Ett reparationsuppdrag

Nybyggen parallellt med omfattande reparationsbyggen

I Uppsala ångar Pelling och company på med mycket oattraktiva utbyggnadsplaner, inklusive spårväg. Den 13 december ska ytterligare ett beslut tas som belastar Uppsalaborna med fel byggplaneringskostnader. I utbyggnadsplanen har man nu också valt att lura Uppsalaborna om att utbyggnaden inte ska drabba vissa tidigare områden förrän närmare 2050. Byggs spårvägen är det inte trovärdigt att man kan vänta så länge med den extrema exploateringsambitionen i Uppsala södra stad. Jösses. En redan skuldtyngd kommun vill de skuldtynga ännu mer och lämna problemen till kommande generationer. Problem med dricksvattenförsörjning, energiförsörjning och stora kvalitetsbrister inom välfärdens kärnområden kräver ett nytag om hur Uppsala ska byggas ut och i vilken takt. Uppsala och övriga Sverige har stora och krävande reparations- och underhållsarbeten att genomföra. Inte minst kopplat till många års värdelös integraitonspolitik. 

Av många skäl är det inte möjligt att ha en för aggresiv nybyggnadsplan parallellt med behovet av ett krävande reparatoinsarbete. Tänk att inte ens detta är självklart hos de partier som idag styr i Uppsala. Det är S, MP, L och V. Det är också dessa partier som nu ska stänga av Kungsgatan för genomfartstrafik och skapa ännu sämre trafikflöden i centrala staden. Samtidigt som de gör det ger de dispens till bussar som representerar huvudproblemet med allt för höga partikelmängder i luften i samma område. Vi behöver ett ordentligt regeringsskifte i Uppsala. Det regeringsskiftet måste också lyssna till Svenskt Näringsliv som tydligt igår visade att Uppsala kommun kan drivas mycket effektivare, kraftigt stärka kvalitén i sina tjänster och kraftigt förbättra kommunens digitalisering. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder Uppsalaborna mycket kvalificerade företrädare med stor integritet för att göra det som nu krävs för att Uppsala ska utvecklas mycket bättre.

Markus Uvell, krönikör i GP, skriver läsvärt och deppigt nedan. Det är uppenbart att vi har en kraftig polarisering av vilken verklighet vi upplever. Det är ett helt sjukt tillstånd i min värld eftersom det finns massor av "kalla fakta" som borde göra att över 80 procent av invånarna får en liknande verklighetsuppfattning. Svenskt Näringsliv använder fakta och jämförelser mellan kommuner när de redogör för möjliga förbättringar. SCB är fullt av fakta som tydligt visar att behovet av reparationsarbete i Sverige är stort.

"Nästan allt blir sämre. Sådan är svenska folkets bild av utvecklingen i landet. Sju av tio tycker Sverige utvecklas åt fel håll, bara tre av tio anser att det går åt rätt håll. Men det är inte hela bilden. Olika väljargrupper har nämligen väldigt olika bild av hur utvecklingen ser ut. Allra mest negativa är väljare som röstar på Sverigedemokraterna, 95 procent pessimister. I andra änden av skalan finns de miljöpartistiska väljarna, med bara 17 procent pessimister."

"Även om man förstås kan värdera olika delar av utvecklingen olika, kan båda grupperna inte ha rätt. Den allmänna utvecklingen kan inte vara både katastrofal och utmärkt. Så vilka har fel? Sannolikt båda. SD-väljarna vill se utvecklingen som mer negativ än den är, medan MP-väljarna är överdrivet positiva. Det är nämligen den ideologiska utgångspunkten som styr bilden av verkligheten, inte tvärtom. Man ser vad man vill se."

"I nästa års val ställs detta på sin spets. Minst två av väljarnas stora frågor präglas av bekräftelsebias: Å ena sidan brottsligheten, som högerväljare riskerar att se som mer utbredd än vad den är. Å andra sidan klimatförändringarna som av vänsterväljare ofta ses som ett mer existentiellt hot än de är."

"I dagens polariserade klimat lär det inte vara något problem för de båda sidorna att samla väljare runt sin respektive verklighetsbeskrivning. Vem som går segrande ur striden får vi se. Men vad händer sedan? En aspekt av det polariserade klimatet är att inget politiskt alternativ har riktigt brett förtroende hos svenska folket. Efter den tillfälliga förtroendeboost en nyvald partiledare brukar få har Magdalena Andersson lyckats skrapa ihop förtroende hos nätt och jämnt varannan väljare, i övrigt samlar de mest populära partiledarna runt fyra av tio."

