Nybyggen parallellt med omfattande reparationsbyggen
I Uppsala ångar Pelling och company på med mycket oattraktiva utbyggnadsplaner, inklusive spårväg. Den 13 december ska ytterligare ett beslut tas som belastar Uppsalaborna med fel byggplaneringskostnader. I utbyggnadsplanen har man nu också valt att lura Uppsalaborna om att utbyggnaden inte ska drabba vissa tidigare områden förrän närmare 2050. Byggs spårvägen är det inte trovärdigt att man kan vänta så länge med den extrema exploateringsambitionen i Uppsala södra stad. Jösses. En redan skuldtyngd kommun vill de skuldtynga ännu mer och lämna problemen till kommande generationer. Problem med dricksvattenförsörjning, energiförsörjning och stora kvalitetsbrister inom välfärdens kärnområden kräver ett nytag om hur Uppsala ska byggas ut och i vilken takt. Uppsala och övriga Sverige har stora och krävande reparations- och underhållsarbeten att genomföra. Inte minst kopplat till många års värdelös integraitonspolitik.
Av många skäl är det inte möjligt att ha en för aggresiv nybyggnadsplan parallellt med behovet av ett krävande reparatoinsarbete. Tänk att inte ens detta är självklart hos de partier som idag styr i Uppsala. Det är S, MP, L och V. Det är också dessa partier som nu ska stänga av Kungsgatan för genomfartstrafik och skapa ännu sämre trafikflöden i centrala staden. Samtidigt som de gör det ger de dispens till bussar som representerar huvudproblemet med allt för höga partikelmängder i luften i samma område. Vi behöver ett ordentligt regeringsskifte i Uppsala. Det regeringsskiftet måste också lyssna till Svenskt Näringsliv som tydligt igår visade att Uppsala kommun kan drivas mycket effektivare, kraftigt stärka kvalitén i sina tjänster och kraftigt förbättra kommunens digitalisering. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder Uppsalaborna mycket kvalificerade företrädare med stor integritet för att göra det som nu krävs för att Uppsala ska utvecklas mycket bättre.
Markus Uvell, krönikör i GP, skriver läsvärt och deppigt nedan. Det är uppenbart att vi har en kraftig polarisering av vilken verklighet vi upplever. Det är ett helt sjukt tillstånd i min värld eftersom det finns massor av "kalla fakta" som borde göra att över 80 procent av invånarna får en liknande verklighetsuppfattning. Svenskt Näringsliv använder fakta och jämförelser mellan kommuner när de redogör för möjliga förbättringar. SCB är fullt av fakta som tydligt visar att behovet av reparationsarbete i Sverige är stort.
"Nästan allt blir sämre. Sådan är svenska folkets bild av utvecklingen i landet. Sju av tio tycker Sverige utvecklas åt fel håll, bara tre av tio anser att det går åt rätt håll. Men det är inte hela bilden. Olika väljargrupper har nämligen väldigt olika bild av hur utvecklingen ser ut. Allra mest negativa är väljare som röstar på Sverigedemokraterna, 95 procent pessimister. I andra änden av skalan finns de miljöpartistiska väljarna, med bara 17 procent pessimister."
"Även om man förstås kan värdera olika delar av utvecklingen olika, kan båda grupperna inte ha rätt. Den allmänna utvecklingen kan inte vara både katastrofal och utmärkt. Så vilka har fel? Sannolikt båda. SD-väljarna vill se utvecklingen som mer negativ än den är, medan MP-väljarna är överdrivet positiva. Det är nämligen den ideologiska utgångspunkten som styr bilden av verkligheten, inte tvärtom. Man ser vad man vill se."
"I nästa års val ställs detta på sin spets. Minst två av väljarnas stora frågor präglas av bekräftelsebias: Å ena sidan brottsligheten, som högerväljare riskerar att se som mer utbredd än vad den är. Å andra sidan klimatförändringarna som av vänsterväljare ofta ses som ett mer existentiellt hot än de är."
