Visar inlägg med etikett Gür. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gür. Visa alla inlägg

lördag 23 maj 2020

Riktig ledarskapsträning

När ansvarsfrågor är blurriga
Det är inte förvånande att Sverige tappar mer och mer kraft i konkurrens med andra samhällen. Kvaliteten i ledarskapsförmåga har kraftigt försvagats inom politiken. Hur blev det så? Det finns många skäl. Några av dem är att allt för många ledande politiker idag är "broilers", det vill säga från "vaggan" har de gjort karriär i mamma och pappas parti och de har aldrig haft ett riktigt jobb innan de blir till exempel kommunalråd, regionråd, minister eller heltidsarvoderad riksdagsledamot. Väldigt få har de senaste tjugo åren gjort militärtjänst. Det är i sig en mycket ledarskapsfostrande miljö oavsett om man är ett befäl eller ej. Jag tror också att jag kan räkna antalet ledande politiker som haft formella chefsroller för fler än tio personer på mina två händer. Det är inte förvånande att det offentliga Sverige försvagas när det politiska ledarskapet mest består av personer som fostrats i ungdomsförbundens maktintriger, retorik och röstkampanjande. I en värld där våra ledande tjänstemän hade varit väldigt kompetenta hade det inte nödvändigtvis varit ett stort problem. Nu är inte det verkligheten. Det finns tveklöst fortfarande många skickliga ledande tjänstemän, men också allt för många som lyfts fram av andra skäl än lämplig kompetens. Vänskapskorruptionen är påtaglig i Sverige. Dan Eliasson, MSB, är ett litet exempel på person med partibok som inte varit stor nog för sina senaste uppdrag. Du, jag och övriga invånare måste bättre identifiera lämpliga politiska ledare med de egenskaper och meriter som kan göra stor nytta för våra intressen. Inga andras intressen. Bara så kan vi ändra på dagens ordning som defacto innebär att Sverige tappar mer och mer i välfärdsranking mellan länder. Det senare är ett faktum! Jag vill att det svenska samhället ska fortsätta att tillhöra världens elitserie, då krävs ett betydligt kompetentare ledarskap i många kommuner och för AB Sverige.

Thomas Gür, GP, skriver mycket läsvärt om varför vi leds så dåligt genom dagens politiska system. Allt fler ledande politiker saknar militär ledarträning eller operativ chefsträning inom större verksamheter.

”Denna hållning grundar sig på en obekvämhet inför målkonflikter och en ovilja att sätta ned foten när det inte finns klara och tydliga anvisningar om vad som är rätt eller fel. En sådan obekvämhet är visserligen en allmänmänsklig känsla, men samtidigt en attityd som är till stort men för både de beslutande och de som det beslutas om. ”Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel”, löd en maxim i den svenska arméns reglemente från 1963.”
”Det är förmodligen ingen slump att de flesta svenska politiska beslutsfattare numera inte har varit i närheten av någon form av militärtjänst eller krigsinsats.”
Dagens besvikelse
Att vi saknar politiskt ledarskap som i tid driver på för att våra unika svenska samhällen ständigt ställer om för att vara konkurrenskraftiga och attraktiva. Att leva i ett attraktivt och konkurrenskraftigt samhälle där den lägsta levnadsstandarden är anständig är som att leva i paradiset på jorden. John Hassler tycker jag tyvärr har dubbelfel i nedan krönika. Eftersom det politiska ledarskapet idag är inkapabelt att löpande genomföra nödvändiga konkurrensanpassningar måste kriser användas för det. Den här gången är dock det politiska ledarskapet mycket sämre än på 90-talet. Det andra felet Hassler uttrycker är att staten nu kan låna för fullt för det som nu sker, för konsumtion. Tillräckligt tränade ledare fattar att det Upplånade kapitalet framförallt måste investeras i utbildning och smart infrastruktur. Höghastighetsbana i Sverige är bara stort slöseri. Utbildning, kompletterings- och kapacitetshöjande spår under peak tider, kraftiga satsningar på bostäder som socioekonomiskt svaga har råd med samt standardiserade IT-system till skola, äldreomsorg och sjukvård är investeringarna som våra skattepengar nu ska fokusera på. Därutöver en hållbar migrationspolitik, en Socialtjänstlag som entydigt innebär att försörjningsstöd ska matchas mot värdeskapande motprestationer och att barn i destruktiva miljöer mycket snabbare räddas till bättre livsmiljöer. Varför inte 0-tolerans för att barn växer upp i yrkeskriminella miljöer?

