Stort F

Urspårade skolreformer

När Utvecklingspartiet demokraterna, UP, 2019 startade som lokalt parti i Uppsala var självklart skolpolitiken central. Att våra barn får en konkurrenskraftig utbildning, och föräldrarna hjälp att fostra ordning och reda, definierar ett samhälles framtid. Det borde vara enkelt att förstå. Ändå har riksdagspartierna i decennier plågat skolan med ständiga och misslyckade reformer. Och ständiga ogillade riktade statsbidrag. De gamla partierna har inte fattat att det är dumt att ändra på metoder som fungerar. Men det gör de eftersom de vill verka nytänkande och handlingskraftiga. Det finns ett bra ordspråk som lyder: ”Laga inte det som inte är trasigt”. 

UP skrev flera kraftfulla debattartiklar om skolan 2019, 2020 och 2021. De går att googla fram. Där beskrivs tydligt hur skolan åter kan fylla sina viktiga syften framgångsrikt. Finland lyfts ofta fram som ett föredöme. De har låtit skolan vara. Och de använder samma system som jag gick i under mina skolår. Riksdagspartierna får ett stort F för den misslyckade skolpolitik som förts. Störst F får Liberalerna som varit med och styrt en hel del och som ständigt försöker göra gällande att ”de vet bäst” om skolan. Att de nu förordar enbart ”papper, penna och böcker” i skolan är lika korkat som att tidigare ha förbjudit miniräknare som hjälpmedel. Självklart måste dagens konkurrenskraftiga utbildning blanda skrivande och läsande med att utnyttja datorer och AI-verktyg.

Linnea Lindquist, Expressen, skriver en bra debattartikel nedan. Expressen är inte en vänsterorienterad tidning men har fattat hur illa den ”borgerliga” skolpolitiken slagit negativt mot svensk konkurrenskraft. Med några få exempel visar de tydligt hur illa 2000-talets skolreformer blev. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande. Den ”korta” Stefan Holm var inte bara fantastisk i höjdhopp, han vågade också visa att läraren är chefer i klassrummen. Ingen annan. 

”Raja Thorén har länge varit en skandalomsusad friskoleägare. Samtidigt som hans skolor har fått hård kritik har vinster från verksamheten plöjts ner i innebandylaget Thorengruppen – vars damlag blivit svenska mästare tre gånger.”

”Skolinspektionen har sedan länge tröttnat på Thorenskolornas brister. Den satte därför stopp för öppnandet av nya skolor. Men Thorengruppen kunde fortsätta växa genom att köpa befintliga skolor.”

”I år gjorde Raja Thorén ett sista klipp på den svenska skolmarknaden genom att sälja sin koncern. Som en luttrad skolägare insåg han förmodligen att det var läge att sälja innan Skolinspektionen skulle återkalla tillståndet helt och hållet. Han gjorde en bra affär eftersom han förutom skolorna sålde sin arena. Det är skolpeng, alltså skattemedel som har finansierat Thoren Arena som Umeå kommun köpte för hiskeliga 260 miljoner kronor. Det motsvarar cirka 440 lärartjänster.”

”Raja Thorén stod inte för årets enda friskoleskandal. I Sundsvall blev det rabalder i medier och ilska hos personalen på Skvaderns gymnasieskola när styrelsen plockade ut 28 miljoner kronor i aktieutdelning – trots att ledningen lovat att allt överskott skulle gå tillbaka till verksamheten. Rektorn sade att de inte hade något annat val. Really? Jag har massor med idéer på vad man kan göra med 28 miljoner.”

”Södertälje kommun lät eleverna gå kvar sista året på en gymnasieskola som skulle stängas. Det var ett beslut som förmodligen var bra för elevernas utbildning. Men det innebar samtidigt att det blev dyrare för kommunen. Beslutet blev därmed en jackpot för stadens friskolor. Sverige har nämligen lagstiftning om bidrag på lika villkor. När kommunen får ökade kostnader ska friskolorna kompenseras med samma belopp.”

”Skolverket fick i år idén att förändra bedömningen av nationella proven. Tidigare bedömdes den skriftliga och den muntliga delen var för sig. Numera ska poängen slås ihop. Därmed kan elever spika den muntliga delen, skriva ett eller två poäng på läs- och skrivdelen och ändå skrapa ihop till ett godkänt E.”

