Norge

Samverkan

Vad kan vi lära av olika försök att styra kommuner och länder där många partier utgör regeringsunderlag? Och där flera av dessa partier har grundläggande olikheter. Massor. 

Det vi i Sverige borde ha lärt oss är att valsystemet behöver anpassas till en ny tid. Idag är kompromissandet inom ett parti och mellan många partier inte bra för oss invånare. Möjligen för miljardärer som inte bryr sig om Sveriges eller Uppsalas välmående. De är alltid välkomna att flytta till andra länder och andra kommuner. 

Att regeringspartierna tar stryk i opinionen är en sak men att SD, som kraftigt styr regeringen, fortsätter att växa kan också lära oss något. Om SD lyckas ingå i ett nationellt styre efter 2026, och är det största samarbetspartiet, är det dags för oss svenskar att få uppleva en regering ledd av Sverigedemokraterna. Över en femtedel av röstberättigade svenskar tror att SD företräder en politik, och har de politiker som krävs, för att styra Sverige. Att svensk politik är där den är är helt och hållet S, M, C och Ls fel. När egennyttan går före invånarnyttan spårar demokratin ur!

GPs ledare nedan är läsvärd. Mathias Bred, GP, tillhör några av de snart inte existerande partistiska liberalerna i Sverige. Klart att han har panik som flera andra av de få utrotningshotade partisterna. Ett problem med Liberalerna i Sverige är att de inte går att lita på. 

”Det är inte konstigt, inget annat land har politiska partier som så mycket liknar de svenska. Samtliga svenska riksdagspartier har en motsvarighet, eller till och med ett systerparti, i Norge.”

”Vad finns det då att lära av stortingsvalet? I valspurten är det mycket jämnt mellan de rödgröna och de borgerliga. Detta är i sig en lärdom. För ett år sedan ledde oppositionen stort över regeringen i opinionsmätningarna, men opinionen kan svänga under valåret – ofta till regeringens fördel.”

”Bland oppositionspartierna har Fremskrittspartiet (FrP) gått om Høyre, med cirka 20 procent av rösterna mot Høyres 15 procent. Samtidigt är Erna Solberg betydligt mer populär som statsministerkandidat än FrP:s Sylvi Listhaug, som är impopulär utanför det egna partiet. De rödgröna utnyttjar denna osäkerhet.”

”Här finns en lärdom för Tidösamarbetet i Sverige. Det är inte otänkbart att Sverigedemokraterna blir större än Moderaterna i nästa val, precis som FrP har passerat Høyre. Samtidigt är det bara Moderaterna som kan samla den bredd av partier som krävs för ett regeringsunderlag.”

”En annan avgörande fråga i Norge är småpartiernas roll. Båda sidorna är beroende av sina minsta partier. På den rödgröna sidan finns Socialistisk Venstreparti, Rødt (ett norskt vänsterparti) och Miljøpartiet De Grønne (MDG). Dessa ligger nära spärren för utjämningsmandat och riskerar att åka ut, vilket direkt kan påverka maktbalansen.”

”På den borgerliga sidan finns Venstre (liberalerna) och Kristelig Folkeparti (Norges kristdemokratiska parti), som också balanserar nära spärren. Eftersom valet är så jämnt kan regeringsmakten avgöras av om ett småparti missar utjämningsmandat.”

”För Tidöpartierna finns två särskilt viktiga lärdomar att dra från det norska valet. En är att klargöra statsministerfrågan i förväg. Sverigedemokraternas och Jimmie Åkessons roller i Tidösamarbetet måste vara tydligt definierade för att undvika osäkerhet bland väljarna.”

https://www.gp.se/ledare/detta-kan-tidopartierna-lara-av-den-norska-valspurten.6945c3c3-142b-4834-aa10-8f8875309212

Ingen partiledare ska vara kvar mer än max 10 år! Allt annat är ett svaghetstecken! Sjukt att Erna Solberg varit högerns partiledare avgår först efter tjugo år. Jag kan ge ett löfte om att jag garanterat kommer att lämna över mitt partiledarskap senast 2029. Då har jag tjänat demokratin som UPs partiledare i 10 år. Om det blir så.