"Jag brukar generellt sett – av födsel och ohejdad vana – vara i grunden optimistisk inför framtiden. Men förutsättningarna inför nästa års val kan göra den mest hoppfulla politiskt deprimerad."

"Sverige står inför akuta, djupgående problem, som väljarna har helt olika bild av. Det politiska samtalet är mer polariserat än någonsin. Ingen partiledare har tillräckligt brett förtroende hos svenska folket. Den verkliga utmaningen blir inte att vinna valet utan att hela det söndertrasade landet när dammet har lagt sig. Den fråga som då behöver besvaras är inte valets konflikt om vilket som är det allra största eländet: invandringen, brottsligheten, klimatkrisen, girigheten, välfärdskrisen och så vidare. Den avgörande frågan efter valet blir i stället en betydligt svårare: hur löser vi problemen? Då räcker det inte att samla de egna till strid mot fienden, då gäller det att bygga förtroende hos fler än de redan frälsta. Och dit är det ännu långt."

https://www.gp.se/ledare/valet-g%C3%B6r-mig-politiskt-deprimerad-1.59111838

I den nationella politiken fortsätter det att vara rörigt och skrattretande. Liberalerna fortsätter att ha sina interna strider och Centerpartiet fortsätter att försöka lura väljarna om att det finns något regeringsalternativ som inte behöver stöd av Vänstern eller SD. Som det är i dagens riksdag krävs SDs eller Vs stöd för att en regering ska kunna bildas, så är det. Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om hur stökigt det är inom Liberalerna. Efter att ha lyssnat på Sabuni under morgonens nyhetssändningar måste jag säga att jag tycker synd om henne. Hon säger mycket klokt men så länge det är oklart om det går att lita på att L självklart kommer att ingå i ett lag som vill laga mycket av det som gått sönder i Sverige är de körda.

"L måste, för att ha någon som helst chans i nästa års val, uppfylla två villkor: Mätningarna under våren och sommaren måste visa att partiet som minst befinner sig på fyraprocentgränsen, eller strax därunder, för att en röst på partiet ska vara meningsfull."

"Det andra är förutsägbarhet. Om man röstar på L så röstar man på en framtida borgerligt ledd regering. Inte en S-regering. Redan nu har Sabuni uppförsbacke eftersom man, trots förhandlingar med M, KD och SD väljer att rösta på sin egen budget, och inte den gemensamma."

https://www.di.se/nyheter/centerns-vagval-om-budgeten-inflytande-till-v-eller-sd/

https://www.gp.se/ledare/vem-v%C3%A5gar-r%C3%B6sta-p%C3%A5-liberalerna-1.59352768

Håkan Boström, GP, har rätt. Det finns bara ett politiskt alternativ som faktiskt har en gemensam agenda som innebär att man på allvar börjar städa upp i flera av Sveriges allvarliga problem. Det alternativet kräver idag SDs stöd. Det alternativ som kräver Vs stöd innebär att Sveriges allvarliga problem fortsätter att växa. Det går inte att på allvar börja lösa landets allvarliga problem så länge som V och MP ges ett stort inflytande över regeringspolitiken. 

"På det hela taget är det här en budget som väl balanserar behovet av drivkrafter till arbete och socialt ansvarstagande. Både hjärna och hjärta. Den står för en politisk inriktning som har goda chanser att vinna stöd inom stora väljargrupper om den blir konkret politik."

https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-blir-politiken-med-en-h%C3%B6gerregering-1.59440906

Ansvarslöshetens pris

Okunnighet i kombination med brist på tjänstemannaansvar

Hur mycket av våra skattepengar går förlorade på grund av inkompetens som hanterar stora summor pengar? Massor. Stora ekonomiska misstag begår vi alla, även de smartaste och även de bästa företagsledarna. Inom det offentliga är det dock vanligare. Varför är det så? Enkelt uttryckt anser jag att det handlar om kompetensbrist bland ledande politiker samt att det offentliga systemet hanterar "andras pengar". Ägarna, vi invånare, får bara chansen att uttrycka vårt missnöje vart fjärde år. De flesta invånare är sannolikt tveksamma om andra politiker än dem de röstade på förra gången kommer att göra ett bättre jobb. Personligen är jag för att vi invånare måste få en chans att utifrån de politiska toppkandidaternas meritförteckningar, och deras vision om det geografiska område de ska företräda, rösta fram bättre meriterade och ambitiösa företrädare. Det är en "bristvara" idag.

