Mer självbestämmande

Stoppa extrem centralisering och ökat tjänstemannastyre

Att samla för mycket makt i toppen av system är nästan alltid dumt. Därom finns många lärdomar genom människans historia. Inte minst är sårbarheten stor i sådana system. Ändå är vår historia kantad med imperiers uppgång och fall. Vissa toppstyrda system har överlevt längre än andra. De som gjort det har haft starka decentrala inslag. Makt korrumperar på olika sätt. EU-maskineriet korrumperar garanterat på sitt sätt. Det svenska partipolitiska systemet är på många sätt vänskapskorrumperat och falangrikt. Och i en demokrati leder växlingarna på politiska poster och stora byråkratiska system till att tjänstemännens makt ökar. Det är inte en bra utveckling eftersom de inte är valda av folket och har litet formellt ansvar. Eftersom många av våra heltidspolitiker också saknar omfattande arbetslivserfarenhet och verklighetsmeriter tar "tjänstemannapartierna" allt mer makt. Och i ett vänskapskorrupt system blir ingen på riktigt ansvarig eftersom politiker beviljar sig själva ansvarsfrihet.

Ett problem med ökat tjänstemannastyre är att det inte matchas mot ett starkare tjänstemannaansvar. I Uppsala är det med skräck jag konstaterar att spårvägsprojektet rullar vidare trots att det är onödigt, omodernt och kommer att bli vansinnigt dyrt. Ingen politiker kommer år 2029 få ta ansvar för ett havererat spårvägsprojekt. Ingen tjänsteman heller. Det är ett dåligt fungerande system. Jag hoppas den nuvarande regeringen återinför ett tydligt tjänstemannaansvar, det avskaffades genom ämbetsansvarsreformen 1975. Om tjänstemän kan straffas för att de till exempel inte har professionell integritet mot politiken, och står upp mot dumheter, kanske det offentliga blir mindre slösaktigt. 

https://www.dagensjuridik.se/debatt/vad-hander-nar-tjanstemannaansvaret-infors-pa-nytt-i-sverige/

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1769707&fileOId=1776407

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om hur oklokt centralstyrda Sveriges kommuner är. Så till den grad att det främst är ”hur” olika uppdrag ska lösas som politiken mycket kompetentare måste lägga sig i. VAD styrs i allt för stor utsträckning av EU och Riksdagen. I den verkligheten är det politiker med HUR-kompetens som bäst kan bidra till en kommuns välbefinnande. Boström bjuder nedan på kunskaper om hur centraliserat Sverige är. Och hur anonyma ledande kommunala och regionala politiker är. Särskilt regionala. Och trots att EU styr allt mer över oss är Sveriges politiker bland de sämsta att påverka EUs vägval. Lägg ner regionerna! Minska antalet kommuner till max 100. Inför mycket mer av direktdemokrati och stärk stadsdels- och bygderåd. Enligt mig har Boström fel när han vill försvara mängden kommuner. Dagens teknologi skapar nya demokratiska möjligheter. 

”Intresset för kommunpolitik är ofta svalt jämfört med det för rikspolitiken. Endast sju av tio svenskar vet vilket parti som styr deras kommun, bara var femte kan räkna upp vilka partier som ingår i den styrande koalitionen (DS 19/5). Detta trots att de flesta har mer att göra med sin kommun i vardagen än staten.”

”Ointresset för kommunpolitik hänger i hög grad samman med det svaga kommunala mandatet att driva egen politik. För samtidigt som kommunerna fått fler och fler ansvarsområden från staten har deras egenmakt inskränkts. Skolan är troligen det mest kända exemplet. Men kommuner förväntas i dag också ta delansvar för statliga kärnuppgifter som säkerheten på gator och torg – antalet kommunala ordningsvakter ökar stadigt – eller stora infrastrukturprojekt som Västlänken.”

”Kommunernas självbestämmande har inte ökat i samma takt som åtagandena. Snarare tvärtom. Staten och dess myndigheter detaljstyr stora delar av den kommunala verksamheten. Det gäller även ekonomin. I teorin har kommunerna egen beskattningsrätt men i praktiken följer nivån på kommunalskatten i huvudsak skattebärkraften.”

”I början av 1950-talet hade Sverige 2498 kommuner. I stort sett varje socken var en kommun där de flesta kände kommunpolitikerna som grannar och släktingar. Att vara kommunpolitiker var ett hedersuppdrag som sköttes vid sidan av den egna verksamheten, och något varje driven medborgare hade realistiska möjligheter att bli efter demokratins införande . Skattetrycket var lågt, byråkratin minimal och kommunens uppgifter begränsade. Ändå åstadkom de förtroendevalda ofta mycket gott för sina samhällen med små medel.”

”Men priset för den här maktkoncentrationen och byråkratiseringsprocessen har varit högt. Medborgarna har passiviserats till kunder och klienter. Tanken att någon gång i livet själv sitta i fullmäktige och ta ansvar är i dag främmande för de flesta. Överblickbarheten är svår att upprätthålla även för ett heltidsanställt kommunalråd. Tjänstemännens inflytande är därför på många håll helt dominerande.”

”Kommunerna måste tillåtas vara något mer än statens förlängda arm. Likriktning gör Sverige mindre dynamiskt och intressekonflikten mellan stad och land kräver snarare större möjligheter till särlösningar än tvärtom. Ett ökat kommunalt självbestämmande skulle till på köpet åter kunna göra det mer attraktivt att vara kommunpolitiker. Så våga släppa lite på den kvävande statliga kontrollen.”

https://www.gp.se/ledare/ledarkronika/staten-bor-slappa-sitt-stryptag-pa-kommunerna.c16e0354-b0ac-4e6e-8972-042e4ea0fdd4

Sverige, fjärde sämst på inflytandelistan i EU…

https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/en-stjarna-i-sverige-kan-bli-ett-svart-hal-i-bryssel/

Erfarenhet och meriter

En bättre morgondag

Din framtid i din kommun, din region och ditt Sverige, påverkas kraftigt av vilka personer som du röstar fram genom de partier du röstar på. Du får bara rösta vart fjärde år. Bara en gång vart fjärde år får du tre chanser att rösta på vilka som ska företräda dig. Det är dåligt. De lokala och nationella valen ska vara separerade. Hur mycket vet du om de företrädare partierna erbjuder på sina valsedlar? Känner du till deras erfarenheter och meriter? Det borde du vart fjärde år bry dig mycket om! 

