Tillitsstyrning på allvar

Enbart de viktigaste nyckeltalen

En mycket negativ effekt av sjukt många myndigheter och allt mer EU-styrning är att alla dessa myndigheter och övervakningsorgan driver mycket administrativt arbete. På toppen av all administration som drivs fram av ovan hittar politiker och tjänstemän på ytterligare en massa aktiviteter som driver ännu mer administration. Vi måste på allvar börja kräva ett stopp för denna administrativa börda som äter upp massor av tid som behövs till kärnverksamheterna inom offentlig sektor. Allt prat om tillitsstyrning blir bara tomt prat när extrema mängder mål och indikatorer ska följas upp. Det är hög tid att driva kampen för mer tillitsbaserad styrning på allvar och våga att hårt prioritera vad som är viktigast att följa upp per verksamhet. GPs ledare, Håkan Bodström, nedan är läsvärd i sammanhanget. Medarbetarna inom varje verksamhet, som ska kunna sina uppdrag bäst, måste få mer frihet att själva komma fram till hur måluppfyllelse ska uppnås utan en massa toppstyrda direktiv.

”Den offentliga sektorn i Sverige karaktäriseras av både minskande tillit till personalen och i relationen till klienterna. Det är förödande för vad man kan åstadkomma och speglar en bred samhällstrend.”

”Professor Magnus Henreksson sammanfattar kärnfullt mekanismerna bakom problemen i Axess (2023 nr 8) under rubriken ”Börja lita på varandra”. Det handlar i grunden om att lärare, poliser, omsorgspersonal, arbetsförmedlare, läkare med flera åstadkommer resultat genom att samverka med sina klienter. Med andra ord: de arbetar med människor, men styrs alltmer som om de arbetade i industrin.”

”Det blir en ond spiral av bristande tillit i flera led. Klienter slussas runt, det som belönas är att beta av och dokumentera insatser för att nå de internt mätbara målen. Det som bestraffas är att ta risker och tänka själv, det vill säga alla former av kreativitet och professionellt omdöme.”

”Det här problemet kan beskrivas som att den rationella byråkratin dragits till sin irrationella spets. Det är en kombination av jämlikhets- och rättighetssträvanden med teoretiska marknadslösningar som dominerar svensk förvaltning. I regel har avsikterna varit goda i varje enskilt fall, men det sammantagna resultatet har inte blivit gott.”

”Mycket tyder på att både byråkratiseringen och den tekniska utvecklingen främjar medelmåttighet och försiktighet. Ambitionen är helat tiden att lyfta över omdömet från individerna till systemen. Det ligger i sakens natur att det är svårt att bryta sig loss från den logiken. De som protesterar kan – rätt eller fel – dömas ut som reaktionära, populistiska eller systemhotande. Men det fria tänkandet är nödvändigt för att inte samhället ska gå över styr. Bland tio dårar kan det finnas en röst värd att lyssna på. Utan den probleminsikten lär vi i stället köra på till det kraschar.”

https://www.gp.se/ledare/ledarkronika/darfor-fungerar-inte-sverige-som-det-borde.cd4dba74-e825-470b-adc5-90c62521ea53

Företaget Sandvik varslade nyligen 1.200 medarbetare. VDn kommunicerade bland annat ”Vi tar bort chefsled”. Varför har vi ingen ordförande för kommunstyrelsen i större kommuner som gör samma sak? I Uppsala driver man kostnaderna genom att fler ska vara chefer! I en tillitsbaserad kultur behövs färre chefer, inte fler. Det vi behöver är fler skickliga personer i våra skolor, inom omsorgen och vården. Med tydliga övergripande krav och få relevanta uppföljningsmål klarar de sig bra själva i mycket större grad än vad överheten förstår. Vi måste få stopp på all toppstyrning som försvagar kärnverksamheternas möjligheter att uppnå måluppfyllelse inom huvuduppdragen.

