Korruption i olika former

Vänskapskorruption

Om privata pengar vill finansiera familj och vänner före möjliga mest meriterade är det ok. Ibland händer det. I det offentliga, skattefinansierat, ska självklart öppna processer och meritokrati tillämpas. Det vill säga bland sökande till en tjänst ska den som har bäst kvalifikationer kopplat till en kravspecifikation få jobbet. Om politiker både kan bevilja sig själva ansvarsfrihet och anställa sina vänner inom myndighets-Sverige är Sverige verkligen i kraschläge. Vi blir också noll trovärdiga i klankritik om vi inte på allvar visar att full transparens och meritokrati gäller vid tillsättningar av alla offentliga tjänster.

Om Anna Kindberg-Batra får vara kvar som Landshövding är det ett uttryck för ytters dåligt ledarskap i Regeringen och i Moderaterna. Det är extremt allvarlig kritik hon får om sitt beteende av Justitieombudsmannen. Hon har bland annat brutit mot grundlagen. Hon exemplifierar tydligt broilifieringen av svensk politik. De växer helt upp i sin politikerbubbla där de brukar formera sig i falanger som kämpar internt om makten. Om de lyckas nå högst upp i det egna partiet kan de få regeringsuppdrag. Ofta tar de med sig dem de gillar. Det är ok i politiskt tillsatta roller men inte i övrigt. I övrigt är det inte ok att ”ta med sig polarna” utan respekt för lagarna. Mona Sahlin var kort Socialdemokraternas ordförande. Även hon en broiler. Det gick inte så bra. Sahlin och Batra exemplifierar väl hur tokigt det blivit när politik blivit ett yrke. Nedan några reflektioner från Dagens juridik och Expressen på JOs hårda syn på Batras beteende.

”— Landshövdingens agerande vittnar om nonchalans och en bristande respekt för de grundläggande bestämmelser som finns för att bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet. Sammantaget förtjänar hon allvarlig kritik för sitt agerande, säger JO Per Lennerbrant i ett uttalande.”

https://www.dagensjuridik.se/nyheter/jo-riktar-allvarlig-kritik-mot-anna-kinberg-batra/

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/jos-beslut-om-anna-kinberg-batras-rekryteringar/

Hur kan vi reformera politiken så att broilereran får ett slut? Broilifieringen i kombination med öppna dörrar till lobbyister (ofta tidigare broilers) är direkt skadligt för svenskt välstånd. Vi väljare måste rösta på partier som Utvecklingspartiet demokraterna som enbart ger ledande politiska uppdrag till människor med relevanta erfarenheter.

Mer självbestämmande

Stoppa extrem centralisering och ökat tjänstemannastyre

Att samla för mycket makt i toppen av system är nästan alltid dumt. Därom finns många lärdomar genom människans historia. Inte minst är sårbarheten stor i sådana system. Ändå är vår historia kantad med imperiers uppgång och fall. Vissa toppstyrda system har överlevt längre än andra. De som gjort det har haft starka decentrala inslag. Makt korrumperar på olika sätt. EU-maskineriet korrumperar garanterat på sitt sätt. Det svenska partipolitiska systemet är på många sätt vänskapskorrumperat och falangrikt. Och i en demokrati leder växlingarna på politiska poster och stora byråkratiska system till att tjänstemännens makt ökar. Det är inte en bra utveckling eftersom de inte är valda av folket och har litet formellt ansvar. Eftersom många av våra heltidspolitiker också saknar omfattande arbetslivserfarenhet och verklighetsmeriter tar "tjänstemannapartierna" allt mer makt. Och i ett vänskapskorrupt system blir ingen på riktigt ansvarig eftersom politiker beviljar sig själva ansvarsfrihet.

