Kvinnor och män

Könskonflikter

Vi lever i en tid där man ofta behöver fylla i om man definierar sig som kvinna, man eller något annat. Om det kan man tycka mycket. För mig är det i och för sig inte ett problem men samtidigt en del av den identitetspolitik som söndrar mer än den förenar. En identitetspolitik som garanterat bidragit till polariseringen i västvärlden och som försvagat liberalismen. I en tid där liberala ideal och marknadsekonomin i sina grunder behöver försvaras gör politikens behov av signalpolitik mer skada än nytta. Identitetspolitiken bär en stor skuld till den polarisering vi upplever i stora delar av det som beskrivs som västvärlden. 

Victor Malm skriver en intressant artikel i Expressen som kan kopplas till en urspårad identitetspolitik. På ett Rotarymöte idag fick jag bland annat veta att en del av Uppsala universitet valt att ta bort personberättelser som inkluderade i historiska beskrivningar. Argumentet var att det "bara var män" som varit framstående forskare. En historieberättelse utan människor i den blir inte tillräckligt intressant. Att kvinnor förr inte hade framträdande roller i vårt samhällsbygge är ett historiskt faktum. Som tur är har mycket förändrats och nu är allt fler av våra främsta forskare imponerande kvinnor. Det bidrar i allra högsta grad till människans fortsatta avancerade utveckling. Istället för att exkludera tidigare framstående män ifrån viktiga historiska berättelser är oklokt. Ett smartare sätt att lyfta fram att kvinnor alltid spelat stor utvecklingsroll kan vara att berätta om de sannolikt begåvade och starka kvinnor som bidrog till männens framgångar. Det finns ett talesätt som lyder: "Bakom varje framgångsrik man finns en förvånad kvinna". Det finns många berättelser att hitta om hur viktiga kvinnorna varit för att många framgångsrika män blivit just framgångsrika.  

Victor Malms fokus är på att kvinnor och män i allt större omfattning attraheras av helt olika politiska budskap och inriktningar. Det är en trist utveckling som bland annat säkerligen kan kopplas till män och kvinnors olika hormonuppsättningar. Mycket testosteron påverkar våra beteenden. Mycket östrogen påverkar våra beteenden. Därom är vetenskapen entydig. Och ja, det finns en mycket liten minoritet människor som avviker från generella hormonuppsättningar mellan kvinnor och män. För att utveckla det mest rättvisa samhället och för att hantera våra olikheter räcker det med liberala grunder och att säkra ett väl fungerande rättssystem.   

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/kriget-mellan-man-och-kvinnor-borjar-bli-farligt/

Feministisk idioti

Missriktad identitetspolitik bara söndrar

Det är extremliberaler och vänsterkarriärister som starkt bidragit till att västvärlden tappar global konkurrenskraft. De bär också skulden till att den västerländska tanken om hur demokratier ska fungera också tappar kraft i hela världen, inklusive bland unga i Sverige. Den som kallar extremliberalernas och vänsterkarriäristernas politik för vad den är säger ”korkad och misslyckad”. Djupt olyckligt att många av dessa gruppers intressen förenades i en destruktiv identitetspolitisk väg framåt. En väg som kraftigt försvagat Sverige. 

En del av den komplexa identitetspolitiken är feminismen, i vart fall dess militanta delar. I en extrem identitetspolitisk värld blir allt fler lätt kränkta. Vilket gör viktiga debatter allt för känsliga för fega personer. 

En aktivistisk feminist går nu ut i Expressen med en debattartikel och ber om ursäkt för sitt beteende under ”Meetoo”. Bra! Oavsett hur man identifierar sig borde vi alla alltid uppträda respektfullt mot varandra. Och för mig självklart aldrig döma ut andras livsstilsval så länge de inte skadar andra människor. Också självklart för mig att inte generalisera att till exempel alla män behandlar kvinnor dåligt. Och ”mobbmentalitet” är alltid dåligt.

”Vi feminister hamnade i en mobbmentalitet under #metoo och försökte förbjuda och förkasta kritik. Lina Makbouls nya bok är en käftsmäll. Jag vill säga förlåt för hur jag agerade, skriver den feministiska opinionsbildaren Kajjan Andersson.”

https://www.expressen.se/debatt/forlat-mig-for-hur-jag--agerade-under-metoo/

Strukturellt slöseri

Rasist eller bara rädd?

Mycket dumt allokeras idag begränsade skattepengar bland annat på Sveriges universitet och högskolor. Mycket av det som jag klassar som dumt driver också en massa administration inom bland annat de offentliga kärnverksamheterna som t ex skola, sjukvård och omsorg. Inom de samhällsvetenskapliga inriktningarna frodas mycket identitetspolitiskt dumt som leder oss fel och som skapar onödiga konflikter. Många som t ex klassas som ”rasister” är ”bara” rädda för det mer eller mindre annorlunda.

Håkan Boström, GP, beskriver mycket väl hur vänstertänkare och liberalt vilsna fullständigt har havererat rasismbegreppet och bara söndrar genom sitt sätt att vilja beskriva problem och sina lösningar på problemen. Onekligen har rädslan för att klassas som rasist avskräckt många från att tydligt stå upp mot oacceptabelt beteende. Oacceptabelt utifrån generella svenska värderingar och gällande lagar. Nedan artikel är årets hittills viktigaste enligt mig.

”Kampen mot rasism har kidnappats av politiska krafter för att passa in den i en ideologisk vänsteragenda. Detta nyspråk hotar likabehandlingen i den offentliga förvaltningen och låser i praktiken fast grupper i utanförskap.”

”Vardagsrasism – att människor uttrycker sig nedlåtande eller generaliserade om enskilda individer på grund av deras härkomst är självklart något som bör motverkas. Det gäller i synnerhet inom kommunal verksamhet, i skolan eller i medborgarnas möte med offentliganställd personal.”

”Men som statsvetaren Peter Esaiasson uppmärksammade på ledarsidan (16/1) kan rasismbegreppet tänjas till oigenkännlighet. Rasismanklagalser kan fungera som ett vapen och rädslan att bli kallad rasist kan få kommunanställda att fatta felaktiga beslut, inte rapportera misstankar eller på annat sätt bidra till en tystnadskultur.”

”Man kan inte enbart utgå från den ena partens perspektiv. Utgångspunkten för ett rationellt förhållningssätt måste vara att rasism är handlingar och yttranden som antingen kan beläggas eller inte.”

”Det är självklart för de flesta. Men inte för många av dem som gjort det till sin profession att ägna sig åt skattefinansierad "antirasism". För under de senaste decennierna har djupt ideologiska föreställningar om ”strukturell rasism”, ”kulturrasism” och ”normkritik” smugit sig in i svensk akademi och förvaltning. Med dessa begrepp blir plötsligt rasismen något som genomsyrar hela vårt samhälle. Och om en grupp klarar sig sämre än genomsnittet är det alltid samhällets fel. Förändringen har varit uppbackad från regeringshåll, inte minst av de rödgröna partierna. Det är ett återkommande mönster. Värdeord som i stort sett alla kan enas kring – antirasism, mänskliga rättigheter, hållbarhet – förvanskas och ges en ny och politisk innebörd.”

”Det strukturella rasismbegreppet är egentligen en variant på marxism. Samhället delas in i offer och förövare på gruppnivå, klasserna har dock bytts ut mot andra kategorier. Alla olikheter i livssituation härleds rent logiskt ur maktrelationer. Det finns inget behov av att belägga något efter som man redan sitter inne på sanningen om samhället från början. Individen saknar per definition ansvar för sin situation och därmed egenmakt. Det är ett i grunden totalitärt tänkande – på vetenskaplig jargong är det ”icke falsifierbart”.”

