Ett generellt välstånd på dekis

Kan våra Nordiska grannar försvara det nordiska undret?

För alla, typ över 90 procent av ett lands invånare, som inte föds in i en mycket privilegierat sammanhang, har den nordiska samhällsmodellen varit en global framgångssaga. De nordiska ländernas blandekonomi med marknadsekonomi parallellt med att klaner ersatts av generella försäkringssystem och en offentlig sektor som erbjudit alla goda utbildningsmöjligheter, barnomsorg, sjukvård, omsorg av funktionshindrade och ett icke korrupt rättssystem har tjänat stora delar av befolkningen väl. Och möjligheten för den driftige att bli rik har inte saknats. I allt högre takt slarvas denna imponerande utveckling bort i Sverige. Låt oss hoppas att Danmark, Norge, Finland och Island kan fortsätta att visa att den inriktningen tjänar alla i ett unikt samhälle bäst jämfört med alternativen.

Anna Dahlberg, Expressen, beskriver väl hur illa Sverige leds. Denna negativa trend kan brytas men det kräver att vi invånare fattar att vi måste rösta fram alternativa politiska krafter som har en pragmatisk agenda som åter leder oss mot ett generellt högt välstånd där inga människors ambitioner begränsas av i vilken familj man föds in i. Vi kan mycket bättre än nu! Med en politisk elit som präglas av broilers som gör politisk karriär med start i politiska ungdomsförbund blir det inte bättre än såhär. Vi behöver en nyordning där vi representeras av livserfarna och betydligt mer meriterade företrädare än nu.

”För ”Superonsdagen” var egentligen bara crescendot på en längre tid av växande politisk instabilitet kantad av återkommande regeringskriser, misstroendeomröstningar och förlorade budgetvoteringar. Det partipolitiska systemet har inte klarat av att hantera Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Resultatet är en kraftig försvagning av regeringsmakten.”

”I sitt mastodontverk ”Svensk politik” beskriver framlidne Per T Ohlsson kompromissen som det mest utmärkande politiska idealet över tid. I dag tycks snarare konflikten och principrytteriet ha tagit över dess plats.”

” En tidigare nationell tillgång – ett politiskt system präglat av relativ stabilitet – tycks ha gått förlorad. Och det är dessvärre inte det enda exemplet på svenska styrkor som har slarvats bort:

• Elförsörjningen. 

• Tryggheten. 

• 90-talsreformerna.

• Utbildningen.

• Jämställdheten. 

• Tilliten.

Listan över landvinningar som riskerar att gå förlorade skulle kunna göras längre. Men poängen torde ha gått fram.”

”Sverige är fortfarande ett av världens bästa länder att leva i och den nordiska samhällsmodellen – som kombinerar välfärdsstat med frihandel, individualism och en konkurrenskraftig ekonomi – är överlägsen alla andra.”

”Det svenska näringslivet går som tåget och nyligen placerade sig Sverige på andra plats i Global Innovation Index över världens mest innovativa länder. Men om inte den politiska nivån kan leverera välutbildad arbetskraft, säker och konkurrenskraftig elförsörjning, stabila regeringar och trygga gator kan den framgången inte längre tas för given.”

”Det här borde vara veckan då den uppblåsta svenska självbilden gick i kras. Ur skärvorna kan vi plocka upp de bästa bitarna och bygga upp landet igen.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sveriges-styrkor-som-land--slarvas-bort-en-efter-en-/

Kan den svaga enpartiregeringen, med Magdalena Andersson som statsminister, vända den negativa trenden? Tveklöst är chanserna nu mycket bättre än med MP som en aktiv del av regeringen. Dessutom att Löfven är borta ur leken. Och självklart ska alltid oppositionen vara tuff men också konstruktiv. Det är invånarnas bästa som ska stå i fokus. Liberalerna resonerar klokt i nedan artikel om alla partiers ansvar. 

https://www.expressen.se/nyheter/hogerblocket-splittrat-l-redo-gora-upp-med-s/

Precis som Expressens ledarredaktion önskar tror jag S nu kommer att visa ansvarsfullt ledarskap och bättre ta i Sveriges migrations- och brottsproblemen. Tack vare M, KD och SDs budget får också team Andersson nu bättre förutsättningar att arbeta med förbättringar inom dessa områden som påverkar allt annat. Kanske är det en mycket flexibel regering vi behöver både nationellt och kommunalt.

