När ansvarsfrågor är blurriga
Det är inte förvånande att Sverige tappar mer och mer kraft i konkurrens med andra samhällen. Kvaliteten i ledarskapsförmåga har kraftigt försvagats inom politiken. Hur blev det så? Det finns många skäl. Några av dem är att allt för många ledande politiker idag är "broilers", det vill säga från "vaggan" har de gjort karriär i mamma och pappas parti och de har aldrig haft ett riktigt jobb innan de blir till exempel kommunalråd, regionråd, minister eller heltidsarvoderad riksdagsledamot. Väldigt få har de senaste tjugo åren gjort militärtjänst. Det är i sig en mycket ledarskapsfostrande miljö oavsett om man är ett befäl eller ej. Jag tror också att jag kan räkna antalet ledande politiker som haft formella chefsroller för fler än tio personer på mina två händer. Det är inte förvånande att det offentliga Sverige försvagas när det politiska ledarskapet mest består av personer som fostrats i ungdomsförbundens maktintriger, retorik och röstkampanjande. I en värld där våra ledande tjänstemän hade varit väldigt kompetenta hade det inte nödvändigtvis varit ett stort problem. Nu är inte det verkligheten. Det finns tveklöst fortfarande många skickliga ledande tjänstemän, men också allt för många som lyfts fram av andra skäl än lämplig kompetens. Vänskapskorruptionen är påtaglig i Sverige. Dan Eliasson, MSB, är ett litet exempel på person med partibok som inte varit stor nog för sina senaste uppdrag. Du, jag och övriga invånare måste bättre identifiera lämpliga politiska ledare med de egenskaper och meriter som kan göra stor nytta för våra intressen. Inga andras intressen. Bara så kan vi ändra på dagens ordning som defacto innebär att Sverige tappar mer och mer i välfärdsranking mellan länder. Det senare är ett faktum! Jag vill att det svenska samhället ska fortsätta att tillhöra världens elitserie, då krävs ett betydligt kompetentare ledarskap i många kommuner och för AB Sverige.
Thomas Gür, GP, skriver mycket läsvärt om varför vi leds så dåligt genom dagens politiska system. Allt fler ledande politiker saknar militär ledarträning eller operativ chefsträning inom större verksamheter.
”Denna hållning grundar sig på en obekvämhet inför målkonflikter och en ovilja att sätta ned foten när det inte finns klara och tydliga anvisningar om vad som är rätt eller fel. En sådan obekvämhet är visserligen en allmänmänsklig känsla, men samtidigt en attityd som är till stort men för både de beslutande och de som det beslutas om. ”Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel”, löd en maxim i den svenska arméns reglemente från 1963.”
”Det är förmodligen ingen slump att de flesta svenska politiska beslutsfattare numera inte har varit i närheten av någon form av militärtjänst eller krigsinsats.”
Att vi saknar politiskt ledarskap som i tid driver på för att våra unika svenska samhällen ständigt ställer om för att vara konkurrenskraftiga och attraktiva. Att leva i ett attraktivt och konkurrenskraftigt samhälle där den lägsta levnadsstandarden är anständig är som att leva i paradiset på jorden. John Hassler tycker jag tyvärr har dubbelfel i nedan krönika. Eftersom det politiska ledarskapet idag är inkapabelt att löpande genomföra nödvändiga konkurrensanpassningar måste kriser användas för det. Den här gången är dock det politiska ledarskapet mycket sämre än på 90-talet. Det andra felet Hassler uttrycker är att staten nu kan låna för fullt för det som nu sker, för konsumtion. Tillräckligt tränade ledare fattar att det Upplånade kapitalet framförallt måste investeras i utbildning och smart infrastruktur. Höghastighetsbana i Sverige är bara stort slöseri. Utbildning, kompletterings- och kapacitetshöjande spår under peak tider, kraftiga satsningar på bostäder som socioekonomiskt svaga har råd med samt standardiserade IT-system till skola, äldreomsorg och sjukvård är investeringarna som våra skattepengar nu ska fokusera på. Därutöver en hållbar migrationspolitik, en Socialtjänstlag som entydigt innebär att försörjningsstöd ska matchas mot värdeskapande motprestationer och att barn i destruktiva miljöer mycket snabbare räddas till bättre livsmiljöer. Varför inte 0-tolerans för att barn växer upp i yrkeskriminella miljöer?
”Staten har nu råd att hjälpa människor och företag som förlorat sina inkomster genom att låna från oss andra. Men det betyder inte att det finns arbetskraft och maskiner som gratis kan användas för realekonomiska investeringar. Sådana ska göras efter noggrann eftertanke där kostnader ställs mot nytta. Krisen är inget gyllene tillfälle till en complete makover.”
Dagens stjärna
Malin Siwe, Expressen. Ja, pragmatism och sunt förnuft är också förmågor som utvecklas i den verkliga världen. Pragmatisk och sunt förnuft är bra att ha om man ska företräda många människor i en demokrati som den svenska.
"Fast det är snarare tvärtom. De utställda privatfinansierade studsmattorna är ju tillgängliga för alla som kommer förbi. Motionsutbudet ökar utan att det kostar skattebetalarna ett smack. Det är en sak att kommunerna inte själva placerar studsmattor här och var i folkhälsans namn. Men att aktivt missgynna föräldrar som kan skramla ihop till en studsmatta, men inte en villa med stor tomt - det är politiskt dårskap."
https://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/fega-politiker-gor-sa-att-bara-villabarn-far-studsa/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar