Valfläskandet är igång

Stoppa politikers lönebud!

Den svenska lönebildningsmodellen har under många år tjänat alla svenskar mycket bra jämfört med om det varit kaos i frågan. Irene Wennemos varning för att politiker börjar använda lönekrav för att vinna röster är riktigt dåliga för oss invånare. Politiker ska inte gå in och förstöra den modell som faktiskt är framgångsrik och där arbetsgivare och löntagarorganisationer förhandlar fram utvecklingen. 

https://sverigesradio.se/artikel/medlarbasen-varnar-for-politiska-lonesatsningar

Wennemo, generaldirektör för statens medlingsinstitut, har tidigare varnat för detta otyg och gör det igen. 2016 var det S och MP som gjorde ett sådant utspel kopplat till ”lärarlyftet” istället för att fokusera på strukturfrågor som påverkar skolan. Den här gången är det viktigare än tidigare att politiker håller sig ifrån komplexa lönebildningsfrågor då vi nu har kraftig inflation i ekonomin. Om politiker börjar driva upp lönerna för vissa yrken kommer vi garanterat få en kraftig inflation i ekonomin och de stora förlorarna blir invånarna generellt. Precis som Wennemo säger kommer ett politiskt krav på att till exempel sjuksköterskor ska få högre löner leda till att alla andra yrkesgrupper som brottas med bemanningsproblematik att kräva sina höjningar. 

När det gäller yrken som det offentliga ska vara garant för kommer det att elda på inflationen och pressa upp skatterna. Det kommer inte att gynna poliser, sjuksköterskor, lärare, undersköterskor, socialsekreterare och så vidare. Det är hög tid för politikerna att istället göra det de ska och förbättra lagstiftningen, skära på all överflödig administration, skapa bättre förutsättningar för att uppdrag ska kunna utföras, få till mer tillitsbaserad verksamhetsstyrning, stoppa vansinnig migrationspolitik, sluta misshandla skolan och våra viktigaste högre lärosäten samt säkerställa fungerande kritisk infrastruktur. Infrastruktur som energiförsörjning, vattenförsörjning, transportsystem och prisvärda boendeformer. 

I Uppsala kommun och Region Uppsala är tydliga exempel på vad politiker seriöst ska ägna sig åt stadsbyggnadsfrågor. Det är också frågor där de lokala politiska makthavarna har stort inflytande. För Utvecklingspartiet demokraterna innebär det bland annat ett stort ansvar för att ordentligt förankra den utveckling som önskas. Och om inte invånarna i stor utsträckning håller med tänka om. Den stadsbyggnadspolitik som bland annat S, MP, L, V och M driver har inte ett kraftigt stöd bland Uppsalaborna.

Kersti Kollberg, UNT, skriver en viktig artikel som jag bifogar nedan. Det är hög tid att fler politiker fattar att vi har ett viktigt demokratiskt uppdrag. Det innebär bland annat att säkerställa en god invånarförankring kring de beslut som ett politiskt styre driver. Vad gäller Uppsalas stadsbyggnadspolitik är den förankringen usel. 

”Inom Uppsalas kommunpolitik finns det flera frågor som kommuninvånarna borde hålla ett vakande öga på. En sådan fråga är utbyggnaden av sydöstra Uppsala, införandet av spårväg plus avtalet med staten om utbyggnad av fyrspårig järnväg till Uppsala.”

”Kommunfullmäktige har redan sagt ja till hela paketet men beslutet, som borde vila på stabil grund, ger snarare intryck av att befinna sig på ett demokratiskt gungfly. En orsak till detta är de svävande utsagorna från Trafikverket, som är utförare av statens del av avtalet, om när utbyggnaden av fyrspår kan bli av. Möjligen skulle verket behöva en upplysning om att en utbyggnad inte bara kommer det välmående Uppsala till del, utan är av avgörande betydelse för hela järnvägstrafiken mot det Sverige som ligger norr om Uppsala.”

”En annan del av den svävande grunden är frågan hur förankrat hela Uppsalapaketet och utbyggnaden åt sydost är hos allmänheten. Åtskilliga vänder sig mot spårvägslösningen och andra ogillar det som man uppfattar som diktat från staten. Att staten vill trygga hållbara transporter genom bland annat järnvägsutbyggnad och dessutom koppla det till tryggad utbyggnad av bostäder är inget konstigt. Dessutom är paketet antaget av kommunfullmäktige.”

”Möjligen kunde man ha önskat ett större engagemang från det politiska styret att förankra paketet hos allmänheten, men framför allt borde fler Uppsalabor hålla sig själva på tårna för att få nödvändig koll på den demokratiska processen.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/hall-noga-koll-pa-kommundemokratin/j88k54mj

Låga löner för akademiker

Platsinflation och fackmakt

Den här helgen är jag på äventyr med ett gäng studiekamrater från Uppsala universitet. Varje år i över 30 år har alla medlemmar i "klubben" Ceteris träffats och talat om jobb och livsutmaningar. Hur mycket var och en tjänat, och hur lyckosamt var och en förvaltat sin balansräkning, varierar stort i gruppen. Hög utbildning är ingen garanti för framtida höga inkomster. Studietider är inte bara viktiga för  kunskapsinlärning, det är tider där man också ofta bygger livslånga vänskapsrelationer. Min studietid på Uppsala universitet var både kunskapsmässigt och socialt mycket givande.

