Hyckleri

Vänstern har störst skuld
Hur kan det komma sig att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister varit "sämst i klassen" att ryta ifrån vad gäller hedersförtryck, hedersvåld och antisemitism? Det råder ingen tvekan om att det finns gott om naiva även inom de tre partierna, det är säkert delvis en förklaring. Partiledningarna är däremot sällan korkade personer. Dessa tre partier har ett särskilt ansvar för att svenska migrations- och integrationspolitik spårat ur. Särskilt Vänsterpartiet. Varför har de inte stått upp för alla sina vackra ideal på hemmaplan? Röstfiske så klart. Ryggradslöst försöker särskilt dessa partier att röstoptimera. Och du tror väl inte att Vänsterpartiet ordentligt ömsat skinn från sin kommunistiska bakgrund? Har de ändrat stora delar av sin politiska inriktning jämfört med för 25 år sedan? Nej. Än så länge är jag tacksam över att inte fler röstar på Vänsterpartier i Sverige. Ett sätt att enkelt beskriva dem i dessa ”onda och godas tider” är som Dr Jekyll och Mr Hyde. De är en farlig politisk kraft.

Det finns hopp om att vi slippper något inflytande från kommunistorienterade politiska krafter. Jag tror att de flesta invånarna förstår det. Och allt fler kommer att förstå varför Socialdemokraterna är särskilt måna om att rikta udden mot SD. De har precis som V tveklöst många dumheter i sin politik. Socialdemokraternas huvudsakliga skäl är maktpolitiska.

”Det finns ingen anledning att varna för väljarnas värderingar, svenska folket behöver inte skyddas från sig självt. Den enskilt mest hoppingivande sanningen om svensk politik är nämligen denna: väljarna är nästan alltid klokare än politikerna. Tack och lov, det är ju från väljarna all politisk makt utgår.”
https://www.gp.se/ledare/väljarna-är-klokare-än-politikerna-tack-och-lov-1.14901614

Men tro aldrig att V idag är rumsrena bara för att politiska vänsterkrafter och allt svagare naivliberaler ensidigt fokuserar på att bekämpa Darth Vader och hans hemska följe, SD... I dagens UNT skriver Håkan Holmberg en läsvärd ledare som lyfter fram Vänsterns ”fula tryne”.

”De två ytterkantsgrupperna har därtill en historia. Kommunistiska partiet uppstod som en utbrytning ur den så kallade Kina-vänstern 1970. Man föredrog enkelt uttryckt Stalin framför Mao. Mot slutet av 70-talet slog man in på en tydligt sovjetvänlig kurs. Kommunistregimernas fall 1989 beklagas uttryckligen. Förebilderna i dag är Kuba och Nordkorea.”

”Demokrati eller inte demokrati är ingen liten sak. Och vill man ersätta det parlamentariska systemet med ”revolutionär diktatur” så betyder ju det att styrelseskicket är en viktig del av samhället. Och att man föredrar diktaturen.”
https://mobil.unt.se/ledare/jo-demokratin-hor-till-samhallet-5295044.aspx

Dagens besvikelse
Ansvariga rikspolitiker de senaste 20 åren som saknat idéer och metoder för bättre integration. Den kraftigt växande utanförskapsproblematiken är deras fel. Och dagens rikspolitiker och de etablerade partierna i riksdagen som saknar förslag på metoder som ordentligt kan börja lösa problemen. De etablerade riksdagspartierna saknar konkreta lösningsförslag inom det politiska sakområdet som i särklass kraft påverkar svenskarnas framtid. Den liberala Petter Birgersson skriver klokt om decenniers misslyckad integrationspolitik i Ystads Allehanda nedan. Tro mig, jag har haft stor insyn i ett av de regeringsstödjande partierna, de saknar både nödvändiga förslag samt kompetens och mod att försöka genomföra det som krävs.