Hälsosamma japaner

Japaner blir generellt sett gamla

Kan vi lära något av japanerna? Mycket. Inte minst hur vi bra ska klara av att ge alla våra allt fler åldrande äldre ett värdigt slutskede av livet. Du vet väl att de i genomsnitt lever längst av alla jordens människor? Så har det absolut inte alltid varit. Vet du varför det blivit så? Det gör jag. Bland annat för att de i genomsnitt arbetar mycket högre upp i åldern än vi i Sverige. Ytterligare ett skäl är deras kosthållning som beskrivs i nedan BBC reportage. Det är två av huvudskälen till att de i genomsnitt lever länge och rimligt friska. 

Vet du vad jag tror är det viktigaste skälet? Ett skäl som också gör att deras sjukvårdssystem inte är i närheten så dyrt som USAs. Du som frågar kommer att få svaret. Enligt nedan reportage anses japansk mat även vara bra för vår hjärna. Mer japansk mat är med andra ord klokt.

” It's not just the famed Mediterranean diet that benefits health. A new study has revealed the benefits of following a traditional Japanese diet and how it affects the brain.”

https://www.bbc.com/reel/video/p0hr2cjy/the-surprising-benefits-of-a-traditional-japanese-diet

Efter en mycket onyttig period med för mycket mat och dryck ska jag snart inleda en längre hälsofrämjande kost- ochcdryckesperiod med endast några enstaka undantag. 

Polarisering

Lärdomar om politik

Jag ställde mig enbart till förfogande inom partipolitiken först som 40 åring. Varför? Jag ansåg att jag ville göra något bidrag till att kommande generationer också ska få det bra under sin tid på jorden. Att jag med mina erfarenheter kanske kunde bidra till att en negativ samhällsutveckling kunde brytas. Därför gav jag mig in i praktisk politik, i kommunal politik. Hade jag tänkt ägna mig på heltid åt politik? Absolut inte. Det blev så. Hur då? Mest för att min företrädare som kommunalråd ville hoppa av. Och för att konkurrensen om det tuffa kommunalrådsuppdraget var dålig. Det dök upp en chans att prova på ett ledande politiskt uppdrag och jag tog den. Min livsfilosofi är ständig utveckling. Att gå från företagande till politik var tveklöst annorlunda och utvecklande. Idag är jag mycket kunnig om kommunal verksamhet. Idag har jag bra kunskap om vad en region har för praktiska uppgifter. Idag är mina förhandlingskunskaper stärkta. Idag är min förmåga att leda utan att vara formellt lönesättande chef ännu mer utvecklad. Idag är jag ödmjukare då jag genom kommunalrådsuppdraget tydligt fått uppleva hur illa många människor har det i sina liv, och hur sårbara vi är när olyckor är framme. Också ödmjukare inför svårigheterna att styra i en demokratiskt vald verksamhet.

En mycket utmanande del av politikens verklighet i ett land som Sverige, och en kommun som Uppsala, är att formera väl fungerande styren. Vare sig Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna eller Moderaterna har egen majoritet. Det innebär att de måste samarbeta och kompromissa med andra partier. Det innebär att väljarna kan tycka att de sviker sina vallöften då kompromisserna kan leda till det. Det är den möjliga maktens pris. Länge styrde Socialdemokraterna Sverige med indirekt stöd av Vänserpartiet. Man kan tycka vad man vill om den tiden men politiskt stabil var den. Och under den tiden utvecklades Sverige länge defacto starkt. Makt korrumperar och sosseriet fick storhetsvansinne och pamperi efter pamperi fick stödet att minska i takt med att allt fler invånare gick från att vara "arbetare" till tjänstemän. När väl de marknadsekonomiskt inriktade partierna insåg att deras enda chans till makten var att samarbeta genom tuffa kompromisser kunde Socialdemokraterna besegras i allmänna val. En ny verklighet var ett faktum. Den komplexa tiden med flera partier som ska styra tillsammans hade inletts.

I Uppsala fick jag direkt uppleva hur de marknadsekonomiskt inriktade partierna försökte styra. Fyra partier med egna ledningar. En kommunstyrelseordförande, KSO, med mycket formell makt över tjänstemannaorganisationen men samtidigt helt beroende av stöd från de partier de samarbetar med. En KSO som inte har någon formell makt över de andra partiernas företrädare. Det är en mycket komplex roll. Om den som har den rollen lägger för lite tid på att sköta den rollen blir verksamheterna väldigt tjänstemannastyrda. Och riskerna för att politiska samarbeten spricker större. Det är komplext, därför också intressant i min värld.     

