Visar inlägg med etikett paradox. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett paradox. Visa alla inlägg

onsdag 23 oktober 2019

Trovärdighet och kulturella förändringar

Seriösa alternativ
Uppsala och övriga Sverige behöver seriösa politiska alternativ som kan leda sina lokalsamhällen och riket i stort mot en attraktiv och konkurrenskraftig framtid. Även om Karin Pihl i GP beskriver Moderaternas dilemman i nedan artikel är inte Socialdemokratin vitalare för att klara det som krävs. Är det nödvändigtvis ledningarnas fel? Den som har omfattande erfarenhet av dagens politiska system vet att det är extremt svårt att förändra ett politiskt parti. Precis som i vilken annan organisation som helst har ett parti en egen kultur som du inte lätt ställer om. Management gurun Peter Drucker uttryckte det som ”culture eats strategy”. Det är därför kulturkrockar alltid ska tas på största allvar och det är därför som imperier faller och nya krafter växer fram. Krafter som stelnar och ängsligt slits sönder av inre strider faller. Förr eller senare. Och att ställa om kulturer som utvecklats under lång tid tar enormt mycket kraft och tid. Jag skriver bland annat om detta i min bok ”En stund på jorden”. Några reflektioner på Moderaternas utmaningar nedan av Karin Pihl:

-”Vi är just nu Sveriges viktigaste kraft för politisk förändring”, sa Moderatledaren Ulf Kristersson när han inledningstalade på partiets stämma i Västerås i helgen. En snäll tolkning av uttalandet är att det är Kristerssons ambition. För Moderaterna är inte Sveriges viktigaste politiska kraft."

"Problem nummer två är att Moderaterna är ett passivt parti. Ulf Kristersson har krönt sig själv till den vuxna i rummet och framhåller ofta vikten av att vara resonerande. Inget fel med det. Men som oppositionsledare kan man inte möta regeringsföreträdarna som om riksdagsdebatten vore ett seminarium i politisk teori. Prata gärna om att ”upprätta samhällskontraktet”, men fyll det med konkret politiskt innehåll."


"Utöver detta handlar integration om mer än jobb. Moderaterna känner sig mer bekväma med att prata om ekonomi än om rena kulturfrågor. Och när de väl gör det blir det ofta svajigt, som förslaget att utreda ett förbud mot huvudsjal i skolan. Samhällelig sammanhållning byggs inte genom sådan symbolpolitik. Det sista problemet för Moderaterna är kanske det svåraste. Partiet har varit med och skapat många av de problem som de nu försöker ta strid emot: omorganiseringen av polisen, nedmonteringen av försvaret och den havererade migrationspolitiken. De som styr Moderaterna i dag är Fredrik Reinfeldts gamla gäng. Både Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson var statsråd under Reinfeldt-tiden."
https://www.gp.se/ledare/h%C3%A4r-%C3%A4r-moderaternas-fyra-problem-1.19294318
https://www.cordial.se/affarsmodellbloggen/culture-beats-strategy-every-time/
https://www.google.se/amp/s/quoteinvestigator.com/2017/05/23/culture-eats/amp/
Dagens besvikelse
De riksdagsledamöter som inte stöttar legalisering av aktiv dödshjälp under mycket ordnade former. Allvarligt sjuka utan hopp och till exempel oerhörda regelbundna smärtor måste kunna få humanitär hjälp att dö på ett värdigt sätt! Bland svenska folket är en stor majoritet för denna rättighet. Men en majoritet av Sveriges riksdag tycker sig veta bättre...
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/1n8LOB/avslutade-sitt-liv-med-aktiv-dodshjalp

Dagens stjärna
Gunnar Wetterberg. Ja, självklart ska kreativa nya former för trevliga och trygga äldreboenden möjliggöras i Sverige. Jag har länge drivit behovet av det i Uppsala. Under lång tid motarbetades det av Socialdemokrater, Miljöpartister och vänsterpartister i Äldrenämnden och i Uppsalas kommunfullmäktige. När den S-märkta nationella regeringen insåg värdet ändrade de sig lokalt... Alternativa äldreboendeformer behövs även för människor som inte kan få biståndsbeslut! Och den paradox Wetterberg lyfter är viktig att förstå.

”Mellanboendet borde vara en del av svaret på många människors önskan att få leva ett normalt, verksamt liv så länge som möjligt, även när man blir skröpligare och får lite svårare att röra sig. Men mellanboendet kan också bidra till att lösa den offentliga ekonomins besvärliga paradox. Den ökade produktiviteten fördubblar våra realinkomster ungefär vart trettionde år, men staten och kommunerna får det ekonomiskt allt svårare. Det beror på att våra ökade inkomster visserligen ökar skatten, men i kommuner och landsting är löner den överlägset största utgiften – och den ökar i samma takt. Eller kanske ännu mer, när det blir ont om vårdpersonal och lärare.”