Att bli svensk behörig ledande politiker borde formaliseras bättre. Det är mycket rimligt med tanke på det svaga tjänstemannaansvaret och då ledande politiker har mycket makt. Ingen borde få bli ledande politisk företrädare som saknar en miniminivå av erfarenheter och meriter. Varför inte sätta den lågt med krav på minst avslutad gymnasieutbildning, tre års icke politiskt kopplad arbetslivserfarenhet och ett ordförandeuppdrag i en ideell förening? 

Carolin Dahlman, Expressen, skriver om att vi svenskar tycker att experter ska få mer inflytande. Jag tycker hon både går rätt och fel i sitt resonemang. Rätt i att tjänstemannaansvaret är för svagt och att vad som inom forskningen anses rätt idag kan anses fel imorgon. Fel i hur man ska tolka svenskarnas svar i SOM-undersökningen. Jag tolkar det som att svenskarna efterlyser bättre kvalité på våra ledande politiker. För att klara av att: ”Politikernas jobb ska vara att studera vad experter tycker. De ska med klarvaken källkritisk blick väga det ena mot det andra.”, krävs relevanta erfarenheter och meriter. 

”Sex av tio svenskar menar att det är experter som alltid ska fatta beslut i viktiga frågor. Har vi glömt bort vad demokrati är?”

”Mot den bakgrunden är det oroande att svenska folket i SOM-institutets senaste stora mätning gav uttryck för ett ohälsosamt stort förtroende för experter. Hela 58 procent svarade att det var mycket eller ganska bra att ”alltid överlåta beslut i viktiga frågor till experter”. Bara tretton procent var negativa.”

”Observera att formuleringen ALLTID är kraftfull. Det är konstigt att inte fler är osäkra, utan så väldigt tvärsäkra. Menar svenska folket verkligen att deras egen röst i val ska betyda mindre än vad enskilda pålästa tyckare anser? Det tyder på dålig självkänsla.”

”Jag anar att viljan att lämna makten i händerna på experter drivs fram ur en dröm om att det finns ett perfekt svar på livets frågor. På samma sätt som en del tyr sig till religioner, eller finner sig i diktatorers styren, flyttas ansvaret för vardagens prövningar och besvärligheter till någon annan någon annanstans. Det finns en tjusning i att själv slippa beslutsångesten. En trygghet i att slussas fram.”

”Statsvetaren Jenny Madestam har också lyft att de som icke folkvalda inte kan ställas till svars. Det finns en fara i det.”

”Politikernas jobb ska vara att studera vad experter tycker. De ska med klarvaken källkritisk blick väga det ena mot det andra. Ta in vittnesmål från berörda, grafer från institut, inspel från tankesmedjor. Och sedan pussla ihop det med ideologi. Gott så. Över världen lever en majoritet i länder där andra än folket bestämmer. Låt oss sträcka på ryggen och hålla i vår rösträtt.”

https://www.expressen.se/ledare/carolin-dahlman/byt-inte-folkstyre-mot-expertstyre-tack/

Dahlmans citat nedan är intressant. Det ligger mycket i det men fokuset ska ligga på vilken erfarenhet och vilka meriter ledande partiföreträdare har. Det har stor betydelse. Väljarna kan inte påverka vilka som gör akademisk karriär. Väljarna kan påverka vilka politiker vi röstar fram.

”Den som önskar sig att professorer eller folk med tjusiga titlar är orakel blir besviken. De är visserligen högt kvalificerade, men likväl gissare. Inga facit.”

I sammanhanget tycker jag du ska lyssna på Claes Erikssons sommarprat i SR/P1. En mycket klok komiker har talat och han avslutar med en kraftig kritik av hur Sverige tillåtits att bli ”infantilt”, naivt och barnsligt. Programmet ”utstrålar” både komik, medmänsklighet och klokhet. Han kvalar lätt in som folkets företrädare inom Utvecklingspartiet demokraterna.

https://sverigesradio.se/avsnitt/claes-eriksson-sommarpratare-2023

Jan Scherman, tidigare grävande journalist och tidigare VD för TV4, har också tröttnat på naivismen och de infantila samt dåligt meriterade ledande politikerna. Han har rätt, det krävs allmän politisk mobilisering och Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder en tydlig idéplattform med stadgar som kräver minst 3 års riktig arbetslivserfarenhet innan ett ledande förtroendeuppdrag är möjligt. 

”På frågan om lämplig ålder på en statsminister svarade 81% att maxåldern är 65 år och det ideala åldersspannet för detta högsta politiska uppdrag i vårt land ligger mellan 46 – 65 år. Ingenting tyder på att ålderismen minskat, snarare tvärtom. Det krävs en mobilisering där var och en av oss deltar aktivt! Ålderismen berör oss alla.”

”I Sverige var liberalen Barbro Westerholm unik med sina 88 år när hon 2022 lämnade riksdagen. När hon gick bort i mars i år lämnade hon efter sig ett stort tomrum i den svenska politiken, som tycks lida av svårartad åldersfobi. Det finns nu ingen riksdagsledamot över 80 år. Bara fyra över 70, vilket är 1 % av riksdagens ledamöter. I den svenska befolkningen utgör 70-plussarna 16 %. Snacka om att riksdagen är snedrekryterad i förhållande till vårt lands ålderssammansättning. Spelar det någon roll? Svar ja!”

”Riksdagen av idag saknar en stor del av den kunskap och erfarenhet som finns hos dem som levt länge. Och landets högsta politiska församling som borde föregå med gott exempel agerar varnande exempel. Folket röstar förvisso, och folkets fördomar reflekteras i riksdagen. Men de politiska partierna lägger själva grunden då de nominerar kandidaterna till kommuner, regioner och riksdag.”