George Busch den yngre myntade begreppet "Antingen är du med oss eller så är du emot oss." Valet var att underkasta sig USAs styre eller att betraktas som dess fiende. Där och då kanske västvärldens vandring mot allt mer polarisering började. Världens utmaningar är inte svarta eller vita. Många människor tycks dock vilja förenkla världen i "goda och onda". Trots att det är ett demokratiskt faktum att partier idag måste kompromissa om de vill vara med och styra vill många människor inte acceptera det. "Goda" kan inte samarbeta med "onda". Inte ens när ett pragmatiskt sakpolitiskt fokus defacto leder till mycket bra kompromisser. Bra för berörda invånare. 

Politiken i USA är rörig och konfrontativ. I USA kan man ändå ställa valda personer och partier till svars. Där får den valda personen och det valda partiet mycket makt. Det är inte som i Sverige där till exempel Kristersson leder en regering som fattar kollektiva beslut och som dessutom är helt i klorna på Åkesson. Nedan samtal i SVT om politiken i USA är värt att titta och lyssna på. Jag blir bara ledsen över att det finns så många människor som enbart betraktar politiken som ett spel mellan onda och goda. Så är det inte i den verkliga verkligheten. Särskilt inte i en kommun och region som handlar om praktiska sakfrågor.

https://www.svtplay.se/video/KN3qayy/utrikesbyran/trumps-nio-liv

I demokratier är det matematiken och förhandlingsförmåga som bestämmer utfallen efter allmänna val. Så enkelt är det. Tro inget annat. I vissa kommuner styr Moderaterna med Vänsterpartiet. I Region Uppsala styr Centerpartiet med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. I Uppsala kommun påverkar Utvecklingspartiet demokraterna styret genom ett Hållbarhetsavtal. Det blev möjligt tack vare matematiken. Människor som helt styrs av behovet att tänka "onda" och "goda" vill inte förstå politikens villkor och möjligheter. Det är viktigt att förstå att oppositionspolitik oftast är som att "rita i vatten", man påverkar mycket lite. Politiken generellt är komplex och svag idag. Allt för stora administrativa offentliga komplex har tillåtits byggas upp. Det är ett av dagens största demokratiska problem. 

Varför valde Moderaterna att ta stöd av SD i riksdagen? Det var deras enda chans till makt och inflytande på riktigt.

En gång är ingen gång

En lärande organisation

Livet är fullt av metaforer. Det vill säga att man kan beskriva något genom att jämföra det med något annat för att göra budskapet mer lättbegripligt. Ett exempel är att jämföra barnuppfostran med att vara en bra chef. Precis som barn lär sig genom att ständigt försöka och träna gäller det samma även för vuxna människor. Vi lär oss och blir bättre i fotboll, fiol, operasång, snickeri, läraryrket, företagande etc genom att träna, träna och åter träna. Barn och alla andra gör misstag. Många misstag innan vi blir allt duktigare på det vi tränar mycket på. Vissa bättre än andra och vissa blir fantastiskt duktiga inom det de ”nördar ner sig i”. Den som undviker att göra misstag är sannolikt en mästare på att aldrig våga fatta några beslut alls. Och det blir garanterat ett misstag i sig. Vad gäller misstag finns ett talesätt som lyder "En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket.". Det används för att säga till någon vuxen som gjort ett misstag att den här gången är du förlåten men om du gör om ett liknande misstag igen, då får det konsekvenser. Att bygga en lärande organisation är avgörande för framgångsrika verksamheter. Man måste få göra misstag, men man måste också visa att man lärt sig av dem.

I ljuset av att livets utvecklingsresa för oss människor är fylld av misstag är det intressant att ta del av nedan bifogade BBC-reportage om att många människor inte lär av sina misstag eller av andras tydliga misstag. Hur är det möjligt? Om man tar på en varm platta borde man ha lärt sig det och inte göra om misstaget, eller? Inte minst inom svensk politik är många partier, och enskilda politiker, dåliga på att lära sig av alla stora misstag som gjorts och görs. Att t ex tro att en mycket svag och komplex Allians i Uppsala, i en mycket svår tid, skulle klara av att ansvarsfullt styra kommunen bra tror jag inte alls på. Jag minns fortfarande 2012 och Liberalernas vägran att skyndsamt anpassa sina ansvarsområden till en ny ekonomisk verklighet. Då var vi ”bara” fyra partier i styret. Nu är det fyra i beroende av två som de trodde skulle agera som dörrmattor.