”Man kan avfärda detta som akademiska teorier på papper. Ord som inte får någon större betydelse. Men det får de indirekt. En konsekvens är att de legitimerar ett offerperspektiv som redan är utbrett hos delar av befolkningen i utsatta områden. Det skapar en inlärd hjälplöshet där man skyller alla problem på samhället. I ett genomrasistiskt samhälle finns det ingen anledning att anstränga sig eller försöka bli integrerad.”

”Det är också en logik som passar de politiker som sedan kan lova allt större samhällsinsatser eller vill skylla problem på någon annan. I praktiken fungerar dessa teorier som ett försåtligt sätt att låsa fast människor i utanförskap, samtidigt som de försörjer en kader av ”hjälpande” akademiker, aktivister och projektanställda utan att något ändras i grunden. För hjälpen stannar oftast vid ord och föreställningar.”

”Men de borgerliga partierna måste våga göra upp med de strukturella och ideologiska perspektiv som genomsyrar svensk förvaltning på djupet. Även Socialdemokraterna borde egentligen vara främmande för dessa nygamla idéer. Trots allt övergav rörelsen klasskampsretoriken för länge sedan till förmån för universella lösningar och likabehandling – något som långsiktigt gynnar de sämst ställdas intressen betydligt mer.”

”Kritiken mot strukturell rasism handlar på intet sätt om att bagatellisera eller relativisera verklig rasism. Tvärtom. Det strukturella rasismbegreppet förvanskar och politiserar arbetet mot verklig rasism och skadar på så sätt ambitionen att motverka den verkliga rasismen. Nyspråket låser fast grupper i en offeridentitet, det undergräver myndigheternas opartiskhet och en rationell förvaltning. Det driver fram och institutionaliserar konflikter snarare än inkludering.”

”Att det offentliga ska behandla alla lika är nämligen inte samma sak som att alla har det likadant. Denna subtila glidning från statsvetenskap till sociologi utlovar en utopi som aldrig haft täckning i historien och fungerar som motor för ständigt höjda krav på ”insatser” ovanifrån och omfördelning.”

”När man slår fast att samhället genomsyras av osynliga rasistiska strukturer så länge inte alla har det likadant så sår man fröet till evigt missnöje och misstro mot det gemensamma. Överlåt detta agiterande åt de politiska krafter på ytterkanterna som står för det öppet. Men förstå att i ett alltmer mångkulturellt samhälle är det en del av problemet – inte av lösningen. Det är helt enkelt ett anti-liberalt tänkande som inte hör hemma i svensk förvaltning.”

https://www.gp.se/ledare/dags-att-göra-upp-med-idén-om-strukturell-rasism-1.91973151

Även om vänstersossen Suhonen och jag sällan tycker samma sak, eller gör samma analyser av roten till samhällsproblem, delar vi synen på svensk politisk oförmåga att tidigt se och konstruktivt möta allvarliga problem. Kylberg, Gyll och Hannas debattartikel 2015 känns besvärande klok. Suhonen kanske kan inkludera ”rasistjakten” i sin problemanalys…

”Och trots alla åtstramningar har vi ändå bland Europas högsta inflation. Andra länder sätter tak på elpriset, på kollektivtrafiken. Sänker momsen på mat. Vi gör ingenting. Håller Sverige på att bli Europas sjuke man? Någon sorts sjukdom lider vi onekligen av. En sjuklig oförmåga att tag i våra problem. Att ens erkänna att det behövs, att Sverige behöver en ny färdplan.”

https://www.di.se/debatt/sverige-backar-handfallna-in-i-framtiden/

https://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/

Och var befinner sig Centerpartiet i dessa viktiga frågor? Den vrickade identitetspolitiken lever tveklöst inom det partiet. Ja, jösses så fel det partiet har kört. Trist. Oksanen bär säkert på svaren…(jag är ironisk).

https://www.gp.se/ledare/danska-radikales-kollaps-en-varning-för-muharrem-demirok-1.92995232

TramsSverige

Fokus på det hårda

Vackra ord, vansinnig identitetspolitik och rädslan för att kalla en spade för en spade har länge fått skada Sverige och dess olika samhällsdelar. Det räcker nu! Begränsa de vackra offentliga orden till demokratiskt, konkurrenskraftigt, inkluderande, rättvist, jämlikt och respektfullt. Det räcker. Det är till och med för många vägledande värdeord men jag står ut med just dessa för att skapa ett framgångsrikt samhällsbygge som inte cementerar fast människor som har oturen att födas i "lägre klasser" ifrån chansen att göra "klassresor" utifrån egna ambitioner och hårda insatser för att nå uppsatta mål. 

Låt oss inbilla oss att Sveriges offentliga värld skulle rensas från den enorma mängden värderingsperspektiv vi plågas med. Låt oss också inbilla oss att den extremt hämmande identitetspolitiken slängs på sophögen. Att vi klär ovan värdeord med hårda tydliga budskap om vad som krävs för att vi ska lyckas uppnå:

En bättre demokrati

Ett konkurrenskraftigt samhälle

En inkluderande arbetsmiljö

En rimlig rättvisa

Jämlika möjligheter och jämlik tillgång till samhällsservice

Ett respektfullt bemötande  

Det tramsiga och PK-iga Sverige har bara drivit oss i fel riktning. Vi måste vända på detta och fokusera på huvuduppdragen och de viktigaste måtten att mäta kopplat till huvuduppdragen. I skolan är det hur konkurrenskraftigt våra elever bildas och hur bra medmänniskor de utvecklas att bli. Vänstern har varit "bäst i klassen" med identitetspolitik och "PK-beteende". Därefter har partier som kallar sig liberala kämpat på med liknande beteenden. Liberalerna och Centerpartiet. Tro mig, det behövs inte bara för att man har en liberal grundsyn.  

Ann-Charlotte Marteus, Expressen, beskriver väl hur urspårat svenska myndigheter agerar. Nedan exempel är också skäl till varför det administrativa berget bara växer och växer i detta tidigare framgångsrika land. Tidigare framgångsrikt att allokera resurser till rätt saker och inte till en massa flum och kostnadsdrivande insatser som inte bidrar till kärnverksamheternas kvalitéts förbättringar.

"Det är här någonstans som känslan av död sprider sig. Personerna är förstås helt vanliga tjänstemän – det är språket som bär liklukt. Det är dödare än latin, mer kryptiskt än hieroglyfer. Och samtidigt så terminalt banalt.”

”Vi har en hög ambition, säger Peter Fredriksson. Vi siktar högt. Tillsammans kan vi. Hur får vi kraften, hur får vi alla att blomma, som jag brukar säga. Hur kommer kraften fram? Nu vet vi vart vi ska. Vad behöver vi ta bort? Det är en jättespännande resa, försäkrar avdelningschefen. Vi måste ha kompetenser inom nya områden som inte finns – historiskt. Jag brukar säga att det är lätt att vi cementerar våra kovägar. Vi måste i stället våga titta rakt fram, hitta nya vägar. Det kräver mycket mod och vilja och kompetens." 

