Legitimitet

Hur leds Sverige?
Hur mår svensk demokrati? Vid en mätning av hur många som var partimedlemmar i ett riksdagsparti 2014 var det 236.961 stycken. Enligt SCB var vi vid utgången av år 2014 = 9.747.355 svenskar. Det innebär i så fall att endast 2,4% av svenskarna på andra sätt än att rösta valt att engagera sig mer eller mindre aktivt i ett parti som bl a genom riksdagen politiskt verkar för hur det svenska samhället ska utvecklas. Hur mycket legitimitet ger det riksdagen? Hur representativa blir våra rikspartier när basen av medlemmar är så liten att de knappast kan anses ha en stark folklig förankring?
http://www.dagensopinion.se/veckans-brief/2014/alliansen-tappar-medlemmar-–-oppositionen-ökar?print=✓
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Riket/262459/

Vilka leder Sveriges kommuner, regioner och staten?
I många artiklar har vi kunnat ta del av att det i allt större utsträckning är icke demokratiskt valda tjänstemän, lobbyister och journalister som påverkar mycket mer än de representanter som i allmänna val fått sina förtroendeuppdrag. I det senaste numret av Dagens Samhälle kan man också läsa att Olle Wästberg, demokratiutredaren, tycker att de offentliga utredningarna har förfallit. Och att det är privata tankesmedjor i olika former som allt mer styr utvecklingen. Wästberg säger bl a "idag har man en uppfattning om vad man vill göra, sedan ska en ensamutredare fixa till det på kort tid." Och mängden utredningar som leds av andra krafter än av offentligt anställda ökar. "Det är inga problem att det startas privata grupper som fördjupar sig i samhällsfrågor. Men det är ett problem om det inte finns konsensusbildande fora, där olika intressen möts och skaffar sig en gemensam uppfattning", säger Olle Wästberg. Bidrar denna utveckling till att stärka det offentligas legitimitet?

Konsensusmaskineri
Att eftersträva konsensus runt de stora samhällsutmaningarna är en klok väg framåt. Men har vi idag ett klimat kopplad till ledningen av Sverige som bygger på ambitionen att hitta en så bred konsensus som möjligt runt våra huvudutmaningar? Som utomstående betraktare känns det absolut inte så. Försök till röstoptimeringstaktik och exkludering av vissa partier skapar knappast en god grund för att söka så breda lösningar som möjligt. Och i takt med att de personer som fått förtroendeuppdrag inte klarar av att nå egna breda överenskommelser ökar andra krafter sin makt över utvecklingen. Är det kanske bra? Är det bra för den demokratiska legitimiteten? Hur mycket får det kosta samhället i stort att politiken inte kan hitta bättre former för det demokratiska hantverket?

Decemberöverenskommelsen ger en minoritet möjligheten att få igenom sin budget utan att behöva kämpa hårt för att försöka få stöd av en majoritet. Samtidigt används så kallade tillkännagivanden i riksdagen, beslut som regeringen ska följa, allt mer. Tillkännagivanden som om de efterlevs formellt hindrar regeringen från att genomföra önskade reformer. För att tillkännagivanden ska gå igenom krävs idag att förslagen får stöd av SD. När nästa minoritetsregering tar över finns ingen anledning att tro att om Decemberöverenskommelsen fortfarande lever så kommer den dåvarande oppositionen agera lika. Hur bra är detta för att Sverige ska utvecklas positivt? Är det så kul att sitta vid makten att man inte bryr sig om att hitta ett bättre system för hur landet ska styras? På vilket sätt skapar den nuvarande situationen legitimitet kopplat till hur Sverige styrs? I praktiken kan jag inte se annat än att  ytterlighetspartierna är de som tjänar mest på nuvarande ordning. Är det så här som Sveriges 2,4% partiaktimedlemmar vill att Sverige ska styras? Och tycker 77% av de röstande svenskarna att detta är ok? Det vi vet är att idag har vi en mycket svag regering som saknar legitimitet för den politik de försöker föra. Politik kallas det möjligas konst. Dags för politiken att hitta en ny ordning som med större legitimitet kan försöka leda vårt gemensamma!
http://www.dn.se/nyheter/politik/regeringen-far-vika-sig-i-hjartefragor/
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/doe-aer-ett-allvarligt-svek-mot-folkets-roest-15655
http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/