"Many of us make mistakes on endless repeat – but new insights can help us to learn valuable lessons from our failures."

"If only it were so simple. In the past decade, a wealth of psychological research has shown that most people struggle to handle failure constructively. Instead, we find ways to devalue the task at which we failed, meaning that we may be less motivated to persevere and reach our goal. This phenomenon is known as the “sour-grape effect”. Alternatively, we may simply fail to notice our errors and blithely continue as if nothing has happened, something that prevents us from learning a better strategy to improve our performance in the future."

"Inspirational speakers are fond of quoting the words of the novelist Samuel Beckett: "Fail. Fail again. Fail better". But the truth is that most of us fail again and fail the same."

"Recent research shows there are ways to avoid these traps. These solutions are often counterintuitive: one of the best ways of learning from your mistakes, for example, is to offer advice to another person who may be encountering similar challenges. By helping others avoid failure, it turns out, you can also enhance your own prospects of success."

https://www.bbc.com/worklife/article/20221019-the-smart-way-to-learn-from-failure

Vilka är lärdomarna

Usel migrationspolitik och obefintlig integrationspolitik

Det svenska priset för en usel migrationspolitik och obefintlig integrationspolitik är högt. Det går inte en dag utan att vi får rapporter om nya skjutningar, ofta med dödlig utgång. Det går inte en dag utan att bristerna i vårt allt för generösa bidragssystem tydligt visar vilka effekter det får kopplat till bidragsberoende invånare som är arbetsföra och deras barn. Det går inte en dag utan att vi matas med svettframkallande rapporteringar om hur utanförskapsproblemen, och allt mer stärkta parallellsamhällen, splittrar oss invånare i Sverige.

Adam Cwejman, GP, skriver ”spot on” om Sveriges stora moderna misstag, migrationspolitiken och en extremt dålig integrationspolitik. Det senare i princip obefintlig. Misstag som bland annat bidragit till att Sverige har fruktansvärt mycket vapenvåld per invånare och jämfört med andra högt utvecklade samhällen. Och att Sverige fått ett nytt näst största parti. Det är ett stort misslyckande av framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna.  

”Det är fem år sedan Sverige drabbades av ett terrordåd mitt i Stockholm. De föranledde inte någon djup självkritik från regeringens sida. Trots att det var uppenbart att den dömde gärningsmannen Rahmat Akilov hade befunnit sig illegalt i Sverige och att det skuggsamhälle i vilket han verkade var en konsekvens av hur reglerna för migrationspolitiken, och då i synnerhet arbetskraftsinvandringen, var utformade.”

”Ska man spåra huvudorsakerna till den bristande viljan till självrannsakan måste man backa bandet något. Rädslan att fatta migrationspolitiska beslut utan konsekvensanalys vägde nämligen fjäderlätt under 2010-talet jämte rädslan för att betraktas och anses vara främlingsfientlig.”

”För ungefär tio år sedan rasade debatten om Reva, eller rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete som det utläses. Den handlade om polisens inre utlänningskontroll, alltså metoder för att hitta dem som inte har rätt att vistas i landet och utvisa dessa. Många minns de hårda anklagelser som riktades mot polisen om rasism och rasprofilering. Författaren Lyra Ekström Lindbäck jämförde i Dagens Nyheter den svenska polisen med nazisten Adolf Eichmann, de gjorde sin plikt och skickade människor till döden. Författaren Jonas Hassen Khemiri skrev i samma tidning ett öppet brev riktat till dåvarande justitieministern Beatrice Ask som fick stor spridning. Kritiken, och den var massiv, satte spår i polisens arbete.”

