöver dock inspiration om viktiga ämnen att skriva om. Har du några bra idéer?