”Migrationspolitiken är ett annat område där S plötsligt har fått stort handlingsutrymme. Ett exempel är arbetskraftsinvandringen, där både S och M ser stora behov av att städa upp bland allt fusk och utnyttjande.”

https://www.expressen.se/ledare/antligen-lamnar-mp-det-har-bor-s-gora/

I alla, alla, sammanhang där jag haft ledande uppdrag har det inte tillåtits att personer som har förhållanden får arbeta på samma ställe eller ingå i samma ledningsgrupp. Trist att Andersson inte förstår värdet av den logiken och låter Johansson och Strandhäll ingå i samma regering. De kanske har gjort slut? De kanske aldrig varit FWB (Friends With Benefits)?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anderssons-overraskning-damberg-anderssons-eftertradare

Kärlekens budbärare

Kärleken är störst
Alla människor vill bli omtyckta, gärna älskade. Risken för att en människa utvecklar ondska är väldigt mycket högre bland människor som växer upp utan att känna till exempel kärlek från föräldrar. Önskan om att bli uppskattad och älskad är en stor drivkraft för många och bidrar till stora prestationer inom idrott, musik, konst, teater och näringsliv. Även människor som gör hemska saker strävar efter uppskattning och maktkänslor. Kärleken och önskan om kärlek är en enorm kraft. Är den möjligen den största mänskliga kraften? Med tanke på att Jesus främst var en bärare av kärlekens budskap är det inte förvånande att kristendomen, och dess olika varianter, är den religion med flest anhängare på jorden. Kärleken är ju störst.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jesus
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kärlek

Kärlek är svårt
Även om kärleken är störst, och om man försöker vara en god medmänniska, är livets alla ställningstaganden inte självklara. Även fylld av kärlek behöver man använda både hjärta och hjärna när man fattar beslut. Det blir oftast väldigt dåliga beslut om man är förblindad av den härliga kärlekskänslan. Känslan av att starkt känna för andra människor. Även till människor man inte känner. Hjärta och hjärna behöver samverka. Det som kortsiktigt kan upplevas som kärleksfullt kan långsiktigt visa sig skapa väldigt många problem som inte bjuder på kärlek. Det är tröttsamt att till exempel höra och läsa inlägg från dem som anser att en restriktivare migrationspolitik är fel. För oss som vill försvara en rimlig generell välfärd i Sverige, och ett bättre stöd till jordens alla flyktingar i konflikternas närområden, är det självklart att tidigare migrationspolitik varit ansvarslös. Vid flera av de senaste Agenda-sändningarna (SVT) har reportrar frågat politiker som bara tycks klara att tänka med hjärtat om det finns någon gräns för hur många folkvandrare vi kan hjälpa. De har inte svarat. Även om dessa politiker med all rätt blir allt mindre relevanta borde de avkrävas ett svar. Hur många och under vilken tidsperiod tror dom vi klarar av utan att samhällskontraktet med medborgarna havererar?
http://www.unt.se/asikt/ledare/nar-radslan-far-styra-4035392.aspx
http://www.expressen.se/ledare/podcast/politiknorden/politikerna-har-ingen-losning-pa-bofragan/

Ledighet från ansvar inte möjligt
Är det möjligt för en person som tagit och fått ledaruppdrag att vara ledig från uppdragets bördor? Det tycks ha blivit populärt bland ledande rikspolitiker. För mig är det en märklig ordning. Har man tagit på sig ett ledaruppdrag får man utföra det oavsett vad som händer i ditt liv. Vill man inte ta det ansvaret bör man göra något annat. Inom näringslivet har jag aldrig hört talas om något liknande. Näringen skapas inom näringslivet och där inser man självklart det orimliga i en ordning med att en högre ledare under en längre tid kan logga ut från ansvaret. Eftersom många av våra nuvarande ministrar är lågt utbildade är det väl snart någon som tar tjänstledigt från ministeruppdraget för att studera.... Suck. Naivitetens grepp över Sverige måste brytas. En kärlekens väg framåt som kombinerar hjärta och hjärna måste uppnås. Den politiska vägen finner vi bäst utifrån en socialliberal grund och ett pragmatiskt ansvarstagande. Hur svårt kan det vara? Om du vill ha en politisk julklapp så får du chansen att mentalt rösta på Centerpartiet i Uppsala. Det fungerar även om du inte bor i Uppsala. Vi har en socialliberal grund, är pragmatiskt ansvarstagande och har imponerande erfarna representanter som kämpar för Uppsalabornas och svenskarnas bästa. God-jul!
http://www.expressen.se/ledare/barnsligt-med-lediga-ministrar/