”Och får man en guldstjärna av regeringen om man kan rapportera att ens myndighet har en digital plan med tillstånd och önskvärda lägen samt ett innovationslabb som ska skapa kliv framåt och värde hos målgruppen? Den verkligt brännande frågan är dock: Vad tjänar svensk skola på allt detta? Den pressade svenska skolan med lärarbrist, hot och våld, kunskapsmål som är så blajiga att ingen fattar dem och, inte minst, en huvudlös digitaliseringsstrategi som innebär att det har blivit förbjudet för skolor att låta barn i lågstadiet fokusera på handskrivning och bokläsning i stället för surfplattor. Är skola, kunskap och bildning ens levande materia för en myndighetsorganisation som talar om ”vår målgrupp”? Målgruppen skolan skulle behöva en bättre leverantör.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/bullshit-prasterskapet-har-fastnat-pa-film/

Karl Rydå, UNT, skriver en läsvärd ledare om hur Liberalerna totalt havererat de senaste 20 åren. Jag har skrivit om det förr och det är intressant att studera för att eventuellt lära sig något av det. Det är en enorm bedrift i ett land som i grunden har gott om invånare som har liberala ideal. Jag delar hans inställning att det även kraschat för Liberalerna nationellt, men inte alls lika kraftigt som i Uppsala. Det är intressant att i det fortsatt liberala Sverige har nu Liberalerna och Centerpartiet mindre än 10 procents stöd av väljarna. Det är värt ett forskningsprojekt att försöka ta reda på hur man kan misslyckas så mycket med de förutsättningarna. Jag tror jag vet svaret.... Och det Rydå i huvudsak efterfrågar som politisk kraft är sedan några år ersatt av Utvecklingspartiet demokraterna.  

"Poff! Från Uppsalas största borgerliga parti med 19 procent av rösterna till dess minsta med 5,7 procent av rösterna på 20 år. Liberalernas (tidigare Folkpartiets) opinionsmässiga resa i kommunen de senaste mandatperioderna imponerar verkligen inte."

"Att Liberalerna gjorde sitt sämsta riksdagsval någonsin duger inte heller som förklaring för partiets kräftgång i Uppsala. 4,6 procent i riket förra året gav alltså 5,7 procent i kommunen. Men när partiet 1998 gjorde sitt näst sämsta riksdagsval med 4,7 procent fick man ändå 10 procent i Uppsalas kommunalval. Hur man än vrider och vänder på det går det inte att komma fram till något annat: Liberalerna gjorde ett fullkomligt uruselt val i Uppsala."

"Problemet handlar snarare om ett över lång tid bristande folkpartistiskt och liberalt självförtroende lokalt och detsamma vad gäller självinsikten, i varje fall i partiets ledning."

"Uppsala har många utmaningar som borde vara givna för ett liberalt parti att angripa: höga skatter, men ändå klent utfall för förskola och skola, ineffektiv förvaltning och nu ett styre som gör vad som helst för att behålla makten. Här finns en liberal och borgerlig ledartröja att ta. Om man vågar. "

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/liberalerna-i-uppsala-har-imploderat/r5o779ql

TramsSverige och uppstyckningar av verksamheter som tidigare fungerade mycket bättre har förstört mycket i Sverige. Priset för tramsigheten, mesigheten och den splittrande identitetspolitiken är mycket högt. Vi kan vända den negativa utvecklingen och till exempel få våra tåg att hålla betydligt bättre servicegrad än nu och vår postgång att fungera oändligt mycket bättre än nu. Och vi kan respektfullt säga "nu räcker det" med identitetspolitik. Vi fokuserar på generell rättvisa, jämlikhet och respekt och fyller det med generella metoder för att säkerställa att vårt unika samhälle, och våra mellanmänskliga relationer, bygger på just det. Oavsett vem vi är. Det går!

Skrota identitetspolitiken

Bara splittrande

Alla människor identifierar sig på olika sätt. Inte minst jag själv beskriver mig som pappa, farfar, dansglad, välutbildad, företagsam, nyfiken, väl tränad i ledarskap, världserfaren, liberalt orienterad, Uppsalabo och svensk. Hur identifierar du dig? Samtidigt som vi alla identifierar oss på olika sätt ogillar jag splittrande identitetspolitik. ”Vi” och ”dom” perspektiv finns alltid i våra enskilda liv men söndrar nästan alltid i större perspektiv. Fördummande identitetspolitik leder också till häxjakter i vår tid som är vansinniga. 

Anna-Karin Wyndhamn, GP, skriver mycket klokt om att tjänstemän inte ska göra annat än följa regleringsbrev och våra lagar. Tjänstemannaansvaret måste stärkas och om tjänstemän i stor utsträckning är aktivistiska får alla ledande tjänstemän bytas ut om nytt politiskt styre önskar så. Trist om det behöver krävas. Tjänstemän ska vara professionella och inte politiska. 

”Det har talats om ett paradigmskifte i migrationspolitiken. Jag skulle vilja föreslå en lika tydlig vändpunkt i de regleringsbrev och uppdragsbeskrivningar som fortsättningsvis ställs till svenska myndigheter. Regeringen behöver göra upp med det tankegods som under 1990-talet öppnade upp för ett nytt existensberättigande för myndigheter. Då skedde ett skifte där myndighetens primära funktion som utredningsväsende eller expertinstans trycktes undan, till förmån för ideologiskt infärgade uppdrag. Myndigheter skulle opinionsbilda och påverka, både befolkningen och politiken. Jämställdhetsmyndigheten och Diskrimineringsombudsmannen kan nämnas som exempel, men listan kan göras lång. Under två år befann jag mig vid Nationella Sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Vi hade i uppdrag att stötta högskolor och universitet i deras jämställdhetsintegrering. Internt hette det emellertid att vi skulle hålla i taktpinnen. Ledningen förutsatte att vi alla var helt och fullt överens om i vilken riktning verksamheterna skulle drivas. Det innebar, menar jag, en omtolkning av uppdraget. Det tystade också kritik och internt åsiktsutbyte. Det senare är inte fel, så länge det som inte ”spiller över i tjänsteutövningen”, som Ribbenvik uttryckte det.”

”Låt oss leka med tanken att en myndighetschef förutom att informera om Tidöavtalet, också uppmanade de anställda att bjuda kommande direktiv och lagändringar motstånd. Det skulle underminera trovärdigheten för de remissvar och utredningar som myndigheten producerar. Då har vi ett demokratiskt problem, eftersom det är till riksdagen vi väljer våra företrädare, inte till respektive myndighets direktion.”

”Ribbenviks förhållningssätt, som det uttrycks i intervjuer, står i kontrast till det slags tydliga politiska markeringar, som hans föregångare på posten ofta gjorde. Det är alltid lagen och direktiven en myndighet har att följa, oaktat generaldirektörens eller enskilda medarbetares åsikter om dessa, och oberoende av vilka känslor sittande regering väcker. Det är detta som är tjänstemannarollen.”

https://www.gp.se/ledare/aktivistiska-tjänstemän-utmanar-demokratin-1.85026300

Sakine Madon, UNT, skriver en läsvärd ledare som bifogas nedan. Om häxjakter som är sjuka och som orimligt drabbar utsatta när ”åsiktspoliser” härjar. 

”Skulle studenter förstå om man beskrev att de kunde söka på n-ordet, eller för den delen "z-ordet"? Inte alla unga känner i dag till dessa föråldrade och rasistiskt belastade begrepp. Vad studenter däremot borde klara av, är att skilja på hur ord i en kontext kan användas på ett kränkande sätt - och som i Aronssons fall för att undervisa och förklara.”