Staten har nu råd att hjälpa människor och företag som förlorat sina inkomster genom att låna från oss andra. Men det betyder inte att det finns arbetskraft och maskiner som gratis kan användas för realekonomiska investeringar. Sådana ska göras efter noggrann eftertanke där kostnader ställs mot nytta. Krisen är inget gyllene tillfälle till en complete makover.”
Dagens stjärna
Malin Siwe, Expressen. Ja, pragmatism och sunt förnuft är också förmågor som utvecklas i den verkliga världen. Pragmatisk och sunt förnuft är bra att ha om man ska företräda många människor i en demokrati som den svenska.

"Fast det är snarare tvärtom. De utställda privatfinansierade studsmattorna är ju tillgängliga för alla som kommer förbi. Motionsutbudet ökar utan att det kostar skattebetalarna ett smack. Det är en sak att kommunerna inte själva placerar studsmattor här och var i folkhälsans namn.  Men att aktivt missgynna föräldrar som kan skramla ihop till en studsmatta, men inte en villa med stor tomt - det är politiskt dårskap." 
https://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/fega-politiker-gor-sa-att-bara-villabarn-far-studsa/

måndag 18 maj 2020

Ledande politiker är ansvariga

Minoritet med svag ledning
Det är bekymmersamt att en stor andel av Sveriges ledande politiker saknar ordentlig chefs- och ledarerfarenhet. Tveklöst leder det till att Sverige och många av dess kommuner utvecklas mycket sämre än vad som annars hade varit möjligt. Trist för oss svenskar att vi har en av alla tiders svagaste politiska ledarskap samtidigt som vi är i inledningen av den största ekonomiska samhällskrisen sedan 1930-talet.

Thomas Gür, krönikör i GP. Han har självfallet rätt. Regeringen har inte, och tar inte, det övergripande ansvar som de har för hur hela samhällsapparaten förväntas agera för att med minsta möjliga skada navigera i Coronakrisen. Varför tror du att skattebetalarna betalar för ett regeringskansli? Varför tror du vi har en statsrådsberedning kopplad till regeringskansliet? Vet du hur många anställda som jobbar på regeringskansliet? Runt 4.600 personer! Nästan 200 av dem på Statsrådsberedningen. Av dem cirka 200 heltidsarvoderade politiker. Och hur många årsarvoderade konsulter finns kopplade dit för att regeringen ska tro sig klara av att leda Sverige? Nedan krönika avslutas med: ”I ett öppet och demokratiskt samhälle delegerar inte ansvariga politiker avgörandena till sakkunniga och experter. De står för besluten och förklarar dem för väljarna, vilkas förtroende de har erhållit.”

”Ta frågan om smittspridningen i äldreomsorgen, som statsvetaren Bo Rothstein härförleden (TT 6/5) menade delvis grundade sig på att ”Folkhälsomyndigheten [FHM] inte förstår hur svensk förvaltning fungerar”, eftersom det inte kom några ”tydliga propåer om att personalen behöver nödvändig skyddsutrustning och utbildning” och att många timanställda ”får ta en ekonomisk smäll om de ska följa myndighetens rekommendationer att stanna hemma om de känner sig sjuka”.”
”Här hade det behövts statsvetenskaplig kompetens med inriktning på förvaltningsfrågor, äldrevård och kommunernas befogenheter.
Betecknade nog förklarade regeringen att beslutet om ett besöksförbud på äldreboenden dröjde ända till 1 april, med att FHM inte hade gjort någon sådan hemställan tidigare. Det är samma attityd som regeringen uppvisade hösten 2015 när den skulle förklara varför det dröjde ända till 12 november det året innan den fattade beslut om att införa gränskontroller, trots att det kom 10 000 asylsökande i veckan under oktober månad. Då hette det att polisen och Migrationsverket inte hade gjort några hemställningar tidigare.”
”Exemplen på sådant som uppenbarligen och naturligt nog överstiger FHM:s kompetens som expertmyndighet kan mångfaldigas. Den proportionellt höga i dödlighet från covid-19 i invandrargrupper eller det felaktiga antagandet att man kunde förlita sig på invånarnas tillit till myndigheter, solidaritet och pliktkänsla, för att uppnå social distansering, som Tomislav Dulić, docent i historia, skrev om i förra veckan (Kvartal 8/5), är några till.”
”Precis som i ett krig, omfattar kampen mot en epidemi hela samhället. Det handlar alltid om att avväga olika experters synpunkter kring sådant som rör deras fält, men som ofrånkomligen och hela tiden ställer beslutsfattare inför olösliga målkonflikter och etiska dilemman.”
Dagens besvikelse
Regeringens oförmåga att kommunicera tydligt. Att myndigheter använder ”byråkratiska” måste vi förvänta oss. Av folkets representanter ska vi kunna förvänta oss mer folklig kommunikation som det stora flertalet, inklusive nysvenskar, förstår.

