Hälsan är viktigast

Sjuka och skadade vill skyndsamt bli friska

Alla människor har haft nära släktingar eller vänner som drabbats av allvarliga skador eller sjukdomar. Alla vuxna människor har lärt sig att när olyckor är framme och hälsan sviktar är allt annat än att bli frisk igen ointressant. Inget annat påverkar oss så mycket som hälsan. Det är också därför som sjukvården klassas som väljarnas viktigaste valfråga. För väldigt många väljare är det dock extremt svårt att förstå vilka partier och kombinationer av partier som verkligen kan hinna göra positiv skillnad om de kommer till makten. På hög nivå säger partierna nästan samma saker. En sak är helt säker, det parti som är mest trovärdigt om att få stopp på köhaveriet kan vinna många väljares stöd för ett försök att göra invånarnytta på riktigt. Ett försök som måste drivas från toppen, det vill säga ett tydlig och bestämd politisk agenda. 

Nedan ledare i Di talar sitt tydliga språk. Köhaveriet inom vården är ett stort misslyckande och det är tveklöst mest Socialdemokraterna och Moderaterna som bär skulden. Om Utvecklingspartiet demokraterna fick bestämma skulle specialistsjukvården och akutmottagningarna blir ett direkt statligt ansvar med regionala vårdenheter. Vårdenheter där riksdagens på tok för många riksdagsledamöter kan göra praktisk nytta kopplat till de regioner de företräder. Region Uppsala är inget positivt undantag. Sjukvården är för ineffektiv. Det kostar liv och är dyrt.

"Köhaveriet tycks ha fått svenskarna att börja tvivla på samhällets förmåga att tillhandahålla den vård som man har rätt till. Endast tre av tio svenskar har stort eller ganska stort förtroende för att kunna få nödvändig vård utan att behöva vänta för länge, enligt en färsk undersökning som SR P4 beställt av Indikator Opinion."

"Redan när Tidösamarbetet formaliserades 2022 slog partierna fast att vårdköerna behöver kapas. Men trots riktade insatser för att beta av enklare diagnoser och införandet av en nationell vårdförmedling har köerna endast minskat marginellt. Fortfarande väntar 460 000 svenskar på ett första besök hos en specialistläkare. Av dem har en tredjedel väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Det duger inte."

"De orimligt stora skillnaderna i väntetider mellan regionerna får dessutom det svenska vårdsystemet att likna ett lotteri. Geografisk tillhörighet blir avgörande för hur länge man måste vänta på vård."

"Förra året reste svenska patienter en sträcka motsvarande 260 varv runt jorden för att få vård när den egna regionen inte klarade av att uppfylla vårdgarantin, rapporterade P4 tidigare i våras. Att det kan vara jobbigt att resa långt för vård kan man förstå. Men det behöver inte ses som ett välfärdsproblem. Här har Elisabet Lann en pedagogisk uppgift: Att tillhandahålla specialistvård överallt i Sverige är inte

 möjligt. Det viktiga för patienterna är att det finns en vårdgaranti värd namnet. Om själva operationen sker i Umeå eller i Göteborg bör rimligen vara mindre viktigt än att ingreppet faktiskt sker inom de lagstadgade 90 dagarna."

https://www.di.se/ledare/kohaveriet-i-varden-bor-oroa-regeringen/

En sak är säker, det har inte spelat någon roll om Socialdemokrater eller Moderater haft ledartröjan för att få ordning på sjukvården i Uppsala! Byt ut dem mot oss UPare så ska du få se på ett kraftfullt och nödvändigt reformarbete. Under 16 år har jag hört prat, prat och prat om en totalt misslyckad närvårdsreform! Den skulle vara helt implementerad till år 2030. Det är ett stort regionalt misslyckande! En röst på UP är en röst för att få närvårdsreformen ”Effektiv och nära vård” genomförd! Det brådskar!  

https://regionuppsala.se/samverkanswebben/samverkan-och-utveckling/effektiv-och-nara-vard-2030/

Om du har chansen att rösta på Utvecklingspartiet demokraterna i Region Uppsala, gör det. UP har både sakpolitiken som kraftigt förbättrar vården men också politikerna som kan få det gjort.

www.updem.se

TramsSverige

Fokus på det hårda

Vackra ord, vansinnig identitetspolitik och rädslan för att kalla en spade för en spade har länge fått skada Sverige och dess olika samhällsdelar. Det räcker nu! Begränsa de vackra offentliga orden till demokratiskt, konkurrenskraftigt, inkluderande, rättvist, jämlikt och respektfullt. Det räcker. Det är till och med för många vägledande värdeord men jag står ut med just dessa för att skapa ett framgångsrikt samhällsbygge som inte cementerar fast människor som har oturen att födas i "lägre klasser" ifrån chansen att göra "klassresor" utifrån egna ambitioner och hårda insatser för att nå uppsatta mål. 