Ett problem med ökat tjänstemannastyre är att det inte matchas mot ett starkare tjänstemannaansvar. I Uppsala är det med skräck jag konstaterar att spårvägsprojektet rullar vidare trots att det är onödigt, omodernt och kommer att bli vansinnigt dyrt. Ingen politiker kommer år 2029 få ta ansvar för ett havererat spårvägsprojekt. Ingen tjänsteman heller. Det är ett dåligt fungerande system. Jag hoppas den nuvarande regeringen återinför ett tydligt tjänstemannaansvar, det avskaffades genom ämbetsansvarsreformen 1975. Om tjänstemän kan straffas för att de till exempel inte har professionell integritet mot politiken, och står upp mot dumheter, kanske det offentliga blir mindre slösaktigt. 

https://www.dagensjuridik.se/debatt/vad-hander-nar-tjanstemannaansvaret-infors-pa-nytt-i-sverige/

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1769707&fileOId=1776407

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om hur oklokt centralstyrda Sveriges kommuner är. Så till den grad att det främst är ”hur” olika uppdrag ska lösas som politiken mycket kompetentare måste lägga sig i. VAD styrs i allt för stor utsträckning av EU och Riksdagen. I den verkligheten är det politiker med HUR-kompetens som bäst kan bidra till en kommuns välbefinnande. Boström bjuder nedan på kunskaper om hur centraliserat Sverige är. Och hur anonyma ledande kommunala och regionala politiker är. Särskilt regionala. Och trots att EU styr allt mer över oss är Sveriges politiker bland de sämsta att påverka EUs vägval. Lägg ner regionerna! Minska antalet kommuner till max 100. Inför mycket mer av direktdemokrati och stärk stadsdels- och bygderåd. Enligt mig har Boström fel när han vill försvara mängden kommuner. Dagens teknologi skapar nya demokratiska möjligheter. 

”Intresset för kommunpolitik är ofta svalt jämfört med det för rikspolitiken. Endast sju av tio svenskar vet vilket parti som styr deras kommun, bara var femte kan räkna upp vilka partier som ingår i den styrande koalitionen (DS 19/5). Detta trots att de flesta har mer att göra med sin kommun i vardagen än staten.”

”Ointresset för kommunpolitik hänger i hög grad samman med det svaga kommunala mandatet att driva egen politik. För samtidigt som kommunerna fått fler och fler ansvarsområden från staten har deras egenmakt inskränkts. Skolan är troligen det mest kända exemplet. Men kommuner förväntas i dag också ta delansvar för statliga kärnuppgifter som säkerheten på gator och torg – antalet kommunala ordningsvakter ökar stadigt – eller stora infrastrukturprojekt som Västlänken.”

”Kommunernas självbestämmande har inte ökat i samma takt som åtagandena. Snarare tvärtom. Staten och dess myndigheter detaljstyr stora delar av den kommunala verksamheten. Det gäller även ekonomin. I teorin har kommunerna egen beskattningsrätt men i praktiken följer nivån på kommunalskatten i huvudsak skattebärkraften.”

”I början av 1950-talet hade Sverige 2498 kommuner. I stort sett varje socken var en kommun där de flesta kände kommunpolitikerna som grannar och släktingar. Att vara kommunpolitiker var ett hedersuppdrag som sköttes vid sidan av den egna verksamheten, och något varje driven medborgare hade realistiska möjligheter att bli efter demokratins införande . Skattetrycket var lågt, byråkratin minimal och kommunens uppgifter begränsade. Ändå åstadkom de förtroendevalda ofta mycket gott för sina samhällen med små medel.”

”Men priset för den här maktkoncentrationen och byråkratiseringsprocessen har varit högt. Medborgarna har passiviserats till kunder och klienter. Tanken att någon gång i livet själv sitta i fullmäktige och ta ansvar är i dag främmande för de flesta. Överblickbarheten är svår att upprätthålla även för ett heltidsanställt kommunalråd. Tjänstemännens inflytande är därför på många håll helt dominerande.”

