Räntan och konjunkturvändning

Upplagt för allvarligare ekonomisk kris

Hur länge fortsätter det ekonomiska läget vara mycket bekymmersamt? Ingen vet. Som vanligt finns många tyckare. Om räntan fortsätter att höjas kraftigt får vi sannolikt en ordentlig lågkonjunktur 2023 och en bit in på 2024. Det är trots mycket mörker just nu en hel del som talar för en vändning mot bättre tider redan 2023. I någon form tror jag USA, Kina och EU löser ut ”Ukrainafrågan” nästa år. Henry Kissinger har rätt i att det mänskliga och ekonomiska priset redan är för högt. Och som påven uttryckte det nyligen måste man tyvärr förhandla med ”vargar” för att hitta lösningar mot en bättre framtid. Kanske kan just påven bli den medlare som behövs för att få Ukraina och Ryssland till förhandlingsbordet och att de i dessa är väl medvetna om vad USA, Kina och EU har för positioner. 

https://www.pubaffairsbruxelles.eu/eu-in-the-media/henry-kissinger-at-davos-ukraine-should-give-up-territory-to-russia-to-reach-peace/

Situationen för allt fler enskilda invånare och företag blir nu dag för dag allt värre när inflation, energipriser och räntekostnaderna skjuter i höjden. Läget är mycket allvarligt. På många sätt är nu farliga tider. Än farligare blir det för svensk ekonomi om inte arbetsmarknadens parter nu lyckas hantera den kommande lönerörelsen på ett ansvarsfullt sätt. Ansvarsfullt innebär att inte låta lönerörelsen "politiseras". Det är många arbetstagare som nu vill att lönerna kraftigt måste höjas för att kompensera för kraftigt ökade levnadsförhållanden. Om lönerörelsen spårar ur kommer det att innebära ännu högre inflation och att många fler i grunden väl fungerande företag går omkull. Det tjänar inga på. Den stora frågan är vad Riksbanken egentligen kan göra. Sverige är ett mycket litet land i stort beroende av vår omvärld.  

Dagens Industris ledare skriver läsvärt om hur svårt det nu är med hanteringen av styrräntan i Sverige. Styrräntan bestäms av Riksbanken men påverkas kraftigt av övriga världens agerande. Det är klokt att ha klart för sig att Sveriges befolkning bara motsvarar cirka 0,01%. 

"Riksbanken står inför ett dilemma. Höjs styrräntan för mycket riskerar konjunkturen att knäckas fullständigt. Höjs den för lite riskerar inflationen att bita sig fast. Det är inte tu tal om att prisökningstakten måste komma ned, annars äventyras inflationsmålet som framgångsrikt tjänat Sverige under de gångna 30 åren. Förväntningarna om inflationen får inte dra iväg, utan hushåll och företag måste förbli övertygade om att inflationsmålet på 2 procent ligger fast."

"Det finns dock skäl för Riksbanken att gå försiktigt fram. En oroshärd är de sjunkande bopriserna. Stigande arbetslöshet i kombination med fallande tillgångspriser riskerar att få förödande effekter på konsumtionen, vilket kan – även om det känns avlägset – innebära att inflationen blir alltför låg."

"På samma sätt som Riksbanken har överraskats av hur snabbt inflationen har stigit, kan den överraskas av hur snabbt inflationen faller. Det viktiga är att de redan genomförda räntehöjningarna nu får göra sin verkan. En alltför expansiv finanspolitik skulle försvåra Riksbankens arbete. Det skulle i sin tur öka risken för nya stora räntehöjningar – och det är inte vad ekonomin behöver."

https://www.di.se/ledare/riksbanken-bor-ga-varligt-fram/

Valfläskandet är igång

Stoppa politikers lönebud!

