Huvudsaker och bisaker. Jag förundras ständigt av att småsaker får mycket tid i debatter samtidigt som de stora och svåra frågorna ofta saknar respektfulla, konstruktiva och kreativa debatter. Visst är småfrågor enkla, och i det lilla viktiga. Men de är inte de små frågorna som systemmässigt avgör vår framtid. Och förbudsivrare har alltid funnits kopplade till småsaker. Tänk om allt som någon anser vara fel eller farligt skulle förbjudas... Då skulle vi leva i ett kommunist- eller nazistliknande samhälle. Samtidigt som migrations- och integrationsfrågor tillhör våra viktigaste huvudsaker gäller det även inom dessa huvudsaker låta bli med oklok symbolpolitik som bara skapar onödiga konflikter. Den förnuftige sjunker inte så lågt att man ägnar energi åt frågor som bara syftar till att söndra.
En huvudfråga inom migrations- och integrationsdebatten är till exempel om Sverige vill vara ett land där den individuella friheten starkt är kopplad till det offentliga skyddsnät som byggts upp eller om vi ska välja system som mer liknar många andra länder. Till exempel system där individen är starkt beroende av familj, arbetsgivare, religiös grupptillhörighet eller har råd att betala dyra försäkringar. Varför talas det inte om dessa systemfrågor i tider då samhällskontraktet redan har svårt att leverera acceptabelt?
Den kloke Göran Rosenberg ger i nedan krönika utryck för att förbudsvägen inte är så klok när det handlar om beteenden som inte i sig utgör några problem. Jag tycker till exempel att en arbetsgivare ska kunna kräva att man tar kunder och kollegor i handen. Samtidigt är det inte ett problem om en person inte vill göra det så länge som det inte drabbar oss andra ekonomiskt. Och nikab borde förbjudas då det enkelt kan kopplas till trygghets- och säkerhetsfrågor i det fria samhälle som är hotat. Men varför besvärar sig många över kvinnor som använder hijab/slöja? Är det något att gnälla över, att kvinnor täcker sitt hår? Visst avviker det från västerländsk klädtradition, men är det ett problem? Nej. Det kan många gånger bjuda på mer färgglada omgivningar än annars. Förnuftiga människor avstår ifrån att ägna energi och liknande icke-frågor.
"Lägga handen på hjärtat är i mina ögon en vacker gest, och helt orimligt är det heller inte att vilja hälsa mindre kroppsligt närgånget på en främmande person av annat kön. Det gränslösa handhälsandet är en relativt ny företeelse också i Sverige, för att inte tala om det gränslösa kramandet."
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=7402616
Socialdemokraterna. De är tydligt inte längre en kraft som kan bidra till att Sverige utvecklas attraktivt och konkurrenskraftigt. Som vanligt skriver Anna Dahlberg, Expressen, klokt om politik i vår nutid. Läs gärna hennes senaste ledarartikel om sossarna nedan. Socialdemokratin har tomt i ladorna. Det är bara viljan att ha individuell makt, titlar och höga arvoden som tycks motivera dagens parti existens. Och vad avser pensionerna gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Precis när vi närmade oss ett slut på tiden med ”fattigpensionärer” har den usla migrationspolitiken skapat ett läge där mängden fattigpensionärer sannolikt blir mycket högre. Det var en tidigare Socialdemokratisk statsminister, Göran Persson, som med all rätt varnade för ”social turism” till Sverige.
”Men från Socialdemokraterna är det bara tyst. Finansministern beklagar sig över att den utlovade skattereformen är den svåraste arbetsuppgiften hon någonsin har fått på sitt bord. Den är så infernaliskt svår så att en hel mandatperiod kan vara för kort tid för att lyckas.”
”Det är så talande för dagens socialdemokrati. Partiet är inte bara bakbundet av sina samarbetspartners; de vet knappt själva vad de vill längre. Vad innebär egentligen en s-märkt skattepolitik i dagsläget? Hur ser partiets bostadspolitik eller migrationspolitik ut? Vilka ingångsvärden har Socialdemokraterna i de olika förhandlingar som pågår?”