”Stefan Löfven betonade också att myndigheternas rekommendationer inte är ”vänskapliga råd” – utan riktlinjer som alla väntas följa.”
https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/lofven-berattelsen-om-sverige-ar-inte-korrekt/

Och Expressens ledare har rätt. Vi får inte låta regeringen gömma sig bakom Coronakrisen. Eller för sin roll i krisen.
https://www.expressen.se/ledare/lat-dem-inte-gomma-sitt-ansvar-for-krisen/



Dagens stjärnor
Göran Rosenberg. Tusentals anställda och många konsulter räcker inte för att leda kompetent. Ett väl fungerande ledarskap måste själva vara praktiskt tränade i ledarskap och bottna det i många egna relevanta referensramar. Ibland, undantagsvis, finns undantag. Nyligen twittrade Rosenberg nedan:

”Kan inte låta bli att fundera över vad slags politiker som leder oss i denna kris. Lena Hallengren har såvitt jag kunnat se (Wikipedia) inte haft något enda jobb utanför politiken. Jag undrar vad det gör med politiken.”

Sakine Madon. Ja, jag håller med hennes önskan men det kommer aldrig att hända i dagens politiska system. Politik har blivit en karriär och väldigt många riksdagspartier är mycket toppstyrda. ”Stökar till” är möjligen ingen bra beskrivning av vad som behövs. Det som saknas är personlig integritet och modet att våga argumentera för klokare vägval än dem partiledningen förespråkar. Men varför våga det när det kostar kortsiktiga möjligheter till politisk karriär och välarvoderade politiska uppdrag. Systemet behöver ändras. Det kommer inte ske genom dagens riksdagspartier.
https://unt.se/nyheter/artikel/svenska-partier-behover-fler-som-stokar-till/4r1nywxl

söndag 6 oktober 2019

Ditt ansvar

Vem annars?
Om inte du aktivt tar ansvar för ditt eget välbefinnande, nu och i framtiden, varför ska någon annan göra det? Det minsta du borde ta på största allvar är ditt ansvar att rösta klokt. Klokt är bland annat att rösta på möjliga kandidater som är fulla av kunskap och erfarenheter. Kunskaper och rikligt med erfarenheter gör ofta människor till pragmatiker.

Pragmatism är nästan alltid mycket viktigare än ideologiskt bubbleri. Att politiken tappat mycket av sin tidigare pragmatism och förmåga till gränsöverskridande kompromisser tror jag är kopplat till politik som en karriär. När människor planerar för att bli livstidsförsörjda som politiker har det demokratiska systemet tappat sin viktiga folkliga förankring.

Sokrates var en tänkare av gigantiska mått. En tänkare med mycket kloka insikter. Tomas Gür levererar då och då också mycket kloka reflektioner om det som händer i vår nutid och vad som kan vänta runt hörnet. Nedan bifogar jag hans senaste gästkrönika i SvD. Broilifieringen av politiken öppnar upp för stora möjligheter till demokratisk nyordning. Väljarna bestämmer.