Den svenska lönebildningsmodellen har under många år tjänat alla svenskar mycket bra jämfört med om det varit kaos i frågan. Irene Wennemos varning för att politiker börjar använda lönekrav för att vinna röster är riktigt dåliga för oss invånare. Politiker ska inte gå in och förstöra den modell som faktiskt är framgångsrik och där arbetsgivare och löntagarorganisationer förhandlar fram utvecklingen. 

https://sverigesradio.se/artikel/medlarbasen-varnar-for-politiska-lonesatsningar

Wennemo, generaldirektör för statens medlingsinstitut, har tidigare varnat för detta otyg och gör det igen. 2016 var det S och MP som gjorde ett sådant utspel kopplat till ”lärarlyftet” istället för att fokusera på strukturfrågor som påverkar skolan. Den här gången är det viktigare än tidigare att politiker håller sig ifrån komplexa lönebildningsfrågor då vi nu har kraftig inflation i ekonomin. Om politiker börjar driva upp lönerna för vissa yrken kommer vi garanterat få en kraftig inflation i ekonomin och de stora förlorarna blir invånarna generellt. Precis som Wennemo säger kommer ett politiskt krav på att till exempel sjuksköterskor ska få högre löner leda till att alla andra yrkesgrupper som brottas med bemanningsproblematik att kräva sina höjningar. 

När det gäller yrken som det offentliga ska vara garant för kommer det att elda på inflationen och pressa upp skatterna. Det kommer inte att gynna poliser, sjuksköterskor, lärare, undersköterskor, socialsekreterare och så vidare. Det är hög tid för politikerna att istället göra det de ska och förbättra lagstiftningen, skära på all överflödig administration, skapa bättre förutsättningar för att uppdrag ska kunna utföras, få till mer tillitsbaserad verksamhetsstyrning, stoppa vansinnig migrationspolitik, sluta misshandla skolan och våra viktigaste högre lärosäten samt säkerställa fungerande kritisk infrastruktur. Infrastruktur som energiförsörjning, vattenförsörjning, transportsystem och prisvärda boendeformer. 

I Uppsala kommun och Region Uppsala är tydliga exempel på vad politiker seriöst ska ägna sig åt stadsbyggnadsfrågor. Det är också frågor där de lokala politiska makthavarna har stort inflytande. För Utvecklingspartiet demokraterna innebär det bland annat ett stort ansvar för att ordentligt förankra den utveckling som önskas. Och om inte invånarna i stor utsträckning håller med tänka om. Den stadsbyggnadspolitik som bland annat S, MP, L, V och M driver har inte ett kraftigt stöd bland Uppsalaborna.

Kersti Kollberg, UNT, skriver en viktig artikel som jag bifogar nedan. Det är hög tid att fler politiker fattar att vi har ett viktigt demokratiskt uppdrag. Det innebär bland annat att säkerställa en god invånarförankring kring de beslut som ett politiskt styre driver. Vad gäller Uppsalas stadsbyggnadspolitik är den förankringen usel. 

”Inom Uppsalas kommunpolitik finns det flera frågor som kommuninvånarna borde hålla ett vakande öga på. En sådan fråga är utbyggnaden av sydöstra Uppsala, införandet av spårväg plus avtalet med staten om utbyggnad av fyrspårig järnväg till Uppsala.”

”Kommunfullmäktige har redan sagt ja till hela paketet men beslutet, som borde vila på stabil grund, ger snarare intryck av att befinna sig på ett demokratiskt gungfly. En orsak till detta är de svävande utsagorna från Trafikverket, som är utförare av statens del av avtalet, om när utbyggnaden av fyrspår kan bli av. Möjligen skulle verket behöva en upplysning om att en utbyggnad inte bara kommer det välmående Uppsala till del, utan är av avgörande betydelse för hela järnvägstrafiken mot det Sverige som ligger norr om Uppsala.”

”En annan del av den svävande grunden är frågan hur förankrat hela Uppsalapaketet och utbyggnaden åt sydost är hos allmänheten. Åtskilliga vänder sig mot spårvägslösningen och andra ogillar det som man uppfattar som diktat från staten. Att staten vill trygga hållbara transporter genom bland annat järnvägsutbyggnad och dessutom koppla det till tryggad utbyggnad av bostäder är inget konstigt. Dessutom är paketet antaget av kommunfullmäktige.”