”Kommunerna måste tillåtas vara något mer än statens förlängda arm. Likriktning gör Sverige mindre dynamiskt och intressekonflikten mellan stad och land kräver snarare större möjligheter till särlösningar än tvärtom. Ett ökat kommunalt självbestämmande skulle till på köpet åter kunna göra det mer attraktivt att vara kommunpolitiker. Så våga släppa lite på den kvävande statliga kontrollen.”

https://www.gp.se/ledare/ledarkronika/staten-bor-slappa-sitt-stryptag-pa-kommunerna.c16e0354-b0ac-4e6e-8972-042e4ea0fdd4

Sverige, fjärde sämst på inflytandelistan i EU…

https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/en-stjarna-i-sverige-kan-bli-ett-svart-hal-i-bryssel/

Rättvisa

Är Sverige idag ett rimligt rättvist land?
Tycker du att det är viktigt med så mycket rättvisa som möjligt? Du vet väl att de allra flesta människor tycker att rättvisa är viktigt? Så är det. "Bara" av det skälet är det av stor betydelse att alltid bygga verksamheter som upplevs som rättvisa. Erbjuder idag det svenska samhället samma rättvisa möjligheter för sina invånare som för 20 år sedan? Karin Pihls, GP, betraktelse av verkligheten visar tydligt att vi idag inte lyckas upprätthålla ett tillräckligt rättvist samhälle för alla våra invånare.

"Detta är bara ett tecken på den ökade materiella ojämlikheten. Sverige är ett rikt land, men inkomstklyftorna ökar mest i hela OECD. Den så kallade gini-koefficienten, som mäter jämlikhet, är högre än på 30 år. Fattigdomen drabbar främst de som står utanför arbetsmarknaden.
Men det finns fler aspekter. Ungefär 20 procent av boende i de tre storstadsregionerna är trångbodda. På vissa håll är det riktigt illa. I Bergsjön bor över en tredjedel trångt. De radikalt skilda förutsättningarna visar sig också i utbildningssystemen. I en Unicef-rapport från i fjol hamnar Sverige på plats 25 av 41 jämförbara länder när det gäller jämlikhet i skolan."

Ett av våra lärarfack driver nu en kampanj om hur viktigt det är för en människas utveckling att vi får bra lärare. Så är det. Det är dock inte det viktigaste för hur våra liv generellt utvecklas. Det viktigaste är att vi får och har bra föräldrar. Ingen av oss har valt våra föräldrar. Ingen av oss får välja lärare. Bara det faktumet borde göra det självklart för alla att vi starkt ska sträva efter ett samhälle som klarar av att erbjuda alla invånare en jämlik och bra utbildningsstart i livet."
https://www.synonymer.se/sv-syn/r%c3%a4ttvisa

Dagens besvikelse
Politiska ungdomsförbund. Det är på många sätt dags att tänka om. Politiska ungdomsförbund har blivit broilerfabriker för människor som tycks se politik som en livslång födokrok. Jag imponeras  inte heller av många av deras politiska utspel. Deras allt märkligare förslag stärker inte svensk konkurrenskraft. Och det ”tjuv och rackarspel” de lär sig är inte heller något jag anser stärker svensk konkurrenskraft. Det är tveklöst en unken kultur som fostras inom många ungdomsförbund. Och en sak är säker, de lär sig att bygga falanger som strider om makten. Och de som vinner i det fula spelet har sorterat ut sina relationer och fortsätter att stötta varandras politiska karriärer. Vänskapskorruption kan det kallas. Inte imponerande! Vi behöver kompetenta folkliga företrädare och konkurrensen ska bygga på idéer och meriter, inte ”tjuv och rackarspel”. Men jag är väl demokratiskt naiv.... SSU tycks ha den unknaste bland Sveriges ungdomsförbund. Personligen minns jag hur unket Centerpartiets ungdomsförbund agerade under till exempel 2018.