Ansvarstagande

Rimligt ansvarstagande
Att företagare som byggt och skapat företag där de är verksamma som huvudägare och belönar sig själva med höga ersättningar om bolagen är lönsamma är en sak, att ägarrepresentanter till tjänstemannastyrda företag godkänner orimliga ersättningar till företagsledningarna är oansvarigt.

I väldigt många av våra stora tjänstemannastyrda företag är vårt pensionskapital via olika fonder som t ex AP-fonden storägare. Det är osmakligt och oansvarigt att de godkänner orimliga ersättningspaket till berörda bolagsledningar. Jag kan inte klandra företagsledare som försöker att få så höga ersättningsupplägg och så mycket förmåner som möjligt, men jag klandrar ägarrepresentanterna som inte kan hålla emot. Det är inte enbart orimligt ur ett aktieägarperspektiv utan också utifrån ett samhällsutvecklingsperspektiv. Varför ska t ex arbetstagarorganisationer hålla tillbaka sina löneökningskrav när det sticker enormt i ögonen på 99,8% av befolkningen att de som redan tjänar massor får mycket högre ersättningar samtidigt som övriga förväntas ligga still? Oavsett om det rör sig om väldigt få personer så är det en oklok och oacceptabel väg framåt. Ansvaret faller tungt på våra pensionsfondsbolag och dess ledningar. Sverige har tillräckliga utmaningar och behöver inte också få en lönerörelse som allt snabbare styr oss mot en Greklandssituation. Sverige behöver en nybyggaranda där vi enas kring att åter göra landet företagsamt. Annars kommer välfärden att inom ett decennium haverera.
http://www.di.se/artiklar/2015/3/18/de-tjanar-50-ganger-mer-an-en-vanlig-industriarbetare/
http://www.skaraborgslanstidning.se/artikel/258759/har-girigheten-en-grans

Vi behöver system som driver mot att alla som kan ska jobba
För att klara att försvara den generellt höga välfärden måste vi göra samhället och dess olika system smartare. A-kassesystemet är inget undantag. Idag finns 28 A-kassor som administrerar en statligt (skattebetalarna) finansierad försäkring. Bl a innebär det 28 olika reklamkampanjer kopplad till en statlig försäkring. Dessa 28 verksamheter är alla medlemmar i SAM-organisationen och driver opinion mot staten att höja A-Kassan. Om jag har förstått rätt finansieras cirka 40% av medlemmar till respektive A-kassa och övriga 60% finansierar du och jag över skatten. Det är inte orimligt att tro att LO är en huvudaktör i kampen om högre A-kassenivåer. Om jag har fattat rätt så kan systemet liknas med att alla våra försäkringskassekontor skulle konkurrera med varandra.... Om man istället för som nu skulle ha en myndighet och sedan branschavdelningar skulle det mycket sannolikt innebära att ständiga strukturomvandlingar skulle genomföras betydligt snabbare än idag. D v s omställningen från arbeten som inte längre efterfrågas till de som efterfrågas skulle gå fortare. Samhällsnyttan skulle bli mycket stor.
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Sysselsattning/Sysselsattningsgrad/

Alliansen införde tidigare en faktor in i A-kassesystemet som drev på ständigt nödvändiga strukturförändring men den togs konstigt nog bort av Alliansregeringen under 2014! Återigen permanentar vi strukturproblem som enligt mig inte skyddar utan hotar ett världsledande socialt grundtrygghetssystem. Socialdemokraterna och LO tror att detta är viktigt för fackens överlevnad...