”Men trots att polisens inre utlänningskontroll var beslutad av de styrande politikerna och utfördes enligt konstens alla regler – samtliga JO-anmälningar mot polisen gällande kontrollerna lades ned – så backade polisen. Kritiken var för tung. Kontrollerna i Stockholms tunnelbana upphörde. Det skedde en halvering av antalet inre utlänningskontroller i Sverige. Man fortsatte med bilkontroller. Men sannolikheten att papperslösa skulle fastna i dessa var förstås mindre. Den borgerliga regeringen protesterade inte. S-MP-regeringen som tillträdde 2014 gjorde inte heller det.”

”Rädsla har, kanske i högre grad än någon politisk ideologi, varit en dominerande kraft i svensk politik under hela 2010-talet. Och då mer specifikt: En social rädsla för eller ängslighet att uppfattas som rasist, främlingsfientlig och diskriminerande. Denna rädsla har haft en närmast förlamande kraft på utformningen av migrationspolitiken.”

”Detta har inneburit åtta förlorade år för politikutvecklingen inom detta område. Den tillträdande borgerliga regeringen har därför ett tungt ansvar att inte bara fortsätta lappa och lagga ett i grunden dysfunktionellt system för migration och integration som Socialdemokraterna (och tidigare Miljöpartiet 2014–2021) rådit över, utan också göra upp med Reinfeldtregeringens ödesdigra uppgörelse om arbetskraftsmigrationen från 2008. Det räcker inte att skapa ytterligare tillfälliga lösningar. I stället behövs ett helt nytt system som är betydligt mer förutsägbart, ekonomiskt hållbart och samtidigt rättssäkert.”

”Det räcker inte att skapa ytterligare tillfälliga lösningar. I stället behövs ett helt nytt system som är betydligt mer förutsägbart, ekonomiskt hållbart och samtidigt rättssäkert. Under en lång tid hade den person som för egen maskin tog sig till Sverige betydligt större chanser att få uppehållstillstånd än de personer som var fast i flyktingläger administrerade av UNHCR. Svensk arbetskraftsinvandring har blivit ett mörkt håll av utnyttjande, fuskkontrakt och slavlöner. Inget tyder på att anklagelserna kommer att vara mindre när en omvärdering av den tidigare förda politiken drar i gång på allvar. Men till skillnad från de föregående regeringarna måste Kristersson och hans kollegor inse att deras mandat att föra politik inte avgörs av deras hårdaste kritiker utan av väljarna. Och de har varit tydliga: Sverige behöver en annan migrationspolitik.”

https://www.gp.se/ledare/ett-decennium-av-rädsla-som-format-sverige-1.82224197

Det finns både imponerande och mindre imponerande företrädare inom Sveriges partier. En sak är helt säker. På kort tid har Sverige fått en ny stark politisk rörelse på grund av att övriga partier misskötte migrationspolitiken, integrationspolitiken och grundläggande demokratiska värderingar. Har det politiska Sverige lärt sig något av detta? Kanske, kanske inte.

https://www.expressen.se/nyheter/richard-jomshofs-vag-fran-sparkad-till-toppjobb/

Har de svenska partierna lärt sig något av de senaste årens stora misslyckanden? Det är tyvärr inte självklart. Flera av dem är allt för navelskådande och ägnar sig åt tunnelseende. Störst bevis på att självkritiken är liten är att de i hög utsträckning skyller många problem på andra partier. "Någonannanism" är en dålig väg att vandra om vi ska förbättra allt som gått sönder.

Lärdomar från förr

Glöm inte backspegeln
Precis som vi lärt oss vid bilkörning är det viktigt att hela tiden ha bra koll i backspeglarna för att vägen framåt ska bli lyckad. Trots det upprepas ständigt dumheter på grund av maktens oförmåga att balansera makten klokt, och på grund av girighet. Den ständiga kampen mellan gott och ont som spelar en stor roll även under julens berättelser. Det som särskilt intresserar mig är hur länge den expansiva penningpolitiken kan pågå, och vad som händer när den är slut. Eftersom att alla länder gör samma sak parallellt.... Nya möjligheter öppnar sig då om man klarar av att stå kvar med båda fötterna på jorden. Det är i kristider som de stora förändringarna sker. Det är ofta i anslutning till dem som människan tagit stora utvecklingssteg. Kriser med jämna mellanrum är med andra ord positiva. När man är mitt i dem är det dock svårt att hålla med om.
https://www.nationalekonomi.se/filer/pdf/21-8-os.pdf

Karin Pihl, GP, tycker till lite om Sveriges framtida energiförsörjning. En sak är helt säker, historiskt har energiförsörjning alltid spelat huvudrollen i människans utveckling. Den som säkrat energiförsörjningen har också säkrat ett högt välstånd för sin tid.