”Möjligen kunde man ha önskat ett större engagemang från det politiska styret att förankra paketet hos allmänheten, men framför allt borde fler Uppsalabor hålla sig själva på tårna för att få nödvändig koll på den demokratiska processen.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/hall-noga-koll-pa-kommundemokratin/j88k54mj

Bra eller dålig lön

Arbetsmarknadens parter

Det är säkert mycket lockande för många politiker att vilja ge löften om höjda löner "åt höger och åt vänster". Det är dock bara valfläsk eftersom vi i Sverige har en bra ordning där det är arbetsmarknadens parter som generellt förhandlar om löner, inga andra. I dessa tider där det ropas ”vargvarningar” kopplat till stigande inflation skulle kraftiga lönehöjningar tveklöst driva på en oönskad inflation. Inflation innebär att pengars värde minskar månad efter månad. Det innebär till exempel att om lönen ökar med 25 procent och inflationen är 25 procent så har man inte fått någon ökad köpkraft alls. Snarare tvärt om eftersom den ökade lönen också innebär ökad skatt.

Få är nöjda med sitt ersättningspaket. Och trots att det faktiskt finns vetenskapligt bevisat att inkomstens betydelse för ”lycka” peakar runt 50.000 kronor per månad vill många gärna tjäna mycket mer. 

https://www.dn.se/ekonomi/jobb-karriar/hogre-lon-ger-storre-lycka-upp-till-50-000-kronor/

I alla mina möten med personal inom Uppsala kommun och Region Uppsala var länge lönen det ständiga föremålet för missnöjet. Ungefär 2018 ändrades det och nästan alla efterfrågade tydligt rimliga arbetsvillkor där högre lön inte längre var centralt. Det säger en hel del om hur illa det är på många arbetsplatser idag. Och även om många invandrare är fantastiska krafter inom näringsliv och offentlig sektor har de senaste femton årens snabba befolkningsutveckling satt extrem press på vissa yrkesgrupper. Inte minst på undersköterskor, sjuksköterskor, lärare och poliser. 

Isak Skogstad skriver intressant i GP nedan.

"Jag minns så väl hur imponerad jag var över min storasyster. Det var för tio år sedan, hon hade precis blivit en ung vuxen kvinna, redo att välja väg i livet. Hon bestämde sig för att bli polis. För att klara antagningstesterna hade hon börjat förbereda sig ordentligt. Jag blev stolt över att min syster ville dedikera sitt liv åt att skapa trygghet för människor på gator och torg. Det blev aldrig så. Min syster valde i stället att gå en akademisk väg, som ledde till ett tryggt jobb långt borta från förortsvåld och samhällsmisär. Det tar emot att säga det – men jag kan inte låta bli att känna en enorm tacksamhet för att min syster valde bort polisyrket. Förra veckan, när en ung polisman sköts ihjäl i Biskopsgården, blev en sorglig påminnelse om polisens utsatthet."

"Problemet i Sverige är dock knappast isolerat till att poliser blir utsatta för direkt farliga och livshotande situationer. Det är långt mer omfattande och utbrett än så. Samtidigt som vi sett en utveckling där gängbrottslighet och det dödliga våldet har tagit ett allt starkare grepp om samhället, så har poliserna i Sverige kommit att behandlas närmast respektlöst av det offentliga."

Ju tuffare verkligheten blir, desto viktigare är det att poliskåren får samhällets stöd och stöttning. Och då inte bara i ord eller blommor, utan snarare i lönekuvertet och i arbetsvillkoren. Alla poliser behövs mer än någonsin, samtidigt ser vi hur avhoppen från yrket fortsätter."

"För något år sedan kunde Polisförbundet visa hur fler än fyra av tio poliser som lämnat yrket gjorde det av andra skäl än pension. En lika stor andel av de poliser som stannar kvar i yrket planerar aktivt för ett arbetsliv utanför Polismyndigheten."