”Ointresset för sammanhang är kännetecknande för identitetspolitiker som strikt tolkar världen i kollektiv av förtryckare och förtryckta. Särskilt tydligt blev det i fallet med Sara Kristoffersson, professor i designhistoria vid Konstfack i Stockholm, som i ett offentligt inlägg förklarade bakgrunden till salsnamnet "Vita havet". Namnet kom till efter en renovering då väggarna målades vita. Det var dessutom som ”en lätt uppstudsig och republikansk blinkning till det största rummet i Kungliga slottet med samma namn", har Kristoffersson förklarat. Ett rum med svart golv kallades sedan för Svarta havet. Men häromåret påstod alltså ett kollektiv på Konstfack, "Brown Island", att "Vita havet" var "rasistiskt kodat". När Kristoffersson förklarade bakgrunden till salsnamnet skrev 44 av hennes kollegor ett upprop – mot henne. Nära hälften av hennes kollegor anklagade henne alltså offentligt för skadlig "maktutövning".”

”TV4:s Kalla Fakta låter erfarna arbetsrättsjurister kommentera Konstfacks utredning i ärendet som landade i att Kristoffersson inte alls utsatts för mobbning. "Osaklig, inte opartisk och därmed även oprofessionell" är juristernas bedömning. Det som programmet tar upp, cancelkulturen, har debatterats i flera år. Fallen som tas upp i Kalla Fakta är inte nya. Det unika är att ett granskande program låter de drabbade – som Inga-Lill Aronsson och Sara Kristoffersson – komma till tals. Att konsekvenserna av den sekteristiska identitetspolitiken på högskolor och universitet äntligen lyfts fram. Bättre sent än aldrig.”

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/battre-sent-an-aldrig-kalla-fakta/r4dgxz8r

Överallt ett tag

Ett perspektiv i taget…

Varför är vi svenskar dåliga på att tidigt ta i växande problem? Varför är vi så kollektivistiska att mångfald känns främmande i nyhetsrapporteringar och kändisfokus? Under mer än ett år var det bara Greta överallt och hela tiden. Har hon flyttat till Sibirien? Under runt två år var det extremt mycket covidrapporteringar. Helt plötsligt dog de ut. Nu är det massor av rapporteringar om kriget i Ukraina. Det pågår faktiskt hemska väpnade konflikter på andra ställen på vår jord också. Och kändisar får också samtidigt utrymme i alla medier tills de ”försvinner” och någon ny hamnar i fokus. Dramaturgi säger någon. Enformigt och tråkigt tycker jag. 

Pernilla Wahlgren och hennes familj är ett bra exempel. Det är bara att lyfta på hatten över att de är duktiga på att tjäna pengar, företagsamma. Några av dem är mycket företagsamma och duktiga. Jag blir ändå less när kändistrenderna gör ”kändismarknaden” så tråkig. Fanns ingen annan som kunde leda Allsång på Skansen. 

https://sverigesradio.se/artikel/pernilla-wahlgren-blir-ny-programledare-for-allsang-pa-skansen

Helen Sjöholm eller Titiyo? Hade inte någon av dem varit bättre? Wahlgren är inte dålig men, som sagt, jag vill ha mer variation när mina skattepengar är inblandade. Det är faktiskt dåligt för spänsten i vårt samhälle att vi inte bättre klarar av att få mångfalden att blomstra. Det är tveklöst att det samhälle som tydligt får mångfald att blomstra, inom ett tydligt ramverk av lagar, erbjuder alla sina invånare bästa möjliga livsmiljö. Och den mångfalden har bäst kraft om den okloka identitetspolitiken upphör. Det är tyvärr att hoppas på för mycket.Tänk att inte det är självklart. Tänk att den liberala idén är så skadeskjuten i vår tid. Varför? Till stor del på grund av just en splittrande identitetspolitik som getts på tok för mycket näring. Jämlikhet inför lagarna räcker väldigt långt i Sverige. Ett samhälle där en mycket stor andel av oss respekterar jämlika lagar, där vi så långt som möjligt erbjuds en jämlik start i livet och där vi jämlikt konkurrerar om uppdrag leder mot stark internationell konkurrenskraft. Internationell konkurrenskraft förutsätter en kreativ samhällsmiljö. Kreativitet är dagens viktigaste förmåga i en snabbrörlig värld. 

Mobbingkultur

Visioner, argument och hårt arbete

Kopplat till politik vill jag tro att det är politiska visioner, sakliga argument (för och emot) samt hårt arbete som mest uppskattas av invånarna i ett samhälle. Och visioner behöver inte vara ”högt i det blå” utan kan vara jordnära budskap som ”En jord att leva på för våra barn och barnbarn”, ”Ett rättvisesamhälle där de orättvisa sitter bakom lås och bom”, ”Ett samhälle där varje individ får en jämlik chans till en god bildningsgrund att bygga vidare på”,  ”Minst hälften kvar efter skatt” och så vidare. I en demokrati får man ge uttryck för valfria visioner och argumentationen får vara både okunnig eller mycket kunskapsbaserad. I en demokrati ska vi dock inte mobba dem som tycker annorlunda än vi själva. Vi ska tydligt argumentera för det vi anser vara bättre och emot det vi anser vara dåligt. Sakligt. Så kan man också på riktigt hindra att till exempel fascistiska rörelser växer i styrka. Särskilt vänstern, och vissa liberala grupperingar, har genom sitt okloka agerande bidragit till att allt fler invånare fått nog och nu söker enkla lösningar på svåra problem.  

Emma Jeanson, krönikör i GP, skriver läsvärt om mobbingen inom politiken. Det är inte bara i Sverige som hanteringen av missnöjespartier varit oklok. 

"SD:s företrädare har länge varit portade från offentliga tillställningar. De har exempelvis uteslutits från Nobelfesten, dit däremot representanter från auktoritära regimer har välkomnats. Miljöpartiets Märta Stenevi vägrar ta Jimmie Åkesson i hand och personer som har hyst SD-sympatier har blivit av med jobb eller förtroendeuppdrag."

"Så vilka är mobbarna?"

"På samma sätt som Juholt inte borde fått tillträde till de fina salongerna är nu DN och Aftonbladets ledar- och kultursidor i uppror för att en förment brölig och mindre sofistikerad pöbel ska ta plats i finrummen. Det är ju jobbigt att inte få sitta ifred i salongen och snacka skit om dem som tidigare stått utanför. Nu måste man dela finrummen med elefanter och de nedre lagren av intelligentian."

https://www.gp.se/ledare/nu-har-elefanterna-invaderat-finrummen-1.81634771

Det italienska valet är över. Extremhögern har vunnit och budskap liknande ”Italien först” har vunnit. Ett parti med starka rötter i fascistiska idéer har segrat i ett land med mycket stora ekonomiska och sociala problem. Och Italiens problem blir Sveriges problem eftersom de är en del av EU och fortfarande en av världens största ekonomier. 

”Den italienska ytterhögern ser ut att lyckas med något som Marine Le Pen, trots sina 41,5 procent i vårens franska presidentval, aldrig lyckats med: Att ta regeringsmakten utan att ursäkta sig för rörelsens historiska, ideologiska rötter i fascismen.