”Det är synd bara att Sverige är sämst när det kommer till skillnader mellan olika grupper av elever. Det är fortfarande elevernas bakgrund som till stor del avgör resultaten i svensk skola. Sverige lyckas med konststycket att vara både bäst och sämst på samma gång.”

”Skolchefen i Höörs kommun briljerade inte direkt när hon i ett mejl till all personal skrev att de skulle tänka på att inte agera på ett sätt som kan uppfattas som kränkande av någon elev. För vad som upplevs som kränkande är ju subjektivt. Elever har rättigheter i skolan, men de har också en skyldighet att följa skolans regler och rätta sig i ledet när vuxna säger till.”

https://www.expressen.se/ledare/linnea-lindquist/stefan-holm-visade-att-lararen-far-bestamma/

I Uppsala har jag stora förhoppningar om att Guldavtalet om skolan får stor positiv betydelse för våra elever och landets konkurrenskraft. Uppsala ska bli det goda exemplet på hur skolan åter bidrar till konkurrenskraftiga vuxna i en värld där vi globalt konkurrerar om välståndet.

Dåliga chefer

Sparka dåliga chefer

Personer oförmögna att delegera klokt ska inte vara chefer. Personer som inte klarar av att rimligt lösa sina uppdrag inom framförhandlade ekonomiska ramar ska inte vara chefer. Politiker som bara fokuserar på sina egna intresseområden ska inte ges övergripande politiska uppdrag. Titelsjuka ska verkligen hållas långt ifrån ledande uppdrag. Gunnar Wetterberg lyfter i nedan artikel i Expressen mycket viktiga budskap. Det han skriver är bland annat att offentlig sektor på bara tre fyra år kan effektiviseras med över 30% utan att någon blir uppsagd. Ja, du läste rätt. Ingen inom offentlig sektor behöver alltså vara rädd för att bidra till viktiga effektiviseringar. Som skattebetalare borde de jubla över att delta i detta viktiga förbättringsarbete.

”Jag blir så hiskligt trött på alla politiker och chefer som kräver större budgetar för att lösa sina uppgifter. Och på alla journalister, som så sällan ställer motfrågan: vad gör du med det du redan har? I stället borde kravet på en god ledare naturligtvis vara att han eller hon ska kunna anpassa sig till nya krav med befintliga resurser.”

”När jag arbetade på Svenska Kommunförbundet var tumregeln att två tredjedelar av utgifterna är personalrelaterade. Det är självklart: vård, skola och omsorg är det viktigaste kommunerna och regionerna håller på med. Men det öppnar också möjligheter. När vi räknade på personalomsättningen visade det sig att omkring åtta procent lämnade sektorn helt och hållet varje år. Tar man med alla som tar barn- eller studieledigt eller som byter till ett annat kommunalt jobb, så landar man antagligen på det dubbla, om inte mer. Det betyder att den som är chef för ett hyggligt stort arbetslag – 20‒30 personer – måste rekrytera tre-fyra nya medarbetare varje år.”

”Och det är inte säkert att alla hål måste fyllas överhuvudtaget. Kanske kan en del pengar sparas för att omskola och vidareutbilda några medarbetare? Det är varje mellanchefs uppgift att ständigt älta sådana frågor. Men samma logik gäller för dem som är ansvariga för hela förvaltningar, kommuner eller myndigheter.”

”Fler chefer borde värderas efter hur väl de klarar av att anpassa sina verksamheter efter hur omvärlden och uppgifterna utvecklas och förändras. Det borde regeringen och kommunstyrelserna ta till sig. Deras rekrytering av ansvariga chefer är ofta bedrövligt dåligt skött.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/daliga-chefer-skriker-alltid-efter-mer-pengar/

Hur viktiga är cheferna? Mycket viktiga. Alla verksamheter som inte inser att man måste säkerställa kompetenta chefer kommer inte att leverera goda resultat. Svårare än så är det inte, ändå så svårt för många verksamheter att få till. Och kompetenta chefer lyssnar också på både medarbetare och rådgivare i olika former. 

