Långa friska liv

Promenera, dansa och simma mera
Visst kan vi redan nu uttrycka kraftig besvikelse över att våra äldsta invånare inte skyddats bättre i Coronatider. Särskilt förbannade kan vi bli av att det nu anses ha gått så långt att äldre mycket svaga på särskilda äldreboende inte ens kan få lindrande medicin i livets absoluta slutskede. Har man Corona handlar det om att slippa avsluta livet som om man drunknar. Vi som bryr oss får samla information om verklig fakta från äldreomsorgen och använda dem ansvarsfullt när Coronakrisen ska utvärderas. Sen är sen nu är nu. Vad kan vi göra nu för att öka chanserna till ett långt och friskt liv? Vi kan alla göra lite mer för att må bättre utan att det innebär ett tråkigt liv.

Goda vanor som lägger bra grunder för långa friska liv, och liv där det är enklare att lära sig nya saker, måste framförallt byggas upp i unga år. Vi föräldrar och skolan har ett särskilt ansvar att bidra till detta. Särskilt ska vi uppmuntra till vardagsmotion och någon form av engagemang i en förening där man rör mycket på sig.

Karin Pihl, GP, börjar bli en ny favorit bland ledarskribenterna i Sverige. Hon skriver bra och tar ofta i större frågor som behöver bättre problemlösningsfokus. Att människans livsvillkor förändrats så kraftigt från att arbeta varje dag fysiskt till att behöva anstränga sig på egen tid för att få tillräckligt med fysisk aktivitet är en mycket stor förändring. Under tre miljoner år har homosapiens fått anstränga sig fysiskt för att överleva dag från dag. Det är bara de senaste femtio åren som den verkligheten kraftigt förändrats. Det gäller att ta den omställningen på större allvar i en tid där vi också får i oss kopiösa mängder socker och sötningsmedel.

"Vardagen innehåller många tillfällen då man motionerar men inte tänker på det. Bära tunga kassar från mataffären, springa till bussen, promenera från spårvagnens hållplats till arbetsplatsen. Tio minuters promenad till lunchrestaurangen och tio tillbaka. Kanske cyklar man till jobbet. Men för många kontorsarbetare är allt det där på paus. Alla som kan uppmanas att jobba hemma. Med ens blir man stillasittande större delen av dygnet."

"Att sitta still dag ut och dag in är inte bra. Det kan till och med vara farligt. Motion är däremot en god investering i sin egen hälsa. Den som regelbundet motionerar löper en mindre risk för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och livsstilsrelaterade sjukdomar som fetma och typ 2-diabetes. Dessutom stärker motion immunförsvaret och bidrar till att sänka stresshormoner. De flesta vet detta. Ändå är vi svenskar inte så fysiskt aktiva som vi borde. Brist på motion och ohälsosam kost är ett av de största folkhälsoproblemen – större än rökning. Inte ens tio procent av befolkningen röker dagligen. Värre är det med konditionen. Nästan hälften av den vuxna befolkningen har då dålig syreupptagningsförmåga att det är hälsovådligt, visar en studie från Gymnastik- och idrottshögskolan."
https://www.gp.se/ledare/dansa-i-k%C3%B6ket-och-g%C3%B6r-din-h%C3%A4lsa-en-tj%C3%A4nst-1.26338173

Dagens besvikelse
Vi går fort mot en djup lågkonjunktur. Det är inte bara höga tal av permitteringar utan också arbetslösheten ökar kraftigt. Den som tyckte att vi hade integrationsproblem tidigare kommer att få se ännu större problem nu. Tyvärr behövs nya politiska ledningar lokalt och nationellt för att klara av att driva igenom de reformer som krävs för att inom några år ha ställt om Sverige till ett konkurrenskraftigt och attraktivt samhälle igen. En reform som kan göra stor positiv folkhälsonytta när många är arbetslösa är en modern kampanj liknande den framgångsrika "Håll Sverige Rent" till "Håll Sverige Friskt" och uppmuntra alla att mycket mer promenera, cykla, dansa och simma.
https://www.expressen.se/dinapengar/just-nu-arbetslosheten-rusar-nya-skracksiffror/

Dagens stjärna
Anne-Marie Lindgren. Jag tycker att hon ofta tycker kloka saker. Det är alltid positivt att försöka vara så många som möjligt som samarbetar för att prestera gemensamma framgångar. Lindgren är politisk ideolog för Socialdemokraterna. Allt de tycker är självklart inte dåligt. Även om samarbete alltid är att föredra före konflikt är verbala konflikter en viktig del av politikens uppgift. Konflikter som syns genom sakpolitiska debatter istället för genom väpnade konflikter. Om vi alla tyckte lika skulle vi kunna vara en enpartistat. Jag vill att vi ska vara en respektfull demokrati där olikheter möts och åsikter bryts under civiliserade former. I en demokrati har politiska konflikter i det offentliga ett egenvärde. Förhoppningsvis får de partier som har bäst sakpolitik, och de mest kompetenta och erfarna företrädarna,flest röster. Då kan också de personerna och partierna påverka utvecklingen mest.

"Raka och tydliga besked, utan krusiduller, utan försök att förminska problemen och utan löften om några enkla lösningar går uppenbart hem hos väldigt många. Kanske har det att göra med att det Sverige som gammal ”ingenjörsnation” har en stark grund av rationellt tänkande?"

"Denna mobilisering av civilsamhället och den raka, tydliga problembeskrivningen utan ohållbara löften om snabba lösningar behöver tas till vara och byggas vidare på i det som kommer när den akuta sjukdomskrisen är över."

"För det blir ett kärvt ekonomiskt läge, med hög arbetslöshet, flera krisbranscher, ett kraftigt statligt budgetunderskott som behöver få växa ytterligare, och en total brist på socialt reformutrymme - trots välfärdsbrister i kommunerna och samma problem som förr med segregation och utsatta bostadsområden."

"Det vill säga samma raka besked, utan försök att linda in dem i löften om att den ena eller andra enkla politiska åtgärden skulle lösa alltihop. Med andra ord helt andra tonfall i de politiska budskapen än före krisen. Och med samma typ av engagemang från civilsamhället för att hantera de brister i vardaglig social välfärd vi ohjälpligt kommer att möta. Hur det skulle kunna se ut är värt att redan nu börja fundera över."

https://www.gp.se/ledare/v%C3%A4rna-samarbetsandan-%C3%A4ven-efter-coronakrisen-1.26294344

Utan stabil grund ingen trovärdighet

Utan värderingar inga tydliga förväntningar
Det finns många skäl till varför värderingar alltid har stor betydelse. I enskilda människors liv, i företags verksamhet och i samhället i stort. Värderingar är inriktningskompass i hur vi tänker och hur vi vill förhålla oss till varandra och vår övriga omgivning. För väljarna borde värderingarna vara viktiga när man ska välja vilket parti man ska rösta på. Värderingarna ska garantera att ett parti arbetar med varje sakfråga med en tydlig värderingsgrund. Det innebär att man som väljare ska kunna förvänta sig att den värdegrunden finns med i alla beslut som politiska partier, och enskilda politiker, hela tiden måste ta ställning till. Värderingar är en form av ”varudeklaration”.

Karin Pihl, GP, är mycket ofta läsvärd.

"Idéer förändrar världen. Det är en vanlig föreställning, och en vanlig slogan från företag, intresseorganisationer och tankesmedjor. Till stor del är det sant. Idén att spruta in en liten, liten mängd av ett virus eller en bakterie för att få immunsystemet att reagera och på så vis skapa immunitet är en sådan revolutionerande idé. En annan är att låta små metallföremål symbolisera värde så att handeln sker smidigare än när varorna byts mot varandra. En tredje riktigt bra idé var att börja odla och äta potatis i Sverige. Även politiska idéer har gjort det bättre för oss människor. Som mänskliga rättigheter och idén att det är bäst att besluta om viktiga saker gemensamt i form av demokratiska omröstningar. Dessa idéers positiva effekter kan egentligen inte underskattas. På samma sätt har dåliga idéer, som kommunism, orsakat lidande för miljontals människor."

"Men det finns också en övertro på idéers påverkan, att världens utveckling hänger på att de goda idéerna får maximalt inflytande. Många liberaler fastnar i den fällan och tänker sig att bara man genom sina genomtänkta argument övertygar tillräckligt många, så kommer världen att foga sig efter idéerna och därmed bli bättre. Nutidens vänster tänker sig ofta också en strid mellan bra idéer, som jämlikhet och antirasism, och dåliga idéer, som kvinnohat och främlingsfientlighet. Genom enträget arbete för de goda idéerna kommer världen till slut att bli som den borde vara. Men allt låter sig inte fogas i en sådan här värderingsskala."