"Det finns säkerligen många likheter – och då menar jag inte positiva – mellan utvecklingen av polis- och läraryrket. Jag har i flera år studerat hur läraryrket förlorat sin attraktivitet under de senaste decennierna. Det syns i allt från tomma platser på lärarutbildningarna till stora avhopp bland erfarna lärare. Men mitt bland all dyster statistik finns det en särskild undersökning som satt djupa spår i mig: Allt fler lärarbarn väljer bort att följa i sina föräldrars fotspår."

"Det finns nog knappast något som talar mer än ett yrkes attraktivitet eller dess arbetsvillkor än hur vi ser på möjligheten – eller risken – för att låta våra älskade familjemedlemmar att ge sig in i det yrket. Om jag får en dotter i framtiden, som sedan växer upp och säger att hon vill bli polis, så hoppas jag innerligt att vi lever i ett samhälle där det är självklart att jag stöttar hennes yrkesval fullt ut."

https://www.gp.se/ledare/tacken-f%C3%B6r-polisernas-jobb-usla-villkor-och-d%C3%A5lig-l%C3%B6n-1.50764801

Clerté skriver också läsvärt i nedan GP artikel om att samhällsbärare som arbetar inom rättsväsendet, vården och skolan är underskattade. Hon missar dock ett viktigt perspektiv i sin syn på dessa yrkens problem. Jämfört med förr har väldigt många nya intressanta yrken skapats som konkurrerar om kompetenta och drivna personer. Dessutom missar hon att många utbildningar fyllts med mycket onödigt innehåll. 

”Inom flera offentliga yrken pratas det allt oftare om kompetensbrist och svårigheter att rekrytera. Det börjar med att utbildningarna står tomma och allt färre söker sig till yrkesbanan.”

”Gemensamt för dessa samhällsbärande yrken är låga löner och dåliga arbetsvillkor. Det är yrken där personalbrist gör att arbetsbelastningen är stor och ett råare samhällsklimat, som poliserna oftast är de första att märka av, har nu även tagit sig in på anstalter, skolor och sjukhus. En annan gemensam nämnare för dessa yrken är att de ofta kombineras med förväntningar om att de ska ses som ett kall. Det ligger nog en del sanning i det. Men hur mycket man än brinner för sitt jobb måste man känna att lönen är skälig för den arbetsinsats som krävs.”

https://www.gp.se/ledare/förbättra-villkoren-för-samhällsbärarna-1.51721164

Om man nu tycker att rikedom är meningen med livet kan man alltid försöka att gå i Leif GW Perssons fotspår och bli kreativ och framgångsrik företagare. Imponerande intäkter som beskrivs i artikeln nedan. Antar att det är rättighetsintäkter kopplade till hans böcker och aktieaffärer. Han tycker tydligen att han måste tjäna massor av pengar för att känna sig tillräckligt fri. 400.000 kronor per månad, efter skatt, borde räcka till väldigt mycket lyxleverne. Klart man kan bränna 10.000 kronor per dag på krognotor. Då har man fortfarande tillräckligt kvar för att betala driftskostnader till alla fastigheter, taxiresor till allt och så vidare. Good for him. Vi är alla olika. 

https://www.expressen.se/dinapengar/gw-darfor-ger-jag-min-exfru-50-000-i-manaden/

Linda Gustafsson reflekterar i nedan akademiska uppsats över lönens betydelse. Klart den har betydelse som en grundläggande ”hygienfator”. Framförallt kan jag efter samtal med många sjuksköterskor och poliser konstatera att när äldre, erfarnare och väl presterande yrkeskunniga (efter t ex tio års tjänst) får i stort samma lön som nyanställda får många nog. Lönesystemet måste vara rättvisare uppbyggt än så. 

”Nyare forskning tycks dock vara ense om att lön och motivation har ett starkt samband. Denna studie har som främsta syfte att studera vilken relativ betydelse bakgrundsfaktorer, som t ex ålder och kön har för yttre motivationsfaktorer och lönetillfredsställelse. Ett annat syfte är att undersöka lönens betydelse i jämförelse med andra motivationsfaktorer, som exempelvis arbetskamrater och karriärmöjligheter.”

