Visar inlägg med etikett militärtjänst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett militärtjänst. Visa alla inlägg

söndag 17 augusti 2025

Jag stod upp för försvaret

Försvaret mer än ett militärt försvar av Sverige

När bland annat M och C monterade ner försvaret stod jag upp för Försvaret på politiska stämmor. Det var extremt dumt att nedgradera försvaret till ”tomhylsor” och dessutom avveckla Sveriges bästa sociala integrationsplattform. Ja, den allmänna värnplikten gjorde inte bara ”pojkar till män”. Efter att de 10 procenten helt olämpliga att göra militärtjänst fick människor från olika sociala bakgrunder lösa arbetsuppgifter tillsammans. Det värdet ska inte underskattas. Någon form av värnplikt borde återinföras! Susanna Birgersson, GP, skriver i sammanhanget läsvärt nedan.

Sedan det ryska anfallskriget mot Ukraina och Finlands inträde i Natos är situationen en annan. Man förnimmer nästan som ett slags mycket lågmäld yra – om nu någon form av yra kan samexistera med det finska nationalkaraktärsdraget sisu: lugnet och den tysta, sega uthålligheten. För just nu är intresset för att på olika sätt engagera sig i det finska försvaret rekordhögt. Försvarsmakten kan inte absorbera all frivillig försvarsvilja. Det måste vara ett mycket behagligt problem för finska politiker och myndigheter...”

Vår nationalberättelse handlar om en makalös moderniseringsprocess, om välståndsutveckling och jämlikhetssträvande, om utbildning och frigörelse, om jämställdhet och en genomgripande sekularisering. Och enligt författaren Elisabeth Åsbrink, som skrivit texten om Sverige, så har det mesta av jämlikheten gått förlorad. Privatiseringar och inkomstskillnader har slitit itu det vi som en gång fanns. Man kanske kan lägga till att en rekordstor invandring från fjärran kulturer under samma tid, har bidragit till att luckra upp vi-känslan. Det finns inga kamper mot yttre hot, som vi kan minnas och hämta moralisk styrka ur. Sättet som vi höll oss utanför andra världskriget kan man diskutera – men vad man än tycker om eftergiftspolitiken är det svårt att använda den för att motivera och mobilisera folkets försvarsvilja.”

”Vad är det vi ska försvara och vad är det vi – i alla fall en del – kommer vara beredda att dö för? Är det naturen, som Åsbrink menar? Naturen är vad vi alla älskar, från höger till vänster, på kors och tvärs, uppifrån och ner, men är det tanken på de gotländska raukarna och den lappländska fjällsippan som ska få mina söner att vilja dra ut i försvar mot invaderande styrkor?”

I avsaknad av en stolt och kampfylld närtidshistoria, tror jag att vi bör ta till oss av en annan finsk insikt, nämligen att krig är något man till varje pris bör försöka undvika genom att förse sig med ett försvar som gör kriget mindre troligt.”

https://www.gp.se/ledare/ja-jag-vill-leva-jag-vill-do-forsverige.be7a3064-ecfc-488e-affa-b936bdde93de

Team Trump står inte upp för en demokratisk och rättvis världsordning. Att Trump nu typ uttrycker att Zelenskyj bara ska godkänna det han och Putin kommit överens om är sjukt. Och team Trumps syn på Ryssland som om det fortfarande är en världsmakt som under Stalin är ”intressant”. Det enda geopolitiskt strategiska jag kan ”se” i det USA gör att de försöker motverka Kinas allt större inflytande. Det här sättet för det är extremt illaluktande. Nedan artikel i CNN säger mycket. USA går inte längre att lita på och EU måste bygga upp ett eget försvar som vi bjuder in Norge och Storbritannien att delta i. Herr Trump är en egoistiskt avgränsad nationalist och inget annat. 