Låt oss inbilla oss att Sveriges offentliga värld skulle rensas från den enorma mängden värderingsperspektiv vi plågas med. Låt oss också inbilla oss att den extremt hämmande identitetspolitiken slängs på sophögen. Att vi klär ovan värdeord med hårda tydliga budskap om vad som krävs för att vi ska lyckas uppnå:

En bättre demokrati

Ett konkurrenskraftigt samhälle

En inkluderande arbetsmiljö

En rimlig rättvisa

Jämlika möjligheter och jämlik tillgång till samhällsservice

Ett respektfullt bemötande  

Det tramsiga och PK-iga Sverige har bara drivit oss i fel riktning. Vi måste vända på detta och fokusera på huvuduppdragen och de viktigaste måtten att mäta kopplat till huvuduppdragen. I skolan är det hur konkurrenskraftigt våra elever bildas och hur bra medmänniskor de utvecklas att bli. Vänstern har varit "bäst i klassen" med identitetspolitik och "PK-beteende". Därefter har partier som kallar sig liberala kämpat på med liknande beteenden. Liberalerna och Centerpartiet. Tro mig, det behövs inte bara för att man har en liberal grundsyn.  

Ann-Charlotte Marteus, Expressen, beskriver väl hur urspårat svenska myndigheter agerar. Nedan exempel är också skäl till varför det administrativa berget bara växer och växer i detta tidigare framgångsrika land. Tidigare framgångsrikt att allokera resurser till rätt saker och inte till en massa flum och kostnadsdrivande insatser som inte bidrar till kärnverksamheternas kvalitéts förbättringar.

"Det är här någonstans som känslan av död sprider sig. Personerna är förstås helt vanliga tjänstemän – det är språket som bär liklukt. Det är dödare än latin, mer kryptiskt än hieroglyfer. Och samtidigt så terminalt banalt.”

”Vi har en hög ambition, säger Peter Fredriksson. Vi siktar högt. Tillsammans kan vi. Hur får vi kraften, hur får vi alla att blomma, som jag brukar säga. Hur kommer kraften fram? Nu vet vi vart vi ska. Vad behöver vi ta bort? Det är en jättespännande resa, försäkrar avdelningschefen. Vi måste ha kompetenser inom nya områden som inte finns – historiskt. Jag brukar säga att det är lätt att vi cementerar våra kovägar. Vi måste i stället våga titta rakt fram, hitta nya vägar. Det kräver mycket mod och vilja och kompetens." 

”Och får man en guldstjärna av regeringen om man kan rapportera att ens myndighet har en digital plan med tillstånd och önskvärda lägen samt ett innovationslabb som ska skapa kliv framåt och värde hos målgruppen? Den verkligt brännande frågan är dock: Vad tjänar svensk skola på allt detta? Den pressade svenska skolan med lärarbrist, hot och våld, kunskapsmål som är så blajiga att ingen fattar dem och, inte minst, en huvudlös digitaliseringsstrategi som innebär att det har blivit förbjudet för skolor att låta barn i lågstadiet fokusera på handskrivning och bokläsning i stället för surfplattor. Är skola, kunskap och bildning ens levande materia för en myndighetsorganisation som talar om ”vår målgrupp”? Målgruppen skolan skulle behöva en bättre leverantör.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/bullshit-prasterskapet-har-fastnat-pa-film/

Karl Rydå, UNT, skriver en läsvärd ledare om hur Liberalerna totalt havererat de senaste 20 åren. Jag har skrivit om det förr och det är intressant att studera för att eventuellt lära sig något av det. Det är en enorm bedrift i ett land som i grunden har gott om invånare som har liberala ideal. Jag delar hans inställning att det även kraschat för Liberalerna nationellt, men inte alls lika kraftigt som i Uppsala. Det är intressant att i det fortsatt liberala Sverige har nu Liberalerna och Centerpartiet mindre än 10 procents stöd av väljarna. Det är värt ett forskningsprojekt att försöka ta reda på hur man kan misslyckas så mycket med de förutsättningarna. Jag tror jag vet svaret.... Och det Rydå i huvudsak efterfrågar som politisk kraft är sedan några år ersatt av Utvecklingspartiet demokraterna.  