Debattören Henrik Jönsson beskriver väl exempel på hur illa det slösas med våra skattepengar i nedan Youtubefilm. Varje bortslösad krona är oacceptabel! Den kronan kan antingen stanna kvar hos de människor och företag som betalar skatter och avgifter eller stärka välfärdens kärnverksamheter. Eftersom jag är en person som arbetat mycket inom IT och Telcom sektorn kan jag bara konstatera att det är helt sjukt att Stockholms stad har lagt över en miljard kronor på att utveckla ett dåligt system för verksamheten. Vilka politiker bär ansvaret för det? Vilka konsekvenser har drabbat dessa politiker? sjukt! 

Under Coronapandemin har vissa offentliga verksamheter bett näringslivet om hjälp. Av några av dessa som försökt hjälpa till har jag bland annat fått höra hur slösaktigt och inkompetent många offentliga  inköpsorganisationer arbetar. Avsaknaden av standardspecifikationer är stor. Trots stora offentligt anställda inköpare engageras på svaga uppdragsbeskrivningar också många dyra konsulter. Och den basala behovsbilden saknas i allt för stor utsträckning. Vad innebär detta i sak? Det innebär många miljarder som kastas bort istället för att gå till våra viktiga kärnverksamheter. Hur kan det vara på detta sätt? Kompetensbrist både hos den högsta ledningen (politiker) och inom tjänstemannaorganisationerna. 

https://youtu.be/DwTvj3KDTgE

Slöseriombudsmannen bjuder på gott om exempel på vansinnigt slöseri. Hur är det möjligt att så många svenskar bara knyter handen i byxorna och accepterar all denna kapitalförstöring? Att så många accepterar att våra gemensamma pengar används till fel saker.

https://skattebetalarna.se/sloseriombudsmannen/

I dessa allt för ansvarslösa tider, där invånarna bara får rösta vart fjärde år, har vi i Sverige enligt The Economist sämst Coronaläge i Europa. Visst är det intressant efter att så många så länge hyllade Tegnell och även ansvariga ministrar. De enda som är värda att hylla hittills är den stackars imponerande personalen i pandemins frontlinje. Man börjar undra om den svenska strategin var att så många svaga människor som möjligt med fördel dör. Med tanke på att Socialdemokraterna tillämpade sterilisering fram till 1970-talet är det inte helt otänkbart. utan tvekan sparas nu en massa pengar inom äldreomsorgen eftersom många mycket vårdkrävande dött snabbare på grund av den förödande pandemin. Men inte ens hemska jag tror att det har varit Socialdemokraternas strategi. Faktum är dock att inköpspriserna för boenden för människor i behov av särskilda stöd kraftigt minskat under pandemin.

"The Economist har gjort en sammanställning med data från bland annat Eurostat och Johns Hopkins University som visar att att Sverige just nu har den värsta smittspridningen i Europa, sett till antalet fall och dödsfall per 100 000 invånare. Av de 15 europeiska regioner som har värst smittspridning ligger 13 i Sverige. Regionen som drabbats hårdast, enligt sammanställningen, är Västernorrland där det förra veckan registrerades 654 fall och tre dödsfall per 100 000 invånare." 

https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/13-svenska-regioner-i-topp-hogst-spridning-i-europa/

Krama din lokalpolitiker

”Den som är fri från skuld får kasta den första stenen”
Jag är full av beundran för de fritidspolitiker som tar sina uppdrag på allvar. ”På allvar” innebär i min värld att läsa på ärendehandlingar, förankrar ställningstaganden med relevanta kollegor och aktivt deltar på de möten de förväntas delta på. Jag tycker att även du ska vara tacksam över alla dessa människors insatser. Det är alla våra fritidspolitiker som bär upp den svenska demokratin.

En kommunfullmäktigeledamot förväntas ingå i en nämnd. Varje nämnd har minst två möten per månad. Därutöver har varje parti ett förberedande kommunfullmäktigemöte. Ofta har också partipolitiska lag något möte per månad. På toppen av detta förväntas många dessutom delta på partiinterna aktiviteter. I verkligheten talar vi om stora mängder ärendeinformation och minst fyra möten per månad. Det är krävande. Långt ifrån alla förstår hur krävande det är och hoppar därför av när de inser det. Vissa sköter sina förtroendeuppdrag på ett underkänt sätt. Många gör på ett bra sätt så gott de kan.