Minska överbygget

Vansinnig allokering av begränsade resurser

Ett av Utvecklingspartiet demokraternas, UP, främsta politiska ambition är att både få stopp på och minska en växande administration. Den har svällt extremt sedan 1990-talet. Det är av många skäl nödvändigt med ett skifte från mer och mer administrativa jobb till praktiskt inriktade jobb. Det är inte bara en klok omställning, den är också nödvändig om Sveriges generella välfärdssystem ska ha en chans att överleva. Behoven inom praktiska yrken måste mötas. Näringslivet måste få fler praktiskt orienterade med hög arbetsmoral att anställa. Och praktiskt handlar inte detta bara om att skära bort politiska uppdrag som driver administration. Det handlar också om att system byggda med hjälp av artificiell intelligens kraftigt kommer att kunna ersätta administratörer. Det är en mycket positiv utveckling. Svårt för dem som klamrar sig fast och motarbetar en nödvändig och positiv utveckling. Den som lyckas ställa om fortast vinner. Den som vill försvara ett generellt demokratiskt välfärdssamhälle inser detta och hjälper till med omställningen. UP driver på! 

På gårdagens kommunstyrelse fattades beslut om att föreslå att jag återigen blir kommunalråd. Inget jag önskat men en lösning som blev nödvändig för att hantera en rörig och bitter övrig opposition i Uppsala. Genom lösningen behåller jag platsen i kommunstyrelsens arbetsutskott och ordförandeskapet i Näringslivsrådet. Inga extra kostnader för skattebetalarna. Administrationen av mina ersättningar blir enklare. Det är bra i kampen mot onödig administration. Min övertygelse är att den med fördel skulle kunna minskas med 50% på fem år. Om övriga oppositionen klarar av att komma över sin besvikelse och avundsjuka vill gärna UP att vi brett hjälps åt med kommunens Uppdrag 1 i Mål & budget som går ut på att stärka kärnverksamheterna och minska överbyggnaderna. Fan tro om de lyckas bli pragmatiska…. Nedan lite missledande besvikelseyttringar från övriga oppositionen. Någon där ute kanske kan sponsra dem med ett möte med en psykoterapeut…

”Oppositionen har också velat att Stefan Hanna och Hanna Victoria Mörck ska vara kommunalråd eftersom de är hundraprocentigt sysselsatta. Då fick Stefan Hanna gå tillbaka till sina medlemmar och kolla om det var okej, och vi i styret har fått fundera på det.”

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/stefan-hanna-up-blir-kommunalrad-ar-fortfarande-i-opposition/r37dw3xl

Hur väl den SD-drivna regeringen lyckas återstår att se. En sak som glädjer mig är att de ger sig på en ständigt växande myndighetsaparat och förhoppningsvis får stopp på okvalificerad arbetskraftsinvandring. Och icke självförsörjande anhöriginvandring. 

Det är hög tid att få stopp på svällande och nya myndigheter. Administrationssjukan måste botas! Allt som görs kan motiveras. Allt som görs kan inte prioriteras. Det krävs mod att prioritera. Har det nuvarande styret förmågan och modet? Vi får se… Kloka ord i nedan citat men ord räcker inte i min värld.

– Varje skattekrona ska användas klokt och statens förmåga att prioritera de viktigaste uppgifterna behöver skärpas. För att se om det går att få mer eller bättre verksamhet för pengarna ses därför myndigheternas organisering nu över. Det både gynnar medborgarna och kan underlätta bland annat kompetensförsörjningen på myndigheterna, säger civilminister Erik Slottner.”

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/11/regeringen-vill-prova-myndighetssammanslagningar/

P.S Tro det eller ej men Vänsterpartiet i Uppsala är bättre på att driva på för minskad administration än till exempel Centerpartiet. Man lär sig mycket nytt i en vågmästarroll. 

Byråkratiseringsfälla

Prioriteringar - lär av Parkinsons lagar

Vad behöver en lärare för stöd för att klara sitt uppdrag så bra som möjligt? Vad behöver vårdpersonalen för stöd för att klara sitt uppdrag så bra som möjligt? Vad behöver poliserna för stöd för att klara sina uppdrag så bra som möjligt? Borde inte det vara centrala frågor för att få en väl fungerande skola, en väl fungerande sjukvård och en väl fungerande brottsbekämpning runt om i landet Sverige? Det är hög tid för oss invånare, och skattebetalare, att säga STOPP för all administration som inte snabbt bidrar till förbättringar i våra skolor, inom sjukvården och omsorgen. Lärare och vårdpersonal är mycket tydliga i sin kritik av bergen av administration de tvingas hantera, "hjälp oss att få stopp på detta vansinniga". Parkinsons lag måste tas på allvar, NU RÄCKER DET! Bifogar nedan lite beskrivningar om Parkinsons lag.