Russian President Vladimir Putin got everything he could have hoped for in Alaska. President Donald Trump got very little — judging by his own pre-summit metrics.”

https://edition.cnn.com/2025/08/16/politics/donald-trump-putin-russia-war-analysis

lördag 23 maj 2020

Riktig ledarskapsträning

När ansvarsfrågor är blurriga
Det är inte förvånande att Sverige tappar mer och mer kraft i konkurrens med andra samhällen. Kvaliteten i ledarskapsförmåga har kraftigt försvagats inom politiken. Hur blev det så? Det finns många skäl. Några av dem är att allt för många ledande politiker idag är "broilers", det vill säga från "vaggan" har de gjort karriär i mamma och pappas parti och de har aldrig haft ett riktigt jobb innan de blir till exempel kommunalråd, regionråd, minister eller heltidsarvoderad riksdagsledamot. Väldigt få har de senaste tjugo åren gjort militärtjänst. Det är i sig en mycket ledarskapsfostrande miljö oavsett om man är ett befäl eller ej. Jag tror också att jag kan räkna antalet ledande politiker som haft formella chefsroller för fler än tio personer på mina två händer. Det är inte förvånande att det offentliga Sverige försvagas när det politiska ledarskapet mest består av personer som fostrats i ungdomsförbundens maktintriger, retorik och röstkampanjande. I en värld där våra ledande tjänstemän hade varit väldigt kompetenta hade det inte nödvändigtvis varit ett stort problem. Nu är inte det verkligheten. Det finns tveklöst fortfarande många skickliga ledande tjänstemän, men också allt för många som lyfts fram av andra skäl än lämplig kompetens. Vänskapskorruptionen är påtaglig i Sverige. Dan Eliasson, MSB, är ett litet exempel på person med partibok som inte varit stor nog för sina senaste uppdrag. Du, jag och övriga invånare måste bättre identifiera lämpliga politiska ledare med de egenskaper och meriter som kan göra stor nytta för våra intressen. Inga andras intressen. Bara så kan vi ändra på dagens ordning som defacto innebär att Sverige tappar mer och mer i välfärdsranking mellan länder. Det senare är ett faktum! Jag vill att det svenska samhället ska fortsätta att tillhöra världens elitserie, då krävs ett betydligt kompetentare ledarskap i många kommuner och för AB Sverige.

Thomas Gür, GP, skriver mycket läsvärt om varför vi leds så dåligt genom dagens politiska system. Allt fler ledande politiker saknar militär ledarträning eller operativ chefsträning inom större verksamheter.

”Denna hållning grundar sig på en obekvämhet inför målkonflikter och en ovilja att sätta ned foten när det inte finns klara och tydliga anvisningar om vad som är rätt eller fel. En sådan obekvämhet är visserligen en allmänmänsklig känsla, men samtidigt en attityd som är till stort men för både de beslutande och de som det beslutas om. ”Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel”, löd en maxim i den svenska arméns reglemente från 1963.”
”Det är förmodligen ingen slump att de flesta svenska politiska beslutsfattare numera inte har varit i närheten av någon form av militärtjänst eller krigsinsats.”
Dagens besvikelse
Att vi saknar politiskt ledarskap som i tid driver på för att våra unika svenska samhällen ständigt ställer om för att vara konkurrenskraftiga och attraktiva. Att leva i ett attraktivt och konkurrenskraftigt samhälle där den lägsta levnadsstandarden är anständig är som att leva i paradiset på jorden. John Hassler tycker jag tyvärr har dubbelfel i nedan krönika. Eftersom det politiska ledarskapet idag är inkapabelt att löpande genomföra nödvändiga konkurrensanpassningar måste kriser användas för det. Den här gången är dock det politiska ledarskapet mycket sämre än på 90-talet. Det andra felet Hassler uttrycker är att staten nu kan låna för fullt för det som nu sker, för konsumtion. Tillräckligt tränade ledare fattar att det Upplånade kapitalet framförallt måste investeras i utbildning och smart infrastruktur. Höghastighetsbana i Sverige är bara stort slöseri. Utbildning, kompletterings- och kapacitetshöjande spår under peak tider, kraftiga satsningar på bostäder som socioekonomiskt svaga har råd med samt standardiserade IT-system till skola, äldreomsorg och sjukvård är investeringarna som våra skattepengar nu ska fokusera på. Därutöver en hållbar migrationspolitik, en Socialtjänstlag som entydigt innebär att försörjningsstöd ska matchas mot värdeskapande motprestationer och att barn i destruktiva miljöer mycket snabbare räddas till bättre livsmiljöer. Varför inte 0-tolerans för att barn växer upp i yrkeskriminella miljöer?