Vi behöver fler som inser vad som krävs och som är beredda att lägga den tid som ett seriöst politiskt uppdrag innebär. Idag vill jag påstå att konkurrensen om viktiga uppdrag är för liten. De som ställer upp är demokratins hjältar! Demokratins kvalitet kan inte bli bättre än vad de som engagerar sig i den bidrar till. Patrik Kronqvist har rätt, krama dem istället för att förakta dem! Med vilken rätt föraktar vissa dem som ställer upp och som försöker bidra samtidigt som de själva inte bidrar alls?

Jag tolkar Kronqvist som att han som jag tycker att rikspolitikerna borde hålla sina klåfingriga händer borts från kommunerna och låta kommunerna bestämma mycket mer själva. Om vi vid en modernisering av det politiska systemet halverar antalet riksdagsledamöter eller avvecklar regioner kanske de kan ägna sig åt bättre saker. Lite förenklat kan man säga att vi lokalpolitiker har väldigt mycket makt i byggfrågor. I övrigt avgörs en kommuns framgångar mest av den politiska ledningens förmåga att effektivt läsa sina lagstadgade uppgifter. Ledarskapskompetens är med andra ord av stor praktisk betydelse i en kommun. När den förmågan haltar drabbas till exempel kommunens invånare av onödigt höga skatter. Det vill säga att du förlorar mer makt över dina intjänade pengar på grund av kommunens oförmåga att lösa sina uppdrag på ett smart och resurssnålt sätt utan att leverera med dålig kvalitet. När du väljer lokala politiker och partier är det viktigaste urvalskriterierna i en kommun bygg- och infrastrukturpolitiken och toppnamnens ledarskapsförmåga.

”Att vara lokalpolitiker är en utsatt position. De har sällan några pressekreterare som svarar i telefon, inga Säpovakter som kör dem hem efter sena nämndmöten. Den här mandatperioden slutade ett kommunalråd efter att nazister bränt upp bilen på garageuppfarten en natt när barnen låg och sov. Men att vara lokalpolitiker är tufft även till vardags. Efter svåra beslut - "ska vi lägga ned byskolan eller öka klasstorlekarna?" - måste de möta dem som drabbas på Ica, hockeyträningen eller föräldramötet. I bland tvingas de försvara partibeslut som de egentligen inte håller med om.”

”För varje år som går får de dessutom allt mindre att säga till om. Få rikspolitiker verkar lita på sina lokala kolleger. Från Stockholm fjärrstyr de med lagkrav och villkorade bidrag. Det inte så konstigt att lokalpolitikerna blir allt färre - och allt äldre.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/krama-din-lokala-politiker/

Dagens kalkoner
De kompromisslösa och de som föraktar fritidspolitiker som i vart fall demokratiskt försöker bidra lite än inte alls i det demokratiska arbetet.

”Men som historikern Jens Ljunggren visar i en av de mest fascinerande avhandlingar som skrivits om socialdemokratins historia fanns det från det parti som då skördade framgångar på förbittringen också ett löfte om att inte släppa aggressionerna lösa. ”Den uppskjutna vreden”, som Ljunggren kallar det för, bidrog till den långlivade kompromisskulturen, till viljan att kompromissa och nå samförstånd. Branting och Per Albin lovade att stävja och kanalisera folkets ilska, bara den gamla makten i gengäld tog sig för att lyssna.”
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/i-detta-val-dor-iden-om-den-svenska-enigheten/

Dagens stjärna
Patrik Kronqvist. Ja, fundera över vilka alternativen är om vi inte har tillräckligt med fritidspolitiker. Inga fritidspolitiker alls? Hälften så många fritidspolitiker med dubblerade arvoden? Ännu sämre arvoden till invånare som ställer upp på att försöka få förskola, skola, omsorg, vård, byggande och övrig infrastruktur att fungera så bra som möjligt? I min bok är jag tydlig med att det politiska systemet behöver vitaliseras. Det är ingen kritik mot enskilda fritidspolitiker som gör så gott de kan inom ett system som behöver nutidsanpassas. Och systemet måste ändras så att heltidspolitiker får mer ”hands on” verklighetskänning. Idag ägnar de på tok för mycket av sin tid internt och då missar man att i tid uppfatta vad stora delar av folket tycker om det som politiker kan påverka mer än människor i allmänhet.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/krama-din-lokala-politiker/