"Mest känd är nog lagen om byråkratins ständiga expansion. Den administrativa påbyggnaden – nödvändig i viss utsträckning – tenderar att utvidga sig av egen kraft. Det blir lätt fler hierarkiska nivåer, fler regler, fler människor som sysslar med regelefterlevnad, fler möten, mer planering och fler utvecklingsprojekt. Byråkratin håller många människor sysselsatta: de som arbetar med administration och de som hålls igång av den, med en strid ström av krav på att följa rutiner, rapportera, sammanträda, och så vidare."

"En annan av Parkinsons lagar belyser tendensen att en mindre viktig fråga får mer tid och uppmärksamhet än en större. Förklaringen är att större frågor kännetecknas av hög komplexitet och kräver mycket sakkunskap. Det medför att många inte förstår de större frågorna och därför undviker att blanda sig i dem. Mindre frågor är däremot ofta lättfattliga, och här anser sig många ha något att tillföra." 

https://fritanke.se/sans/2021-nr-1/parkinsons-lagar-i-var-tid/

Att decentralisera makt så nära de berörda människorna som möjligt har länge varit klokt. Ändå centralstyrs på tok för mycket. Den svenska företagsledaren Jan Carlzon blev internationell ”företagsguru” när han på SAS propagerade för ”riv pyramiderna”. Organisationens chefer var till för medarbetarna närmast kunderna, eller oss invånare. Medarbetarna var är inte till för cheferna. Det är hög tid att få till den ordningen inom Uppsala kommun och Region Uppsala. Röstar vi fram erfarna politiska företrädare kan vi lyckas med att riva pyramiderna snabbt. Tro mig, den konjunktur som stundar kräver stora kloka förändringar och ett mycket starkare fokus på kärnverksamheterna. Det är tveklöst att återinföra tjänstemannaansvaret i Sverige. 

https://ledarskap.webnode.se/news/riv-pyramiderna/

Tidningen Fokus skriver en mycket läsvärd artikel om hur byråkratiseringen i Sverige både växer kraftigt parallellt med att den blir allt mer aktivistiskt. Personer som Önep ska vi inte ha inom byråkratin i Sverige. Jag vill inte ha en massa skattebetalade byråkrater som är politiska aktivister. Det är precis vad vi i allt för stor utsträckning fått och därför är det dags att på allvar "riva pyramiderna".

”Förr brukade politiska aktivister se staten som fienden. Numera tar de över dess myndigheter och bedriver aktivismen inifrån.”

”Det är knappast någon nyhet att svenska myndigheter driver på i olika frågor i syfte att förändra samhället. De är ju statens förlängda arm, ibland mer påtagligt än annars. I förvaltningen ligger makten. Tänk bara på Axel Oxenstierna, rikskanslern som på 1600-talet aktiverade ett nytt och modernt myndighets-Sverige."

”Att anställda på olika myndigheter emellanåt tolkar beslut och verkar i enlighet med sina egna åsikter och värderingar är inte heller någon hemlighet.

– Vi använder begreppet insidesaktivism om den som är anställd i offentlig verksamhet och i den rollen vill påverka från insidan i aktivistisk riktning. Då ingår det att man har kontakter med och sympatier för något slags social rörelse, säger Jan Olsson, professor i statskunskap vid Örebro universitet, som har forskat och skrivit mycket om aktivism hos myndigheterna.”

”En av myndighetsaktivismens förutsättningar är att politiken gradvis har skjutit ifrån sig sitt ansvar till juridiken eller till just myndigheterna – hanteringen av pandemin är ett omtalat exempel. Utrymmet för egna tolkningar bland jurister och tjänstemän har vidgats. Det kan därför ibland framstå som oklart vem som bestämmer; systemet blir ogenomskinligt trots allt tal om vikten av transparens."