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:189372/FULLTEXT01.pdf

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om hur illa politiken länge hanterat praktiska utbildningar. Praktiskt duktiga personer kan tjäna mycket pengar både som anställda eller företagare. De önskade förändringarna i Boströms artikel är ljuv musik för oss i Utvecklingspartiet demokraterna, UP. Mycket av det som lyfts i artikeln är med i UPs politiska program. Liberalernas tid är nog ute. Bättre att lägga rösterna på UP.

”Men det är inte bara den teoretiskt grundade yrkeskunskapen som pressats tillbaka. Extern kontroll, övervakning och krav på kortsiktig effektivitet har även drabbat många hantverkar- och arbetaryrken. De praktiska yrkesutbildningarna på gymnasiet har samtidigt försvagats genom allt mer teoretiska inslag och krav. En liknande teoretisering går igen även på högskolans mer yrkesinriktade linjer.”

”L riktar en känga mot socialdemokratin som aktivt försökt sudda ut gränsen mellan praktiska och teoretiska utbildningar, vilket i praktiken lett till en nedvärdering av det praktiska kunnandet. Det är en riktig poäng. Socialdemokratin bytte en gång ambitionen att höja respekten för praktisk kunskap till att se (teoretisk) utbildning som en metod att höja alla yrkesgruppers status. Resultatet har inte varit särskilt lyckat. Teoretisk utbildning tenderar att bli en social symbol när den förskrivs allt för frikostigt och även på områden som i grunden handlar om praktisk kunskap.”

”De platta organisationer som dominerar svenskt arbetsliv har många fördelar. Men kombinationen av långt drivna krav på jämlikhet och inkludering tillsammans med en uppvärdering av flexibilitet går lätt ut över sådant som yrkesstolthet och kunnande. Det finns nämligen ett ofrånkomligt inslag av särskiljande i dessa värden.”

https://www.gp.se/ledare/uppvärdera-yrkeskunnandet-1.52292019

Armlängds avstånd

Arbetsmarknadens parter
Under min tid som del av valberedningen till arbetsgivarorganisationen KFS ökade min respekt för grundtänkandet på svensk arbetsmarknad. Grundplattan är att det är arbetsmarknadens parter och inga andra som ska göra upp om villkoren för arbetskraften i Sverige. Arbetsgivare och deras företrädare i form av fackrepresentanter. Det är onekligen en god ordning som tjänat svenskarna väl under många år. Politiken ska inte in och kladda på annat sätt än att möjligen besluta om en ytterligare ledig dag tillägnad egna företagardrömmar.....

Om Socialdemokraterna får regeringsmakten av Centerpartiet är det framförallt ett stort svek mot många väljare. Om det är arbetsrättsförändringar som avgör hur Centerpartiet kommer att ställa sig om stöd till Löfvén eller ej är det också besvärande. Partierna ska inte lägga sig i det som arbetsmarknadsparterna ska sköta. Det blir till exempel helt galet om "tomtelekande" politiker ska sätta lönerna i Sverige. Det som borde vara en självklarhet är att istället reglera det som det offentliga styr över, Socialtjänstlagen. Staten är "utmärkt" på att tvinga på kommunen en massa uppgifter. Mer eller mindre finansierade. Det är klokt av staten att uppdatera SoL så att de lägsta jobbersättningarna i Sverige helt är kopplade till arbetsföra med försörjningsstöd. Det kommer garanterat leda till många positiva effekter.

"För Löfvens egna väljare måste det hela framstå som högst förvirrande. Ena dagen är alltså S garanten mot högerns farliga reformiver, nästa dag är samma reformer inte så farliga, eller rentav nödvändiga, ändå. Men mest pikant är ändå det faktum att de krav som Centerpartiet ställt ifråga om arbetsrätten ansågs så högerinriktade att de inte drevs igenom ens av den alliansregering som hade makten i Sverige i åtta år."

