Hur många politiska ledare vågar sätta folkets bästa före ett antaget partibästa? Hur många politiska församlingar vågar att gå in i samlingsregeringar där den egna politiken riskerar att drunkna och priset för ansvarstagandet för ett parti blir högt i nästa val? Hur illa måste det vara i ett samhälle för att nya samarbetsformer ska vara folkligt acceptabla? Vad tror du?
Helt klart är att de flesta partiers strategier för att hindra missnöjespartiet SDs väljarstödstillväxt grovt har misslyckats. Det är hög tid att inse det nu och ändra strategi och taktik. Att betrakta dem som Vänstern inom riksdagens arbete är klokare än att ständigt låta dem vara demokratiska ”offer”. Min övertygelse är, och har länge varit, att den bästa strategin är att respektera demokratins spelregeltankar och ständigt ta sakpolitiska debatter med till exempel V och SD. Genom sakpolitiska debatter är jag övertygad om att många som idag väljer att rösta på V och SD kommer att tänka om. ”I fler år har stora delar av den politiska diskussionen kommit att handla om hur man skall hålla undan Sverigedemokraterna från allt inflytande. Samtidigt växte Sverigedemokraterna till ett "eget block" med över en miljon väljare och till den politiska kraft alla andra på ett eller annat sätt har förhållit sig till. Taktiken har uppenbarligen inte fungerat.”
http://www.gp.se/ledare/hjörne-är-vi-nödda-och-tvungna-därtill-1.8264519
Vad innebär det att ”ta ansvar”? Det innebär i min värld inte bara att fatta jobbiga beslut, det innebär framförallt att säkerställa att jobbiga beslut kan genomföras på ett så anständigt sätt som möjligt. Många Uppsalabor undrar nu vad som ska hända med alla de runt 9000 afghaner som omfattades av den av lagrådet kraftigt kritiserade ”gymnasielagen”. Frågar man Migrationsverket får man nu svaret att deras ärenden ligger stilla så länge som det juridiska överklagandet ”tröskar” på. Det kan ”tröska” på länge! Och staten finansierar inte längre dessa människors basbehov. Och väldigt få kommuner öppnar upp plånboken för att ge försörjningsstöd. Många av dessa tusentals personer befinner sig i ”ingenmansland” i Sverige. Många är hemlösa och bor ”på gatan”. Och vad ska de göra för att försöka få mat och surfmöjligheter? Det som kan tyckas ha varit ett medmänskligt ansvarstagande i Sveriges riksdag utvecklas i många fall inte så medmänskligt i verkligheten. Är det staten som måste ta ansvar för att dessa människor stöttas bättre? Självklart! Det är staten som via dåligt formulerad lagstiftning skapat problemen, då är det minst sagt rimlig att staten nu betalar berörda kommuner för att anständigt kunna hjälpa dessa människor tills det blir klart om de får stanna i Sverige eller inte. ”Nu ser vi resultatet när lagstiftare vägrar att göra konsekvensanalyser av sin politik. Sverige måste ha politiker som förmår att se längre än näsan räcker och inte bara närsynt jagar godhetspoäng.”
http://www.gp.se/ledare/sonesson-gymnasielagen-skapar-ny-grupp-uteliggare-1.8268990
Tove Lifvendahl skriver klokt om hur ordet ”samhället” för vissa är synonymt med vad politiker styr över. Det är det inte! Och civilsamhället är viktigt och gör massor av ideella insatser för människor i bekymmer. Men det finns gränser för hur mycket civilsamhället orkar bära för att staten bedriver en oansvarig politik. Det är viktigt att ta ansvar på riktigt när man gör sina vägval.
https://www.svd.se/staten-ar-vilse-inte-samhallet
Anna Dahlberg. Med den drucknes envishet fortsätter hon att propagera för en M och S samlingsregering. Det kan tyckas ansvarsfullt ur ett altruistiskt invånarperspektiv. Det vill säga att M och S enbart generiskt ser till Sveriges medborgares bästa, och inte partiets bästa. M har nästan inget stöd bland sina väljare för en liknande regeringsbildning. Priset för ett liknande ansvarstagande skulle bli mycket högt. Det kommer inte att ske. Det kan ske i framtiden. När Sverige är nere i en värre samhällskris än vad vi var i början av 1990-talet kan det ske. Vi som var med då kommer ihåg att den var mycket ”blodig”. När nästa för många synliga stora lågkonjunktur slår in kommer toleransen för gemensamt ansvarstagande finnas. Idag förväntar sig en stor andel M-väljare att ”högern” tar tillbaka regeringsmakten med stöd av SD. Så ser verkligheten ut. Och S, M och SD står nära varandra i migrationsfrågor idag. Därför borde den frågan vara ointressant tills vidare och allt fokus läggas på att brett i demokratiska församlingar reformera integrationspolitiken. Den måste kraftigt förbättras i Sverige. Du har väl läst min bok ; ).
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/alliansen-ar-rokt-dags-for-s-och-m-att-ta-over/
Dagens stjärna
Ebba Busch-Thor. Tycka vad man vill om henne och KDs politik men Ebbas avlindats måste klassas som den starkaste på riksnivå. Ur en kampanjsynpunkt lyfter jag på hatten för insatsen och gratulerar Sveriges skickligaste retoriker och debattör. Hon är ju från Uppsala, så det är inte konstigt att hon är duktig. Ebba glädjs nog åt att återigen få debattera med Gardfjell, Burwick och Satmari-Waldau.....
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/ebba-busch-thor-vi-visade-att-de-hade-fel-/