– I går Sverige, i morgon Italien, basunerade en hoppfull Marine Le Pen ut till sina partimedlemmar under landsstämman för det populistiska Nationell samling i förra veckan. Lägger vi till Viktor Orbáns valtriumf i Ungern med Fidesz – ett parti som det i dag ledande italienska partiet Italiens bröder har starka band till – så syns ett mönster.”

https://www.expressen.se/kronikorer/magnus-falkehed/sverige-och-italien-har-mer-gemensamt-an-nagonsin/

Hur ska Sveriges ambassadör i Italien agera nu? En sak är säker, han är ingen skolad diplomat. Och i Sverige visade han tydligt sin avsky för SD. Hur kommer Sveriges ambassadör i Italien nu bete sig i relationerna med dessa nya ledare för Italien? Jan Björklunds tidigare retorik kan tveklöst inkluderas bland Jeansons mobbare. Allt fler av västvärldens invånare har fått nog av söndrande identitetspolitik och stort fokus på politisk marginalnytta när inte de offentliga kärnuppdragen fungerar tillräckligt bra. Bär nya politiska krafter på bra lösningar? Kanske, så länge de inte är fascistiska. Modern historia vittnar tydligt om att fascism snabbt leder till stort elände för drabbade invånare. Den balanserande kraft som en väl fungerande demokrati representerar är bättre än alternativen. Många i västvärlden behöver dock bättre förstå att om man väljer en representativ demokrati kan den byggas upp på olika sätt. Varför inte med vissa baskrav på våra företrädare?

https://www.dn.se/asikt/loof-och-bjorklund-har-svaga-argument-mot-sd-stod/

https://omni.se/bjorklund-vi-har-alla-lovat-att-inte-samarbeta-med-sd/a/EoMM22

Fullt med döda fiskar

Farligt grupptryck

Människans historia är full av tider när destruktivt ledarskap skapat farligt grupptryck. Eller bara fegt ledarskap som saknar modet att stå upp mot oacceptabelt beteende inom sin grupp. Ofta är det dåliga ledarskapet kopplat till att ledaren själv tycker som dem som utsätter någon eller några för trakasserier. Inte minst judarna som grupp har gång efter gång råkat ut för liknande trakasserier och grova brott mot mänskligheten. Gång efter gång beskriver vår mänskliga historia hur senfärdigt många börjar göra motstånd mot stim av människor som leder oss mot förfall, starka konflikter och möjlig undergång. 

Tänk att det är så svårt att till exempel förstå att tydliga generella kulturella mönster finns hos folkgrupper MEN att varje individ i varje folkgrupp är unik. Varje enskild individ är unik. Du och jag är unika. Visst är den insikten häftig. Du är unik! Och vi har alla våra starka och svaga sidor. Vi är människor. Det är med andra ord korkat att utgå ifrån att en enskild människa är på ett visst sätt bara för att man tillhör en viss folkgrupp. På individnivå finns många avvikelser från det generella. Människan är inte fiskar. Samtidigt vet vi av evolutionsläran att vår art härstammar från fiskar som under en av fem massutrotningsperioder på jorden tog sig upp ur haven och utvecklades vidare. Kan det vara därifrån vi fått ett flockbeteende som inte alltid leder rätt. 

https://www.worldvaluessurvey.org/WVSContents.jsp

https://illvet.se/forntiden/evolution/livets-utveckling-de-forsta-fiskarna-hoppade-upp-pa-land

https://www.djur.cob.lu.se/Svar/Evolution.html

Sakine Madon, UNT, skriver läsvärt om hur farlig identitetspolitik och dåligt ledarskap är. Nedan ledarartikel beskriver både en dålig rektor och ett exempel på hur farligt vanligt det är med dåligt grupptryck. Det är bara kloka ledare som kan få stopp på farligt grupptryck när det börjar sprida sig. Rubriken till Madons artikel är "Bara döda fiskar simmar med strömmen". Både du och jag vet att det också finns positiva rörelser och altruistiska (icke negativt självgoda) skäl som förenar människor i stim. Även sådana stim kan dock vara destruktiva när de vägrar inse viktiga fakta. Exempel på det är delar av miljörörelsen och de fria invandringsivrarna i Sverige. De farliga stimmen är dem som folk ansluter sig till utan att ta reda på viktiga kända fakta eller utan att förstå att det finns underliggande farliga motiv från stimledarna. Varje mentalt frisk människa är inte bara unik utan har också en egen fri vilja. Den viljan borde i större utsträckning kopplas till modet att bryta sig ur ett destruktivt stim, inte minst att lämna ett politiskt parti som kört ordentligt i diket. Eller lämna ett parti som driver en byggpolitik som man kraftigt ogillar. Varför finns det så många "döda fiskar" som bara flyter med strömmen, även strömmar som går mot förfall?

”Konstfacks sal "Vita havet" hamnade i blickfånget för en livlig debatt i fjol. Nu ger Sara Kristoffersson - professor på skolan, tillika huvudperson i dramat - sin bild av vad som hände i nyutkomna ”Hela havet stormar – Fallstudie inifrån en myndighet” (Volante).”

”Kristoffersson, även skribent på Dagens Nyheter, förklarade i en text vintern 2021 att lokalens namn inte har något med rasism att göra. Brown Island replikerade och beskrev salen som ”en ideologiskt ritualiserad plats med rötter i den västerländska modernismen – en tradition som har förespråkat idéer om vithet, renhet och rasbiologi”.”

”Hon anklagades vidare för att ha hånat studenter, för rasism mot ”bruna kroppar”, för att äventyra elevers och lärares säkerhet. På Konstfacks hemsida publicerades senare en film med kritik mot denna enskilda lärare.”

”Konstfacks rektor Maria Lantz markerade inte mot att 44 lärare på skolan mobiliserade till namninsamling mot en enskild kollega. Tvärtom uttryckte hon stöd för dem och avslutade ett uppmuntrande mejl med hjärt-emoji.”

”Lärare på högskolor och universitet ska enligt lagen samverka med det omgivande samhället och informera om vad som pågår på deras skolor. "Vem vill skriva artiklar med risk att inte bara mobbas och utredas utan även tillrättavisas?" , är en fråga som Kristoffersson ställer och svaret är förstås att det är få. Kristoffersson gjorde inget fel och hade rätt i sak. Ändå kastades hon under bussen. Hon sjukskrevs för utmattning. Men som hon också påpekar: "Jag drabbas hårt, men skolan är den verkliga förloraren i den här berättelsen."”

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/bara-doda-fiskar-simmar-med-strommen/repp3o5j

Finns något exempel på dåligt stimbeteende i Uppsala? Ja, alla partier som hängt på och röstat för det så kallade "Uppsalapaketet". Det är de senaste 100 årens oklokaste plan framåt för Uppsala. Det är hög tid för Uppsalaborna att ryta ifrån och tydligt markera för S, M, C, L, SD med flera att väldigt många av oss som bor i Uppsala inte vill att de kommande 30-40 årens utveckling av Uppsala ska handla om att förverkliga många dåliga delar av det Uppsalapaketet innebär. Gör om! Gör rätt!

Som man bäddar får man ligga

De demokratiska försämringarna fortsätter

Vänsterpartiet betraktades länge som ett extremistiskt parti som endast fick utgöra röstboskap till Socialdemokraterna. Det tycks nu kunna ändras i kampen om makten. Sverigedemokraterna fick gott om väljarstöd när övriga partier drev en ansvarslös migrationspolitik som kraftigt befolkat Sveriges utanförskapsområden med många socioekonomiskt svaga, lågutbildade och inte sällan troende muslimer. Sverige är också med stora marginaler Europas land med grövst kriminalitet. År 2022 kanske Sverige dessutom får in ett nytt riksdagsparti som inte primärt verkar för en viss fördelningspolitik utan för ett helt annat samhälle med helt andra kulturer än de generellt svenska. Med fokus på vissas tolkningar av islam. Det kan låta helt sjukt men är på fullt allvar. En kultur där hedersförtryck är ok, att det är ok att behandla flickor och kvinnor som andra klassens invånare, att kvinnor inte ska vara aktiva på arbetsmarknaden och så vidare. Det finns ett uttryck som heter: ”Som man bäddar får man ligga”. Trist att de flesta riksdagspartier de senaste tjugo åren bäddat så dåligt. Inte minst har de totalt misslyckats med en nödvändig effektiv integrationspolitik som med fördel kopplas tydligt till alla bidragssystem. 