”Men förnybara energikällor? Ska vi inte satsa på dem? Sol, vind och vatten är en Ted Gärdestadlåt, inte ett recept för att hålla Sverige varmt i februari. Sol och vind är bra som komplement, men fungerar inte som bas i elförsörjningen. När det blåser mycket och solen gassar blir det överproduktion, och när vinden står stilla och det är mörkt dygnet runt blir det i stället brist.”
https://www.gp.se/ledare/kallt-mörkt-och-tyst-i-framtidens-sverige-1.21875620

Håkan Boström, GP, kan ge dig som bryr dig om att försöka förstå vad som väntar historiska perspektiv på vår nutid. Glöm inte att vi människor är människor och att vi biologiskt är samma människa som för till exempel 100.000 år sedan.

Idag talas det mycket mindre om 1920-talet än om 1930-talet trots att parallellerna som kan dras till vår tid är betydligt fler till det förstnämnda decenniet. 1920-talet var ett oroligt årtionde. Det hänger samman just med att moderniseringen och industrialismen på allvar började omforma samhället i både USA och Europa. Ingen kunde längre undgå förändringarna.

Arbetarrörelsen hade redan några decennier på nacken. Men det är nu, med ryska revolutionen och krigets omvälvningar i ryggen, den stiger fram som en politisk kraft att räkna med – dock utan att vara tillräckligt stark för att dominera det politiska fältet. I många länder sker som en följd ett paradigmskifte där den tidigare motsättningen mellan liberaler och konservativa ersätts av en motsättning mellan socialister och borgerliga.

Liksom arbetarrörelsens historiska frammarsch hade djupa strukturella orsaker har högerpopulismen inte uppstått ur intet. Ny teknik som Internet och sociala medier har varit en nödvändig förutsättning, men knappast en tillräcklig. Man kan inte förstå vad som händer utan att ta hänsyn till den vidgande klyftan mellan stora delar av befolkningens prioriteringar och de styrandes – utan detta demokratiska underskott hade missnöjet kanaliserats via de etablerade partierna. Globaliseringen, i form minskad nationell beslutsmakt, digitalisering och internationell migration är en bakomliggande drivkraft.

Därför är det analytiskt mer fruktbart att jämföra dagens högerpopulism med socialdemokratins genomslag för hundra år sedan. För vad vi ser är en ny politisk kraft som bärs fram av strukturella samhällsförändringar och skakar om det etablerade partisystemet.

Som statsvetaren Jan-Werner Müller framhävt bör dagens populism ses som en reaktion mot teknokratin och den offentliga tjänstemannaklassen. Det finns delvis fog för en sådan kritik. Men den romantiska föreställningen att samhällen kan klara sig utan byråkratier eller eliter, också det en kär slogan i tidiga socialistiska kretsar, är förstås förljugen och direkt farlig. Men att avfärda all etablissemangskritik med att alternativet leder till ”Tyskland på 1930-talet” är inte mindre förljuget.

Att använda historien som utopi, dystopi eller ett förenklat slagträ i dagspolitiken är på så sätt motsatsen till historisk insikt.
https://www.gp.se/ledare/tjugotalets-återkomst-1.21486314

På Netflix finns bland annat en film om Vietnamnkriget. Bland annat med Meryl Streep och Tom Hanks. Där kan du som bryr dig lära dig om hur verkligheter är relativa. Och att makten i alla tider försökt skapa en verklighet så som de önskar den. Som vanligt i blodiga konflikter offras vanliga människors liv i liknande syniska konflikter och politiskt spel. Och ofta skriver vinnarna historien. Fredrik Sixtensson, GP, beskriver i nedan artikel väl hur maktens kommunikation ofta manipulerar din hjärna för att skapa den bild de önskar skapa. Det är långt ifrån alltid en korrekt verklighetsbild.