Staten har nu råd att hjälpa människor och företag som förlorat sina inkomster genom att låna från oss andra. Men det betyder inte att det finns arbetskraft och maskiner som gratis kan användas för realekonomiska investeringar. Sådana ska göras efter noggrann eftertanke där kostnader ställs mot nytta. Krisen är inget gyllene tillfälle till en complete makover.”
Dagens stjärna
Malin Siwe, Expressen. Ja, pragmatism och sunt förnuft är också förmågor som utvecklas i den verkliga världen. Pragmatisk och sunt förnuft är bra att ha om man ska företräda många människor i en demokrati som den svenska.

"Fast det är snarare tvärtom. De utställda privatfinansierade studsmattorna är ju tillgängliga för alla som kommer förbi. Motionsutbudet ökar utan att det kostar skattebetalarna ett smack. Det är en sak att kommunerna inte själva placerar studsmattor här och var i folkhälsans namn.  Men att aktivt missgynna föräldrar som kan skramla ihop till en studsmatta, men inte en villa med stor tomt - det är politiskt dårskap." 
https://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/fega-politiker-gor-sa-att-bara-villabarn-far-studsa/

söndag 31 maj 2015

Segregation

Samhällsingenjör eller den osynliga handen
Vad ska styra utvecklingen mest? Politiska ambitioner i demokratiska samhällen som kan få stöd av en majoritet (dvs som inte ägnar sig åt typ Decemberöverenskommelser) eller marknadens så kallade osynliga händer? Jag tycker det ska vara politiska ambitioner. Ambitioner om vilket samhälle man vill bygga för det egna folket i en avgränsad del av världen. Just avgränsningen är central. Det går att skapa väldigt olika samhällen och så är det också jorden runt. På varje avgränsad del finns egna regler, egna kulturella koder och olika historiska berättelser. Inom denna mångfald av metoder för att skapa mer eller mindre fungerande samhällen lever ideologiskt drivna, religiösa, pragmatiker och marknadsfanatiker. För mig är det helt självklart att ett önskat samhälle bara kan upprätthållas om ledarskapet kraftfullt arbetar med att säkra de grundläggande värderingar som anses bära upp det samhälle man vill leva i. Om det samhället t ex ska motverka segregation så krävs kraftfullt politiskt ledarskap. Marknaden kommer inte att göra det önskade jobbet utan endast förstärka t ex skillnaderna mellan de starka och de svaga.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Segregation
http://www.svd.se/sveriges-mest-segregerade-plats
http://www.expressen.se/gt/sa-vill-de-fa-ett-stopp-pa-segregationen/

I dagens UNT kan vi läsa ett reportage om skolan i Nyköping. De har skapat en stor kommunal skola där alla ungdomar måste gå. Och de mixar ungdomar från "bra" och "dåliga" områden. Och de blandar in flykting och ensamkommande in i ekvationen. Hittills tycks det fungera bättre än tidigare. Så vilken är den politiska ambitionen? Att den kommunala skolan ska göra så? Att få en effektivare skolverksamhet genom en stor skola istället för flera mindre? Eller en kombination? Även Sverige har alltid varit mer eller mindre segregerat mellan samhällsklasser. Möjligen var det under min uppväxt som vi mellan samhällsklasser möttes och fick bygga förståelse och relationer över desamma. På mitt högstadium placerades man utan möjlighet att välja annat. Och i upptagningsområdet bodde både företagare, välutbildade, outbildade, socialbidragstagare, arbetslösa osv. Och vi unga män tvingades göra militärtjänst där vi också tvingades träffas och umgås över sociala klasser. Idag är helt annorlunda och idag har vi dessutom stora grupper flyktingar, ensamkommande och "olagliga" migranter som del av samhället. Så om vi politiskt vill undvika segregation, vad kan vi då göra? Bygga fattigbostäder i Djursholm, Lidingö och på Östermalm? Återgå till en offentlig skola med närhetsprincipen som placering? Sänka ingångslönerna med 50%? Och hur lyckas man med någon ambition överhuvudtaget om det är fritt för alla att bli en del av ett avgränsat samhälle att bli en fullvärdig del av just det särskilda samhället med deras rättigheter och skyldigheter? Personligen vill jag att kunskap och erfarenhet ska styra hur vi bygger vårt samhälle! Inte en massa grundlöst tyckande. Det finns gott om grundlösa ideologier.
http://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-historisk-chans-att-ge-skydd-och-rattigheter/
http://www.dn.se/debatt/kunskap-maste-ga-fore-ideologi-och-populism/