"Ju mindre konkreta, materiella problem man har, desto mer kan man bry sig om striderna i idéernas värld. Ju rikare ett samhälle blir, desto mindre blir hoten från sådant som svält, sjukdomar och fattigdom. De flesta i Sverige gick fram till nyligen inte runt och oroade sig över att det skulle vara slut på mat i affärerna eller att de skulle bli allvarligt sjuka. Då kunde vi bråka om genusdagis i stället. I ett välmående och relativt problemfritt samhälle kan man lägga all kraft på att bekämpa fiender på idéplanet, som kapitalismen, patriarkatet, vithetsnormen, det vänsterliberala etablissemanget eller vad man nu föredrar."
https://www.gp.se/ledare/allt-handlar-inte-om-v%C3%A4rderingar-1.26515768

Dagens besvikelse
Människor och grupper av människor som inte förstår att det inte finns ”gratispengar”. Varje enskild krona har en alternativanvändning. Och den som är satt i skuld är icke fri. Det gäller även gemensamma skulder i en kommun, ett land eller i ett samarbete som EU. Jag är glad över att svensk kultur inte präglas av till exempel vänstertänkande. Självklart ska inte Sverige gå med på massiv ytterligare upplåning i EU, som vi ska ha kollektivt ansvar för, utan rimliga villkor på hur länder måste sköta sina ekonomier. Varför ska vissa länders folk betala priset för att andra länders ledare inte kan styra och utveckla sina länder klokt? Ta till exempel Bill och Melinda Gates enorma stiftelse. Den hjälper bara goda initiativ om tydlig medfinansiering finns, om professionella projektplaner för att uppnå önskade mål finns och säkerställer att projektens delmål uppnås. ”Fri bar” skapar inga framgångar. Jag har alltid varit skeptisk till hur EU utformats. Europeiska samarbeten skulle vara framgångsrikare om mer liknande kulturer strukturellt samarbetar. Samtidigt kan till exempel två Europeiska unioner samarbeta nära. Kanske har vi snart ett EU Nord och ett EU Syd.
https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/ekonomi/krismote-i-pask-om-eu-s-coronaplan

Dagens stjärna
Karin Pihl, GP. Hon är en av mina nya favoriter bland ledarskribenter. Du som läst min bok ”En stund på jorden” vet att jag har tydliga åsikter om hur kulturella olikheter påverkar oss. Du vet också att jag anser att det är viktigt för en bättre integration att vi svenskar inser våra särdrag i förhållande till andra länders kulturella särdrag. Vi behöver också inse hur andra betraktar oss, oavsett om det är en rättvisande bild eller ej. Vi har många kulturella drag att vara stolta över, och som starkt bidragit till att Sveriges folk ”reste sig ifrån askan” i slutet av 1800-talet och skapade ett av världens mest välmående samhälle. Våra särskilda generella kulturella drag har haft stor betydelse. Bland annat det särskiljande att vi inte imponeras särskilt mycket av namn och titlar. Många av oss svenskar dömer varandra utifrån hur vi beter oss. Många av de kulturella särdrag Pihl beskriver nedan är viktiga att bättre arbeta med för att inkludera invandrare i vårt sätt att leva våra liv för att maximera den egna friheten samtidigt som vi bygger ett starkt gemensamt samhälle. Ett starkt gemensamt samhälle med uppgiften att stärka den enskildes frihet och trygghet.

”Trots att Sverige setts som ett kollektivistiskt land med en stark stat är vi i själva verket individualister som inte vill vara ekonomiskt beroende av familjen, vilket har gjort oss beroende av staten. Syftet med statsindividualism är frigörelse.”

”Statliga policydokument kan trots allt inte ta knäcken på utpräglade kulturella drag. Som den där fallenheten att ta tag i saker tillsammans.”

”Bland äldre är ensamhet vanligare – tio procent av de över 75 år är socialt isolerade. Här finns mycket att fundera över. Men att svenskar som folk skulle vara plågat av ensamhet och olycka är en myt.”

”Svenskar litar på myndigheter av samma skäl som de litar på varandra. Tillit och gemenskap är en förutsättning för en fungerande demokrati med låg korruption i statsapparaten. Den starka tilltron till staten och upplevelsen av samhällelig gemenskap är två sidor av samma mynt. Det förra kommer ur det senare.”

I Sverige finns det trots allt en hel del idrottsföreningar, körer, studiecirklar, Friskis & Svettis-instruktörer, scoutorganisationer, välgörenhetsprojekt, koloniträdgårdsföreningar, hembygdsföreningar, religiösa samfund och ideella stiftelser. I ”The Swedish Theory of Love” får civilsamhället endast representeras av skallgångsorganisationen Missing People, som framställs som lite märklig, och tre kvinnor på en vävningskurs, som framställs som främlingsfientliga eftersom de oroar sig över kommunens välfärdskapacitet i spåren av ett stort flyktingmottagande.

”Men uppskattningsvis 600 000 svenskar sjunger i kör. Över tre miljoner människor är engagerade i en idrottsförening. Det finns 270 000 studiecirklar i Sverige, och ungefär 200 000 ideella föreningar, som engagerar minst 500 miljoner arbetstimmar varje år. Den här formen av gemenskap kanske inte ser likadan ut som gemenskapen i Etiopien eller ens i Italien, men vad gör det? Att kulturer är olika betyder nödvändigtvis inte att någon måste vara sämre.”

” Det är inte bara organisationsvanan i Sverige som gör att folk drar igång projekt nu under coronakrisen. Det finns också en organisationsvilja. Alla kulturer har sina negativa sidor, så även den svenska. Men att vi skulle vara så ensamma och olyckliga att vi förlorat förmågan att kommunicera med varandra är helt enkelt inte sant.”

https://www.gp.se/ledare/svensken-är-visst-människa-1.26517410

Minskade intäkter och ökade kostnader

Det går fort
Väldigt många företagare tvingas nu se sina livsverk "gå upp i rök". Det går inte att få ett bolag att fungera när intäkterna är borta samtidigt som många kostnader fortsätter att rulla in. Idag känner de flesta till att många företagare kämpar för sina företags överlevnad. Och konkurserna ökar för varje dag som går. Den negativa spiralen är igång. Och i takt med att lågkonjunkturen slår in blir allt fler människor permitterade och uppsagda. Det innebär att arbetslösheten ökar kraftigt och att skatteintäkterna snabbt faller. Redan tungt belånade hushåll, företag och offentliga verksamheter blir allt mer livegna om de lyckas låna mer. Inte ens billiga pengar är roligt att ha när skuldbergen blir för tunga. Glöm inte "Den som är satt i skuld är icke fri". Effekterna av att höja skatterna för allt färre skattebetalare, som redan betalar höga skatter, blir sannolikt förödande för oss alla om den vägen väljs innan kraftiga reformer får verka. I den verkliga verkligheten måste man kostnadsanpassa sitt liv och sin verksamhet till en förändrad verklighet. Det innebär nu ett hårt ekonomiskt saneringsarbete i enskilda människors liv och i väldigt många verksamheter. Jag har länge förundrats över strategin att ösa ut billiga pengar på marknaden istället för att reformera för att säkerställa en robustare ekonomi. Verkligheten hinner alltid ikapp dem som ändå har förmånen att leva.

"Arbetslösheten ökar nu med den högsta hastigheten på flera årtionden och är högre än under finanskrisen 2008. 25 350 personer skrev in sig som arbetslösa hos landets arbetsförmedlingar i förra veckan. Det är 16 761 fler än samma vecka i fjol, enligt Stockholms handelskammare, som refererar Arbetsförmedlingens statistik."

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/rekordhog-okning-av-arbetslosheten
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7447195
https://www.di.se/nyheter/uppmaningen-staten-maste-satsa-en-miljon-per-raddat-jobb/

En positiv effekt av dagens stora problem är att många fler svenskar lär sig att det inte långsiktigt går att ha väldigt mycket högre kostnader än intäkter. En sådan verksamhet går omkull vare sig det är din privatekonomi, ett företag, en kommun eller en stat. Vissa säger då att en kommun eller en stat inte kan "gå omkull". Organisationsformen kan inte gå omkull men dess ekonomi kan definitivt haverera. Det innebär mycket sämre villkor för dess invånare. Jag delar många av de perspektiv som flera i nedan artikel ger uttryck för. Under allt för lång tid har Sveriges, och världens, ekonomier dopats med billiga pengar. Det kommer att komma en hårdlandning. Vad händer då? Personligen anser jag att det krävs en ny ekonomisk modell för att hantera det som kommer. Den nya modellen behöver skapas nu, inte när den stora kreditkrisen är ett faktum. Den ekonomiska storm vi går mot är en kreditkris som beror på att pengar allt för länge varit för billiga, köerna för att försöka få lån (som många seriösa kreditgivare inte vill bevilja) är långa och staternas ekonomiska "mediciner" är snart slut. Börja skapa det nya ekonomiska systemet! "Billiga" krediter är alltid farliga om man väljer en livsstil som man inte har täckning för. Ett enkelt sätt att förstå vad som då händer är att titta på ett avsnitt av programmet "Lyxfällan".
https://www.tv.nu/program/lyxfallan

Nedan en artikel där ett antal personer med daglig inblick i det finansiella systemet reflekterar.

"Men det har inte saknats varningar för den här utvecklingen. Det är lätt att sänka priset pengar men betydligt svårare att återgå till normala förhållanden. Därför har kritiker och ekonomer talat om detta som ”Riksbankens riskabla experiment”. Ett abnormt läge som företag och konsumenter nu anpassat sig efter. Därför varnar man för att Coronakrisen kommer att fördjupa det här beroendet av stimulans, och att de åtgärder som görs för att dämpa dess effekter, kan vara de som för oss ett steg närmare den stora kraschen."