”SSU-ordföranden Philip Botström är i blåsväder. I helgen avslöjade Expressen att han skickade räkningen för sin personvalskampanj i riksdagsvalet – drygt 258 000 kronor – till Värmlandsdistriktet. Detta när hela distriktets valbudget var 205 000 kronor. Styrelsen ska, enligt uppgift, aldrig ha godkänt utgifter i den storleken:

”Men det kom fakturor på löpande band som vi var tvungna att betala för att de inte skulle gå till inkasso. Vi brände stora pengar som ledde till att anställd personal fick gå bland annat för att vi var tvungna att spara pengar”, berättade en SSU:are för Expressens Federico Moreno. Trots de påkostade valaffischerna med Margot Wallström fick Botström bara 1 871 personkryss och missade därmed riksdagsplatsen. Mager utdelning på en kvarts miljon kronor, kan man tycka. Philip Botström hade faktiskt kunnat bjuda varenda väljare på lunch med efterrätt, kaffe och kaka på Filipstads högst rankade restaurang – och ändå haft pengar över.”

”År 2004 kom det fram att Ardalan Shekarabi hade finansierat sin ordförandekampanj med pengar som skulle gått till ett integrationsprojekt. Sju SSU-distrikt var involverade i det avancerade upplägget, där pengar söktes till ett integrationsprojekt ur en intern fond men där medlen sedan fördes över till en utomstående organisation i syfte att undvika insyn. Två personer fick visa-kort kopplade till kontot: Shekarabi och en SSU-ombudsman. I dag är han minister medan ombudsmannen har en chefstjänst på statsrådsberedningen. Philip Boström kan alltså vara lugn. Stormar blåser över och fifflande SSU:are landar mjukt. Påfallande ofta i Rosenbad. Socialdemokraternas problem med ungdomsförbundet handlar alltså inte om enskilda personer som begått fel. Det handlar om en kultur där generationer av ungdomsförbundare har fått lära sig att maktspel och mygel är om inte tillåtna, så åtminstone ursäktliga i förbundets eviga falangstrider.”

https://www.expressen.se/ledare/linda-nordlund/ssu-ar-sig-likt-idel-mygel-och-maktspel-/

Dagens stjärna
Karin Pihl. Jag läste hennes artikel igen och konstaterar åter igen att hon väl sammanfattar hur dålig utvecklingen de senaste åren varit i Sverige. Ett litet samhälle som det svenska klarar bara av att vara globalt konkurrenskraftigt om vi ger alla våra invånare en rimligt god chans att nå sin fulla potential. Så är det absolut inte idag. Och snabbrörlighet att ställa om för konkurrenskraft är också nödvändigt för ett så litet samhälle som det svenska. Den snabbrörligheten lyser också med sin frånvaro idag.
https://www.gp.se/ledare/j%C3%A4mlikhet-handlar-om-mer-%C3%A4n-en-sn%C3%A4ll-attityd-1.16991351

Kampen mellan vad

Demokrati i gungning
Är politik ett spel för spelets skull eller är det en kamp om vilken framtidsbild och vilka sakpolitiska förändringar som olika partier önskar? Eller är det ett försvar av de samhällssystem vi har mot önskemål om nya systemlösningar för att bättre förhålla sig till en förändrad värld? Är den politiska kampen mellan dessa olika idéer och lösningsförslag eller är det mellan individer och grupper av individer som vill ha mer makt? Inom partier och mellan partier. Är det någon skillnad? I min värld ska politiken handla om vilket samhälle vi vill leva i framöver och vilka sakpolitiska förändringar som krävs för att det ska bli verklighet. Främst borde politikens arbete handla om systemförändringar som leder mot den framtida önskade verkligheten.