I bästa fall förstår alla som lever på bidrag att det är alla som jobbar i Sverige som betalar för deras alla rättigheter, inklusive många arbetande invandrare. I övrigt vet vi att väldigt många, i allt mer befolkade utanförskapsområden, lever i parallellsamhällen med kulturer långt ifrån den generellt svenska. Du som tvivlar, ta del av World value Survey!

https://www.worldvaluessurvey.org/wvs.jsp

Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om ett exempel på hur den svenska demokratin försämras och riskabla effekter av de etablerade partiernas ”politiska korrekthet” som gör att de inte kallar ”en spade för en spade”. Och deras oförlåtligt usla migrationspolitik. Du som läste mitt blogginlägg igår hittar kopplingar till det Cwejman nedan skriver om. Ett av många skäl till varför C tappar väljarstöd är säkert att många som tidigare gillade deras öppna gränsers politik nu föredrar ett religiöst orienterat parti med önskemål om ett helt annat Sverige än det Magdalena Andersson längtar tillbaka till. 

”Partiet Nyans och dess partiledare Mikail Yüksel såg här sin chans och närvarade på demonstrationerna. Yüksels parti vänder sig inte till tidningsläsare, SR-lyssnare och Twitter-följare. Därför skadar det honom inte om han syns på demonstrationer där det hävdas att den svenska socialtjänsten ägnar sig åt rasistiskt motiverade kidnappningar. Tvärtom. Sammanblandningen med konspirationsteorier i den arabiska världen är, till skillnad från vad många i svensk offentlighet tycks tro, inte en belastning utan en tillgång för partiet.”

”Nyans vänder sig nämligen inte till svensk infödd medelklass, utan till den stora andel av den svenska befolkningen med bakgrund i Mellanöstern. I sådana sammanhang kan också Yüksel briljera, helt utan att följa etablerade svenska partiers regler för vad som är korrekt och inte.”

”Det konstiga med partiet Nyans är egentligen inte deras ställningstaganden och att det skulle finnas ett potentiellt stöd för dem.Det konstiga är att det har tagit så långt för ett parti av detta slag att etablera sig i Sverige. Skulle det vara så att ett land där mer än en femtedel av befolkningen är utrikesfödd (en ännu större andel har utrikes bakgrund) inte finns utrymme för ett parti som vänder sig till delar av den befolkningen?”

”En efter en föll de. Anklagade för sin kvinnosyn, kopplingar till rasistiska predikanter eller fel värderingar. Partierna som hyst dem spelade chockade och förvånade. Men de visste förstås att de också deltog i den dubbla bokföringen. En standard för infödda svenskar, en för invandrade.”

”Mikail Yüksel var en av de sista att falla, anklagad 2018 för att ha haft kontakter med den turkiska nationalistorganisationen Grå Vargarna. Centerpartiet i Göteborg, som han var riksdagskandidat för, hade sannerligen inte haft någon emot Yüksel medan han var användbar för dem. Men när han blev besvärlig och riskerade att peta listettan i Göteborg, Rickard Nordin, då blev plötsligt uppgifterna, som tidigare varit en anmärkning i marginalen, högintressanta.”

https://www.gp.se/ledare/svenska-politiker-har-bäddat-för-islamiska-partiet-nyans-1.65999093

Henrik Sundström, advokat och moderat politiker twittrade nyligen, bifogas nedan. Tragiskt att många partiers dumhet försatt många av Sveriges delar för mycket svårlösta integrationsproblem och direkt demokratifarliga problem. 

”43% av den vuxna befolkningen i Malmö kommun 2020 var född utomlands. Göteborg: 34%. Uddevalla har gått från under 15% till runt 25% på 10 år. Alltså född utomlands, inte född här av utrikes födda föräldrar. Mind boggling. Har folk koll på det här?

Källa: kolada.se”

Det är klokt att kraftfullt verka för ett sekulärt samhälle där demokratiskt framtagna lagar styr. I det samhället är alla fria att tro som de vill men lagarna gäller oss jämlikt oavsett om vi är ateister, agnostiker, judar, kristna, muslimer, konfusianer, buddister och så vidare. Jag vill inte ha religiöst orienterade partier i Sverige. I en demokrati spelar det ingen roll, om tillräckligt många röstar på ett sådant parti får vi det. Sverige fortsätter att oklokt splittras. 

Rösta bort PK partierna

Oförmågan att ta i växande allvarliga problem är förödande

Det är val till kommunfullmäktige, regionfullmäktige och riksdagen i år. Dagen då vi får slutresultat av årens val är sannolikt den 11 september. Det är också sannolikt att det tar lång tid innan vi ser färdiga partigrupper som kan ta över ansvaret för att försöka leda en kommun, region och riket. Väldigt många invånare är besvikna på hur illa partierna sköter viktiga frågor. Allvarligast av allt är att Sverige länge plågats av vad som anses politiskt korrekt, PK, eller inte. Du som följer min blogg vet att jag företräder en politik där "en spade beskriver en spade" och inget annat. Och jag tycker illa om att vissa frågor anses för känsliga för att ta i. Och när man tar i dem kastas ord mot en som syftar till att fördumma och tysta istället för att fokusera på sakfrågan med konstruktiva argument. Identitetspolitiken bär på mycket av de kvalitetsbrister som drabbat politikens förmåga att tjäna oss invånare väl.

Migrationspolitiken och behovet av integrationspolitik har varit fullt av PK-idioti. Än en gång kan jag glädjas åt samhällsnyttig grävande journalistik. Uppdrag granskning, SVT, visar hur idiotiskt Sverige politiskt styrts under både allianstid och sossetid. Du som vill ta del av en bra berättelse om hur förödande PK kulturen är för vårt lands utveckling ska se nedan program. Vi behöver nu välja in företrädare för oss invånare som vågar se och ta i problem. Företrädare som inte låter identitetspolitikerna och fegisarna hämma dem från att problematisera och komma med förbättringsförslag.

https://www.svtplay.se/video/33994314/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-23-riskomrade-tjarna-angar

Håkan Boström, GP, skriver klokt nedan om den korkade PK-politiken som ställt till det ordentligt i Sverige. Det är lätt att förstå alla invånare som gärna vill kunna rösta på ett nytt seriöst parti med seriösa, erfarna och väl meriterade företrädare. Dagens riksdagspartier har kraftigt misskött sina viktiga uppdrag.

"Man lever i Sverige, men ändå inte, säger en av de intervjuade ungdomarna i Uppdrag Gransknings reportage från Tjärna Ängar i Borlänge i veckan (SVT 26/1). Tjärna Ängar är Sveriges nordligaste utanförskapsområde, ett utsatt område som riskerar att bli ett ”särskilt utsatt område” enligt polisens definition. I reportaget får vi också veta att stadsdelen kallas ”lilla Mogadishu” i folkmun, då det domineras starkt av den somaliska gruppen."

"Bilden känns igen från storstädernas förorter. En fördel för mindre städer är dock att skolsegregationen inte blir riktigt lika markant, speciellt på högre nivåer. Ungdomsidrotten är en integrerade kraft och avstånden är korta i Borlägne. Dyra villakvarter ligger granne med Tjärna Ängar. De som satsar och har stöd hemifrån har goda chanser att ta sig ur utanförskapet även om de växer upp i Tjärna Ängar. Kommunen har dessutom plöjt ned enorma resurser på att lyfta området, inte minst i skolan."