"Och även om alla är överens om att det just nu inte finns något annat val än att elda på med stimulanser så riskerar Coronakrisen att fördjupa ekonomiernas beroende av gratispengar. En struktur som det kommer att bli ännu svårare att bryta när krisen är över menar man."

"Därför kan Coronakrisen och de gigantiska stimulanserna som följer i dess spår föra oss ett steg närmare den riktigt stora kraschen. Då kommer frågan om pengars värde och hur systemet runt pengar fungerar att bli ifrågasatt och satt på sin spets.

– I och med att Centralbanker och stater nu fortsätter med ”mer av det samma” så ökar skulderna. En dag går inte det längre och då kommer smällen. Investerare som lånat ut pengar kommer en dag börja tappa förtroendet för ett system som bygger på en aldrig sinande ström av billiga pengar. De kommer börja värdera risken att inte få tillbaka det man lånat ut, eller att pengarna inte är värda så mycket vid återbetalningen. Börjar några större långivare dra sig ur så kan fler och fler bli rädda för att hamna sist i kön, vilket är receptet på någon som kan liknas vid en ”bank run”." 

"Men ju längre du har ett system där likviditetstillförseln inte står i relation till den reala ekonomin desto större blir risken. Ett scenario är att coronakrisen utlöser en recession i ekonomin som det tar lång tid att återhämta sig ifrån. I sin tur har många länder lånat mycket pengar och haft det svårt att klara av sina skulder, och nu vräker de på med ännu mer lån för att parera krisen. Då har du plötsligt en penningpolitik som gett ut stora krediter tillsammans med länder som är mer eller mindre bankrutta. Det blir parallella krutdurkar som kan bli dödsstöten för förtroendet för det finansiella system som skapades efter finanskrisen 2008, fortsätter Fredrik NG Andersson."

https://www.fplus.se/experterna-da-kommer-stora-finanskraschen-gar-inte-att-stoppa/a/lAyMjk

Dagens besvikelse
Panikåtgärder för kortsiktig livräddning när världen är i behov av ett reformerat ekonomiskt system. Parallellt med alla återkommande krispaket borde i vart fall världens demokratier samla sina smartaste ekonomer och andra samhällsvetare för att skapa ett nytt och mer hållbart ekonomiskt system. Det nuvarande närmar sig kollaps. Att börsen då och då gör stora glädjeskutt på grund av att redan tungt belånade länder belånar sig kraftigt mycket mer kan jämföras med narkomaner som tar en ny sil för att kortsiktigt känna sig bättre. Strukturella problem måste lösas strukturellt med omfattande reformer. Att börsen i USA kraftigt gick upp igen är sannolikt kopplat till att USA tydligen överväger ännu mer paketlösningar än de tidigare annonserade på 2.000 miljarder dollar. Håll i hatten, det här är ohållbart. "Kejsaren är naken". Jag är helt övertygad om att vi kan skapa en ljus framtid men det kräver några tuffa år av kraftigt reformarbete in i ett nytt ekonomiskt system. Varje dag som får gå innan den omställningen börjar gör att omställningsarbetet blir smärtsammare.
https://www.di.se/live/uppgifter-om-ett-nytt-stimulanspaket-i-usa/

Dagens stjärna
Karin Pihl, GP. En mycket bra artikel om hur viktigt det är att vi får många fler svenskar att börja med mer regelbunden fysisk aktivitet. Det är väldigt viktigt för att stärka svensk folkhälsa. Människor som har en god kondition mår bättre än människor med dålig kondition. Människor med god kondition kan bättre stå emot till exempel kraftiga virussjukdomar. Människor med god kondition orkar arbeta hårdare i tuffa ekonomiska tider som nu. Många av oss människor kan få en god kondition genom att alltid välja tillfällen till vardagsmotion. Gå och cykla så ofta som möjligt. Gå i trappor.

”Att sitta still dag ut och dag in är inte bra. Det kan till och med vara farligt. Motion är däremot en god investering i sin egen hälsa. Den som regelbundet motionerar löper en mindre risk för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och livsstilsrelaterade sjukdomar som fetma och typ 2-diabetes. Dessutom stärker motion immunförsvaret och bidrar till att sänka stresshormoner. De flesta vet detta. Ändå är vi svenskar inte så fysiskt aktiva som vi borde. Brist på motion och ohälsosam kost är ett av de största folkhälsoproblemen – större än rökning. Inte ens tio procent av befolkningen röker dagligen. Värre är det med konditionen. Nästan hälften av den vuxna befolkningen har då dålig syreupptagningsförmåga att det är hälsovådligt, visar en studie från Gymnastik- och idrottshögskolan.”

”Folkhälsopolitik har något präktigt över sig. Alternativt osar det gammeldags folkhems-Sverige, från tiden då alla svenskar skulle göra morgongymnastik, ivrigt påhejade av en hurtig radioröst. Hälsan är var och ens ensak. Men livsstilsrelaterad ohälsa innebär en stor kostnad för samhället. Enbart fetma kostar samhället hela 70 miljarder per år, enligt Folkhälsomyndigheten. Därför är det inte dumt att kommuner sätter upp utomhusgym och elljusspår. Allt som gör det lättare för folk att röra på sig är bra.”

”Att hålla sig fysiskt aktiv handlar inte om att man ska tukta sin kropp inför ”beach 2020” eller att alla ska förvandlas till sportfånar. Det handlar om att må bra och inte glömma att med bara lite motion, inte minst i karantäntider, kan man förebygga sjukdomar.”

https://www.gp.se/ledare/dansa-i-köket-och-gör-din-hälsa-en-tjänst-1.26338173

Förnuftets väg

Förbudsiver
Huvudsaker och bisaker. Jag förundras ständigt av att småsaker får mycket tid i debatter samtidigt som de stora och svåra frågorna ofta saknar respektfulla, konstruktiva och kreativa debatter. Visst är småfrågor enkla, och i det lilla viktiga. Men de är inte de små frågorna som systemmässigt avgör vår framtid. Och förbudsivrare har alltid funnits kopplade till småsaker. Tänk om allt som någon anser vara fel eller farligt skulle förbjudas... Då skulle vi leva i ett kommunist- eller nazistliknande samhälle. Samtidigt som migrations- och integrationsfrågor tillhör våra viktigaste huvudsaker gäller det även inom dessa huvudsaker låta bli med oklok symbolpolitik som bara skapar onödiga konflikter. Den förnuftige sjunker inte så lågt att man ägnar energi åt frågor som bara syftar till att söndra.

En huvudfråga inom migrations- och integrationsdebatten är till exempel om Sverige vill vara ett land där den individuella friheten starkt är kopplad till det offentliga skyddsnät som byggts upp eller om vi ska välja system som mer liknar många andra länder. Till exempel system där individen är starkt beroende av familj, arbetsgivare, religiös grupptillhörighet eller har råd att betala dyra försäkringar. Varför talas det inte om dessa systemfrågor i tider då samhällskontraktet redan har svårt att leverera acceptabelt?

Den kloke Göran Rosenberg ger i nedan krönika utryck för att förbudsvägen inte är så klok när det handlar om beteenden som inte i sig utgör några problem. Jag tycker till exempel att en arbetsgivare ska kunna kräva att man tar kunder och kollegor i handen. Samtidigt är det inte ett problem om en person inte vill göra det så länge som det inte drabbar oss andra ekonomiskt. Och nikab borde förbjudas då det enkelt kan kopplas till trygghets- och säkerhetsfrågor i det fria samhälle som är hotat. Men varför besvärar sig många över kvinnor som använder hijab/slöja? Är det något att gnälla över, att kvinnor täcker sitt hår? Visst avviker det från västerländsk klädtradition, men är det ett problem? Nej. Det kan många gånger bjuda på mer färgglada omgivningar än annars. Förnuftiga människor avstår ifrån att ägna energi och liknande icke-frågor.

"Lägga handen på hjärtat är i mina ögon en vacker gest, och helt orimligt är det heller inte att vilja hälsa mindre kroppsligt närgånget på en främmande person av annat kön. Det gränslösa handhälsandet är en relativt ny företeelse också i Sverige, för att inte tala om det gränslösa kramandet."
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=7402616

Dagens besvikelse
Socialdemokraterna. De är tydligt inte längre en kraft som kan bidra till att Sverige utvecklas attraktivt och konkurrenskraftigt. Som vanligt skriver Anna Dahlberg, Expressen, klokt om politik i vår nutid. Läs gärna hennes senaste ledarartikel om sossarna nedan. Socialdemokratin har tomt i ladorna. Det är bara viljan att ha individuell makt, titlar och höga arvoden som tycks motivera dagens parti existens. Och vad avser pensionerna gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Precis när vi närmade oss ett slut på tiden med ”fattigpensionärer” har den usla migrationspolitiken skapat ett läge där mängden fattigpensionärer sannolikt blir mycket högre. Det var en tidigare Socialdemokratisk statsminister, Göran Persson, som med all rätt varnade för ”social turism” till Sverige.