”Till den mest grundläggande formen av visdom borde höra att årsrika människor normalt sett besitter omistlig livserfarenhet att brukas, inte minst i arbetslivet. Men den enkla visdomen tycks ha svårt att slå igenom.”

https://news55.se/erfarna-tankar/artiklar/jan-scherman-darfor-maste-vi-mobilisera-oss/

Farligt slöseri

Dum, dummare dummast

Varför är det så svårt för skattefinansierade verksamheter att stoppa stora flöden av skattepengar till dumheter? Det beror främst av tre skäl. Skattepengar betraktas av de flesta politiker och tjänstemän inte som ”mina egna pengar”, politiker vill ha ”valfläsk” samt avsaknaden av ett stort tjänstemannaansvar. Om vi bortser ifrån myndighetsutövning har inte till exempel höga kommunchefer ett eget stort och riskfyllt ansvar. Till exempel en högt betald stadsdirektör i Uppsala, som bor och betalar skatt i Stockholm, har inga incitament för att skrika stopp för ett bland annat ekonomiskt vansinnigt spårvägsprojekt. Varför skulle han göra det om han rent professionellt skulle anse det? Han skulle ju bara riskera sitt jobb och han behöver inte betala mer kommunalskatt om ett extremt dyrt projekt blir ohanterligt dyrare på grund av mycket högre kapitalkostnader. Styrmodellerna brister. Skattekollektivet får alltid ta de största smällarna.

Carolin Dahlman, Expressen, beskriver nedan bra hur ansvarslöst våra skattepengar hanteras. Så här får det inte vara!

”Visst ska man med basröst skälla på dem som lurar sina medmänniskor på pengar, men makthavare som lättvindigt säger ”varsågod” bär faktiskt också ett ansvar.”

”I april slog Riksrevisionen i en rapport fast att kontrollen av bidrag till civilsamhället varit svag. Man skrev: ”Myndigheterna förlitar sig i stor utsträckning på de uppgifter som lämnas i bidragsansökningarna, och genomför endast i begränsad utsträckning verksamhetsbesök eller internetbaserade kontroller. Oseriösa aktörer kan därmed ta del av medlen och använda bidragen till annat än det som avsetts.” Förra året avslöjades det att bidragsfuskare roffat åt sig pengar i Stockholms stad. Revisorerna ifrågasatte om ansökningarna ens granskades.”

https://www.expressen.se/ledare/carolin-dahlman/naiva-myndigheter-oppnar-kassakistan-for-fuskare/

Och hur kunde svensk basinfrastruktur gå från bland de bästa i världen till där vi är idag? Sverige hade ett av världens bästa energiförsörjningssystem och nu varnas det för mörkläggningar inom några år. Sverige hade ett väl fungerande tågsystem. Nu spårar till och med nybyggda tågsystem ur. Att inte underhålla sina tillgångar på ett ansvarsfullt sätt är ett stort exempel på slöseri! Det vill säga att inte avsätta pengar till viktiga bashygieniska insatser är också uttryck för slöseri och dålig ekonomisk hushållning. 

Och i Uppsala fortsätter de mycket okloka planerna på ett spårvagnsprojekt och ett ”mobilitetshuskoncept” som attraktiva på arbetsmarknaden inte efterfrågar. Jag blir lätt stressad över att förmågan att få till en balans mellan social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet är svag. Av nedan UNT reportage framgår det att Uppsala kommunfullmäktige tidigare tagit ett beslut om att gå framåt med spårvägsprojektet med starkt stöd av Liberalerna. Att Liberalerna efter valförlusten 2022 gav sken av att de skulle ändra sig var bara ett dåligt politiskt mediespel. Det finns gott om skyldiga till det slöseri som pågår kopplat till stadsbyggnadsprojekt i Uppsala.

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/erik-pelling-efter-ls-sparbyte-svart-att-backa-en-gang-till/lyoo1ozr

Ur led är tiden

Bara tragiskt och sätter ljuset på det stora systemfelet

Hur kan Polisen skötas så dåligt? Hur kan så mycket av det som politiker är satta att ansvara för skötas så dåligt? Svaret är tyvärr enkelt. Allt för många av dem som har ledande politiska uppdrag saknar nödvändiga erfarenheter, utbildningar, meriter och förmåga till systemtänkande. Särskilt i ett samhällssystem där man kraftigt begränsat tjänstemannaansvaret får kvalitetsproblemen kopplade till ledande politiska företrädare stora negativa konsekvenser. Det är bara logiskt tänkande och inget ”populistiskt” i den analysen. Och det konstaterandet innebär inte att dessa personer är generellt dåliga, absolut inte. ”Bara” okvalificerade för svåra, komplexa, viktiga och mycket ansvarsfulla uppdrag.

Vad kommer nu att hända? Får både Thornberg och Strömmer gå? Så borde det bli. De klarar sig säkerligen bättre än de flesta svenskar ändå, om de har några kompisar. Kompisar som gillar dem för att de är dem de är, inte för de titlar och/eller pengar de har.

Under flera år har Leif GW Persson varit mycket kritisk mot polisledningen och hur polisverksamheten organiseras. Allt färre tvivlar på att han har fel.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/polisforskaren-stefan-holgersson-om-mats-lofving-och-anders-thornberg

https://www.expressen.se/nyheter/polisforskaren-stefan-holgersson-slog-larm-sagar-utredningen/

https://www.expressen.se/nyheter/regeringens-press-pa-polisen-drev-pa-utredningen-om-lofving/

https://www.expressen.se/nyheter/krim/kerstin-dejemyr-rikspolischefen-kan-inte-sitta-kvar/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/efter-lofvings-dod-leif-gw-person-och-runar-viksten-i-kvallen-agenda

https://www.expressen.se/nyheter/gw-polisledningen-har-helt-forlorat-fotfastet-/

Självklart var de fortsatta kvalitetsbristerna inom Polisen huvudinnehållet i gårdagens Agenda på SVT. Och Leif GW Persson har rätt, det är en oklok idé att Polisen är så centraliserad som den är. Vilka bär ansvar för det?

https://www.svtplay.se/video/eD9Ebo9/agenda/igar-21-15?info=visa

Kanske är bland andra H&Ms persontester något generellt som borde krävas för att få ledande politiska förtroendeuppdrag? ”Typ” ett körkort för ledande politiska uppdrag. Varför inte om man vill att våra svenska samhällen ska utvecklas socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbart? Så kan man väl inte tänka!… Det skulle ju omkullkasta hela det yrkespolitiska ”förtroendesystem” som byggts upp. Exakt.

https://omni.se/tester-avgor-vilka-som-far-stanna-pa-handm-folk-grater/a/AP03Qx

Att ställas till svars

Ansvarsutkrävandets betydelse

I ett samhälle som byggs på marknadsekonomiska grunder är det av många skäl viktigt att marknadsekonomins principer fullt ut måste gälla. Lika självklart som framgångsrika verksamhetsbyggen ska kunna skapa enorma rikedomar ska dåligt skötta verksamheter också kunna straffa sig. Och djärva innovationsprojekt läggas ner om de inte efter en tid bär sig ekonomiskt. Finansmarknaden ska självklart inkluderas i denna logik. Och en väl fungerande marknadslogik måste både beröra organisationer och individer.