Men varför har vi en obligatorisk sjukförsäkring och inte en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring? Om vi istället gör om systemet till en myndighetsutövning och samtidigt ändrar LAS så att den bygger på annat än först in sist ut, då har de flesta goda incitament för att vara med i ett fack. Suck. Vi behöver reformera mycket i Sverige. Om vi vill klara det generella välståndet på nuvarande höga nivå! Vi går annars mot en verklighet där allt färre ska försörja allt fler. Och allt fler som är i behov av omsorg och vård. Hur ska det finansieras? Jo, genom att fler arbetar inom yrken som efterfrågas. Särskilt som efterfrågas inom näringslivet.

http://www.unt.se/asikt/debatt/en-smartare-valfard-3656919.aspx

http://www.inkomstforsakring.tips/akassa/finansiering/

Vad har hänt?

Tidevarv komma, tidevarv gå
Under min tid då jag varit politiskt medveten har det i Sverige funnits gott om regeringar och regeringsföreträdare som inte imponerat på mig. Och många gånger har Sverige haft minoritetsregeringar. Aldrig tidigare har jag dock upplevt en så inkompetent, destruktiv och samtidigt, utan en dum Decemberöverenskommelse, svag regering. Hur är det möjligt att göra så mycket fel och så mycket skada för svenskarna på så kort tid? Det är ofattbart eftersom jag utgår ifrån att en regering med kollektivt ansvar lyckas undvika idiotiska ställningstaganden. Det måste väl ändå finnas minst åtta vettiga Socialdemokrater i regeringen som borde kunna nyttja sina vetomöjligheter i grupp? Men då uppstår självklart nya regeringsproblem och de vågar väl inte heller riskera sina fina uppdrag... Sverige har hamnat i en stor demokratisk kris. Riksdagen är dysfunktionell och klarar inte uppdraget att värna och utveckla Sverige positivt för svenskarna! Hur blev det så här? Och hur är det möjligt att inte dagens opposition kraftigt ökar sitt folkliga opinionsstöd när regeringen är så historiskt inkompetent och vilse?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-mar-partierna-pa-den-installda-valdagen/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ewa-stenberg-vilsen-allians-raddningen-for-regeringen/

Reformer för tidsanpassning
Löfvén och LO lever kvar i en gammal tid som inte längre finns. Varför väljer en stadsminister att ha en så verklighetsfrämmande världsbild? Varför klarar inte t ex LO av att leda utvecklingen mot en arbetsmarknad som är tidsenlig och som kan parera faktumet att vi lämnat industrialismen och mycket snabbare behöver anpassa samhällssystemet till den tid vi nu kommer att leva i under överskådlig tid, informations- och tjänstesamhällets tid? Eller har jag fel? Att kommunal tycks acceptera individuell lönesättning väljer jag att tolka som att dom har en viss insikt om vad som krävs för att försvara det generella välståndet. För försvaret av det generella välståndet är väl särskilt viktigt för LOs medlemmar? Kompetens och prestation är det som ska värderas, inte anställningstid!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tunna-argument-for-individuella-loner_4428535.svd

Samtidigt önskar jag att bl a LOs ledning, och andra som tycks sitta fast i en gammal verklighetsuppfattning, snart förstår varför det är viktigt att se oss medborgare också som välfärdskunder. Kunder när vi behöver offentligt finansierat stöd eftersom vi betalar världens högsta skatter. Som medborgare har vi skyldigheten att betala skatt. Den skyldigheten ger mig rätten att behandlas som en viktig kund oavsett om jag ska tjänas av en offentlig produktionsverksamhet eller ett företag. Denna ordning är viktig för att pressa på kvalitetsarbetet, se till att vi får maximalt för våra skattepengar och göra politiken mer viktig som framförallt folkets mätbara kvalitetsövervakare. Jag delar GPs förvåning över att det finns borgerliga partier som inte tveklöst står upp för denna självklarhet.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2663558-hellre-kund-an-undersate

