Leverera på vallöften

Nu krävs en migrationspolitik som återhämtar tryggheten i Sverige och leverans på vallöften

Tänk om inte en regering helt beroende av SD kan få stopp på en ansvarslös migrationspolitik som månad efter månad stärker otryggheten och utanförskapsproblemen i Sverige. Om det händer kommer säkerligen SD vinna mycket på det eftersom de starkt påverkar regeringen men själv inte direkt är en del av den. Det blir regeringen med M, KD och L som misslyckas. Jag hoppas verkligen inte hindren mot en ansvarsfull migrationspolitik stoppar regeringen. Expressens ledare nedan lyfter fram ”hål” i migrationspolitiken som skyndsamt måste täppas till!

”Spårbyte leder till fusk och missbruk, göder skuggsamhället och utgör en pullfaktor för migranter. Ulf Kristersson måste avskaffa reformen snarast möjligt.”

https://www.expressen.se/ledare/-stoppa-asylmissbruket-nu-kristersson/

Och Tove Lifvendahl, SvD, bjuder idag på en ledarartikel där Uppsalas politik står i centrum. Det är nog dags för Tove att söka nya jaktmarker för att opinionsbilda. Hon har varit ledarskribent väldigt länge på SvD nu. Även en konservativ ledare som SvD behöver bättre förstå sin tid och gissa bättre om vad framtiden i ett väl fungerande samhälle kräver. Framförallt är det osmakligt att inte sätta partiets vallöften och förmåga att försöka leverera dem i centrum. Lifvendahl förminskar också den stora skillnaden i politikens innehåll mellan en kommun och EP/Riksdagen. Lifvendahl skriver själv ”Politik är att vilja, som Olof Palme sade”. Och UP har väldigt mycket vilja att utveckla Uppsala mycket klokare än hittills. Det kan vi nu på allvar påverka. Och till skillnad från ett moderat ungt kommunalråd, utan ledande ansvarsroller, får Stefan Hanna mindre arvoden. Trots att Stefan Hanna både har många ledande demokratiska ansvarsroller och är betydligt mer erfaren och meriterad.

Att det blivit rörigt i Kommunstyrelsen är illa och Socialdemokraterna får helt ta ansvar för det. Det är samtidigt inte acceptabelt att lottning ska avgöra hur beslut faller ut. Då kan inte ansvar utkrävas på ett acceptabelt sätt. Det är dags för Alliansen och SD att slicka såren och bli sakpolitiskt konstruktiva som oppositionspartier istället för att fokusera på ungdomsförbundligt politiskt tjuv och rackarspel. 

”Det finns inga omöjligheter. Om det är svårt att hantera jämna politiska styrkeförhållanden, kan politikens Fixar-Frasse finna på råd. Den rödgröna majoriteten i Uppsala visar hur det kan göras!”

https://www.svd.se/a/0QB9X6/tove-lifvendahl-politisk-entreprenorskapsanda-spirar-i-uppsala

Juholt och Busch-Thor

Maktkamper och kompromisser
Igår var jag på premiär på Uppsala stadsteater. Idag Sveriges kreativaste och mest relevanta teater om jag lyssnar runt om vad som händer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Pjäsen heter Partiledaren och handlar om Juholts uppgång och fall. På bara ett år hann de som önskade så först avsätta sossarnas första kvinna som ordförande och därefter vänstersossen Juholt. Juholt fick en väldigt kort tid med ordförandeklubban i handen. Och enligt pjäsen var dreven mot honom både orkestrerade av interna Socialdemokratiska högerkrafter och av kapitalet som inte önskade en "självständig och vänstervriden potentiell statsminister". Trycket på honom och på Socialdemokratin blev för starkt eftersom opinionssiffrorna kraschade och partimedlemmarnas självbilder blev bara mer och mer sårad. Facket spelade uppenbarligen en stor roll när Juholt fälldes och fackpampen Löfvén istället utsågs till ny ordförande, den tredje på typ tre år... Falangstriderna inom S var omfattande. Helst ville Socialdemokratin välja Pär Nuder till ny ordförande efter Sahlin. Men Nuder ville inte, han hade gått mot nya utmaningar och äventyr. Och Östros tycktes tydligen inte vara en möjlig kompromisskandidat. Om rosornas krig landat på val av Östros hade han varit först ut att bli en partiledare som bor i Uppsala.
http://www.unt.se/kultur-noje/scen/teatern-som-klev-in-i-verkligheten-3696015.aspx


Politiskt underbarn från Uppsala
Alla partier har gott om falanger och intriger. Ju större delar av partiet ju mer intressekonflikter. Inget konstigt med det. De flesta partier lyckas för det mesta dölja alla dessa konflikter inom partierna. Främst är det sossarna och folkpartisterna som de senaste åren brukar bråka öppet. Nu senast har det varit SD och många Moderater laddar nu för att på deras stämma försöka få stopp på Decemberöverenskommelsen. Även inom KD som nu valt Uppsalakvinnan Ebba Busch-Thor till partiledare finns gott om falanger som kämpar om makten. Och några ledande KDare har varit snabba ut och deklarerat att de avgår om KD blir högervridet. Hur länge kommer Ebba att leda KD? Kanske så länge att hon hinner bli så gammal som 40 år! Vad avgör om hon "överlever" som partiledare och inte blir som Leisner (FP) eller Sossarna Sahlin och Juholt? Jo, att hon är skickligare än dem, familjen håller ihop och att partiet i val landar tryggt över 4%. Och så länge som hon inte bekämpar godhet så måste det väl gå bra. Så enkelt är det... Jag önskar Ebba lycka till! Jag tror hon kommer att klara uppdraget att säkra +4% bra.
http://www.dn.se/nyheter/politik/kd-till-hoger-med-ebba-busch-thor/
http://www.unt.se/omvarld/kd-busch-thor-vill-bekampa-ondska-3698930.aspx