”Om inte pengarna kommer till behoven, så måste behoven komma till pengarna. Om kommunerna och landstingen får det svårare att möta alla behov, då måste fler vara beredda att betala mer ur egen ficka. Och det är där mellanboendet kommer in. Mellanboendet skulle vara vanliga hyres- eller bostadsrätter. Många äldre som flyttar in skulle antagligen ha rätt till kommunalt bostadstillägg, men en stor del av hyran eller avgiften skulle de själva stå för.”
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/byrakratiska-fanerier-far-inte-falla-en-klok-reform/

torsdag 17 augusti 2017

Demokratisk paradox

Folket använder sin makt
Dagens informationssamhälle skapar en massa nya beteenden. Att allt fler inte använder möjligheterna att ta del av massor av varierande kunskap, utan endast söker informationskällor som bekräftar det man redan tycker, är en negativ utveckling. En mycket positiv utveckling är att den gamla maktordningen är kraftigt i gungning. Folket har mer och mer insett att man har makt att "röra om i grytan" genom att rösta på ett sätt som inte "makten" som försvarar sina intressen önskar. Exemplen kopplat till denna nyordning är många och personligen tycker jag att det är utmärkt att tidigare maktfullkomlighet måste ersättas med mer modern förankring och bättre demokratiska företrädare. Bifogad ledare är mycket läsvärd! Jag tillhör kategorin invånare som tycker att demokratin måste stärkas och kvaliteten inom politiken för att företräda invånare bättre måste säkerställas. Det är väldigt viktigt att vi som företräder människor också har en god anknytning till dem och på riktigt förstår vad som händer ute i samhällets olika delar.
"Reaktionen från etablerade maktordningar inom partipolitiken, medier och företag har varit en blandning av chock och vrede. Men det går inte längre att vända utvecklingen, bara att anpassa sig till den."


"Många människor har röstat med fötterna. De har valt alternativa auktoriteter, såväl politiska som mediala. Det är svårsmält för en maktordning som varit rådande under hela efterkrigstiden. För de som vant sig vid att stå i talarstolen oemotsagda är utvecklingen skrämmande."  
http://www.gp.se/ledare/cwejman-nu-%C3%A4r-outsiders-inne-1.4537293


Dagens kalkon
Stefan Löfvén. Det är fortsatt ett oacceptabelt ledarskap när inte rikets säkerhet självklart är på toppen av en statsministers agenda. Självklart helt osannolikt att han inte i något sammanhang fått information om IT-skandalen. Att Ygeman inte fått prova lyckan utanför det politiska livet är enligt mig en tydlig signal om att Löfvén säkerligen fått lite uppdateringar om läget i denna sårbarhetsfråga kopplat till rikets säkerhet. Helt otroligt att inte oppositionen vunnit mer förtroende bland väljarna efter denna oacceptabla hantering.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/LKp04/riksdagen-borjar-nysta-i-it-skandalen
http://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/yougov-trots-it-skandalen-%e2%80%93-s-fortsatt-st%c3%b6rsta-parti/ar-AAqcLga?li=BBqxCu3&ocid=mailsignout


Dagens stjärna
Pernilla Månsson. Hon gör ett bra trädgårdsprogram och vågar smaka på starka kryddor. När jag för många år sedan lärde känna Pernilla var hon inte full av svårdomar. Men visst kan man bli starkt berörd när man får en kraftig dos av starka kryddor i kroppen.
http://www.expressen.se/noje/svt-avbrot-inspelning--profilen-kollapsar-i-tv/

tisdag 4 oktober 2016

Hur ensam är du


Individuell frihet
Du som följt min blogg i flera år vet att jag sedan länge lyft fram värderingar som centrala när man bygger fungerande grupper av människor. Grupper som kan definieras som en familjs medlemmar, ett fotbollslags spelare, ett företags medarbetare, en förenings medlemmar, en kommuns invånare, ett lands invånare och så vidare.

