Stupstock

Det möjligas konst
Politik sägs vara det möjligas konst. Vad sätter gränserna för det möjliga? Ambitionsnivå, kompetens, finansiering (pengar) och en majoritet som strävar åt samma håll. Tänk att det är så enkelt att skapa framgång.... Höga ambitioner, en demokratisk majoritet samt tillräckligt med kompetens och pengar för att kunna nå ambitionerna. Vad väntar vi på i Sverige? Vill vi att våra barn ska få leva i ett rikt samhälle med gott om möjligheter för alla att nå sina drömmar? Vill vi att den lägsta levnadsnivån ska vara på en rimligt anständig nivå? Vill vi leva i ett sekulärt samhälle? Vill vi att jämlikhet ska vara en självklarhet? Vill vi att människor ska vara och känna sig trygga på vårt territorium? Vill vi att våra företag ska vara globalt konkurrenskraftiga? Vill vi säkerställa en demokrati som klarar av att företräda det folk den ska företräda? Vilka är det som driver på för att detta ska bli en verklighet i Sverige?


Jag vill leva i ett rikt och rättvist närsamhälle. Jag och övriga svenskar kan mycket marginellt påverka hur andra länder väljer att driva och utveckla sina territorium. Jag vill som det uttrycks i Centerpartiets partiprogram leva i ett socialliberalt och grönt samhälle. Ett sådant samhälle måste byggas och när det är byggt måste det försvaras samt ständigt utvecklas. Många svenskar är liberaler av olika grad utan att känna till det. Partivalen har ofta helt andra förklaringar än ideologi. Anna Dahlberg beskriver väl varför några av oss, som ser oss som pragmatiska socialliberaler, hela tiden verkar för en hållbar politik inom alla områden. Visst ska olika samhälle ha en chans att bygga unika samhällsstrukturer? Det tycker jag. Vi kan och vi måste nutids och framtidsanpassa Sverige ordentligt. Det kräver att vi tänker större och vågar förändra mycket mer än hittills.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/ni-maste-forlata-oss-for-att-vi-hade-ratt/


Demografiska utmaningar
Som jag beskrev i förrgår har vi en mycket stor demografisk utmaning framför oss med ordentlig start valåret 2018. Representanter från Sveriges kommuner och landsting gick så långt att de sa att "utmaning är fel ordval, det beskriver inte magnituden i det som stundar, det ska kallas för vad det är och det är stora problem". Ja, ja, ja men vi som varit med ett tag i både goda och dåliga tider vet att oavsett läge är det hårt målmedvetet arbete som kan lösa de mest svåra situationerna bara man inser läget. Frågan är hur många "strutsar" vi har i maktställning och om den mycket svaga nationella regeringsförmågan klarar av att göra det som krävs? Det klarar de till exempel inte i Italien.
http://stefanhanna.blogspot.se/2016/12/lugnet-fore-stormen.html


Obekvämt ansvarstagande
Jag är inte imponerad över hur Sverige leds. Särskilt allvarligt tycker jag det är att den nuvarande regeringen försämrar villkoren för välståndets grundpelare, företagarna. Lika allvarligt är det att den destruktiva politiken släpps fram. Samtidigt lyfter jag på hatten för att regeringen vågat vidta tuffa åtgärder för att försöka försvara det svenska samhällskontraktet, rimligt bra kunna hjälpa de som bedöms ha flyktingstatus och försöka bekämpa en växande organiserad brottslighet som gottar sig på offentliga medel. Att Sossar och miljöpartister försämrar för funktionshindrade och vissa sjukskrivna tror jag inte enbart handlar om att vi ekonomiskt måste "rätta mun efter massäck". Jag tror att de också, utan att våga vara tydliga med det, ser detta som ett sätt att bryta trenden med en allt starkare organiserad brottslighet. Om det är ett av skälen borde de våga vara tydliga med det. Jag tror de allra flesta svenskar håller med om att ett samhälle som tillåter organiserad brottslighet att bli allt mäktigare går en dålig framtid till mötes. Samtidigt är det lite "komiskt" att den nuvarande regeringen tog bort det så kallade bortre gränsen i sjukförsäkringen men nu istället överprövar väldigt många sjukskrivningar.... Suck. Helt klart är att redan innan vi gått in i 2018 så ställs olika gruppers intressen allt hårdare mot varandra. Och staten skjuter allt mer ofinansierade problem ut till kommunerna. En mycket utsatt grupp i Sverige är våra garantipensionärer.
http://www.gp.se/ledare/f%C3%B6r%C3%A4ndringar-som-f%C3%A5r-konsekvenser-1.4024726
http://www.expressen.se/ledare/sverige-behover-stupstocken-lofven/
http://www.expressen.se/dinapengar/pension/allt-fler-pensionarer-ar-fattiga-i-sverige-i-dag/
https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/sa-fungerar-pensionen/garantipension-om-du-har-lag-pension
http://www.dn.se/ekonomi/pensionsskolan/sa-manga-far-den-lagsta-pensionen/