Färre chefer mer tillit

Tillitsbaserad styrning

Helsingborgs kommun beskrivs ofta som ett föredöme bland kommuner. Tyvärr är andra kommuners ledare inte snabba att uppskatta när andra är duktigare. Jag är uppfostrad att lära av de bästa och att försöka bli bättre än dem. Om man vill vara en del av en framgångsresa är det ett klokt förhållningssätt. Man kan prata mycket om varför Helsingborgs kommun på många sätt får definieras som Sveriges bäst styrda kommun. De har till och med en opera och ändå är de ekonomiskt mer välskött än till exempel Uppsala. Jag är helt övertygad om att framgångarna kommer av att den nu avgångne kommundirektören och tidigare kommunstyrelsens ordförande tillämpat tillitsbaserad styrning på riktigt. Inte bara fina ord. 

https://www.stratsys.com/sv/kunskapshub/vad-ar-egentligen-tillitsbaserad-styrning?psafe_param=1&utm_campaign=p-search-dsa-kunskapshub&utm_medium=ppc&utm_source=adwords&utm_term=&hsa_mt=&hsa_net=adwords&hsa_ver=3&hsa_kw=&hsa_acc=5195892202&hsa_grp=123804462658&hsa_tgt=dsa-1273121054374&hsa_src=g&hsa_ad=522836478692&hsa_cam=13171598103&gclid=CjwKCAjw5pShBhB_EiwAvmnNV-qT7_KQck4DlBa67SMJOE8A_OBTayoipgKFscRLJu8Ig7yDWveCRhoCXqUQAvD_BwE

Inte minst i våra skolor är det tillitsbaserad styrning som krävs för att vända många års negativ kunskapsutveckling. Ge våra lärare mycket mindre administrativa uppdrag och mer tid för undervisning. Lita på dem att de sköter sina uppdrag. Och det är hög tid att skrota inkluderingstanken i klasserna, det har visat sig vara en katastrofal lösning om vi vill fostra konkurrenskraftiga nya generationer svenskar!

"Öronmärkta statsbidrag är ett ofog som alla politiker är emot när de sitter i opposition, eftersom de orsakar en massa administration – pyton för småkommuner. Men bidragen är poppis bland regeringspartier, oavsett färg. Och ibland kan de vara en god idé. Ta exempelvis fortbildning av lärare. I ett sammanhållet skolsystem kan man organisera fortbildningen centralt och systematiskt. Men i det svenska vilda västern-systemet gör kommuner och skolor lite som de vill."

"I dag råder stor brist på speciallärare, vilket delvis beror på den kaotiska svenska skolpolitiken. 1989 lades speciallärarutbildningen ned; i stället satsade man på specialpedagoger. Pedagogerna är inte inriktade på ämnen utan ska ägna sig åt utvärdering, ledarskap och förändringsarbete. En sorts inkluderingsfrämjande mellanchefer, kan man säga. 2007 beslutade alliansregeringen att återinföra speciallärarutbildningen. Nu finns det både speciallärare och specialpedagoger där ute. Vilket är som gjort för revirstrider och missnöje hos medarbetare som tycker att de får arbetsuppgifter som inte linjerar med deras specialistutbildning. Och det är inte så säkert att ens skolan vet skillnaden." 

"Inkluderingstanken – att snart sagt alla elever ska undervisas i storklasser, oavsett behov – har passerat sitt bäst före-datum med råge. Men frågan är om regeringen får Skolsverige med sig. Att inrätta små grupper är en ambitionshöjning. Det kostar personal och pengar. Inkluderingsprocesserna sitter i värsta fall i väggarna vid det här laget. Och hur inställda är dagens speciallärare på att undervisa? Det finns sådana som, precis som specialpedagoger, ägnar sig åt att observera elever och tala med undervisande lärare om hur dessa ska hantera elever med speciella behov. En följd av inkluderingstanken. Men skolan behöver mindre snack och mer verkstad. Det är utmärkt att utbilda fler lärare till speciallärare. Men då måste de fortsätta att undervisa. Som i Finland."

https://www.expressen.se/ledare/vi-behover-speciallarare-inte-specialmellanchefer/

I Uppsala infördes tyvärr en gräns för hur många rapporterande en chef kan ha. Gränsen är 30 stycken. Självklart ska inte sådana gränser sättas av politiken. Om några gränser skulle göra nytta, om inte politiker litar på tjänstemännens omdöme, skulle gränsen vara ingen chefstitlar utan minst tio rapporterande medarbetare. Uppsala kommun har för många chefer, inte för få. Och cheferna får ägna sig åt på tok för mycket icke prioriterad administration. Gör om! Gör rätt! När? Nu! 