Det är en oacceptabel ordning att enskilda personer inom finansmarknaden kan vinna mycket på att ta kortsiktiga höga risker men när det istället blir enorma förlustar lastas de allt för ofta över på skattebetalarna. Det är en lika dålig ordning som att tjänstemannaansvaret inom offentlig sektor är för svagt. 

Gunnar Wetterberg skriver nedan läsvärt i Expressen om att banker och finansbolag, och dess ägare, måste få ta ett större eget ansvar för sina handlingar. Det är orimligt att gång efter gång tillåta att kortsiktiga vinstinstressen leder till långsiktiga samhällsproblem som det stora antalet invånare i ett samhälle får ta kostnaderna för. Med det sagt håller jag med Wetterberg om att finansaktörerna är mycket viktiga. God ekonomisk hushållning måste även innebära att incitamenten för en sund kapitalmarknad säkerställs bättre än nu.

”Mitt i det stora Nobelkalaset är ekonomipriset är en viktig varning. Alldeles för många gånger har bankrusningar lett till djupa lågkonjunkturer.”

”Bankerna är en av mänsklighetens viktigaste sociala uppfinningar. De samlar in sysslolösa pengar och lånar ut dem till folk som sätter dem i rörelse. I stället för att gneta i årtionden kan uppfinningsrika människor förverkliga sina idéer och drömmar med detsamma, och sedan betala igen när satsningarna bär frukt.”

”Men balansen mellan sparande och utlåning är vansklig. Spararna vill komma åt sina pengar när som helst, men låntagarna behöver flera år på sig innan satsningarna betalar sig. Det värsta som kan hända banken är att alla insättarna kommer rusande efter sina pengar – samtidigt som de är låsta hos låntagarna. I Stockholm störtade folk till Riksbankens kassor när nyheten om katastrofen vid Poltava nådde landet 1709. Lika illa gick det för brittiska Northern Rock vid finanskrisen 2007–2008.”

”Kollapserna drabbar inte bara bankerna själva. Ben Bernanke, Douglas W. Diamond och Philip Dybvig får årets ekonomipris för att de borrat i detta med sin ”forskning om banker och finanskriser”.”

”För fyrtio år sedan gjorde Bernanke upp med den etablerade berättelsen om depressionen på 1930-talet. Milton Friedman hade gett Federal Reserve skulden för krisen därför att den minskat penningmängden och vållat deflation, men Bernanke pekade på bankerna. När många gick omkull ströps krediterna – då kippade entreprenörerna efter andan, som fiskar på torra land.”

”Betyder det att banker ostraffat ska få göra vilka dumheter som helst? Nej, pristagarna betonar vikten av att regleringarna låter dem betala för sina stolleprov. Det är rimligt att bankerna själva får finansiera skyddsnäten för vad de kan ställa till med. Och pengapumpen byggde upp dagens inflationstryck – det måste nästa generation forskare begrunda.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/ekonomipriset-ger-en-viktig-varning-i-krisen/

Tjänstemannaansvaret

Sjukt dåligt för oss invånare

För vilka jobbar till exempel Riksbanken? Med facit i hand kan man verkligen undra det nu när många i utbyte mot kortsiktigt dålig penningpolitik kraftfullt får känna av baksmällan. Det ensidiga inflationsmålet på 2% har länge låtit Riksbanken komma undan med ett ansvarslöst sedelpressande och dessutom extremt dåliga obligationsaffärer, främst på fastighetsmarknaden. De som inte gillar mig skulle säga: ”Lätt att kritisera nu när vi börjar se effekterna av Riksbankens agerande.” Du som vill kan dock söka på min blogg, och följande ord, så finner du att jag länge lyft varningsflagg och sakligt beskrivit varför. Orden: ”sedelpressar”, ”glödheta”, ”Riksbanken”, ”penningpolitiken” och ”inflation”. Du kan även söka på ”Weimarrepubliken” som skrämmande historiskt exempel på usel penningpolitik. 

Precis som jag bloggar flera gånger om har det vansinniga ”sedeltryckandet” främst eldat på bostadspriserna och aktiemarknaderna. Och i Uppsala kommuns diarium, där alla formella handlingar arkiveras, kan du se att det är jag som sakligt år efter år beskrivit att de styrande politikerna agerar ansvarslöst när de skuldsätter kommunen allt mer. Under årets valrörelse var det sex ord som regelbundet dök upp om mig: "Sanningssägaren", "Dansaren" och "Gör om! Gör rätt!" Adam Cwejman, GP, skriver nedan läsvärt om hur dåligt Riksbanken skött sitt uppdrag.

”Trots att ekonomin gått på högvarv har centralbankerna hållit räntan kring noll. Inflationen har varit låg. Men räknar man med bostadspriser och aktiemarknad har vi haft en skyhög inflation. Det är där pengarna hamnat.”

https://www.gp.se/ledare/riksbanken-drev-på-lånefesten-nu-betalar-alla-1.81460297

Det är fortfarande många invånare i Sverige som inte förstått hur tufft det på många sätt blir under minst ett år framåt. Det är inte bara dåligt skötta kommuner som redan är kraftigt skuldsatta. Det är väldigt många privatpersoner och enskilda personer som valt att köra hårt med billiga lån och nu snabbt känner av en allt starkare baksmälla. Inte minst baksmällans effekter om du tvingas sälja en dyrköpt bostad när marknadspriset sjunkit kännbart. 