Alla partier har olika grupperingar som tycker mer eller mindre lika. Inom partier som kallar sig liberala finns till exempel både de som är nyliberala och de som är socialliberala. Skillnaderna är faktiskt stora om man hårddrar sitt tyckande. Varje sådan liberal inriktning skulle kunna vara grund för ett eget parti istället för att de två tolkningarna skulle tävla internt om vilken tolkning som är bäst. Samtidigt blir politiken än mer fragmenterad och svag om utvecklingen skulle gå den vägen. I både USA och Storbritannien har de länge haft endast två stora politiska varumärken. Inom dessa finns självklart en mycket stor variation av tyckande och många olika tolkningar. Det grundläggande som förenar dem som kallar sig liberala är tron på människan och hens förmåga att fatta egna beslut.
https://ligator.wordpress.com/2011/09/24/socialliberalism-ar-inte-socialism/
https://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/politiska-ideologier/liberalism
https://ekonomihandboken.se/den-nyliberala-politiken/vad-ar-nyliberalism/

I tider av stora politiska förändringar är det oroligt, på många sätt, runt om i den värld vi känner. I oroliga tider kämpar olika grupperingar mer eller mindre hårt för att försöka öka sitt inflytande över hur framtiden ska bli.

"Den förre distriktssekreteraren Carolina Pettersson säger till tidningen att övertagandet av distriktet delvis har skett med aggressiva metoder. Efter avslöjandet pekar politiska motståndare nu finger mot SSU och Socialdemokraterna. Det finns sannerligen fog för kritik. Trots att såväl ungdomsförbundet som partiet har känt till problemen har man inte agerat, enligt Kvällspostens källor.
Socialdemokratin har redan tidigare visat sig vara beredd att tumma på den egna ideologin för att locka fler väljare. Den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen - numera Tro och Solidaritet - har till exempel strukit skrivningar om homosexuellas rättigheter i ett manifest riktat till muslimska socialdemokrater."

"Men politiker från andra partier borde tona ned skadeglädjen. Detta är dessvärre ett problem som finns i fler partier. Centerpartiet petade sitt toppnamn i Göteborg, Mikail Yüksel, bara veckor före riksdagsvalet på grund av hans samröre med den turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna. Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, fick lämna sina uppdrag efter att han förmedlat ett erbjudande om röster till Moderaterna i utbyte mot bygglov för en moské."

"Risken för att grupper med andra agendor än partiets tar över lokalföreningar ökar i takt med att antalet medlemmar sjunker. Partierna måste rusta sig för denna nya verklighet - även om det innebär mer av toppstyrning. Valberedningar behöver bli betydligt bättre på att syna kandidater. För att försvåra framtida övertaganden måste partierna och lokalföreningarna också se över sina stadgar.
Någon jävla ordning ska det vara i ett parti."

Det är tveklöst bekymmersamt att medlemsantalet i de allra flesta partier är betydligt lägre än förr. Det innebär att den folkliga förankringen är svag. Det i sin tur leder till att den representativa legitimiteten minskar i styrka. Självklart är det bekymmersamt för ett samhälle som vill vila på en god demokratiskt förankrad bas. När till och med valresultat efter valresultat ifrågasätts av olika "falanger" tappar den demokratiska legitimiteten i styrka än mer. Knappas något positivt för den som tycker att den representativa demokratin är den minst dåliga formen av styrskick.
https://www.expressen.se/ledare/partierna-maste-rusta-mot-fientliga-overtaganden/

De senaste dagarna har jag mer än vanligt fått frågan varför jag engagerar mig inom Uppsalas politik. Till att börja med anser jag att samhällsutveckling i närområdet är det viktigaste och mest greppbara. För det andra har jag flest nära människor i närområdet som heter Uppsala kommun. För det tredje kan kloka förändringar i Uppsala bidra till att även andra kommuner kan följa Uppsalas exempel (när förmågan finns att genomföra nödvändiga systemförändringar). För det fjärde är följande mina sakpolitiska svar på "varför":
- Säkerställa konkurrenskraftig bildning av våra barn och unga
- Säkerställa betydligt bättre inkludering av människor i utanförskap
- Säkerställa möjligheter för våra äldsta invånare att ha meningsfulla liv och trygga bostäder
- Säkerställa ett attraktivt och hållbart byggande i hela kommunen

Idag finns många brister i ovan och det ger mig meningsfull energi för att kämpa för att det ska bli betydligt bättre. Det är tveklöst oroligt, rörigt och starka förändringsvindar inom västerländernas demokratier. Det är också spännande tider. Var är vi påväg?