”Och samtidigt med Kinberg Batra blev också Ebba Busch Thor, Kristdemokraternas, ordförande. Hon, Fridolin och Lööf var alla 28 år när de fick jobbet. Nu hade inte bara samtliga partiledare sin bakgrund i sitt partis ungdomsförbund; några av partiledarna var dessutom i samma ålder som medlemmarna i ungdomsförbundet. Sara Skyttedal, som då ledde kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, var ett år äldre än sin partiledare.
Trots tusentals aktiva medlemmar, många seniora politiker med lång livserfarenhet och från yrken utanför politiken, menade sålunda samtliga tre partiers beslutande organ att en ung person, utan yrkeserfarenhet utanför politiken var den lämpligaste ledaren för partiet och potentiellt också för vårt land. Ty varje partiledare ska ju också kunna bli landets statsminister (oavsett hur litet partiet må vara). Folkpartiledaren Ola Ullsten var Sveriges statsminister 1978–1979, trots att hans parti i valet 1976 bara fick 11 procent av rösterna. Ullsten var då 47 år.”
”För mig säger ett sådant mönster mer om politiken och partierna än deras deklarerade ideologier – att miljöpartiet är ett ekologiskt och grönt parti, att centern är gröna liberaler eller att kristdemokraterna är konservativa. Vad är det då detta mönster säger? På ett första plan, givetvis, att politiken blivit ett värv till vilket man fostras från unga år.”
”På ett andra plan visar fenomenet med tre olika partier med sina 28-åriga statsministerkandidater, att också det politiska systemet har fallit till föga för den tilltagande ungdomskulten i Västvärlden.”
”Hur det samhälleliga experimentet med immigrationen till Sverige kommer att slå ut socialt vet vi inte än. Men politiskt har vi redan ett facit. Faktum är att vi lever i detta facit nu i dag.
Så här ser det ut:
Året efter Georg Anderssons uttalande om invandringen till Sverige som ett socialt experiment grundades Sverigedemokraterna. Budskapet var att man kraftigt motsatte sig Anderssons experiment. Samma år, 1988, ställde partiet upp i riksdagsvalet. SD fick då 1 118 röster – det var 0,02 procent eller två tiondels promille av rösterna. Det betyder att på 5 000 väljare var det en enda som valde att rösta på SD.
Tio år senare hade det proportionellt hänt en del, men i absoluta tal var prestationen fortfarande tämligen blygsam. Valet 1998 fick SD 19 624 röster – det var 0,37 procent av rösterna. Det betyder att 1 av 250 personer röstade på SD. Och ungefär så ser det ofta ut bland de utomparlamentariska partierna – de brukar samla någonstans mellan ett par tiotal till ett par tiotusental röster. Inte så mycket mer. Där brukar de flyta runt, val efter val.
Men det senaste valet, 2018, fick SD 1.135.927 röster, eller 17,5 procent. Nu röstade alltså mer än var sjätte person på det partiet.
Denna stegring på 20 år, rubrikordet brukar vara ”kometkarriär”, är oskådad i svenskt partiväsende i modern tid.”
Men då ska man också komma ihåg att i dessa omvälvningar som frambringade dessa unga ledare, var det både det gamla samhällssystem och det gamla partisystemet som vältes över ända. I det perspektivet bådar det unga och ungdomsförbundsliga ledarskapet i de etablerade partierna inte så gott för framtiden – för dessa partier, först och främst.
Om jag ska göra en drömtydning tillika samhällsspaning av denna hybridbetraktelse, inte minst med tanke på de danska och norska förändringarna i det partipolitiska landskapet som fond, kan jag säga att hårda tider väntar de gamla partiernas ledningar, oaktat ledarskapets ålder, och att fältet kommer att vara fritt för partipolitiska förnyare, innovatörer och entreprenörer, också oaktat deras ålder.
Den politiska turbulensen kommer att öka i den redan turbulenta tid vi lever i.
https://www.svd.se/en-samtidstydning-eller-en-dromspaning-om-sverige

Dagens besvikelse
Partierna som gjorde upp om Januariöverenskommelsen. S, MP, C och L. De lärde sig inget av den tidigare idiotin Decemberöverenskommelsen. Liknande demokratiskt vidriga överenskommelser visar tydligt hur urspårad svensk demokrati blivit. Sannolikt en av många konsekvenser av broilifieringen av Sveriges riksdagspartier. Det svenska folket är allt mer missnöjt. Med all rätt. Anna Dahlberg, Expressen, skriver klokt om det politiska etablissemangets gigantiska fiasko. ”Den våg av misstro som nu sköljer fram är ett gigantiskt underbetyg åt det politiska etablissemanget.”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sd-blev-som-vantat-vinnare-pa-januariavtalet/