Chefsinflation

Bort med allt onödigt

Det finns ett överflöd av administrativa uppgifter i vårt samhälle. Det är ett gissel även om det ofta är drivet av goda intentioner, men det blir bara fel, fel och fel. Väldigt mycket personal sysselsätts med fel arbetsuppgifter och mängden administration gör att fokuset tappas bort hos många chefer som förtvivlat arbetar med alla administrativa uppgifter och krav på ständig uppföljning av allt möjligt. Allt klassas som viktigt. Avsaknad av prioriteringar är ofta tydligt. Inte minst driver de administrativa kraven fram på tok för mycket chefsled och hierarki. 

Inte minst i turerna kopplade till ett spioneriärende får man en känsla för hur många onödiga chefsjobb som finns inom offentlig sektor. Även om chefsjobb tillsatta för att avslöja spioner är bra är antalet chefsjobb för många. Vi måste ha så få chefer som möjligt och så mycket självstyre som möjligt, genom tillitsbaserat ledarskap, hos dem närmast dem som möter kunderna i olika former. Jag är helt övertygad om att tillitsbaserat ledarskap leder till bäst verksamhetsresultat. Det är ett särskilt otyg när antalet chefer blir allt fler för att den administrativa bördan år efter år bara ökar. 

https://skr.se/skr/demokratiledningstyrning/styrningledning/organiserastyraleda/styrledningssystemarbetssatt/styraforresultat/tillitsbaseradstyrning.46668.html

Det finns onekligen bra exempel på när nya chefstjänster kan skapas. Det är till exempel när någon som är misstänkt för spioneri bättre kan avslöjas om den luras in i en ny roll där till exempel SÄPO bättre kan övervaka vad personen gör. Om bröderna som beskrivs i bifogad artikel är skyldiga var det ett bra drag av SÄPO och den berörda generaldirektören hade väl inget val än att lyda. Som vanligt är det den kortsiktiga viljan att bada i lyx som får vissa att sälja ut sina ”vänner” till fiender. Sannolikt har de aldrig varit lojala mot det nya samhälle de flyttat till.  Allvarligt om dessa bröder, eller någon av dem varit en kontraspion. Då har de tydligen gjort stor skada mot Sveriges spionverksamhet. Du tror väl inte att vi inte har spionverksamhet? Det har alla länder med "självaktning". Dagens chefer och ledare måste ta säkerhetsfrågor på ännu större allvar. Teknikutvecklingen innebär enligt bl a SÄPO och MUST att infiltratörer återigen blir en huvudmodell kopplat till spioneri. Ett säkerhetsproblem i sammanhanget är att partierna har ett stort ansvar för att inte lyfta fram politiker som inte ordentligt säkerhetsgranskats till ledande uppdrag med potentiellt skadlig insyn.

https://www.expressen.se/nyheter/chefens-dubbelspel-med-misstankte-spionen-bitter-eftersmak/

https://omni.se/ekonomiska-motiv-kan-ha-drivit-peyman-kia-till-spioneri/a/nQ1LWo

Det finns också för få ledare och för många chefer inom väldigt många organisationer. Inte minst inom politiken. Samhällsnyttan av att vi generellt stärker chefs- och ledarförmågan samt tillämpar tillitsbaserad styrning är mycket stor. 

https://www.motivation.se/innehall/for-fa-ledare-och-for-manga-chefer/

Massuppsägningar

Universitetet och Landstinget
Det är lite gungigt inom Uppsala universitet och Uppsala läns landsting just nu. Många ledande forskare med chefsuppdrag hoppar av sina chefsuppdrag när de inte fått gehör för kravet att universitetets rektor ska sparkas. En tråkig situation som garanterat kommer att fortsätta. Tyvärr tror jag att vi kortsiktigt bara kommer att få se förlorare i denna kråksång då jag tror det blir väldigt svårt för Eva Åkesson att snabbt lösa den negativa situation som uppstått. Vad tror du?
http://www.unt.se/uppsala/fler-avgar-vid-universitetet-3017203.aspx