"Poff! Från Uppsalas största borgerliga parti med 19 procent av rösterna till dess minsta med 5,7 procent av rösterna på 20 år. Liberalernas (tidigare Folkpartiets) opinionsmässiga resa i kommunen de senaste mandatperioderna imponerar verkligen inte."

"Att Liberalerna gjorde sitt sämsta riksdagsval någonsin duger inte heller som förklaring för partiets kräftgång i Uppsala. 4,6 procent i riket förra året gav alltså 5,7 procent i kommunen. Men när partiet 1998 gjorde sitt näst sämsta riksdagsval med 4,7 procent fick man ändå 10 procent i Uppsalas kommunalval. Hur man än vrider och vänder på det går det inte att komma fram till något annat: Liberalerna gjorde ett fullkomligt uruselt val i Uppsala."

"Problemet handlar snarare om ett över lång tid bristande folkpartistiskt och liberalt självförtroende lokalt och detsamma vad gäller självinsikten, i varje fall i partiets ledning."

"Uppsala har många utmaningar som borde vara givna för ett liberalt parti att angripa: höga skatter, men ändå klent utfall för förskola och skola, ineffektiv förvaltning och nu ett styre som gör vad som helst för att behålla makten. Här finns en liberal och borgerlig ledartröja att ta. Om man vågar. "

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/liberalerna-i-uppsala-har-imploderat/r5o779ql

TramsSverige och uppstyckningar av verksamheter som tidigare fungerade mycket bättre har förstört mycket i Sverige. Priset för tramsigheten, mesigheten och den splittrande identitetspolitiken är mycket högt. Vi kan vända den negativa utvecklingen och till exempel få våra tåg att hålla betydligt bättre servicegrad än nu och vår postgång att fungera oändligt mycket bättre än nu. Och vi kan respektfullt säga "nu räcker det" med identitetspolitik. Vi fokuserar på generell rättvisa, jämlikhet och respekt och fyller det med generella metoder för att säkerställa att vårt unika samhälle, och våra mellanmänskliga relationer, bygger på just det. Oavsett vem vi är. Det går!

Ledarlöst i kristider

Från svagt ledarskap till ledarlöst

Den rödgröna röran fortsätter. S, MP, C och V imponerar inte i sina försök att leda Sverige. Nu mer än på länge blir Carl Bildts ord "den rödgröna röran" tydliga för alla som inte av något skäl är helt låst vid något av dessa partier. Sju år av svagt ledarskap med Löfven har bytts mot ett helt ledarlöst i rike, Sverige. Det ledarlösa bidrog säkert till att Socialdemokraterna år efter år trots det politiskt svaga läget överlevt vid makten. En makt som inte har något annat syfte än makten själv, eftersom det inte längre finns en politisk agenda. Denna röra är ytterligare ett skäl till varför Lööfs "mitten" kan slängas på skräphögen, den finns inte i svensk politik. Det finns olika riksdagspartier som gillar varandra mer eller mindre. Vi väljare måste inom rikspolitiken kräva att vi får ta del av politiska alternativ med en gemensam agenda. En gemensam agenda kräver att partierna erbjuder ett regeringsalternativ. Lööf och company måste välja om de ingår i ett regeringsalternativ med V, S och MP eller med L, M, KD och SD. Vi svenskar borde gå ut och kräva svar på vilken agenda möjliga regeringsalternativ ska driva. För de allra flesta av oss väljare är det faktiskt sakpolitiken som är det viktigaste. 

Viktor Kroon-Barth, Expressen, skriver klokt och reflekterar nedan på den senaste politiska röran. Återigen visar miljöpartister att de ska hållas långt ifrån maktens verkliga korridorer.

"Det är en sak att vara sur på Centern, det finns det många som är, men man behöver ju inte göra landet till åtlöje för det."

"Den 24 november 2021 hände det till slut. Skälet var dock inget principiellt ställningstagande angående brunkol, motorvägar eller ensamkommande barn – i stället blev det ett dramatiskt uttåg ur en regering som inte ens hunnit tillträda, efter en förlorad budgetvotering."

"I politiken talar man ofta om bildsättning: Det är en sak vad man gör, men det spelar också roll hur det uppfattas av den breda publiken – hur det ser ut.

Vad blev egentligen bildsättningen här? Knappast att Miljöpartiet tog modigt avstånd från högerextremismen. Snarare att man hals över huvud övergav Sveriges första kvinnliga statsminister, i ett läge när alla andra redan gjorde sitt bästa för att ställa till det för henne. Om vi ser mer sakligt på haveriet i fråga blir det inte så väldigt mycket vackrare heller."