"Centern har länge lyft en reformerad arbetsrätt som ett medel för att förbättra integrationen. Just utrikes födda utan utbildning eller arbetslivserfarenhet är en växande grupp bland de arbetslösa.
Dessvärre tyder lite på att dessa grupper skulle bli attraktivare att anställa enkom på basis av en uppluckring av LAS. Dessa grupper har reda visat sig svåra att anställa också när staten tagit en större del av lönekostnaden. En reformerad arbetsrätt skulle däremot kunna öka rörligheten på arbetsmarknaden, vilket också det vore av godo."

"Dessutom är det farligt att göra ett så stort ingrepp i en central del av den svenska modellen med hänvisning till att man vill få in migranter på arbetsmarknaden. Förändringen blir särskilt känsligt då ett argument för den stora migrationen, inte minst från centerpartistiskt håll, varit att svensk arbetsmarknad och välfärd är i behov av migranter för sin fortlevnad."
http://www.gp.se/ledare/hur-l%C3%A5ngt-%C3%A4r-l%C3%B6fven-beredd-att-g%C3%A5-f%C3%B6r-makten-1.12015788

Det är dags för ett extraval i Sverige. Det kostar mycket pengar och det blir två val inom en kort tidsrymd. När rikspolitikerna är så dåliga på att förvalta väljarnas röster är det ändå den mest hedersamma vägen framåt. Den här gången får vi kräva att de är tydliga med hur de ser på olika samarbeten och vilka deras villkor är för olika möjliga kombinationer. Förhoppningsvis gungar det till ordentligt i Sveriges riksdag så att minst två partier försvinner. Då har vi med automatik ett nytt läge att förhålla oss till.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/fyra-mojliga-scenarier-for-dagens-talmansbesked/

Den snart pensionerade politiska reportern K-G Bergström har rätt, det är pinsamt hur illa riksdagens partier hanterat regeringsfrågan. De har tydligt för det svenska folket visat att de inte är tillräckligt vuxna för det ansvarsfulla uppdrag de har.
https://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/det-mest-osannolika-ar-jag-upplevt-som-politisk-journalist/

Dagens besvikelse
De som inte tagit utanförskapsproblemen och problemen med IS-anhängare på största allvar. Naivister helt enkelt. "Det är allvar nu...." som en partiledare uttryckte det med småländsk dialekt i valrörelsen. Det är mycket besvärande att vi har så många IS sympatisörer som kommit tillbaka till Sverige och som inte kan ställas till svars för sitt deltagande i extrema mänskliga övergrepp. Under en längre tids fängelsetid vet vi både var de är och har en chans att försöka avprogrammera dem.

"Omkring 300 personer reste från Sverige till fronten i Syrien. Drygt 150 har återvänt. Den jihadistiska miljön har under tiden växt till att omfatta ungefär 2000 personer.
Det är för många för att Säkerhetspolisen ska kunna ha kontroll. Kommunalt är situationen ännu värre. När det nya moderatledda styret tillträdde i Stockholm i höstas utredde man genast vad Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ hade uträttat. Man kunde tro att en mandatperiod med ett terrordåd mitt på Drottninggatan skulle ha följts av initiativ från de rödgrönrosa."
https://www.svd.se/fyra-ar-av-jihad-i-jarva/av/per-gudmundson

"Färre personer faller offer för terror i dagens Europa. Säkerhetstänkandet är mycket mer utbrett. Men den islamistiska terrorn framstår på ett helt annat sätt som ett existentiellt hot, något urskillningslöst som kan drabba vem som helst. Samtidigt är vi mer främmande inför våld generellt. Vi har blivit säkrare. Men knappast tryggare."
http://www.gp.se/ledare/s%C3%A4krare-men-otryggare-1.12019675

Vem och vilka ställs personligen ansvariga om många svenskar inom kort drabbas av ett terrordåd? "Vi har varit naiva" är redan uttömt som ursäkt. Att Sverige inte har någon maktpotent regering är inte heller en ursäkt eftersom oförmågan att tillräckligt bra jobba med riskminimering har pågått länge.