Hur kan det vara svårt att inse att våra värderingar har stor betydelse för hur vi förhåller oss till olika situationer i livet? Den som tänker till fattar lätt att det är så. Du tillhör väl en av oss människor som tänker till ordentligt innan du bestämmer dig för alternativa förhållningssätt? Det tror jag. Som grupp beskrivs våra svenska värderingar som extrema. Extremism brukar aldrig vara något positivt. Hur beskrivs då den svenska extremismen? Enkelt uttryckt beskrivs vi som världens mest individuella folk. För många kan det upplevas som märkligt eftersom vi ofta också beskrivs som duktiga på att samarbeta och vi har gott om kollektiva lösningar för att hantera olika behov under livets vandring. Det omfattande offentliga och kollektiva skyddsnät som byggts upp i Sverige betraktas som basen för individuell frihet. En paradox kan tyckas men om man tänker efter så är svenskar betydligt mindre beroende av andra människors goda vilja än i de flesta andra länder på jorden. I många andra länder är det sociala skyddet helt kopplat till familjen, klanen, den religiösa föreningen, arbetsgivaren etc. I Sverige är det sociala skyddet kopplat till den ansiktslösa offentliga sektorn. I ljuset av våra behov av en mycket bättre integrationspolitik är det viktigt att förstå att många av våra nyligen invandrade kommer från samhällen som är uppbyggda på väldigt annorlunda värderingar än de svenska. Bifogat finner du en karta över hur värderingarna skiljer sig mellan folk från olika delar av världen. 

En betraktelse av det svenska

Igår tittade jag på ett SVT program som gör ett försök att beskriva de svenska värderingarna och den generiskt "svenska själen". Programmet är sevärt och du hittar länken nedan. Självklart är det värdefullt att bättre förstå hur annorlunda vi som generisk grupp är i förhållande till många andra. Den självinsikten är viktig för att vi bättre ska kunna inkludera människor från andra kulturer in i vårt gemensamma samhälle. Det är minst lika viktigt att vi är övertydliga mot nya invånare om hur det generellt varit och är i dagens Sverige.

Personligen har jag haft förmånen att bo och jobba runt om i världen. Jag har arbetat med människor från många av jordens delar. Grunden för att det har gått mycket bra har varit en tydlig och gemensam värdegrund som burits upp av de flesta av företagens ledare. Många tyckare i den svenska debatten om migrations- och integrationsutmaningar saknar helt egna relevanta referensramar från att ha levt eller jobbat i multikulturella miljöer. Ändå är de så säkra på sin sakinställning och oftast landar argumenten i det altruistiska perspektivet att "alla människors lika värde". Ett fint uttryck och en fin inställning. Samtidigt kräver en framgångsrik integration att man tydligt vågar och vill stå upp för vissa värderingar som man anser centrala för det samhälle man vill leva i. För mig är tre av dessa grundläggande samhällsvärderingar demokratiska processer, jämlikhet och att rättigheter tydligt ska kopplas till skyldigheter. Inom ramen för demokrati, jämlikhet och att rättigheter ska matchas mot skyldigheter finns oändliga öppningar för förändring. Förändringar som vi i den bästa av världar skapar tillsammans.

Den svenska politiska strävan efter maximal frihet för alla beskrivs i programmet som skälet till varför vi har en så omfattande offentlig sektor. En konsekvens av det samhällsbygget beskrivs också vara att många svenskar är väldigt ensamma. Sverige har flest ensamhushåll i världen per capita. Bland våra äldre beskrivs ensamheten som deras största problem. Var och en sköter sitt och vi hinner inte, och många vill inte, besvära eller besväras av andra. Kanske har vi svenskar, generellt sett, mycket att tjäna på att lära av människor som kommer från kulturer där människor direkt bryr sig mycket mer om varandra än vad vi gör i Sverige? Eller är ensamhet och oberoende som vi har det ett perfekt sätt att leva sitt liv? Personligen känner jag inte igen mig i beskrivningen av svensken. Visst strävar jag efter stor personlig frihet men jag värdesätter mycket mina familjemedlemmar och vänner. Jag inbillar mig också att jag har familjemedlemmar och vänner som gärna umgås med mig och som skulle uppleva det som självklart att hjälpa mig om jag hamnade i en situation där hjälp är viktigt. Precis som jag självklart stöttar dem. Ja, ja... Om du läser ovan artikel som jag länkat till och tittar på nedan SVT program tror jag att du får en bättre förståelse för hur annorlunda vårt samhälle är jämfört med många andra. Och visst finns gott om förbättringspotential i Sverige ur ett mänskligt perspektiv. 

Några av citaten från nedan program:

"Den andliga nöden i Sverige är värre än den materiella nöden i Etiopien".

 

"Bara genom möten med andra kan man inse att du inte är så klok men att många andra är det".

 

Hur mäter vi livskvalitet? Om vi kraftigt minskar all offentlig byråkrati och satsar på mer mänskliga relationer, skulle inte det göra livet för människor i Sverige mer kvalitativt? Hur kul är det att vara ensam? Och är det så att allt fler blir ensamma i en Internetvärld där allt fler ägnar allt mer av sin dyrbara tid på jorden? Om vi generellt skulle leva mindre ensamt i Sverige skulle bostadsbristen vara ett betydligt mindre bekymmer. Att stötta människor ifrån oönskad ensamhet kanske är lösningen på många av våra samhällsproblem idag?