”Många hushåll, särskilt de med stora bolån, riskerar att få det tufft när inkomsterna äts upp av stigande priser – inte minst på mat, energi och drivmedel – samtidigt som lånen också blir dyrare.”

https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/ny-rantehojning-vantas-fran-riksbanken

Follow the money… Vilka har tjänat på Riksbankens extrema penningpolitik? Ilija Batljan är en smart person som säkerligen både insåg chansen att utnyttja låg ränta och Riksbankens obligationsköp. Vi får se hur det går för honom nu men han har säkert redan lyckats placera några tiotals miljoner säkert. Och vilka får framförallt betala för kalaset i efterhand? Tjänstemannaansvaret borde för vissa välavlönade offentliga uppdrag kompletteras med ansvarsgarantier som inkluderar finansiella återbetalningskrav när den ekonomiska hushållningen rättvist kan beskrivas som usel. SVTs korta reportage nedan om Riksbankens misslyckande är sevärt.

”Deras enda jobb var att hålla inflationen låg och stabil. Den har nu skenat till den högsta nivån på över 30 år. Vad är det som gått snett?”

https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/riksbanken-missar-malet

En sak är säker, om Handelsbankens chefsekonom får rätt, att den rörliga räntan är 4,5 procent inom ett år, har räntan i min bostadsrättsförening nästan ökat 400 procent på mycket kort tid. Vår styrelse arbetar ideellt. Det är nog få som gratis ställer upp på det krävande och ansvarsfulla uppdraget. Vår boststadsrättsförening är inte ensam om att ha rörliga lån. Svenska hushåll tillhör bland de mest belånade i världen. Och om du studerar många företags balansräkningar har även de varit kortsiktigt smarta och lånat mycket pengar för att utveckla sin verksamhet snabbare när pengar varit mycket billiga. Nu är pengar inte längre billiga, och priset ökar snabbt. Vilka blir rika nu när många blir fattigare? Ekonomi är i recession inte en trevlig tillvaro. Vi är i recession. Nu behöver vi erfarna, meriterade och engagerade politiska företrädare. Har vi det? 

Ja, ja... Kvalitetssystemen behöver förbättras. Ett viktigt sätt att skapa bättre kvalitetssystem är att bättre koppla individuellt ansvar till kännbara ekonomiska konsekvenser när man visat sig vara inkompetent för sitt mycket välavlönade uppdrag. Och som invånare borde vi mycket bättre syna vilken kompetens partier erbjuder som våra politiska företrädare.

Personval eller partival

Jag, jag och jag

Även i svensk politik blir de enskilda ledargestalterna viktigare och viktigare i kampen om väljarna. Personligen skulle jag vilja ha det som i många andra demokratier med direktval av borgmästare och president. Det är roller som behöver stor personlig legitimitet, i synnerhet i ett samhälle där tjänstemannaansvaret är svagt. Dagens svenska system är i huvudsak kollektivistiskt. Och en sak är helt säker, när partier internt väljer sina företrädare är det långt ifrån säkert att de mest erfarna, meriterade och lämpliga får uppdragen. Det är betydligt mer rättvist att de partierna släpper fram får utmanas direkt mot de människor de ska företräda. Den legitimiteten från väljarna har stor praktisk betydelse, inte minst i det interna politiska spelet. 

När nu Liberalerna gör nystart i sina försök att överleva i riksdagen är valkampanjen full av "jag har länge tyckt", "Jag tycker" och så vidare. När invånarna röstar fram borgmästare eller en president får dessa personer ett starkt personligt mandat av väljarna, det är något helt annat än den folkliga legitimitet en ordförande för kommunstyrelsen eller en statsminister har i Sverige. Jag upprepar, jag skulle vilja att även Sverige hade någon form av direktval av ordförande för kommunstyrelsen och till statsminister. Individer med särskilda demokratiska ledaruppdrag har väldigt stor betydelse för hur ett samhälle utvecklas. Individer som kan få mycket legitimitet från invånare som inte skulle rösta på den individens parti har mycket goda möjligheter att göra stor positiv nytta för hela samhällets invånare. Vad "jag" tyckt är i Sverige inte så viktigt. Vad partiet tyckt och tycker är idag det avgörande. Självklart har alltid en ledare ett stort inflytande över sitt lag men det är irriterande att gång efter gång höra partiledare tala om vad "jag tycker", det är inte vad de ska företräda. De har inte blivit direktvalda av invånarna/medborgarna.

"Liket lever" skriver Expressens ledare om Liberalerna. Johan Pehrson sägs inge lite hopp. Han har uppenbarligen humor, det gillar jag. Han är ju samtidigt belastad med att vara en medelålders vit man. Skäggig dessutom. Det kanske är just det som saknas i svensk politik. Kommer det att räcka för att kravla sig över riksspärren på 4 procent? Den som lever får se. Ja, ja.... Som det spelsystemmässigt ser ut just nu krävs att L överlever riksdagsspärren och att MP åker ur riksdagen för att inte Socialdemokraterna återigen ska maktspela sig in i Rosenbad.

"Med bara fyra månader kvar till valet ligger Liberalerna kvar på runt 2,5 procent i opinionsmätningarna. Snart måste lyftet komma om inte en röst på L ska vara bortkastad den 11 september."

"Nyligen lanserade Liberalerna en hyllad reklamkampanj, där Johan Pehrson poserar med näbbstövlar, stormönstrad slips och en mobil med utdragbar antenn. Budskapet var att L har varit för Nato, kärnkraft och språkkrav långt innan de omfamnades av nästan alla. I stället för att sura över att väljarna inte belönar partiet, som har velat gå med i Nato sedan 1999 och varnat i tid för Putins Ryssland, svarar man med gott humör." 

"Liberalernas akuta dilemma har alltsedan valet 2018 varit regeringsfrågan. Först bytte man sida och slöt Januariavtalet tillsammans med S/MP-regeringen och C. Sedan bröt man sig ur, men hade svårt att svara begriplig om den framtida relationen till SD."