”Men från Socialdemokraterna är det bara tyst. Finansministern beklagar sig över att den utlovade skattereformen är den svåraste arbetsuppgiften hon någonsin har fått på sitt bord. Den är så infernaliskt svår så att en hel mandatperiod kan vara för kort tid för att lyckas.”

”Det är så talande för dagens socialdemokrati. Partiet är inte bara bakbundet av sina samarbetspartners; de vet knappt själva vad de vill längre. Vad innebär egentligen en s-märkt skattepolitik i dagsläget? Hur ser partiets bostadspolitik eller migrationspolitik ut? Vilka ingångsvärden har Socialdemokraterna i de olika förhandlingar som pågår?”

”Desperationen inom S blir alltmer påtaglig för varje dag som går. Riv upp Januariavtalet, kräver delar av rörelsen. Andra börjar mumla om Stefan Löfvens bristande kvaliteter som partiledare och statsminister.”

”Det har varit uppenbart under en längre tid att Socialdemokraterna famlar hjälplöst inför samhällsutvecklingen - inte bara i de hårda frågorna, utan även de mjuka.”

”Rörelsen har inga svar på den ökande ojämlikheten, segregationen, den akuta bostadsbristen för resurssvaga hushåll eller det växande antalet barn som far illa. Det görs några symboliska försök på marginalen, men de stora trenderna rår S inte på.”

”Det som verkligen kommer att blöda framöver är inte pensionssystemet, utan välfärden. I synnerhet de äldre kommer att mötas av smärtsamma prioriteringar inom hemtjänsten och äldreomsorgen. Att i det läget driva på för dramatiskt höjda pensioner är provocerande lättsinnigt. Måtte övriga partier ha modet att stå emot och se det för vad det - pensionspopulism från ett krisande och alltmer tomhänt S.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/tomheten-inom-s-kan-bli-dyr-for-sverige/

Dagens stjärna
Karin Pihl har rätt. Det var ett stort strategiskt misstag av Liberalerna att följa Centerpartiet vänsterut. Vi får se hur dyrt det misstaget är. Intressant tanke att C kan vara balanskraften mot mitten i vänstergänget och L den balanserande kraften mot mitten i högergänget. Ur ett förnuftsperspektiv borde Liberalerna snabbt välja om de ska vara en del av vänstern eller en del av marknadsliberala krafter.

”Bråket illustrerar kärnproblemet med januariavtalet: det är inte byggt på en gemensam politisk vilja, utan på ren maktstrategi. De enda som håller skenet uppe är centerpartisterna, trots att reformeringen av Arbetsförmedlingen och sänkningen av arbetsgivaravgifterna för nyanlända stoppades av oppositionen. C har investerat hela sin politiska trovärdighet i januariavtalet, som partiet ser som ett skydd mot onda ytterlighetspartier. Men Liberalerna har inte det. Därför bör L hoppa av det sjunkande skeppet. Till skillnad från i Centern har det hela tiden funnits inre slitningar i Liberalerna. Partiledaren Nyamko Sabuni är inte direkt känd för att vara avtalets största anhängare. I stället försvarar man det lite halvhjärtat med att det är liberala reformer som är bra för Sverige.”

”Motargumentet är, som alltid, att ”vi ska inte ge Sverigedemokraterna inflytande”. Men så har det blivit ändå. SD har mandat i riksdagen, och det är inget L kan göra åt det. Däremot kan de göra sitt bästa för att säkra sina egna.”

https://www.gp.se/ledare/därför-bör-liberalerna-lämna-januariavtalet-1.24240868

PM Nilsson, ledarskribent Di, skriver intressant i nedan ledarartikel om alla skäl för varför det är bra att Centerpartiet nu är en del av vänster-Sverige. Och att det återstår att se om Liberalerna vill försöka att överleva. Läsvärda reflektioner.
https://www.di.se/ledare/ljuset-efter-skilsmassan/

Även Torbjörn Nilsson, Expressen, skriver intressant om hur Sverige kunde gå så snett i migrationspolitiken. Tveklöst har både Centerpartiet och Moderaterna en stor skuld för den misslyckade migrationsfrågan. Även om det var en kabinettsfråga för Centerpartiet avstod en stor andel av moderata kommunalråd, landstingsråd och riksdagsledamöter att protestera mot den ansvarslösa migrationspolitiken. Det ”öppna hjärtats” Reinfeldt fick styra trots att han tappade all fart redan efter 2011. Reinfeldts väg var inte förnuftets väg framåt.

”Ledarskribenten Boström, en impressionist, målade upp den gamla borgerligheten: Den har, sa han, varit usel på att fånga upp de nya väljarströmmarna och det på grund av gamla låsningar och lojaliteter. Med bred pensel sveptes ett landskap av särintressen och lobbyister fram.”

”De som gett oss mångmiljardfiaskot Nya Karolinska i Stockholm och durkdrivna skolkoncerner som delar ut datorer i stället för att anställa lärare. De som gett grönt ljus för allehanda skojare, riskkapitalister och kriminella att dyka upp som ”lotsar” i arbetsförmedlingen, dyra konsulter i kommunerna eller oseriösa ägare av HVB-hem.”

”Att den politiske redaktören på den rosa tidningen tycker att alliansen gynnas av att byta ut centerpartister mot sverigedemokrater är ingen nyhet. Det var däremot historieskrivningen. ”Moderaterna reste den så kallade volymfrågan redan 2011, vilket snabbt blev ett tabu-område inom alliansen”, skrev PM Nilsson. Onda centerpartister hade alltså hållit tillbaka goda moderater. Nilsson kan knappast ha syftat på något annat än att Tobias Billström, en (1) person som vid ett tillfälle nämnde ordet ”volym”. Och ja, en del andra moderater höll med Billström, det framkom i intervjuer och bakgrundssamtal. Men den stora gruppen moderater tyckte helt enkelt inte som Billström. Han tillhörde en minoritet i partiet då.”

https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/holl-onda-centern-tillbaka-de-goda-moderaterna/

Kommunala självstyret

Stärk det kommunala självstyret
Jag tror att invånarna i en kommun förstår att det är klokt att rösta på de partier som har förmågan att attrahera de mest kompetenta företrädarna för dem de ska tjäna, invånarna. Jag tror också att allt fler svenskar börjar inse att de två riktigt viktiga demokratiska plattformarna idag är lokalt och inom EU där de flesta förändringar av lagar och regler genomförs. Insikten om detta faktum talar för att avveckla de tidigare landstingen och ersätta dem med rikspolitiker som får driva de regionala frågorna med fokus på specialist sjukvård och kollektivtrafik. Det kommunala självstyret måste stärkas. Bland annat genom att vi får stopp på rikspolitikers ständiga utspel om små riktade statsbidrag samt att kommuner, som förr, får del av lokalt kopplade företagsskatter. Det senare kan till exempel få lokala politiker att bättre vårda sitt näringslivsklimat. Det borde också vara självklart att kommunerna får starkare kraft att upprätthålla kvalitet inom offentligt finansierade tjänster. Till exempel en skola som gång efter gång brister i sin förmåga att leva upp till uppsatta regler måste snabbare kunna avvecklas. Personligen anser jag att vi kan lära mycket av amerikanerna vad avser fungerande kvalitetssystem på en marknad. Pengar är det ”språk” som fungerar. Tydligt mätbara kvalitetsmått och jättehöga ekonomiska viteshot är ett signalsystem som fungerar. ”Tillitsbaserad” styrning är en bra ambition. Den ambitionen behöver dock tydliga ramar inom vilka tilliten kan blomstra.

Karin Pihl, GP, skriver klokt om att kommuner måste får mer självbestämmande inom givna ramar kopplat till skolverksamhet.

"Samtliga partier i kommunfullmäktige har uttryckt att de vill stänga skolan. Men det spelar ingen roll. I Sverige är det Skolinspektionen, en myndighet som ligger under Utbildningsdepartementet, som ansvarar för friskolors tillstånd. Ändå är det kommunen som måste städa upp när problem uppstår. Kommunen har ingen möjlighet att stänga en dysfunktionell skola – men har hela ansvaret för eleverna när en skola bommas igen av Skolinspektionen. Eller går i konkurs."

"Friskolor som drivs som aktiebolag kan, precis som vilket företag som helst, gå i kånken. Det händer lite då och då. I fjol ansökte en friskola i Helsingborg och en i Motala om konkurs, för att ta två exempel. Precis som i fallet med Vetenskapsskolan är det upp till kommunen att ta hand om barnen, när det handlar om en grundskola. Är det en gymnasieskola det rör sig om får eleverna räkna med att vänta på en ny plats och kanske behöva byta gymnasieprogram."

"Det är en märklig ordning. För några år sedan utreddes frågan om att införa ett kommunalt veto mot friskoleetableringar. Utredningen avfärdade idén, bland annat med argumentet att det i så fall skulle innebära att makten flyttas från Skolinspektionen till kommunen."