”ENLIGT SCB:S MYNDIGHETSREGISTER finns det 460 statliga myndigheter och till dessa ska läggas alla regionala och kommunala organ och verksamheter, som vi i vardagslag pratar om som ”myndigheterna”. De som talar om ”den djupa staten” kallas ofta konspiratoriska, men har rätt i så måtto att myndigheterna utgör en seg struktur med långsiktigt inflytande. De flesta tjänstemännen riskerar inte att bli av med sina uppdrag efter nästa val. Dessutom avskaffades tjänstemannaansvaret för snart femtio år sedan. Hos myndigheterna finns en erfarenhet, kunskap och omvärldsbild – och vilja till förändring alternativt önskan om status quo – som i någon mån kan sägas leva sitt eget liv.

– Den klassiska, mer ideologidrivna politiken har vi inte sett på ett bra tag, säger Jan Olsson. Det känns som om det inte finns några stora program i vare sig liberal eller socialdemokratisk riktning. Klimathotet är av den karaktären att det är svårt att formulera enkla partipolitiska lösningar. Man blir väldigt expertberoende och tjänstemannainflytandet ökar.”

”Nu för tiden råder enighet om att det var motbjudande att staten för hundra år sedan ställde sig bakom Rasbiologiska institutet i Uppsala. Ändå väcker det inte särskilt stort uppseende när offentligt stöd i dag ges till universitet, organisationer och projekt som ägnar sig åt rastänkande. Staten finansierar nu rasforskning, om än i annan form, i större utsträckning än på det gamla institutets tid. Medel slussas till forskare som på olika sätt betonar hudfärgens eller etnicitetens betydelse för hur Sverige fungerar och som aktivt placerar ut ett rasraster över samhället. Trots att tolkningar av världen i pigmenttermer länge ansågs reaktionära eller högerextrema har de numera övertagits av akademiker som betraktar sig som vänstersinnade. Precis som inom föreningslivet är rasifiering och antirasism i högskolevärlden begrepp som attraherar anslagsgivarna.”

”Jan Olsson ser inget stopp på utvecklingen.

– Det kan vara bra att tydliggöra tjänstemanna­ansvaret mer, men man kommer ändå att ha en mängd aktiviteter i gränslandet för vad som är tillåtet. Hårdare regler kan i bästa fall få stopp på de värsta problemen, inte bara när det handlar om aktivism utan också sådant som korruption och organisatoriska fel – den mörka sidan av förvaltningen.”

”För dem som intagit en aktivistisk position i samhällsapparaten finns det sannolikt ingen riktig hejd på behovet av attitydpåverkan. Där ute väntar en hel värld på att bli tillrättavisad och försedd med temadagar och projekt. Det är lite som Blues Brothers: de har ett uppdrag och myndighetsaktivismen kan påminna om ett kall från ovan.”

https://www.fokus.se/veckans-fokus/byrakrater-de-nya-aktivisterna/

Orättvis vård

Avveckla regionerna som egen politisk nivå

I en värld och en tid där Sveriges riksdags lagstiftningsarbete i allt större grad handlar om att anpassa lagar och komplettera med lagar som fattas inom EU behövs inte 349 riksdagsledamöter. I en värld där de etablerade partierna blivit väldigt toppstyrda av sina partiledningar behövs inte 349 riksdagsledamöter. I ett Sverige där vi byggt upp allt för många myndigheter kan flera myndigheter med fördel minskas kraftigt. Även det rättfärdigar en avveckling av många riksdagsledamöter. Ett alternativ till att avveckla antalet riksdagsledamöter är att låta en stor del av dessa ledamöter, utöver röstboskapsrollen, få axla ett regionalt sjukvårds ansvar samt ett ansvar för samordning av kollektivtrafiken mellan kommuner. I Uppsala låtsas till och med regionpolitikerna att de inte är ansvariga för kollektivtrafiken och att en kommun enskilt skulle ha makten att bestämma vilka kollektivtrafiklösningar som ska väljas. Det är självklart inte korrekt. Kollektivtrafiken är viktig men sjukvården är mycket viktigare. Inte minst Coronakommissionens slutbetänkande beskriver väl att det är hög tid att lägga ner regionerna som en egen politiskt styrd verksamhet. Gör om! Gör rätt!