"Johan Pehrsons uppgift blir att övertyga mittenväljare om att ett maktskifte är möjligt utan att borgerligheten hamnar på villovägar. Lyckas han med det räddar han inte bara L, utan bäddar för en borgerlig valseger."  

https://www.expressen.se/ledare/liket-lever-rakna--inte-ut-liberalerna--/

Det enskilda ansvaret är viktigt även inom politiken. Därför tycker jag att en ordning där invånarna får rösta fram en borgmästare och en premiärminister/president är bra. Tänk att inte ett parti som Socialdemokraterna redan tidigare kunde inse att Putin och hans gäng skulle kunna göra något liknande? Hur ställde sig Sveriges företrädare när Macron föreslog en starkare militärallians inom EU? Så sent som för några månader sedan gav Peter Hultquist, S-försvarsminister ett löfte om att inte Sverige skulle gå med i NATO.... Självklart måste nationer som vill leva i demokratier starkt hålla ihop mot andra krafter på vår jord. 

https://www.tv4.se/artikel/3NwvyRjpKEKUL6PSVWMeTA/jan-eliasson-daerfoer-saeger-jag-ja-till-ett-svenskt-natomedlemskap

Jag tycker vi i Sverige ska lära oss av länder som tillämpar personval på borgmästarrollen och presidentrollen. I kombination med partisystem anser jag att det blir mer rätt än fel ur ett demokratiskt perspektiv. Nu när Sverige byter linje och går med i NATO kanske vi även kan börja tillämpa personval på de viktigaste posterna i det demokratiska systemet också...... Det dröjer nog länge tyvärr.

Byråkratiseringsfälla

Prioriteringar - lär av Parkinsons lagar

Vad behöver en lärare för stöd för att klara sitt uppdrag så bra som möjligt? Vad behöver vårdpersonalen för stöd för att klara sitt uppdrag så bra som möjligt? Vad behöver poliserna för stöd för att klara sina uppdrag så bra som möjligt? Borde inte det vara centrala frågor för att få en väl fungerande skola, en väl fungerande sjukvård och en väl fungerande brottsbekämpning runt om i landet Sverige? Det är hög tid för oss invånare, och skattebetalare, att säga STOPP för all administration som inte snabbt bidrar till förbättringar i våra skolor, inom sjukvården och omsorgen. Lärare och vårdpersonal är mycket tydliga i sin kritik av bergen av administration de tvingas hantera, "hjälp oss att få stopp på detta vansinniga". Parkinsons lag måste tas på allvar, NU RÄCKER DET! Bifogar nedan lite beskrivningar om Parkinsons lag.

"Mest känd är nog lagen om byråkratins ständiga expansion. Den administrativa påbyggnaden – nödvändig i viss utsträckning – tenderar att utvidga sig av egen kraft. Det blir lätt fler hierarkiska nivåer, fler regler, fler människor som sysslar med regelefterlevnad, fler möten, mer planering och fler utvecklingsprojekt. Byråkratin håller många människor sysselsatta: de som arbetar med administration och de som hålls igång av den, med en strid ström av krav på att följa rutiner, rapportera, sammanträda, och så vidare."

"En annan av Parkinsons lagar belyser tendensen att en mindre viktig fråga får mer tid och uppmärksamhet än en större. Förklaringen är att större frågor kännetecknas av hög komplexitet och kräver mycket sakkunskap. Det medför att många inte förstår de större frågorna och därför undviker att blanda sig i dem. Mindre frågor är däremot ofta lättfattliga, och här anser sig många ha något att tillföra." 

https://fritanke.se/sans/2021-nr-1/parkinsons-lagar-i-var-tid/

Att decentralisera makt så nära de berörda människorna som möjligt har länge varit klokt. Ändå centralstyrs på tok för mycket. Den svenska företagsledaren Jan Carlzon blev internationell ”företagsguru” när han på SAS propagerade för ”riv pyramiderna”. Organisationens chefer var till för medarbetarna närmast kunderna, eller oss invånare. Medarbetarna var är inte till för cheferna. Det är hög tid att få till den ordningen inom Uppsala kommun och Region Uppsala. Röstar vi fram erfarna politiska företrädare kan vi lyckas med att riva pyramiderna snabbt. Tro mig, den konjunktur som stundar kräver stora kloka förändringar och ett mycket starkare fokus på kärnverksamheterna. Det är tveklöst att återinföra tjänstemannaansvaret i Sverige. 

https://ledarskap.webnode.se/news/riv-pyramiderna/

Tidningen Fokus skriver en mycket läsvärd artikel om hur byråkratiseringen i Sverige både växer kraftigt parallellt med att den blir allt mer aktivistiskt. Personer som Önep ska vi inte ha inom byråkratin i Sverige. Jag vill inte ha en massa skattebetalade byråkrater som är politiska aktivister. Det är precis vad vi i allt för stor utsträckning fått och därför är det dags att på allvar "riva pyramiderna".

”Förr brukade politiska aktivister se staten som fienden. Numera tar de över dess myndigheter och bedriver aktivismen inifrån.”

”Det är knappast någon nyhet att svenska myndigheter driver på i olika frågor i syfte att förändra samhället. De är ju statens förlängda arm, ibland mer påtagligt än annars. I förvaltningen ligger makten. Tänk bara på Axel Oxenstierna, rikskanslern som på 1600-talet aktiverade ett nytt och modernt myndighets-Sverige."

”Att anställda på olika myndigheter emellanåt tolkar beslut och verkar i enlighet med sina egna åsikter och värderingar är inte heller någon hemlighet.

– Vi använder begreppet insidesaktivism om den som är anställd i offentlig verksamhet och i den rollen vill påverka från insidan i aktivistisk riktning. Då ingår det att man har kontakter med och sympatier för något slags social rörelse, säger Jan Olsson, professor i statskunskap vid Örebro universitet, som har forskat och skrivit mycket om aktivism hos myndigheterna.”

”En av myndighetsaktivismens förutsättningar är att politiken gradvis har skjutit ifrån sig sitt ansvar till juridiken eller till just myndigheterna – hanteringen av pandemin är ett omtalat exempel. Utrymmet för egna tolkningar bland jurister och tjänstemän har vidgats. Det kan därför ibland framstå som oklart vem som bestämmer; systemet blir ogenomskinligt trots allt tal om vikten av transparens."