"Visst kan det finnas en intressekonflikt där kommunpolitiker inte vill se sin egen skola utkonkurrerad. Men det som Friskolornas riksförbund och andra som värnar marknadsinslagen i skolsystemet glömmer bort är att en utbildning inte går att jämföra med nagellack eller havrepuffar."
https://www.gp.se/ledare/kommunen-m%C3%A5ste-kunna-stoppa-extremister-i-skolan-1.21390276

Dagens besvikelse
De som styrt EUs utveckling de senaste tjugo åren. Jag är mycket väl medveten om komplexiteten men de har inte insett att framgången finns i att begränsa samarbetet till några få områden och i övrigt låta mångfalden blomstra. På många sätt är Sveriges riksdag som politiskt maktcentrum en illusion. Med tanke på hur mycket som idag styrs från EU nivå borde den politiska mediabevakningen ändras till mycket mer lokalt och EU. Varför är det inte redan så?

Håkan Boström skriver klokt i GP. Han bjuder nedan på en kort och mycket sammanfattande beskrivning av det Pan-Europeiska politiska läget.

”Högerpartier – de som förstår sin samtid – tar över arbetarklassens röster med ett socialkonservativt budskap som slår vakt om sammanhållningen och det nationella intresset, utan att förlora näringslivets och företagarnas intressen ur sikte.”

”Den största nackdelen med Brexit för svensk del är den överhängande risken att EU nu går i en mer överstatlig riktning, något de nordiska länderna tillsammans med Storbritannien länge försökt bromsa. Det hade varit bättre för Europasamarbetet om britterna stannat kvar. Samtidigt måste det brittiska folkets beslut respekteras. Den arroganta attityden att väljarna inte förstår sitt eget bästa håller inte om man vill försvara demokratin i Europa.”
https://www.gp.se/ledare/england-förblir-england-1.21541807

Dagens stjärnor
Viktor Bart-Kron. Ja, praktiskt visar Januariöverenskommelsen hur politiskt rörigt det är. Knappast ”väljarvänligt”. Det gynnar bara Vänstern eller SD i Sveriges riksdag.

”Det är svårt att tänka sig ett sämre läge för ett storbråk om arbetsrätten. Ändå är det just det som håller på att blåsa upp.”
https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/las-fragan-kan-bli-en-mardrom-for-lofven/?fbclid=IwAR3g9tGqvwFYZ6T-5w0cZBeCfnddWhvo8bZlhMwtA87XeGEGwwey49P97I8

Och Stefan Löfven fick också enbart tre applåder när han höll sitt jultal nyligen i Visby, Gotland.
Lena Melin har nästan rätt när hon efterlyser en pedagog, S måste bestämma för vilka de främst vill kämpa och välja samarbetspartners utifrån det. Snart är S irrelevant. S kanske ska ömsa skinn som C och kalla sig socialliberaler?
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/P92RzJ/lofven-behover-hjalp--av-en-larare

Financial Times. Ja, vi lever i mycket omvälvande tider. Självklart ska människan fortsätta att utvecklas. Självklart är det det fria företagandet och möjligheten att få riklig belöning för kommersiella framgångar som driver utvecklingen smartast. Och oseriösa företagare ska alltid motverkas och jagas.

”We live in a time of disruption and fragmentation but where others see difficulty, we see opportunity – not just to survive but to thrive:  To stand up for wealth creation and free enterprise as drivers of development.  To promote better business by holding companies to account.  To empower our readers to lead the way in business, society and the wider world.  This is the new agenda.”

En sjuk sjukvård

Bristande sjukvård en effekt av uselt ledarskap
Är vi påväg in i det tyska sjukvårdssystemet, eller något liknande? Enligt nedan kan det vara en verklighet inom kort eftersom både region- och riskdagspolitiker inte klarat av att driva och utveckla sjukvårdsverksamheten på ett framgångsrikt sätt. I Tyskland kan man få olika vård av samma läkare beroende av vilken försäkring man har. Då talar jag om hur det fungerar i deras sjukvårdssystem generellt, inte för att man som i Sverige kan ha en särskild sjukvårdsförsäkring.

Karin Pihl, GP, reflekterar klokt om sjukvårdens situation i Göteborg och Sverige i övrigt. I sin iver glömmer hon att ytterligare en grund till vårdbehovet är den kraftiga invandringen de senaste tio åren. Det faktumet och en allt äldre befolkning sätter omsorg och sjukvård under det kraftiga tryck den är.

"Bristen på vårdplatser och specialistläkare leder till att patienter behöver vänta i månader för att få vård, och att tvångsinlagda patienter skrivs ut för tidigt."

"Besparingar, avskrivna underskott, uppsägningar och anställningsstopp vittnar om ett strukturellt problem i svensk sjukvård. Allt kan inte skyllas på regionpolitikerna, trots att de i vissa fall borde skärpa till sig, som i skandalen kring det nya barnsjukhuset vid Östra sjukhuset. Det har blivit dubbelt så dyrt."

"Kärnan i det problem som så gott som alla landets regioner plågas av är att vårdbehovet ökar snabbare än skatteintäkterna. Exempelvis tog Sahlgrenska emot 8 000 fler patienter i fjol än vad man hade räknat och budgeterat för. Vårdbehovet ökar hela tiden. Grunden till det är egentligen positiv: Livslängden ökar. Medicinsk forskning och medicinteknisk utveckling går framåt i ett rasande tempo. Men det kostar så klart."

"Nu har också finansregionrådet i Stockholm, Irene Svenonius, insett sin egen oförmåga och förespråkar en statlig styrning. Dessutom med större inslag av privata försäkringar."

"Vem ska betala för kostnadsökningarna? Regionerna? Staten? Patienterna själva? Ju förr den frågan diskuteras, desto bättre."
https://www.gp.se/ledare/m%C3%A5ste-man-vara-kriminell-f%C3%B6r-att-f%C3%A5-v%C3%A5rd-1.20495790

Det är ingen tvekan om att sjukvården på många sätt utsätts för vanstyre. Gunnar Wetterberg är en klok person och ger nedan några skarpa reflektioner på hur illa sjukvården hanteras. Det afrikanska uttrycket "fisken ruttnar från huvudet" kan väl inte tolkas på annat sätt än att vi invånare måste säkerställa ett kompetentare "fiskhuvud". Du vet väl att det är regionpolitiker som sitter högst upp i sjukvårdsverksamhetens ansvarskedja? Så är det. Och Göteborgs- och Stockholmsregionen är inte mycket sämre än Region Uppsala på att sköta sjukvårdsverksamheter. Förbättringspotentialen är enorm. Mycket kan förbättras fort, med ett kompetent politiskt ledarskap.

"SKL beräknar att befolkningen över 80 år kommer att öka med nästan 50 procent fram till 2028. Att strypa och minska personalen när de största behoven ökar är bisarr politik. När stoppen upphör och regionen vill rekrytera kommer brända barn att sky elden."

"Vanstyret beror inte bara på den blågröna koalitionen i Stockholmsregionen. Ekonomirapporten pekar på statens tillkortakommanden. Trots att de yngre och de äldsta blir allt fler hade januariöverenskommelsen inte plats för de tillskott som behövs. Rapporten bedömer att drygt 40 miljarder kronor kommer att saknas 2023. Det handlar inte bara om för lite pengar, utan också om pengar på fel sätt. I början av 1990-talet städades praktiskt taget alla öronmärkta statsbidrag bort, och kommuner och landsting fick själva bedöma var resurserna gjorde störst nytta. Staten styrde med lagar om vad som skulle göras, men hur det skulle gå till fick man i stor utsträckning avgöra lokalt och regionalt. Sedan dess har regeringarna excellerat i bundna bidrag, ofta frampressade av gläfsande stödpartier. Kommunerna har tvingats anställa allt fler administratörer för att hantera pappersexercisen kring smulorna från budgetförhandlingarnas bord. Nu har staten dessutom konstruerat bidrag som hämmar effektiviteten. Likvärdighetsbidraget till skolan förutsätter att kommunerna inte minskar sina utgifter för skolan. Det innebär i praktiken att alla effektiviseringar bestraffas – det är alldeles stolligt." 

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/staten-maste-slanta-upp-miljarder-till-valfarden/

Dagens besvikelse

Friskolesystemet i Sverige måste seriöst ses över. Det finns stora negativa effekter med dagens system och det måste åtgärdas. Det är självklart en sjuk ordning när en skola som Vetenskapsskolan i Göteborg inte skyndsamt stängs ner.

”Det är bra att det har blivit svårare att starta friskola. Nu måste det bli betydligt lättare att lägga ner dem.”

”Vetenskapsskolan i Göteborg borde egentligen stoppas upp och ställas ut på museum, androm politiker till varnagel. Lämplig titel: ”Allt som är fel med Sveriges friskolesystem”. Den förre ägaren, Abdel Nasser El Nadi, har klassats som ett hot mot rikets säkerhet av Säpo och ska utvisas så fort möjlighet ges. Vetenskapsskolan har fått 275 miljoner kronor av svenska skattebetalare sedan starten. Nyligen avslöjade Doku och Expressen att El Nadi har fört ut mångmiljonbelopp till konton i Malta och Saudiarabien. Inte konstigt, friskolor kan ta ut hur stora vinster som helst. Dessutom har minst fyra IS-återvändare arbetat på skolan, liksom sju andra som kan knytas till våldsamma islamistiska miljöer, kunde Dokument och Expressen berätta i somras.”