”Det går förstås tro att det handlar om att förändra arbetsrätten, organisera om Arbetsförmedlingen, sänka ingångslöner och på marginalen ge polisen lite mer resurser. Det räcker inte. Inte på långa vägar. För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett öppet och tolerant samhälle behövs samma metoder som skulle ha satts in på 1990-talet, men med ännu högre insats. Det är de åtgärderna politikerna i den breda mitten borde förhandla om, istället för att ägna sig åt krypskytte om vem som är ond eller god. Annars har vi anledning att vara oroliga för att budskapet bakom de fina orden egentligen är detsamma som Göran Johansson en gång levererade: ”Jag har inga svar.””

http://www.ystadsallehanda.se/ledare/stoppa-hogerpopulismen-ar-dagens-vi-har-inga-svar/?fbclid=IwAR2sBRWy1-k_zAj0oayChTmMLaPZRPOXwaz28zkAHTiBtDih7lqm8dYyWL0

Dagens stjärna
Widar Andersson. Han uppvisar ständigt härlig integritet i sitt tyckande om politiskt spel och samhällsproblem. Särskilt den sista meningen nedan är viktig. Idag är Centerpartiet det främsta partiet i att leka ”God-Ond lekar”. Så går det när broilers och kraftigt känslostyrda människor tar över politiska verksamheter. Dagens politiska spel är fullt av okunskap, farliga känslor och hyckleri. Kära svenskar, var inte så korkad att du röstar på partier som inte håller sig till verkliga fakta och som fokuserar på att respektfullt och sakligt argumentera för sina förslag i förhållande till andra partiers. Politiken i Sverige behöver börja agera vuxet!

"Med stöd i statsvetarlitteraturen varnade PJ Anders Linder för en nygammal variant; GOD-OND skalan: ”Den obegränsade respektive den begränsade visionen. Den förra kännetecknas av stor optimism vad gäller människans godhet och förmåga att konstruera lyckade samhällen, medan den senare har en svalare syn på den mänskliga naturen och föredrar att skynda långsamt. De förra fäster stor vikt vid vad man vill och har för ambitioner, de senare intresserar sig för mer vad som faktiskt händer och sker." Det här är viktigt tror jag. Den som på allvar börjar tro att man har godheten och sanningen helt på sin sida kan ställa till mycket tokskap."

"Invändningar kan liksom bara viftas bort om de kommer från den "onda" sidan. Sakpolitiska uppfattningar och konflikter sjunker i värde och betydelse när de jämförs med ”stora frågor” som demokratins framtid och mänsklighetens överlevnad. Varför ska man läsa på när man redan har känt in hur allting är?"

"Partiledardebatten tidigare i veckan blev en uppvisning i GOD-OND skalans elände.. Envar sin egen extremist skulle man kunna säga. Det kommande EU-valet målades upp som en avgörande kraftmätning mellan demokrati och högerextremism där i vart fall hälften av partierna alltmer högljutt räknades in på extremistsidan. Vi känner igen extremistrastret från den mödosamma regeringsbildningen. Jag är ingen puritan i politiken. För att baxa ihop ett regeringsblock med disparata åsikter kan det behövas lite extremismargument. Men allt har sin tid."

"Nu är besinningens tid. GOD-OND är ett livsfarligt motsatspar i politiken.ort om de kommer från den "onda" sidan. Sakpolitiska uppfattningar och konflikter sjunker i värde och betydelse när de jämförs med ”stora frågor” som demokratins framtid och mänsklighetens överlevnad. Varför ska man läsa på när man redan har känt in hur allting är?”