"Scenen blixtbelyser hur föreställningar som kan vara fruktbara i universitetets seminarierum kan vara direkt skadliga när de blir en livshållning i verkligheten. Det är en perspektivkonflikt som går igen i det svenska samhället. Myndigheter och politiker har varit både ovilliga och senfärdiga med att reagera mot problemen. Borlänge kommun är inget undantag. Enligt centralt placerade källor har den sedan urminnes tider s-styrda kommunen aktivt försökt sopa problemen under mattan – för att inte stärka de ”rasistiska krafterna”." 

"Vid sidan av de sociala problem som kommer med själva segregationen – bristande svenskkunskaper, gängbildningar, trångboddhet och splittrade familjer – har vi alltså politiker, myndigheter och delar av civilsamhället som både aktivt och genom försummelse bidragit till att förvärra problemen – ofta bakom täckmantel av politisk korrekthet. En blandning av feghet och cynism."

https://www.gp.se/ledare/invandrarungdomarna-fick-betala-priset-f%C3%B6r-pk-ideologin-1.64688574

Peter Santesson, Expressen, hänger på. Vi företräds uselt. Det är dags att vakna upp och rösta fram mycket bättre företrädare för att just våra unika svenska samhällen ska utvecklas bättre än nu. Det går. Men inte med företrädare som inte vågar driva den politik som krävs för invånarnas bästa mot en positiv framtid. Santesson har rätt i att rikspolitikerna gjort ett uselt arbete för att stärka Sverige. Han har dock fel i att vi inte lokalt kan göra så mycket för att lösa problemen. Det kan vi, om man vågar ta i de allvarliga problemen och inte låta PK begränsa debattklimatet.

"Den här gången är det i segregationen, inte i husen eller avloppsinstallationerna som problemet sitter. Precis som för alla kommunalråd med samma fråga på bordet, har Jan Bohman därför svårt att ge något vettigt svar på vad kommunen ska göra. Nu är det valår och kanske därför fel säsong för att vara generös mot politiker. Men även Borlängepolitiker förtjänar empati. Ärligt talat, vem skulle egentligen ha haft ett trovärdigt, konkret svar om man själv vaknade en morgon och fann sig förvandlad till kommunalråd i en drabbad kommun? När allt kommer omkring är de utsatta områdena en förutsebar bieffekt av migrationspolitik som beslutats på nationell nivå. Det finansiella ansvaret för att hantera det behöver delas."

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/arligt-talat-vad-kan-lokalpolitikerna-gora/

Tyvärr räcker det inte med den skada rikspartierna, och dess politiker, ställt till med för kommunerna kopplat till idiotisk migrationspolitik. Rikspolitikerna fortsätter också att göra utspel om särskilda kortsiktiga satsningar till allt möjligt som är kommunala uppdrag. 100 miljoner hit och 100 miljoner dit. Det är bara förstörande politisk teater för att få stå i medieljuset och för att lura dumma väljare att tro att de gör något bra. Kortsiktiga och riktade engångspengar till skolan eller sjukvården gör väldigt liten nytta! Långsiktigt höjda generella statsbidrag till kommunala verksamheter kan göra nytta. Dagsfärsk kritik om detta partistiska nationella (riksdagen) PR-vansinne är riktade pengar till barnpsykiatrin (regionernas ansvar). En sakupplysning är att det tar många, många år att motivera och utbilda den personal som är en bristvara inom till exempel psykiatrin. Riksdagens politiker ska fokusera på att få ordning på rättssystemet, försvaret, allmänna försäkringssystemet, arbetsförmedlingen, trafikverket, högre utbildning, EU-samarbetet och internationella handelsförbindelser. Med tanke på hur illa mycket av riksdagens verksamheter sköts tycker man att de borde ha tillräckligt att göra istället för att lägga sig i fel saker. De ska ge tusan i att lägga sig i och försöka detaljstyra kommunerna! Detta "otyg" påminner om hur diktaturer gör när det är rörigt på hemmaplan, då försöker de rikta om fokuset mot yttre krafter för att få det lugnare själva. SR/P1 lyfter idag exemplet om "förstärkningar" till psykiatrin.

"Inför valet 2018 talade både Miljöpartiet och Socialdemokraterna om att barn och unga som mår dåligt inte ska behöva vänta på vård. Men köerna till Barn- och ungdomspsykiatrin är fortfarande långa."

https://sverigesradio.se/artikel/bup-chefer-kritiska-till-stod-for-att-korta-koer-kortsiktigt

På gårdagens kommunfullmäktige i Uppsala fanns bland annat en motion om att "inrätta en haverikommission om mäns våld mot kvinnor". Våld är oacceptabelt i alla sina former och mot alla medmänniskor. "Där hjärnan tar slut tar nävarna vid". Det gäller att fostra alla att använda hjärnan istället. Tänka sig att det kända våldet mot kvinnor ökat kraftigt de senaste åren. Tyvärr finns det gott om långvarigt svenska män som brukar våld både mot barn och kvinnor. Det är lika illa som när nyligen invandrade män gör det. De senaste åren har det kända våldet mot kvinnor ökat kraftigt och kvinnomorden i nära relationer har "ökat lavinartat". Jag blev mycket förvånad över att inte Sverigedemokraterna lyfte den ansvarslösa migrationspolitiken och en misslyckad integrationspolitik i sammanhanget. Ingen lyfte det sambandet. Håller SD på att bli "PK-fierade"? Kalla en spade för en spade! Låt oss vara tydliga och ringa in problem så är det lättare att lösa problem. Att våga säga att ökningen kraftigt hänger ihop med de senaste årens invandring är inte rasistiskt. Det är ett faktum.

Tidigare, tidigare och tidigare

Varför alltid så långsamt?

Gång efter gång agerar våra förtroendevalda för sent. Varför har det blivit så? Har det kanske alltid varit så? Det tror jag inte. Jag tror att när vi invånare företräddes av erfarna och för sin tid meriterade invånare kunde de också snabbare komma till viktiga beslut. Och i tider då inte allt skulle malas i "utredningar" utan politikers nära koppling till den verkliga världen var påtaglig kunde de fatta snabbare kloka beslut. För att till exempel bekämpa allt mer omfattande knarkhandel måste vi fatta att ständig kontakt med verkligheten, hos dem vi politiker ska tjäna, är av avgörande betydelse för att vidta förbättringsåtgärder snabbare än nu. 

2021 års Adventskalender "relativiserade brott". Det kan finnas alla möjliga ursäkter för att rättfärdiga kriminella handlingar. För att minimera kriminella handlar, som alltid kommer att ske, måste vi alltid tillämpa nolltolerans mot brott. Oavsett åldern hos dem som begår dem. Vilka straff som tillämpas är något annat. Och självklart ska försök göras att få dömda, med rätt att leva i Sverige, att inte fortsätta att begå brott. Övriga ska skyndsamt utvisas. Nedan ledare i Expressen är läsvärd. Redan när jag gjorde min utanförskapsturne i Sverige, våren 2015, blev det tydligt att vi hade stora allvarliga och ökande problem med grov ungdomsbrottslighet. Och Polisen var tydliga med att de uppvaktat rikspolitikerna om läget och med förslag på förbättringsåtgärder.