Kryssa mig i kommun och riksdag

Jag tror på människor. Det har jag alltid gjort. Mitt stora intresse i livet är människor och att lära av andra människors erfarenheter och kunskaper. Och att socialt ha trevligt med andra människor. Oavsett etnisk bakgrund, hudfärg, trosuppfattning, sexuell läggning etc. Mitt stora intresse har berikat mitt liv enormt. Inte minst har jag lärt mig att respektera alla mina medmänniskor som en ingång vid ett möte. Varje människa är en unik personlighet med en unik själ. Samtidigt har jag lärt mig att det går att indela oss människor i personlighetstyper. Bland dessa finns självcentrerade, manipulativa och destruktiva personligheter. Inte sällan finns dessa personlighetstyper i mäktiga ställningar (inklusive bland grovt kriminella).  Jag har också lärt mig att Darwin hade rätt, överlevnad kräver flexibilitet och anpassning till en ständigt föränderlig värd. Därför har jag inte bara svårt för översittare och lata utan även för människotyper som alltid tror de har rätt och som bara under bilan kan ändra sig. Det är okunnigt och mycket trångsynt att ha ett sådant förhållningssätt i möten med andra människor.

Mitt fokus är Uppsala kommun. Där vill jag konkret bidra för att driva nödvändiga förändringar samt försvara och utveckla vårt välstånd. Om Uppsala kan göra mycket rätt för sina invånare kan andra kommuner sedan lära av det om de vill. Samtidigt kan det i värsta fall bli så att Uppsalas positiva utveckling kraftigt bryts om kommunister, tillväxtovänliga och vänstervridna miljöpartister och vänsterdrivna sossar får chansen att styra Uppsala mot stupet. Om det mycket olyckliga scenariet blir en verklighet kan jag tänka mig att verka även för Uppsalas bästa som riksdagsledamot för länet. Därför ska du kryssa mig även i riksdagsvalet om du gillar det jag gör för vårt närsamhälle. Du har mitt löfte att jag utan tvekan kommer att prioritera kommunen före riksdagen. Samtidigt vet du att om vänsterns mörka krafter tar över Uppsala så kan du få en kraft i Riksdagen som står upp för försvaret och utvecklingen av vår välfärd i Uppsala län!

Finns skäl att kryssa mig även i riksdagsvalet? Ja, om du fått nog av "det politiskt korrekta" i att undvika att ta i våra stora samhällsutmaningar bara för att de är svåra. Ja, om du vill ha livserfarna folkrepresentanter. Ja, om du vill ha folkrepresentanter som är ute bland folket och som beskriver verkligheten som den är. Ja, om du vill ha folkrepresentanter som har idéer som kan försvara och utveckla vårt generella välstånd. Ja, om du vill ha folkrepresentanter som fokuserar och jobbar hårt med det uppdrag de har fått. Men kom ihåg, även om jag kommer in i riksdagen så kommer jag tveklöst att välja ett ledande kommunalt politiskt uppdrag i majoritet före ett riksdagsuppdrag!

Hassan, FP, är igång i media igen. Han har ju sina UNT kompisar som gör vad dom kan för att stötta deras kampanjande. Han försöker kleta ner Cs lokala förslag och önskemål med att det slår mot redan utsatta människor. Han påstås också säga att människor med försörjningsstöd helst ska studera och inte jobba med Invånartjänst. Hassan visar tydligt att vi har olika syn på hur vi bygger ett starkt och hållbart närsamhälle. Till att börja med anser även C att utbildning är det bästa och det har vi gjort tydligt. Hans sätt att resonera tyder på att han inte fattar att vi inte anser att det är något hemskt med att om man får långvarigt försörjningsstöd så har man både en rättighet och skyldighet att utföra ett samhällsarbete på t ex halvtid. Han tycks inte heller fatta att vi vill bryta många människors destruktiva isolering, särskilt kvinnors. Ytterligare en person citeras i en bifogad artikel. Finns mycket att säga om det men främst är det intressant att vissa klassar arbetsföra människor som får försörjningsstöd (mat, bostad, sjukvård, barnomsorg etc) som gratisarbetare om de gör en motprestation till samhället. Visst är det intressant! Kryssa Stefan Hanna i både det kommunala och i riksdagsvalet!
http://www.unt.se/uppland/uppsala/centerns-utspel-forsvarar-samarbete-3337362.aspx