Kärlekens budbärare

Kärleken är störst
Alla människor vill bli omtyckta, gärna älskade. Risken för att en människa utvecklar ondska är väldigt mycket högre bland människor som växer upp utan att känna till exempel kärlek från föräldrar. Önskan om att bli uppskattad och älskad är en stor drivkraft för många och bidrar till stora prestationer inom idrott, musik, konst, teater och näringsliv. Även människor som gör hemska saker strävar efter uppskattning och maktkänslor. Kärleken och önskan om kärlek är en enorm kraft. Är den möjligen den största mänskliga kraften? Med tanke på att Jesus främst var en bärare av kärlekens budskap är det inte förvånande att kristendomen, och dess olika varianter, är den religion med flest anhängare på jorden. Kärleken är ju störst.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jesus
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kärlek

Kärlek är svårt
Även om kärleken är störst, och om man försöker vara en god medmänniska, är livets alla ställningstaganden inte självklara. Även fylld av kärlek behöver man använda både hjärta och hjärna när man fattar beslut. Det blir oftast väldigt dåliga beslut om man är förblindad av den härliga kärlekskänslan. Känslan av att starkt känna för andra människor. Även till människor man inte känner. Hjärta och hjärna behöver samverka. Det som kortsiktigt kan upplevas som kärleksfullt kan långsiktigt visa sig skapa väldigt många problem som inte bjuder på kärlek. Det är tröttsamt att till exempel höra och läsa inlägg från dem som anser att en restriktivare migrationspolitik är fel. För oss som vill försvara en rimlig generell välfärd i Sverige, och ett bättre stöd till jordens alla flyktingar i konflikternas närområden, är det självklart att tidigare migrationspolitik varit ansvarslös. Vid flera av de senaste Agenda-sändningarna (SVT) har reportrar frågat politiker som bara tycks klara att tänka med hjärtat om det finns någon gräns för hur många folkvandrare vi kan hjälpa. De har inte svarat. Även om dessa politiker med all rätt blir allt mindre relevanta borde de avkrävas ett svar. Hur många och under vilken tidsperiod tror dom vi klarar av utan att samhällskontraktet med medborgarna havererar?
http://www.unt.se/asikt/ledare/nar-radslan-far-styra-4035392.aspx
http://www.expressen.se/ledare/podcast/politiknorden/politikerna-har-ingen-losning-pa-bofragan/

Ledighet från ansvar inte möjligt
Är det möjligt för en person som tagit och fått ledaruppdrag att vara ledig från uppdragets bördor? Det tycks ha blivit populärt bland ledande rikspolitiker. För mig är det en märklig ordning. Har man tagit på sig ett ledaruppdrag får man utföra det oavsett vad som händer i ditt liv. Vill man inte ta det ansvaret bör man göra något annat. Inom näringslivet har jag aldrig hört talas om något liknande. Näringen skapas inom näringslivet och där inser man självklart det orimliga i en ordning med att en högre ledare under en längre tid kan logga ut från ansvaret. Eftersom många av våra nuvarande ministrar är lågt utbildade är det väl snart någon som tar tjänstledigt från ministeruppdraget för att studera.... Suck. Naivitetens grepp över Sverige måste brytas. En kärlekens väg framåt som kombinerar hjärta och hjärna måste uppnås. Den politiska vägen finner vi bäst utifrån en socialliberal grund och ett pragmatiskt ansvarstagande. Hur svårt kan det vara? Om du vill ha en politisk julklapp så får du chansen att mentalt rösta på Centerpartiet i Uppsala. Det fungerar även om du inte bor i Uppsala. Vi har en socialliberal grund, är pragmatiskt ansvarstagande och har imponerande erfarna representanter som kämpar för Uppsalabornas och svenskarnas bästa. God-jul!
http://www.expressen.se/ledare/barnsligt-med-lediga-ministrar/

Du bestämmer!