”Förra veckan fick politikerna i Göteborgs kommunstyrelse nog. Samtliga ledamöter och partier vill stänga Vetenskapsskolan - numera ”Safirskolan” - omedelbart. Men kommunpolitiker kan bara lägga ner kommunala skolor, inte fristående. Kommunstyrelsen måste rikta sitt krav till Skolinspektionen. Men Skolinspektionen har inte bråttom att lägga ner friskolor. Redan 2012 riktades hård kritik mot Vetenskapsskolan. Det gällde alltifrån bristande trygghet och studiero  till att rektorn ”saknar pedagogisk insikt”, personalen ”saknar utbildning för de uppgifter de i huvudsak ska bedriva” och ”eleverna erbjuds inte utbildning i den omfattning de har rätt till”. Det mesta var helt uselt.”

”År 2016 avslöjade extremistgranskaren Sofie Löwenmark att Vetenskapsskolan var sammanvävd med Sveriges förenade muslimer, att El Nadi figurerade rikligt i radikalislamistiska sammanhang och stod nära Gävlemoskéns Abo Raad - som också han anses vara ett säkerhetshot med utvisningsbeslut. Men det gick bra att fortsätta. Göteborgs politiker kan knappast vänta sig snabba åtgärder.”

”Friskolereformen tycks i hög grad ha varit svaret på frågan: ”Vad är bra för friskoleföretagen?” Men det enda försvarbara perspektivet när det handlar om en central, skattefinansierad verksamhet är självklart: ”Vad är bra för eleverna och samhället?” Det måste vara utgångspunkten. Friskolor ska ha lika bra eller bättre kvalitet än kommunala skolor. De ska ge ett mervärde. Om de inte håller måttet ska de läggas ner.”

https://www.expressen.se/ledare/islamistskolan-visar-pa-allt-som-ar-fel-med-friskolorna/

Svensk naivism, och minoritetsstyret i Uppsala kommun som dragit ner på fuskjakten kopplade till bidragstagare. När Iraks försvarsminister kan utnyttja svenska skattepengar förstår de flesta hur mycket bidragssystemen ”läcker”. Helt sjukt!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/uppgifter-iraks-forsvarsminister-ar-svensk-medborgare-folkbokford-i-stockholm
https://www.expressen.se/kronikorer/kassem-hamade/irak-gor-ingenting-om-inte-sverige-gor-nagot/

Dagens stjärna
Dagens Samhälle. Bra att de hjälper till att belysa hur det offentliga Sverige styrs och hur våra gemensamma skattepengar används.
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/ds-insikt-lanserar-nya-siffror-21886

Kejsaren är naken

Ingen politik för framgångsrik integration och minskad segregation
”Kejsaren är naken” eller ”det skjuts med tomhylsor” är två bra metaforer för att beskriva regeringens obefintliga integrationspolitik. Läs nedan ledare skriven av Anna Dahlberg på Expressen. Det tycks som en stor del av riksdagens partier vill ha ny stor fattigdom och mycket ojämlikhet i Sverige. Frågan: ”Hur kunde det gå så här snett i Sverige?” blir intressant att få besvarad om några år när historieforskare bjuder på sina slutsatser. Det krävs massor av komplext städarbete runt om i Sverige. Helt klart är att dagens riksdag inte är bemannad för att klara av det som krävs.

”En sådan megatrend är den växande ojämlikheten i Sverige. Vänstern föredrar att tala om klyftor medan högern hellre använder uttryck som klyvningen av Sverige eller integrationskris. Men i mångt och mycket menar man samma sak: den växande klyftan mellan stad och land, mellan fattig och rik, mellan infödda svenskar och människor med utomeuropeisk bakgrund, mellan bra och dåliga skolor. I de politiska högtidstalen försäkrar man att allt detta ska bekämpas med kraft. Hela landet ska leva. Segregationen ska bort. Sverige ska hålla ihop. Men i praktiken görs inte mycket för att ändra på situationen.”

”Av löftena om en omfattande skattereform - som bland annat ska ”utjämna dagens växande ekonomiska klyftor” - har det hittills inte blivit någonting. Partierna bakom Januariavtalet har inte ens kommit överens om vägen framåt.  Sverige sticker numera ut som ett lågskatteland när det gäller en rad kapitalskatter. Förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten och den statliga fastighetsskatten har alla tagits bort. Den kommunala fastighetsavgiften på 8 049 kronor om året har rentav en omvänd fördelningsprofil - det vill säga den slår hårdast mot småhus ute i landet - och innebär att Sverige har bland den lägsta beskattningen av fastigheter i hela västvärlden.”

”Ovanpå det har vi bland de mest generösa ränteavdragen i EU för dem som äger sitt boende, vilket främst gynnar de 20-30 procent av hushållen med starkast ekonomi.”

”Det kan tyckas självklart att Sverige borde försöka få en bättre balans mellan den höga beskattningen på arbete och den låga beskattningen på kapital - i synnerhet som det är just kapitalinkomsterna som har stuckit iväg. Sedan början av 90-talet har inkomstklyftorna i Sverige vuxit snabbare än i något annat västland, låt vara från en mycket låg nivå. Låga räntor har gjort att värdet på tillgångar som aktier och fastigheter har rakat i höjden.  Ändå tas inga politiska initiativ. Samma passivitet märks i förhållande till bostadsbristen. De flesta andra länder har en politik för att tillhandahålla bostäder för resurssvaga hushåll. Den går under samlingsbegreppet ”social housing” och betyder att en speciell bostadssektor riktas till hushåll med låga inkomster. I Sverige skyfflas i stället en växande skara hemlösa människor runt av socialtjänsterna mellan tillfälliga boendelösningar eller till hyreskontrakt i en fattigare kommun (”social export”). Sedan förfasar man sig över att den svarta hyresmarknaden grasserar liksom att trångboddheten och segregationen ökar.”

”Skolan då? Till och med OECD varnar för de stora klyftorna i svensk skola i sin senaste ekonomirapport. Jodå, ett och annat initiativ har tagits för att lyfta problemtyngda skolor; i år delas 3,5 miljarder kronor ut i statsbidrag för en likvärdig skola och från och med augusti får förstelärare i utsatta områden ett dubblerat lönetillägg på 10 000 kronor i månaden. Men de radikala greppen lyser med sin frånvaro. Skolmarknaden är intakt med urvalsregler om kötid och närhetsprincip. Därmed kan vi vara säkra på att även skolsegregationen kommer att bestå.”

”Jag har ingen färdig lösning på detta ojämlikhetens dilemma. Det politiska krockar med det personliga intresset även hos mig. Men jag tror att alla skulle tjäna på en ärligare debatt om förutsättningarna att minska de växande klyftorna framöver. Vem är egentligen beredd att betala för ett Sverige som håller ihop?”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vem-vill-betala-for-ett-sverige-som-haller-ihop/

Dagens besvikelse
Sverige är inte längre landet där alla har en rimligt jämlik chans att nå sin fulla bildningspotential och att få ett välavlönat arbete. I Sverige har miljöpolitiken blivit viktigare än den svenska rättvisepolitiken. Det är moraliskt bekymmersamt och bidrar bland annat till att göda extremism i Sverige. Karin Pihl, GP, beskriver väl hur urspårat det blivit.

”De fattiga äldre blir fler. På 15 år har antalet fattigpensionärer fördubblats, rapporterar Sveriges radio (5/8). Orsaken är till stor del att många som anhöriginvandrat inte har rätt till en hel garantipension eftersom de inte arbetat tillräckligt för att kvalificera sig till det. I framtiden lär det bli värre. Detta är bara ett tecken på den ökade materiella ojämlikheten. Sverige är ett rikt land, men inkomstklyftorna ökar mest i hela OECD. Den så kallade gini-koefficienten, som mäter jämlikhet, är högre än på 30 år. Fattigdomen drabbar främst de som står utanför arbetsmarknaden.”

Men det finns fler aspekter. Ungefär 20 procent av boende i de tre storstadsregionerna är trångbodda. På vissa håll är det riktigt illa. I Bergsjön bor över en tredjedel trångt.

De radikalt skilda förutsättningarna visar sig också i utbildningssystemen. I en Unicef-rapport från i fjol hamnar Sverige på plats 25 av 41 jämförbara länder när det gäller jämlikhet i skolan. 

”Trots att dessa problem ofta diskuteras är det som att politikerna inte fattar vidden. Vi satsar lite mer resurser, hör man. Någon miljon extra, det blir bra. Det är som att det inte riktigt går in att det finns barn i Sverige som tvingas sova i skift eftersom sängplatserna i bostaden inte räcker till. Hur har det blivit så här? Har den dominerande socialdemokratiska ideologin bytts ut mot socialdarwinism? Nej. Skillnaden är att de progressiva idéerna till stor del har slutat att handla om materiella grundförutsättningar.”