Dagens kalkon
De som inte kraftfullt bidrar till att alla våra barn och unga får en konkurrenskraftig bildning i alla våra skolor. Bortsett från det oacceptabla att inte enskilda får rimliga möjligheter att nå sin fulla bildningsförmåga är denna negativa utveckling mycket bekymmersam för ett litet land som Sverige beroende av framgångsrika internationella bolag.
https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/gapet-mellan-skolorna-vaxer-24641

Dagens stjärna
Fredsförhandlare som lyckas med sina ambitioner. Det måste bli slut på proxikriget i Jemen mellan Saudi-Arabien och Iran som dödar och lemlästar massor av oskyldiga människor.
https://www.expressen.se/ledare/toppmotet-i-stockholm-kan-stoppa-kriget-i-jemen/

Efter Alliansen

Nya tider
I det härliga sommarvädret är det lätt att fundera över vilka politiska samarbeten som bäst kan ta ansvar för Sverige framöver, eller hur.... Nya tider kräver nya förhållningssätt även inom politiken om man ser uppdraget att värna välståndet för svenskarna som de svenska politikernas främsta uppdrag. Och hur stor är sannolikheten att C+M+FP+KD är ett samarbete som åter kan ta ansvaret för ledarskapet av Sverige? Vilka blir framtidens regeringskompisar? Moderaterna och Socialdemokraterna? Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna? Vi får se. Landet och dess kommuner måste ledas. Och i svåra tider är det ansvarsfullt att tänka i nya banor.

Ledarskiften
Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna har bytt ledare under de senaste åren. Det är bara Folkpartiet av de så kallade Allianspartierna som har kvar en ledare med bäst före märkning som gått ut. Jag antar att det är falangstrider inom FP som gör att de inte kan enas om en ny partiledarkandidat vilket ger Björklund chansen att sitta kvar så länge han vill det. Och i den politiskt korrekta världen så vill väl även det "feministiska" partiet ha en kvinnlig partiledare som dom andra Allianskompisarna. Det begränsar sannolikt alternativen ordentligt. Eftersom övriga Allianspartier nu har kvinnliga partiledare så blir FP bara en Me2. Och eftersom dom är sist ut blir ett val av en kvinnlig partiledare inte en chans att få en konkurrensfördel jämfört med C, M och KD. För att skapa sig en unikt ledarplattform är det kanske klokare om de väljer en välutbildad, erfaren och senior man istället. Vad tror du? Det skapar säkerligen också en bättre dynamik och mer erfarenhet inom ett eventuellt nytt Allianslag. Jag vet inte om Carl. B Hamilton klassas som en hemsk vit medelålders man. Han ses nog inte som medelålders längre. Han kanske är det klokaste valet om man skippar PK tänket. Han skrev ju också en insiktsfull debattartikel nyligen om hur de flesta icke SD partier gjort misstag efter misstag. Kan den artikeln vara en kandidatursignal? Och han tyckte nyligen att C, M, FP och KD borde slås ihop till ett parti. Nja, det blir nog ytterligare en kvinna, för det måste väl vara en kvinna. Helt klart är de i behov av förändring på ledarplatsen.
http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/Hitta-ledamot/Ledamoter/Hamilton-Carl-B-0477013214601/
http://www.svd.se/carl-b-hamilton-fp-s-borde-vanda-sig-till-m
http://www.dn.se/debatt/hall-systembolaget-oppet-pa-sondagar-och-kvallar/
http://www.expressen.se/debatt/sla-ihop-alliansen-till-ett-enda-parti/
http://www.expressen.se/nyheter/integrationsfragan-splittrar-folkpartiet/