Visar inlägg med etikett nybyggaranda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nybyggaranda. Visa alla inlägg

lördag 4 juli 2026

Kulturrevolution

Långsiktighet och balanstänkande

USA firar idag bara 250 års jubiléum. Ett ungt land byggt på nybyggaranda, slavarbete, olja, kraftig invandring, industrialism, kapitalism, en stark patriotism och ett stort brittiskt och sionistiskt inflytande. USA är på många sätt patriotism byggd på Hollywoods berättarteknik, en stark militär infrastruktur, en kraftfull idrottskultur och en marknadsdriven kapitalism. Team Trump exemplifierar väl den kortsiktighet som också kännetecknar en allt för girig amerikansk kultur. En kultur där landets president inför öppen ridå skor sig själv genom att bland annat löpande agera på aktie- och kryptobörserna. Extrem korruption i modern förpackning.

Nedan ledare i GP är mycket läsvärd. Om Sverige ska erbjuda något långsiktigt positivt för svenskarna är inte team Trump och deras sponsorer rätt partners. Med det sagt hoppas jag att USAs väljare snart röstar fram en bättre väg framåt. Självklart ska Sverige och USA samarbeta så mycket som möjligt även i framtiden. Det kommer en tid efter team Trump. 

”Politiken ligger nedströms kulturen” är en sentens som idag främst associeras med högerpopulister som Andrew Breitbart, Steve Bannon och Mattias Karlsson. Tesen har ironiskt nog inspirerats av den kände (kultur)marxisten Antonio Gramsci (1891-1937) och hans idéer om kulturell hegemoni. Medan en klassisk marxist snarast hävdar att ”kulturen ligger nedströms ekonomin”, gör Gramsci kulturen till en mer primär källa som påverkar såväl ekonomi som politik.”

”Inom min forskningsdisciplin, ekonomisk historia, speglar det en gammal träta om vilken sfär av samhället som är mest tongivande: den materiella eller den institutionella (inklusive kulturen). Vi ska inte uppehålla oss för länge vid detta. Det räcker med att konstatera att kulturen har varit, och fortfarande är, en central del av den politiska och ekonomiska utvecklingen. Sverige har varit synnerligen mottagligt för olika stormakters kulturyttringar genom århundradena.”

En som tidigt blev varse den diametrala skillnaden mellan sitt tidigare hemland Tyskland och sitt nya hemland USA var den tysk-judiske filosofen och flyktingen Theodor Adorno som i sin amerikanska exil inte var imponerad av det nya landets kulturyttringar. 1944 skriver han tillsammans med Max Horkheimer den sedermera klassiska boken ”Upplysningens dialektik” där han går till frontalangrepp mot den amerikanska kulturindustrin som han menar passiviserar det mänskliga tänkandet och avtrubbar sensibiliteten genom ständiga upprepningar, förenklade uttrycksformer och banala budskap. Han drog till och med paralleller till den nazistiska propagandan och menade att populärkulturens uttryckssätt var effektiva medel för maktutövning. Den politiska ledaren kan, likt hjälten i actionfilmer, absorbera folkets blickar och framstå som större än livet.”

Med det historiska facit till hands får man delvis ge professor Adorno rätt. Den amerikanska populärkulturen har blivit en viktig del av det västerländska politiska livet. Från att ha mjukstartat genom Kennedys minglande med filmstjärnor har den idag gått upp i ett hysteriskt crescendo med ”realitystjärnan” Donald Trumps ständiga upprepningar, vulgära språk och svartvita budskap. Trumps politiska retorik har ibland strukturen av en poplåt.”

Vart är då den här politiska kulturen på väg någonstans? Man kan, lite förenklat, hävda att varje kulturell hegemoni tenderar att avmattas när den genomlider stora politiska nederlag. Den tyska högkulturens tillbakagång i och med nazismens barbari är ett tydligt exempel. Kommer vi snart att se den amerikanska populärkulturens nedgång i och med ett USA som går mer och mer i auktoritär riktning? Kulturutövare, journalister och intellektuella börjar utan tvekan känna sig hotade av Trumps hämndbegär och hat. Hittills har dock konstitutionen och maktdelningsprincipen stått relativt starka gentemot presidentens autoritära ambitioner.”

”Huruvida politiken alltid ligger nedströms kulturen låter jag vara osagt. I dessa dagar när politiker gör en sport av att lagstifta bort vissa utländska kulturella och religiösa uttryck kan man försynt påpeka att Sverige anammat nästintill varje amerikanskt kulturell trend de senaste decennierna, vare sig det handlar om populism, aktivism eller populärkultur. Kanske bör vi i stället åter ta lite mer inspiration från våra europeiska grannar: exempelvis tysk högkultur, nederländsk handelskultur eller fransk samtalskultur. Fenomen som i världens äldsta demokrati på andra sidan Atlanten nu bytts ut mot handelstullar, polarisering och en allt mer vulgariserad offentlighet.”

https://www.gp.se/ledare/dags-att-gora-upp-med-den-amerikanska-kulturimperialismen-.66e630c5-8f64-41bd-bfd0-1d57dd141513

”Den amerikanska drömmen” har problem. Konceptet att alla kan lyckas bara du anstränger dig finns idag framförallt i landet Sverige, inte i landet USA. Om vi struntar i svensk oklok inrikespolitik på nationell nivå är fakta att ett Sverige som får ordning på integrationen av invandrare ett fantastiskt land för alla. Skit i kommunisternas trams om relativ fattigdom. Om vi svenskar säkerställer dagens minimala levnadsnivå för personer utan egen förmåga till självförsörjning, och lata personer, är Sverige mest utjämnande i världen. Nedan BBC reportage om 250 åringen är läsvärd.