Bättre upphandlingar, kvalitetsuppföljningar och hårda sanktioner
Förstatliga, förstatliga, förstatliga..... Mest vänsterpartister och  folkpartister som sjunger förstatligandets underbara sång. För FP en sång i desperation eftersom de försöker skylla misslyckanden på kommunerna. Men det är du redan idag staten som nästan helt styr skolan! Och det är staten som styr etableringen av nya skolor (vilket t ex kan göra elevunderlaget per skola ohållbart eftersom lokaler är en mycket stor kostnad och inte en kostnad du lätt kommer ur). Det är också staten som i huvudsak ska genomföra kvalitetskontrollerna på våra skolor. Om det nu är så att ett politiskt parti tror att en fast elevpeng i hela landet är modellen så kan ju staten redan idag definiera den..... Det är givetvis en helt orealistisk väg framåt. Du förstår ju också att skolan aldrig kan bli helt lika i hela landet eftersom förutsättningarna i barnvolymer, lärarattrakrion och barnens socioekonomiska bakgrund kraftigt varierar. Så den likriktning som önskas finns redan! Lägg ner! Låt skolan få lugn och arbetsro! Avveckla administrativa bördor och annat icke pedagogiskt pyssel för lärare! Utnyttja mer modern IT teknologi som pedagogiska hjälpmedel i undervisningen, matcha fram begåvningar utifrån deras fulla potential och ge bättre stöd till de elever som behöver det, som t ex flyktinginvandrade barn och unga. Rösta på mig och Centerpartiet i Uppsala så får du en bättre skolpolitik.

Vinster är inget farligt! Tvärt om de är nödvändiga för att kunna bedriva verksamheter som inte bara kan höja skatter för att driva en verksamhet. Vi tillåter sedan länge att t ex byggföretag, läkemedelsföretag, IT företag osv får tjäna pengar när de säljer sina tjänster och produkter till t ex skolor och äldreomsorgen. Vinst i sig är idiotiskt att motsätta sig. Övervinster och vinster när dålig kvalitet levereras är dock oacceptabelt! Det offentliga har många gånger misslyckats med att upphandla smart, att tydligt kvalitetssäkra det man upphandlat och att utifrån upphandlingsunderlagen ha tydliga bestraffningsmöjligheter när kvalitetskraven inte efterlevs. Så kan vi säkerställa att våra skattepengar används klokt. Rösta på mig och Centerpartiet i Uppsala så får vi kvalitet och valfrihet inom skola, omsorg och vård!

Vi menar allvar!
Stackars Håkan Holmberg och övriga på UNTs politiska redaktion. Det kan inte vara lätt för dem att behöva förhålla sig till ett Socialliberalt och pragmatiskt Centerparti i Uppsala. Ett lokalt parti som på område efter område inte håller med dessa fina personers klarsynthet... Till skillnad från dem anser vi att politikens roll är att lyssna på invånarna och fånga upp deras önskemål men också att fånga oro samt se problem. Önskemål, oro och problem som Centerpartiet i Uppsala sedan omsätter i praktiska politiska förslag som ska uppfylla breda önskemål och som förhoppningsvis kan lösa problem. Självklart utifrån våra grundvärderingar. Jag, Stefan Hanna, och Centerpartiet i Uppsala är inte främlingsfientliga. Tvärt om! Oavsett hur många gånger UNTs ledare försöker påskina det är det att medvetet vilseleda och ljuga för Uppsalaborna. Centerpartiet i Uppsala "fiskar inte i grumligt vatten" utan lyssnar på Uppsalaborna och ser en verklighet som vi vill förändra! Flykting och integrationspolitiken i Uppsala och Sverige är misslyckad. Vi måste mycket snabbare och bättre inkludera flyktinginvandrade in i vårt närsamhälle. Vi har förslag på hur det kan göras. UNTs ledare som bara tycker skjuter hela tiden med tomhylsor.