Dagens stjärna
Kristoffer Appelquist på Svenska Nyheter, SVT. Han bjuder i nedan länkade avsnitt på en enkel beskrivning av den politiska positioneringen höger-vänster och GAL-TAN. Du som är politiskt intresserad, se den.
https://www.svtplay.se/video/23676334/svenska-nyheter/svenska-nyheter-sasong-4-4-okt-22-00?start=auto

måndag 1 april 2019

Utan förmåga att leda oss rätt

Huvudsaker och bisaker
Hur tydlig får man vara om de kulturella utmaningarna med att försöka skapa ett sammanhållet och framgångsrikt samhälle om stora delar av befolkningen tycker olika? I min bok ”En stund på jorden” är jag tydlig. Jag beskriver också varför just kristendomen och islam blivit de mest framgångsrika trosuppfattningarna på vår jord. Det har med ”försäljning” att göra. Bortsett från Indonesien, Pakistan och Malaysia så är enbart små delar av övriga Asien styrda av de två största trosuppfattningarna. Det är inte en ovesäntlig insikt om man vill försöka förstå vad som händer bland människor på vår jord. Bland annat har Asien egna stora filosofer som format deras tankemönster, inte de stora ”västerländska” som på många sätt format utvecklingen i Europa och USA. Även detta försöker jag beskriva i min bok ”En stund på jorden”. Kulturella skillnader och volymer är huvudsaker när samhällen ska byggas och utvecklas. Tycker du att den svenska samhällsdebatten är bra på att konstruktivt ta i frågor som handlar om kulturella skillnader eller om volymer kopplade till oss människor? Nej. Vi klarar vare sig av att i det lilla konstruktivt tala om kroppsvolymers betydelse för enskildas välmående eller olika volymer av gruppers betydelse i ett enskilt samhälle. I de ”rättyckandes” värld är samtalsklimatet minerat till fullo med anklagelser om att man ”fiskar i grumligt vatten” när man vågar ta i huvudsaker och försöker få till konstruktiva debatter.

Det var inte länge sedan som jag förde ett volymresonemang på denna blogg kopplat till den misslyckade migrationspolitiken. Jag gjorde en stark analogi (jämförande berättelser) med cancer för att spetsa till resonemanget att det inte går bra om man inte i tid tar i allvarliga problem. Nyligen publicerade Anna Dahlberg en ledarartikel i Expressen som handlar om samma resonemang som jag då förde. Den är bifogad nedan och läsvärd. Vi som på allvar vill bidra till rätten att forma egna attraktiva samhällen får inte acceptera dumheten att inte självklart tala om dessa målkonflikter och svårigheter att skapa attraktion om inte volymresonemanget alltid finns med. Visst är varje enskild människa unik, visst får hen ta ansvar för eget beteende, visst ska vi låta bli att döma liknande grupper för dåliga beteenden bland några i en särskilt definierad grupp. Det innebär ändå inte att vi ska acceptera att ducka för volymers betydelse. Både för små och för stora volymer skapar problem att konstruktivt förhålla sig till.

”Om inte greppet hade varit så slitet skulle man kunna parafrasera Bill Clinton och säga ”Det är demografin, dumbom!” Befolkningsutvecklingen kommer nämligen i hög grad att definiera den politiska uppgiften framöver.”


”Det är med andra ord invandringen som ligger bakom den rekordsnabba befolkningsökningen under 2000-talet. År 2000 uppgick antalet utrikes födda till ganska exakt en miljon (11,3 procent av befolkningen). I slutet av 2018 hade antalet nästan fördubblats till 1 955 569 personer (19,1 procent av befolkningen). Största ursprungsland är Syrien följt av Finland och Irak. Det är en väldigt stor förändring på kort tid. Var fjärde invånare i Sverige har numera utländsk bakgrund (det vill säga är själv utrikes född eller har två utlandsfödda föräldrar).”