https://coronakommissionen.com/publikationer/slutbetankande-sou-2022-10/

Eftersom partiernas toppstyrning stärkts, bland annat med det nya arvodessystemet för politiker, är det hög tid för reformer som minskar administrativa bördor och som avvecklar dagens regioner. Det nya arvodessystemet ger generösa fallskärmsupplägg med två års möjliga arvoden efter valförlust eller att en ledande politiker blir avsatt av sina egna. Jämfört med det tidigare mycket generösare systemet innebär det i praktiken att toppstyrningen av partierna förstärkts. Den som vill öka chanserna att få vara ledande politiker länge ifrågasätter inte partiledningen, då kan du bli avsatt. 

https://skr.se/skr/demokratiledningstyrning/politiskstyrningfortroendevalda/fortroendevaldaikommunerochregioner.46530.html

https://skr.se/skr/arbetsgivarekollektivavtal/kollektivavtal/pensioner/fortroendevalda.2762.html

Argumenten för att avveckla dagens regioner och istället låta regionerna vara länen:

- Rättvis vård för Sveriges invånare

- Mycket mindre resursslöseri när upphandling och drift av IT system och medicinutrustning kan koordineras.

- Samma huvudman för högre utbildning och specialistsjukhusen samt samma huvudman för nationell basinfrastruktur som för koordineringen av nationell kollektivtrafik.

- 349 riksdagsledamöter väljs in på länslistor. Låt många av dessa personer få ökat viktigt ansvar för sjukvård och koordinering av kollektivtrafik. I jämförelse med andra länders motsvarigheter till riksdagen har Sverige väldigt många riksdagsledamöter per landets invånare.

Tänka sig att orättvis vård kopplat till regionindelningarna lyfts kopplat till ukrainare. Det kan man tycka. Minst lika illa är det att vi får orättvis vård runt om i landet på grund av att olika regioner agerar olika. Även med staten som huvudman kan olikheter säkerställas som ett självändamål. Det kan man styra genom hur regleringsbreven till sjukvårdsområden ser ut. 

https://www.svt.se/special/sa-ser-varden-for-flyktingar-ut-i-din-region/

Stora brister i omsorgsförmågan

Konsten att leda

Coronakommissionens kritik mot regeringen är tydlig och allvarlig. Som jag många gånger lyfte när pandemin var som aktivast visade regeringen ett mycket svagt ledarskap. Gång efter gång gömde den sig bakom Folkhälsomyndigheten. Framförallt gömde sig Löfven och Hallengren bakom en enskild myndighet. En klok Kerstin Hessius uttryckte tidigt kritik mot att regeringen inte bättre balanserade sina åtgärder. ”Bara” frågan om munskydd/ansiktsskydd visade tydligt hur svagt och dåligt regeringens ledarskap var.

Inte minst i ljuset av att den svenska regeringen har på tok för många myndigheter är det anmärkningsvärt att de inte i krisläge spårbart lyssnar på flera myndigheter och utifrån det själva tydligt fattar sina beslut. Löfven var ingen ledare att hålla i handen när det blåser. Andersson är garanterat mycket mer kompetent.

Det var bra att Sverige aldrig helt stängdes ner. Det var dock illa att inte munskydd snabbt erkändes som en fungerande metod för att minska spridningen och att inte masstestningar drog igång tidigare och att alla med symptom skulle sätta sig själva i karantän. Det var också illa att regeringen hela tiden utnyttjade läget för att i princip varje dag genomföra presskonferenser utan nya materiella budskap.

https://coronakommissionen.com

Risken är stor att regeringen nu ersätter Covidpandemin med tragedin och det oacceptabla i Ukraina för att själva dominera i media. Om Andersson gör så blir jag besviken på henne. Bara när det finns något viktigt att berätta ska regeringen kommunicera. Annars ska ansvarig myndighet göra rätt för sin existens och politisk teater undvikas.

Hur mycket Lena Hallengren än försöker skylla ifrån sig vilar ett stort ansvar på de senaste regeringarna för att äldreomsorgen utvecklats så dåligt. DNs ledare är läsvärd som tydligt lyfter fram saklig kritik över dåligt svenskt ledarskap och i synnerhet om att det är för många parallella verksamheter som ska ansvara för samma människor som åker in och ut ur de olika "silona". Det vill säga de som till runt 80 procent är i behov av äldreomsorg och sjukvård, multisjuka äldre. Det är hög tid att organisera om Sveriges offentliga verksamheter. Lägg ner regionerna. Flytta primärvården till kommunerna. Flytta specialistsjukvården till Länen och koppla relevanta riksdagspolitiker till dessa. 