”Nu är besinningens tid. GOD-OND är ett livsfarligt motsatspar i politiken.”
https://mobil.folkbladet.se/opinion/envar-sin-egen-extremist-om6097659.aspx
https://mobil.folkbladet.se/bloggar/widardirekt/?blog=2518025

Legitimitet

Hur leds Sverige?
Hur mår svensk demokrati? Vid en mätning av hur många som var partimedlemmar i ett riksdagsparti 2014 var det 236.961 stycken. Enligt SCB var vi vid utgången av år 2014 = 9.747.355 svenskar. Det innebär i så fall att endast 2,4% av svenskarna på andra sätt än att rösta valt att engagera sig mer eller mindre aktivt i ett parti som bl a genom riksdagen politiskt verkar för hur det svenska samhället ska utvecklas. Hur mycket legitimitet ger det riksdagen? Hur representativa blir våra rikspartier när basen av medlemmar är så liten att de knappast kan anses ha en stark folklig förankring?
http://www.dagensopinion.se/veckans-brief/2014/alliansen-tappar-medlemmar-–-oppositionen-ökar?print=✓
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Riket/262459/

Vilka leder Sveriges kommuner, regioner och staten?
I många artiklar har vi kunnat ta del av att det i allt större utsträckning är icke demokratiskt valda tjänstemän, lobbyister och journalister som påverkar mycket mer än de representanter som i allmänna val fått sina förtroendeuppdrag. I det senaste numret av Dagens Samhälle kan man också läsa att Olle Wästberg, demokratiutredaren, tycker att de offentliga utredningarna har förfallit. Och att det är privata tankesmedjor i olika former som allt mer styr utvecklingen. Wästberg säger bl a "idag har man en uppfattning om vad man vill göra, sedan ska en ensamutredare fixa till det på kort tid." Och mängden utredningar som leds av andra krafter än av offentligt anställda ökar. "Det är inga problem att det startas privata grupper som fördjupar sig i samhällsfrågor. Men det är ett problem om det inte finns konsensusbildande fora, där olika intressen möts och skaffar sig en gemensam uppfattning", säger Olle Wästberg. Bidrar denna utveckling till att stärka det offentligas legitimitet?

Konsensusmaskineri
Att eftersträva konsensus runt de stora samhällsutmaningarna är en klok väg framåt. Men har vi idag ett klimat kopplad till ledningen av Sverige som bygger på ambitionen att hitta en så bred konsensus som möjligt runt våra huvudutmaningar? Som utomstående betraktare känns det absolut inte så. Försök till röstoptimeringstaktik och exkludering av vissa partier skapar knappast en god grund för att söka så breda lösningar som möjligt. Och i takt med att de personer som fått förtroendeuppdrag inte klarar av att nå egna breda överenskommelser ökar andra krafter sin makt över utvecklingen. Är det kanske bra? Är det bra för den demokratiska legitimiteten? Hur mycket får det kosta samhället i stort att politiken inte kan hitta bättre former för det demokratiska hantverket?

Decemberöverenskommelsen ger en minoritet möjligheten att få igenom sin budget utan att behöva kämpa hårt för att försöka få stöd av en majoritet. Samtidigt används så kallade tillkännagivanden i riksdagen, beslut som regeringen ska följa, allt mer. Tillkännagivanden som om de efterlevs formellt hindrar regeringen från att genomföra önskade reformer. För att tillkännagivanden ska gå igenom krävs idag att förslagen får stöd av SD. När nästa minoritetsregering tar över finns ingen anledning att tro att om Decemberöverenskommelsen fortfarande lever så kommer den dåvarande oppositionen agera lika. Hur bra är detta för att Sverige ska utvecklas positivt? Är det så kul att sitta vid makten att man inte bryr sig om att hitta ett bättre system för hur landet ska styras? På vilket sätt skapar den nuvarande situationen legitimitet kopplat till hur Sverige styrs? I praktiken kan jag inte se annat än att  ytterlighetspartierna är de som tjänar mest på nuvarande ordning. Är det så här som Sveriges 2,4% partiaktimedlemmar vill att Sverige ska styras? Och tycker 77% av de röstande svenskarna att detta är ok? Det vi vet är att idag har vi en mycket svag regering som saknar legitimitet för den politik de försöker föra. Politik kallas det möjligas konst. Dags för politiken att hitta en ny ordning som med större legitimitet kan försöka leda vårt gemensamma!
http://www.dn.se/nyheter/politik/regeringen-far-vika-sig-i-hjartefragor/
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/doe-aer-ett-allvarligt-svek-mot-folkets-roest-15655
http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/