"I dagens polariserade klimat lär det inte vara något problem för de båda sidorna att samla väljare runt sin respektive verklighetsbeskrivning. Vem som går segrande ur striden får vi se. Men vad händer sedan? En aspekt av det polariserade klimatet är att inget politiskt alternativ har riktigt brett förtroende hos svenska folket. Efter den tillfälliga förtroendeboost en nyvald partiledare brukar få har Magdalena Andersson lyckats skrapa ihop förtroende hos nätt och jämnt varannan väljare, i övrigt samlar de mest populära partiledarna runt fyra av tio."
"Jag brukar generellt sett – av födsel och ohejdad vana – vara i grunden optimistisk inför framtiden. Men förutsättningarna inför nästa års val kan göra den mest hoppfulla politiskt deprimerad."
"Sverige står inför akuta, djupgående problem, som väljarna har helt olika bild av. Det politiska samtalet är mer polariserat än någonsin. Ingen partiledare har tillräckligt brett förtroende hos svenska folket. Den verkliga utmaningen blir inte att vinna valet utan att hela det söndertrasade landet när dammet har lagt sig. Den fråga som då behöver besvaras är inte valets konflikt om vilket som är det allra största eländet: invandringen, brottsligheten, klimatkrisen, girigheten, välfärdskrisen och så vidare. Den avgörande frågan efter valet blir i stället en betydligt svårare: hur löser vi problemen? Då räcker det inte att samla de egna till strid mot fienden, då gäller det att bygga förtroende hos fler än de redan frälsta. Och dit är det ännu långt."
https://www.gp.se/ledare/valet-g%C3%B6r-mig-politiskt-deprimerad-1.59111838
I den nationella politiken fortsätter det att vara rörigt och skrattretande. Liberalerna fortsätter att ha sina interna strider och Centerpartiet fortsätter att försöka lura väljarna om att det finns något regeringsalternativ som inte behöver stöd av Vänstern eller SD. Som det är i dagens riksdag krävs SDs eller Vs stöd för att en regering ska kunna bildas, så är det. Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om hur stökigt det är inom Liberalerna. Efter att ha lyssnat på Sabuni under morgonens nyhetssändningar måste jag säga att jag tycker synd om henne. Hon säger mycket klokt men så länge det är oklart om det går att lita på att L självklart kommer att ingå i ett lag som vill laga mycket av det som gått sönder i Sverige är de körda.
"L måste, för att ha någon som helst chans i nästa års val, uppfylla två villkor: Mätningarna under våren och sommaren måste visa att partiet som minst befinner sig på fyraprocentgränsen, eller strax därunder, för att en röst på partiet ska vara meningsfull."
"Det andra är förutsägbarhet. Om man röstar på L så röstar man på en framtida borgerligt ledd regering. Inte en S-regering. Redan nu har Sabuni uppförsbacke eftersom man, trots förhandlingar med M, KD och SD väljer att rösta på sin egen budget, och inte den gemensamma."
https://www.di.se/nyheter/centerns-vagval-om-budgeten-inflytande-till-v-eller-sd/
https://www.gp.se/ledare/vem-v%C3%A5gar-r%C3%B6sta-p%C3%A5-liberalerna-1.59352768
Håkan Boström, GP, har rätt. Det finns bara ett politiskt alternativ som faktiskt har en gemensam agenda som innebär att man på allvar börjar städa upp i flera av Sveriges allvarliga problem. Det alternativet kräver idag SDs stöd. Det alternativ som kräver Vs stöd innebär att Sveriges allvarliga problem fortsätter att växa. Det går inte att på allvar börja lösa landets allvarliga problem så länge som V och MP ges ett stort inflytande över regeringspolitiken.
"På det hela taget är det här en budget som väl balanserar behovet av drivkrafter till arbete och socialt ansvarstagande. Både hjärna och hjärta. Den står för en politisk inriktning som har goda chanser att vinna stöd inom stora väljargrupper om den blir konkret politik."
https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-blir-politiken-med-en-h%C3%B6gerregering-1.59440906