Om vi leker med tanken att du tycker att vi bättre ska motverka segregationen i Sverige. Vilka förbättringsförslag har du för att vi ska lyckas?


måndag 25 maj 2015

Oro och misstänksamhet


Inkludering och integration

Att lyckas med att bygga ett samhälle där de som kan jobbar och där vi på olika sätt över olika gruppgränser gemensamt engagerar oss i t ex föreningsliv är inte bara viktigt för ett ekonomiskt välstånd. Att vi gemensamt lyckas skapa värde och att vi gemensamt möts, inom t ex föreningsvärlden, och utifrån det bygger relationer och förtjänar varandras respekt är viktigt för att upprätthålla en social hållbarhet. Det tidigare relativt homogena Sverige blir allt mindre homogent. Det behöver inte vara ett problem om vi hittar en bättre väg än nu för hur människor ska mötas, inkluderas och integreras. Förr hade vi t ex militärtjänsten där främst yngre män från helt olika sociala bakgrunder fick lösa uppgifter tillsammans och dessutom lära känna varandra. Den formen för att bryta sociala isoleringar finns inte längre. Och skolorna sägs bli allt mer uppdelade mellan skolor med barn till engagerade föräldrar och andra skolor för barn med mindre engagerade föräldrar. Och därutöver har vi stora mängder nya invånare som kommer från en helt annan kulturell bakgrund än den svenska. De lever nästan uteslutande i egna stadsdelsområden och umgås nästan uteslutande med sina tidigare landsmän. Vi lever inte tillräckligt mycket tillsammans. Och då växer oron och misstänksamheten mellan oss. Ett oroligt och misstänksamt samhälle leder inte mot något positivt.

Politiskt haveri runt om i Europa
Att vi får nya partier är inte nödvändigtvis något dåligt eftersom det gör att de stela och irrelevanta partierna kan ersättas med de nya krafter som verkar fånga upp det människor bekymrar sig för. Samtidigt är det beklagligt att gammelpartierna i Europa tycks ha distanserat sig så mycket från de människor de ska företräda att allt fler missnöjespartier och bruna krafter får ett allt starkare inflytande i Europa. De gamla partiernas oförmåga att komma med lösningar på upplevda problem och på att beskriva en attraktiv framtidsbild har öppnat upp för denna utveckling. Eftersom många av dessa nya partier bygger sin retorik på att förstärka oron och på att förstärka misstänksamheten eller t o m hatet mot olika grupper så lever vi allt farligare. Det är aldrig en positiv väg framåt när krafter som saknar tolerans eller som är isolationistiska får mer inflytande. Det är djupt beklagligt att farliga politiska krafter tar mer och mer makt runt om i Europa. Vi har sett Europeiskt haveri förr och kan självklart hamna där igen.

En elit som idag är ekonomiskt och socialt skyddade genom att de är välkomna till de flesta länder. Allt fler av eliten väljer därför att koppla sin lojalitet till en horisontellt global grupptillhörighet istället för ett närsamhälle kallat t ex Uppsala och Sverige. Främmande kulturer som inte förstår varandra och som inte har gemensamma arenor för att bygga vidare samhället tillsammans. Och regelverk inom samhället som saknar "rätt" betydelse för allt fler är exempel på förändringar som förstärker oro och misstänksamhet. Vi måste bryta denna negativa trend.

Att vi dessutom har en låg eller ingen tillväxt alls,vilket innebär att ingen kan få mer om ingen annan får det sämre, gör inte läget mindre komplicerat! Du som inte gillar att bli lurad ska ta budskapet om "krona  mot krona" på största allvar! Nu skiljs agnarna från vetet. De politiker som ger löften måste också visa hur de tänker finansiera dem! Och snart, på toppen av nuvarande oro och misstänksamhet, kommer baksmällan efter över sju år då glödheta sedelpressar bidragit till konstgjord välfärd. Då ökar oron och misstänksamheten än mer. Det är dags att få till en bättre inkluderings och integrationspolitik! Varför tar det en så lång tid?