”Sanningen är relativ. Åtminstone så till vida att påståenden alltid måste relateras till en förförståelse för att vara begripliga. Om två parter i ett samtal har olika förförståelse kan även det korrekta i någon mening bli falskt.”
https://www.gp.se/ledare/ge-medborgarna-fakta-utan-krusiduller-1.21670173

Dagens besvikelse
Alex Schulman. Han tillhör i allra högsta grad de fina ”PK människorna” som har en stor skuld till att Sverige fortfarande inte tillräckligt konstruktivt löser växande problem. Allt för många som lever i sin priviligierade ”bubbeltillvaro” gör stor samhällsskada i vårt unika samhälle. I Uppsala och i många andra delar av Sverige. De som framförallt får betala priset är våra socioekonomiskt svaga invånare. Jag önskade i julklapp att alla ökade sociala problem och kostnader som dessa ”fina” människor skapat landar i deras knä! De borde själva få ta hela ansvaret för sin stora ansvarslöshet. Vad kan vi lära av detta? Bland annat att många inom ”bubbeleliten” demokratiskt måste matchas mycket hårdare av det samlade folkets betydligt bättre klokhet. Det är bra att vi har sociala medier. Det ger folket en ordentlig chans att påverka opinioner.
https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/ulf-kristersson-ljuger-utan-tvekan-det-bara-
passerar/

Dagens stjärna
Lotta Gröning. Ja, riksdagens gammelpartier har tveklöst visat sin oförmåga att skyndsamt ta i allvarliga och tydligt växande samhällsproblem. Och de har länge visat sin oförmåga att respektfullt och konstruktivt förhålla sig till alla andra partier som invånarna röstat in i demokratiska församlingar. Personligen har jag mycket tydligt, i många år, ingen skuld till detta stora demokratiska misslyckande. Så länge jag har äran att företräda invånarnas bästa kommer jag aldrig att av politiskt korrekta, PK, skäl undvika att se växande problem. Och jag kommer alltid konstruktivt bidra till  ”vägval” som löser problem. Jag kommer också att göra så gott jag kan för att bidra till att möjligheter förstärks. Människans historia är full av exempel på oförmåga att i tid lösa problem. Den oförmågan brukar bli dyr.

”Vi fick då en åsiktskorridor, politiker och medier i gemenskap. Vi var överens, vissa saker talade vi inte om. Den tiden är tack och lov borta nu, nu granskar medier och politiker kallar till samtal om det som betecknas som ett av Sveriges största samhällsproblem.Men frågan återstår: Varför ville vi inte se och varför kunde kriminaliteten gräva sig in i välfärdsstaten, ta över hela stadsdelar och se till att polis och räddningstjänst fick problem att ta sig dit?”

”Min tes är att regeringen och de andra sex partierna hade så fullt upp med att bekämpa SD och rasismen att de blundade för den katastrof som kriminaliteten och gängbrottligheten nu har skapat. De ville helt enkelt inte se den verkligheten.”
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/de-hade-sa-fullt-upp-med-sd-att-de-blundade-for-katastrofen/?fbclid=IwAR0lNmSIQhHBnQhx3jFtfWezLqitCbg4H76CXa1KjW_4YY4n3aNo_zCk62c

Konstig konst

Hur rörigt får det vara?
Vad är konst? I princip allt måste betraktas som konst när en DDR-kopia som placeras i Uppsalas finaste och mest historiska rum klassas som konst. Den har inget där att göra men alla turer runt DDR-skräpet har tydligt belyst att allt kan definieras som konst.... Alla kan göra sina egna konstverk. Vissa utvecklar sin förmåga genom att gå på till exempel konstfack. Andra är självlärda. Marknaden avgör om den konst som man tycker sig skapa är attraktiv för människor att köpa eller ej.