"Den extrema islamismen lever inte bara i Sverige – den frodas. Sedan 2010 har antalet personer i den jihadistiska miljön tiodubblats från 200 till 2 000, enligt Säpo. Men trots att forskning och erfarenhet visar att återfallsrisken är hög, och att de som återvänt från en krigszon eller ett fängelsestraff kan få rockstjärnestatus bland lättpåverkade unga, står det svenska samhället handfallet. Kommunerna har inte koll på vilka som har återvänt från IS i Syrien och Irak – trots att det är deras ansvar. Ett trettiotal har återvänt till Stockholm, men strax före jul kunde SVT visa att kommunen inte har haft kontakt med en enda av dem. Sajten Doku har kartlagt några av IS-återvändarna – och funnit att flera av dem är involverade i missions- och föreläsningsverksamhet.
För ett år sedan föreslog regeringens utredare att deltagande i terrororganisationer ska kriminaliseras. Men sedan dess har inte mycket hänt. Samma senfärdighet har drabbat förslagen om att ge Säpo möjlighet att ta del av uppgifter från signalspaning under pågående förundersökning, att skärpa regelverket kring datalagring och att använda hemlig dataavläsning."
https://www.expressen.se/ledare/i-helgen-ar-terroristerna-fria-och-sverige-ar-inte-redo/

Dagens stjärna
Ann-Charlotte Martéus. Ja, som nästan alltid handlar goda resultat om ledarskapets förmåga och möjligheterna att rimligt bra matcha efterfrågan mot utbud.

"Nå, lagen är inte den bästa försäkringen mot missförhållanden. Den bästa försäkringen är gott ledarskap och erfaren personal med god arbetsmoral. Ett svagt ledarskap, hög personalomsättning och/eller personalbrist som leder till stress och missar - det är där farorna ligger.
Standarden i välfärden kommer inte att öka som hittills, under åren framöver. Vi kanske rentav måste omförhandla definitionen av "missförhållande"."
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/vardgivare-borde-skryta-med-lex-sarah-anmalningar/

Som man bäddar får man ligga

Hållbarhetsperspektiv

Socialdemokraterna i Malmö går ut och kräver att inga fler invandrade som kommer via Migrationsverket ska få komma till Malmö. Gränsen tycks nådd för att hopp ersatts med hopplöshet bland kommunens ledande politiker. Kan det vara så att volym trots allt har betydelse för om och hur man kan klara att leverera en grundnivå av kvalitet kopplat till samhällskontraktet med skattebetalarna? 

Det är få som tvivlar om att Socialdemokrater i grunden har en ambition att göra gott. Trots den grundinställningen är det ett tydligt exempel på att drömmar ersätts med pragmatiska förhållningssätt när verkligheten blir för svår. Vi kan mycket sannolikt utgå ifrån att Malmösossarna önskar att utvecklingen ska vara positiv oavsett varifrån människor kommer. Volym har betydelse. Och som vi kunde ta del av igår på Agenda har vi utöver människor som får avslag på sina asylansökningar också många som bor i de större städerna utan att vara registrerade hos någon myndighet. Som jag beskrivit förr, efter min riksturné i utanförskapsområdena, är läget mycket allvarligare än vad jag tidigare trodde. Visst finns det ett ordspråk som lyder "som man bäddar får man ligga...".

http://www.expressen.se/kvallsposten/s-i-malmo-vill-satta-stopp-for-invandring/

https://www.svtplay.se/video/13356576/agenda/agenda-sasong-13-23-apr-21-15?start=auto&accessService=signInterpretation

Inga fina ord

Under gårdagens SVT-program Agenda frågar sig journalisten om politikerna förstår hur verkligheten ser ut. I ovan bifogat Agenda-reportage visas att många som är olagligt i Sverige inte varit i några myndighetskontakter alls. Och många saknar id-handlingar. Varför inte säga att man för några dagar sedan kom till Sverige och att man är ifrån ett EU land... En fingeravtrycksbank är sannolikt en klok väg framåt. Det går att skapa en bra framtid runt om i Sverige. Som tidigare justitieminister Beatrice Ask sa i Agenda krävs då många politiska initiativ. Hon efterlyste de initiativen...