”Jämlikhetsdebatten de senaste åren har varit besatt av symboliska ting, abstraktioner och värderingar. Hur många public service-anställda har invandrarbakgrund? Hur många gånger nämns kvinnor respektive män i tidningarna? Är det feministiskt att vara för slöjförbud? Eller är det feministiskt att vara emot det? Vill man ha det som i Ungern om man är emot Januariöverenskommelsen? Ett av de främsta exemplen på attitydernas dominans över det materiella är debatten om tiggeri. Omsorgen om de rumänska tiggarna verkar sträcka sig till att konstatera att “man kan inte förbjuda fattigdom”, och sedan är det bra med det. Det viktiga verkar ibland vara att slå fast att vi måste ha rätt “syn” på saken.”

”Det är klart att ovan nämnda dimensioner av jämlikhet ska diskuteras. Långtifrån allt handlar om ekonomi. Men i dagsläget är det alltför lätt för partier att gömma sig bakom en slöja av progressivitet genom att främst försvara andens jämlikhet.”

”Ändå blir politikerna förvånade över att ekonomi spelar roll, som till exempel protesterna mot höjda bensinskatter. Att driva en offensiv miljöpolitik är ju progressivt, framåtsyftande, fräscht liksom - och motståndet mot det sägs komma från buttra män som inte gillar att åka buss. De har för dålig attityd och saknar engagemang. Att folk helt enkelt inte har råd med en elbil, som MP-språkröret Per Bolund uppmanat folk att köpa, kommer lite som en chock.”

”Politiker som vill “framåt!”, till exempel Annie Lööf, pratar gärna om goda värderingar, kampen mot diskriminering och för jämställdhet. I sitt almedalstal pratade Lööf om öppenhet, tolerans och framtidshopp. Men den konkreta politiken handlar mest om “nyliberala” reformer, som svagare anställningsskydd och minimilöner. En marxist hade kanske sagt att detta är en medveten strategi för att upprätthålla det kapitalistiska förtrycket i den progressiva politikens namn. Som socialliberal kan man dra slutsatsen att både ekonomi och attityder spelar roll, och att det i dagsläget behövs lite mer av det förra.”

https://www.gp.se/ledare/jämlikhet-handlar-om-mer-än-en-snäll-attityd-1.16991351

Dagens stjärna
Mats Alvesson. Det är en svår konst att vara en bra och framgångsrik chef och ledare. Som med allt annat krävs träning, träning och åter träning. Och det är en stor skillnad mellan att leda icke chefer och att vara chef över chefer. Grattis till er alla som har en kompetent chef. Enligt forskningen är de få.

”Ledarskap lanseras regelmässigt som en lösning på alla möjliga problem inom alla sektorer. Dagens människa verkar ha ett gränslöst behov av ledarskap. Enorma och ökande satsningar på ledarskapsutbildningar görs, även i verksamheter som traditionellt klarat sig utmärkt utan ledarskap, till exempel universiteten.”

”Ledar-wannabees dras som flugor till ett lyktsken till idealet om att vara den duktiga ledaren – den som får med sig folk och ser, förändrar, utvecklar och får dem att ge järnet. Som en kombination av Moses, Mahatma Gandhi och Martin Luther King tänker man sig att visioner, värderingar, riktnings­angivelse, bekräftelse, ett föredömligt agerande och allmän kraftfullhet kombinerat med en känsla för det sociala och terapeutiska får medarbetarna att trivas, vara engagerade (men inte så att de blir stressade eller utbrända), etiska och allt annat gott.”

”Så ser naturligtvis verkligheten sällan ut. Tar man skolans värld verkar det som om de flesta rektorer sysslar med administration, deltar i mötesritualer och följer regelverk samt ägnar sig åt brandkårsutryckningar. Eller hamnar i ändlösa diskussioner om svårlösta problem. En del chefer klarar jobbet väl, enstaka är till och med duktiga ledare, men föreställningen att chefen är den framstående ledaren över beundrande och hängivna eller ens starkt påverkade följare hamnar en bra bit från normalsituationen.

I vår forskning har vi identifierat att chefer gärna ser sig som:

Goda människokännare med naturlig auktoritet, som andra lyssnar på och följer.

• Bra strateger, som ser helheten och kan staka ut en riktning mot den vision som vanliga dödliga (= medarbetarna) har behov av men inte själva kan klura ut.

• Fina människor, som är öppna, hederliga, humana, prestigelösa och vill väl.

Ofta menar sig chefer vara en kombination av ett par av dessa ledarskaps­ideal, ibland framhåller man alla tre typerna av egenskaper.

Problemet är att följer man chefer i deras ledarskapsförsök på nära håll – och inte bara lyssnar på deras av önske- och managementlitteratur­tänkande idealiserade prat – inser man att verkligheten inte riktigt är i linje med uppskruvade ideal och självbilder. Chefer tror sig gärna utöva flott ledarskap men ofta går det sisådär och ibland går man riktigt på pumpen (se Alvesson et al, ”När ledarskapet krackelerar”). Medarbetarna är ofta svårflörtade och fina budskap går inte riktigt hem.

Ett problem är att chefstillvaron handlar mycket mer om administration än om ledarskap. Ett annat att chefer sällan är huvudet högre än medarbetarna, som inte alltid ser ledaren som fyrtornet i tillvaron, vars visdom, människoförståelse och snille gör medarbetarna till följsamma underordnade.

Vår forskargrupp har i olika projekt studerat mellanchefer i diverse företag och branscher. I ett storföretag framhöll cheferna, på frågan vad de gjorde, att de sysslade med ledarskap och arbetade med visioner, värderingar, att utveckla folk, med mera. På frågan vad de gjorde konkret var svaret att de mest satt i möten. Vad gjorde man där då? Jo, man ägnade sig åt frågor om budget, bemanning, IT, rumsfördelning, resultatrapportering, med mera. Det var ofta frustrerande. Ledarskapet hade man inte riktigt tid med.

Faktiskt är det ovanligt att vid djupare forskning finna exempel på riktigt lyckade chefer. Inte sällan blir det hela ofrivilligt komiskt eller till och med tragiskt.

En delförklaring finns att hitta i ledarskapsförbättringsindustrin. Dennas ordviga företrädare blåser gärna upp ballonger och får ibland ledar-wannabees att sikta mot stjärnorna – med åtföljande risk för Ikaros öde. Nästan alla kan hävda sig vara människo­förbättrare. Och det är lukrativt om man kan få människor att tro att deras ledarskap kraftigt förbättras om man hoppar på kurser, nätverk, så kallad coaching eller läser en viss bok.

En del av allt detta ger en något sånär saklig bild av sakernas tillstånd, men det är bara att konstatera att om man i hård konkurrens ska få uppdrag med höga arvoden eller skriva en bra säljande bok så måste man utställa högtflygande löften. Följaktligen saluförs i stor skala dels positiva bekräftelser för chefer, dels löften att de – tack vare utbildningen – (i ännu högre grad) kommer att kunna åstadkomma fina resultat.

Ledaren är här solsystemets stjärna, kring vilken övriga aktörer svävar som små planeter. Ledaren står för strategier, människokunskap, mod, kraft och klokskap. Ledaren är herden för flocken av ledarberoende medarbetare. Med hjälp av det rätta ledarskapet skapas passion, engagemang, självförtroende, energi, fokus, kvalitetskänsla, välmående, arbetstillfredsställelse, etik, jämställdhet och annat gott på arbetsplatser. Så utlovas det.

Men så går det förstås normalt inte till.Grattis ti

Studerar man, som jag har haft nöjet av att göra i snart 20 år, ledarskapsförsök på djupet (och inte bara lyssnar till chefers ofta orealistiska och uppblåsta självuppfattning i intervjuer) är det som sagt faktiskt slående sällan man märker spår av detta fantastiska ledarskap. Ställda i förhållande till verkligheten får anspråken en närmast tragikomisk framtoning, där ledarskapsindustrins katapultande av ledarwannabee-chefer till högt­flygande ideal och ambitioner lätt följs av platt fall.

Organisationer, inte minst offentliga sådana, lägger miljarder på ledarskapsförbättring. Sådan förstärker en olycklig ledarcentrism. Bättre vore att lägga resurserna på kritisk genomlysning av verksamheten och stöd till grupper av chefer och medarbetare som uppmanas ge ärlig och genomtänkt feedback samt komma med konstruktiva förslag till förbättring. De flesta organisationer behöver mer av dumhetsbekämpning än lätta lösningar som chefs­utbildningar. Viktigt är att mobilisera medarbetarna mindre som bihang till ledare och mer som medskapare av organisering och som delansvariga för verksamheten.”

https://www.dn.se/debatt/forskningen-har-svart-att-hitta-riktigt-lyckade-chefer/

En attraktiv framtid

Tillsammans
Bara samhällen som kan skapa en stark ”vi-känsla” klarar av att bygga ett attraktivt närsamhälle. Förutom värdegrundsarbete krävs fokus på kvalitet inom tjänster som berör alla invånare, oavsett socioekonomisk status. Kvalitativ utbildning till våra barn är ett exempel. Fungerande vård, rättssystem och infrastruktur är andra. Tillsammans parallellt med att vi låter individuella livsdrömmar och livsstilar få en god chans att ”blomstra”. Språkets betydelse för vi-känslan är dumt att underskatta.