"I bästa fall kommer det någonting gott ur kriser. Så även ur coronapandemin som vi förhoppningsvis är på väg att lämna. Men det förutsätter att kritiken från Coronakommissionen, som publicerade sitt slutbetänkande under fredagen, leder till rejäla förändringar."

"För de tre rapporterna som tagits fram av kommissionen är ingen munter läsning. De understryker flera brister som har blivit tydliga under de senaste två åren. Som att Sveriges äldreomsorg har låg medicinsk kompetens och behöver professionaliseras. Att det är svårt att få helheter att fungera när ansvar är fördelat mellan olika instanser. Och att vår beredskap inte är god – vare sig mentalt när det gällde att fatta snabba beslut för att stoppa smittspridning eller materiellt med fyllda beredskapslager."

https://www.dn.se/ledare/fem-saker-som-skulle-gora-sverige-till-ett-battre-land/

0 ledarskap

Vad FHM säger.....

Amanda Lind, en så kallad svensk minister, kablades ut i TV och pratade och pratade och pratade om när och hur våra barn återigen skulle få börja träna och utöva sina idrottsverksamheter igen. Flera gånger återkom hon till att hon väntade på vad FHM skulle tycka. Det kan tyckas låta bra men det anser inte jag. Strax efter blev FHM budskap att det var ok för barn att börja med fysiska gruppaktiviteter inom idrottslivet igen... Kort därefter går regioner, bland annat region Uppsala, ut och säger nej till att lätta upp restriktionerna. Det ständigt usla ledarskapet fortsätter.

Lind är en del av vår usla regering. Det är regeringen som ska leda landet och som ska balansera olika intressen och utifrån det göra de övergripande ställningstagandena. I Sverige finns sjukligt många myndigheter, Folkhälsomyndigheten, FHM, är en av dem. Som i gamla tider hade kungen i sitt hov olika rådgivare som gav samma eller olika perspektiv på den punkt som avhandlades. Det var sedan kungen, eller drottningen, som var tvingad att bestämma hur hen ville göra. Det är ingen annan än Sveriges regering som bär ansvaret för hur det riksdagen ansvarar för sköts. 

Carl Linstrand skriver nedan läsvärt om hur dålig vår regering är. Den inkompetensen är idag allmänt känt.

”Under KU-förhören med statsministern och socialministern gavs beskedet att det inte har funnits något formellt beslut om regeringens övergripande strategi för hanteringen av pandemin. Tvärtom synes regeringens verkliga generella strategi varit att peka på andras ansvar och tona ned det egna. Men nu är det ju en gång så att regeringen på sin hemsida den 7 april 2020 låtit publicera en text med titeln ”Strategi med anledning av det nya coronaviruset”. Dokumentet är förvisso inte särskilt konkret, men det innehåller likväl formuleringar som kan uppfattas som styrsignaler till berörda myndigheter.”

”I ett rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen (dåvarande regeringsrätten) fann rätten att en skrivelse som lades ut på en myndighets hemsida, och som myndigheten själv endast ansåg vara information, utgjorde ett överklagbart myndighetsbeslut (RÅ 2004:8). Nu hävdar jag inte att det tämligen sparsmakade dokument som regeringen lät publicera den 7 april 2020 verkligen uppfyller kriterierna för att i lagens mening vara ett myndighetsbeslut. Men jag nämner likväl detta för att framhålla vikten av att en myndighet har kontroll över vad som publiceras på dess hemsida. Och oaktat vad man anser om dokumentet innehåller det en beskrivning av regeringens övergripande prioriteringar och, som sagt, vad som kan uppfattas – och sannolikt har uppfattats – som styrsignaler. Statsministern säger själv i KU-förhör att publiceringen av detta dokument föregåtts av diskussioner på såväl allmän beredning som i krishanteringsenheten och att regeringen var överens om innehållet.”