"Detta är bara ett av många exempel under senare år på försök att tona ner allvaret i brottsutvecklingen. Nu har Brå-rapporten kommit. Den konstaterar att ”utvecklingen är oroande”. Antalet anmälda rån mot ungdomar under 18 år har mer än fördubblats mellan åren 2015 och 2019. Särskilt stor är ökningen i storstäder med kranskommuner. Där har anmälningarna ökat från 86 rån per 100 000 invånare år 2016 till 186 rån per 100 000 invånare 2019." 

"Är det då anmälningsbenägenheten som har ökat, i medierapporteringens kölvatten? Nej, enligt Brå handlar det ”i huvudsak om en faktisk ökning av ungdomsrånen och inte en förändring i anmälningsbenägenheten”."

https://www.expressen.se/ledare/kan-vi-borja-ta-ungdomsranen-pa-allvar-nu/

Anna Dahlberg, Expressen, gör som ofta ett ordentligt grävarbete inför publicering av sina ledarartiklar. Mesandet inom rättssystemet är en oklok väg att gå. Det ses bara som en vinst för de grovt kriminella. Samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis är bra och har pågått länge men om samhället inte redan i förskolan kan rädda barn med problem, eller som lever i destruktiva miljöer, är det senare mycket svårt och kostsamt att försöka. Och kostnaderna för samhället är enorma när ett barn utvecklas till en livslång kriminell eller ett socialfall, därom har forskaren Ingvar Nilsson räknat mycket. Så till den grad att Socialdemokraterna först införde sociala investeringsfonder i Uppsala för att sen avveckla dem kort därefter....  Finns strukturella problem i denna kamp som politiken inte löst? Ja, integritetsskyddet mellan myndigheter försvårar effektivt samarbete mellan skola, socialtjänst och polis.

https://www.ideerforlivet.se/globalassets/pdf/rapporter/130301-soc_inv_1301.pdf  

Anna Dahlberg beskriver också läsvärt lite om orsak och verkan i ett samhälle nedan. De mest expansiva länderna i Asien suktar inte efter den ordning som råder i USA. Samtidigt har de flesta länderna där lämnat kommunismen och socialismen och verkar i sina varianter av blandekonomier. Amerikanernas identitetspolitik söndrar och försvagar. Amerikanernas vansinniga belåningsgrad försvagar. Det är dags för Sverige att titta och lära mer av våra Nordiska grannar istället för att blicka mot USA och Storbritannien. Innan citat från Dahlberg en länk till en artikel om röran i Storbritannien.

https://edition.cnn.com/2021/12/15/uk/boris-johnson-scandals-vote-loss-analysis-intl-cmd-gbr/index.html

"Så vad beror den amerikanska mordvågen på? En förklaring som ofta lyfts fram, inte minst från Demokraterna, är covid-19-pandemin. Redan marginaliserade grupper i samhället har hamnat under ytterligare press, menar man. Men det är uppenbart att även polisens reträtt har spelat en avgörande roll. I många stora städer – oftast styrda av Demokraterna – tog man starkt intryck av protestvågen efter George Floyds död och kraven på att ”defund the police”. Polisbudgetar skars ner och pengar omfördelades till sociala insatser." 

"Reuters har studerat hur polisen i Minneapolis påverkades under året efter att Floyd kvävdes till döds under en polismans knä. Man fann att arbetssättet hade förändrats dramatiskt; polisen stoppade färre i trafiken och gjorde långt färre personkontroller i jakten på vapen och droger."

"Titeln på rapporten talar sitt tydliga språk: ”Hands-Off Patrol”. Polisen retirerade helt enkelt inför kriminaliteten. Resultatet? Minnepolis är på väg att slå sitt tidigare mordrekord från 1995 då staden döptes om till ”Murderapolis” av New York Times. Även Demokraterna har motvilligt börjat erkänna sambandet. I stad efter stad skjuter man nu till pengar till polisen – påhejdade av Vita huset som inser att kriminaliteten riskerar att bli en stor fråga i mellanårsvalet nästa år."

"I San Francisco har borgmästaren utlyst ett nödläge för att rensa upp gatorna. Samma liberala borgmästare som tidigare varnade för ”overpolicing of the Black community” och skar ner polisbudgeten, lovar nu ett mer aggressivt rättsväsende och mindre tolerans mot brottslingarna som förstör staden. I New York har invånarna nyligen valt en ex-polis till ny borgmästare med uppdraget att återskapa lag och ordning."

"Den svenska vänstern har applåderat entusiastiskt och slagit fast att utvecklingen visar varför stora budgetunderskott inte längre är något att vara rädd för. Tvärtom borde även Sverige spendera betydligt mer och spara mindre. Sedan kom inflationssiffrorna. Inflationen i USA steg till 6,8 procent i november, vilket är den högsta siffran på nästan 40 år. Det är pandemins fel, förklarar Vita huset, precis som när det gäller mordvågen. Det svaret övertygar knappast. Snarare har Bidenadministrationen eldat på hushållens konsumtion för mycket samtidigt som färre amerikaner än vanligt står till arbetsmarknadens förfogande. Det har skapat flaskhalsproblem som drivit upp prisökningarna. Inflationsspöket är tillbaka och riskerar nu att urholka vanliga inkomsttagares löneökningar precis som det gjorde på 70- och 80-talen." 

"Så låt oss hålla ögonen på USA. Flera av vänsterns mest populära idéer prövas i realtid i landet i väster. Resultatet hittills är en historisk ökning av såväl inflationen som morden."  

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/morden-och-inflationen-i-usa-visar-varfor-vanstern-har-fel/

Och Expressens ledare om det skuggsamhälle som tillåtits växa fram är läsvärd. Rikspolitikerna bär skulden till dagens omfattning av problemet.

”Det är många som har varit delaktiga i det svartbygget. Alliansregeringen bär ett stort ansvar för att ha infört västvärldens mest generösa reform för arbetskraftsinvandring, som har lett till omfattande fusk och utnyttjande.”

”Socialdemokraterna under Magdalena Andersson försöker nu skapa bilden av att regeringen arbetar kompromisslöst mot fusket och skuggsamhället. Men sanningen är att det är ett skandalöst sent uppvaknande.”

https://www.expressen.se/ledare/s-bar-ett-tungt-ansvar-for-skuggsamhallet/

Sakine Madon, UNT, skriver läsvärt om hur illa våra riks- och lokalpolitiker hanterat den växande problematiken runt hederskulturer. Också ett enkelt exempel på en oacceptabel senfärdighet bland våra förtroendevalda att på allvar ta i allvarliga och växande problem. Problem som är särskilt stora i våra växande utanförskapsområden. Självklart måste religiöst inriktade friskolor stoppas, av många skäl.

”Hederskulturen är inte alltid religiöst motiverad, men att det finns religiösa friskolor som har praktiserat förtrycket - bland annat med könsseparata lektioner - råder det inga tvivel om. Borgerliga partier har haft svårt att hantera att valfriheten i skolan ibland innebär valfrihet för vuxna, men ofrihet för barnen. Man har inte velat se motsättningen.”

”Om delar av borgerligheten inte har velat erkänna att valfrihetsreformer kan användas i fel syfte, har delar av svensk vänster haft svårt att erkänna hedersförtrycket. Det är också två decennier sedan tidigare V-ledaren Gudrun Schyman höll sitt så kallade talibantal, där hon pratade om "samma struktur" här som där. När Kakabaveh talar om hur hon motverkats i vänsterkretsar är vi många som känner igen det. Personer som vanligtvis ser ojämställdhet och förtryck valde länge att titta bort.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/stryp-bidragen-och-stoppa-religiosa-friskolor/r08g329j