Abdi had long dreamt of moving to America. He was so obsessed, his childhood friends even nicknamed him "Abdi America" after he learnt to speak English by watching Hollywood movies. "My whole life I have been in love with America - the best country in the world, the dreamland, the land of opportunity," he told the BBC in 2014.

A recent poll from the Associated Press-NORC found that only a third of the public believes the American Dream still exists. The sentiment is the same across many surveys. One recent study from the Pew Research Center, shows that most Americans say the country's best days are behind it.”

In those early days after the Revolutionary War and well into the 21st Century, what became known as the Dream enticed millions of immigrants to this shiny new nation full of hope, optimism and individualism. Factory workers, farmers, gold diggers, frontiersmen flocked to the US with the belief that they could create a new identity - an "American" - unshackled from the class systems of Europe.

”Historians will tell you that the Dream never included everyone - certainly not Native Americans, slaves, or even women. Nevertheless, the idea of the American Dream persisted.”

 https://www.bbc.com/news/articles/cx2vpz2qee5o

Konceptet USA har under många generationer gjort stor positiv skillnad för väldigt många människor som inte fötts in i överklass. USA var länge en drivkraft för att i västvärlden få slut på en ordning där ärvd makt alltid styrde. Tack för det! Grattis på 250 års jubiléet! När team Trumps tid är över hoppas jag att USA utvecklar sin kultur att bli mer långsiktig och mindre kvartalskapitalistisk. 

fredag 27 mars 2015

Ansvarstagande

Rimligt ansvarstagande
Att företagare som byggt och skapat företag där de är verksamma som huvudägare och belönar sig själva med höga ersättningar om bolagen är lönsamma är en sak, att ägarrepresentanter till tjänstemannastyrda företag godkänner orimliga ersättningar till företagsledningarna är oansvarigt.

I väldigt många av våra stora tjänstemannastyrda företag är vårt pensionskapital via olika fonder som t ex AP-fonden storägare. Det är osmakligt och oansvarigt att de godkänner orimliga ersättningspaket till berörda bolagsledningar. Jag kan inte klandra företagsledare som försöker att få så höga ersättningsupplägg och så mycket förmåner som möjligt, men jag klandrar ägarrepresentanterna som inte kan hålla emot. Det är inte enbart orimligt ur ett aktieägarperspektiv utan också utifrån ett samhällsutvecklingsperspektiv. Varför ska t ex arbetstagarorganisationer hålla tillbaka sina löneökningskrav när det sticker enormt i ögonen på 99,8% av befolkningen att de som redan tjänar massor får mycket högre ersättningar samtidigt som övriga förväntas ligga still? Oavsett om det rör sig om väldigt få personer så är det en oklok och oacceptabel väg framåt. Ansvaret faller tungt på våra pensionsfondsbolag och dess ledningar. Sverige har tillräckliga utmaningar och behöver inte också få en lönerörelse som allt snabbare styr oss mot en Greklandssituation. Sverige behöver en nybyggaranda där vi enas kring att åter göra landet företagsamt. Annars kommer välfärden att inom ett decennium haverera.
http://www.di.se/artiklar/2015/3/18/de-tjanar-50-ganger-mer-an-en-vanlig-industriarbetare/
http://www.skaraborgslanstidning.se/artikel/258759/har-girigheten-en-grans

Vi behöver system som driver mot att alla som kan ska jobba
För att klara att försvara den generellt höga välfärden måste vi göra samhället och dess olika system smartare. A-kassesystemet är inget undantag. Idag finns 28 A-kassor som administrerar en statligt (skattebetalarna) finansierad försäkring. Bl a innebär det 28 olika reklamkampanjer kopplad till en statlig försäkring. Dessa 28 verksamheter är alla medlemmar i SAM-organisationen och driver opinion mot staten att höja A-Kassan. Om jag har förstått rätt finansieras cirka 40% av medlemmar till respektive A-kassa och övriga 60% finansierar du och jag över skatten. Det är inte orimligt att tro att LO är en huvudaktör i kampen om högre A-kassenivåer. Om jag har fattat rätt så kan systemet liknas med att alla våra försäkringskassekontor skulle konkurrera med varandra.... Om man istället för som nu skulle ha en myndighet och sedan branschavdelningar skulle det mycket sannolikt innebära att ständiga strukturomvandlingar skulle genomföras betydligt snabbare än idag. D v s omställningen från arbeten som inte längre efterfrågas till de som efterfrågas skulle gå fortare. Samhällsnyttan skulle bli mycket stor.
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Sysselsattning/Sysselsattningsgrad/



Alliansen införde tidigare en faktor in i A-kassesystemet som drev på ständigt nödvändiga strukturförändring men den togs konstigt nog bort av Alliansregeringen under 2014! Återigen permanentar vi strukturproblem som enligt mig inte skyddar utan hotar ett världsledande socialt grundtrygghetssystem. Socialdemokraterna och LO tror att detta är viktigt för fackens överlevnad...
Men varför har vi en obligatorisk sjukförsäkring och inte en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring? Om vi istället gör om systemet till en myndighetsutövning och samtidigt ändrar LAS så att den bygger på annat än först in sist ut, då har de flesta goda incitament för att vara med i ett fack. Suck. Vi behöver reformera mycket i Sverige. Om vi vill klara det generella välståndet på nuvarande höga nivå! Vi går annars mot en verklighet där allt färre ska försörja allt fler. Och allt fler som är i behov av omsorg och vård. Hur ska det finansieras? Jo, genom att fler arbetar inom yrken som efterfrågas. Särskilt som efterfrågas inom näringslivet.