På landstinget praktiserar nu de anställda uppsägning som metod för att pressa upp sina löner. Det sätter samhället i en mycket svår situation. Det är självklart ingen löneförhandlingsmetod som kan accepteras då det skulle innebära fullständig kaos på svensk arbetsmarknad och då det, om metodiken skulle lyckas, innebär explosionsartad löneutveckling. Jag unnar alla bra löner. Samtidigt lever alla verksamheter med begränsade resurser. Om en ledning lever över sina resurser kommer verksamheten att falla samman. Det tjänar ingen på. Så hur gör vi för att t ex våra barnmorskor, sjuksköterskor och lärare ska få högre löner? Att inflatera lönerna kommer bara innebära att alla förlorar på höjda löner. Det unika under många år nu är att väldigt många svenskar, inklusive barnmorskor, sjuksköterskor och lärare har fått mer köpkraft! Det är väldigt positivt. Men hur lyckas vi minska missnöjet hos dessa grupper? En väg framåt är nog att inte kräva överutbildning. Visst är det viktigt med utbildning men om tillräcklig utbildning kan vara på två år är det dumt att kräva t ex tre år. Då ökar människors skulder och förväntningar i onödan. Vad tror du är bästa väg framåt?
http://www.unt.se/uppsala/28-barnmorskor-sager-upp-sig-3010074.aspx
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/pengar-ar-inte-allt-2/

Kvotering & utbränd befälhavare

Är det rimligt?
Återigen höjs röster för att kvotera in en viss typ av människa på ledande uppdrag. Är det rimligt att kvotera in äldre, yngre, invandrare, kvinnor, funktionsnedsatta osv? Är det inte de mest kvalificerade som skall få uppdragen oavsett kön, religion och ålder? Visst är det svårt att helt rättvist jämföra människors kunskaper, erfarenheter och nätverk men om man gör en tydlig profil på vilka kunskaper, egenskaper, erfarenheter och nätverk man önskar att en chefskandidat har, då borde det vara enkelt att trovärdigt visa att man valt den bäst lämpade. Nuamko Sabuni, Folkpartiet, driver nu att kvinnor måste kvoteras in som chefer genom lagstiftning. Jag tycker istället att hon skall driva att offentliga arbetsgivare skall kunna uppvisa vilka huvudkandidater de haft och om valet orätt fallit på en man när det finns en kvinnlig bättre kvalificerad kandidat, utifrån de kriterier som satts upp, då kan man t ex bötfälla offentliga verksamheter som är styrda av politiker. Vad avser privata verksamheter så måste det vara upp till dem själva om man som jag tycker att det är viktigt att respekterar äganderätten. Självklart väljer kloka företagsstyrelser de mest lämpade för olika chefsuppdrag. Vad tycker du om Sabunis senaste utspel?
http://www.dn.se/debatt/vi-maste-lagstifta-for-att-fa-fler-kvinnliga-toppchefer

Kvalifikationer
Även om Ylva Johansson, socialdemokratisk riksdagsledamot, möjligen har tvittrat hånfullt mot Sveriges befälhavare som sägs ha blivit "utbränd" kvarstår, om det stämmer att han är "utbränd", att följa upp hur han ansetts tillräckligt kvalificerad för uppdraget. Om vår högste militäre befälhavare blir utbränd i fredstid känns det oroväckande. Utmaningarna att kunna leda vårt försvar i krigstider måste rimligen vara mångdubbelt mer ansträngande. Jag kan förstå att det är mentalt påfrestande att leda ett försvar som inte kan klara av att försvara oss och som satsar de pengar som finns avsatta snart endast på flygplan och IT system. Det kanske finns en kvinnlig kandidat till befälhavarjobbet som bättre pallar för trycket? Man måste palla hårt tryck om man har ett liknande uppdrag. Vad tycker du? Mitt resonemang är självklart utifrån att jag inte vet om han även är sjuk på annat sätt så det kan självklart finnas andra omständigheter som gör att han mår dåligt och inte "enbart" att han möjligen är "utbränd". Om han är "utbränd" tycker du att han var kvalificerad för uppdraget?
http://www.dn.se/nyheter/politik/hanande-sms-om-ob-tvingade-ylva-johansson-till-pudel