Är en bok och ett författarskap konst? Det tror jag att många skulle säga att det är. Måste konst vara konstig för att den ska nå igenom bruset av all konst som skapas? Sannolikt. Inte minst några av nutidens mest framgångsrika filmregissörer har visat att det går att konkurrera ut de flesta andra "wanna be" genom att tänka och göra annorlunda. Quentin Tarantino är ett sådant exempel. I en salig blandning av kändisar, mycket våld och massor av blodsprut blev han en av Hollywoods mest framgångsrika filmregissörer. Vilka grepp kan man ta som författare för att testa gränser? Skriva från det arabiska hållet istället för det västerländska? Blanda orden och göra texterna mer exotiska? Fylla sidorna maximalt för att spara skogar? Bryta sidorna på ett sätt som kräver mycket av läsarna? Skriva tre böcker där du måste komma till sidan 300 i den tredje delen för att förstå vad boken egentligen handlar om? Lite "crazy" är det nog alltid lämpligt att vara för att nå igenom "bruset". Var går gränsen mellan "lite crazy" och dålig kvalitet? Återigen har det med personlig smak att göra, varje enskild person avgör vad den själv tycker. Det är en del av konstens tjusning. En annan tjusning är att vissa konstverk anses så attraktiva att de säljs för perversa belopp till människor som har på tok för mycket pengar. "För mycket pengar" utifrån att det är samhällsekonomiskt dåligt, inte utifrån ett missunnsamhetsperspektiv. Ja, ja..... Vi får se hur konstnärlig min bok kommer att definieras som.....

Dagens kalkon
Regeringen. Man ska lära av tidigare erfarenheter. Och att kortsiktigt undvika kostnader vid kriser kan bli väldigt mycket dyrare.
https://www.expressen.se/nyheter/utredaren-regeringen-skyllde-pa-ekonomin/

Dagens stjärna
Susanna Birgersson. Som jag bloggade om igår avgörs vår framtid i dagens skolor. Vi har problem. Birgersson önskemål hoppas jag hörsammas.
”Atlantångaren är en mäktig metafor – men förfärligt kontraproduktiv. Den leder tankarna i riktning mot stora, allomfattande reformer, nya läroplaner, nya värdegrunder, centraliserade förbudskataloger, tätare kontroller av handlingsplaner, en aldrig sinande ström av nya byråkratkrav. Helt fel. Tänk i stället på skolan som ett fiskstim – en entitet där enskilda individer kan simma före, visa vägen, locka med sig resten. I en intervju härom veckan sa Engelska skolans nya vd Annette Brodin Rampe att hon funderar på att öppna upp koncernens interna ledarskapsutbildning för andra skolors ledare (SvD 15/7). Det är det jag menar.”
https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/skolan-ar-ett-fiskstim-inte-en-atlantangare/

Bakåttittare

"En åldrande befolkning tittar bakåt, det är farligt"
Jag tycker mig ha lärt mycket genom mitt liv så långt. En av lärdomarna är att vara försiktig med generaliseringar. En annan är att framåtanda, företagsamhet, förändringsvilja och nyfikenhet är individuella egenskaper och inget som är kopplat till ålder. Det finns gott om framåt och nytänkande både bland våra yngre och våra äldre. Och det finns gott om bakåtsträvare och gammeltänkare både bland våra äldre och våra yngre. Göran Persson, gamle sosseledaren, skulle må gott av att t ex träffa min morfar 93 år. Då skulle han få träffa en relativt sett gammal svensk som är full av idéer, nytänkande och engagemang för att dagens och morgondagens barn och unga ska få ett bra samhälle att leva i. Jag träffar dagligen både äldre och yngre. Jag tycker att de äldre jag träffar är väldigt engagerade både i nu men också om framtiden. Dessutom är det klokt att titta i backspegeln ibland för att vägen framåt ska bli så bra som möjligt! Tur att Persson hade duktiga tjejer och killar runt sig när han var statsminister! Och tur att Centerpartiet hjälpte Sossarna att städa upp i och rädda svensk ekonomi i början av 90-talet! Heja Centerpartiet!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20722310.ab

Skrota DÖ
Och som du kan läsa i artikeln som jag länkat till ovan är det hög tid att skrota den demokratiskt vidriga Decemberöverenskommelsen. Den var feltänkt från början och nu när M, C, FP och KD lägger sina egna budgetar har den i min värld helt spelat ut sin roll. I valet 2014 ville en stor majoritet av svenska folket inte ha vänstern vid makten. Det fick vi i alla fall.... Efter nästa val är det folket som sagt sitt och talmannens jobb att få till en regering som kanske klarar av att kompromisskryssa framåt och som respekterar majoritetens inriktningsönskan. Att i förväg komma överens om att olika partier ska ställa upp på att släppa fram varandra oavsett politisk inriktning är ett hån mot befolkningen och i min värld demokratiskt förkastligt. Gör om! Gör rätt! Och gärna, som Göran Persson flaggar för, nyval!