Ska inte våra universitet representera utbildning av våra duktigaste och mest ambitiösa invånare? Svenskar som besökande gäststudenter och forskare. Det tycker jag. Jag tycker också att universitetens utbildningsprogram ska vara mycket svåra och krävande. Bara så kan vi hävda oss i en allt hårdare global konkurrens.
Det
är hög tid att vässa svensk högre utbildning, inte tunna ut och försvaga dess
konkurrenskraft. Svenska studenter blir allt mindre konkurrenskraftiga inom viktiga
teknologiska yrken. Av mina kompisar som rekryterar civilingenjörer konstaterar de alla att personer från andra länder, särskilt från Asiatiska länder är mycket mer kvalificerade än infödda svenskar. Det är utmärkt att vi kan attrahera skickliga från andra delar av världen men vi behöver också matcha fram en ständig egen bas av ess som kan locka utländska begåvningar till oss. En skolas rykte och rankingen av en skolas kvalitet har mycket stor samhällsekonomisk betydelse.
Lägg ner alla högskolor som fristående skolenheter och gör dem till hubbar till UU, Lund, Chalmers, Göteborgs, KTH, Stockholms och Linköpings universitet. Avveckla Malmö universitet. Det räcker gott och väl med att det välrenommerade Lunds universitet har ett campus i Malmö. Höj inträdeskraven. Med fördel kan Uppsala universitet och campus Gotland användas som vägledande modell för den reform som svensk högre utbildning behöver. Vad väntar vi på? Vi vill väl inte bara dela ut Nobelpris i framtiden? Vi vill väl att även forskare verksamma på svenska universitet ska vinna Nobelstiftelsens prestigefulla priser?
"Det mest långtgående förslaget är att anslagen till forskning och utbildning ska slås samman. Här och var applåderas det – det ökar högskolornas möjligheter att själva bedöma vad de vill satsa på.
Men riskerna är påtagliga. Det ligger prestige i forskning, på ett helt annat sätt än i utbildning. Faran är att en del högskolor för över utbildningspengar till forskningen. Det vore alldeles på tvärs mot högskolans största problem just nu – bristen på lärarledda timmar, som sänker utbildningens kvalitet och sinkar studietakten för dem som satsar år och studiemedel på högskolan."
"Om statsmakterna inte tillför friska medel har det mumlats om att minska forskningsrådens resurser och flytta över dem till högskolorna. Det vore en olycka. Forskningsråden har genomtänkta processer för att fördela anslag till lovande projekt och forskare. I skymundan delar andra statliga myndigheter ut forskningspengar på ibland betydligt lösare boliner. Det är därifrån pengarna till basanslagen ska tas, inte från forskningsråden." https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/studenter-riskerar-att-fa-annu-farre-forelasningar-/
De politiska partiernas senfärdighet. De demografiska problemen vi har blev ännu mer utmanande efter asylinvandringsvågen 2015. Redan tidigare visste aktiva politiker om att en allt äldre befolkning kraftigt kommer att påverka ett samhällssystem som förväntas leverera god kvalitet inom skola, omsorg och vård. För vissa ses den stora invandringen som en lösning. Det hade den kunnat vara om det rört sig om minst 80% arbetskraftsinvandring av personer med minst gymnasial utbildning. Så är det inte.
https://www.gp.se/ledare/slaget-om-välfärden-kommer-prägla-2020-talet-1.15586612
Ann-Charlotte Marteus har så klart rätt i sak, men få politiska företrädare är fostrade att svara ärligt. Vi har alltid, och kommer alltid, att leva i en värld med mer eller mindre begränsade resurser. I den värld vi människor lever i innebär den ekonomi vi konstruerat att utan ekonomisk tillväxt så kan inte mer pengar spenderas än tidigare. Och med låg tillväxt parallellt med ökade kostnader så minskar det ekonomiska utrymmet att betala för det man tidigare hade råd med. I Uppsala, och övriga Sverige, är vi nu i en tid där grupp mott grupp tydligare ställs mot varandra. Om t ex konstälskare får en konsthall kan inte simälskarna få en simhall. Om t ex illegala invandrare ändå erbjuds bostäder minskar de ekonomiska möjligheterna för något annat och så vidare. Marteus har rätt, i ungdomskulten Sverige kommer inga politiker ärligt erkänna att de prioriterar ner de äldsta invånarna. Många politiker är endast fostrade att gå runt i ”tomtedräkt”. Nu är vi i tuffa tider, inte i tomteland.
”2019 är en annan tid, i alla bemärkelser. Rekordåren är historia. I dag handlar den nödvändiga välfärdsförstärkningen inte om att genomföra trevliga reformer som även skattehatare gillar i smyg utan om att skaka fram 90 miljarder kronor och 80 000 välfärdsarbetare bara för att behålla dagens välfärdsnivå.”
”När politiker ändå oundvikligen väljer det ena framför det andra, vill de i regel inte låtsas om det och rakryggat stå för konsekvenserna. Risken är därför stor att partierna kommer att rulla på i gamla hjulspår och sedan låtsas att deras olika prioriteringar - stora skattesänkningar, frivola gratisreformer, ymnig migration - i själva verket är jättebra för välfärden långsiktigt.”
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/nu-maste-grupp-stallas-mot-grupp-magdalena/?referrer=rotator-item-6
Tummen är inte ”upp” för väldigt många äldre som i väldigt många år slitit hårt för att försörja sig själva och bidra till andras välbefinnande. Ett land som vill se sig som en humanistisk stormakt måste kunna ge dessa invånare en dräglig sista tid i livet. Det är bedrövligt att det inte är självklart. Det är bedrövligt att inga reformer bättre gör det möjligt för äldre äldre som önskar jobba att göra just det.
Dagens stjärnor
Uppsalas kommunstyrelse som enhälligt ställde sig bakom en av mina motioner. Det gjorde inte S, L och MP i kommunstyrelsens arbetsutskott. Det är onekligen intressant att de ändrade sig under gårdagens kommunstyrelsemöte.