Expressen har en annan ledarartikel i ämnet som är läsvärd. Precis som jag konstaterade nyligen kan detta bli bingo för S. Jag har länge tyckt att de borde kasta ut MP från regeringen för att driva en mer ansvarsfull politik. Nu kan de göra det tack vare att budgeten marginellt påverkats av M, KD och SD.

"Den politiska cirkusen runt Magdalena Anderssons triumf i riksdagen och entledigande inom loppet av sju timmar blev snabbt en världsnyhet. Det är lite ironiskt med tanke på hur denna regering har månat om Sverigebilden. Efter Donald Trumps famösa ”Last night in Sweden”-tal i Florida 2017 har den ena ministern efter den andra ryckt ut för att bemöta Sverige-kritik. Vi har minsann inga stora problem med brottsligheten, migrationen eller pandemihanteringen. I Sverige råder det ordning och reda. Jojo."

"Det ska bli intressant att se hur nästa opinionsmätning ser ut. Rimligen måste väljarna ge uttryck för sitt missnöje med hur de rödgröna partierna hanterar sina inre konflikter. Men för både S och MP finns det samtidigt fördelar med uppbrottet. MP kan renodla sin gröna profil när man slipper kompromissa med S. För Magdalena Andersson, som med största sannolikhet kommer att bli återvald till statsminister, kommer det att vara en befrielse att inte längre behöva ta hänsyn till MP i kriminal- och migrationspolitiken. De gröna är trots allt ett av de partier som väljarna ogillar allra mest. Därtill kommer hon att regera på en budget som är betydligt bättre än den egna med stora tillskott till rättsväsendets olika delar. Dagens mardröm kan vara morgondagens möjlighet."

Expressens ledare har inte helt rätt. De skriver nedan "så här kan inte Sverige ledas", tyvärr vet vi att landet kan styras så här dåligt men så här inkompetent får inte Sverige ledas!

https://www.expressen.se/ledare/sa-har-kan-inte-sverige-styras/

Nu har vi dessutom, i ledarlöst läge, en återigen tilltagande Covid-kris. Jag upprepar, vi behöver partier och politiska företrädare som förstår att deras uppdrag är att se till relevanta invånares bästa, inget annat. Rikspolitikerna måste sluta leva utifrån ungdomsförbundens logik! Expressens ledare skriver läsvärt om att vi länge saknat ledarskap i Sverige. Inte minst Coronakommissionerna har vittnat om ett dåligt krisledarskap i landet Sverige. 

"Coronan är gästen från helvetet. Den nästlade sig in oinbjuden, har gått bärsärkagång och vägrar att gå hem. Pandemins grepp har hårdnat i Europa, nedstängningar rullas ut igen och även i Sverige ökar smittspridningen."

"Vaccinationstakten i Sverige måste öka. Vintern är i antågande och vaccinets effekt klingar av – mest hos de äldre, olyckligt nog, eftersom de fick sina två första doser först."

"Det krävs kraftsamling och nytänkande i den ansatta sjukvården, än en gång. Det är dags att ringa de heroiska pensionerade sjuksköterskorna igen, om man inte redan gjort det. Dessutom kan självklart undersköterskor vaccinera."

"Problemet med de dåraktiga vuxna som inte vill vaccinera sig, kvarstår. De är en fara både för sig själva och för andra. Regeringen och Folkhälsomyndigheten bör se vaccinpasset som ett verktyg, inte bara för att hålla smittan i schack utan också för att öka vaccinationsviljan."

"Ett problem med den svenska strategin har ju hittills varit att den varit för reaktiv."  

https://www.expressen.se/ledare/sverige-maste-agera-mot-nya-coronahotet/

Personligen skulle jag vilja att de partier som ser sig som gemensamma regeringsunderlag som en del av sin agenda ska redogöra för hur de vill leda kampen mot Covid-19 och dess ständiga mutationer. Är de för vaccinationspass och kraftiga restriktioner för dem som inte har dessa pass? Ska skolorna hållas öppna eller inte? Vill de säkerställa att landets invånare får rimligt likvärdig behandling i smittskyddsbekämpningen eller är mycket upp till det regionala självstyret att avgöra? Vad ska prioriteras, människors hälsa eller att inte vår ekonomi försämras ännu mer? Finns regeringsalternativ som kan enas om dessa frågor? I nuläget undrar många av oss var regeringschefen Stefan Löfven är. Var är regeringschefen? Han är trots sin svaga ledarförmåga fortfarande regeringschef tills en ny är vald.