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/skuggsamhallet-ar-storre-an-nagon-anar/

Plånboken

Inom näringsliv, idrott och kulturliv vet man och erkänner att ekonomiska styrsystem fungerar. Självklart är den offentliga sektorn och dess medarbetare inga undantag. Vill man uppmuntra olika vägval är definitivt ersättningssystemen viktiga. Det är arbetsmarknadens parter som styr dessa spakar. Hur får vi fler att vilja bli till exempel Poliser i ett allt farligare samhälle? Varifrån ska eventuella lönehöjningar tas ifrån? Omsorgen och vården?....

http://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/sa-kan-vi-fa-fler-poliser-och-sjukskoterskor/

Lyssna

Även om du inte gillar det du hör är det klokt att lyssna, reflektera och försöka förstå även om åsikterna stör dig. Jag kan inte begripa varför det inte är självklart. Varför har dagens offentliga debattklimat blivit så obegåvat? Sakliga debatter där argument växlas och där man bemöter varandras förslag med bättre förslag, eller försök till kompromisser, är ju den enda kloka vägen framåt i en demokrati. Jag tror på Uppsala och Sveriges framtid! För att det ska bli så, för de flesta, krävs att man även lyssnar på vad andra människor tänker, känner och tycker. Oavsett innehåll. Jag tror det är mer framgångsrikt än att bara peka finger åt varandra och aldrig försöka förstå varför vi kan tänka och tycka så olika om samma sak. 

http://www.gp.se/ledare/det-behövs-mod-för-att-tycka-fel-1.4246361

Bättre sent än aldrig

Kan man tänka sig. Försiktigt men ändock vågar Anna Ekström tycka att vårdbiträden åter ska få vara en arbetsbeskrivning i Sverige. Tänka sig att den dammas av och kan fylla en roll som i min ungdom då jag bland annat jobbade som det. Facket ska bara få säga sitt först. Sjukt att inte liknande upplägg är självklarheter! Många inom svensk omsorg är defacto oxå sjukvårdsbiträden....

Den onde och den gode

Hopp och förtvivlan
Jag lärde mig för länge sedan att en grupp människor, fria människor, oftast är mycket kloka. Hur kan det då komma sig att tillräckligt många går på skurkars enkla budskap om att de erbjuder snabba och enkla vägar mot "fame and fortune"? Hur kan det vara möjligt att tillräckligt många människor i Italien är så dumma att det finns risk för att Berlusconi åter får politisk makt? Bedrövligt eftersom även vi svenskar lider av om det blir en verklighet. Är så många bara blåögda eller är alternativen inom italiensk politik mindre kända men ännu värre? Tyvärr tycks italiensk politik handla om extremer. Antingen är folk kommunister eller vad man nu kan tänkas kalla Berlusconis politiska plattformar. Bedrövligt om han kommer tillbaks.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/berlusconi-hot-mot-kanslig-eurozon_7867812.svd#xtor=AD-500-[svd.se/naringsliv]-[]-[Textlank]-[aftonbladet]-[]-[]

I Sverige fortsätter vår komplexa minoritetsregering att försöka hitta väga framåt som skall leda mot att fler får arbete. Det kanske börjar bli dax för försök till nya reformer? Kan reformförslagen hagla efter att Alliansledarna träffats i Maramö och badat tunna? Klart är att omställningen mot tjänste och informationssamhället går för sakta! Är det möjligen positivt att regeringen avbryter den så kallade jobb pakten med facket och arbetsgivareorganisationerna? Det kan vara positivt och alternativet till pakt är att vi snart får se reformförslag!!!! Vad tror du, kommer reformförslag som t ex invånartjänst/värlfärdsjobb m.m? Är Reinfeldt möjligen något positivt på spåren?
http://www.unt.se/sverige/regeringens-jobbpakt-spricker-2248723.aspx