Paradigmskiften
Jag har landat i varför inte svensk lagstiftning och offentliga verksamheter ställs om för att vi bättre ska kunna försöka att bevara vårt generella välstånd. Det är som alltid en fråga om kompetens och erfarenhet. Hur många av våra ledande folkvalda tror du har en omfattande eller ringa kunskap och erfarenhet av  grunderna i informationssamhället? Hur många av våra ledande folkvalda tror du har en omfattande eller ringa kunskap och erfarenhet av vad en konkurrensutsatt tjänsteverksamhet innebär? USA har bl a kapitaltillgång, invånarrörlighet, en entreprenöriell kultur och arbetsrättsregler som betydligt bättre än inom EU kan reformera samhället till vår nya tidsålder. För att förstå hur vilse vi är inom EU, inklusive i Sverige, bifogar jag en artikel om hur den nya ekonomins Mecca, Silicon Valley, och dess entreprenörer sågar den amerikanska regeringens oförmåga att t ex skapa de spelregler som behövs även i vår nya tidsålder. Personligen känner jag inte alls för att engagera mig i rikspolitiken eller inom EU. Min slutsats är att vi bara kan utveckla våra samhällen positivt genom att i våra kommuner driva nödvändiga och möjliga förändringar. Förändringar som utnyttjar nya möjligheter och som ställer om det lokala samhället trots alla hinder från utomstående. I denna välfärdskamp är civil olydnad ett legitimt verktyg. Hur ska den som inte ser verkligheten kunna leda oss rätt? Om du är vilse i djungeln, väljer du att lägga ditt öde i händerna på en lokal person med lokalkännedom eller på den som suttit centralt och skrivit instruktioner och gjort en karta?
http://www.washingtonpost.com/news/on-small-business/wp/2015/03/20/why-washington-drives-innovators-and-entrepreneurs-nuts/

Europa & anhöriginvandring

Konflikttider
Europa-samarbetet blir allt viktigare och grundtanken med EU att vi genom samarbeta skall undvika alla återkommande krig kommer nu att prövas ordentligt. Hade vi levt på 20-talet hade det sannolikt varit fullt krig i Europa med tanke på den Europeiska situationen idag. Jag antar att du inte missat hur illa det är i många av våra Europeiska länder. En del tycker att det är lyxproblem jämfört med alla de som svälter i världen men det är att blunda för att situationen i delar av Europa är mycket instabil och väldigt många människor far illa. Eurosamarbetet gör också att hela den demokratiska delen av Europa kraftigt drabbas av den "soppa" som uppstått. Europas demokratier har problem samtidigt som auktoritära makter i vår närhet växlar upp. Jag bifogar två av dagens ledare som är tydliga exempel på maktdemonstrationer. Den svenska 40-talist generationen och vi därefter vet inte av egen erfarenhet vad krig innebär. Det är inte säkert att den underbara tid vi haft efter andra världskriget består. Vi får inte ta det för givet. Nu prövas grundtanken med Europasamarbetet.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ett-brev-for-mycket
http://www.unt.se/ledare/en-desperat-despot-1812120.aspx

Anhöriginvandring
Det är bra att vi svenskar är bra medmänniskor och stöttar människor i nöd. Jag önskar att alla som kan gjorde mer för att hjälpa dem som av olika skäl hamnat snett i livet. De allra flesta kan göra lite mer utan att äventyra sitt eget välbefinnande. Vilket sätt är det bäst att hjälpa till på? Det varierar självklart. Till stöd för vilka vägar som är bäst finns forskning men mest handlar det om politiskt tyckande. Jag tycker att det är positivt att det börjar bli en mer konstruktiv och bred debatt runt flykting och anhöriginvandringsfrågor. Den bifogade artikeln är ett tydligt sådant exempel. Jag tycker inte att Staten kan ta sig rätten att ensidigt vara "god" och sedan skicka "godhetens" utmaningar till Sveriges kommuner. Det är inte en hållbar väg framåt! Inte om vi vill fortsätta att vara ett generellt välfärdsland och inte om vi vill vara ett sammanhållet land. Jag vill bidra till ett hållbart samhälle. Det är viktigt att ta den bifogade debattartikeln på allvar! Det krävs om inte vår generella välfärd skall vara ett minne blott inom säg trettio år.
http://www.dn.se/debatt/staten-maste-ta-sitt-ansvar-for-familjeaterforeningen