Varför skjuter UNTs ledare med tomhylsor? Jag har skrivit om det förr. Skälen kan vara många. Tillexempel att C inte delar deras syn att skolan ska förstatligas. T ex att C inte vill ha civilt kommersiellt flyg på Ärna. T ex att C inte vill bygga ett svindyrt nytt konstmuseum på Slottsborggården som få kommer att besöka o s v. UNT har de senaste åren rationaliserat kraftigt eftersom mediabranschen har svårt att hitta nya intäkter när allt färre vill prenumerera. Jag tycker UNTs ledning och ägare ska rationalisera bort ledarredaktionen och istället nyttja mer obundna och mindre inskränkta liberala frilansare som ledarskribenter. Då kanske fler börjar prenumerera igen.

Det är val nu! Din röst är viktig! Om du vill ha lokala politiker som fokuserar på Uppsalas bästa, som förstärker de möjligheter som Uppsalaborna ser och som jobbar med att lösa de problem som många Uppsalabor upplever, och som tydligt kan identifieras i statistik, då är det klokt att kryssa mig och rösta på Centerpartiet i Uppsala!

Centerpartiet mot kyrkogården?

Depression och vilsenhet
Det är i kris och nära hopplöshet som grunden för något nytt, relevant och intressant ofta har sett ljuset och fått många människors stöd. Det nya måste kunna förstås av oss människor för att det skall bli mer än idéer utan praktiska förändringar som skapar en attraktiv framtid. Allt för ofta kläs framgångsrika budskap i tider som nu med tydlig motsättningsretorik mellan olika befolkningsgrupper. Om "överheten" tror att den kan sväva över invånarna och tro att man kan leda som förr får tänka om. Även för demokratin har de senaste tjugo årens paradigmskifte mot ett mycket öppet, globalt och mobilt informationssamhälle. Väldigt många människor utnyttjar informationstidens olika informations, beställnings och nöjesutbud. Vi följer också ytligt och enkelt vad som händer både nära och långt borta. Ett parti som vill vara relevant måste förstå att vi redan befinner oss i en post industriell tid. All lagstiftning måste anpassas till dagens "Infotjänstsamhälle".

Personligen anser jag att Centerpartiet utvecklas bäst utifrån grundläggande värderingar som kan hittas i de socialliberala texterna, globala hållbarhetsläror och bondepraktikan (inte minst insikten att sunt förnuft alltid måste ha en plats vid beslutsfattande). Jag ser gärna att Centerpartiet snabbt definierar en ny ism utifrån ovan. Det nyliberala är inte tidsenligt och inte hållbart och då är det inte det ideologiska ramverk som skall vägleda människor som aktivt vill bidra till en positiv samhällsutveckling genom Centerpartiet. Jag hoppas C i nuvarande kris snabbt kan utveckla ett nytt ideprogramm utifrån ovan perspektiv. Då kanske även ett nytt ideprogramm hänger ihop logiskt.... 
http://www.dn.se/nyheter/politik/centern-i-kris--karnvaljare-overger-partiet
http://www.dn.se/nyheter/politik/c-problemet-ar-inte-akut--det-ar-kroniskt

Landsbygden är och kommer att förbli viktig för svenskt välstånd och för en hållbar säkerhetspolitik. I UppsalaCentern tycker vi det är självklart och vi har en tydlig utvecklingspolitik för såväl landsbygd som storstadsområden. För första gången i Uppsala har Centerpartiet nu också fått igång årliga ledarmöten där landsbygdsföreträdare och kommunledningen träffas och förbättrar tillsammans. En föredetta ledande moderat har startat ett lokalt landsbygdsparti där han påstår att vi kraftigt skär ner på deltidsbrandstationer, hög drivmedelsbeskattning, rovdjurspolitiken, nationella miljö- och djurskyddskrav som inte ställs på importörer. Till att börja med gör vi mycket utvecklingsarbete även för landsbygden i Uppsala. För det andra är brand och beredskapsverksamheten sedan årsskiftet 2011/2012 ett kommunförbund mellan Uppsala, Östhammar och Tierps kommun. Redan har de totala förbättringarna varit värdefulla och självklart leder liknande sammanslagningar till att skära på kostnader. Övriga frågor som det nya landsbygdsgänget ondgör sig över har ett starkt stöd inom C men inte bland övriga Allianspartier eller inom EU. Det är värdefullt om Centerpartiets landsbygdsröster får mer stöd. Det är tråkigt om missriktat missnöje och personliga maktambitioner försvagar landsbygdens röster. Ett parti som vill vara relevant måste ha en heltäckande politik och då måste även de allt större storstäderna och dess människor och deras utmaningar mötas med politiska förslag. Och vi har begränsat med pengar.