”Och konstigt vore väl annat. Det kan ju knappast vara så att vem som helst kan publicera texter på regeringens hemsida och utge dem för att vara kommunikation från regeringen i en så allvarlig fråga som den övergripande hanteringen av en pandemi. Slutsatsen blir rimligen att regeringen har fattat åtminstone ett konkret och handfast beslut, nämligen beslutet att fastställa och offentliggöra den text om regeringens strategi som (således) kom att publiceras den 7 april 2020. Huruvida detta skett inom ramen för ett formellt regeringsärende eller inte förefaller vara av rent akademiskt intresse. Innehållet i den text man således beslutat offentliggöra – däribland den under en tid försvunna och efter kritik åter uppdykande formuleringen om att ”platta till kurvan” – får antas ha påverkat hur både myndigheter och enskilda agerat under pandemin. Och detta måste regeringen hållas ansvarig för.

https://www.gp.se/ledare/regeringen-b%C3%A4r-ansvar-f%C3%B6r-sin-pandemistrategi-1.45766454 

Sverige leds inte av lejon, vi leds av möss. 

Adam Cwejman skriver också läsvärt i GP! Den inkompetenta regeringen leder inte Sverige. 

”Att ett statsråd talar om "restriktioner" och "begränsningar" i samma mening som ordet "nytt normalläge" är inget man skojar bort. Det är, även om syftet är folkhälsan, allvarliga förändringar av vårt samhälle det handlar om.”

”Men tanke på hur vissa av restriktionerna utformats under föregående år, är talet om begränsningar av människors frihet i ett "nytt normalläge" oroväckande. Många av begränsningarna har gjorts på volley och är fortfarande förbluffande inkonsekventa. Samtidigt som deras faktiska verkan är tveksam.”

”FHM har under resans gång inte framstått som några orakel och har fått ändra sig ett par gånger. Därför faller ett tungt ansvar på Hallengren och S-regeringens axlar, ett ansvar som inte kan förskjutas till FHM. För även om FHM kan utarbeta strategier för att minska smittspridning, även i framtiden, så är det vår regering som måste fatta de slutgiltiga besluten om hur olika branscher och miljöer ska anpassa sig. Våra folkvalda är de som ska prioritera när beslut måste tas mellan ofta nästan lika dåliga alternativ. Det är då de måste väga olika kostnader mot varandra: Vad innebär det för arbetslösheten, utbildningsväsendet, samhällsekonomin och den psykologiska hälsan om våra liv konstant är satta på undantag? Kan det exempelvis vara så att mer precisa åtgärder inom exempelvis vård och äldreomsorg är att föredra framför generella åtgärder?”

”Regeringen kan inte lämna över det ansvaret till FHM. Covid-19 är och kommer vara en del av våra liv i någon form även framöver. Exakt hur mycket och hur länge vet vi inte. Men ett "normaltillstånd" med permanenta frihetsinskränkningar är inte det bästa svaret.”

https://www.gp.se/ledare/det-är-regeringen-som-styr-sverige-inte-fhm-1.45903869

Opinion & lägg ner myndigheter

Rädsla
Jag är så glad över att mitt val av parti som bas för politisk samhällsutveckling föll på Centerpartiet. Precis som beskrivs i dagens DN ledare måste det vara väldigt tråkigt att vara politisk företrädare för M eller S då de inte vågar driva någon offensiv och förändringsdriven politik. Eftersom de är maktpartier väljer de att ligga lungnt och stilla, i vart fall i retoriken. Det är intressant att konstatera att politiska rådgivare och dagens partiledningar nu sett på tillräckligt många amerikanska politiska serier samt besökt amerikanska valrörelser och bestämt att även i Sverige skall dagspopulismen få styra politiska utspel. Personligen tycker jag det är helt fel att styra sitt tyckande utifrån enkla opinionsfrågor där människor, som ofta inte är pålästa på en frågas komplexa sammanhang, tycker till. I min värld är det bara populism och inte ett ansvarsfullt sätt att leda en verksamhet eller en region på. Vad tycker du? Är det bra att ledande politiker formar sin dagspolitik utifrån löpande opinionsmätningar?
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/opinionsmarknaden