”Det reser en mängd frågor av politisk natur: Hur ska den akuta bostadsbristen lösas? Redan i dag är många resurssvaga hushåll hänvisade till provisoriska boendelösningar i utanförskapsområden.”

”Det råder också stor brist på legitimerad personal av olika slag. Kommunerna kommer exempelvis att behöva rekrytera 77 000 behöriga lärare de närmaste fem åren och bygga 398 nya grundskolor fram till år 2026. Hur ska problemen med segregation, otrygghet, hedersnormer och fallerande skolresultat lösas när utanförskapsområdena hela tiden fylls på med nya invånare?”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/kris-i-befolkningsfragan-lyft-blicken-politiker/

Igår träffade jag bland annat Vietnamns ambassadör i Sverige. Återigen påmindes jag om vilken kraftkälla Asien återigen blivit. Främst de länder som inte är starkt påverkade av vare sig kristendom eller islam. Bara i Vietnamn lever 100 miljoner människor. 10 gånger fler än i Sverige. Och de är både flitiga och väldigt många vill få det materiellt bättre. Det får de också. De har haft en enorm ekonomisk tillväxt de senaste 20 åren. Minst 50 miljoner människor i Vietnamn kan idag definieras som medelklass. Det är nästan dubbelt så många som lever i hels Norden. Det är över haven i öst som det händer, vare sig västvärlden gillar det eller ej.
En intressant fråga i sammanhanget är ”Hur många av de välutbildade och praktiskt mycket mpkvalificerade invandrarna har vi snabbt lyckats få in på vår arbetsmarknad, eller ens lyckats behålla i Sverige?” Var finns statistiken över det? Invandrare som direkt kan bidra till just våra lokala försök att skapa ett långsiktigt uthålligt välfärdssamhälle.

Dagens besvikelser
De som är så ideologiskt förblindade att de inte vill se hur snabbt Sverige allt mer blir ett segregerat samhälle. Och ett samhälle där det blir extremt komplext/svårt att säkerställa social hållbarhet då de sociala skillnaderna inte enbart handlar om socioekonomiska förhållanden. De handlar också om mycket olika normer och värderingar som lever sida vid sida. Och det handlar om parallellsamhällen som söndrar. Söndrandets krafter inkluderar ”vit makt” rörelser. Människor med kunskap, erfarenhet och ett respektfullt bemötande av andra människor ska få makt, inga andra. Dessa lämpliga människor finns i alla former av mänskliga ”förpackningar”. Idag saknar Uppsala och Sverige ett politiskt ledarskap som kan leda oss alla mot en attraktiv framtid. Nu väljer allt fler som har det ekonomiskt bra, som inte emigrerar från Sverige, att bosätta sig i mer eller mindre bevakade områden. Är det konstigt när allt fler bär på starka berättelser om otrygghet i Sverige år 2019?
https://www.expressen.se/ledare/gated-communities-ar-en-reaktion-pa-brottsvagen/

Dagens stjärna
Thomas Gür. En mycket klarsynt och på många sätt klok person.

”Oaktat moderaternas bevekelsegrunder (och de är inte utan fog), är det mycket sannolikt att Sveriges politiska elit ännu en gång inte förmår att ta tag i den fråga som så i grunden både förändrat det svenska samhället, och likt en höststorm även rumsterat om i deras egen verklighet, liksom det svenska partisystemet.”