Mod och klartext

Intetsägande eller floskler
Jag tror inte på floskler eller på livsåskådningar som bygger på svarta och vita argument. Världen är svårare än så när man ska lösa de större problemen. Det är dock viktigt att politiker inte duckar för att  våga vara sig själva, vågar vara ärliga och vågar tala om de stora samhällsutmaningarna som avgör om Sverige fortsätter som ett generellt välståndsland eller inte. En politiker som saknar mod och som inte klarar av att tala i klartext kan inte nå folket. En politiker som inte inser att ständigt kompromissande är nödvändigt blir stillastående och därigenom snabbt hopplöst omkörd. På DNs ledare idag efterlyser de politiker som vågar tala i klartext. De efterlyser också fler politiker som gör det för det gemensamma och inte som en alternativ karriär.
http://www.dn.se/ledare/signerat/ny-minister-bevare-oss-for-politiska-karriarister/
http://www.dn.se/ledare/signerat/onskas-fler-som-bohman/

Hållbar politik
All heder till Staffan Danielsson, riksdagsledamot C, som idag i SVD vågar efterlysa öppna debatter runt svåra frågor. Han tycker också, som jag, att hållbarhet som vägledning måste gälla inom alla samhällsutvecklingsfrågor. Svensk integrationspolitik måste bli hållbar annars bryter vi ner människor som har större ambitioner än vad vi kan tillfredsställa och bygger upp samhällsutmaningar som blir en allt större krutdurk. Ett parti som vill vara relevant och attrahera medlemmar måste på riktigt tillåta högt i tak i debatter om man ska utvecklas hållbart, vara relevant och attrahera väljarstöd.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/invandring-far-inte-vara-tabu_8532018.svd

Alliansen har det jobbigt nu
Nu behövs skärpning! Jag vill inte att V, SD eller tillväxtfientliga partier ska ha inflytande över Sverige och våra tillväxtmotorer.
http://www.dn.se/sthlm/valjarna-vill-ha-skifte-i-stadshuset/

Hur kan det hända?

Långsiktigt ansvar

Hur kan det gång efter gång bli stora kriser för samhällen, stora och små, och för olika organisationer? Är svaret så enkelt som att det handlar om ett allt för kortsiktigt tänkande och en ovilja och en oförmåga att ta ett långsiktigt ansvar? Jag börjar tro att det är så. Krisen i Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien, Italien, Frankrike och USA är omfattande. I Grekland är krisen akut, igen. USA fortsätter, som samhälle, att leva på andra och deras politiska förmåga att börja sanera ekonomin tycks avlägsen. 

I Sverige är pensionsåtagandena väldigt underfinansierade och pensionsförvaltningen är oacceptabelt dyr. I Sverige har vi fortsatt för många unga som inte kommer in på arbetsmarknaden. I Sverige leder nuvarande utveckling mot ohållbara omsorgs och sjukvårdskostnader. Vissa tycker självfallet att jag har fel men jag tycker inte att vi på tillräckligt allvar tar tag i våra stora samhällsutmaningar och det leder garanterat till att vi skjuter allt större problem till våra kommande generationer. Jag tycker att det är oansvarligt. I synnerhet när vi vet vilka de stora samhällsutmaningarna är samtidigt som vi inte för en mer konstruktiv debatt om vilka vägval vi skall göra för att säkra en bättre framtid. Tycker du att politiker har huvudansvaret för att vi för en långsiktigt ansvarsfull politik? Är du beredd att försaka idag för att få det bättre i morgon? Om du inte är beredd att göra det, hur tror du då att vi kan minimera framtidens krascher? Tror du att Sverige klarar av att vara ekonomiskt starkt om snart hela Europa ligger i konjunkturmässiga spillror?