”Desperationen inom S blir alltmer påtaglig för varje dag som går. Riv upp Januariavtalet, kräver delar av rörelsen. Andra börjar mumla om Stefan Löfvens bristande kvaliteter som partiledare och statsminister.”
”Det har varit uppenbart under en längre tid att Socialdemokraterna famlar hjälplöst inför samhällsutvecklingen - inte bara i de hårda frågorna, utan även de mjuka.”
”Rörelsen har inga svar på den ökande ojämlikheten, segregationen, den akuta bostadsbristen för resurssvaga hushåll eller det växande antalet barn som far illa. Det görs några symboliska försök på marginalen, men de stora trenderna rår S inte på.”
”Det som verkligen kommer att blöda framöver är inte pensionssystemet, utan välfärden. I synnerhet de äldre kommer att mötas av smärtsamma prioriteringar inom hemtjänsten och äldreomsorgen. Att i det läget driva på för dramatiskt höjda pensioner är provocerande lättsinnigt. Måtte övriga partier ha modet att stå emot och se det för vad det - pensionspopulism från ett krisande och alltmer tomhänt S.”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/tomheten-inom-s-kan-bli-dyr-for-sverige/Dagens stjärna
Karin Pihl har rätt. Det var ett stort strategiskt misstag av Liberalerna att följa Centerpartiet vänsterut. Vi får se hur dyrt det misstaget är. Intressant tanke att C kan vara balanskraften mot mitten i vänstergänget och L den balanserande kraften mot mitten i högergänget. Ur ett förnuftsperspektiv borde Liberalerna snabbt välja om de ska vara en del av vänstern eller en del av marknadsliberala krafter.
https://www.gp.se/ledare/därför-bör-liberalerna-lämna-januariavtalet-1.24240868
PM Nilsson, ledarskribent Di, skriver intressant i nedan ledarartikel om alla skäl för varför det är bra att Centerpartiet nu är en del av vänster-Sverige. Och att det återstår att se om Liberalerna vill försöka att överleva. Läsvärda reflektioner.
https://www.di.se/ledare/ljuset-efter-skilsmassan/
Även Torbjörn Nilsson, Expressen, skriver intressant om hur Sverige kunde gå så snett i migrationspolitiken. Tveklöst har både Centerpartiet och Moderaterna en stor skuld för den misslyckade migrationsfrågan. Även om det var en kabinettsfråga för Centerpartiet avstod en stor andel av moderata kommunalråd, landstingsråd och riksdagsledamöter att protestera mot den ansvarslösa migrationspolitiken. Det ”öppna hjärtats” Reinfeldt fick styra trots att han tappade all fart redan efter 2011. Reinfeldts väg var inte förnuftets väg framåt.
”Ledarskribenten Boström, en impressionist, målade upp den gamla borgerligheten: Den har, sa han, varit usel på att fånga upp de nya väljarströmmarna och det på grund av gamla låsningar och lojaliteter. Med bred pensel sveptes ett landskap av särintressen och lobbyister fram.”
”Att den politiske redaktören på den rosa tidningen tycker att alliansen gynnas av att byta ut centerpartister mot sverigedemokrater är ingen nyhet. Det var däremot historieskrivningen. ”Moderaterna reste den så kallade volymfrågan redan 2011, vilket snabbt blev ett tabu-område inom alliansen”, skrev PM Nilsson. Onda centerpartister hade alltså hållit tillbaka goda moderater. Nilsson kan knappast ha syftat på något annat än att Tobias Billström, en (1) person som vid ett tillfälle nämnde ordet ”volym”. Och ja, en del andra moderater höll med Billström, det framkom i intervjuer och bakgrundssamtal. Men den stora gruppen moderater tyckte helt enkelt inte som Billström. Han tillhörde en minoritet i partiet då.”
https://www.expressen.se/nyheter/torbjorn-nilsson/holl-onda-centern-tillbaka-de-goda-moderaterna/