”ENLIGT SCB:S MYNDIGHETSREGISTER finns det 460 statliga myndigheter och till dessa ska läggas alla regionala och kommunala organ och verksamheter, som vi i vardagslag pratar om som ”myndigheterna”. De som talar om ”den djupa staten” kallas ofta konspiratoriska, men har rätt i så måtto att myndigheterna utgör en seg struktur med långsiktigt inflytande. De flesta tjänstemännen riskerar inte att bli av med sina uppdrag efter nästa val. Dessutom avskaffades tjänstemannaansvaret för snart femtio år sedan. Hos myndigheterna finns en erfarenhet, kunskap och omvärldsbild – och vilja till förändring alternativt önskan om status quo – som i någon mån kan sägas leva sitt eget liv.

– Den klassiska, mer ideologidrivna politiken har vi inte sett på ett bra tag, säger Jan Olsson. Det känns som om det inte finns några stora program i vare sig liberal eller socialdemokratisk riktning. Klimathotet är av den karaktären att det är svårt att formulera enkla partipolitiska lösningar. Man blir väldigt expertberoende och tjänstemannainflytandet ökar.”

”Nu för tiden råder enighet om att det var motbjudande att staten för hundra år sedan ställde sig bakom Rasbiologiska institutet i Uppsala. Ändå väcker det inte särskilt stort uppseende när offentligt stöd i dag ges till universitet, organisationer och projekt som ägnar sig åt rastänkande. Staten finansierar nu rasforskning, om än i annan form, i större utsträckning än på det gamla institutets tid. Medel slussas till forskare som på olika sätt betonar hudfärgens eller etnicitetens betydelse för hur Sverige fungerar och som aktivt placerar ut ett rasraster över samhället. Trots att tolkningar av världen i pigmenttermer länge ansågs reaktionära eller högerextrema har de numera övertagits av akademiker som betraktar sig som vänstersinnade. Precis som inom föreningslivet är rasifiering och antirasism i högskolevärlden begrepp som attraherar anslagsgivarna.”

”Jan Olsson ser inget stopp på utvecklingen.

– Det kan vara bra att tydliggöra tjänstemanna­ansvaret mer, men man kommer ändå att ha en mängd aktiviteter i gränslandet för vad som är tillåtet. Hårdare regler kan i bästa fall få stopp på de värsta problemen, inte bara när det handlar om aktivism utan också sådant som korruption och organisatoriska fel – den mörka sidan av förvaltningen.”

”För dem som intagit en aktivistisk position i samhällsapparaten finns det sannolikt ingen riktig hejd på behovet av attitydpåverkan. Där ute väntar en hel värld på att bli tillrättavisad och försedd med temadagar och projekt. Det är lite som Blues Brothers: de har ett uppdrag och myndighetsaktivismen kan påminna om ett kall från ovan.”

https://www.fokus.se/veckans-fokus/byrakrater-de-nya-aktivisterna/

Stölder och bevismaterial

Hur svårt kan det vara?

Håll med om att det är provocerande att vissa politiker ibland kan driva igenom snabba lagändringar trots alla experters avrådan men inte driva igenom snabba lagändringar som de flesta experter förordar. Gymnasielagen var på många sätt ett mycket ansvarslöst och dyrt skämt som V, C, MP med stöd av drev igenom. Under många år har Polisen lyft önskemål efter önskemål om att få skärpa olika lagar och om att få använda de brottsbekämpningsverktyg som finns. Inte minst att digitalt övervaka och spana på grovt kriminella människor. Glöm inte att de allra flesta grovt kriminella döms om och om och om igen. Ett minsta livstidsstraff för grova återfallsförbrytare kan med fördel bli att Polisen alltid får övervaka dem även utan direkt och konkret brottsmisstanke. Den som vill slippa en sådan övervakning behöver bara låta bli att bli grov återfallsförbrytare. 

Att värdera och möta Polisens önskemål går oacceptabelt sakta. Inte minst möjligheterna att avlyssna grovt kriminella. Som tur är jobbar andra Europeiska polisverksamheter smartare. Snart kommer nya varianter av EncroChat och Sky avslöjas. Tänk att Sverige inom område efter område är så dåliga på att lösa problem. Det måste bero på att politiken broilifierats och myndighets Sverige blivit för stort och komplext. I kombination med det svaga tjänstemannaansvaret. Jag säger bara, Gör om! Gör rätt!

Expressens ledare skriver läsvärt om denna saktfärdighet. Eftersom landet har desperat behov av "enkla jobb" borde det vara möjligt att till exempel engagera många långtidsarbetslösa som kan hjälpa till att göra kontroller av utgående transporter. Eller till och med införa en tjänst som "tulltjänseman light" som ger en enklare anställning med möjlighet att utvecklas om man sköter sina uppdrag väl.

"Det är svårt att tänka sig ett mer uppenbart fall av statligt misslyckande än att tjänstemän i uniform står och vinkar förbi lastbilar som är fulla med stöldgods. Men så fungerar det i Sverige. Tulltjänstemän som upptäcker att stulna varor är på väg att föras ut ur landet har små möjligheter att ingripa på egen hand. Om polis inte finns på plats tvingas de i regel släppa i väg både varorna och den som transporterar dem. Det är knappast förvånande att yrkeskriminella har kommit att fatta tycke för Sverige. Här är ju dessutom upptäcktsrisken låg och straffen milda. I dag beräknas internationella ligor stå bakom 90 procent av alla stölder av jordbruksmaskiner, båtmotorer och bildelar, samt omkring hälften av alla bostadsinbrott. Stöldgods till ett värde av flera miljarder förs ut ur landet varje år. Rutten går främst via Litauen och Polen och vidare till köpare i hela det forna Sovjetunionen."