”Ty ända sedan SD, framburna av ett tilltagande missnöje med migrations- och integrationspolitikens tillkortakommanden, började ta plats i svensk politik för cirka tio år sedan, har de andra partierna, frambragt den ena politiska missbildningen till överenskommelse efter den andra. Migrationspolitiska överenskommelsen, MÖK, i mars 2011, Decemberöverenskommelsen, DÖ, 2014, Gymnasieamnestin i maj 2018 och Januariöverenskommelsen, JÖK, 2019. Och däremellan fullständiga omkastningar från ”isolera det åttonde partiet”, ”öppna era hjärtan” och ”mitt Europa bygger inga murar” till ”EU:s miniminivå” och vidare nu till ”ny humanitär skyddsgrund” och vidgad familjeåterförening, igen.”
”Dessa tilltag av politisk inkompetens förenade med impotens, har inte bara ständigt fött SD så att det har gått från att vara ett marginellt parti till att bli ett av de tre stora. De har också kontinuerligt skjutit upp hanteringen av de en gång allvarliga problem som vårt land och samhälle gick till mötes, till att dessa i dag måste uppgraderas till mycket allvarliga problem.”
”Ett exempel från skolans område visar magnituden på så kallade ”utmaningar” vi står inför. Antalet barn i skolåldern, alltså mellan 6 och 16 år totalt 11 årskullar, var 2017 dryg 1 miljon 288 tusen. Av dessa utgjorde drygt 316 tusen, alltså 25 procent, barn som var utrikesfödda (drygt 161 tusen) och barn som var födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar (drygt 154 tusen). Det innebär att med undantag för några få utlandsfödda svenska barn har vart fjärde barn i den svenska skolan inte svenska som sitt modersmål och sannolikt inte heller som föräldrarnas ursprungliga hemspråk. Oaktat vilket, är förmodligen dessa barns möjlighet att hemma bibringas en god förståelse för det svenska språket, betydligt sämre än för övriga barn.”
”Och vi står inför lika allvarliga och stora problem inom ett antal viktiga politikområden: arbetsmarknaden, kriminalpolitiken, sjukvården, socialförsäkringarna, kommunernas ekonomi, bostadsmarknaden, för att nämna några.”
”Men det är symptomatiskt för den politiska diskussionens oförmåga att greppa helheten att JÖK och dess regeringsunderlag samtidigt, utan ens någon utredning, vill vidga principen om anhöriginvandring utan försörjningskrav (familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande – punkt 65) och driva frågan om ”ny humanitär skyddsgrund” i den parlamentariska kommitté som ska tillsättas (punkt 67).”
”Vidare saknas såväl i JÖK:en som i den politiska arenan överlag någon diskussion, givet läget med hur det ser ut med proportionerna med utlandsfödda(s) barn, om migrationspolitikens utformning relativt dessa (och andra problem).”
”Sverige har sedan mycket länge överskridit sin så kallade integrationspotential – alltså samhällets förmåga att inlemma de nyanlända i de system och funktioner som ger den dess förmåga att fortlöpande återskapa just dessa system och funktioner. Vi ser det sedan flera decennier i just att barn födda i Sverige kan gå ut grundskolan utan att lära sig fullgod svenska. Vi ser det i det stora sysselsättningsgapet mellan invandrare och infödda (när det tidigare mönstret var precis motsatsen, att invandrare hade högre sysselsättning än infödda). Och i många andra, tidigare uppräknade, politikområden.”
Och det är just vad politiken visavi nyanlända och de utlandsföddas barn måste handla om. Anpassning för att lättare och bättre passa in för att vidmakthålla det Sverige som har varit så generöst mot så många av oss som fötts utomlands och välkomnats här.”



söndag 29 juli 2018

Skolan nyckeln mot konkurrenskraft

Lyssna på de sakkunniga
Meritokrati innebär bland annat att man låter de mest kompetenta att i mycket stor utsträckning avgöra hur olika målsättningar ska uppnås. Den mycket viktiga skolan är väl inget undantag, eller? Hur mycket av lärarnas och rektorernas önskemål för att de ska lyckas nå höga kompetensmål blir hörsammade? Om kostnaderna inte får öka, vad väljer de att göra? Går det att nå mycket bättre bildningsresultat inom våra skolor utan ökade kostnader? Du tror väl inte att det är omöjligt? Du vet väl att skolan idag får väldigt mycket av alla kommunala skattepengar vi betalar? Du vet väl att vi har  omfattande lärarbrist runt om i Sverige? Jag tror att du också vet att digitala lärandesystem exploderat  och utmärkt kompletterar en traditionell lärare. Och du, visst vet du att Sverige i genomsnitt redan idag betalar mycket mer per elevs undervisning än i de flesta länder vi konkurrerar med? Länder som också presterar bättre skolresultat. Och den bifogade debattartikelns kritik mot allt ständigt politiskt ”duttande” är mitt i prick! Hur svårt kan det vara? Tydligt svårt när både lokala och nationella politiker ständigt ska ändra på saker för ändrandets skull, och gärna detaljstyr med bland annat identitetspolitik. Dags att kraftsamla runt skolans grunduppdrag! Dags för alla att inse att alla skolor och dess elever, lärare samt övrig stödpersonal är unika! Därför är en omfattande centralstyrning och alla nationella riktade bidrag korkade. Vad hände med tilliten till meriterade människor? Lyssna på, och lita mycket mer, på våra kompetenta lärare! Om våra kompetenta lärarna får uppdraget att till samma kostnader som nu betydligt bättre klara studiemålen, vad krävs då? Du tror väl inte att vi har ännu mer resurser per elev att satsa på skolan? Du vet väl att skolan redan får hälften av alla kommunens skattepengar? Du vet väl att vi de kommande åren har en fördubbling av +80-åringar i Uppsala? Då förstår du att vi måste lösa de uppdrag vi måste lösa smartare än idag, och utan naivistiskt energiläckage. Då tror jag du också tycker att vi måste delegera mer ansvar och befogenheter till dem som ska veta bäst, i detta fall lärarna.
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/stoppa-det-skolpolitiska-smaduttandet-23191
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Identitetspolitik