Minska byråkratin för företagare
Hur länge har vi hört att byråkratin för företagare skall minska? Jag vet att mycket har tagits bort men det har också tillkommit en massa nya myndighetskrav på företagare. För att inte bara vara tomma ord om att minska byråkratin för våra samhällskritiska företag krävs en radikal effektivisering av statliga myndigheter! Alla som jobbat i stora företag eller organisationer vet att stora huvudkontor genererar en massa onödigt arbete ute i det huvudsakliga värdeskapande ledet. Det är alla dessa myndigheter med sina specialområden som driver på all den byråkrati som förgiftar företagarnas vardag. Byråkratin både slukar tid, energi och pengar från företagarens huvuduppgift att möta kundernas behov och försöka tjäna pengar genom att göra så. Låt oss göra det enkelt, halvera antalet myndigheter i Sverige! Då kan jag garantera att våra företagare snabbt kommer att bidra till att fler eftertraktade jobb skapas runt om i Sverige. Tills Centerpartiet fått egen majoritet och kan lägga ner dessa 50% av onödiga enskilda myndigheter så är det bra att Annie Lööfs departement i vart fall försöker förenkla i administrationsträsket.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/blankettbordan-ska-halveras_7963568.svd

Statlig byråkrati och misshushållning

Hur stor skall staten vara?

Staten har några viktiga uppdrag som t ex vårt rättssystem (polis, åklagare och domare), försvarsmakten, försäkringskassan och kvalitetsuppföljningsuppdraget kopplat till t ex socialt stöd och vård. Jag skulle uppskatta om de som direkt kan sätta press på statens verksamhet gör det på ett bättre sätt. Rättssystemet underpresterar enligt all tillgänglig statistik. Försvaret fins knappt längre. Försäkringskassan fungerar nu bra om jag har förstått rätt när jag lyssnat på berörda medborgare. T ex Socialstyrelsens kvalitetsuppföljningsuppdrag tycker jag har stor förbättringspotential. Om staten fokuserar sin verksamhet mer så kanske kvaliteten i statens kärnverksamheter kan förbättras. Vad tror du? Det tycks tyvärr som att Alliansregeringen är oförmögen att på riktigt fousera och effektivisera statens verksamhet. Kanske är det komplexiteten i en fyrpartiregering som inte har majoritet i riksdagen som spökar igen. Jag hoppas det.

Enligt TT idag blir den statliga byråkratin allt dyrare. Det kanske inte är så konstigt eftersom de Nya Moderaterna säger sig vilja ha en stark stat... Trots att vi fått 13 färre myndigheter fortsätter statens kostnader att öka. Under perioden 2006-2011 har 47 myndigheter avvecklats eller ombildats. Samtidigt har 34 nya eller nygamla myndigheter tillkommit. Från 2006s 247 mynigheter har vi idag "bara" 234......
Det enda som avvecklats i sin helhet är Arbetslivsinstitutet. Det måste gå att lägga ner betydligt fler pappersmyndigheter och istället stärka upp den statliga kärnverksamheten. Det är bl a alla dessa myndigheter som ställer till det för våra mindre och medelstora företagare eftersom väldigt många av dem hittar på sina egna enkäter som skall fyllas i....... Alla som har jobbat i stora organisationer vet att en stor central verksamhet, huvudkontoret, ofta genererar massor av onödigt arbete ute i den operativa verkligheten. Tid som gör bättre nytta i operativt arbete. Driftskostnaderna för dessa myndigheter i fasta priser har ökat från 68 till 82 miljarder under samma period som ovan. Jag resonerar som tidigare, plocka bort 22 miljarder från de 82, vad prioriterar de då? Hur ser du på denna fråga?

Nytänkande krävs

Allt kan göras på nya sätt
Precis allt kan göras på nya sätt. Inte minst på grund av att våra tekniska framsteg gör att vi kan jobba på helt nya sätt för att skapa värde. Det är hög tid att våra skattepengar även på riksnivå får jobba effektivare. Jag hoppas verkligen att regeringen följer sin utredares förslag och rör om ordentligt i grytan. Flera av dessa myndigheter måste förbättras och jag tror det är smart att starta nytt istället för att bara försöka ställa om. Tycker du också att det är bra att man anpassar verksamheter bättre till verkligheten ibland? Mer av dessa initiativ tror jag kan bidra till att Sverige inte behöver gå i samma riktning som t ex England dvs mot en ekonomi i stora problem där befolkningen får det allt sämre.
http://www.dn.se/debatt/lagg-ner-tolv-myndigheter-och-ersatt-dem-med-fyra