Även om vårt svenska språk är ett mycket litet språk, jämfört med många andra, är det viktigt i Sverige. Inte minst inom omsorg och vård, där många nysvenskar gör stor nytta, är språket viktigt för att klara sina uppdrag på ett kvalitativt rimligt sätt. Vi måste kraftigt förbättra metoderna för att alla som lever i Sverige också lär sig en grundläggande svenska. Idag har vi omfattande språkproblem inom omsorgen och vården. Språket i sig har också stor betydelse för att vi kraftigt ska förbättra integrationen och inkluderingen av nya krafter runt om i vårt avlånga land. Även många perspektiv kopplade till arbetsmiljölagen kräver en ordentlig språkuppryckning. Nedan en värdefull artikel som tydliggör att integrationsarbetet kraftigt måste förbättras. Tillsammans kan vi utveckla vårt närsamhälle positivt. Ett flertal parallellsamhällen leder inte mot något attraktivt. Vi behöver ett politiskt ledarskap som på riktigt förstår hur vi bygger framtidens Uppsala tillsammans. Vänsterstyret representerar inte det ledarskapet.

"För de övriga – två tredjedelar av flyktingarna – har vägen till ett jobb varit snårigare. Ungefär hälften av dessa fick arbete, men det tog längre tid än för den första gruppen och många varvade perioder i jobb med perioder med a-kassa eller försörjningsstöd.
20 procent av flyktingarna har levt på bidrag under en majoritet av sina 15 första år i Sverige. I den kategorin är de som har nedsatt arbetsförmåga, och därför lever på sjukpenning eller sjukersättning, inte inräknade. Det visar på svårigheterna att integrera flyktingar. Få länder lyckas, men Sverige ligger ändå bra till: Efter 9-14 år i landet är flyktingars sysselsättning hela 20 procentenheter högre i Sverige än i Europagenomsnittet, har nationalekonomen Joakim Ruist visat.
Samtidigt är sysselsättningsgapet mellan infödda och utrikesfödda stort, betydligt större än genomsnittet i OECD. Det är ett problem, eftersom den svenska välfärdsmodellen bygger på att hela den vuxna befolkningen jobbar. Se bara på svenska kvinnors förvärvsfrekvens jämfört med hemmafrutäta Medelhavsländer."

"Om fler flyktingar ska kunna försörja sig själva måste fler klara SFI. Att erbjuda svenskundervisning räcker inte – krav på att lära sig svenska måste kopplas till försörjningsstöd, medborgarskap och möjligheten att få permanent uppehållstillstånd."

"Nästa regering måste ta ett helhetsgrepp om integrationen, med förslag från både höger och vänster: Språkkrav, en fungerande utbildningsplikt, inträdesjobb, bidragstak. Vi har inte råd att tappa mer tid."
https://www.expressen.se/ledare/det-ar-brattom-att-forbattra-integrationen/

Och i dagens UNT kan vi, i de dyra bostadskostnadernas tid, parallellt med brist på prisvärda bostäder, läsa att runt 500 nya kvotflyktingar ska stöttas i Uppsala de kommande två åren. Vänsterstyret vet inte hur de ska lösa utmaningen men talar om behov av lägenhetsanpassningar och insatser för att motverka segregation. Parallellt med detta har vi allt fler hundratals invånare som fått utvisningsbeslut men som inte accepteras tillbaka till sina hemländer. Parallellt med många andra stora Samhällsutmaningar. Parallellt med att vi går in i lågkonjunktur. Det duger inte att bara prata om social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet. En klokt balanserad hållbarhetspolitik kräver en mer pragmatisk politik.
https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag/Sveriges-flyktingkvot.html
https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag/Sveriges-flyktingkvot/Sa-har-gar-vidarebosattning-till.html

Dagens besvikelse
De som konstant och under drygt ett år trakasserat mig. Efter det bästa lokala valresultatet har de även kampanjat externt i media utan interna respektfulla samtal först. Och det så kallade konflikthanteringsarbetet under två dagar var ett skämt. Förra veckan gick de verkligen över en gräns i sitt kampanjande mot mig. På måndag har jag kallat till en presskonferens.
https://mobil.unt.se/nyheter/uppsala/fortroendeomrostning-om-stefan-hanna-vantar-5150840.aspx

Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Det är provocerande hur riksdagen inte kan förhålla sig till valresultatet och pröva en regering. Alliansen var vad som såldes in till folket. Även om det gjordes mycket sämre än någonsin tidigare och migrationsfrågan aldrig löstes ut. Men Alliansen, om den fortfarande finns nationellt, är det största samarbetsblocket. I en värld där sakpolitiken får råda och där inte profileringen av att vara SDs ”bästa” motståndare är viktigast finns möjlighet att ta ett regeringsansvar med en viktig reformagenda. Och för att pröva ett sådant alternativ krävs inga förhandlingar med SD eller V. Om man kan spela regeringsspelet som hittills borde man kunna pröva en Alliansregering och om det blir så hemskt som vissa tror får man kasta in handduken. Vi som inte vill ha vänster- eller naivitets-politik börjar tröttna. Om det blir nyval kommer folket ge ett ännu större uttryck för sitt stora missnöje. I min värld erbjuds alla människor i ett samhälle en bättre framtid om politiken är verklighetsförankrad och i huvudsak pragmatisk.

”De segdragna turerna efter riksdagsvalet, som alltså pågått i snart tre månader, lär oss något trivialt: alla som engagerar sig politiskt gör det för att öka sin egen makt, ibland på lång men allt oftare på kort sikt. Det är därför som S och M inte bildar regering eller släpper fram varandra till statsministerposten, därför som C och L försöker spela ut blocken mot varandra (i förhoppning om att Lööf ska kunna bli statsminister), därför som SD tar varje tillfälle i akt att tala om ett nytt konservativt block, därför som MP meddelar att de kommer att rösta nej till varje regering som de själva inte ingår i, därför som Jonas Sjöstedt (V) inte kommer att släppa igenom en Löfven-regering som genomför den högersväng som C och L kräver.”

”Slutsatsen är enkel: Snacket om att SD skulle vara det största hotet mot den svenska demokratin är just bara snack - annars hade vi haft en regering i dag. Men makten har visat sig vara viktigare, kanske för att makten har den påverkan på människor, kanske för att ingen av de berörda politikerna riktigt tror på de skräckscenarier som de själva målat upp.”

”Det är bra att dessa fakta kommer på bordet så att det blir uppenbart att de politiska konflikterna i svensk politik i grunden ändå handlar om höger och vänster, om synen på ekonomi, individen och staten och deras inbördes förhållande.”
http://www.gp.se/ledare/nyval-trots-allt-1.11350685

Karin Pihl. Liberalismen ska inte kidnappas av människor som gärna maktkoncentrerar och som verkar för orimliga frihetsinskränkningar. "Walk the talk" måste gälla även när det inte passar en egoistisk agenda. I min värld erbjuds alla människor den bästa jordmånen för individuella ambitioner i ett liberalt inriktat samhälle.

”Liberalismen är en tom ideologi. Det är både dess styrka och dess svaghet. Den liberala ideologin fungerar utmärkt för att kritisera maktcentrering, förtryck och frihetsinskränkningar. Men den säger inget om vad som är gott i livet. Inte heller om man ska prioritera karriären, familjen eller sina fritidsintressen, eller om det är ett moraliskt påbud att sajna upp sig när man blir stoppad av Rädda Barnen mitt i shoppingrundan.”

”Sydsvenskans kulturchef Ida Ölmedal varnar för den “charmiga” konservatism Halldorf står för. Ölmedal ser också människans behov av små gemenskaper, men uppmanar liberaler att se upp för Halldorfs mysiga anti-individualism. I stället måste liberaler formulera egna svar. Hon menar att liberalismen inte alls är tom på moralisk vägledning. Ta bara 1800-talsfilosofen John Stuart Mills berömda princip, som säger att det är tillåtet att göra vad man vill, så länge ingen annan tar skada. Den idén är i allra högsta grad en moralisk uppfattning om hur man bör handla.”

”Problemet är att liberalismen lätt biter sig själv i svansen. Många liberala strider är vunna. Vi har lika rösträtt, skolgång för alla, lagar om jämställda löner och så vidare. Det har lett till att liberaler inte riktigt kan få nog.”

”Det finns andra auktoriteter som kan rädda oss från vår självupptagna ensamhet genom att förespråka annat än “satsa på dig själv”. Kyrkan, universiteten, facket, kulturskapare, idrottsrörelsen, idédebatterna i tidningen - alla dessa institutioner formar vår kultur minst lika mycket som staten.”
http://www.gp.se/ledare/liberalismen-är-inget-livsstilsprojekt-1.11305045

Som jag bland annat skriver om i boken ”En stund på jorden” är vår demokrati idag dysfunktionell och den behöver reformeras. Och det viktigaste för oss människor är att känna mening. Den som känner mening kopplat till ett eller flera uppdrag presterar också på topp av sin förmåga.