Höger/vänster
Jag tycker höger och vänsterretoriken är förlegad! Jag träffar bara väldigt marginella människor som inte anser att vi ska ha en social demokrati i vårt land! En bra och fritt tillgänglig skola, omsorg och vård för medlemmar och medborgare ses som självklart att säkra. Oavsett om partiet klassas som vänster eller höger. Jag tycker vi ska använda global/lokal och eget ansvar/kollektivt ansvar samt fri företagsamhet/maximal offentlighet istället. Att vänstern ensamt skulle stå för allas rätt till rimligt välstånd är ju fel!
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Politisk_kompass

Ur led är tiden

Hur kunde det gå så här?
Jag undrar jag hur historiker kommer att beskriva det som hände i Sverige med start från början av 90-talet till nu. Kanske konstaterar de enbart att Sverige efter några korta år med generell välfärd åter blev ett för de flesta fattigt land. Det kan knappast vara förvånande för någon att vi haft stor "glädje" av att vi inte deltagit i 1:a och 2:a världskriget. Samtidigt är det kanske faktumet att svenskarna inte varit med om krig på mycket länge som gör att vi så godtroget och naivt styr mot utmaningar som lätt kan leda oss mot stor social oro. Framförallt är det inte otänkbart eftersom vi idag också har en nationell politikerledning som ofta saknar ordentlig arbetslivserfarenhet utanför politikens värld. Och varför har inte den tidigare regeringens framtidsrapport, framarbetad av Framtidskommissionen, fått något ordentligt genomslag i media och i debatten? Där lyfts ju de stora utmaningarna och svaren på hur vi löser dem borde vara i politikens centrum. Vissa av politikerna anser att dessa frågor är det men jag hävdar att debatten runt dessa huvudutmaningar är oroande frånvarande.
http://www.fokus.se/2014/12/farligare-an-folk-forstar/

Det är inte tjänstemän och några få politiker som ska samtala och debattera om de stora utmaningarna. Det är samtal och debatter som öppet ska föras bland hela folket. Det skapar bl a den förankring för förändringar som blir nödvändig.På gårdagens kommunfullmäktige blev det flera intressanta debatter. Särskilt intressant tycker jag det är att höra människor som inte anser att det finns begränsade resurser och att vi ständigt måste prioritera mellan olika insatser. Det är självklart att om vi enbart har 100 kr och tidigare fördelat dem på ett sätt så leder en ytterligare satsning med 10 kr på X att något annat måste skära ner! Om vi inte har en ordentlig tillväxt i vår ekonomi. Just nu har vi inte en tillväxt i vår ekonomi. Då har vi ett nollsummespel. Eller i värsta fall ett spel där vi varje år blir fattigare. Läget är allvarligt och Klas Eklund, fd ledande sosse och chefsekonom på SEB, är en klok person värd att ta på största allvar. Även sossen Assar Lindbeck är värd att ta på allvar. Det kanske är som fd statsminister Göran Persson säger att S och M snart får ta ansvar för Sverige. För +20 år sedan var det som att svära i kyrkan men helt klart är att det läge Sverige hamnat i kräver extraordinära vägar framåt. Vi måste lösa ut några stora huvudfrågor och då duger det inte med det käbbel och de låsningar som nu finns inom rikspolitiken. Läs Framtidskommissionens rapport! Fokusera på rätt saker!
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article20027555.ab

Viktigare än vad jag fattade
Jag brukar säga att den enskilt viktigaste förändring jag vill bidra med under mitt politiska engagemang är att Invånartjänst blir en verklighet. Det är helt i linje med den så kallade arbetslinjen och i min värld helt nödvändigt för att förhindra social och ekonomiskt sammanbrott i Sverige. Alla som kan arbeta, och som får försörjningsstöd, ska ha rätten och skyldigheten att göra Invånartjänst. Förr var det en plikt att riskera att dö för landet. Idag kan försvaret av det generella välfärdssamhället vara värt en arbetsplikt. Invånartjänst blir också ett utmärkt verktyg för att mycket fortare inkludera invandrade in i vårt samhälle. Det finns gott om uppdrag som är värdefulla men inte tillräckligt värdefulla för att någon på den vanliga marknaden ska ha råd att betala för dem. Och Arbetsförmedlingens prognoser om arbetskraftsbrist kanske är grova överskattningar. Det kanske kan vara så att den ineffektivitet som konkurrensutsättningen inte än tryckt ut ur offentliga tjänster nu kan effektiviseras bort när alla 40-talister pensionerar sig? Med tanke på de senaste årens enorma tekniska utveckling så är det väl inte otänkbart att väldigt många färre människor idag kan göra det jobb som tidigare krävde många flers insatser. Så jag delar inte synen att 30 personer som går i pension med nödvändighet kommer att ersättas av 30 nya personer. Fokus på huvudfrågorna!
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19993478.ab