Under flera år har Uppsala universitets ledning i möten med ledande politiker lyft behovet av att satsa mer på våra bästa högre lärosäten, inte sänka inträdeskraven till universitetsstudier och sluta att starta nya universitet. Jag delar helt dessa ledningars (nyligen en ny ledning) analys då jag anser att deras önskemål är bäst för svenskarnas utveckling av Sverige. Istället för idiotisk regionalpolitik borde istället de bästa universiteten få i uppdrag att starta ”campus” så som Uppsala universitet och Gotland gjort. Den förda högskolepolitiken försämrar svensk konkurrenskraft. Det får genomslag om tio och tjugo år. Inte så förvånande att det blir så när vi drabbas av statsministrar och högskoleministrar som är långt ifrån relevant utbildade. Sluta smeta ut utbildningsanslag på fler lärosäten. Använd uppdragsmakten till krav på geografiskt spridd utbildningsnärvaro (exklusive digitalt) kopplat till våra mest meriterade och respekterade lärosäten. Istället för att inflatera högskoleutbildningar brådskar det att istället kraftigt stärka de praktiskt inriktade utbildningsprogrammen på gymnasienivå och där över.

Jag har inget emot att enskilda människor organiserar sig för att ha en chans mot en annars övermäktig arbetsgivare. Tvärtom, jag anser att det är klokt eftersom en ensam arbetare i kamp mot till exempel Uppsala kommun eller Hennes & Mauritz är chanslös. Samtidigt är jag mycket besviken på facken över att de länge bromsat och bromsar effektivare integrationspolitik i Sverige. 

Att facken är framgångsrika med att företräda sina medlemmar är svårt att vara kritisk mot. Frågan är hur vi ska värdera Svenskt Näringslivs förmåga att värna svensk konkurrenskraft. De tillhör en av landets organisationer som företräder många företags samlade intressen. För mig är det obegripligt att inte Svenskt Näringsliv högljutt blåst till strid om det oacceptabla i att försvaga svenska spetsutbildningar på våra internationellt respekterade lärosäten. Nedan reportage på TV4 om dålig utdelning på akademiska studier är sevärt. Inte minst inom läraryrket har ersättningarna till de bäst utbildade kraftigt minskat jämfört med förr. 

”Dåligt betalt för högskoleutbildade i Sverige”

https://www.tv4.se/artikel/37A5KsMQg70XiZmCYcEQO5/daligt-betalt-foer-hoegskoleutbildade-i-sverige

I den budget som nu regeringen presenterat för AB Sverige ökar de kostnaderna för skattebetalarna, och planeringsröran för arbetsgivare, genom att göra den redan världsgenerösa föräldraförsäkringen ännu generösare. Det är en galen prioritering. För den som bryr sig om att Sverige ska ha en chans att även i framtiden vara ett generellt rikt land borde dessa pengar läggas på att förstärka kraften i våra bästa universitet istället. Inte en enda extra satsning görs på att stärka vår spetskompetens. Det säger mycket om hur dåligt Sverige idag politiskt leds.

https://www.regeringen.se/sveriges-regering/finansdepartementet/statens-budget/

Med fördel kan också alla anslag till icke påtagligt samhällsvärdefulla utbildningar läggas ner. Det är galet att det finns så många kurser i ämnen som jag anser inte ska vara skattesubventionerade. Det får finnas hur mycket utbildningsutbud som möjligt men inte som skattefinansieras. Nedan artikel i tidningen näringslivet är mycket läsvärd! Jag tillhör politikerna som säger att det ska vara svårare att komma in på högre utbildningar än nu och att våra praktiska utbildningsprogram kraftigt behöver stärkas. Allt slöseri med våra skattepengar måste få ett slut!

"Före gymnasiereformen 2011 sökte 50 procent av landets skolelever till ett yrkesprogram. I samband med reformen togs högskolebehörigheten på yrkesprogrammen bort. Åtta år senare gick bara 29 procent av alla elever på gymnasiet en yrkesutbildning medan 59 procent läste ett högskoleförberedande program. Trots att efterfrågan på personer inom praktiska yrken, exempelvis byggnad, hantverk, polis och vård- och omsorg, hela tiden ökar så är det allt färre som väljer en praktisk yrkesutbildning. Samtidigt fortsätter antalet som utbildar sig på högskola att öka."

– Det kanske låter bra att allt fler utbildar sig på högskolan men det skapar en obalans, säger Mats Alvesson, organisationsforskare vid Lunds universitet.

Fortsätter trenden blir kompetensbristen ännu större. För företagen innebär det att lönerna skjuter i höjden, att de inte kan expandera och måste förlita sig mycket på utländsk arbetskraft, konstaterar han.

– De flesta håller med om att det inte blir bra. Men vilken politiker vill säga att vi ska ha färre högskoleutbildningar? I stället fortsätter de att tala för kunskapssamhället och att alla har rätt att gå på högskolan, och utbildningsplatserna på högskolan byggs ut."

https://www.tn.se/arbetsmarknad/professor-for-manga-pluggar-till-latsasjobb/?fbclid=IwAR2vnTm_UJ8eZNmQzwCK4c-8hUgLCtxUZH4uck5bYEAVdf5V12TMOOsFE_c