"Vad som får populistiska partier att växa är fortfarandet ett ämne för debatt. Men en uppenbar riskfaktor är när det offentliga misslyckas med att hantera verkliga samhällsproblem. Den rödgröna regeringen leker med elden när man fortsätter att behandla de utländska stöldligorna med silkesvantar."

https://www.expressen.se/ledare/sverige-lar-fortsatta-vara-stoldligornas-paradis/

Johan Forsell, M, har i en motion försökt putta regeringen framför sig i denna viktiga fråga. Det är obegripligt för mig att det ska vara så svårt för regeringen att fort förbättra motståndet mot alla dessa stöldligor som regelbundet besöker Sverige på kriminella affärsresor. En förstärkning av Tullens möjligheter och förmåga att bekämpa även utgående transporter av stöldgods är önskvärd.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/stoldligor-och-annan-mangdbrottslighet_H8023305

Ett av skälen till varför Sverige behöver en ny regering för landet är att MP och V inte ska ha något inflytande över rättspolitiken. Det svenska rättssystemet måste stärkas i alla dess delar. Bra att inte Högsta domstolen lyfte frågan om det är ok att i svenska domstolar lyfta bevisning som bygger på information som andra länders rättssystem samlat in. Självklart är det ok och ska göras mycket mer. Glöm inte att det alltid krävs att åklagaren kan styrka vem som gjort vad utom rimligt tvivel för att människor ska dömas i våra domstolar. Även svensk polis ska ha dessa möjligheter med stöd av militära resurser som kan bidra i arbetet, som ur ett militärt perspektiv kan betraktas som övningar. Eftersom Högsta domstolen inte lyfter frågan tvingas nu de grovt kriminella tänka om. Hur ska de nu kommunicera? Det kommer alltid nya krypterade tjänster... Och trots en skakig marknad för cybervaluta, utan underbyggande värden, finns finansieringsmöjligheterna.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hogsta-domstolen-provar-inte-encrobevisning

För invånarnas bästa behövs en ny lokal regering med ett lokalt invånarfokuserat parti. Nationellt behöver vi partier som kan enas om ett stärkt rättssystem, invandringspaus bortsett från kvotflyktingar och självförsörjande samt en mycket ambitiös integrationspolitik. En integrationspolitik som måste fokusera på skolan, arbetsmarknaden och att vi alla lyder under samma lagar, inga undantag. 

Förtätning till varje pris

Attraktivt och konkurrenskraftigt
En smart samhällsutveckling sätter attraktivitet och konkurrenskraft i fokus. Vad innebär det? Enkelt uttryckt att man utgår ifrån enskilda människor och skapar trevliga, hälsosamma och trygga bostadsområden. Och arbetsgivare erbjuder man också attraktiva arbetsmiljöer och kringliggande väl fungerande logistik (gå, cykla, kollektivtrafik, bil och lastbilar). Logistiken och dess infrastruktur har central betydelse för en plats attraktivitet. Det borde vara självklarare när Uppsala byggs ut. Allt för länge börjar man i husbyggen och tänker till för dåligt om logistiken innan. Ett besök i Uppsalas senaste stadsdel, Rosendal, utgör ett sådant exempel. Så blir det när miljöpartistiska idealsamhällen ska skapas som inte matchar hur 80% ”isch” kommer att leva sina liv. Fredrik Rosenhall, GP, skriver intressant om förtätningsambitionerna i Göteborg. Det finns mycket att lära av det som händer i Göteborg.

"Planerna ger nämligen upphov till flera frågor. Går det att omvandla glesa bilberoende bostadsområden som bygger på återvändsgator och hus-i-park till traditionell stad där folk rör sig och umgås längs trottoarerna? Eller kommer förtätningen mer resultera i att höga nya hus kläms in på platser som från början valdes bort för att områdena inte skulle bli mörka och trånga?"

"En första knäckfråga gäller trafiken. Hela idén med att förtäta 1900-talets bostadsområden är att människors livsmönster ska ändras. Istället för att slentrianmässigt ta bilen överallt ska stadsmiljöerna inbjuda till att leva utan bil. Farten och i vissa fall kapaciteten behöver minska för att vägarna skall bli gator och förses med trottoarer och entréer. Förarlösa bilar och delade mobilitetstjänster hägrar i framtiden men idag är detta en kontroversiell strategi. Att trafikkontoret lyft en rad utmaningar med planerna för Frölunda-Högsbo illustrerar att vägen mot en förtätad mellanstad är komplicerad."

"En andra fråga gäller handeln. Skall man få folk att sluta äga bil och istället gå och cykla för att göra sina dagliga inköp krävs en småskalig och tillgänglig handelsstruktur. Men detta är svårt när det under flera decennier skett en enorm satsning på externa köpcentra. Utbyggnaden av Sisjön, 421 och Frölunda Torg bygger på att folk i västra Göteborg kör bil. Bilburen storskalig handel rimmar illa med idén om levande stadsgator." 

"Det finns dock en rad grundläggande trafikfrågor att lösa innan en storskalig utbyggnad äger rum, liksom skäl att formulera konkreta kvalitetskrav. I tider av byggboom riskerar småskaliga värden att glömmas bort och det är knappast önskvärt med vare sig förvanskning av naturkontakten hos modernismens grannskapsenheter eller rivningar i vackra äldre villaområden."

https://www.gp.se/ledare/f%C3%B6rt%C3%A4ta-staden-med-f%C3%B6rnuft-1.21332186

Dagens besvikelse
De som inte förstår att ”förtätning” inom lönesättningen är en omöjlig ambition i ett land som har höga välfärdsambitioner. Det ska löna sig att utbilda sig. Svenska arbetsgivare måste kunna konkurrera om arbetskraft som har högt globalt attraktionsvärde. Det som fortfarande går att säkerställa är en bra lägstanivå i Sverige. Det förutsätter att många fler än nu är självförsörjande bland våra invånare. Chefslönerna inom offentlig sektor har tveklöst ökat på tok för kraftigt i förhållande till ansvaret. Är det fulla tjänstemannaansvaret återinfört i lag nu? 2018 fick en motion om det stöd i Sveriges riksdag. Jag hoppas verkligen att det är så att vi efter 40 år utan ordentligt tjänstemannaansvar åter kan hålla tjänstemän juridiskt ansvariga för till exempel dålig ekonomisk hushållning.
https://www.va.se/nyheter/2019/12/16/lo-loneskillnader-okar-ater-mellan-arbetare-och-tjansteman/

Dagens stjärna