För en betydligt bättre integration, och därigenom en mer jämlik inkludering, är det lokala språket av central betydelse. Jag har i flera år lyft fram hur viktigt det är att både tydligt kräva språkträning och ge ett bättre träningsstöd från stat och kommun. Vi vill väl att våra nyinvandrade invånare så långt som möjligt ska få en jämlik och rättvis chans att förverkliga egna livsdrömmar och bli självförsörjande? Om man menar allvar med den viljan fattar man språkets viktiga betydelse. Tänk att det tagit så lång tid för många att fatta!
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=3810649&fileOId=3810654
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1057428/FULLTEXT01.pdf
https://www.svd.se/spraket-nyckeln-till-integration

Konkurrenskraftiga skolresultat är det absolut viktigaste för ett samhälle att säkra om man vill vara framgångsrik. Med framgångsrik menar jag då säkerställa ett högt generellt välstånd och en förmåga, och vilja, att ta miljö- och klimatfrågorna på största allvar.

Dagens kalkon
De som inte tar naturens välbefinnande på största allvar. Klimatet på vår jord har ändrats massor av gånger, med stora konsekvenser. Det är inget nytt. Det nya är att vi människor aldrig varit i närheten av att vara så många invånare på jorden som nu. Snart 10 miljarder. Alla dessa människor behöver mat. De allra flesta vill ha en konsumtionsnivå motsvarande en medelsvensson. Det tär enormt på jordens begränsade resurser. Kampen om dessa begränsade resurser driver på en klimatförändring som snabbt kan leda till matbrist och svält i stora delar av världen. Vad tror du händer om ”bara” 15% av jordens befolkning svälter? Det motsvarar drygt 1 miljard människor!
https://www.expressen.se/ledare/rakna-med-oroligheter-i-extremvarmens-spar/

Dagens stjärnor
Thomas Gür. Ja, det krävs tveklöst en mycket långsiktig plan, och uthållighet, för att vända den svåra situation vi försatts i på grund av en dåligt skött migrations- och integrationspolitik. Och som Gür skriver är det främst många invandrare som kommer att fara illa tills vi balanserat ut obalanserna och säkerställt ett tydligt och värdegrundsbaserat politiskt ledarskap. Flum och naivitet måste tillhöra vår historia, inte de kommande 20-30 åren. Självklart kan vi klara av denna inkluderingsutmaning men den kräver ett tydligt och erfaret ledarskap. Ett ledarskap som på riktigt förstår hur framgång kan skapas i en mångkulturell miljö. Gür lyfter självklart upp språkets stora betydelse för en framgångsrik integration.
http://www.gp.se/ledare/gür-9-5-teser-om-integration-fram-till-valet-2038-1.7355629

Sirius allsvenska fotbollslag som igår tog sin tredje raka seger efter en bedrövlig start på året. Så kul att Uppsalas bästa herrfotbollslag äntligen verkar ha fått ihop ett väl fungerande mittfält, och åter en harmoni i laget. Jag antar att kommunikationen mellan spelarna nu fungerar mycket bättre än innan sommaren. Bra jobbat! Inte minst av Kim Bergstrand som kämpar på!